Jag mobilsurfar en hel del och tycker ofta att det är lite bökigt att besöka ”vanliga” bloggar eftersom de i regel innehåller stor grafik som tar tid att ladda ned och har för bred sidbredd. Nu har jag installerat en mobilanpassad version av bloggen. Det är alltså exakt samma innehåll, men med en layout som är enklare och mer anpassad för mobiler. Det är måhända bara jag som besöker/kommer att besöka bloggen via mobilen, men nu vet du att det finns en mobilversion i alla fall. 🙂 Man kommer till den automatiskt när man surfar från mobiltelefon och om man inte gör det eller om man vill byta till den vanliga versionen så gör man det enkelt i menyn.
Har du en mobilversion av din blogg? Tipsa gärna i sådant fall! Det kan vara kul att veta vilka bloggar som är lättillgängliga från mobilen.
Det är verkligen kul att inte bara läsa, utan att också bokblogga, för tack vare alla generösa förlag får jag komma i kontakt med böcker som jag kanske aldrig hade läst annars (eller läst först flera år efter utgivningsåret…). Allt är ju inte bra, såklart, men det finns många pärlor där ute på de mindre förlagen och på print on demand. Man inser verkligen vilken extrem konkurrens det är hos förlagen och hur många som blir refuserade…
Den senaste veckan har jag fått två nya recensionsexemplar, varav den ena är en historisk ungdomsroman. De historiska böckerna hörde till mina favoriter när jag var i tonåren, så jag tror verkligen att jag kommer att gilla Monika Hääggs Solbarnet. Den andra boken är i form av ett manus just nu. Det är något så spännande som förlaget 2244:s första bok: Bastarden från Istanbul av Elif Shafak. Förlaget 2244 har som ambition att ge ut böcker från området runt Svarta havet (2244 är, naturligtvis, djupet på Svarta havet! :)). Jag ser fram emot att läsa en bok av en populär turkisk författare. Jag gillar ju Orhan Pamuk, så det ska bli intressant att också läsa Shalif och hennes skildring av Turkiet.
Bloggpriser är ingenting nytt, men det kanske inte precis brukar vara bokbloggarna som utmärker sig i tävlingar där populära bloggare får ta emot priser. På sätt och vis känns det som att bokbloggare är lite i en egen genre. Det är knappast så att ens de mest populära bokbloggarna har i närheten så många besökare som de bloggar som skildrar livet på Stureplan eller där bloggaren postar inlägg med modecollage. Litteratur är kanske inte ett tillräckligt lättillgängligt nöje eller ett tillräckligt brett intresse hos den stora massan för att ”alla” ska vara intresserad av att läsa om ämnet på en blogg.
Ändå tycker jag att bokbloggar är otroligt viktiga. Jag litar mycket mer på bloggarnas omdömen om böcker än på recensioner skrivna av journalister. Det är mer personligt. Som att fråga en kompis. Vad som också är kul med bloggar är att de inte är så likriktade som dagspressen. Det finns en del lite mindre förlag som aktivt marknadsför sig i sociala medier och på bloggar och deras böcker skrivs det knappast om någon annanstans. På bloggar kan man läsa om böcker från vitt skilda länder, med vitt skilda utgivningsår och ur helt olika genres.
Jag tycker att alla bokbloggare ska sträcka på sig och känna sig stolta. Våra åsikter och tankar kring litteratur är viktiga!
Därför tycker jag att det är kul att Forma Books (B. Wahlströms Bokförlag, Damm Förlag, Ica Bokförlag och Ponto Pocket) har instiftat ett nytt bokbloggspris: Forma Books Blog Award. Jag är inte nominerad, men det finns tre nominerade bloggar som jag tycker att du ska besöka: Bokhora, En bokcirkel för alla, Kafka på jobbet. Här kan man rösta.
Jag surfar runt rätt mycket på bloggar, både bok- och kulturbloggar och andra, och det finns en sak som irriterar mig ibland: en del har sina kommentarsfält mer eller mindre låsta. Jag undrar faktiskt lite över vad det är för poäng med att stänga ute besökarna eller försvåra för dem att interagera. Det fanns en tid när em blogg var ett okänt begrepp och de flesta som sysslade med hemsidor inte heller hade kunskap att själva bygga upp publiceringsverktyg och databaser för att kunna göra så flexibla sidor som bloggar utgör. En hemsida blev mer eller mindre en statisk sida med en presentation av ägaren och dennes intressen. Den enda möjligheten för besökare att ge sig till känna var genom e-post eller ett inlägg i en gästbok. På sin höjd! Hur intressant är det? Knappast särskilt intressant alls, för någon annan än de närmast sörjande.
