Etikett: Böckerna om Juha

  • Ytterligare 5 läsvärda bestsellers som du kanske har glömt bort

    Ytterligare 5 läsvärda bestsellers som du kanske har glömt bort

    I somras bloggade jag om läsvärda bestsellers som kanske har fallit lite i glömska. Jag insåg snabbt att det egentligen finns massor av böcker som passar in i den här gruppen, så nu tänkte jag följa upp med fem till!

    Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist är en riktigt, riktigt bra bok – och då brukar jag inte ens kunna läsa vampyrromaner (p.g.a. tidigare blodfobi som kan bubbla upp igen när som helst). Ajvide Lindqvist gör något extra intressant genom att skildra vänskapen mellan en vampyrflicka och en mobbad pojke – två personer i ett enormt utanförskap. Boken kom ut 2004 och har blivit filmatiserad två gånger. Missade du att läsa den när den var ny så har du något bra framför dig!

    Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist
    Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist

    Chimamanda Ngozi Adichie är en författare som är på tapeten lite nu och då. De senaste åren har hon t.ex. varit aktuell med ett par feministiska texter (Alla borde vara feminister, Brev till en nybliven förälder), men ingen borde missa hennes genombrottsroman En halv gul sol, som kom på svenska redan 2007. Det är en oerhört intressant och fängslande roman om inbördeskriget i Nigeria. Jag brukar inte fastna för riktiga tegelstenar, men med den här boken, med sina 682 sidor, så bara forsade jag fram över sidorna.

    En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie
    En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie

    Jonas Gardell är en produktiv författare och han har många bestsellers i sin bibliografi. Han kanske mest lästa böcker på senare år är såklart Torka aldrig tårar utan handskar-trilogin, men jag skulle också vilja påminna om hans tidigare romaner. En av mina favoriter är trilogin om Juha, som inleds med En komikers uppväxt (från 1992). Det är så himla fina böcker om tonårstid, mobbing, utanförskap, att känna sig annorlunda… Jag är säker på att de fortfarande håller för läsning.

    En komikers uppväxt av Jonas Gardell
    En komikers uppväxt av Jonas Gardell

    En annan pärla från 90-talet är Om en pojke av Nick Hornby. Boken handlar om den lite udda vänskapen mellan 12-årige Marcus, som är mobbad i skolan, och den hopplösa ungkarlen Will. Jag minns Om en pojke som en varm och härlig feelgoodberättelse. När det begav sig så såldes den i över 1 miljon exemplar (enligt Wikipedia) och jag tror nog att boken fortfarande är högst läsvärd.

    Om en pojke av Nick Hornby
    Om en pojke av Nick Hornby

    Expeditionen av Bea Uusma är inte gammal (den kom ut första gången 2013), men eftersom att det kommer ut nya böcker hela tiden så är det ju viss risk att den har gått en och annan förbi. Det är i alla fall en sällsynt fängslande bok om Andrées expedition. Tanken var att färdas över Nordpolen i en vätgasballong, men allting havererade redan vid start och expeditionsmedlemmarna, som hade förvånansvärt lite erfarenhet av just polarexpeditioner, fick ge sig iväg på en tröstlös vandring för att försöka ta sig tillbaka till civilisationen. Jag trodde inte att jag skulle kunna intressera mig för det här, men Uusmas engagemang är smittande! Jag blev helt fast i boken och alla jag känner till har också tyckt väldigt mycket om den. Har du missat den så tycker jag att du ska låna den bums!

    Expeditionen av Bea Uusma
    Expeditionen av Bea Uusma
  • En komikers uppväxt #tbt

    Idag är det torsdag och jag har vandrat bakåt i mitt arkiv. Jag hittade ett gammalt inlägg om Jonas Gardells roman En komikers uppväxtden första boken i trilogin om Juha. Det är oerhört fina böcker om en uppväxt i ett 70-talets Sverige. Gardell skriver om mobbing, utanförskap, vänskap, tonårsgrubbel och han är oerhört skicklig på att skildra människor med deras tankar och känslor. Jag tycker väldigt mycket om de här böckerna. Har du missat dem – läs!

    ”Den här boken handlar om Juha Lindström, som ständigt försöker att spela clown i hopp om att få vara med klassens tuffa klick.

