Av Paulo Coelho har jag tidigare läst Alkemisten, som jag tyckte mycket om, men jag har också förstått att han är en riktig lågstatusförfattare, som bokbloggare i allmänhet sällan skulle skylta med att de läser. Bland den kritik som brukar lyftas är att han skriver läsaren på näsan med sina alldeles för övertydliga filosofiska resonemang och tjatig sensmoral. Valkyriorna är en verklighetsbaserad bok som utspelar sig under tiden efter att Paulo Coelho slog igenom med sin stora bestseller, och här förstår man kanske varför Coelho skriver sina böcker som han gör och varifrån intresset för de här frågorna kommer.
Boken utspelar sig under en dryg månads resa i Mojaveöknen, dit Paulo och hans fru, Chris, reser för att Paulo tror sig kunna komma i kontakt med änglar om han tar sig dit. Jag har inte funderat så mycket på vem Coelho är, men man förstår ganska snabbt om man läser hans romaner att han är troende och att tro är en stor del av hans liv. I Valkyriorna framkommer också att Coelho är en ”magiker”, som är intresserad av magiska ritualer och läror, och i Mojaveöknen har hans magimentor gett honom en kontakt som kanske kan lära Paulo att komma i kontakt med änglar. Chris delar inte sin mans intresse, men framstår inte i boken som en person med många egna åsikter. Hon finner sig helt enkelt i att vara i öknen med sin karl, som vill vara med på olika ritualer i sektliknande grupper.
Jag vet inte alls vad boken ska ge läsaren. Jag intresserar mig inte alls för sådan här ”magi” och fascineras inte av Coelhos sökande efter änglar, så för mig är enda behållningen att jag nu har lärt mig något mer om Coelho och hans tro. Dessutom tycker jag att boken är märklig på så sätt att den handlar en hel del om Chris och hennes oförståelse för mannens magiintresse och hur hon sedan trots allt gläntar på dörren till det här änglasökandet. Att Coelho har skrivit en bok där han berättar om sin fru ur sin frus synvinkel blir konstigt och förstärker bara ännu mer hur mycket hon verkar vilja göra för sin man och hur lite hon har en egen vilja. Här har hon alltså låtit Coelho skrivit en bok med sin tolkning av hennes upplevelse i Mojaveöknen?
I tisdags hade vi återigen bokcirkelträff i vår bokcirkel, som fortfarande är namnlös (men nu finns det en hel hög med förslag att välja bland till nästa träff). Det var några veckor sedan jag läste ut omgångens bokcirkelbok, Radhusdisco, så jag märkte att den inte satt så färskt i minnet längre. Till nästa gång borde jag kanske försöka optimera så att jag läser ut bokcirkelboken dagarna innan vi träffas, eller också borde jag kanske göra lite minnesanteckningar? Det är hur som helst väldigt givande att diskutera böcker. En av mina invändningar mot Radhusdisco var att den kändes för ytlig och saknade komplicerande faktorer som skulle kunna göra den mer intressant. Den kändes nästan lite censurerad, som om man har plockat ut godbitarna ur en barndom och staplat dem på varandra. På bokcirkelträffen blev jag påmind att det inte är riktigt så. I boken skymtar det både fosterhemsplaceringar, klassklyftor och en stökig skilsmässa, men det sker i periferin och noteras liksom inte av bokens huvudperson.
