Etikett: Bokcirkel

  • Tips till bokcirkeln: bra böcker att diskutera i bokklubben

    Att läsa är vanligtvis en ganska ensam syssla. Kanske just därför är det himla roligt att ha en bokcirkel eller bokklubb, att träffa likasinnade och diskutera böcker man läst. Här kommer ett inlägg med några tips på bra böcker från det senaste årets skörd av bokcirkelböcker.

    Jag tar inte farväl – nobelprisbelönat och skönt att läsa med lite draghjälp

    Jag tar inte farväl, av nobelpristagaren Han Kang, är en berörande bok om massakern på den sydkoreanska ön Jeju och hur detta trauma blivit en sorg som ärvts genom generationer. Jag skulle inte säga att det är en särskilt komplicerat bok att ta sig igenom, men visst är den komplex och det finns symbolik och annat som kan vara givande att diskutera i grupp. Kanske kan även en bokcirkel ge lite draghjälp om det känns som en tröskel att läsa nobellitteratur.

    Shuggie Bain – många sidor, mycket att diskutera

    Shuggie Bain, av Douglas Stuart, är en bästsäljande tegelsten om en miserabel uppväxt i en familj med alkoholism och fattigdom. Jag brukar undvika att föreslå långa böcker till bokcirkeln, för man vill ju att folk ska hinna med att läsa, men vi hade extra lång lästid på oss över jul och då passade på att föreslå den här. Fördelen med att läsa något långt är att det verkligen finns mycket att diskutera, många parallella handlingar och scener att vrida och vända på.

    Straff – en angelägen berättelse som inbjuder till diskussioner

    Straff, av Ann-Helén Laestadius, är en bok om nomadskolorna och om att bli fråntagen sitt språk och sin kultur. Jag tyckte den var väldigt givande att bokcirkla, dels för att det är en angelägen berättelse ur vårt eget lands historia, men också för att den visade sig vara oväntat allmängiltig på ett sätt jag inte hade förstått om jag inte hade diskuterat den i grupp. Samer är inte de enda som utsatts för förtryck, bokcirklandet påminde mig om att det finns fler minoriteter, runt om i världen, som utsätts för liknande försök att fråntas sin kultur.

    Tranorna flyger söderut – en bok som är lätt att tycka om och relatera till

    Tranorna flyger söderut, av Lisa Ridzén, är en bästsäljande roman om att åldras och steg för steg förlora sin frihet. Och att förlora sin hund. Det är en bok som går lätt att ta sig igenom och som ungefär alla kan relatera till, i någon mån, eftersom vi alla har eller har haft åldringar i vår närhet. Och så åldras vi ju allihop. I min bokcirkel tyckte de flesta att det här var en riktigt bra bok och ibland är det verkligen skönt att kunna enas i sitt gillande. Fint också att läsa en bok som är ingång till ämnen man kanske inte pratar om så ofta annars: åldrande och döden.

    Överlevarna – en bok med en annorlunda uppbyggnad

    Överlevarna, av Alex Schulman, är en uppväxtskildring som berättas från två håll – läsaren får möta huvudpersonen både som barn och som vuxen och de två perspektiven rör sig framåt, respektive bakåt, i tiden tills de landar i en dramatisk händelse. Det är ett spännande sätt att berätta och det kan vara kul att diskutera sådana här stilgrepp med andra. Gillade vi boken? Nja, i min bokcirkel blev det rätt ljumma betyg, om man säger så, men en bra bokcirkelbok måste verkligen inte vara kanonbra. Jag tyckte den var riktigt bra att bokcirkla, för den bjöd verkligen in till spännande diskussioner.

  • Jag tar inte farväl av Han Kang

    Jag tar inte farväl av Han Kang

    Jag tar inte farväl, av nobelpristagaren Han Kang, handlar om två sydkoreanska kvinnor som drabbas hårt av sitt sökande efter sanningen om de massaker och massmord som skett i landets historia.

    Betyg: 5 av 5.

    Jag tar inte farväl, av nobelpristagaren Han Kang, handlar om Gyeongha, en författare som hamnat i en djup depression. Hennes senaste bok handlar om en av de massaker som skett i Sydkoreas blodiga historia och nu kastas hon tillbaka till fruktansvärda scener i återkommande mardrömmar. Hon befinner sig i en liten, tryckande varm lägenhet i Seoul och det enda som paradoxalt får henne att fortsätta leva är att hon gång på gång behöver börja om med det avskedsbrev hon aldrig lyckas formulera som hon tänkt sig.

