Den här veckan handlar Tematrio om ”dålig litteratur”. Lyrans noblesser skriver:

”I bokbloggosfären pågår en diskussion om bra och dålig litteratur. Johanna L på Bokhora initierade debatten som senare följts upp av Enligt O och Litteraturkvalster. Läs och tyck till! Får, kan, bör man kategorisera? Och vem har i så fall rätt att uttala sig? I denna tematrio är det i alla fall meningen att ni ska berätta om litteratur ni tycker är dålig. Ge exempel och motivera varför. Och låt andra tycka annorlunda!”

Debatten handlar, som jag uppfattar den, om ”dålig” i betydelsen ”inte tillräckligt finkulturell”. Det finns ju rätt mycket litteratur som brukar räknas som ”skräp”, t.ex. Harlequinromaner i allmänhet, men ”dålig” kan ju också innebära dålig i betydelsen att boken helt enkelt inte föll i smaken… Jag kan t.ex. inte påstå att Hjärtdjur gav mig särskilt mycket, men i kulturelitens ögon beror det väl troligast på att den är för bra för mig… 😉 Jag tänker ändå ta mig friheten att nämna just Müllers symbollastade bok om att leva i en diktatur. Tänk om hon hade delat med sig av sina erfarenheter på ett mer lättillgängligt sätt; så gripande det hade blivit! Nu kände jag bara ”jag.orkar.inte”. Är inte att skriva invecklat och inlindat ett dåligt sätt att förmedla något viktigt?

Men okej. Jag ska inte spela dum. Klart jag fattar att en del böcker har fler lager än andra. När man läser Paulo Coelho blir man skriven på näsan med hans idéer och funderingar kring livets mening och hans böcker kommer inte att gå till historien som några stora titlar. Visst, Alkemisten gillade jag massor; den kändes ”ny” och intressant, men sedan följde en massa kopior av samma sak. Någontans vid Valkyriorna tappade jag intresset helt.

Som tredje bok tänker jag nämna något jag inte ens har läst. Hehehe. Men alltså. Allvarligt. Jag älskar att hata Femtio nyanser av honom. Varför finns sådana böcker på topplistan? För den som vill läsa porr är det bara att googla lite, så ska ni se att det finns gratis noveller där ute. Jag kan inte förstå hur sådant kan ges utrymme ute i ljuset… I en bok som säljer som smör? Och nej, det handlar inte om att jag är pryd. Det handlar om att jag inte kan föreställa mig att fanfiction, inspirerat av något så tröttsamt som Twilight, kan ha några kvalitéer över huvud taget, bortsett från det rent funktionella i att en del tydligen går igång på den erotiska biten. Så: varför säljer de bättre än Harry Potter?! Fan, vad dåligt att världen ser ut så!

Dags för Tematrio; den här veckan med tema Överraskningar: Berätta om tre böcker som visade sig inte överensstämma med dina förväntningar.

Jag brukar ha höga förväntningar när det gäller snackisar och sedan brukar jag bli besviken när jag väl kommer mig för att läsa… Så, jag var faktiskt inställd på att bli besviken över Niceville, som det ju talats så gott om överallt. Till min förvåning var den precis så bra som jag inte hade vågat hoppas på. 😉

Detsamma gäller Eld, del två i Engelsforstrilogin. Med en så stark inledning som Cirkeln så trodde jag aldrig att Eld skulle kunna leva upp till förväntningarna. Jag hade fel. Uppföljaren toppade verkligen. 🙂

En nylig överraskning är Prins Charles känsla. Jag är van vid att seriealbum är underhållande och består av enrutare och kortare serier. Strömquists bok om kärleken innehöll referenser i var och varannan ruta; som vore det en populärvetenskaplig faktabok. Gillade den (även om jag inte alltid höll med… ;)!

