Etikett: Deckare

  • Luftslottet som sprängdes

    Luftslottet som sprängdes

    Luftslottet som sprängdes tar vid precis där den föregående boken slutar, så om du inte har läst tidigare böcker i Milleniumtrilogin får jag nog göra en spoilervarning här.

    Nåväl. Lisbeth har alltså blivit skjuten i huvudet och, föga förvånande i denna allt annat än trovärdiga trilogi, har hon överlevt och ligger på sjukhus i väntan på häktning och rättegång för allt trubbel i Flickan som lekte med elden. Under tiden ägnar sig Mikael Blomkvist åt ett rigoröst grävjobb för att reda ut vilka rättsövergrepp som egentligen har hänt i Lisbeths förflutna och vilka som ligger bakom. Spåren leder rätt in på Säpo och till något som kan bli en politisk katastrof.

    Så har jag vänt sista bladet i Milleniumtrilogins avslutande del. De har varit alldeles för överdrivna och onaturliga för att fastna hos mig, men jag måste ändå säga att de har bitit sig fast och varit spännande. Lite kluven är jag alltså!

    Generellt brukar jag faktiskt gilla serier; mest för att man får tid att lära känna karaktärerna i dem. Både Lisbeth och Mikael är två välporträtterade och spännande människor och jag måste ju säga att det känns lite sorgligt att Stieg Larsson så hastigt gick bort och aldrig kunde slutföra sina idéer över kommande böcker.

  • Flickan som lekte med elden

    Flickan som lekte med elden

    Flickan som lekte med elden börjar lite mer spännande än Män som hatar kvinnor, men i övrigt är de rätt likartade. Det är spännnade, fängslande och totalt overkligt. Trots att det är så överdrivet och fånigt att jag vill skrika så dras jag med och vill veta vad som händer. Det går med andra ord snabbt att läsa dessa 600+ sidorna, men jag kan ändå inte påstå att jag tycker att de är särskilt bra.

    I Flickan som lekte med elden har det gått några år sedan allt tumult i boken innan, men helvetet brakar lös igen när Lisbeth Salander blir misstänkt för ett trippelmord. Två av de mördade är medarbetare på tidningen Millennium och journalisten Mikael Blomqvist förstår direkt att Lisbeth inte ligger bakom detta vansinnesdåd. Utredningar dras igång lite överallt och spåren verkar leda till en mystisk man som heter Zala och som på något underligt sätt verkar ha en koppling till Lisbeth.

    Ja. Spännande är det som sagt. Framöver skulle jag gärna vilja lära mig mer om polisens tillvägagångssätt för att skydda folk på SÄPO, hur man överlever en tahiboxningsspark i huvudet samt hur man överlever att bli skjuten i huvudet och dessutom bli levande begravd. Det skulle kanske kunna kasta lite ljus över denna orige i grovt våld och märkliga förklaringar.

  • Med kallt blod: en sann redogörelse för ett fyrdubbelt mord och dess följder

    Med kallt blod: en sann redogörelse för ett fyrdubbelt mord och dess följder

    När jag började läsa den här boken gjorde jag det med utgångspunkten att det var en deckare och som deckare tyckte jag att den var ovanligt bra. Berättandet är detaljrikt och berättelsen slutar inte när brottet är uppklarat, utan vi får följa mördarna till det oundvikliga(!) slutet, d.v.s. dödsstraffet. Fram till dess är det en ganska lång resa och det berättas om mördarna liv och bakgrund och vad som händer dem när de åker fast. Det var nog den biten som jag fastnade för mest, för nog kan man fundera på varför folk begår brott. Särskilt det här brottet.

    I boken slaktas en hel familj i Kansas och till synes finns det inget som helst motiv för mordet. Boken utspelar sig vid 50-talets slut och 60-talets början och någon rättspsykiatrisk vård fanns inte, så de kallblodiga brottslingarnas öde är bestämt redan innan rättegången.

    Först när boken var utläst såg jag underititeln, ”En sann redogörelse för ett fyrdubbelt mord och dess följder”, och när jag googlade lite såg jag att den här boken kallas ”den första reportageboken”. Det förklarar detaljrikedomen! Att boken baseras på sanna händelser ändrar dock inte mitt intryck av boken. Jag läser den fortfarande som en deckare och som sådan tycker jag att den är bra!

  • Män som hatar kvinnor

    Män som hatar kvinnor

    Sist av alla har jag så påbörjat Stieg Larssons Millenniumtrilogi. I min bekantskapskrets finns det folk som normalt inte ens läser böcker som har läst Stieg Larssons böcker, så jag hade förväntat mig något fängslande utöver det vanliga. Upplagt för besvikelse alltså!

    För det första händer det i princip ingenting spännande över huvud taget de 200 första sidorna och för det andra, när det väl sparkar igång och hände något, flummar storyn ut i det mest makabra, överdrivna och knäppa man kan komma på. Boken känns inte ett uns trovärdig, vilket man kanske inte kan kräva av en deckare i och för sig, men även om man nu inte kan kräva att man ska kunna känna igen sig i deckarnas beskrivningar av kriminella handlingar, så kan väl boken åtminstone ge en illusion av att det den beskriver skulle ha kunnat hänt.

