Bokblomma

Etikett: Bokcirkel

Dags att föreslå bokcirkelböcker igen

Det är nästan ett år sedan senast, men nu är det dags för mig att åter föreslå bokcirkelböcker till Picket & pocket. Jag var fast besluten att ta något som redan stod i min hylla… och där står ju en del. Till min förvåning var det dock förvånansvärt få av titlarna som fanns i pocket (det är ett krav att böckerna ska finnas i pocket). Bland annat var jag sjukt sugen på Richard Yates Cold Spring Harbor, men en extratitt på nätet avslöjade att den bara finns i inbunden utgåva. Ingen Richard Yates i pocket?! Crazy. Vidare så diskvalificerade jag Strändernas svall (har redan varit uppe på förslag och röstats ned), Fågeln som vrider upp världen (för fet), Varför håller man på (kan man bokcirkla om essäer?), Sommarboken (för tunn), Mr Dixon försvinner (del två i en serie kändes inte ok) samt Lasermannen (inte tillräckligt skönlitterär; antar jag). Återstod endast dessa:

Hon älskade lånade jag på bibblan vintern-våren 2010 eftersom den togs upp på jobbets bokcirkel när jag nyss hade gått med och ivrigt lånade allt vi tog upp. Har aldrig haft en aning om vad den handlar om, ty den saknar baksidestext… De andra böckerna har jag köpt in de senaste åren men aldrig kommit mig för att läsa och vid det här laget är det egentligen bara Utrensning som jag är jättepeppad på att läsa. Hehe. Får se var rösterna hamnar. 🙂

2013-01-17
Bokcirkelträff med Gustavs grabb och Morgon i Jenin

Igår hade vi bokcirkelträff med Picket & pocket och diskuterade Gustavs grabb. Min ambition var att åtminstone bläddra igenom boken innan träffen, för jag läste den ju i somras och jag hade ingen lust att läsa om hela boken såhär tätt inpå. Jag hann dock bara bläddra igenom del 1 medan jag åt middag precis innan… Hehe.

Det var lite roligt att bläddra den i alla fall. Jag har inget principiellt emot att läsa om böcker, men jag gör det liksom aldrig längre, för jag har inte tid. Jag menar; jag har typ 400 titlar på min lista över böcker som jag vill läsa och listan minskar inte precis… Annat var det när jag var liten; då tog böckerna slut och då fick man börja om från början…. 😉 Stallkompisarserien har jag läst 3-4 gånger skulle jag tro. 😉 Åter till saken, så var det lite kul att bläddra igenom Gustavs grabb, det lilla jag hann med, för trots att det inte är en ”djup” bok (föreställer jag mig) med många tolkningsmöjligheter, så kändes det lite som en ny bok när jag kollade i den igen. Inte för att jag hade glömt den, men för att man med hela boken med sig kan läsa på ett annat sätt. Man kanske skulle ta och läsa om något bra. Det borde ge en ny läsupplevelse, inser jag.

Jag tycker att typ 80 % av en läsupplevelse handlar om situationen när man läser boken. En del böcker träffar rätt i livet och då kan boken segla upp till en favorit och bli en betydelsefull och speciell bok, som typ Oskuldens museum för mig. Den kändes fantastiskt bra när jag läste den eftersom den liksom berättade det jag ville höra just då. Vet dock inte om den betyder samma sak idag.

Ja, av den anledningen kanske jag inte ska ta och läsa om just Oskuldens museum. Men… Man kanske skulle låta någon annan bok få en andra chans.

Gustavs grabb då? Jo, någon ogillade boken, men de flesta tyckte den var helt ok. Som jag då, med andra ord. Till nästa gång ska vi läsa Morgon i Jenin, som jag så praktiskt såg till att låna i veckan.

2012-12-20
Leif GW Persson, populäraste killen i stan

För någon vecka sedan hade vi Picket & pocket-möte, där vi inte bara drack glögg, utan också diskuterade Himmelsdalen. Vi hade lite olika åsikter, som vanligt.. Och som vanligt var det kul att höra vad andra hade tänkt om den.

Nästa bok blir Gustavs grabb, som ju dessutom är bokcirkelbok på jobbets bokcirkel. Själv läste jag den ju i somras, så jag kan erkänna att jag inte kommer att läsa om den redan nu… Jag har däremot köat den på biblioteken i stan och hoppas att jag hinner bläddra lite i den innan nästa träff. De fem exemplaren på stadsbibblan och de tre exemplaren på universitetet är dock utlånade allihop och har flera i kö före mig, så vi får se hur det blir. Tur att den också finns som e-bok…

2012-11-22
Himmelsdalen

Daniel ska hälsa på sin enäggstvilling Max, som bor på det som Daniel tror är ett privat vårdhem för psykiskt sjuka. Väl där vill Max att de tillfälligt ska byta plats, så att han kan ta sig ut från området och göra några skumraskaffärer som brådskar. Daniel är inte så pigg på idén, men blir inlurad i arrangemanget och finner sig efter ett par dagar övergiven av brodern. Nu tror alla, både boende och personal, att han är Max.

