Etikett: Bokcirkel

  • En bra bokcirkelbok och en ny bokcirkelbok

    Här om veckan bokcirklade vi boken Jag vet allt det här. Det fanns mycket att diskutera i denna bokcirkelbok; både stilen och själva berättelsen. Boken tar också upp många ämnen som är intressanta att prata kring, som psykisk ohälsa till exempel. Och läkarutbildningen… Som alltid gick jag från bokcirkeln med en hel del nya insikter och tankar kring boken som jag läst. Jag tycker verkligen att det är givande att bokcirkla! Inte bara för att jag har så trevliga bokcirkelkompisar, utan för att det verkligen kan bredda en läsupplevelse när man får ta del av andras tankar. 🙂

    Jag vet allt det här av Annika Paldanius
    Jag vet allt det här av Annika Paldanius

    En bok skapas till stor del av läsaren under läsningens gång, vilket är rätt häftigt. Jag tänker ofta på det; hur mycket man själv lägger in av sina erfarenheter, tankar och känslor. Det är ju också mycket på grund av detta som en bok kan uppfattas på så himla många olika sätt.

    Nästa gång diskuterar vi I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv. Jag har redan läst den, men jag känner på mig att även denna kan bli en riktigt bra bokcirkelbok.

    I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv av Tom Malmquist
    I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv av Tom Malmquist
  • Jag vet allt det här: En internmedicinsk roman

    Jag vet allt det här av Annika Paldanius
    Jag vet allt det här av Annika Paldanius

    Hanna går på läkarprogrammet och om dagarna går hon som kandidat och följer läkare i deras arbete. I huvudet snurrar all kunskap som hon har samlat på sig under utbildningen. Det är ett flöde av facktermer. Det går inte att stänga av. Det går inte att gå på spinning med bästisen Anna utan att fundera över Annas astma och att hon borde öka medicineringen. Det går inte att gå på dejt med en kille med diabetes utan att få en massa bilder av människokroppen och dess funktioner. Döden och livets förgänglighet är också något som inte riktigt går att bortse från när man spenderar dagarna i en sjukhusmiljö. Vad är det egentligen för mening med livet och att hålla sig vid liv?

    Livet snurrar runt sjukhusets olika avdelningar, men också runt korridoren, där både hon och Anna bor. Tillsammans med vännen Filippa utgör de en dynamisk trio. De är tre amasoner som håller sina kroppar i trim, som pluggar intensivt och tar för sig av livet på studentikosa fester. Filippa är den enda som är upptagen. För Anna och Hanna är det inga problem att flirta med killar och att ta med dem hem.

    När hösten kommer så börjar dock deras relativt bekymmersfri amason-tillvaro att ruckas. Filippa blir nedstämd, deprimerad och Anna och Hanna vet inte riktigt hur de ska räcka till, för samtidigt som Filippa dras ned i ett bottenlöst mörker och inte orkar med någonting så pågår Hannas och Annas egna liv med studier och kärlek och deras egna hälsoproblem som plötsligt blir uppenbara. Och trots all internmedicin som susar omkring i Hannas huvud så är det kanske inte så lätt att översätta den till sin egen verklighet och veta hur man ska handla.

    Jag vet allt det här är en rätt spretig roman som ändå hålls ihop genom allt som Hanna vet och all medicinlingo som driver berättelsen framåt. Varje kapitel börjar med ”Jag vet att…” eller varianter därav och det är fint och känns lite poetiskt, samtidigt som det också balanserar på den fina linjen och känns lite sökt. Jag är inte helt överens med mig själv vad jag tycker här. Klart är i alla fall att det sätter tonen för berättelsen. Jag tycker också att det blir intressant med alla dessa torra medicinska fakta som krockar mot den nyansrika och färgrika verkligheten. De medicinska kunskaperna blir för Hanna som en slags bas som förklarar alla livets skeenden, vare sig hon vill det eller inte. Det ger mig en ny bild av vad läkaryrket kan innebära.