    Sävbyholm heter stället där han bor och växer upp i 70-talets Sverige. Det är ett ställe som utåt ser både fint och välvårdat ut, med solur i trädgårdarna och välmående människor, men som gömmer mycket under ytan. Människorna gör sitt bästa för att verka lyckliga och välordnade, men de skriker i panik när ingen ser eller hör. Det jobbigast är att försöka överleva skolan, där mobbing och dålig sammanhållning är mångas vardag. [Läs mer här…]

    Här hittar du mitt inlägg från 2001.

     

  • 5 bortglömda pärlor

    5 bortglömda pärlor

    Idag tänkte jag tipsa om några superbra böcker med några år på nacken – böcker som kanske inte är några snackisar längre och i någon mening kanske är lite bortglömda. Jag kan erkänna att jag inte har läst om de här böckerna och det är ju inte helt ovanligt att böcker inte håller för en omläsning… Jag väljer ändå att tro att dessa böcker är lika bra nu som då! Här kommer alltså 5 tips på bra, lite äldre böcker, inga direkt klassiker, utan mer lite bortglömda bestsellers eller bortglömda snackisar.

    1. Att komma hem ska vara en schlager av Per Hagman. När jag började läsa den här boken blev jag lite tveksam. Det är ett speciellt, nästan lite poetiskt och högtravande språk (som bryts av med rätt grova ord här och där, i och för sig). Det kändes ovant till en början och som att det inte blev någon riktigt flyt i läsningen, men sedan lossande det snabbt och ut vecklade sig en ovanligt ömsint, känslosam och vacker liten berättelse om att bo överallt och inte känna sig hemma någonstans. Jag räknar med att mycket är självupplevt på ett eller annat sätt. Det här är så insiktsfullt och innerligt att det känns alldeles på riktigt. Det är en underbar bok! Citat efter citat efter citat vill jag spara och läsa om. Läsa om och läsa om. Det är klockrena formuleringar och allting är på pricken i den här boken. Jag tror jag måste köpa den här boken i ett eller annat format (e-bok kanske). Jag vill verkligen ha den, kunna läsa om den.

    ”I höstas fyllde jag trettiotre men jag kan inte minnas hur jag tillbringade födelsedagen. Min trettiotvåårsdag, vad gjorde jag då? Jag måste ha befunnit mig i Stockholm eftersom jag inte kan minnas den.”

    Ur Att komma hem ska vara en schlager av Per Hagman

    2. Trilogin om Juha (En komikers uppväxt, Ett ufo gör entré, Jenny) av Jonas Gardell. På senare år har Gardell kanske mest uppmärksammats för sina böcker om aids i Sverige, Torka aldrig tårar utan handskar, men den som uppskattar Gardells nyare böcker bör inte missa hans äldre romaner, där hans kanske bästa är trilogin om Juha (inte minst de två inledande böckerna). Gardell har en alldeles särskild förmåga att se och berätta om ensamma människor och människor i utanförskap och jag tycker verkligen om hur han synliggör människor i sina böcker. Böckerna om Juha är en fin och pricksäker uppväxtskildring med många gripande livsöden.

    3. Människor helt utan betydelse, av Johan Kling, är en av mina absoluta favoritböcker. Med ett lätt och exakt språk berättar Kling om en enda dag i en ung mans liv. Boken har av någon litteraturkritiker liknats vid Hjalmar Söderbergs böcker och det ligger något i det. Här finns samma språkliga exakthet, samma melankoli. Huvudpersonen är dock en man i mediebranschen och en man vars liv håller på att stjälpas på ända. I all sin lågmäldhet är det verkligen en bok med känslor som stormar.

    4. Kan du säga schibbolet? av Marjaneh Bakhtiari är en lysande bok som belyser rasism och främlingsfientlighet från en mängd vinklar. Ingenting är självklart i den här boken och ingen är riktigt vad man vill tro från början. Den som vid en första anblick verka vara den som är minst främlingsfientlig kan sitta inne med åsikters om angränsar mot rasism – och vice versa. Kan du säga schibbolet? är både tänkvärd, varm och rolig. Jag rekommenderar den särskilt som ljudbok.