Till nästa gång ska vi läsa Niceville. Jag är glad över att valet föll på just Kathryn Stocketts bestseller, eftersom jag redan har läst ca 400 sidor av den… 🙂 Den var ju nämligen mitt förslag till bokcirkelbok i förra omgången på sushiklubben (jobbet bokcirkel; jag är ju med i två bokcirklar nu för tiden). Att den har förblivit outläst beror inte på att den är dålig, utan på att det har kommit annat emellan. Nu ser jag fram emot att verkligen läsa ut den och att diskutera den. 🙂
Jag trodde att jag skulle vara den enda som inte läst bokcirkelboken Metro 2033 till dagens bokcirkelträff, men det fanns faktiskt ytterligare två cirkelmedlemmar som ”bara” hade hunnit igenom 3/4 av tegelstenen. Det kändes faktiskt ganska bra… 😉 Egentligen prioriterar jag verkligen bokcirkelböcker, för det är i någon mening onödigt att vara med i en bokcirkel om man inte tänker läsa böckerna, men den här gången var vi nog många som hade haft fullt upp med annat. För egen del jobbar jag samtidigt som jag pluggar på annan ort, vilket i sin tur har medfört långpendling och inte precis har gett så mycket tid över till att läsa. När jag väl landar hemma i Umeå brukar jag vilja umgås med alla nära & kära och tyvärr brukar det på något irriterande vis alltid hopa sig en massa hemmasysslor när jag väl är hemma. Ja, och sedan är det ju dansen som tar sin tid och allt annat som jag vill göra på min fritid. Imorgon bär det för övrigt av till Uppsala igen för att tenta av den här laserkursen som jag läser. Sedan återstår några dagars hårt jobb (det är mycket som har lagts på hög de senaste dagarna, när jag har lagt tid på att tentaplugga…) innan jag tar ledigt över jul och nyår. Men då ska jag verkligen börja läsa igen! Ja, det ska jag! Jullov och bra böcker! Rackarns, så bra det kommer att bli!
Två böcker som jag ska ta tag i omgående är de nuvarande bokcirkelböckerna. I den seriösa bokcirkeln 😉 (vi har inte kommit på något namn ännu!) har vi bestämt att vi ska läsa Radhusdisco av Morgan Larsson och i sushiklubben läser vi Valkyriorna av Paulo Coelho. Radhusdisco tror jag mycket på, för det är en uppväxtskildring och jag brukar älska sådana! Fast jag måste erkänna att min röst inte föll på Radhusdisco när vi röstade om böckerna… Jag ville faktiskt läsa ett av de andra alternativen: Eyvind Johnsons Strändernas svall, för den råkar vara ett av mina långlån från bibblan (jag lånade den i januari 2010 första gången…). Nåväl. Det blir nog bra med Radhusdisco! Strändernas svall kan jag ju alltid låna om lite till… Vad gällde sushiklubben hade jag inte ens med mig några bokförslag den här gången. Gången innan föreslog jag Niceville och jag har bara hunnit några kapitel… Hehe. I mån av tid blir den också jullovsläsning..
Jag har just nu två bokcirkelböcker på gång och båda råkar vara lite av tegelstenar. Den ena, Niceville, påbörjade jag för länge sedan, men sedan var jag tvungen att lämna tillbaka den till biblioteket eftersom den var köad. Nu har jag köpt både Niceville och den andra bokcirkelboken i pocket för att kunna läsa ut dem i lugn och ro. De kom här om veckan, men eftersom jag närmast har börjat veckopendla mellan Uppsala och Umeå, så kan posten hamna lite hur som helst nu för tiden, så jag har inte kunnat ta upp läsningen förrän nyss. Jag är sååå sugen på att bara ligga och läsa hela dagarna och det är också vad jag borde göra ifall båda böckerna ska bli utlästa i tid.
Dessvärre är det snarare Laserspektroskopiboken som får min mesta uppmärksamhet när det gäller böcker. Det var länge sedan jag läste en kurs och jag tycker såklart att det är kul att sitta i skolbänken igen. Det är ju en sådan oerhörd lyx och en så otroligt trevlig grej att få gå kurser och lära sig en massa saker. Det är bara det att fritiden blir lite av ett minimum. Med jobb, studier och långresor (jag pendlar dessutom 4 h om dagen när jag är i Uppsala!) blir det inte mycket tid över till det jag gör i vanliga fall, läsning inräknat.
