En sax i hjärtat, av Marie Bengts, är en pusseldeckare som utspelar sig i en småstad på 50-talet. En godhjärtad kvinna hittas mördad. Alla och ingen känns misstänkta.
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 4 av 5.
I En sax i hjärtat, av Marie Bengts, reser modeskaparen Hannah Lönn till den lilla småstaden Eneby. Det är 50-tal, Hannahs faster har gjort sig illa och Hannah har lovat att hjälpa henne. Hannah kastas omedelbart in i småstadslivet med symöten och skvaller hos handlaren, miljöer där hon inte direkt passar in. Och vad som är än värre: plötsligt hamnar både hon och fastern i händelsernas centrum när de råkar vara först på plats att anträffa bybon Asta Grankvist död.
Skvallret går, polisen påbörjar sin utredning och Hannah kan inte låta bli att privatspana. Till en början är alla fullt övertygade om att det är en utomstående galning som bragt Asta om livet, men snart visar det sig att det är många som haft ärenden kring Astas bostad vid mordets tidpunkt och många håller varandra om ryggen. Att försöka förstå vad som hänt kräver dessutom en hel del insyn i hur livet i småstaden ser ut och vilka hemligheter som döljer sig under ytan.
Det här är exakt den typ av deckare jag föredrar. Det känns fel att stoppa in ord som ”mysig” i en bok som kretsar kring ett mord, men ”mysdeckare” är, vad jag förstår, ett begrepp och En sax i hjärtat måste sägas höra till den genren. Jag blev förvisso uppriktigt sur när just Asta Grankvist blev mördad – hon verkade så genomgo’ och omtänksam – men boken kretsar inte supermycket kring sorg, tragedi eller blodiga detaljer. Här är det klurandet och pusslandet som är grejen. Och småstadslivet. Boken rymmer ett flertal kul karaktärer. Är man på fel humör kan man se dem som klichéer, men jag tycker bara att de är härliga: från den vresiga konditorn till den naiva och barnsliga tonåringen som springer efter Hannah och drömmer sig långt bort från Eneby. Jag gillar den högfärdiga kvinnan som har barn tillsammans med en snorrik ”pappa Gunnar” – en karl som dyker upp när det passar, men som annars lever med sin fru på annat håll. Jag gillar den flirtiga Beatrice, som precis står i begrepp att gifta sig. Jag tycker om Hannah med sina feministiska idéer, som ofta framstår som totalt främmande i Eneby. Jag tycker om i stort sett alla och slukar boken, inte för att den är ett litterärt mästerverk (det är den ej) eller fantastiskt nyskapande, utan för att jag helt enkelt älskar att hälsa på i Eneby.
Man kan tycka att det finns många detaljer som känns sökta, att en hel del inte är speciellt trovärdigt och att det också kan bli rätt tjatigt med Hannahs och polisernas olika resonemang hit och dit och vad som kan ha hänt. Men strunt i det! Jag kan just inte komma på så mycket bättre än En sax i hjärtat att läsa om man behöver avkoppling. Och framför allt tycker jag att den här typen av deckare är så fantastiskt mycket bättre än den genomsnittlige ”alkoholiserad polis med familjeproblem löser brutala mordfall”-deckaren. Det här är liksom en roman fylld med tanter och kafferep, klädprovningar och danser. Jag tycker så ofantligt mycket bättre om det än alla dessa dussindeckare fyllda med övervåld och action.
En sax i hjärtat
En sax i hjärtat gavs ut av Albert Bonniers förlag 2017. Den har fått uppföljarna Döden klär i domino och Inferno i snö. ISBN: 9789100168735.
Marie Bengts
Marie Bengts (född 1968) är en svensk författare och journalist.
Slutet på sommaren, av Anders de la Motte, är en fängslande deckare som kretsar kring en försvunnen pojke och hur detta ouppklarade brott, decennier senare, fortfarande är ett sår hos de närstående.
Slutet på sommaren är en deckare av Anders de la Motte. Jag är kräsen när det gäller spänningsromaner och tycker att det finns allt för många klyschor och uttjatade teman i genren. Därför blev jag positivt överraskad när jag omedelbart sögs in i den här berättelsen. Istället för ”polisen med personliga problem” är huvudpersonen ett brottsoffer. Istället för ultravåld, överdrivna actionscener och långsökta samband kretsar boken främst kring de sår ett brott skapar, de ärr som brottsoffer många gånger bär med sig genom livet. Det är inte totalt nyskapande, verkligen inte, men ändå uppfriskande i en genre som gått så många varv kring sig själv att författarna knappt vet vad de ska ta sig till för att fortsätta att överraska.