    När vännen Inseon plötsligt hör av sig får Gyeongha anledning att skyndsamt lämna Seoul. Inseon ligger på sjukhus efter en olycka och nu ber hon Gyeongha att hjälpa henne. Kvar i hennes bostad på ön Jeju finns Inseons älskade fågel och Inseon är förtvivlad över att tiden är på väg att rinna ut – fågeln kommer inte att klara sig länge till utan vatten. En snöstorm är på väg, men Gyeongha kan inte säga nej.

    Ungefär här börjar berättelsen växla över till magisk realism, där snön och ovädret bildar en laddad fond. Resan till Jeju och till Inseons hem, som också är hennes föräldrahem, blir även en resa längs ett sökande som Inseon, och ännu mer hennes mor, i hemlighet har ägnat sig åt under lång tid.

    1948 mördades omkring 30 000 personer – varav många barn och andra civila – av militärpolisen. Misstänkta vänstersympatisörer utsattes för grym tortyr och därefter tystades händelserna ner i decennier. Samtidigt som befolkningen utsatts för ett enormt trauma var det förbjudet, straffbart, att över huvud taget nämna massmordet.

    Han Kang skildrar hur detta nedtystade våldsdåd fortsätter att drabba generation efter generation, hur sörjande och saknad aldrig riktigt fått visas och hur ett läkande därför också har omöjliggjorts. Det är en oerhört drabbande och berörande roman. Morden och tortyren är svår att ta in, men författaren gör det på något sätt verkligt, inte minst genom att återkomma till den rent fysiska omfattningen av det hela – hur gruvgång efter gruvgång fylls med kvarlevor från människor som radats upp och avrättats.

    Det är inte en bok som i första hand skildrar massmordet medan det pågick, utan en bok som handlar om hur anhöriga förtvivlat söker sina anhörigas öde. Morden blir förluster som fortsätter, ärvs vidare av nästa generation. Det är en helt otrolig roman om oläkta trauman och om nedtystad historia. Sällan har väl ett nobelpris känns så rätt som när det tilldelades Han Kang, kan jag känna.

    Jag tar inte farväl

    Chakpy?l haji ann?nda finns översatt till svenska av Anders Karlsson och Okkyoung Park och utgiven av Natur & kultur 2024. ISBN: 9789127179318.

    Han Kang

    Han Kang är en sydkoreansk författare. Hon belönades med Nobelpriset i litteratur 2024.

  • Sniglar och snö av Agneta Pleijel

    Sniglar och snö av Agneta Pleijel

    Sniglar och snö är den avslutande delen i Agneta Pleijels självbiografiska trilogi – en rörande och störande berättelse om kärleken till en man som aldrig sviktar i sina känslor till huvudpersonen, men som heller aldrig kan vara henne trogen.

    Betyg: 3.5 av 5.

    Agneta Pleijels memoarer har nu rört sig från barndom (Spådomen) och unga vuxna-liv (Doften av en man) till det vuxenliv, medelålder och ålderdom som Sniglar och snö rör sig kring. Pleijel skriver om karriären, som hon försöker hinna med samtidigt som hon är småbarnsförälder. Hon har ett stabilt jobb på Aftonbladets kulturredaktion och blir så småningom kulturchef, ivrigt påhejad av sin företrädare, som lobbar in henne i denna mansdominerade värld. Helt tillfredsställande är dock inte jobbet: hon har höga ideal, som inte nödvändigtvis funkar med den krassa verkligheten på en kvällstidning med ambitioner att sälja stora upplagor, och en spirande längtan efter att få skriva skönlitteratur.

    Privatlivet är inte heller tillfredsställande. Utan omsvep hänger hon ut förhållandet med ex-sambon som totalt dött, nödtorftigt sammanhållet av den dotter de oplanerat får tillsammans och som barnets pappa inte alls önskat sig. Det är inte det enda Pleijel beskriver naket och öppet. När relationen så småningom tar slut kommer snart hennes livs kärlek in i bilden: M. Det som följer är en djup kärlek, helt utan tvivel från någon part, som står bergfast trots M:s återkommande otrohet. Pleijel vill ha barn, M skaffar barn med en annan kvinna. Det kommer också komma en annan kvinna in i M:s liv – han hävdar bestämt att han älskar båda två. Inte många författare skulle kunna få det att låta som en exklusiv kärleksrelation värd namnet, men Pleijel får verkligen fram känslan av det speciella band hon och M har mellan sig.

