Visst har ni sett att Björnstad har haft premiär som TV-serie på HBO nordic? Björnstad är alltså Fredrik Backmans finfina berättelse om den lilla småstaden där allt kretsar kring hockey. Nu har den filmatiserats i regi av Peter Grönlund, som också står bakom två av mina favoritfilmer: Tjuvheder (belönad med fem Guldbaggar!) och Goliat (fyra Guldbaggar!).
I både Tjuvheder och Goliat har Grönlund lyckats rollbesätta och regissera så att det känns helt autentiskt och äkta. Inte vet jag mycket om vad det kan innebära att vara langare och leva i en illegal bosättning (några inslag i Tjuvheder) eller att försöka få livet att ta en annan riktning än den som leder mot yrkeskriminalitet (som i Goliat), men när jag såg filmerna lyckades Grönlund verkligen få mig att känna det som att jag var där, att jag tittade rakt in i några andra människors verklighet. Kanske var det just skådespelarna som gjorde det – flera av skådespelarna är amatörskådespelare med personliga erfarenheter av sådant som berörs i filmerna.
I Björnstad har Grönlund också letat lokalt och det har varit casting runt om i Norrland i jakt på hockeyspelande ungdomar och andra unga talanger. Det är fint. I Björnstad är det liksom inga skådespelare som har helt fel dialekt (ingen jag har tänkt på i alla fall). Flera av de unga skådespelarna är också riktigt duktiga hockeyspelare på riktigt. Inspelningen har förresten utgått från Gällivare och det är ett otroligt vackert foto därifrån, måste jag säga. Det känns verkligen sådär bitande kallt, så som det bara kan göra i norra Norrland.
Svenska dagbladet kallade Björnstad för ”En av årets starkaste svenska dramaserier” i helgen och den har överlag fått riktigt fina recensioner. Jag är ingen stor serietittare, men kunde naturligtvis inte motstå det här! Jag har redan sett de två första avsnitten och tycker att serien är vansinnigt snyggt gjord, samtidigt som man såklart alltid riskerar att känna att något saknas när man redan har läst boken… Min sambo tyckte att karaktärsbyggandet lämnade en del i övrigt att önska, men det är nog rätt typiskt för TV-serier att man måste se några avsnitt för att lära känna huvudpersonerna. Vi lär fortsätta att se, hur som helst. Jag tycker att Björnstad är riktigt bra (och att boken är snäppet bättre, än så länge :)).
I samband med att TV-serien har haft premiär så har det också kommit en ny pocketutgåva av boken. Ett vanligt drag när något sådant händer är att man tar en stillbild från filmen och har den som framsida. Jag har aldrig gillat det! Den här gången har man uppenbarligen tänkt annorlunda. Eller nja, framsidan pryds säkert av en bild tagen från filmen, men det är inget porträtt av någon av skådespelarna och ingenting på framsidan lånar egentligen speciellt mycket från serien ändå. Snygg bok! Jag fick både bok och en del Björnstadprylar från förlaget. Jag tackar sällan ja till recensionsexemplar och andra utskick, men den här gången kunde jag inte motstå. Tack Älska pocket!
Tidigare i år postade jag ett inlägg där jag tipsade om ett gäng böcker som blivit film och som går upp på bio under året. Några TV-serier räknade jag dock inte upp, bland annat för att jag sällan följer några serier och därför inte har så bra koll, men jag måste säga att till och med jag blev väldigt förväntansfull när jag här om veckan läste att Fredrik BackmansBjörnstad är på väg att bli TV-serie.
Jag tycker så himla mycket om Fredrik Backmans romaner. Jag brukar i och för sig alltid varna lite för att hans romaner brukar vingla farligt nära kanten till att falla över till det outhärdligt sentimentala, men jag tycker faktiskt att han håller sig på rätt sida: jag blir bara glad av Backmans berättelser, som allt som oftast rymmer en väldigt fin mix av människor med olika bakgrunder. Det gäller inte minst Björnstad, där Backman skildrar livet på en mindre ort som präglas starkt av stadens stolthet: hockeylaget. Här finns en salig blandning med människor från olika klasser, olika bakgrunder, olika erfarenheter. Och det blir så bra! Det är också en bok med en hel del svärta och mörker, som säkert också gör sig bra i en TV-version.
