Ikväll har vi haft Picket & Pocket-träff med prat om Utrensning. De flesta tyckte att den var lite mellanbra, men jag tyckte, som ni vet, att den var en favorit. 😉 Till nästa gång ska vi läsa en bok som jag inte hade valt själv: Horn. Det blir spännande! Lite av tjusningen med bokcirklar är ju att man vidgar vyerna.
Fast den där framsidan alltså… Inget ont om boken som sådan, men jag vet inte vad jag ska göra med framsidan. Ett bokomslag av något slag kanske..? 😮
Det är 40-tal. Aliide bor i sitt föräldrahem på estniska landsbygden tillsammans med sin syster, Ingel, systerns man, Hans, och deras dotter, Linda. Aliide har till skillnad från systern inte gift sig. Hennes hjärta tillhör nämligen Hans och har så gjort sedan första gången hon såg honom. Kan hon inte få Hans så behöver hon ingen annan.
Estland har förvandlats till en sovjetrepublik och Hans hör till motståndsrörelsen. Att hålla fast vid estniska traditioner anses inte vara ett godkänt beteende och agenter håller koll på invånarna för att kunna identifiera alla som kan misstänkas ha sovjetfientliga åsikter. För Hans del blir det nödvändigt att gå under jorden och man inreder därför ett lönnrum inne i huset. Snabbt efter Hans ”försvinnande” börjar dock utfrågningarna. Både Aliide, Ingel och Linda plockas in för förhör, trakasseras, misshandlas och förföljs. Aliide bestämmer sig för att lösa problemet, och skydda Hans, genom att inleda en relation med en partifunktionär. Som hustru till en partimedlem kommer Aliide lämnas i fred. De uppoffringar hon behöver göra är dock större än vad hon först föreställt sig.
Berättelsen rullas upp när Aliide oväntat träffar Zara, en ung kvinna som är på flykt undan sina hallickar. Hon kommer från Ryssland, men har hamnat i Berlin som traffickingoffer och nu har hon lyckats fly till Estland. Zara söker sig till Aliide eftersom hon vet att Aliide är hennes mormors syster, men hon vet ingenting om Aliides bakgrund och Aliide vet ingenting om Zara. Det blir en skakande överraskning för henne att stå inför sin systers dotterdotter.
Utrensning är en fantastisk bok. Jag känner med huvudpersonerna från första sidan, långt innan jag vet deras bakgrund och historia. Oksanen kan verkligen göra Aliide och Zara levande och hon lyckas verkligen fånga skräcken och tvivlet och gripande berätta om hur de ändå måste lita på varandra. Att läsa om Zaras helvete som traffickingoffer är tungt, men det som berörde mig mest var egentligen att läsa om Aliide, vars förräderi rullas upp, sakta men säkert, och lämnar en alldeles ledsen över hur livet kan vara och vilka handlingar folk kan tvingas till. Det här är en oerhört stark bok. Jag kan knappt förstå hur författaren har fått ihop allt detta på ca 350 sidor. Skickligt berättat!
Några andra som skrivit om boken är DN, Lottens bokblogg och Bokhora. Du hittar den bl.a. hos Adlibris och Bokus.
I onsdags hade vi bokcirkelträff igen. Vi pratade om Morgon i Jenin, som jag skrev om igår. Det var en bra bokcirkelbok, även om det lätt blir så att den inbjuder till mer diskussioner om Palestina än boken i sig. Jag kan varmt rekommendera boken hur som helst. Josefin tyckte att den var den bästa bokcirkelboken hittills. Själv tycker jag nog att Niceville var ännu lite bättre. 😉 Men det är två böcker som är svåra att jämföra… Eller ja… Hur skulle man någonsin kunna sätta två olika berättelser mot varandra, egentligen?