    De relationer Pleijel målar upp – den kärlekslösa, den kärleksfyllda (men komplicerade) – men också en helt ofattbar affär hon har med en karl med sexuella fantasier om Pleijels egen dotter(!!!), är fascinerande. Jag relaterar oerhört lite, förstår väldigt lite, men Pleijel skriver verkligen fram någonting som känns alldeles ärligt och som stör mig, på ett bra sätt. Det här är ingen bok som liknar en massa andra böcker, det är en skildring rakt från livet (fast såklart är det ju skönlitteratur och ingen dokumentär), och den väcker både tankar och känslor.

    Relationen med M är en av bokens största pusselbitar, men Sniglar och snö är också en roman som rymmer mycket mer. Det är också en berörande berättelse om åldrande föräldrar och en oerhört fint bok om längtan efter att få skriva. Det är glädjande att Agneta Pleijel slog igenom som författare så småningom, för skriva, det kan hon! Det finns så många fallgropar med memoarer – vad ska tas med och vad ska skalas bort när man försöker återberätta ett liv? – men Pleijel har en säker stil och ett precist språk, ingenting känns överflödigt.

    Sniglar och snö har varit en tankeväckande läsning och jag är glad att jag har tagit mig an den. Samtidigt har jag en känsla av att Spådomen hade en skärpa som Sniglar och snö inte riktigt har. Jag blev inte lika såld på Sniglar och snö, som den första delen i memoarerna, men kan inte exakt sätta fingret på varför. Kanske är det så enkelt som att uppväxtskildringar tilltalar mig mer än berättelser från mitt i livet, men det kan man ju inte lasta Sniglar och snö för.

    Sniglar och snö

    Sniglar och snö är den avslutande delen i Agneta Pleijels självbiografiska trilogi som inleddes med Spådomen och Doften av en man. Boken gavs ut av Norstedts 2023. ISBN: 9789113127736, 9789113127750.

    Agneta Pleijel

    Agneta Pleijel är en svensk författare och litteraturkritiker. Hon fick sitt stora genombrott med romanen Vindspejare (1987).

  • Shuggie Bain av Douglas Stuart

    Shuggie Bain av Douglas Stuart

    Shuggie Bain, av Douglas Stuart, handlar om en uppväxt i misär, med en alkoholiserad mamma och stor fattigdom.

    Betyg: 3.5 av 5.

    Shuggie Bain, av Douglas Stuart, är en uppväxtskildring, löst baserad på författarens egen uppväxt i 80-talets Glasgow. Det är tuffa år, med skyhög arbetslöshet, och föga förvånande är även alkoholismen ett utbrett problem. Shuggie Bain är ett av de barn som växer upp under otrygga, fattiga och miserabla förhållanden med en alkoholiserad förälder.

    Pappan utsätter mamman för psykisk och fysisk misshandel och lämnar så småningom familjen. Mamman, Agnes Bain, är arbetslös och lever för alkoholen, bingon och postorderkatalogerna, där hon handlar friskt på kredit. I de sjaskiga kvarteren, där de bor, tittar många snett på Agnes, som med sina kläder och stil inte direkt smälter in. Inte heller Shuggie smälter in. Han är inte en pojke som gillar fotboll och slagsmål – han leker hellre med stulna My Little Ponies. Och ja, du gissar rätt, han är såklart gay. På ett sätt tycker jag att det är lite stereotypt. Det finns ju ingenting egentligen som säger att just gaykillar ska föredra att leka med pastellfärgade ponnyer, men här får jag såklart lägga ner alla invändningar. Boken är, som sagt, baserad på Stuarts egen uppväxt och om det är hans erfarenhet är det såklart så.

    I familjen finns till en början två äldre syskon, men de är helt fokuserade på att lämna det sjunkande skeppet och skaffa sig bättre liv. Shuggie är den som blir kvar och som lojalt stannar vid sin mammas sida. Mammans missbrukssjukdom gör henne till en ständig svikare och hon klarar inte att ta det ansvar man kan förvänta sig av en förälder. Kupongerna från socialen går i första hand till sprit.