Boken utspelar sig dels under 80-talet, när en pojke plötsligt försvinner för att aldrig mer återfinnas, dels i nutid, när hans syster kastas tillbaka till den där sommaren och till hur livet har blivit. Hela hennes tillvaro är skakig, som läsare förstår man att hon själv gjort saker som gör att omgivningen håller ett särskilt vakande öga på henne. Men hon har åtminstone ett jobb, ett jobb som innebär att hon leder gruppterapisamtal. En dag dyker det upp en man som verkar veta väldigt mycket om fallet med huvudpersonens försvunna bror. En tanke och en förhoppning väcks: tänk om hennes bror fortfarande lever?
Slutet på sommaren är en verkligt fängslande bok om ett mysterium som engagerar. Att huvudpersonen har något opålitligt över sig gör det extra kittlande. Jag ville bara läsa och läsa och läsa och få reda på hur allt hänger ihop.
Sedan kom slutet och boken skiftade från allt det där jag gillade till den där överdrivna, osannolika, knäppa deckaren jag läst så många gånger förut. Så synd! Fram till dess var boken något av en favorit i genren. Som helhet? Ett medelbetyg, tyvärr. Om jag kommer att läsa mer av samma författare? Förmodligen!
Slutet på sommaren
Förlag: Forum (2016). Serie: Årstidskvartetten. ISBN: 9789137149059.
Anders de la Motte
Anders de la Motte (född 1971) är en svensk författare med bakgrund som polis.
Pestön av Marie Hermanson är en historisk roman och deckare av den sort jag gillar bäst. Det är också en roma där Hermansons stil verkligen kommer till sin rätt.
Pestön, av Marie Hermanson, är en deckare som utspelar sig i 20-talets Göteborg (och dess skärgård). En kropp hittas i vattnet och märken på halsen visar att den döde mannen har bragts om livet på ett brutalt sätt. Överkonstapel Nils Gunnarsson börjar undersöka saken och spåren leder till Pestön, en ö som tidigare har fungerat som karantänstation, men som nu är något annat. Journalisten Ellen Grönblad blir inblandad i fallet och tar sig till ön, officiellt för att arbeta som piga, för att i hemlighet undersöka vad som sker där ute.
Har man läst några av Hermansons böcker vet man att hennes romaner har en alldeles egen stil där stämningen snabbt kan skifta och en vardaglig situation förbytas till surrealism. Hon har skrivit otaliga klaustrofobiska berättelser där huvudpersonernas verklighet visar sig vara något helt annat än de trodde. Pestön utspelar sig till stor del på en avskild ö som gömmer flera hemligheter. Det är en plats dit ingen reser utan särskilt ärende och där de få invånarna i någon mening har skapat sig sin egna lilla värld. Alla ingredienser finns för att skapa precis den täta stämning som Hermanson är så bra på.
Utan att säga för mycket kan jag dock konstatera att Pestön är mer en historisk roman och lättsam deckare än någonting annat. Den är helt enkelt inte lika skruvad som mycket annat hon har skrivit. Det är ingen nackdel. Jag tycker att Hermanson har plockat ut det allra bästa och vävt ihop det med den typ av deckare jag gillar mest. Dessutom är det väldigt fint fångat 20-tal. Jag kan naturligtvis inte veta hur väl hon fångar tiden, men det känns autentiskt och finns många roliga detaljer som fångar oväntade tidsmarkörer. Hur förhåller exempelvis polisen till trafikbrott i en tid då bilar börjar bli vanligt, men där poliserna själva saknar bilar?
Det här gillade jag! Vilken tur för mig att Pestön råkar vara en fristående fortsättning till Den stora utställningen. Det finns alltså mer att läsa!
Pestön
Förlag: Albert Bonniers förlag (2021). Läs även: Den stora utställningen. ISBN: 9789100181277.
Jag hann läsa ca en fjärdedel av Sharon Boltons Nu ser du mig innan jag plötsligt kände mig färdig. Jag tycker det brukar bli bäst när författare utelämnar de råaste detaljerna och låter det grymmaste utspela sig mellan raderna. Det kanske finns undantag, men den här gången kände jag verkligen inte för att läsa en bok med explicita tortyr- och mordscener. Dessutom: jag tror jag har förläst mig på deckare där huvudpersonen är en polis med trassligt privatliv.
Det här är säkert en spännande deckare för andra, men tyvärr inte min kopp te idag. Jag ger upp! Och plockar upp något lättsammare.
Nu ser du mig
Brittisk titel: Now you see me. Serie: Lacey Flint. Översättare: Lilian Fredriksson och Karl G. Fredriksson. Förlag: Modernista (2013).
Sharon Bolton
Sharon Bolton, eller S.J. Bolton, som står på böckerna nu för tiden, är en brittisk författare.
Stormvakt av Kristina Ohlsson är en spännande deckare som utspelar sig i en småstad på västkusten, där en kvinna har försvunnit, förmodligen ofrivilligt.
