Bokblomma

Etikett: DDR

  • Spionen som kom in från kylan av John le Carré

    Spionen som kom in från kylan av John le Carré

    Spionen som kom in från kylan av John le Carré är en mörk spionroman som utspelar sig under kalla kriget.

    Spionen som kom in från kylan av John le Carré är något av en klassiker inom spionromangenren. Här finns ingredienser som Kalla kriget, Berlinmuren, hemliga operationer och dubbelspel. Boken kretsar kring Alec Leamas, en erfaren agent, placerad som chef i Berlin. Hans verksamhet är på väg att upplösas och Leamas är beredd att lämna spionlivet och ”komma in i värmen”. Hans chef har andra planer: han ber Leamas att utföra ett sista uppdrag för att sedan gå i pension – han ska återvända till Berlin och lämna desinformation om Hans-Dieter Mundt, en östtysk spion.

    Min enda tidigare erfarenhet av John le Carrés spionthrillers är Tomas Alfredsons filmatisering av Mullvaden: Tinker, Tailor, Soldier, Spy. Jag såg den på bio när det begav sig och fattade ingenting, även om jag i och för sig tyckte att det var en riktigt snygg film. Inte ens när jag såg om den vid ett senare tillfälle trillade polletten ned. Nu har jag lyssnat på Spionen som kom in från kylan som Radioföljetong och jag ska villigt erkänna att jag har börjat om lyssningen flera gånger utan att känna att jag till fullo greppade vad boken egentligen handlar om. Jag vet inte vad det här säger om mig. Den där världen är svårgreppbar, antar jag, för oss som inte direkt jobbar med underrättelser. Det hör till situationen att folk agerar med en dold agenda och att det finns gott om hemligheter. Det blir således ett komplicerat pussel för läsaren att lägga ihop och det görs kanske inte med enkelhet när man är en heltidsarbetande småbarnsförälder. Det jag tar med mig är i alla fall en hel del tankar om Kalla kriget och om att jobba med underrättelser. Det är en rå och kall värld le Carré målar upp. Man blir berörd.

    Jag kommer säkert ge le Carrés spionromaner en till chans. Tredje gången gillt! Nästa gång vill jag varken se en filmatisering eller lyssna på ljudbok. Jag vill läsa själv, se texten och ana vad som rör sig mellan raderna. Jag tror hans böcker är som bäst på det sättet.

    Spionen som kom in från kylan

    Brittisk titel: The Spy Who Came in from the Cold.
    Översättare: Hans-Jacob Nilsson.
    Förlag: Albert Bonniers förlag (2021).
    ISBN: 9789100581459.

    John le Carré

    John le Carré är pseudonym för David Cornwell (1930–2020), en brittisk författare. Han har även arbetat åt den brittiska underrättelsetjänsten.

  • 5 böcker som utspelar sig på 80-talet

    5 böcker som utspelar sig på 80-talet

    Jag är född i slutet på 80-talet, så jag har av naturliga skäl inga minnen från det här decenniet. Däremot har jag läst en hel del böcker som utspelar sig vid den tiden (men som inte nödvändigtvis skrevs precis då). Här kommer mina tips på böcker som utspelar sig på 80-talet!

    Livet går så fort. Och så långsamt. av Martina Haag

    Alla som har gått på högstadiet kommer nog att känna igen sig, på ett eller annat sätt, i den här berättelsen om att försöka navigera bland hierarkier och att passa in i en högstadieklass där det finns extremt snäva definitioner för vad som är ”inne” och ”rätt”. Men det är också en roman med otroligt många 80-talsreferenser (som flyger mig över huvudet). Musik, mat, mode – det här är en bok för nostalgiker, men också för den som helt enkelt vill läsa en riktigt bra bok om en tuff högstadietid.

    Livet går så fort. Och så långsamt. av Martina Haag
    Livet går så fort. Och så långsamt. av Martina Haag

    Torka aldrig tårar utan handskar av Jonas Gardell

    80-talet var en omvälvande tid, på många sätt. Det gäller inte minst alla de som förlorade nära och kära i AIDS. Det här är något som Jonas Gardell har skildrat väldigt fint i trilogin Torka aldrig tårar utan handskar. Det märks att han själv har drabbats av förluster och att berättelsen ligger honom nära. Det här var en tid när hela vänskapsgäng kunde dö ut: unga människor, som bara bara dog, den ena efter den andra. Så hemskt.

    Torka aldrig tårar utan handskar 1. Kärleken av Jonas Gardell
    Torka aldrig tårar utan handskar 1. Kärleken av Jonas Gardell

    Ögonblicket av Douglas Kennedy

    I slutet av 80-talet skulle Berlinmuren äntligen falla, men innan dess fanns det en lång tid av spänningar och hård kontroll. DDR-tiden har skildrats i en lång rad romaner (och filmer) och jag skulle kunna rada upp många exempel på bra böcker på temat. En lättläst och fängslande bok är i alla fall Ögonblicket, som (vid sidan av en ganska ointressant kärleks-berättelse) berättar väldigt gripande om en tid där det inte gick att lita på någon och där vem som helst kunde trilla dit och börja spionera.