Nåväl. Vet inte om de andra läste mitt blogginlägg om Utrensning och/eller om de bara ville läsa just den boken hellre än de andra förslagen, men till nästa gång ska vi göra det. 😉 Jag har redan börjat så smått…
Det tog ett tag innan jag kom in i Morgon i Jenin, men det beror nog mest på yttre omständigheter. När jag väl började läsa så grep den tag som få böcker gör. Boken utspelar sig i Palestina och tar sin början redan vid Israels bildande och fortsätter fram till 2000-talet. Jag har inte vetat särskilt mycket om konflikten mellan Israel och Palestina, men här skildras verkligen helvetet utifrån de små människornas perspektiv. Den har varit en nyttig ögonöppnare för mig. I boken får vi följa Amal, som förlorar båda sina föräldrar i tonåren. Hon har två bröder, tvillingar, men den ena brodern, Ismael, försvann som liten. Vad ingen i familjen vet är att Ismael kidnappades av en israel och har kommit att växa upp som son till ett par, som själva inte kunnat få barn. Den andra tvillingen, Yousef, tillhör motståndsrörelsen och tar del i konflikterna, med allt vad det innebär i form av våld och misshandel. Amal känner sig rotlös och ensam. Ett stipendium ger henne möjlighet att studera vid ett universitet i USA och hon flyttar dit och försöker lära sig kulturen, som är så långt från den hon växt upp med. När hon tagit examen hamnar hon dock åter i Palestina och återuppfinner sitt ursprung, träffar kärleken, återförenas med sin bror, som nu gift sig med sin ungdomskärlek och blivit far, och känner sann glädje.
För en palestinier är dock både glädje och kärlek skört. När Amal återvänder till USA utsätts hennes nära och kära i Palestina för det ena övergreppet efter det andra och en efter en rycks ifrån henne. När hon själv blir mor och är ensamstående i USA, blir hon en kvinna som bara vågar krama om sin dotter medan dottern sover, för hon våga inte visa sin kärlek längre. Hur skulle någon kunna tillåta sig att visa kärlek, när precis allting kan smulas sönder imorgon?
Ibland läser jag boken och tänker ”Men lägg av! Så överdrivet det här är. Såhär mycket elände kan en människa helt enkelt inte utsättas för!”. Sedan tänker jag ett varv till och inser att jo, precis såhär många trauman kan en palestinier ha utsatts för och utsättas för. Precis såhär mycket våld, hot och övergrepp har skett i Palestina. När det skildras hur barn föds och växer upp i flyktingläger och leker bland militärfordon och vapen så är det inget överdrivet snack, utan en realitet. Samtidigt; boken berättar också om israeler och palestinier som är nära vänner och den döljer inte att våld sker från båda håll.
Det är en fantastisk liten bok. Språket flyter fram som poesi och berättelsen är av en sådan karakatär att den helt enkelt kräver att få bli berättad. Författaren har själv varit på plats i Palestina under många år och berättar egna vittnesmål, om än som en skönlitterär bok och inte en fackbok.
Vi läste den här boken i bokcirkeln Picket & pocket och jag tror att vi alla tyckte att boken var mycket bra. Visst, det finns saker man gärna hade dragit ett streck över, t.ex. slutet, som känns som något som tillkommit i efterhand, och den lite småfåniga kärlekshistorian, men jag kan ha överseende. Det här är en läsvärd och viktig bok.
Några andra som har läst boken är Nobelprisprojektet, Sydsvenskan och Tonårsmorsa. Du hittar boken hos bl.a. Adlibris och Bokus.
Det är nästan ett år sedan senast, men nu är det dags för mig att åter föreslå bokcirkelböcker till Picket & pocket. Jag var fast besluten att ta något som redan stod i min hylla… och där står ju en del. Till min förvåning var det dock förvånansvärt få av titlarna som fanns i pocket (det är ett krav att böckerna ska finnas i pocket). Bland annat var jag sjukt sugen på Richard Yates Cold Spring Harbor, men en extratitt på nätet avslöjade att den bara finns i inbunden utgåva. Ingen Richard Yates i pocket?! Crazy. Vidare så diskvalificerade jag Strändernas svall (har redan varit uppe på förslag och röstats ned), Fågeln som vrider upp världen (för fet), Varför håller man på (kan man bokcirkla om essäer?), Sommarboken (för tunn), Mr Dixon försvinner (del två i en serie kändes inte ok) samt Lasermannen (inte tillräckligt skönlitterär; antar jag). Återstod endast dessa:
Hon älskade lånade jag på bibblan vintern-våren 2010 eftersom den togs upp på jobbets bokcirkel när jag nyss hade gått med och ivrigt lånade allt vi tog upp. Har aldrig haft en aning om vad den handlar om, ty den saknar baksidestext… De andra böckerna har jag köpt in de senaste åren men aldrig kommit mig för att läsa och vid det här laget är det egentligen bara Utrensning som jag är jättepeppad på att läsa. Hehe. Får se var rösterna hamnar. 🙂
Igår hade vi bokcirkelträff med Picket & pocket och diskuterade Gustavs grabb. Min ambition var att åtminstone bläddra igenom boken innan träffen, för jag läste den ju i somras och jag hade ingen lust att läsa om hela boken såhär tätt inpå. Jag hann dock bara bläddra igenom del 1 medan jag åt middag precis innan… Hehe.