Stormvakt av Kristina Ohlsson är en deckare som utspelar sig en småstad på Västkusten. Det är lågsäsong och ödsligt när August Strindberg kommer till Bohuslänska Hovenäset. Han har precis lämnat Stockholm, ett sprucket förhållande och en framgångsrik karriär i finansbranschen för att göra en omstart i livet. Nu har han köpt en lokal där han planerar att starta upp en second hand-affär. Kontrasterna mot Stockholm är stora.
När August flyttar ner är hela samhället väldigt engagerade i ett uppskakande försvinnande. Den omtyckta lågstadieläraren Agnes försvann en stormig natt och har aldrig återfunnits. Hennes son är hysterisk i sitt sökande och drar runt med den närapå jämnåriga kompisen Karl, som är desto mer avvaktande och ovillig att leta. Lokalpolisen Maria Martinsson tror inte att Agnes har försvunnit frivilligt.
Det är en spännande och annorlunda deckare, ovisst in i det sista om försvinnandet är frivilligt eller inte. Jag kan inte påstå att jag blev överraskad av upplösningen, men jag har i och för sig aldrig varit särskilt förtjust i deckare där författare slår knut på sig själva i sin iver att överraska. Den typen av deckare spårar alltid ur. Det finns delar i Stormvakt som inte känns hundra procent trovärdigt eller lättköpt, men för mig är det okej. Jag gillade den här deckaren! På många sätt är den en typisk deckare, men det finns en twist. Vi har väl alla läst tusen deckare där huvudpersonen är en polis med personliga problem. Visst har Maria Martinsson det tufft hemma. Minst sagt. Men det är inte den typiska ”polisen som försummar sina relationer” eller ”polisen som super”. Det här är polisen som blir slagen hemma. Det är en intressant sidohistoria, inte minst för att det är många som är drabbade av samma sak och det är något som tyvärr kan drabba vem som helst, till och med en polis som utreder fall där andra kvinnor blivit utsatta för våld.
Stormvakt
Förlag: Forum (2020). ISBN: 9789137156804.
Kristina Ohlsson
Kristina Ohlsson (född 1979) är en svensk författare. Hon har tidigare arbetat som analytiker på Säpo.
Påskhelgen närmar sig och såhär års brukar jag tipsa om bra deckare jag läst på sistone. Jag kan dock konstatera att det inte har blivit så mycket deckarläsning det senaste året. Just nu har jag Stormvakt av Kristina Ohlsson på nattduksbordet, men den har inte hunnit bli utläst ännu.
Mitt tips i år får istället bli en roman som inte kan räknas som kriminalroman, men som i alla fall är spännande: Kvinnan i fönstret av AJ Finn. Boken handlar om en kvinna som lever som fånge i sitt eget hem – hon lider svårt av agorafobi. Där inne sitter hon och dricker alldeles för mycket alkohol samtidigt som hon håller koll på sina grannar. Så blir hon vittne till något fruktansvärt: ett mord. Men ingen tror henne. En roman som bjuder på många överraskningar och en läsvärd thriller för den som gillade t.ex. Gone girl och vill läsa något liknande!
Det här blev ett ganska tunt påskekriminlägg… Så jag passar på att be om boktips! Har du läst någon riktigt bra deckare den senaste tiden?
Okej, nu är det dags igen. Det här är ju året då jag inte lägger tid på böcker jag inte är sugen på att läsa. Nu har jag provat Inland av Arne Dahl och känner att det är dags att ge upp. Inland är den andra delen av Arne Dahls böcker om Sam Berger och Molly Blom. Den första delen, Utmarker, läste jag ut förra året och den tyckte jag var andlöst spännande, samtidigt som den också var otroligt osannolik och full med klyschor. Spänningen vägde dock upp. Den här gången orkar jag bara inte. Boken börjar med en rivstart – och ja, det är kanske spännande(?), men framför allt är det fånigt, överdrivet, osannolikt. Nä. Det här får vara.
Förlag: Albert Bonniers förlag (2017). ISBN: 9789100162269.
Påsken är här! För en del väntar kanske några extra dagars ledighet och som den (norska) traditionen bjuder är det förmodligen en och annan som passar på att läsa deckare.
Jag är ingen storkonsument av deckare, men några kriminalromaner/thriller/deckare/spänningsromaner har jag trots allt läst det senaste året. Här är mina fem favoriter!
Plats 5: Utmarker av Arne Dahl
Jag fixar inte när deckare är fyllda av klichéer staplade på varandra och jag blir tokig när det ballar ut och blir ”för mycket” och för osannolikt. Utmarker är farligt nära gränsen. Den kvalar ändå in på min topp 5, för det är också en riktig bladvändare där allt är ovisst ända till slutet. Ibland var den svår att lägga ifrån sig på grund av alla överraskningar. Utmarker är första delen i Arne Dahls serie om Sam Berger och Molly Blom.