    Jag tycker att boken på flera sätt delar element med två av mina favoritböcker från de senaste åren: Kalmars jägarinnor och Den andra kvinnan. I Kalmars jägarinnor är det ett lite lätt utflippat tjejgäng som står i fokus. I Paldanius roman är huvudpersonerna några helt andra amasoner, nästan parodiskt präktiga i jämförelse faktiskt. Men språkligt tycker jag att böckerna har en hel del likheter. Det är någonting med det avskalade och kärnfulla språket, det poetiska. Den andra kvinnan är en briljant bok om klass och att vara ”den andra kvinnan”. Paldanius roman handlar inte om något av dessa ämnen. Däremot tycker jag att huvudpersonerna ändå liknar varandra på något sätt. Det är någonting med deras ensamhet och deras analyserande sätt som gör det tror jag.

    Det är sällan till en boks fördel att hamna lite såhär i kölvattnet av två fantastiska läsupplevelser. Jag vet allt det här får mig som sagt att tänka på såväl Kalmars jägarinnor som Den andra kvinnan, men utan att riktigt, riktigt nå upp till dessa böckers nivå. Det här är det orättvisa; hade jag läst Jag vet allt det här först så hade det kanske varit någon av de två andra böckerna som inte riktigt räckte hela vägen. Det som i det här fallet får mig lite mer tveksam är främst spretigheten. I Jag vet allt det här ryms så många olika teman: vänskap, psykisk ohälsa, kärlek, studentliv, frånvarande föräldrar, sjukdom, missfall, svartsjuka och tusen andra saker, som det känns. Det hade kunnat tightas till lite och fokuserats på några färre ämnen. Det som boken i alla fall tar upp och som jag verkligen gläds åt att författaren har valt att skriva om är depression och psykisk ohälsa. Det här är ämnen som är så tabubelagda i vår kultur att de inte går att prata om – och ändå är det över 1500 personer som begår självmord varje år. Det handlar alltså om allvarliga och potentiellt livshotande tillstånd som inte ens går att prata om i samhället. Paldanius närmar sig ämnet på ett insiktsfullt och bra sätt. Bra!

    Ett annat, och långt mer ytligt, tema som Paldanius har valt att skriva om är studentliv och korridorsliv. Det väckte många härliga gamla minnen hos mig och gjorde mig helt varm, faktiskt! Jag kastades tillbaka i tiden och mindes mina egna kvällar på studentpuben och all tid jag har spenderat med mina kompisgäng under de här åren då alla var så fria och hade tid för varandra på ett annat sätt än när folk är upplåsta med jobb och familj. Jag har läst förvånansvärt få studentskildringar, inser jag. Det borde skrivas fler!

    Jag har som ni kanske märker lite blandade tankar om den här boken, men ärligt talat så har jag en bestämd känsla av att boken kommer att bita sig kvar och stanna i minnet länge framöver. Det är en alldeles egen och spännande skriven bok om kärlek, vänskap och sorg. Och trots att den kanske är lite spretig och att berättandet kanske går somliga på nerverna så måste jag säga att jag tycker om den här boken; riktigt, riktigt mycket till och med!

    I korthet

    Rekommenderas för: Den som vill följa en läkarkandidat under ett händelserikt år fyllt av vänskap, sorg, kärlek, studentliv och internmedicin.

    Betyg: 4 elektrokardiogram av 5.

    Citerat ur Jag vet allt det här

    ”Jag vet att träning förlänger livet och jag vet att det finns en fördel, en förmodad fördel med att leva länge om livet är något bra, och vårt blivande yrke bygger på en förmodan att livet är något bra, livet måste vara något bra, så vi springer. Springer för livet, för våra lungor. Och för våra höftben våra revben våra tider.”

    Om Jag vet allt det här och om Annika Paldanius

    Annika Paldanius är en svensk författare och läkare. Jag vet allt det här är hennes debutroman.

    Utgivningsår: 2016 (första utgåvan, Forum).
    Antal sidor: 375.
    ISBN: 9789137146546.
    Andras röster: Bokstaden, dagensbok.com, Jennies boklista.
    Köp hos t.ex. Adlibris, Bokus eller CDON.

    Förlagets beskrivning

    Jag vet allt det här (en internmedicinsk roman) är en egensinnig och lekfull skildring av kampen mellan känsla och intellekt. En allvarlig berättelse om hur den yttre styrkan kan dölja ett skört inre.

    Hanna går på läkarlinjen. Hon vet vad hon vet, minns allt, analyserar livet. För vad ska man tro på om inte vetenskapen har svaren? Hon glittrar med sina vänner, de är amasoner med hud av okrossbart glas. Är redo för vilken strid som helst.