Den här veckan handlar Tematrio om crossover. Crossover har inom bokvärlden blivit ett begrepp för böcker som riktar sig till unga vuxna. Jag har personligen ingen större respekt för åldersindelningar och har länge läst blandat böcker från bibblans ungdomsavdelningar och från hyllorna med skönlitteratur för vuxna. I någon mening tycker jag att det är lite bekymmersamt med crossoverbegreppet. Det ger lite sken av att det bara är somliga titlar som går att läsa av alla. I själva verket tycker jag att vilken ungdomsbok som helst bör kunna intressera vuxna… Nåväl. Det var inte begreppet som skulle diskuteras i Tematrio, utan tips på tre crossovertitlar. 🙂

Bra crossover, som utkom långt innan ordet var uppfunnet, är Peter Pohls böcker. De kan hittas lite var som helst på biblioteket! Bland hans bästa är Janne, min vän, som handlar om 12-åriga Janne som dyker upp från ingenstans och bär på tuffa hemligheter, som rullas upp när vännen Krille berättar om deras vänskap för polisen…

Johanna Nilsson har skrivit många böcker, varav de flesta står bland ungdomsböckerna. Hennes bästa är Hon går genom tavlan, ut ur bilden, som handlar om mobbing. Måste-läsning för alla, oavsett ålder!

Som tredje bok så väljer jag samma som ”alla andra” 😉 (gissar jag!). Men Engelsforstrilogin är så bra! Första boken är Cirkeln. Fantasy och tonårstrassel i en bra blandning.

Den här veckan uppmanar Tematrio till att lista de tre bästa böckerna från 2012. Jag läser sällan det nyaste, så för min del syftar 2012 på vilka böcker jag läste under året; inte vilka som kom ut 2012. En längre lista har jag förresten redan sammanställt (där rymdes 9 böcker).

Eld är absolut en av årets bästa. Boken är del två i en fantasytrilogi och jag fastnade verkligen för ettan, Cirkeln. Jag trodde inte att Eld skulle kunna leva upp till förväntningarna, men den toppade till och med trilogins första del. Spännande och, inte minst, mycket träffande porträtt av att vara ung idag (säger jag, som snart fyller 26, men…).

Förra året läste jag en hel drös med serier och bland de bästa räknar jag in Liv Strömquists roliga och snyggt tecknade satir Ja till Liv! Läs!

Som tredje bok väljer jag Korparna av Tomas Bannerhed. Den trängde sig verkligen på och berörde på djupet. Det finns mycket hopplöshet i boken, men om man orkar läsa sådant så har man en magnifik bok framför sig.

Lyrans Noblesser har dragit igång en klassikerutmaning och med anledning av detta är veckans Tematrio klassikerläsning: Berätta antingen om klassiker ni läst och vill tipsa om eller berätta om klassiker ni skulle vilja läsa.

Jag tycker det är lite svårt att veta vad som är en klassiker. Överlag är jag förmodligen lite väl generös med vad jag betraktar som en klassiker.. Det kan räcka med att en bok har några år på nacken och fortfarande blir läst, så kan jag tycka att det är en (modern) klassiker. Och när man har en sådan syn på klassiker, så blir det också lite per definition så att klassiker är bra böcker. Med andra ord är det svårt att bara välja tre böcker att tipsa om… Jag tänker därför ägna denna trio åt tre klassiker som jag vill läsa:

Stolthet och fördom har jag sett i en filmatisering som jag tyckte var fantastisk. Dags att läsa boken! Definitivt!

Strändernas svall av Eyvind Johnson kommer jag att läsa, för den står i min bokhylla sedan två år tillbaka. 😉 Det ska bli kul att läsa något från en av våra svenska Nobelpristagare. 🙂

En riktig klassiker som jag har lyckats missa i alla år är också Jane Eyre. Jag har hört lite blandade åsikter om den… Men vill läsa den ändå! 😉

Ja, nu är det ett nytt år och Tematrio har tema nyårslöften: Berätta således om om tre bokrelaterade löften/planer du har för det kommande läsåret!

Ärligt talat vill jag inte ha en massa nyårslöften kring böcker. Jag läser inte särskilt fort och dessutom har jag i perioder ingen lästid alls. Det gör att det är svårt att hänga på olika bokutmaningar eller att ta sig an olika bokprojekt… Det är svårt nog att läsa ut böcker redan som det är. 😉

Men! Utan att det är ett nyårslöfte så kan jag ändå skriva att jag 2013 tänker fortsätta att läsa ut alla bokcirkelböcker (jag brukar lyckas i alla fall!) och jag tänker fortsätta att beta av min hyllrad med olästa böcker. Jag ska också försöka att inte ha så många böcker igång samtidigt, för jag har kommit på att jag tycker att det är ganska rörigt att hålla isär alla böcker. Får se hur jag lyckas med det. Man vill ju ha en pappersbok, en ljudbok i mp3-spelaren, en ljudbok i mobilen, en e-bok i läsplattan, en e-bok i mobilen, en e-bok i min kommande iPad och…