Det var lite roligt att bläddra den i alla fall. Jag har inget principiellt emot att läsa om böcker, men jag gör det liksom aldrig längre, för jag har inte tid. Jag menar; jag har typ 400 titlar på min lista över böcker som jag vill läsa och listan minskar inte precis… Annat var det när jag var liten; då tog böckerna slut och då fick man börja om från början…. 😉 Stallkompisarserien har jag läst 3-4 gånger skulle jag tro. 😉 Åter till saken, så var det lite kul att bläddra igenom Gustavs grabb, det lilla jag hann med, för trots att det inte är en ”djup” bok (föreställer jag mig) med många tolkningsmöjligheter, så kändes det lite som en ny bok när jag kollade i den igen. Inte för att jag hade glömt den, men för att man med hela boken med sig kan läsa på ett annat sätt. Man kanske skulle ta och läsa om något bra. Det borde ge en ny läsupplevelse, inser jag.
Jag tycker att typ 80 % av en läsupplevelse handlar om situationen när man läser boken. En del böcker träffar rätt i livet och då kan boken segla upp till en favorit och bli en betydelsefull och speciell bok, som typ Oskuldens museum för mig. Den kändes fantastiskt bra när jag läste den eftersom den liksom berättade det jag ville höra just då. Vet dock inte om den betyder samma sak idag.
Ja, av den anledningen kanske jag inte ska ta och läsa om just Oskuldens museum. Men… Man kanske skulle låta någon annan bok få en andra chans.
Gustavs grabb då? Jo, någon ogillade boken, men de flesta tyckte den var helt ok. Som jag då, med andra ord. Till nästa gång ska vi läsa Morgon i Jenin, som jag så praktiskt såg till att låna i veckan.
För någon vecka sedan hade vi Picket & pocket-möte, där vi inte bara drack glögg, utan också diskuterade Himmelsdalen. Vi hade lite olika åsikter, som vanligt.. Och som vanligt var det kul att höra vad andra hade tänkt om den.
Nästa bok blir Gustavs grabb, som ju dessutom är bokcirkelbok på jobbets bokcirkel. Själv läste jag den ju i somras, så jag kan erkänna att jag inte kommer att läsa om den redan nu… Jag har däremot köat den på biblioteken i stan och hoppas att jag hinner bläddra lite i den innan nästa träff. De fem exemplaren på stadsbibblan och de tre exemplaren på universitetet är dock utlånade allihop och har flera i kö före mig, så vi får se hur det blir. Tur att den också finns som e-bok…
Daniel ska hälsa på sin enäggstvilling Max, som bor på det som Daniel tror är ett privat vårdhem för psykiskt sjuka. Väl där vill Max att de tillfälligt ska byta plats, så att han kan ta sig ut från området och göra några skumraskaffärer som brådskar. Daniel är inte så pigg på idén, men blir inlurad i arrangemanget och finner sig efter ett par dagar övergiven av brodern. Nu tror alla, både boende och personal, att han är Max.
Det så kallade vilohemmet visar sig heller inte vara ett vilohem, utan ett stort forskningsprojekt, där dömda förbrytare med psykopatisk läggning hålls fångna och ingår i forskning för att försöka göra dem friska. Plötsligt är hemmet inte längre en trevlig plats, utan skrämmande och farlig, och det verkar vara en omöjlighet att komma därifrån.