    5. Utrensning av Sofi Oksanen är en helt bländande och mångbottnad bok om Estland under tiden landet var ockuperat av Sovjetunionen. Boken berättar om angiveri, svek och människor som försöker att leva och älska mitt i detta vansinne. På ett fint sätt drar Oksanen paralleller till en berättelse som utspelar sig i nutid och där läsaren får följa en tjej som är offer för trafficking. Det är verkligen en tung bok och extra berörande blir det eftersom boken är så skickligt berättad. Mellan raderna händer outsägliga fasor, som verkligen drabbar läsaren. En fantastisk och viktig bok!

  • Nostalgitorsdag: Ett ufo gör entré

    Nostalgitorsdag: Ett ufo gör entré

    Dags för nostalgitorsdag, alltså en tillbakablick till ett inlägg från arkivet! Den här gången plockar jag fram en av mina tonårs favoritböcker: Ett ufo gör entré. Boken är en uppväxtskildring och jag var i ungefär samma ålder som bokens huvudpersoner när jag läste den. Igenkänningsfaktorn var hög, trots att jag inte direkt kände igen mig i någon specifik huvudperson eller situation. Snarare är väl Gardell extremt duktig på att skriva om människor och relationer, så att det känns extremt äkta. Det är svårt att inte bli berörd! Gardell var absolut min viktigaste författare när jag var i äldre tonåren och jag har läst det mesta han har skrivit. Ett ufo gör entré håller jag för hans bästa!

    Här hittar du mitt inlägg om boken.

    Nostalgitorsdag - Ett ufo gör entré

  • Även jag har favoritkaraktärer

    Enligt O och Annika har båda listat favoritkaraktärer. Jag blev inspirerad och tänkte försöka mig på att göra samma sak (utan inbördes ordning ;)). Jag tror att jag har lättast att komma ihåg karaktärer som jag känner med och ömmar lite för + att jag lätt fastnar för karaktärer som inte är onda eller goda, utan lite mer nyanserade och intressanta.

    Till den första kategorin hör till exempel Magnus i Människor helt utan betydelse. Boken utspelar sig under en dag i Magnus liv och han drar runt i Stockholm och funderar över sitt förhållande, som kanske är på väg att ta slut, och hans hopplösa jobbsituation som frilans i mediebranschen. Man vill honom allt gott medan man läser.

    Till samma kategori hör Jenny, i Gardells böcker om Juha, – mobbad, ensam och i de hopplösa tonåren… Det är verkligen inte en karaktär man bara vill lämna åt sitt öde i böckerna.

    Jag bryr mig faktiskt väldigt mycket om Filip, den eviga singeln i Vi har redan sagt hej då, också. Hans dejtande har nått den nivån att allt har förvandlats till ett kallt spel. Man vill bara att han ska öppna sig, visa sina känslor och helst träffa någon att dela sitt liv med…

    En annan karaktär som jag verkligen gillar, särskilt sedan jag läste Eld, del två i Engelsforstrilogin, är Ida. Alla karaktärer i böckerna är intressanta och välporträtterade, men Ida känns särskilt intressant. Jag tror vi alla känner igen ”Ida” från skolan – tjejen som är störig och otrevlig, men som innerst inne bara är en skräckslagen liten skit, rädd för att sticka ut. I Eld är hon dock inte bara en liten skit; hon är fantastiskt modig.

    Lite i samma stil är min favoritkaraktär från Harry Potter-böckerna, Snape – ondskan själv, men inte så svartvit som man kan tro.

    En tjej som jag gillar, mest för att hon är så rolig och ”vanlig” är Isabella i Martina Haags böcker Underbar och älskad av alla och I en annan del av Bromma. Det är inte lätt att försöka sig på en kulturkarriär… Till slut löser det sig ändå, men då kommer familjelivet med dess trassel in i bilden istället.

    Många av mina favoritkaraktärer finns i Joyce Carol Oates böcker. Nikki i Älskad, saknad är en av de jag minns bäst. Hon förlorar sin mamma och i sorgearbetet lär hon sig mer om vem mamman var, men också vem hon själv är och hon ser sig själv och hennes situation med nya ögon. Som så många andra av Oates karaktärer är Nikki ”den andra kvinnan”.

    En karaktär jag verkligen minns är Pereira i Påstår Pereira. Han är en man som lever sitt liv i lycklig ovisshet om vad som händer omkring honom. Men när det gäller så blommar han ut!

    En spännande karaktär, även om han kanske inte helt går att sympatisera med ;), är Doktor Glas, i boken med samma namn. Hans ensamhet och hans bekymmer är intressanta att läsa om.