    Men under det intermedicinska året börjar glaset få sprickor. Och när vännen Filippa dras allt djupare ner i en depression bildas en hinna av rimfrost som inte går att skrapa bort.

    De lär sig att förlänga liv, fördröja död. Men varför lever vi egentligen – och varför måste döden vänta?”

  • Bokcirkel är igång! Och till nästa gång läser vi Jag vet allt det här

    Bokcirkel är igång! Och till nästa gång läser vi Jag vet allt det här

    Det börjar bli länge sedan nu.. Men Picket & pocket, vår bokcirkel, har dragit igång igen! 🙂 Jippi! Det är alltid lika kul att träffa mina bokcirkelvänner. Jag har faktiskt inte så många andra vänner som läser en massa böcker, så det är mest där och då jag kan vara den riktiga boknörd jag är. 🙂

    Jag tror inte att någon var speciellt imponerad av bokcirkelboken Lust av Åsa Schwarz… Men det kan ju vara väldigt givande att bokprata ändå! Vad jag själv tyckte om Lust kan du läsa här.

    Till nästa gång läser vi en bok som faktiskt har legat i min mobil och väntat ett bra tag, nämligen Jag vet allt det här av Annika Paldanius. Jag är som en skata när det gäller böcker: gillar allt som blänker. Naturligtvis tycker jag jättemycket om framsidan till den här boken. Den är härligt rosa också. Perfekt!

    Men huruvida den är bra eller inte vet jag inte. Får se! Men jag har i alla fall hört många tala gott om den!

    Jag vet allt det här (en internmedicinsk roman) är en egensinnig och lekfull skildring av kampen mellan känsla och intellekt. En allvarlig berättelse om hur den yttre styrkan kan dölja ett skört inre.

    Hanna går på läkarlinjen. Hon vet vad hon vet, minns allt, analyserar livet. För vad ska man tro på om inte vetenskapen har svaren? Hon glittrar med sina vänner, de är amasoner med hud av okrossbart glas. Är redo för vilken strid som helst.

    Men under det intermedicinska året börjar glaset få sprickor. Och när vännen Filippa dras allt djupare ner i en depression bildas en hinna av rimfrost som inte går att skrapa bort.

    De lär sig att förlänga liv, fördröja död. Men varför lever vi egentligen – och varför måste döden vänta?”

    Jag vet allt det här av Annika Paldanius
    Jag vet allt det här av Annika Paldanius
  • Lust

    Lust

    Lust av Åsa Schwarz
    Lust av Åsa Schwarz

    Sara drömmer om att bli en bästsäljande författare. För att uppnå sitt mål tar hon till ett magiskt knep som hon har lärt sig av sin mormor. Genom att rita upp en speciell stjärna så kan hon önska sig vad hon vill. Hennes dröm om författarskapet slår in. Hon är snart en topplisteförfattare och blir också kontaktad av förläggaren Anders, som lockar över henne till sitt eftertraktade förlag. Sara blir också omedelbart tänd på Anders och de inleder ett förhållande, trots att Anders faktiskt har både fru och barn. Sara önskar både det ena och det andra för att få sin Anders och snart har hon satt igång någonting riktigt obehagligt.

    Boken är en slags blandning mellan skräck och romance och visst bygger boken på en originell och kul idé. Inte minst är det kul när författare också vågar sig på att skildra författarskap och arbetet med en bok. Det är kul när författare vågar skoja om boksigneringar, mässor och mingelfester som hör till framgångsrika författarskap.

    Originaliteten är dock en av få saker som jag uppskattar med den här boken. Tyvärr! Berättelsen är i huvudsak berättad ur ett jag-perspektiv, vilket känns väldigt stolpigt och gör berättelsen platt. I det här fallet staplas det mest en massa tankar och frågor, vilket varken målar upp några miljöer eller känslor hos mig. Som läsare får man följa Sara och hur besatt och kåt hon är på Anders. Hur Anders är som person, hur han ser ut och på vilket sätt han är så vansinnigt attraktiv har jag ingen aning om, för det framgår inte.