När jag läste den här boken svängde jag lite fram och tillbaka i min åsikt om den. Först och främst var jag inte så peppad på att läsa den eftersom min mamma redan hade påbörjat den och inte ens tyckt att den var värd att avsluta. När jag började läsa slogs jag av att mycket i den känns sökt och konstruerat. Bara en sådan sak som att boken handlar om tvillingar som skiljts åt i barndomen och gått åt olika håll, känns som en saga. Efterhand så drogs jag dock med i berättelsen. När jag hade släppt det irriterande kring att Daniel helt enkelt inte åker därifrån eller att personalen på stället inte kollar upp enkla saker i stil med data från folkbokföringen, för att konstatera att Max har en tvilling, så kunde jag faktiskt tycka att boken var riktigt spännande. När ca 100 sidor återstod hade jag egentligen tänkt släcka läslampan för kvällen, men kunde plötsligt inte sluta läsa, för att den var så kittlande och jag ville veta hur allt hängde ihop. Det är sällan jag sträckläser en bok, men Himmelsdalen är en ovanligt skrämmande spänningsroman.
Egentligen tror jag att största felet med den här boken var min egen inställning. Man måste redan från börja läsa den som en science fiction och inte försöka se den som en vanlig roman, så att säga. Det här är en skruvad och knasig bok, särskilt ballar den ur mot slutet, men om man köper grejen och tänker bort att allt faktiskt är orealistiskt och överdrivet så är boken riktigt spännande.
Några andra som läst och skrivit om Himmelsdalen: SvD, Annika Koldenius och hyllan. Du hittar boken hos bl.a. Adlibris och Bokus.
En halv gul sol är en tegelsten som har stått och värmt min bokhylla länge. Den valdes som bokcirkelbok till bokcirkeln Picket & pocket, men jag kunde inte vara med på träffen och pressade mig inte precis till att läsa ut den i tid. Läsningen blev faktiskt lite väl hoppig. I början höll jag ett bra tempo och läste lite varje dag, men sedan kom annat emellan och jag valde att ställa boken i hyllan i flera veckor. När jag sedan tog upp den igen så hade jag svårt att hålla isär karaktärerna. Det är klart att det säkert beror mycket på att jag tog en paus med boken, men kanske också på att jag aldrig riktigt lärde känna huvudpersonerna.
Boken utspelar sig i slutet av 60-talet, när Nigeria skakades av ett inbördeskrig och befolkningen i den självutnämnda staten Biafra led hemsk svältkatastrof. Flera miljoner människor dog. Att läsa fakta om ett krig berör sällan på samma sätt som skönlitterära böcker eller berättelser om verkliga livsöden. Adichies roman lämnar en definitivt inte oberörd. Boken är en generisk skildring av krig: familjer som splittras, barn som svälter ihjäl, människor som förlorar hem och arbeten, kvinnor som utsätts för våldtäkter och övergrepp… Det är fasansfullt och samtidigt stilsäkert berättat med ett bra flyt i texten. Det känns inte som att man har läst nästan 700 sidor när man lägger boken ifrån sig.
Bland huvudpersonerna hittar vi framför allt tvillingsystrarna Olanna och Kainene med familjer. Olanna har valt kärleken och lever med Odenigbo , som är politiskt intresserad och arbetar vid universitetet, dottern ”Baby” samt tjänaren Ugwu. Kainene är en rik affärskvinna och har ett förhållande med den engelske journalisten Richard. När kriget bryter ut spelar det ingen roll vem som har pengar eller arbetar på universitetet. Liksom alla andra dras de ned i krigets fasor.
En halv gul sol är en hyllad och prisbelönt bestseller och all uppmärksamhet kring den är välförtjänt. Det här är en bra bok och viktig i den mening att den berättar om ett krig som världen tycks ha glömt bort. Jag har då i alla fall inte blivit upplyst om det så kallade Biafrakriget tidigare. Boken ska dock inte bara ses som ”en bok om ett krig”, utan är verkligen en välskriven och bra roman med stora skönlitterära kvalitéer.
Några andra som skrivit om En halv gul sol: Expressen, Bokmania och Med näsan i en bok. Du hittar boken hos bl.a. Bokus och Adlibris.
