När jag läser Delhis vackraste händer är det framför allt en sak som slår mig: varför har jag inte hört talas om den här boken förut? Ibland kommer det ju ut sådana här lättsamma, hyfsat lättlästa böcker som verkligen slår igenom. Hundraåringen… är en sådan. En man som heter Ove en annan. Plötsligt läser var och varannan person, även de som inte brukar läsa särskilt ofta, och alla hyllar och älskar och tycker att boken är det roligaste de läst. Själv brukar jag tänka ”Eh..?” om sådana böcker. 😉 Jag är lite svårflörtad när böcker har hyllats sönder… Men den här boken är alltså i precis samma anda, utan att för den sakens skull ha gjort något som helst väsen av sig? Märkligt! Formuleringarna är roliga och sitter bra. Humorn finns där. Berättelsen är inte sytrådstunn, samtidigt som den inte ger sig in på djupet i några svårare ämnen. Jag finner det märkligt att boken inte har nått ut bättre.
Boken kretsar kring Göran: medelsålders, frånskild och nu precis nybliven arbetslös eftersom han förlorat jobbet på den kommunikationsbyrå där han har jobbat i evigheter, dock mest med att surfa på fotbollssidor. På något sätt går han med på att följa med vännen och reseledaren Erik på en gruppresa till Indien. Helt oväntat kommer han också att stanna kvar i landet mycket längre än vad han kanske hade tänkt från början.
Jag tyckte att den här boken var både rolig och avkopplande. Den är inte speciellt utmanande, men det är ju inte alltid det är just det man söker i en bok heller. Som sagt, för mig är det här absolut en bok som är minst lika bra som Hundraåringen… Faktiskt ganska mycket bättre..! Här finns en tempo som den mer populära feel good-boken saknar och en spännande miljö som är kul att läsa om. Dock med en viss varning över att det kanske är klyschigt i överkant i skildringen av den indiska kulturen. Jag har aldrig varit i Indien, men gissar att det är lite onyanserat att beskriva indier som människor som är så många att de har hittepåjobb (t.ex. en dörrvakt som absolut inte behövs till en butik som säljer underkläder och där det också jobbar ett antal personer med att knappa in saker i kassan, slå in varorna, hjälpa kunderna etc… Eller som den som jobbar med att smutsa ner skor, så att kompanjonen kan ta betalt för att putsa dem… o.s.v.). Nåväl. Det här är ändå en varm och fin bok, tycker jag. Göran får verkligen möjlighet att blomma ut i Indien och komma ur sitt bittra skal och gubbighet. Gillar att läsa om sådant!
Det har blivit lite mycket Munro den senaste tiden, men jag klagar inte. Jag älskar hennes noveller och tycker gång på gång att det är fascinerande vilka friheter hon tar sig med novellen. Att läsa en bok är som att gå med på en överenskommelse med författaren. Man förstår att det inte går att skriva om varje detalj kronologiskt. Man köper att man får fylla i själv. Det ingår i konstruktionen. Och som läsare förväntar man sig att texter ska vara just sådär att de ger ledtrådar som för berättelsen framåt, men att allting också följer en given mall. Beskrivs något i detalj är det för att det har en central plats i berättelsen eller för att det kommer att återkomma i en nyckelscen senare. Munro verkar ta lätt på den typen av mallar och överenskommelser. Hon kan leda en berättelse mot ett tydligt mål och sedan, helt abrupt, har hela berättelsen skiftat karaktär och handlar om något helt annat. Jag tycker hon är helt otrolig som får ihop det!
Kärlek, vänskap, hat innehåller längre noveller än de jag har läst i För mycket lycka och Brinnande livet. De känns långa i alla fall… Personligen föredrar jag de lite kortare texterna eftersom jag har svårt att hinna läsa ut en hel, lång novell i en sittning. Det känns ändå som en ganska fånig grej att ta upp. Jag gillar verkligen boken. Munro skriver så bra om livets vändningar och hon fyller verkligen sina berättelser med intressanta karaktärer, oftast kvinnor. Kanske mest rörande är den sista novellen i samlingen, Björnen sover, där hon skriver om en man vars fru börjar bli dement. Hur förhåller man sig till situationen när ens älskade flyttar till ett äldreboende och dessutom verkar fatta tycke för en annan man på boendet? Sådana här saker har jag aldrig läst om i en bok tidigare. Munro skriver om livets alla skeenden på ett insiktsfullt och fint sätt.
Bra bok! Jag skulle vilja säga att Munro är en av de mest läsvärda Nobelpristagarna jag hittills har läst.
Här om veckan bokcirklade vi Lycka!. Inte så lätt att diskutera en bok som inte är skönlitterär, om ni frågar mig… Men ändå kul, såklart!