Det så kallade vilohemmet visar sig heller inte vara ett vilohem, utan ett stort forskningsprojekt, där dömda förbrytare med psykopatisk läggning hålls fångna och ingår i forskning för att försöka göra dem friska. Plötsligt är hemmet inte längre en trevlig plats, utan skrämmande och farlig, och det verkar vara en omöjlighet att komma därifrån.

När jag läste den här boken svängde jag lite fram och tillbaka i min åsikt om den. Först och främst var jag inte så peppad på att läsa den eftersom min mamma redan hade påbörjat den och inte ens tyckt att den var värd att avsluta. När jag började läsa slogs jag av att mycket i den känns sökt och konstruerat. Bara en sådan sak som att boken handlar om tvillingar som skiljts åt i barndomen och gått åt olika håll, känns som en saga. Efterhand så drogs jag dock med i berättelsen. När jag hade släppt det irriterande kring att Daniel helt enkelt inte åker därifrån eller att personalen på stället inte kollar upp enkla saker i stil med data från folkbokföringen, för att konstatera att Max har en tvilling, så kunde jag faktiskt tycka att boken var riktigt spännande. När ca 100 sidor återstod hade jag egentligen tänkt släcka läslampan för kvällen, men kunde plötsligt inte sluta läsa, för att den var så kittlande och jag ville veta hur allt hängde ihop. Det är sällan jag sträckläser en bok, men Himmelsdalen är en ovanligt skrämmande spänningsroman.

Egentligen tror jag att största felet med den här boken var min egen inställning. Man måste redan från börja läsa den som en science fiction och inte försöka se den som en vanlig roman, så att säga. Det här är en skruvad och knasig bok, särskilt ballar den ur mot slutet, men om man köper grejen och tänker bort att allt faktiskt är orealistiskt och överdrivet så är boken riktigt spännande.

Några andra som läst och skrivit om Himmelsdalen: SvD, Annika Koldenius och hyllan. Du hittar boken hos bl.a. Adlibris och Bokus.

2012-11-21
En halv gul sol

En halv gul sol är en tegelsten som har stått och värmt min bokhylla länge. Den valdes som bokcirkelbok till bokcirkeln Picket & pocket, men jag kunde inte vara med på träffen och pressade mig inte precis till att läsa ut den i tid. Läsningen blev faktiskt lite väl hoppig. I början höll jag ett bra tempo och läste lite varje dag, men sedan kom annat emellan och jag valde att ställa boken i hyllan i flera veckor. När jag sedan tog upp den igen så hade jag svårt att hålla isär karaktärerna. Det är klart att det säkert beror mycket på att jag tog en paus med boken, men kanske också på att jag aldrig riktigt lärde känna huvudpersonerna.

Boken utspelar sig i slutet av 60-talet, när Nigeria skakades av ett inbördeskrig och befolkningen i den självutnämnda staten Biafra led hemsk svältkatastrof. Flera miljoner människor dog. Att läsa fakta om ett krig berör sällan på samma sätt som skönlitterära böcker eller berättelser om verkliga livsöden. Adichies roman lämnar en definitivt inte oberörd. Boken är en generisk skildring av krig: familjer som splittras, barn som svälter ihjäl, människor som förlorar hem och arbeten, kvinnor som utsätts för våldtäkter och övergrepp… Det är fasansfullt och samtidigt stilsäkert berättat med ett bra flyt i texten. Det känns inte som att man har läst nästan 700 sidor när man lägger boken ifrån sig.

Bland huvudpersonerna hittar vi framför allt tvillingsystrarna Olanna och Kainene med familjer. Olanna har valt kärleken och lever med Odenigbo , som är politiskt intresserad och arbetar vid universitetet, dottern ”Baby” samt tjänaren Ugwu. Kainene är en rik affärskvinna och har ett förhållande med den engelske journalisten Richard. När kriget bryter ut spelar det ingen roll vem som har pengar eller arbetar på universitetet. Liksom alla andra dras de ned i krigets fasor.

En halv gul sol är en hyllad och prisbelönt bestseller och all uppmärksamhet kring den är välförtjänt. Det här är en bra bok och viktig i den mening att den berättar om ett krig som världen tycks ha glömt bort. Jag har då i alla fall inte blivit upplyst om det så kallade Biafrakriget tidigare. Boken ska dock inte bara ses som ”en bok om ett krig”, utan är verkligen en välskriven och bra roman med stora skönlitterära kvalitéer.

Några andra som skrivit om En halv gul sol: Expressen, Bokmania och Med näsan i en bok. Du hittar boken hos bl.a. Bokus och Adlibris.