Det som gör bloggar spännande tycker jag är interaktionen med besökarna. Särskilt intressant är det sedan det blivit enkelt att koppla ihop bloggar med sociala nätverk som t.ex. Facebook eller Twitter. Det gör det enkelt att dela med sig av information kopplat till inlägget och folk kan ge tips, hålla med, argumentera emot eller bara höra av sig. Det är kul! Men så plötsligt händer det: man skriver ett inlägg och när man ska posta inser man att bloggaren kräver medlemskap i t.ex. Blogger (Googles bloggverktyg) eller att man anger ett annat OpenID för att få kommentera. Själv kan jag inte kommentera på de här bloggarna, för jag vill inte använda mitt Google-konto eller något annat OpenID till kommentarer, helt enkelt för att de inte är kopplade till min bokblogg utan är privata. Det jag vill skriva under med är mitt namn och adressen till min bokblogg. Helst vill jag också slippa att lämna ut min e-postadress, för när jag tvingas att ange e-post (nästan alla sidor tvingar en till det!) får ju jag skräppost.
Jag kan inte förstå hur ”alla andra” kan ha så stora problem med skräppost (för det måste väl vara därför man stänger kommentarerna?) att det är motiverat att krångla till det för besökarna . Genom att tvinga besökare att bli medlem på en viss sida för att få kommentera har man säkert byggt bort problemet med skräppost, men man har också skrämt bort många besökare som inte är ”de närmast sörjande” och då sitter man nog där med, mer eller mindre, en vanlig hemsida från 90-talet. Det verkar tråkigt. Mest tycker väl kanske jag att det är tråkigt. Jag vet inte hur många gånger jag har skrivit kommentarer som jag aldrig har kunnat publicera för att det är så rörigt att göra det.
Själv har jag inga annonser på min blogg, men jag har vid ett tillfälle skrivit ett inlägg mot betalning genom blogvertiser. När skatt etc. dragits från den summan blev det så lite över att pengarna inte betalades ut. Hehe. Och det komiska är att jag säkert hade kunnat skriva inlägget utan att få betalt, som ett tips till mina läsare i största allmänhet. Det slog mig aldrig att jag postade en annons, men nu har jag lagt in en text om att jag har faktiskt har skrivit inlägget som ett uppdrag. Jag tänker sällan/aldrig på att man skulle kunna tjäna pengar på en blogg och min blogg är över huvud taget inte av sådan karaktär att den kan locka det läsarantal som krävs för att man ska hamna i lockelsen att sälja inlägg för fantasisummor. Jag tycker i alla fall att det är viktig att vara ärlig och jag hoppas att andra bokbloggare också är det.
Sedan hamnar man ju också lite i gränslandet när man t.ex. får recensionsexemplar. Tycker ni att man ska vara tydlig med att man har fått boken? Mina omdömen blir inte färgade av ifall jag har fått boken till skänks eller lånat den på bibblan, men om de ändå blir det så är det helt omedvetet. Ändå styr det ju vad man postar för innehåll i sin blogg. Jag valde t.ex. att tipsa om en monter på Bokmässan för att jag tyckte att det var schyst när jag faktiskt fick en bok av utställarna. Det inlägget kan man kanske också kalla för annons, men där tog jag inte ens betalt (i pengar). Hehe. Det där är väl också en del av ”problemet”. Vem som helst kan starta en blogg och det öppnar också upp för att den som skriver, som kan sakna all utbildning inom pressetik etc. kan bli ”lurad” (jag känner mig egentligen inte lurad; jag blev glad över boken och jag lovade ingenting vad gäller att ge tillbaka en annons/ett inlägg).
Det är verkligen knepigt med bloggar och annonser. Det finns inte riktigt regler för hur man ska förhålla sig till det och ingen riktig praxis för hur saker får marknadsföras. Jag brukar själv vara kritisk när jag läser andra bloggar, särskilt när jag läser populära sådana, för jag förstår att det finns mycket produktplacering och det är ofta uppenbart att inlägg är köpta. Men ibland är man kanske inte tvärsäker och till slut kan det leda till att bloggaren tappar trovärdighet. Vad är en personlig rekommendation och vad är köpt utrymme?
Jag kommer hur som helst inte att börja med annonser, någonsin. Jag försörjer mig genom helt vanligt jobb och har ingen som helst lust att sunka ned min hemsida med blinkande annonser. Framöver kommer jag vara extra tydlig med varifrån idén till somliga av mina inlägg kommer och finns det pengar eller gåvor med i bilden nämner jag det.
För en gångs skull bokbloggas det i alla möjliga bloggar. Det stora samtalsämnet är naturligtvis boken om kungen: Den motvillige monarken – säkert en bok som kommer att ligga under en del julgranar i år och som också kommer att läsas av en stor skara redan innan dess. Första upplagan är visst redan slutsåld.
Själv har jag inte läst boken och kommer heller inte att göra det. Såvitt jag förstår är det en skvallerbok om kungens nattklubbsbesök etc. Vore jag intresserad av sådant skulle jag läsa Hänt Extra och Svensk Damtidning oftare än när jag är hos frisören. Jösses! Varför är det just den här typen av böcker som når ut till stora massan?
Är det så viktigt för svenska folket att få något slags bekräftelse genom att det avslöjas att kungen är lika lite fläckfri som vem som helst?