Får se hur det går med böckerna… Niceville hör till sushiklubben, så den behöver jag knappast läsa ut, men det vore väldigt trevligt att kunna vara med och diskutera Metro 2033 i den andra bokcirkeln som jag är med i. Jag har läst de första ~30 sidorna och har väl inte precis fastnat ännu. En science fiction-bok som utspelar sig i Moskvas tunnelbana är ingen bok jag hade valt själv, men en del av tjusningen med bokcirklar är ju att upptäcka nya böcker. Jag tror absolut att den kan utveckla sig till en intressant läsupplevelse. Det gäller bara att hitta tiden och att komma in i ”ryskan” (det är alltid lite svårt att hålla isär namn om man inte ens vet hur de borde uttalas..).
Jag har gått med i en till bokcirkel! Jobbets bokcirkel handlar ju om att äta sushi, snarare än att diskutera böckerna (de flesta läser inte böckerna), så nu känns det skojigt att vara med i en cirkel där det faktiskt finns intresse av att vrida och vända på läsupplevelser. 🙂 Hittills har vi läst Gargoylen, som alla tyckte riktigt bra om, utom jag, som tyvärr inte brukar gilla kärleksböcker (kärlek för mig är att älska någon, inte att flytta ihop med någon man inte känner för att man är förblindad av ”kärlek”, inte att stå och nöta sönder en klippa i väntan på en kärlek som försvann för 40 år sedan etc…). Det är hur som helst roligt att höra andras tolkningar, inte minst när man själv inte fastnat för boken. De andra hade gjort helt andra och djupare tolkningar än jag själv. Kul att höra hur olika man kan läsa en bok!
Nåväl. Själv läste jag bibblans version av boken och det råkade vara den inbundna varianten. De flesta på bokcirkeln hade den otroligt mycket snyggare pocketutgåvan, som jag inte hade sett förut. Oj, vad snygg den var! Förlaget har tyvärr ingen bild i sitt pressarkiv som gör den rättvisa, men den ser ut ungefär såhär (länk till Norstedtsbloggen). Boken ska se ”bränd” ut och är till och med svart runt om, vilket är väldigt passande eftersom boken ju bland annat handlar om en man som råkar ut för en allvarlig brännska. Framsidan kan verkligen göra mycket för en bok. Jag gillade inte boken, men skulle ändå inte ha något emot att ha den i hyllan. 😉
Det var ganska länge sedan vi hade bokcirkelträff på jobbet. Den här gången hann jag inte bara läsa ut de tre böckerna, utan också glömma vilken känsla jag hade när jag läste ut dem. Det är ett dåligt betyg, va? Fast faktum är att jag tyckte att åtminstone Den hemliga historien var väldigt bra! Vad som var lite extra skojigt förra gången var att just mina boktips gick hem, för två av tre valda böcker var faktiskt mina förslag. Den här gången gick det ”sämre”, för den enda jag lyckades övertyga de andra om att läsa var Igelkottens elegans.
Passande bok ändå! Direkt efter jobbet kunde jag nämligen cykla till postutlämningen och hämta hem de här tre:
Jag beställde ett gäng pocket eftersom jag fick rabatt (50 kr i ”välkommen tillbaka”-rabatt; jag hade tydligen inte beställt på länge…) och Igelkottens elegans var en av titlarna. Vi bestämde oss också för att läsa Huset vid moskén av Kader Aboldah (jag har absolut ingen aning om vad det är för bok! Spännande!) och de andra ska också läsa Påven Johanna, som jag redan har läst. Det ska bli jättekul att läsa Huset vid moskén, faktiskt. Den största behållningen med bokcirklar tycker jag inte är att diskutera en bok man har läst (oftast är man ju hur som helst inte överens..!) utan att få så många boktips och inspireras till att läsa sådant man inte skulle ha läst annars.