    Ögonblicket av Douglas Kennedy
    Ögonblicket av Douglas Kennedy

    Rosario är död av Majgull Axelsson

    Majgull Axelsson är en fenomenal författare, tycker jag. Få har samma förmåga att skildra människor och relationer och få har samma öga för att på olika sätt skildra förtryck och dra fram svåra, verkliga händelser i ljuset. Rosario är död är en av hennes mest smärtsamma böcker. Här berättar hon rakt och plågsamt om exploatering av barn och barnprostitution. Den kom ut första gången -89 och skildrar verkliga händelser från den tiden. Tyvärr, får man väl säga, så är boken knappast inaktuell. Barn blir alltjämt utnyttjade och idag sker till och med live-sända övergrepp. Tekniken och nya medier verkar bara ha flyttat övergreppen till nya arenor. Fruktansvärt!

    Rosario är död av Majgull Axelsson
    Rosario är död av Majgull Axelsson

    Underdog av Torbjörn Flygt

    Det finns många uppväxtskildringar av olika slag och en hel del av dem utspelar sig såklart på 80-talet. En gammal favorit är Underdog, som handlar om en uppväxt i 70- och 80-talets Malmö. Det är tacksamt med den här ”coming of age”-litteraturen, för det är ett allmänt tema som vi alla kan relatera till. Jag tyckte verkligen om Underdog, en bok som både är underhållande och innehåller en del svärta.

    Underdog av Torbjörn Flygt
    Underdog av Torbjörn Flygt

    Har du någon favorit som utspelar sig under 80-talet?

  • April

    April

    April av Angelika Klüssendorf är en roman om en snårig uppväxt i DDR. Jag trodde att den skulle handla mer om att överge Östtykland, men den är mer en bok om försök att växa upp och gå vidare efter en uppväxt i misär. Betyg: 3 museum av 5.

    April av Angelika Klüssendorf
    April av Angelika Klüssendorf

    April av Angelika Klüssendorf är den fristående fortsättningen på Flickan, en bok som jag faktiskt inte har läst. Vad jag förstår så skildrar Flickan en svår och tuff uppväxt i DDR och i April fortsätter berättelsen genom att berätta om flickans, Aprils, väg in i vuxenlivet. Det verkar alltså som att de här två böckerna bygger väldigt tydligt på varandra, men ärligt talat tycker jag att det inte spelar så stor roll; Det går helt klart att läsa April helt fristående. Det är som sagt DDR, Östtyskland, som står för miljön i den här boken och i huvudrollen finns April, som är arton år och som helt klart har oläkta sår från sin otrygga barndom. I vuxenlivet gör de sig också påminda i form av psykiska problem, alkoholism och havererade relationer som avlöser varandra.

    Jag hade på sätt och vis förväntat mig mer en berättelse om DDR än om en tragisk uppväxt och en tuff väg in i vuxenlivet. Den misär som anas i April har, vad jag förstår, inte så mycket med DDR att göra som med en tyrannisk mamma och en traumatisk barndom. Som läsare är det inte rättvist att önska en annan bok, men jag hade alltså trott att jag skulle få en bok om att lämna Östtyskland, men jag fick mycket mer en bok om att försöka navigera framåt i livet, trots en strulig tillvaro och själsliga sår. Det är förvisso intressant i sig, men någonting hindrade mig från att fullständigt ryckas med. Dels fick jag en annan berättelse än vad jag hade trott, men sedan finns det också något lager som liksom saknas. Kanske hade jag fått bättre förståelse för berättelsen om jag hade läst Flickan, men det känns som att jag aldrig riktigt kunde se varför April gör som hon gör, eller ens vem hon egentligen är, och det gjorde i slutändan att jag hade vårt att riktigt beröras.  Jag tror att det är ett medvetet grepp av författaren att skala bort så mycket som möjligt, men för mig blir det helt enkelt lite tomt.

    April

    Originalets titel: April (tyska).
    Översättare: Jörn Lindskog.
    Uppläsare: Monica Wilderoth.
    Utgivningsår: 2014 (första tyska utgåvan), 2017 (första svenska utgåvan, Thorén & Lindskog), 2018 (den här radioföljetongen, producerad av Thomas Lunderquist för Sveriges radio).
    Antal sidor 210 (ca 6 h lyssning).
    ISBN: 9789186905408.

    Angelika Klüssendorf

    Angelika Klüssendorf (född 1958) är en tysk författare, född i Östtyskland men senare bosatt i Västtyskland. Hon debuterade 1990 med romanen Sehnsüchte. Hennes romaner Flickan (Das mädchen) och April (April) finns översatta till svenska. För den sistnämnda har hon bland annat belönats med Hermann-Hesse-Literaturpreis.