Vad som gör mig jätteglad och som jag tycker rimmar väldig väl med boken Björnstad och dess persongalleri är att det är Peter Grönlund som regisserar den kommande serien. Grönlund har gjort två av mina favoriter från de senaste årens skörd av svenska dramafilmer: Tjuvheder och Goliat (som ju förresten vann fyra guldbaggar i år!). I båda filmerna är castingen i en klass för sig (vilket man i och för sig kanske ska tacka Pauline Hansson för, eftersom det är hon som har stått för castingen) och man har hittat de perfekta (amatör)skådespelarna för rollerna. Skådespelarna i både Tjuvheder och Goliat är så trovärdiga att det är svårt att tänka sig något annat än att de har gott om egna erfarenheter i närheten av det deras rollfigurer bär på (så behöver det förstås inte vara, men de är otroligt bra!). Jag är alldeles säker på att Grönlund kommer att lyckas göra en fin och klysch-fri småstadsskildring, förmodligen med lokala stjärnskott och trovärdiga skådespelare.
Inspelningen påbörjas nu i början av 2019. Jag har inte sett något datum för när den är tänkt att börja visas, men serien kommer att finnas på HBO Nordic och ska man tro DN så kommer det att bli fem entimmarsavsnitt.
Vi mot er av Fredrik Backman är den andra delen i serien Björnstad hockey, som utspelar sig i en småstad där det mesta kretsar kring hockeylaget. Det är en fantastiskt fin bok om hur sport kan ena och plocka fram det finaste i människor och en feelgoodbok att bli riktigt glad av! Betyg: 5 paintballgevär av 5.
Jag har sagt det förr och jag säger det igen: jag gillar inte ens hockey, men jag kan ändå inte motstå Björnstad-böckerna. Det här är del två i Fredrik Backmans serie om småstaden Björnstad, ett litet samhälle där nästan allt kretsar kring ortens hockeylag. Vi mot er ska ses som en fristående uppföljare till första delen, Björnstad och den utspelar sig också månaderna efter de dramatiska händelserna som fick avsluta den föregående boken. Nu är det mesta i gungning. Lagets bästa spelare har slutat, Björnstads hockeylag är på väg mot nedläggning och osämjan med grannsamhället, Hed, tar nya proportioner. Det är inte bara i hockey som orterna konkurrerar. Som på så många andra mindre ställen armbågas det om jobb och kommunala satsningar.
Så kommer laget på fötter igen, men den här gången med en ny, kvinnlig, tränare och med en ny sponsor, som en populistisk politiker behändigt plockar fram för att använda i sitt eget fula spel för att spela ut personer mot varandra. För många i Björnstad sitter långt inne att acceptera den nya tränaren, och det kommer dessutom att bli fler fördomar att pröva. Snart kommer det nämligen ut att en av lagets skickligaste spelare, Benji, är homosexuell. De nya slagorden från Hed blir plötsligt ”bögar, horor, våldtäktsmän”.
Hat och fördomar flödar från alla möjliga håll, men det fina är att det mesta i Backmans värld går att ena och laga genom sporten. Själv har jag ingen bakgrund inom idrottsrörelsen och jag har aldrig haft något sportintresse, men jag tycker verkligen om tanken på att det genom sporten finns en arena där människor från olika bakgrunder, klasser och med olika erfarenheter i bagaget kan mötas och känna samhörighet. I den här boken sammanförs gaykillar med fullgubbar, förskolebarn med sportchefen och småkriminella med helylletjejer. Hockeytalanger hämtas från ungdomshem, från hem där folk far illa och från hem i stadens ”mindre fina” utkanter. Inget smuts behöver vara värre än att det kan putsas bort och ingen tröttsam gaphals eller gammal fiende är sämre än att hen kan ändra sig och visa sina goda sidor.
Mycket i den här boken är förutsägbart och det mesta snubblar längs den fina linjen till att bli outhärdligt sentimentalt. Och jag älskar det! Jag ser mig omkring och ser en värld där folk är självupptagna och intoleranta och där det blir mer och mer normaliserat att uttrycka rasistiska åsikter. Jag ser en värld där populism frodas, klimatfrågan håller på att gå åt helvete, folk dör på Medelhavet och där det i olika hörn av världen sitter olika dårar i närheten av sina små kärnvapenknappar. Vad är det här för jävla värld? Kanske skulle en del av lösningen finnas i att människor träffades oftare. Jag blev i alla fall genuint glad och upplyft av att läsa den här boken, där mångt och mycket faktiskt ordnar sig, tack vare hockeyn och tack vare att människorna i boken är öppna och generösa på ett sätt som människor i verkligheten sällan är. Och att de har någonstans att träffas. Jag vill gärna tro att människor kan förändras till det bättre och att hela samhällen kan veckla ut sig och bli lite mer inkluderande och trevliga ställen att vara på. I den här boken målar Backman upp precis en sådan liten drömvärld som man kan behöva föreställa sig för att bli glad och upprymd för en stund. Jag tycker fantastiskt mycket om varje liten karaktär i den här boken, även om många naturligtvis blir lite kliché, som ni kanske anar. Trots att jag själv har valt att flytta ifrån en småstad så känner jag också en stor värme inför Sveriges alla stackars små orter, där det kämpas så hårt med att få skattekronorna att räcka till både sjukhuset och förskolan och så det där himla hockeylaget.