    Därtill är den töntig i sina försök att skildra hippt Stockholmsliv. Tanken är väl att man ska sitta och sucka drömskt och önska att man fick springa på Grodan och Sturehof, precis som Sara i boken, men jag tycker bara att det känns sökt och fånigt. Den författare som vill mejsla fram Stockholm och pulsen i staden kunde med fördel ha försökt fånga stämningen istället för att namedroppa olika ställen.

    Kanske på grund av att det är så tunt med beskrivningar av människor och miljöer så har jag också svårt att köpa storyn. Jag menar inte att en sådan här bok bör vara 100 % verklighetstrogen. Den innehåller ju trots allt en rejäl dos övernaturligt, men det är ju en fördel om man kan låta sig föras med istället för att fastna vid logiska luckor och annat som skaver.

    Nej, det här var absolut inte min kopp te.

    I korthet

    Rekommenderas för: Den läsovane som inte är rädd för att blanda genres och som gillar både kärleksromaner och skräck.

    Betyg: 1 signeringskö av 5.

    Lust av Åsa Schwarz
    Lust av Åsa Schwarz

    Citerat ur Lust

    ”Förvånad inser jag att du försöker imponera på mig. Varför då? Jag höjer ena ögonbrynet åt din kunskapsdropping och suger in den svaga doften av exotiska frukter som försiktigt stiger upp ur glaset. Smaken är fyllig, oljig men torrare än chardonnay. Du förstår vad jag tycker om utan att jag behöver berätta. Jag tar en klunk till.”

    Om Åsa Schwarz och Lust

    Åsa Schwarz (född 1973) är en svensk författare som främst skriver skräckromaner och thrillers. Hon debuterade 2005 med Och fjättra Lilith i kedjor. Lust är hennes senaste bok. Åsa Schwarz har en hemsida, twittrar på @asaschwarz och har en fansida på Facebook.

    Utgivningsår: 2013 (första svenska utgåvan, Mix förlag).
    Antal sidor: 282.
    ISBN: 9789186845162, 9789186845452.
    Andras röster: Bokhora, Bokomaten, En bok om dagen håller doktorn borta.
    Köp hos t.ex. Adlibris eller Bokus.

    Baksidestext

    ”Sara blir antagen hos Sveriges största förlag och går från okänd till bästsäljande författare på osannolikt kort tid.

    I turbulensen dras hon ofrivilligt in i ett triangeldrama med sin förläggare Anders.

    Svartsjukan som river i henne blir bränsle till det nya manuset. När olycka efter olycka inträffar i Anders familj börjar en oroskänsla gry i Sara. Är det en slump eller blir hennes grymma texter verklighet?”

  • Hej då Strändernas svall, nu får du bo på biblioteket igen

    Hej då Strändernas svall, nu får du bo på biblioteket igen

    Nu händer det. Strändernas svall har följt mig i 6 år. För 6 år sedan hade jag precis börjat exjobba på det som idag är min arbetsplats. Det var en spännande tid. Jag jobbade med ett roligt och tvärvetenskapligt projekt som fick allt jag gjort under studietiden att fogas samman på ett naturligt sätt, trots att jag medvetet valt att göra ett exjobb som låg långt från utbildningens inriktning. Det var en rolig tid också utanför jobbet. Merparten av mina vänner studerade fortfarande, så jag kunde fortfarande njuta utvalda delar av studentlivet utan att det blev alltför awkward. Det var också en jobbig tid. Den våren sökte jag 60 jobb utspritt över hela Sverige, blev kallad till två intervjuer och fick ingen av tjänsterna. Det är den krassa verkligheten för den som utbildar sig inom något så mossigt som kemi. Jag funderade på om jag skulle kunna bo kvar i Umeå. Vågade knappt tro att jag kunde det.

    Men kvar blev jag ju. Sedan dess har jag också flyttat tvärsöver gatan till en större lägenhet, som inte bara rymmer mig och mina kläder utan också rymmer min sambo och hans samling av brädspel. Jag jobbar fortfarande på samma ställe, fast jag har även skaffat mig en doktorstitel.

    Och till slut läste jag faktiskt ut Strändernas svall, som jag lånade första gången den 2:a september 2010. Jag tänkte läsa den till en bokklubbsträff på jobbet, men hann inte.

    Dags att återlämna Strändernas svall
    Dags att återlämna Strändernas svall

    Och nu får biblioteket tillbaka den! Tack för lånet.

