Jag läser Den franske löjtnantens kvinna just nu; en modern klassiker. Det känns som att läsa en Jane Austen eller så, kanske för att den handlar så mycket om uttråkade överklassmänniskor. I stilen påminner den också om äldre litteratur, tycker jag. Sedan, helt plötsligt, kan det dyka upp det som när Fowles skrev boken i slutet av 60-talet, måste ha varit fräscha tidsmarkörer, men som idag är helt daterade och svåra att förstå.

”… lagrat det därav resulterande magnetbandet.”. Jodå…

Jag tycker att boken är fascinerande skriven. Det är som att kastas tillbaka till både 1860-talet och 1960-talet.