Till nästa gång läser vi Alice Munros Kärlek, vänskap, hat. Jag läste ju För mycket lycka i julas och håller på med Brinnande livet just nu. Jag tycker fantastiskt mycket om Alice Munros noveller, men det kändes faktiskt som lite för mycket av det goda att slänga in en till novellsamling att läsa parallellt… Så jag röstade faktiskt på en annan bok, men blev alltså nedröstad.. 😉 Nåja. Munro är ju fantastisk, som sagt, så särskilt missnöjd är jag inte ändå.
Det största missnöjet när boken väl var framröstad var kanske att den inte existerar som e-bok och att universitetsbiblioteket inte har den i sin samling (?!). Det är första gången jag är med om något dylikt… Här är alltså ett ex jag fick köa på stadsbiblioteket.
Lycka! har varit denna omgångs bokcirkelbok och ärligt talat hade jag knappast läst den annars. Jag tror att faktaböcker i allmänhet gör sig bäst om man faktiskt är intresserad av ämnet och för min del har jag varken något direkt intresse för andlighet eller något behov av ”självhjälp”. Således har väl den läs läsningen varit lite mer av ett oengagerat bläddrande än intresserat läsande.
Jag tror för övrigt inte att det går att läsa sig till en quick fix till diverse psykiska problem. Nu är i och för sig Lycka! en bok man kan läsa med lite allmänt intresse och inte nödvändigtvis för att man är olycklig och tänker att en bok kommer att förändra detta, men jag tycker ändå att det känns viktigt att säga att jag inte har mycket till övers för korkade självhjälpsböcker. Det är lätt hänt att populärvetenskapliga ”faktaböcker” blir ganska oventenskapliga och att den som läser den också tar fasta på detaljer som kanske inte stämmer så bra överens med den rådande åsikten i forskningssamfundet. I fallet med Lycka! har jag dock svårt att se att det kan skada att läsa Lycka! och plocka till sig det man gillar. Den är i grunden oprovocerande och gör ingen skada. Det tackar jag för, faktiskt. Ett annat bokförslag till den här bokcirkelträffen var t.ex. en bok om healing (!), något som i sig kanske inte låter så farligt, men som liksom så många andra alternativmedicinska (d.v.s. overksamma) metoder kostar sjuka och desperata människor massor med pengar och till på köpet kan skada dem om de t.ex. avböjer riktig behandling på sjukhus. Jag tycker att att alternativmedicin borde förbjudas och att utövare borde straffas. Men det är såklart en helt annan diskussion.
Boken är inte skriven av Dalai Lama, det stora omslagsnamnet, om någon undrade, utan psykiatern (eller psykologen?) Howard C. Cutler, som har samtalat med Dalai Lama och låtit delar av boken bestå av återgivningar av dessa samtal. Boken handlar om hur man ska uppnå lycka genom att visa medlidande (är det en bra översättning? jag tycker det låter helt nedvärderande!), medkänsla och omtanke. Det är sympatiskt och sticks in lite forskningsresultat här och där (fast som forskare så har jag svårt att imponeras av populärvetenskapliga texter, som denna, för där är det alltid knepigt att göra sig en bild av vilka källorna egentligen är och hur heltäckande författaren är i sina sammanfattning.. Sedan är ju den här boken gammal och forskning går ju framåt…). Boken innehåller också ett avsnitt om att övervinna hinder, d.v.s. att hantera känslor som vrede och hat och innehåller några meditationsövningar.
Jag tycker att Dalai Lama verkar vara en mycket klok, öppensinnad och insiktsfull man. Det han säger är inte precis revolutionerande, utan ofta förvånansvärt självklart, men det är ingenting konstigt i sig. Jag gillade särskilt avsnittet där författaren skriver att vi i grunden är omtänksamma och vill göra altruistiska handlingar och mår bra av det. Jag kan bli oerhört provocerad när folk påstår att människan är självisk och att alla goda handlingar vi gör har en självisk grund. Så, liksom så många andra, tänker jag plocka russinen ur kakan och ta till mig av det jag personligen gillar, som den här teorin om den altruistiska människan. 😉
I veckan har vi bokcirklat Ru, som jag ju tyckte så mycket om! När jag läser en fantastisk bokcirkelbok så kan jag närmast bli nervös inför bokcirkelträffarna. Det är ju så.. provocerande om ingen annan tycker om det vi läst… 😉 Denna gång behövde jag inte oroa mig. Jag var inte ensam om att tycka om den och Ru fick ett snittbetyg på 4, vilket faktiskt är himla högt!