Ja, jag kan inte annat än rekommendera den här boken, åtminstone för dig som är inställd på att läsa en härlig feelgood. Eftersom det här är en uppföljare finns det två obligatoriska frågor: 1) är den här boken bättre än den första delen? svar: den är minst lika bra i alla fall!, 2) kommer det någon mer bok i serien? ärligt talat känns det inte så, men jag hoppas!!
Vi mot er
Uppläsare: Marie Richardson.
Utgivningsår: 2017 (första utgåvan, Forum), 2017 (den här ljudboksutgåvan, Bonnier audio).
Antal sidor: 524 (ca 15 h lyssning).
Läs även: Björnstad.
ISBN: 9789137150925, 9789176515990.
Andras röster: Feministbiblioteket, Lottens bokblogg.
Fredrik Backman
Fredrik Backman (född 1981) är en svensk författare och bloggare som slog igenom med dunder och brak 2012 med romanen En man som heter Ove. Boken blev en stor bestseller och filmatiseringen är en av de mest sedda filmerna någonsin i Sverige. Fredrik Backman har en blogg, twittrar under @backmanland och instagrammar under @backmansk.
Förlagets beskrivning
”Det är så enkelt att få människor att hata varandra att det är obegripligt att vi någonsin gör något annat.
Efter de fruktansvärda händelser som skakade Björnstad i första boken berättar Vi mot er historien om månaderna efteråt. De bästa vännerna Maya och Ana lever ut sommaren på en gömd ö och försöker lämna omvärlden bakom sig, men ingenting blir som de hoppas. Rivaliteten mellan Björnstad och grannstaden Hed växer till en ursinnig kamp om pengar, makt och överlevnad som exploderar när städernas hockeylag möts. Samtidigt avslöjas en ung spelares innersta hemlighet och ett helt samhälle tvingas visa vad det egentligen vill stå för. Det kommer sägas att våldet kom till Björnstad det här året, men det är en lögn. Våldet fanns redan här.
Fredrik Backmans Vi mot er, den fristående uppföljaren till Björnstad, är en intensiv skildring av drabbande mänskliga relationer i en liten stad. En berättelse om lojalitet, vänskap och kärleken som utmanar allt.”
Augusti känns helt klart som en sommarmånad, men rätt vad det är så är hösten här och det är faktiskt något att se fram emot för en läsare – det är ju då förlagen brukar ge ut årets kanske mest intressanta titlar. Höstens böcker alltså – vad finns att se fram emot?
Jo, i höst kommer äntligen en till bok i Fredrik Backmans nya serie om hockeystaden Björnstad. Jag gillar inte ens hockey, men mitt hjärta smälte verkligen när jag läste boken som heter just Björnstad. Den innehåller ju så fina människor! Vi mot er heter del två, som kommer redan i slutet av augusti.
En annan bok som jag verkligen ser fram emot är Sara Bergmark Elfgrens nya spänningsroman Norra latin – en gotisk spänningsroman i modern miljö, som förlaget beskriver den. Jag hoppas på att den är minst lika bra som böckerna i Engelsforstrilogin! 🙂
Jag är mycket förtjust i John Ajvide Lindqvists romaner (och då gillar jag inte ens skräck..!), men jag har faktiskt inte påbörjat vare sig Himmelstrand eller Rörelsen… I höst kommer i alla fall den sista delen i den här trilogin: X: Den sista platsen.
Torbjörn Flygt är en författare som jag inte har läst på länge, men i höst är jag sugen på att läsa hans nya roman, Flyktväg, en bok som utspelar sig i ett Europa med stängda gränser och flyktingkatastrof.
Björnstad är en litet samhälle där det mesta kretsar kring hockeyn. Hockeykillarna i A-laget är som upphöjda gudar och på den småsjaskiga puben samlas folk från alla samhällsskikt och vars enda gemensamma nämnare är intresset för hockeyn. Vilka som spelar och vilka som tränar är angelägenheter som berör alla.