    Dags att lämna tillbaka biblioteksböckerna
    Dags att lämna tillbaka biblioteksböckerna
  • Att hitta böcker (då och nu)

    Det som har slagit mig lite när jag har skrivit om mina favoritböcker från när jag var barn och tonåring är att datorernas och de smarta mobilernas intåg verkligen har påverkat hur jag hittar böcker. Att hitta böcker är något helt annat nu jämfört med då.

    När jag var liten spelade biblioteken en mycket större roll än idag. Idag går jag till biblioteket om jag vill läsa någon specifik bok som jag inte har hemma och som inte går att få tag på som e-bok på något enkelt/billigt sätt (t.ex. i min app för ljudböcker eller från biblioteket). gick jag till biblioteket och botaniserade bland hyllorna. Eftersom jag bodde i ett mindre samhälle med ett ganska litet bibliotek så var utbudet lite ”sådär”. Jag läste många random böcker kan man väl säga: 70-taliga ungdomsböcker, ännu äldre djurböcker och diverse böcker som jag aldrig har hört talas om vare sig förr eller senare.

    Bokklubbar spelade också en stor roll när jag var liten. Jag prenumererade på En bok för allas utgivning och var med i bokklubben Läslusen, Pollux hästbokklubb och någon mer bokklubb som jag inte ens kommer ihåg namnet på. Från de kunde man köpa ”månadens bok” eller ”månadens bokpaket” eller så kunde man beställa böcker från sortimentet. Vilket jag gjorde. Det blev alltså någon slags redaktion som fick inspirera mig till läsning.

    Böcker med röda ryggar
    Böcker med röda ryggar

    Jag köpte också böcker på ett helt annat sätt än idag. När det var bokrea så köpte jag på mig högvis med böcker som verkade intressanta baserat på framsida eller baksidestext eller baserat på att jag läst något från samma författare förut.

    Över huvud taget så läste jag ”författare” snarare än böcker på den tiden. Gillade jag en Peter Pohl-bok så gick jag till biblioteket och lånade fler av hans böcker. Tills alla Peter Pohl var utlästa och jag fick hitta någon ny författare att beta av.

    Böcker av Peter Pohl
    Böcker av Peter Pohl

    Så gör jag inte idag. Som bokbloggare översköljs jag av läsinspiration. Dels läser jag en del andra bokbloggare (och instagrammare, för den delen) och dels blir jag försedd med rätt mycket nyhetsbrev och pressmeddelanden från förlagen. Jag brukar också bläddra igenom de stora förlagens kataloger inför både sommaren, hösten och våren. Vidare lyssnar jag på en drös podcasts med boktema och kollar emellanåt på bokprogram på TV (Babel, alltså) samt läser kultursidorna i morgontidningen (i mitt fall: DN). Det slår mig ofta hur oooootroligt uttjatade specifika böcker kan bli i perioder. Det märks verkligen när ett recensionsdatum har passerat och en viss bok, som marknadsförs massivt, plötsligt poppar upp på alla bloggar, instagramkonton och poddar samtidigt. Och samma författare intervjuas samma vecka både i SVT, Sveriges radio och i tidningen. Vare sig man vill det eller inte så ligger väl de där böckerna och författarna och pockar lite i medvetandet någonstans. Och förr eller senare så läser jag de där böckerna som det surras om. Min fantastiska väninna är en sådan bok. Det känns som att jag till stor del kommer över mina böcker genom marknadsföring snarare än något annat. Det skrämmer mig lite!

    Och jag har inte tid att läsa igenom hela författarskap. Jag har bara tid att läsa de där ”guldkornen” som ”alla” snackar om. Faktum är att jag är ganska avigt inställd till att läsa saker ”på vinst och förlust”. Jag vill inte läsa böcker som jag inte ”tror på” och sållar därför bort böcker som jag misstänker är lite medelmåttiga. Jag brukar använda appen Boktipset för detta. Boktipset gissar betyg på olästa böcker. Jag brukar sällan ta mig tid att läsa böcker som har ett uppskattat betyg lägre än 4. Hehe. Debutanter och egenutgivare riskerar helt klart att filtreras bort av mig.