Till nästa gång står valet mellan tre olika självhjälpsböcker.. Det är ju en genre som nästan har så låg status som en genre bara kan ha – snäppet ovanför Paulo Coelho, men snäppet nedanför Harlequinromaner… Jag är inte mottaglig för pseudovetenskap eller hemmasnickrade universallösningar på allehanda problem.. Med andra ord är det här absolut inte en genre jag hade valt själv! Men ja.. Får se vad jag tycker om Lycka! av Dalai Lama och Howard C Cutler, för det lutar åt att vi läser den till nästa gång. Ja, ja… Med låga förväntningar kan man förhoppningsvis bara bli positivt överraskad. 😉
I veckan har vi haft bokklubbsträff på jobbet. Av en slump kom det upp en mängd bokförslag som alla utspelar sig i Indien, bland annat Delhis vackraste händer och New Delhi – Borås (som i och för sig handlar om en man som cyklar till sin kärlek i Borås). Jag tänkte försöka läsa dem faktiskt. Vidare så tänkte jag ge mig på Läsarna i Broken Wheel rekommenderar och Elaine Eksvärds Härskarteknik, som väl i och för sig inte är skönlitterär, men säkert ganska användbar.
Vi brukar egentligen inte ha så uppstyrda boksamtal kring böckerna vi väljer ut i bokklubben och många gånger så är det typ ingen som har läst samma bok som någon annan. Hur som helst så tycker jag att det är kul att läsa något jag förmodligen inte hade valt själv, så att säga. Kul att vidga vyerna! Den här gången finns alla böckerna som e-bok, vilket gör det extra enkelt och praktiskt att klicka hem dem. Får se vilka jag hinner med till nästa träff.
I Ru skriver den kanadensiskte författaren Kim Thúy om hennes familjs flykt från Vietnam. Det är ingen tjock bok (e-boken är på knappa 70 sidor), men hon lyckas verkligen med konststycket att i koncentrerade meningar skildra fasorna under resan och livet och läget i Vietnam, med konflikten mellan nord och syd. På ett gripande sätt berättar hon om hur de i stor fattigdom och med den underlägsenhet som föjer på att komma från en helt annan kultur, slår sig ned i ett nytt sammanhang. Hon skriver kärleksfullt om sin autistiske son, sin släkt och vad som hände dem. Fattidgomen, prostitutionen och vidrigheterna som landsmän hamnat i; och vad människor i hennes nya land också befinner sig i.
Jag tycker att det är en fantastisk bok. Jag förstår inte hur hon får ihop det, men det får hon verkligen. Berättelsen rör sig i tid och rum, men vävs samman på ett finurligt sätt, och hur hon än lyckas, så får hon det verkligen att gripa tag. Inte vet jag någonting om vad det vill säga att utvandra, men jag tror att Thúy verkligen ringar in det i den här boken, där hon så fint skriver om identitet och kultur, vad vi tar med oss och lämnar kvar och vad vi återser när vi återvänder till det land som lämnats.
En fantastisk liten bok! Den stora styrkan är koncentrationen; hur orden sitter precis rätt för att med mina möjliga ord måla upp den värld hon skildrar. Jag tänker ofta att det är det som verkligen skiljer bra författare från riktigt bra författare; att välja att inte skriva, istället för att faktiskt göra det. Jag är mycket imponerad och mycket glad över denna lilla, men stora, läsupplevelse.
Nästa bokcirkelbok är Ru av den kanadensiska författaren Kim Thúy. Det var inte det bokförslag som jag röstade på, men alla andra var peppade, så nu blev det den. Jag har hört mycket om Kim Thúy, så jag tror/hoppas att jag har en fin läsupplevelse framför mig. Jag tycker dock att ganska många av bokcirkelböckerna den senaste tiden har varit besvikelser (Dumskallarnas sammansvärjning och Den stulna romanen var direkt dåliga och Tony och Susan och Dödens mästarinna tyckte jag var sådär), så jag börjar bli lite misstänksam och vågar inte ha för höga förväntningar… 😉
I veckan har vi haft bokcirkelträff igen. Efter ett visst kraftigt manfall återstod bara jag och Nobelprisprojektet och en massa fika. Men vi tog oss an Den stulna romanen och plitade ned en hel sida i vår bokcirkelbok.
(brukar inte hänga ut bokcirkeln och det vi antecknar om bokcirkelböckerna, men den här gången var vi bara två bloggare på plats och jag gissar att ingen tar illa upp om jag delar med mig..)
Jag skulle särskilt vilja trycka på orden ”En besvikelse” och ”Tungläst”.
Det visade sig att jag inte var helt ensam om att ogilla den här boken. Tycker att Med näsan i en bok, som tyvärr var sjuk denna bokcirkelträff, verkligen ringade in det bra i sin blogg alltså.
Nu är det för övrigt bara några veckor kvar till Littfest, då vi ska gå på ett seminarium med Nawal El Saadawi. Trots att jag tyckte att boken var ganska dålig så ser jag faktiskt fram emot seminariet. Författaren har verkligen intressanta saker att berätta (även om det inte når fram till mig i boken…).
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.