    Naturligtvis kan jag inte avhålla mig från att ta med Kemal, i min favoritbok, Oskuldens museum. Han är en man som slösar bort hela sitt liv för att han är besatt av en kvinna han inte kan få. Det trösterika och fina är att han inte slöar bort något. Han är en lycklig man. Det var en trevlig man att lära känna, trots att han är mycket svår att förstå sig på…

  • De mest älskade svenska böckerna, revisited

    Nu har Du är vad du läser publicerat resultatet efter den omröstning som startades i december angående de mest älskade svenska böckerna. Jag bidrog med 10 av mina favoriter och det verkar som om mina favoriter överensstämmer ganska bra med de andras favoriter.

    Resultatet (med antalet röster framför). De i fet stil är de som fanns på min lista också:
    12 Utvandrarna
    8 Låt den rätte komma in (förvånande många röster tycker jag!)
    7 Mig äger ingen (också otippat, men jag gillar den verkligen!)
    7 En komikers uppväxt-serien
    7 Doktor Glas
    6 Dvärgen (dags att läsa den här kanske!)
    6 Den allvarsamma leken (den enda anledningen till att den inte kom med på min lista var att jag bestämde mig för att bara nämna en bok/författare och jag valde Doktor Glas istället. Det här är en fantastisk bok!)
    5 Mumin-serien
    5 Mina drömmars stad-serien
    5 Maken (vad är det här för bok??)
    4 Ronja Rövardotter
    4 Ormens väg på hälleberget (den ligger och väntar, jag har till och med köpt den!)
    4 Ondskan
    4 Millennium-trilogin (på riktigt?! Okej att de var spännande och fängslande, men Jesus, så bra var de ju inte! Inte alls trovärdiga heller).
    4 Kejsaren av Portugallien
    4 Janne, min vän
    4 Gösta Berlings saga (Lagerlöf i all ära, men den här boken fastnade inte jag för precis.. 😉
    4 Bröderna Lejonhjärta (jättebra!)

    Några av mina favoriter kom inte med på listan. Att Montecore, Hon går genom tavlan, ut ur bilden och Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö inte gjorde det kan jag på sätt och vis acceptera, för det är svårt att bara välja ut 10 favoriter. Men att När man skjuter arbetare… blev slagen av Millennium-böckerna känns för hemskt! 😛

    Smaken är som baken… Helt klart! 😉

  • Jenny

    Jenny

    Ännu en gång återvänder Jonas Gardell till Juha, Jenny och de andra som växte upp i Sävbyholm på 70-talet. Återigen är det Juha som ser i backspegeln och glimtar från det som varit varvas med en berättelse om hur Juha åker runt och besöker gamla klasskompisar för att ta reda på vad som hände på skolavslutningen i nian, då han själv lämnade Sävbyholm för att aldrig mer komma tillbaka. Det är Jennys berättelse som han vill ta reda på. Vad var det som hände Jenny? Äckel-Jenny, Jenny med det flottiga håret, Jenny som aldrig har fått vara med.

    Det är en obehaglig historia som rullas upp, men som vanligt är Gardells böcker aldrig fria från hopp och styrka. Jenny känns som en bra bok att avsluta den här trilogin med. Som läsare får man se hur vuxenlivet ter sig för de tonåringar som tidigare böcker har handlat om och man får se hur märkta alla är efter vad de varit med om under åren i Sävbyholm, paradiset på jorden. Tyvärr känns dock inte boken lika berörande som tidigare böcker. Kanske för att den är lite splittrad mellan nutid och återblickar. Det är dock en mycket bra bok, där Gardell som vanligt tar upp utanförskap och ensamhet på ett sätt så att vem som helst kan känna igen sig.

  • Ett ufo gör entré

    Ett ufo gör entré

    Juha, Jenny och de andra från En komikers uppväxt har nu börjat på högstadiet. Det gäller att köpa de rätta kläderna, att röka och att supa sig full för att passa in.

    Någon som inte passar in är Jenny – äckel-Jenny, mjällbruden Jenny, skuggan Jenny. Liksom tidigare vill hon så gärna vara med Juha, men hon finner sig i att snällt flytta på sig och låta Juha behandla henne som luft när han hellre vill vara med det tuffa gänget.

    Juha fösöker att passa in och att vara med dem andra. Han bjuder dem på cigg och sprit och låter sig på så sätt utnyttjas för att få vara med.