    Förlagets beskrivning

    ”I April får vi följa flickan på väg in i vuxenvärlden. Efter avslutad skolgång blir hon tilldelad ett rum i en lägenhet och ett arbete av myndigheterna. Hon är nu än mer utlämnad än tidigare, måste stå helt på egna ben och försöker forma sitt eget liv. Hon känner sig främmande i sitt kontorsarbete, glider in i ett alkoholberoende, hamnar på mentalsjukhus, men upptäcker också kärleken, startar en litteraturtidskrift och kämpar sin kamp mot den östtyska staten för att få möjlighet att lämna DDR. APRIL tar vid där flickan slutar. Det är en mörk skildring om en utsatt människa, skriven på ett fantastiskt vackert och enkelt språk. När April får möjlighet att lämna DDR känner hon rädsla och osäkerhet, hon tvekar, men bestämmer sig för att flytta till väst. Här ljusnar också berättelsen och såren i April börjar läka.”

  • Ögonblicket

    Ögonblicket - Douglas KennedyDet är mitten av 80-talet och den nyligt debuterade amerikanske författaren Thomas Nesbitt reser till Berlin för att samla material och inspiration till sin nästa bok. Som extraknäck får han in en fot hos Radio Liberty, där han träffar översättaren Petra Dussman och blir blixtförälskad. Petra kommer från DDR och har mycket i bagaget. När hon och Thomas träffas så flyttar de ihop omgående och Petra anförtror sitt tragiska livsöde. Hon har suttit fängslad i DDR, utsatts för tortyrliknande psykisk misshandel och fråntagits sin son. Hennes ”brott” har bestått i att vara gift med en psykisk sjuk man, som skrivit regimkritiska texter. Nu glittrar det dock av lycka hos både Petra och Thomas. Efter ett halvår bestämmer de sig för att gifta sig och att flytta till USA. Men just då rämnar hela Thomas värld och från ett ögonblick till ett annat förändras allt.

    Jag ska vara helt ärlig med att jag hatar den här typen av kärleksberättelser. Visst kan man bli blixtförälskad, men det är ganska irrationellt att snacka barn på andra dejten (i alla fall i min värld). Thomas och Petra känner inte varandra över huvud taget när de flyttar ihop och när de kommer till den punkten att de vill gifta sig och flytta till USA så är de fortfarande bara i början av att förstå vem den andre är. Jag tycker det är trams från början till slut med den här typen av berättelser där man som läsare ska tycka att det är gulligt och rart att huvudpersonerna blir så förälskade att de släpper allt annat (och sedan ägnar resten av livet(!!) åt att vara bittra över en förälskelse som inte blev något). I praktiken är det sorgligt att lägga så mycket energi och tappa allt för något så flyktigt som en hastigt uppblossad förälskelse och det är direkt sjukligt att inte kunna gå vidare. Ingen kan för övrigt veta hur en förälskelse utvecklas; det är något tiden får tala om.

    Med det sagt så kan jag ju också säga att det finns mycket annat att fascineras av i boken än den ointressanta och fåniga kärleksberättelsen. Och tur är väl det! Douglas Kennedy har ärligt talat skrivit en fantastisk bok om DDR, Stasi och ett samhälle där ingen kan lita på någon. Väldigt insiktsfullt (tror jag; vad kan jag veta om Stasi?) berättar han om människor som trillar dit och spionerar, inte för att de är onda och vill sina medmänniskor illa, utan för att omständigheterna tvingar dem. Jag vet inte vad Kennedy har för koppling till Tyskland; han är ju själv amerikan, men att läsa den här boken är som att vandra omkring i Berlin och jag tror att hans skildring av förhållandena i DDR speglar hur det kunde vara.

    Jag tycker också hemskt mycket om Douglas Kennedys språk. Språket bara flyter fram över sidorna och varenda formulering sitter rätt, trots att han skriver allt annat än avskalat, utan snarare i detalj beskriver varje miljö och karaktär. Jag har den senaste tiden läst böcker som varit oerhört fattiga på intressanta karaktärer och miljöer (läs: Paradisträdgården), så kanske har jag haft en extra stor törst efter detta. Jag gillade det massor, hur som helst. Man känner med bokens huvudpersoner, ser dem framför sig och tror att man känner dem. Ja, oj, vad han kan skriva. Men oj, vad han också borde ha redigerat mer och kapat bort 200 sidor. Hela de sista delarna är en tjatig upprepning som med fördel hade kunnat strykas. Sista halvan av boken känns ärligt talat oredigerad.

    Ändå gillade jag det! Jättemycket! Och det säger ju ett och annat om hur bra de bra delarna är.

    Du hittar boken hos bl.a. Adlibris och Bokus. Några andra som skrivit om boken är Gefle dagblad och Bokmamas.

  • Honeckers kanderade äpple

    Honeckers kanderade äpple

    Jag vet inte mycket om DDR, vilka Stasi var och hur livet var innan muren föll. Efter att ha läst Honeckers kanderade äpple vet jag mer, men jag tror att jag hade haft större behållning av boken om jag på förhand hade varit mer insatt i den här delen av historien.

    I Honeckers kanderade äpple berättar Claudia Rusch om en uppväxt i Östtyskland. Det är roligt och lätt berättat, men det finns alltid ett allvar där bakom. Läsvärt!