    Det är en bedrövlig tillvaro och självklart blir man berörd av läsningen. När man själv har växt upp i idyll och aldrig lidit någon nöd är det lätt att tänka sig att boken är överdriven, men så är det givetvis inte. Det fanns många barn som växte upp som Shuggie i 80-talets Skottland (författaren själv, bland andra) och det finns självklart många som växer upp under liknande förhållande idag i Sverige, Skottland och många andra platser. Boken kan vara en välbehövlig påminnelse om hur livet kan se ut och hur olika barns förutsättningar kan se ut.

    När Shuggie Bain kom ut fick den mycket uppmärksamhet, övervägande god kritik och den belönades också med priser som Bookerpriset. Jag kan förstå förtjusningen, samtidigt som jag tror att jag kanske hade för höga förväntningar. Jag tyckte faktiskt att Shuggie Bain kändes alldeles för lång och lite för spretig. Boken berättas från lite olika perspektiv: Shuggies, Agnes, pappans, syskonens. Det är egentligen oklart varför den alls heter ”Shuggie Bain”, då Shuggie är en huvudperson bland andra. Kanske hade boken mått bra av att vara berättad helt från Shuggies perspektiv. Något lager hade förmodligen behövt skalas av för att göra berättelsen lite mer komprimerad och inte så långrandig.

    Shuggie Bain

    Shuggie Bain översattes till svenska av Eva Åsefeldt och gavs ut av Albert Bonniers förlag 2020. ISBN: 978-91-0018247-2.

    Douglas Stuart

    Douglas Stuart är en författare och modedesigner, uppvuxen i Skottland och bosatt i USA.

  • Kirke av Madeline Miller

    Kirke av Madeline Miller

    Kirke, av Madeline Miller, återberättar myten om Kirke, en trollkunnig gudinna, som här har huvudrollen medan välbekanta män, gudar och hjältar, har biroller.

    Betyg: 4 av 5.

    I grekisk mytologi var Kirke en gudinna, nymf, häxa. Jag kan inte påstå att jag kan min grekiska mytologi, men kanske just därför fann jag Madeline Millers roman fängslande. Här har Kirke huvudrollen och läsaren får följa henne i hennes liv bland gudarna. Trots att hon är dotter till en av de mäktigaste gudarna, Helios, verkar hon till en början inte bära på några särskilda krafter eller förmågor, men efterhand visar det sig att hon kan något som rent av kan få Zeus att känna tvekan: hon är trollkunnig.

    Trolldomen skickar henne så småningom i förvisning. Hon döms att för evig tid leva på en öde ö, som paradoxalt nog inte framstår som ett rent straff. Där lever hon i bekvämlighet och kan fördjupa sig i sina intressen: örter och sina djur (framsidan till trots har hon lejon till följeslagare). Ibland kommer andra nymfer dit. Ibland får hon besök av Hermes, vilket alltså innebär att hon heller inte behöver avstå sex.

    Först när ett skepp med dödliga lägger till blir stämningen en annan. Männen är i nöd och Kirke blir gästfri. När männen blir varse att Kirke lever ensam på ön utsätter de hennes för sexuella övergrepp, som skakar henne hårt och får henne att utveckla en strategi: hon förvandlar männen till grisar. Med tiden kommer hon att ha svinstior fulla, däribland hela Odysseus besättning när de så småningom kommer dit.

    Odysseus, däremot, dras hon till och blir förälskad i. Kirke förför honom och för hans skulle låter hon för första gången svinen återta sina mänskliga skepnader. Hon håller dock kvar Odysseus och hans mannar på ön. Månaderna går och när Odysseus till slut lyckas bli övertalad av sitt manskap att de måste återvända till sina hem, lämnar de inte bara Kirke utan också det som kommer att bli sonen Telemagos, Odysseus son. Moderskapet förändrar Kirke i grunden. Ingenting blir viktigare än att skydda sonen, han som dessutom är dödlig.

    Jag har aldrig riktigt fastnat för sagor, som de i den grekiska mytologin. Mina fördomar säger att de allt som oftast handlar om män, våld, krig – allt utspelat i ett sammanhang som känns avlägset och svårt att relatera till. Miller lyckas med något jag inte trodde skulle hända: jag blir faktiskt både fängslad och berörd av den här berättelsen. Kirke är gudinna, i en totalt annan tid och en totalt annan värld än min, men hon blir ändå levande och mycket av det hon brottas med är helt allmängiltigt. Moderskap, relationer, kärlek och mycket annat avhandlas här i en episk berättelse, men är samtidigt helt tidlöst och nära.

