Sextonåriga Signe har levt på ett barnhem sedan ettårsåldern, då hennes pappa var så fattig att han inte längre kunde ta hand om henne och därför lämnade henne där. Nu har Signe lämnat barnhemmet för att jobba som piga hos en bonde på Värmdö. I och med detta skiljs hon från sin bästa vän, Alice, men Signe är trots detta full av förhoppningar. Hon drömmer om att ärligen tjäna ihop pengar för att sedan leta upp sin far och göra honom stolt över henne.
Jobbet blir dock inte riktigt som hon hade tänkt sig. Jobbet som piga är hårt och slitigt och droppen kommer när hon blir våldtagen av sin husbonde. Signe rymmer, trots att det är straffbart att lämna en anställning.
Några pengar har hon inte, men hon söker sig till Stockholm och lever där under usla förhållanden. I staden träffar hon också på sin barndomsvän, som nu arbetar som ”apelsinflicka”, d.v.s. prostituerad. I Stockholm försörjer sig många kvinnor som prostituerade eftersom det är näst intill omöjligt att få ett anständigt jobb. Signe är själv för stolt för att bli en ”sådan där” och får därför leva på det Alice tjänar in åt dem båda. Förhållandena är knappa och de har det svårt och fattigt.
Apelsinflickan är en gripande och bra bok, som utspelar sig vid slutet av 1800-talet. Genom att läsa den så lär man sig mycket om hur det kunde vara att vara en fattig kvinna i Stockholm på den tiden. En mycket bra, och ganska sorglig, bok.