Tröttsamt tycker jag! Jag skulle hellre se att folk som sällan läser böcker faktiskt läste något viktigt och/eller bra istället för någon slags billig skvallerbok. Men, jag har väl inte precis rätt att döma. Jag är egentligen emot det där med ”skräplitteratur” och ”finkultur” och jag dömer inte den som läser Harlequinböcker istället för klassiker. Det som känns tråkigt är mest att ”bra” böcker har svårt att nå ut, medan poänglösa böcker, såsom kungenboken (eller för all del boken om att Liza Marklunds bok Gömda inte är så dokumentär som den gör gällande; den fick också stor uppmärksamhet i bloggosfären), marknadsför sig själva genom att folk är nyfikna och vill gotta sig i andras olycka.
Vore det inte coolt om fler böcker diskuterades i fikarummen överallt? Jag kan bara komma på en bok som har slagit igenom och blivit läst av ”alla”: Harry Potter-böckerna. Och nu är väl boken om kungen på allas läppar ett tag. Själv skulle jag gilla att diskutera t.ex. Doktor Glas med fler än riktiga boknördar. Men det kan jag glömma!
Jag bryr mig mycket lite om besöksstatistik eftersom jag inte tjänar några pengar på min bokblogg, men statistik har jag och den kan ibland vara rolig att kika på. Något som är slående är hur besöksstatistiken ser ut över året och hur många besökare jag har som hittar hit genom att söka på ”valfri boktitel+ sammanfattning” eller ”beskrivning av person X i boken Y” på Google.
Under sommarmånaderna och julledighet har jag inte ens haft hälften så många besökare som nu under högsäsong, då undervisningen är i full gång och kidsen söker stoff för att kunna skriva bokrecensioner om:
Ah, dagens ungdom. Dagens ungdom!! En del är till och med vuxna och fuskar till sig ”kunskap”. På min topplista över vanliga sökord kan man t.ex. hitta hela (skön)litteraturlistorna till de franskkurser jag har läst på universitetet. 🙂 Hehehe.
En dag kommer jag att skriva något som är helt uppåt väggarna och hoppas att barn med dålig känsla för källkritik kommer att skriva långa recensioner om grejer som jag har fabulerat ihop själv. 😉
På söndag har UR-programmet Hej litteraturen premiär. Det kommer att bjudas på boktips och på litteraturhistoria från antiken till framtiden – framtiden genom att Sveriges första ”Facebook-bok” kommer att skrivas under programmets gång. Det låter som ett kul program!
Att framtidens böcker kommer att ges mycket plats på Facebook och andra sociala medier känner jag mig dock lite tveksam till. Jag tar gärna del av och delar med mig av boktips via sociala medier och jag tror även att bokcirklar och intressesidor för genres, författare och böcker kan göra sig bra på sidor som Facebook, men att skriva en bok på Facebook känns mest som ett konstigt experiment. Än så länge finns det närmare 20 inlägg, textsnuttar, i den kommande Facebook-boken, men i takt med att de blir fler kommer folk inte att orka läsa igenom allt som redan har skrivits och risken blir att det mest blir ett konstigt klotterplank där en del inlägg dessutom hamnar lite omlott för att folk lägger upp sina alster samtidigt. Vem vill läsa slutresultatet? Inte jag i alla fall.
Jag tror heller inte att framtidens marknadsföring av böcker hör mer hemma i sociala medier än någon annanstans. Själv hör jag till den generation som har växt upp med communities (Skunk, LunarStorm, Facebook…). Det finns förmodligen en generation, för vilken Facebook är något nytt och fantastiskt. Själv tycker jag att det är old news att man kan dela med sig av sig själv och sina intressen på nätet. Jag blir helt enkelt inte imponerad över att allt flyttar ut på Facebook. Snarast blir jag förvånad över att det har dröjt fram till nu innan företag har börjat marknadsföra sig på annat sätt än med irriterande banners på nätet, men nu när de har börjat blir det väl som med all annan reklam och marknadsföring: som användare blir man irriterad och stänger av, scrollar förbi, blockerar det man inte vill ha. Det är nog inte så enkelt att nå ut med sin reklam på Facebook längre. Angående sociala medier finns det för övrigt inget naturligt sätt att integrera litteratur med sociala medier, till skillnad från till exempel musik, där Facebook + Spotify är en väl fungerande kombination, och där det länge har funnits communities med strömmad musik som t.ex. last.fm.
Litteratur och Internet tycks över huvud taget inte vara en klockren kombo. Det kan visas genom att det har gått så trögt för bokbloggare i allmänhet. Det finns naturligtvis många bokbloggar, men de flesta har jättefå besökare jämfört med andra typer bloggar. Kanske är det inte så konstigt. Litteratur är något som man avnjuter ensam och det tar en stund att läsa ut en bok. Det är inte så lätt att omedelbart starta en diskussion kring en bok och att posta flera uppdateringar per dag.
Nåja. Det ska bli spännande att se vad det blir av den här Facebook-boken och om vi framöver kommer att få se mer av böcker på nätet. Kanske blir det en liten revolution om läsplattorna slår igenom på allvar?
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