    Kirke var verkligen en positiv överraskning för mig. Jag visste ingenting om Kirke innan jag tog mig an den här romanen, medan många av bokens bipersoner, som Odysseus och Helios till exempel, har ingått i undervisningen i skolan. Att flytta perspektiven, från alla dessa krigare och manliga gudar, har verkligen väckt mitt intresse.

    Boken är lite för spretig och lite för lång, men det gör ingenting. Det här är en mäktig och intresseväckande bok, fylld av magi, starka känslor och spänning.

    Kirke

    Circe översattes till svenska av Niclas Nilsson och gavs ut av Wahlström & Widstrand 2019. ISBN: 9789146235507, 9789146235514.

    Madeline Miller

    Madeline Miller är en amerikansk författare och lärare.

  • Överlevarna av Alex Schulman

    Överlevarna av Alex Schulman

    Överlevarna, av Alex Schulman, är en roman om en uppväxt i en dysfunktionell familj och en berättelse om hur ett trauma slår sönder en hel familj.

    Betyg: 3.5 av 5.

    Överlevarna, av Alex Schulman, är en roman, där läsaren, genom mellanbrodern Benjamin, får följa tre bröder och deras uppväxt i en dysfunktionell familj. Berättelsen rör sig framåt i ett antal episoder från barndomen, men rör sig också bakåt i kapitel som utgår från en nutid, då bröderna återses i vuxen ålder. På ett elegant sätt närmar sig de båda tidsperspektiven varandra tills allt når det trauma som fick familjen att fullständigt gå sönder. Det är ett intressant grepp – att låta berättelsen ömsom gå framåt och bakåt i tiden – och jag förvånas över att jag inte har läst något liknande tidigare. Det är enkelt, men genialt.

    Samtidigt måste jag erkänna att det inte var helt lätt att få grepp om berättelsen. Det här är en bok där slutet gör hela berättelsen och det är med slutet som nycklarna fås till att lösa upp hela historien. Under läsningens gång satt jag däremot mest och funderade över vad författaren försökte säga, vad han försökte skildra. Allting kändes vagt och luddigt. Vilka är ens de här människorna? Föräldrarna framstår som alkoholiserade och både hem och barn ovårdade. Det finns något sjaskigt över allting. Och inte för att det ena utesluter det andra, för all del, men samtidigt framstår hemmet borgerligt, där det finns ekonomi att ha ett sommarhus vid vattnet, som exempel. Vad jobbar föräldrarna med, i den mån de jobbar? Oklart. Det här är alltså bara ett exempel på något som är ett frågetecken.

    Allas relationer känns också oklara. Mamman framställs ömsom som en tyrann och ömsom som en mysig morsa som läser godnattsaga. Pappan framställs ömsom som en sadist och ömsom som den som skyddar pojkarna mot mammans nyckfulla beteende. Det kanske är precis så det fungerar i dysfunktionella familjer, vad vet jag, men jag förstod aldrig riktigt hur boken skulle läsas. Vem är god? Vem är ond? Vad vill författaren säga?

    Kanske är det precis det Alex Schulman vill uppnå: skildra hur ett trauma kan ge all denna splittring och skada en familj till oigenkännlighet. Men jag kan inte hjälpa att jag läser och tänker att boken är lite för smart konstruerad för sitt eget bästa.

    Överlevarna

    Överlevarna gavs ut av Albert Bonniers förlag 2020. ISBN: 9789100182496, 9789100182502.

    Alex Schulman

    Alex Schulman är en svensk poddare, kolumnist och författare.

  • Daisy Darker av Alice Feeney

    Daisy Darker av Alice Feeney

    Daisy Darker, av Alice Feeney, är en spänningsroman om en minst sagt dysfunktionell familj som träffas för ett 80-årsfirande. Alla kommer inte att komma levande därifrån.

    Betyg: 4 av 5.

