Nu är vinnaren av Bokbloggarnas litteraturpris utsedd! Vinnare är John Greens omåttligt populära ungdomsbok Förr eller senare exploderar jag, som handlar om två cancersjuka ungdomar. Jag föreslog denna som bokcirkelbok senast, men det var mest jag som ville läsa den. 😉 Jag kommer nog läsa den längre fram, men med en viss oro över att bli besviken eftersom den hypats så hårt överallt.. :/

Nåja. Jag måste också kommentera det faktum att jag fick denna kommentar efter att jag skrivit att jag lagt min röst på Vägen mot Bålberget (som för övrigt kom tvåa!):

Bokbloggar är små, nischade bloggar och inte ens de välbesökta i kategorin har således särskilt många besökare.. Det gör också att man faktiskt blir skonad från det mesta i form av konstant kritik, eller rent av näthat, som storbloggare råkar ut för. Jag har hört om bokbloggare som fått direkt elaka mejl och kommentarer från läsare som inte håller med i kritiken av någon viss bok, men så mycket värre än så är det knappast för någon. Själv har jag klarat mig helt från otrevliga kommentarer, kanske för att min blogg är så liten.. Ninnis kommentar är absolut inte inom kategorin påhopp eller liknande, men väcker ändå en del trötthet hos mig och jag har ingen lust att låta det passera.

Att blogga på min och de flestas nivå är en hobby som vilken som helst och liksom andra hobbies kostar den både tid och pengar. När jag bloggar vet jag att andra läser, men jag bloggar i huvudsak för att jag tycker om att skriva. Min blogg är gratis att besöka och jag har inte ens lusat ned den med reklam. Därför är det för mig helt självklart att jag fyller den med det innehåll jag gillar och att jag designar den så att den tilltalar mig. Jag har ingen skyldighet att tilltala besökare, även om jag såklart tycker det är extra roligt att skriva om någon faktiskt läser det jag skriver… Jag blir glad att folk besöker min blogg och tycker det är trevligt när folk kommenterar, men när kraven kommer, då vill jag fan spy! Min blogg, min hobby = jag skriver vad jag vill, när jag vill. Ninni kritiserar inte mina inlägg, utan min ”slapphet” när det gäller att rösta fram pristagare till ett pris, som jag i egenskap av bokbloggare kan vara med och utse vinnaren av. Vem som helst med en bokblogg kan vara med och såvitt jag kan förstå finns det inga som helst krav att man måste läsa all svensk utgivning innan man slänger iväg en nominering. Inte heller har någon bett mig att läsa alla nominerade innan röstning.

Jag har ett riktigt jobb och fler fritidsintressen än bloggen. Ingen och inget ska komma och kräva att jag börjar se bloggandet som ett jobb – något sådant vore respektlöst mot de som faktiskt tjänar pengar på sina bloggar. Jag kan inte läsa allt som ges ut i Sverige för att ge en så tillförlitlig röst som möjligt till ett bokbloggspris. Jag kan heller inte ta emot alla böcker som författare och förlag varje vecka frågar om jag vill läsa. Jag kan heller inte ta emot massor av böcker på regelbunden basis för att skriva om dem, vilket en bokklubb frågade mig om en gång utan att nämna ett ord om ersättning. Jag kan helt enkelt inte det. Och jag måste helt enkelt inte det. Jag tar inte längre emot böcker, annat än i undantagsfall, för jag varken vill läsa under tvång eller har tid att göra så. Så är det bara.

Att blogga kan vem som helst göra. Det är inte glammigt och man tjänar normalt sett inga pengar som ens täcker kostnaden för webbhotell och domännamn. Hur man än vrider och vänder på det så finns det ingen skyldighet för mig att göra allt som folk vill att jag ska göra gratis. Så roligt är det inte att blogga! Att ta på sig extremt tidskrävande uppdrag eller att mer eller mindre skriva om böcker på beställning, det är något för den som faktiskt får betalt för den tjänsten. Om alla bokbloggare ska göra det jobbet gratis så har vi nog alla skjutit oss i fötterna. Varför ska allt vara gratis för att det är på nätet? Och varför ska en besökare som Ninni bestämma att jag ska jobba gratis ännu mer än vad jag redan gör?

Missförstå mig inte nu. Jag kräver absolut inte betalt för mitt bloggande och jag förväntar mig inte att Bokbloggarnas litteraturpris eller någon annan ska ge någon ersättning till mig eller någon annan. Däremot tycker jag att Ninni är ett typexempel på en person som jag inte ens vill ha som besökare på min blogg. Jag behöver inte krävande besökare som kommer med ”krav” på att jag ska lägga mer tid eller engagemang i något som jag helt och fullt gör på min fritid och dessutom betalar pengar för att få göra. Jag behöver inte besökare som gömmer sig bakom sin skärm och skriver  sig strunt som den inte skulle våga göra om man sågs i verkliga livet. Jag tycker nätet kryllar av alldeles för många gnälliga personer som ställer krav och tror att man kan skriva vad som helst. Det tycker jag är trist faktiskt!