    Det här är en bok som man både skrattar och gråter till när man läser. Det är smärtsamt att läsa om Jenny och hennes enorma osäkerhet och visst känner man igen sig i Juha när han anstränger sig för att passa in. Dessa desperata försök till att vara som alla andra! Det här är en underbar bok om att växa upp, att finna sig själv och att våga vara den man är.

    Den här boken är otroligt realistisk och det finns mycket att känna igen sig i. Jag gillar Jonas Gardells sätt att skriva. Han skriver så ärligt och rakt på sak, utan att göra några vackra omskrivningar och krusiduller. Det är bara att läsa och ta till sig. Gardell vågar verkligen skriva om sådant som är svårt att tala om och sådant som man kanske blundar för. Här kan man inte blunda – Ett ufo gör entré känns väldigt sann och den är också otroligt bra.

  • En komikers uppväxt

    En komikers uppväxt

    En komikers uppväxt av Jonas Gardell
    En komikers uppväxt av Jonas Gardell

    Den här boken handlar om Juha Lindström, som ständigt försöker att spela clown i hopp om att få vara med klassens tuffa klick.

    Sävbyholm heter stället där han bor och växer upp i 70-talets Sverige. Det är ett ställe som utåt ser både fint och välvårdat ut, med solur i trädgårdarna och välmående människor, men där mycket göms mycket under ytan. Människorna gör sitt bästa för att verka lyckliga och ha allt under kontroll, men de skriker i panik när ingen ser eller hör. Det jobbigaste är att försöka överleva skolan, där mobbning och dålig sammanhållning är mångas vardag.

    Boken handlar om Juha och hans barndom men den innehåller också brev från den vuxna Juha, komikern Juha. Den vuxna Juhas tillbakablickar gör att man får se barndomsskildringen ur  ytterligare ett till perspektiv, vilket är intressant.

    Det här är en av mina favoritböcker. Det är en underbar bok, som man bara måste läsa! Även om man inte levde på 70-talet kan man känna igen sig i de känslor och situationer som finns i boken. I den här boken blundar inte författaren för det som är svårt att tala om. Det här är en vackert och roligt berättad bok om svåra ämnen som ångest, mobbing och utanförskap.

    I korthet

    Rekommenderas för: Den som vill läsa en vackert och roligt berättad bok om en uppväxt i 70-talets Sverige där människor gör vad de kan för att hålla uppe sina fasader, men där mobbing, ångest och utanförskap bubblar under ytan.

    Betyg: 5 solur av 5.

    Om En komikers uppväxt och Jonas Gardell

    Jonas Gardell (född 1963) är en svensk författare, dramatiker och komiker. Han debuterade med diktsamlingen Den tigande talar 1979 och kom ut med sin första roman, Passionsspelet, 6 år senare. Gardell har sedan dess skrivit en lång rad uppmärksammade böcker, bland annat böckerna om Juha, där En komikers uppväx är den första delen. Han har också gjort flera pjäser samt film och TV, t.ex. publiksuccén Livet är ett schlager. Jonas Gardell lever sedan många år tillsammans med maken Mark Levengood. Jonas Gardell har en hemsida, en fansida på Facebook samt twittrar under @jonas_gardell.

    Utgivningsår: 1992 (första svenska upplagan, Norstedts), 2000 (pocketupplagan på bilden, Pan).
    ISBN: 9789113051901.
    Antal sidor: 247.
    Andra delar i serien: Övriga delar i trilogin om Juha. Ett ufo gör entré, Jenny.
    Andras röster: Bokföring enligt MonikaBoknea, BooksessedDagensbok.com.

    Baksidestext

    ”Tolvårige Juha Lindström är klassens clown. Att vara rolig är det enda han är bra på. Genom Juha får vi lära känna hans mamma Ritva, pappa Bengt, lillasyster Marianne och dvärgkaninen Prutten – och klasskamraterna förstås: bästa vännen Jenny, som har ett fult hårspänne i sitt fula hår och som Juha skäms för, den mobbade Thomas som har en galen tysk mamma, och de elaka Lennart och Stefan.

    En komikers uppväxt speglar en generations uppväxt i sjuttiotalets svenska förort är en av de roligaste och samtidigt sorgligaste barndoms skildringarna i modern svensk litteratur.”