    I Daisy Darker, av Alice Feeney, samlas en familj för att fira farmoderns 80-årsdag, men också, som det visar sig, bli delgivna hennes testamente. Alla vill de åt farmoderns hus, beläget i det spektakulära kustlandskapet i Cornwall, men de flesta har skäl att bli besvikna. Samma natt hittas farmodern död. Daisy Darker är en spännande bok – faktiskt så spännande att jag hade svårt att lägga den ifrån mig. Här byggs stämningen upp väldigt effektivt med familjehemligheter, oläkta sår från tidigare konflikter och ett tidvatten som effektivt skär av familjen från omvärlden. Det blir en klassisk ”det slutna rummet”-berättelse där ingen verkar ha något tydligt motiv, men där ingen heller känns särskilt pålitlig.

    Jag ville bara läsa, läsa, läsa och få reda på vad som egentligen pågår. Vad händer? Varför? Varför beter sig alla så irrationellt? Det kanske är oundvikligt att besvikelsen så småningom kommer. Allt vävs ihop på slutet, en del irrationella beteenden visar sig ha uppstått för att få ihop storyn, inget lämnas åt läsaren, en hel del kändes mycket förutsägbart och ja, plötsligt sitter man där och känner sig skriven på näsan och lite irriterad. Men ändå! Det var länge sedan jag slukade en bok på det här sättet och det kan inte innebära så mycket annat än ett högt betyg. En riktigt bladvändare! Sådana växer verkligen inte på träd.

    Daisy Darker

    Daisy Darker översattes till svenska av Åsa Brolin och gavs ut av Modernista 2023. ISBN: 9789180637046, 9789180637053.

    Alice Feeney

    Alice Feeney är en brittisk författare.

  • Flickan med gåvorna av M.R. Carey

    Flickan med gåvorna av M.R. Carey

    Flickan med gåvorna är en zombieroman av M.R. Carey. En parasiterande svamp har spritt sig bland människorna och världen som vi känner den har gått under.

    Betyg: 3 av 5.

    Flickan med gåvorna är en skräckroman av M.R. Carey. Den utspelar sig omkring 20 år efter det att en parasiterande svamp har börjat angripa människor och förvandlat dem till hungriga (läs: zombies). En del människor har lyckats klara sig undan och lever i ett nytt samhälle, Beacon, men de flesta är smittade och några lever helt utanför systemet.

    Världen som vi känner den finns inte kvar och på en militärbas, i en bunker, har några forskare placerats för att desperat söker kunskap som kan vända katastrofen. Deras försöksobjekt är smittade barn, som till skillnad från andra smittade även har kvar mänskliga förmågor: de är hungriga, men de är också lättlärda, kan kommunicera och har känslor.

    Ett av dessa barn, Melanie, är alldeles särskilt kvicktänkt och suger åt sig allt hon lär sig i den skola man satt upp som en del i forskningen. Läraren Miss Justineau blir hennes stora idol och någon hon drömmer om att få vara nära. Miss Justineau månar också om Melanie och de andra barnen och ser dem som de barn de faktiskt är. Forskaren som leder experimentet, Caroline Caldwell, är däremot helt kall och är beredd att utföra vilket experiment som helst, på hur många hungriga barn som helst.

    När deras bas plötsligt blir attackerat blir dessa tre en udda trio som lyckas fly tillsammans. Sergeant Parks, som fram till dess varit befäl på basen, och en ung soldat hör också till de som kan ta sig därifrån och tillsammans påbörjar de fem den svåra färden mot den förmodade säkerheten i Beacon.

    Flickan med gåvorna är en spännande roman som också väckte många tankar hos mig. Här dras forskningsetiska frågor till en slags extrem. Världen har gått under, men kan det någonsin vara försvarligt att utföra plågsamma försök på barn? Att boken handlar om barn, som samtidigt är monster, är intressant ur många aspekter och det var verkligen fint att läsa om Melanies utveckling. Jag tycker också att sergeant Parks är en intressant karaktär som författaren låter mogna på ett intressant sätt.

    Jag är inte speciellt bevandrad i zombiegenren; Kanske måste man som läsare acceptera att den här typen av böcker innehåller några logiska luckor. Jag ska erkänna att det fanns minst en handfull som stjälpte läsupplevelsen en del. Dessutom tyckte jag att ”den galne professorn”, Caldwell, kändes som en otroligt platt kliché.

    Flickan med gåvorna var alltså inte en fulländad läsupplevelse, men den var helt klart en spännande och intressant bok.

    Flickan med gåvorna

    The girl with all the gifts översattes av Johanna Svartström och gavs ut av Ordfront 2016. ISBN: 9789170378836.

    M.R. Carey

    M.R. Carey är pseudonym för Mike Carey, en brittisk skribent och författare.