2012-11-17
Paasilinna och serier

Här om veckan hade vi möte med jobbets bokklubb. Som vanligt hade de flesta läst lite olika böcker.. och jag hade läst alla. :p Till nästa gång bestämde vi oss för att läsa Gustavs grabb, som jag ju redan har läst, och Den ljuva giftkokerskan av Arto Paasilinna. Det blir min första Paasilinna. Det blir också den första pocketbok som jag har hittat i en inbunden utgåva på bibblan. 😉 Månpocket står det på den, men den är inklädd i en intetsägande brun förpackning. Osnyggt (men kanske praktiskt?).

Och när jag ändå var på biblioteket så fick några seriealbum av Sara Granér och ett av Liv Strömquist följa med hem…

2012-11-13
Nu läser jag Himmelsdalen

Jag missade den senaste träffen med bokcirkeln Picket & pocket, men nu är jag på banan igen och har redan börjat läsa den bok vi ska diskutera nästa gång: Himmelsdalen. Jag har låga förväntningar faktiskt. Jag lånade boken av min mamma, som tidigare har påbörjat boken men inte tyckt att den var värd att läsa ut. Inte så bra betyg, med andra ord! Förhoppningsvis tycker jag att den är bättre.

2012-10-21
Utmaning

Igår var jag på bokcirkelträff med Picket & pocket. Vi hade en liten specialträff i somras, då var och en pratade om någon av sommarens lästa böcker, men förutom denna så var det faktiskt länge sedan jag gick på bokklubbsmöte. Jag missade nämligen juniträffen. Det kändes kul att ses igen och det var intressant att diskutera Konsten att tala med en änkling. Det var ingen som hade något direkt negativt att säga om boken, men ändå var det nog jag som gav den högst betyg…

Till nästa gång bestämde vi oss för att läsa En halv gul sol, som med sina 682 sidor har stått onödigt länge i min bokhylla och väntat. Det kanske var lika bra att få en spark baken, så att jag kommer igång med den någon gång. Jag är egentligen ganska så säker på att jag missar nästa träff, men jag kommer att läsa boken ändå. Någon gång måste det ju bli gjort. 😉 Jag har faktiskt bara hört lovord om Adichies roman som utspelar sig under Biafrakriget, så själva läsupplevelsen i sig skrämmer mig inte precis. Mer undrar jag när jag ska ha tid att läsa..

Några andra böcker som har anlänt nyligt är Nanna Johanssons seriealbum Fulheten (med en jätteful framsida; bara en sådan sak) och e-boken Doktor Kessners hemliget, som beskrivs som en ”klassisk äventyrsroman i modern tappning” av förlaget. Det ska bli roligt att läsa båda två. Fulheten passar extra bra eftersom Nanna Johanssons teckningar ställs ut på Bildmuseet i höst (14 oktober – 2 december). Den utställningen vill jag absolut se!

2012-09-05
Konsten att tala med en änkling

Det var inte så länge jag sedan jag läste en annan av Troppers böcker: Sju jävligt långa dagar. Eftersom jag läser dem så tätt inpå, så har jag även den tidigare romanen färskt i minnet och jag kommer till och med på mig själv med att blanda ihop karaktärerna och händelserna i böckerna. För de är verkligen lika!

Nu gillade jag ju Sju jävligt långa dagar, så det blir ju logiskt att jag också gillar Konsten att tala med en änkling. För det gör jag faktiskt! Tropper skriver fortfarande roligt, träffande och med förbluffande liknelser som ringar in precis hur tragikomiskt, sorgligt och ensamt bokens huvudperson har det. I den här boken heter huvudpersonen Doug och han har, knappt 30 år gammal, blivit änkling och på sätt och vis har han också blivit ensamstående pappa till sin styvson, som är en strulig tonåring, som sörjer genom att röka på och trassla i skolan. Sorgen är fortfarande som ett öppet sår hos Doug, men hans tvillingsyster, som för övrigt är mitt uppe i en skilsmässa och väntar sitt första barn, tycker att det är hög tid att han ger sig ut på singelmarknaden igen.

Det är ingen tvekan om att Tropper kan skildra Dougs ensamhet, men han gör det inte som en alltigenom mörk berättelse, utan han skruvar till det ordentligt och får ihop en varm och rolig berättelse som kretsar kring ett helt gäng excentriska karaktärer.

Ja, jag gillar det! Liksom tidigare så blir det kanske lite för mycket ibland och, framför allt, lite onödigt många sexreferenser, men det är väl en smakfråga om man roas av det… Sammantaget är det här en väldigt bra och mycket välskriven bok.

Jag läste boken i bokcirkeln Picket & pocket. Hundöra, som också är med i bokcirkeln, tyckte också att boken var riktigt bra. Några andra som har skrivit om boken är En bok om dagen, Calliope books och Bokcirkus. Bokcirkus skriver bland annat om det som som hon tänkvärt kallar för ”dicklit”. Byt ut chick mot dick i chicklit så har du den här boken. Det ligger mycket i det och säger något om hur tråkigt låg status chick lit har. För den här boken är då inte inpackad i en rosa förpackning och står och skäms i ett pocketställ.

Du hittar boken hos bl.a. Bokus och Adlibris.

2012-09-04