    Nej, jag har ännu en gång konstaterat att jag inte gillar deckare. Den här var alldeles särskilt tråkig, förmodligen för de inte särskilt trovärdiga karaktärerna och för att själva mordstoryn bara kändes skruvad.

  • Tears of the Giraffe

    Tears of the Giraffe

    Här är den andra boken om Mma Ramotswe, Botswanas enda kvinnliga privatdetektiv. Liksom den första boken, Damernas detektivbyrå är det en avkopplande och skön läsning att läsa om Mma Ramotswes liv och de fall hon löser. I den här boken får vi också träffa på den godhjärtade mekanikern Mr J. L. B. Matekoni, Mma Ramotswes blivande make.

    En ganska naivt berättad bok med rätt platta karaktärer, men jag gillar den ändå, för avkopplingens skull och för att den är mysig.

  • Fröken Smillas känsla för snö

    Fröken Smillas känsla för snö

    Utan att riktigt ha vetat vad det här är för bok har jag länge velat läsa Fröken Smillas känsla för snö. Kanske för den spännande titeln, kanske för alla goda ord jag hört om den eller kanske för den snygga framsidan. Men när jag väl fick boken blev jag först och främst förvånad över att det är en deckare och sedan blev jag inte så imponerad över boken, som i mitt tycke är både lite för lång och stundvis ganska seg.

    Boken börjar med ett litet mysterium. En pojke hittas död efter vad som anses ha varit en vanlig fallolycka, men Smilla, bokens huvudperson, tycker sig kunna utläsa av pojkens fotspår att han blev jagad ut på det tak som han till slut föll från när han mötte döden. Smilla börjar rota i fallet, som leder till Kryolitbolaget Danmark och Grönland, där Smilla själv kommer från ursprungligen. Det är en ganska tungläst bok för att vara en deckare och den innehåller många personer att hålla reda på och en hel del märkliga samband.

    Det är utan tvekan en läsvärd bok, men jag blev ändå inte riktigt frälst, kanske för ingenting i den här boken var riktigt som jag hade väntat mig.

  • Patient 67

    Patient 67

    En mentalsjuk kvinna har rymt från ett hårt bevakat sjukhus på en ö, där farliga och psykiskt sjuka brottslingar vårdas i 60-talets USA. Teddy Daniels är den kriminalare som får i uppdrag att åka dit och reda ut fallet. Han hamnar dock i någonting mycket mer än en vanlig polisutredning.

    Det är en mycket spännande berättelse som tar en del skarpa svängar. I början tyckte jag att boken var irriterande skriven, med för mycket beskrivningar av Teddy Daniels drömmar, men i slutet föll bitar på plats och då kunde jag på allvar uppskatta boken, som annars inte kändes som särskilt mycket till läsupplevelse. Hur som helst utvecklade den sig till riktigt spännande och intressant. En bra bok att sträckläsa för en stunds tidsfördriv!

  • Dödskänd

    Dödskänd

    Tiden då alla TV-kanaler hade sin egna dokusåpa är förbi, men den här boken känns ändå inte inaktuell. Handlingen i Dödskänd kretsar kring deltagarna i en dokusåpa, som inte är helt olik Big Brother. Den här dokusåpan heter dock Husarrest och går ut på att tio deltagare låses in ett hus där de ständigt och överallt är bevakade av kameror och mikrofoner. Trots att allt de kändisskapstörstande deltagarna gör filmas lyckas ett mord begås i huset utan att det går att se vem mördaren är.

    Det är en spännande och ganska underhållande deckare och jag tycker att det är kul att den utspelar sig i den cyniska miljön som den gör. Har man någon gång sett en dokusåpa känner man igen de naiva personerna i boken som tror att de kommer att uppnå framgångar och berömmelse efter att ha fått vara med i TV, när de i själva verket bara används för att TV-bolaget ska tjäna pengar.

    Lättsam och lagom läsning i sommarvärmen!

  • Skulptrisen

    Skulptrisen

    Roz får i uppdrag att skriva en bok om Olive Martin – kvinnan som styckmördade sin mor och sin syster för ett antal år sedan. Intervjuerna med Olive ger Roz tvivel. Hon får en bra kontakt med Olive och har svårt att se att Olive skulle ha utfört morden själv. Detta blir hon bara mer och mer säker på ju mer hon nystar i fallet. Frågan är vem som begick det svåra brottet och varför Olive ljuger?

    Boken är fängslande och så spännande att man vill sträckläsa den. När jag hade läst ut boken så tyckte jag att mycket i den var lite orealistiskt och svårt att få ihop, men under läsandets gång är boken så bra att man inte behöver haka upp sig på detaljer och det ger boken ett högt betyg från mig.