Den stulna romanen är en roman som jag verkligen skulle vilja tycka om. Boken kretsar kring några kvinnor i Egypten, bl.a. den omåttligt populäre sångerskan Zina Bint Zinaat, som fötrollar med sin sång, men retar upp de strängt troende muslimerna som tycker att hennes framträdanden är syndiga och att hela hon är en skam eftersom hon är född utom äktenskapet. I boken får vi också träffa Magiida al-Khartiti, dotter till en känd kolumnist, som vänder kappan efter vinden och skriver precis avvägda texter för att inte reta upp någon. Dottern är egentligen talanglös på skrivandet och lejer en man att skriva i hennes ställe. Alla kvinnor i boken verkar ha sin beskärda del av olycka och leva under olika begränsningar som kommer sig av regimen och religionen. För att lätta sina hjärtan träffar flera av dem en psykiater, som egentligen utnyttjar dem sexuellt.

Jag skulle vilja gilla den här boken, som sagt, men det gör jag inte. Jag hade så gärna velat läsa en ögonöppnare; en intressant bok från och om Egypten och där man berättar om livet och tillvaron i detta land som ju de senaste åren har genomgått stora förändringar. Tyvärr är det här en bok som är segare än segast och som är så tillkrånglad, omständlig och rörig att den förmodligen kräver en examen i litteraturvetenskap för att man ska ha någon större behållning av den. Jag läser sida efter sida utan att ens orka reflektera över vad som står där. Det flimrar förbi en del tragikomiska scener där författaren gör sig lustig över samhället genom att t.ex. skildra absurda förhör eller samtal, men det blir inte tillräckligt roligt eller gripande för att väga upp att boken som helhelt är superjobbig att ta sig igenom.

Jag älskar lätta och fluffliga texter där författaren har lyckats skala av allt tills bara de absolut mest nödvändiga och brännande orden finns kvar. Nawal El-Saadawi gör väl ungefär motsatsen. Här ska allting lindas in och formuleras i form av liknelser och symbolik, som jag ärligt talat inte orkar tolka. Jag kan inte med sådana här böcker. Varför förstöra en viktig och bra berättelse genom att berätta den så att den bara blir tillgänglig för en liten elit?

Var och varannan sida innehåller för övrigt diverse liknelser och anspelningar på sex och/eller det manliga könsorganet. Jag är inte pryd, men det är något i det där som det är lite skämskudde-varning över.

Nej.

Det här gillade jag tyvärr inte. Och, ja, det handlar om mig och min smak och min brist på intresse att läsa en bok som kräver bredvidläsning för att uttolka texten. Jag förstår att boken handlar om maktens män, som i boken gärna symboliseras av diverse mer eller mindre töntiga omskrivningar för penisen, och hur dessa personer hindrar kvinnorna att blomma ut, så att det skenbart bara är den faderslösa Zina som verkar kunna gå sin egen väg. Men herreguuuuuud så denna berättelse hade kunnat berättas på ett mer intresseväckande sätt.

Boken finns bland annat att köpa hos Bokus och Adlibris. Några andra som skrivit om den är Bokhora och GP.