    Men vad ska man göra? Jag tycker ändå att jag får till en bra blandning av böcker. Även om jag faktiskt saknar det där med att gå omkring och botanisera på ett bibliotek (fast jag har nog en romantiserad bild av det där – det är nog inte hälften så roligt som jag tror och jag har verkligen ingen lust att läsa mossiga 70-taliga böcker och annat som man kan råka springa över på ett bibliotek). Och även om jag själv tycker att det känns lite trist att läsa samma sak som ”alla andra” hela tiden.

    Att vara med i två bokcirklar är väl det som rubbar mönstret lite, i och för sig. Där kommer jag emellanåt i kontakt med böcker som inte har omnämnts i någon av alla ”kanaler” som jag följer för att få boktips. Tur det!

    Hur väljer du böcker?

  • Tiden läker inga sår

    Tiden läker inga sår

    Tiden läker inga sår av Carolina Säfstrand
    Tiden läker inga sår av Carolina Säfstrand

    Ethel, Dorotea och Maggan är tre damer i 70-årsåldern. En gång i tiden var de en trio som värderade sin vänskap mycket högt. Genom uppväxten, kärlek, sorg, smärta, allt, håller de ihop. Sedan splittras de plötsligt och kommer att leva sina liv på helt skilda håll. Nu, många år senare, skickar Dorotea ett brev till sin barndoms bästisar. Hennes dotter är allvarligt sjuk och nu måste de tre före detta vännerna träffas igen. Gamla familjehemligheter och sorger rivs upp när de tre damerna återses och konfronteras med de val de gjorde i ungdomen. Av bara farten rycks deras närmsta, män och barn, med i allt som uppdagas.

    Boken är tänkt som en fin feelgood om vänskap och kärlek. Tyvärr kan jag inte påstå att boken berörde mig ett dugg. Det är alldeles för mycket klyschor och floskler. Jag tycker faktiskt att den är rätt patetisk. Förlåt, men det är bara så. Den neurotiska kvinnan som luktar på lavendel för att bli lugn, små citronfjärilar som fladdrar omkring, den ytliga överklasskvinnan som har en usel kontakt med sina barn, den bitchiga svärdottern, kvinnan som städar hysteriskt för att bli av med sin ångest. Det är bara för mycket. Det känns som att författaren har en tydlig bild av vilka människor och känslor hon vill måla upp, men gestaltningen blir bara platt. Det mesta i boken känns sökt, konstruerat och inte speciellt trovärdigt. Boken är heller inte skriven med någon större finess utan innehåller mest dialog. Nej, det här var en riktig besvikelse. Jag tycker tyvärr att den var ofrivilligt komisk snarare än gripande.

    I korthet

    Rekommenderas för: Den som vill läsa en lättläst och förutsägbar berättelse om kärlek och gammal vänskap.

    Betyg: 1 sommarstugor av 5.

    Citerat ur Tiden läker inga sår

    ”Maggan lyssnade på sorlet nerifrån och tittade på gökuret. När fem minuter gått steg hon ut på trappan. Hon lät vänster hand glida längs trappräcket medan höger hand höll upp den långa kjolen så att hon inte skulle snubbla. När hon hade tre trappsteg kvar lyfte hon blicken mot gästerna och tryckte dramatiskt handen mot bröstet i en gest av förvåning och uppskattning. Precis som hon övat. Leendet fick hennes dotter Desirée att rygga tillbaka. Maggan hoppades att rörelsen undgick gästerna. På sista trappsteget stannade Maggan och tog emot det glas Ivan räckte henne. Sedan lyfte hon det i en tacksam skål. När hon förde glaset mot sina rödmålade läppar såg hon Desirée himla med ögonen. Himla du, tänkte Maggan, du är bara avundsjuk.”

    Tiden läker inga sår av Caroline Säfstrand
    Tiden läker inga sår av Caroline Säfstrand

    Om Caroline Säfstrand och Tiden läker inga sår

    Caroline Säfstrand är en svensk författare. Hon debuterade 2014 med romanen Om du bara visste. Hennes senaste bok är Tiden läker inga sår. Caroline Säfstrand har en hemsida.

    Utgivningsår: 2015 (första utgåvan, Massolit).
    Antal sidor: 302.
    ISBN: 9789187783814.
    Andras röster: Bokpool, Boktokig, Och dagarna går.
    Köp hos t.ex.: Adlibris, Bokus.