På onsdag har vi bokcirkelträff med jobbets bokklubb. För många (de flesta? hehe.) är det den obligatoriska sushin som är huvudattraktionen. För mig är sushi det nya pizza. Jag älskar sushi och jag försöker inbilla mig att det är glutenfritt (nyligt har nyheten nått mig att risvinäger brukar innehålla gluten!). Nåväl. Förra gången enades vi om att läsa Dödssynden (som jag läste för ett bra tag sedan), SOS från mänskligheten och Den hemliga historien. Jag har skrivit om alla på bloggen och tycker nog att Den hemliga historien var det bästa läsupplevelsen, medan SOS från mänskligheten tyvärr var lite av en besvikelse.
De två sistnämnda böckerna var förresten mina förslag. Den här gången hoppas jag på att kunna övertyga mina kollegor till att någon av Middlesex (Jeffrey Eugenides), Igelkottens elegans (Muriel Barbery), Utrensning (Sofi Oksanen) eller Gargoylen (Andrew Davidson). Vad tycks om dessa förslag?
Alla tre står redan i min hylla och eftersom jag i något svagt ögonblick avgav lite av ett nyårslöfte att göra något åt de olästa (biblioteks)böckerna i min hylla, så vore det praktiskt att läsa just dem och inte inspireras till att plocka hem ett gäng nya titlar.
Den här veckan handlar Tematrio om läsande/bloggande: Berätta tre saker om ditt läsande/bloggande! Jag tänkte skippa läsande-delen och berätta om det bästa med att blogga.
Jag har bloggat ett tag och jag tycker att det är jättekul – av många anledningar. En kul grej med bokbloggar är att man får så många och personliga boktips. Det är inte samma sak att läsa vad recensenter skriver, för det är alltid nyutgivna böcker och är det något finkulturellt kan man på förhand veta vad eliten kommer att skriva. Själv kanske man ibland vill läsa ”skräplitteratur”, men den ges inte alltid något utrymme någon annanstans än på bloggar.
Något annat jag tycker är kul är att diskutera böcker. Jag är med i en bokcirkel på jobbet, men vi träffas endast 5-6 gånger per år och det är ju lite lite. De flesta av mina vänner är inte ens intresserade av litteratur, så de kan man aldrig diskutera läsning med! Men på nätet kan man hitta likasinnade. 🙂
Sedan är det såklart lite roligt att få recensionsexemplar. Det händer inte så ofta för min del (jag beställer inga recensionsexemplar själv, men tar emot ibland när förlag eller författare frågar om jag är intresserad), men roligt är det. Man blir lite stolt när man inser att folk tycker att det är en bra idé att marknadsföra sina böcker via mig. 🙂
Jag har någon slags idé om att 2011 ska bli året då jag faktiskt läser ut alla böcker som jag har släpat hem från biblioteket. Det går sådär. Igår hade vi bokcirkel på jobbet och jag fick en massa roliga boktips. Till slut bestämde vi oss för tre titlar, varav två redan står i min hylla och väntar, men den tredje ska jag alldeles strax kila iväg och hämta: Lila hibiskus av Chimamanda Ngozi Adichie. Är den lika bra som En halv gul sol? Den finns nämligen på min ”att läsa”-lista sedan länge…
Nåväl. Jag passar på att lämna tillbaka en gammal yogabok som har legat i hyllan länge och nog ändå aldrig kommer att bli läst, för jag köpte en egen yogabok till sist – en yogabok som inte var fullt lika flummig och som därför passar mig bättre. Plus minus noll! Det är väl bra status för bibliotekboksprojektet jag har? 🙂
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
Av Paulo Coelho har jag tidigare läst Alkemisten, som jag tyckte mycket om, men jag har också förstått att han är en riktig lågstatusförfattare, som bokbloggare i allmänhet sällan skulle skylta med att de läser. Bland den kritik som brukar lyftas är att han skriver läsaren på näsan med sina alldeles för övertydliga filosofiska resonemang och tjatig sensmoral. Valkyriorna är en verklighetsbaserad bok som utspelar sig under tiden efter att Paulo Coelho slog igenom med sin stora bestseller, och här förstår man kanske varför Coelho skriver sina böcker som han gör och varifrån intresset för de här frågorna kommer.