  • Bra bokcirkelböcker: 5 tips på böcker som passar till bokcirkeln

    Bra bokcirkelböcker: 5 tips på böcker som passar till bokcirkeln

    Nu har jag bokcirklat i… Kan det vara närmare 14 år? Tiden går! Jag kan rekommendera alla att försöka hitta en bokcirkel. Utöver att ha träffat ett helt gäng väldigt fina vänner har bokcirkeln också gett mycket till mitt läsintresse. Jag är glad att jag har bloggen, som får mig att stanna upp och fundera över det jag läser – det ger något extra till varje läsupplevelse, men att bokcirkla är faktiskt snäppet bättre: där får jag också ta del av andras tankar och tolkningar, som inte nödvändigtvis går i linje med mina egna.

    Vad är kul att bokcirkla då? Ja, det är inte så lätt att ringa in egentligen, men jag tänkte ändå försöka knåpa ihop ett inlägg med några tips från den senaste tidens bokcirklande. Det fina med bokcirkel är att man inte nödvändigtvis behöver läsa en fantastiskt bra bok (det finns knappt någon bok som alla fastnar för..!) – det kan bli fina diskussioner ändå. Här är fem titlar som bjudit på lite extra intressanta diskussioner, tycker jag.

    Stacken av Annika Norlin

    Stacken fick ett blandat betyg och det är alltid kul när det blir så, tycker jag. En del tyckte att den var fylld av irriterande faktafel och logiska luckor. En del tyckte att den var underbar (jag). En del tyckte att bokens absolut mest irriterande person (i mitt tycke) var den som framstod som mest normal. Alla kunde enas om att en av karaktärerna var mindre utvecklad än de andra och ganska ointressant. Ja, det fanns mycket att prata kring, helt enkelt. Den bokcirkelkompis som valt ut Stacken öppnade med att fråga vilken karaktär man kände igen sig i – kul fråga, som nog ingen kunde svara på.

    Jag är glad att mamma dog av Jennette McCurdy

    Är Jag är glad att mamma dog urdåligt skriven, eller är den skriven med viss elegans, distans och humor? Det är kul när man kan känna så olika kring hur en berättelse är komponerad och nästan ännu roligare när det finns mycket handling att diskutera, för nog händer det mycket i McCurdys självbiografiska roman – en tragisk händelse hade varit mer än tillräckligt för de flesta och den här boken är fylld av dem… Jag hade aldrig hittat till Jag är glad att mamma dog om det inte vore för bokcirkeln och jag hade förmodligen aldrig hört talas om Jennette McCurdy om jag inte hade läst den här boken. Är glad att jag nu har läst den!

    Pachinko av Min Jin Lee

    Jag tror att många av oss blev positivt överraskade av Pachinko, en bok som få av oss hade hittat till utan bokcirkeln(?). Jag läste boken under min sommarsemester och njöt av att vara i den världen. När vi träffades och bokcirklade hade vi mycket att diskutera och jag tror att många av oss hade lärt sig en hel del om Sydkoreas moderna historia och den japanska ockupationen.

    Älskad, saknad av Joyce Carol Oates

    Älskad, saknad hade jag läst sedan innan, men jag unnade mig en omläsning när den blev aktuell i bokcirkeln. Det är faktiskt också en kul grej med bokcirkel: att man någon gång emellanåt faktiskt kan få anledning att läsa om böcker, något jag annars sällan lägger tid på. Höll den? Ja! Och det var väldigt fint att diskutera den med andra, trots att alla inte uppskattade den på samma sätt som jag. En del tycker att Joyce Carol Oates skriver alldeles för långt och pladdrigt, andra tycker att varje ord sitter där det ska. Det är fint att kunna tycka olika.

    Ont blod av John Carreyrou

    Till skillnad mot många andra böcker tror jag att vi alla var ganska överens om att John Carreyrous Ont blod lämnade en del i övrigt att önska vad gäller uppbyggnad och språk och ibland är det faktiskt fantastiskt skönt att kunna enas i sin kritik också. Vid sidan av det blev det en kul bokcirkeldiskussion eftersom boken handlar om ett intressant ämne: boken är ett reportage om Elizabeth Holmes och hennes luftslottsföretag Theranos som skulle revolutionera sjukvården, men som var en enda stor blåsning.

    Har du något bra bokcirkeltips?