    Baksidestext

    ”Ett misslyckat luciafirande 1951 gör att Ethel, Dorotea och Maggan ingår en vänskapspakt. Senare får en livsavgörande händelse dem att bryta pakten och säga upp bekantskapen. Dorotea gifter sig med Börje, och förtränger det förflutna genom maniskt städande. Den tjusiga Maggan hittar esteten Ivan och lever till synes ett drömliv, men blundar för hemligheten bakom dörren. Ethel väljer en bohemisk ensamhet som gör relationen till son och svärdotter komplicerad.

    När Maggan firar sin 70-årsdag dyker ett handskrivet brev från Dorotea upp och förstör stämningen. Ethel, som befinner sig i ett litet stenhus några kilometer bort, får ett likadant brev. De måste träffas igen. Konsekvenserna av det val de en gång gjorde påverkar inte bara dem själva, utan även deras närmaste. Nu kan de inte längre dölja sin hemlighet.”

  • Bokklubb! Snart läser jag Tiden läker inga sår

    Bokklubb! Snart läser jag Tiden läker inga sår

    Vi har haft bokklubbsträff på jobbet igen! Den här gången saknades det inte boktips, kan man ju säga. Vi brukar skriva upp boktips på en tavla och sedan rösta fram några böcker att diskutera till nästa gång. Den här gången rymdes knappt titlarna. Flera var böcker som jag redan hade läst, som briljanta Allt jag inte minns och Det är något som inte stämmer. Jag hoppas att många av mina kollegor tar chansen och läser dem. 🙂 En annan redan läst bok, som faktiskt blev en av de två som vi röstade fram, är Alla borde vara feminister. Får se vad de andra tycker om den!

    Själv tänkte jag läsa den andra framröstade boken: Tiden läker inga sår. Det är alltså inte Tilde de Paulas biografi med samma namn det gäller utan en feelgoodberättelse om tre f.d. barndomsvänner som på ålderns höst måste träffas igen. Jag tror att den kan vara spännande och mysig. Har du läst?

    Tiden läker inga sår av Carolina Säfstrand
    Tiden läker inga sår av Carolina Säfstrand
  • Säsongsavslutning med bokcirkeln

    Säsongsavslutning med bokcirkeln

    I torsdags hade vi säsongsavslutning med bokcirkeln Picket & pocket. Om jag hade varit lite duktigare på att fota och dokumentera saker så hade jag kunnat visa upp den mycket mysiga buffé vi frossade i. Vi hade knytkalas och det är ju alltid lite av en chansning (en av mina bokcirkelkompisar berättade om en knytis-julfest när alla hade med sig prinskorv…), men den här gången blev det hur bra som helst med roliga plockrätter och annat. Och rosé! 🙂

    Fast vår bokcirkel är faktiskt inte en sådan där bokcirkel som bara handlar om att äta gott och dricka vin. Vi är riktigt duktiga på att läsa och prata om böcker, tycker jag! Den här gången var det ju jag som hade valt bok och de flesta av oss hade läst den också.

    Som jag har skrivit tidigare så tycker jag att det är viktigt att inte välja böcker av favoritförfattare när det är dags att välja bokcirkelbok. Det är ju sååå tråkigt om andra inte ser det man själv ser i en älskad bok… 😉 Hehe. Till den här gången hade jag valt Den andra kvinnan av Therese Bohman – en för mig helt okänd författare egentligen. Det blev ju dock väldigt berörd av Den andra kvinnan och tyckte att den var otroligt bra. Den seglade liksom upp och blev lite av en ny favoritbok. Så… jag var lite nervös inför de andras reaktion! Som tur var höll de flesta med mig! Det var faktiskt inte bara jag som gav den 5 av 5 i betyg. Lättnad! Det blev inga sura miner alltså… Inte om boken. Däremot hade vi helt olika åsikter om hiphopartisten Petter och om Håkan Hellström… 😉

    Nu blir det paus över sommaren (tror vi, men man vet ju aldrig?) och till nästa gång läser vi ett bokval från Anna med bloggen Med näsan i en bok. Hon har valt en för mig helt okänd bok: Lust av Åsa Schwarz. Den finns endast som e-bok på biblioteket. Men det passar ju bra. Jag har inte läst på min läsplatta på ett tag, så nu ser jag fram emot att läsa på den igen!

    Lust av Åsa Schwarz
    Lust av Åsa Schwarz