Utmarker av Arne Dahl
Plats 4: Händelser vid vatten av Kerstin Ekman
Händelser vid vatten är med all sannolikhet till besvikelse för den som är ute efter en spännande thriller, för det är mycket mer en ”vanlig roman” än något annat. Ändå räknas den i allmänhet som en deckare och visst kretsar hela boken kring ett mord. För mig är den framför allt en roman om människor och deras hemligheter i en norrländsk by under förändring och jag tycker också att det är väldigt rik roman. En väldigt typisk Kerstin Ekman-roman, skulle jag säga! Och hon är ju helt fantastisk!
Händelser vid vatten av Kerstin Ekman
Plats 3: Silvervägen av Stina Jackson
Silvervägen är en prisbelönt deckare som ”alla” deckarentusiaster säkerligen redan har läst, men för mig dröjde det alltså till sommaren 2020 innan jag började läsa. Den håller fortfarande! Boken handlar om en man som tre år efter tonårsdotterns försvinnande fortfarande håller hoppet uppe och letar längs Silvervägen. Det är också en bok om en ung tjej med en stökig bakgrund som flyttar tillsammans med sin mamma till det lilla samhället Glimmersträsk, som ligger längsmed Silvervägen. I boken vävs allas berättelser ihop på ett snyggt sätt. En riktigt bra deckare och berättelse.
Silvervägen av Stina Jackson
Plats 2: Den sorgsne busschauffören från Alster av Håkan Nesser
Kan man annat än älska Håkan Nessers finurliga språk och överraskande berättelser? Jag blev väldigt förtjust i Den sorgsne busschauffören från Alster, som kretsar kring ett mord som aldrig klarades upp och som plötsligt är aktuellt på nytt. Det är Nessers sjätte deckare med Barbarotti i huvudrollen. Här är han och Eva Backman privatspanare på Gotland. Inte en deckare för den som vill ha action! Men en riktigt bra klurig, överraskande och humoristisk deckare (blanda med vemodet på ett Gotland under lågsäsong…).
Plats 1: Kungariket av Jo Nesbø
Är Kungariket av Jo Nesbø en deckare? Kanske inte..? Men den är en av mina favoritböcker från 2020, så jag måste låta den toppa den här listan! Boken handlar om två bröder i ett litet norskt samhälle på nedgång. Den ena brodern har aldrig lämnat byn och förestår nu samhällets bensinmack. Den andra återvänder efter åratal i Kanada och har höga ambitioner om att få byn att lyfta sig. Undan för undan får man som läsare veta att allt inte är vad det borde. Sympatier hinner ändras och man hinner överraskas många gånger innan sista sidan är vänd. Jag blev helt fast i den här boken!
Jag har bestämt mig för att en gång för alla ge upp böcker som misslyckas i att fånga mitt intresse. Jag har (nästan) alltid läst ut alla böcker jag har påbörjat. I sällsynta fall är det faktiskt värt det – en berättelse kan utvecklas och växa över tid. I de flesta fall är det dock inte så. Det behöver inte bero på boken. Ibland träffar en bok helt enkelt inte rätt i livet. Oavsett vilket: livet är för kort för att läsa böcker man inte fastnar för.
Först ut bland de böcker jag ger upp 2021 (tveksamt ärofylld utnämning, men, men…) är Arton grader minus av Stefan Ahnhem, en deckare jag har haft i åratal och till slut bestämde mig för att börja läsa i mobilen. Jag brukar läsa rätt sporadiskt i mina mobilböcker, så det gäller att det är någonting spännande och att det går lätt att plocka upp berättelsen även om det går långt mellan lästillfällena. Deckare brukar passa perfekt som mobilböcker.
Men det här visade sig inte vara en bra deckare. Deckargenren är svår. Det finns så många deckare att det verkar vara svårt/omöjligt att göra någonting nytt. Det känns som att många författare slår knut på sig själva för att det ska bli så skruvat och överraskande som möjligt. Många ramlar också i fällan och staplar en massa klichéer. Vi har väl alla läst ett antal deckare om poliser med personliga problem, alkoholiserade poliser, privatspanande poliser o.s.v.
Arton grader minus plockar en del klichéer, men framför allt tycker jag att den trillar dit när det gäller att maxa det skruvade. Det blir för mycket. För mycket tortyr, för mycket övervåld, för många oproffsiga poliser, för mycket av det mesta. Jag orkar inte. Hela 43% av boken har jag tagit mig igenom, men nu blir det inget mer.
PS: Intressant att boken heter Minus arton grader enligt framsidan som visas på t.ex. förlagets hemsida, för det är inte vad den heter på de flesta andra ställen.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