Den största talangen och den mest upphöjda av alla spelare är Kevin, lagets stora stjärna som förväntas ta laget till final och till seger. I laget finns också vännen som Kevin försvarar i vått och torrt: Benji. Benji är kanske den starkaste spelaren, och kanske just därför även den mest mest nonchalanta, som emellanåt tar droger utan att det går ut över spelandet. Det nyaste tillskottet i laget är Amat – den enda i laget som kommer från Sänkan – stadsdelen där hyreshusen står tätt och lyxvillorna lyser med sin frånvaro. Amat har en helt annan bakgrund än de andra spelarna, men på planen är det viktigast vad du presterar och Amat har tränat och kämpat sig till sin plats. Sådan är sporten i Backmans bok – enande och förenande. Själv är jag inte det minsta intresserad av sport i allmänhet och kanske hockey i synnerhet. Ändå förstår jag verkligen grejen med sport när jag läser den här boken. Sport ger gemenskap och är någonting som alla kan engagera sig i och där vad du gör väger tyngre än vem du är eller vad du kommer ifrån.
Men Backman gläntar också på dörren och släpper in en del mörker. Vad händer när lagets stjärna plötsligt pekas ut som en våldtäktsman? Och vem tar den 15-åriga flickan, i medierna kallad ”den unga kvinnan”, i försvar när hon till synes frivilligt följde med an A-lagsspelare upp på övervåningen under en lagfest i hans familjs lyxvilla? Och Amat, underdogen, som råkar se delar av förloppet, vad ska han våga ge för vittnesmål när han precis har fått en åtråvärd plats i laget? Vad är ens ett lag utan sina spelare, alla spelare? Och vad är en hockeystad utan sitt lag?
Backman väver in många intressanta lager och berättelser till en fin helhet och trots att boken verkligen tar upp allvarliga ämnen så känns den ändå på något sätt som en feelgoodberättelse. Trots att Backman inte tramsar bort något så lyckas han sätta tonen med ständigt snärtiga och precisa formuleringar som träffar helt rätt och gör att boken faktiskt känns riktigt rolig. Det finns mycket att gilla med den här boken.
En av de saker som jag uppskattar mest är att Backman har hittat på så underbara och komplexa karaktärer att man blir helt pirrig av lycka. Ja, faktiskt. Jag älskar att Backman på ett befriande sätt (ja, det tycker jag!) vågar vara så politiskt korrekt och röra till alla trista förutfattade meningar och stentråkiga könsroller. I Backmans berättelse finns tonårstjejer med ett stort intresse för jakt och Benji, den i laget som har störst ledaregenskaper av alla och som alla har sådan respekt för att det gränsar till rädsla, hänger med i den ”grabbiga” jargongen i omklädningsrummet, men är i hemlighet bög och har precis träffat en kille som han är upp över öronen förälskad i. Jag tycker om att Backmans världar får vara precis såhär komplexa och överraskande som verkligheten faktiskt är om man öppnar ögonen lite.
En annan sak som jag älskar med Björnstad är att den utspelar sig i en småstad. Jag har flera gånger efterlyst positiva skildringar av mindre orter. Det finns ju redan så många berättelser om Stockholm, om förorten och om människor som på ett eller annat sätt vantrivs i eller flyttar från småstaden. Allting framställs inte som rosenskimrande eller enkelt i Björnstad, men det känns ändå överraskande och skönt att det är en bok där det inte ältas så mycket att det skulle vara trist att bo på landet och att folket där skulle vara inskränkta.
Ja, och så tycker jag om, trots allt, att det är en bok om sport. Det är överraskande att jag skriver detta, för jag kan liksom inte se mig själv kolla på hockey, men det känns ändå som att Backman är något på spåren. I en tid när klyftorna ökar allt mer och människor går omkring och är misstänksamma och rädda, inte minst för det som är annorlunda, så behövs det något som kan engagera och ena människor från olika bakgrunder. Det här är knappast en ny tanke, såklart, för just det där är väl att betrakta som en av grundpelarna i idrott, men ändå. I all samhällsdebatt som ändå pågår så tycker jag att det pratas förvånansvärt lite om positiva exempel på gemenskap över gränser, t.ex. sport.
Fast det är ju inte bara sport som behandlas i boken och jag måste säga att våldtäktsfrågan naturligtvis också blir lyft på ett intressant sätt.
Det finns med andra ord mycket att gilla i boken. Jag har i princip ingenting att invända mot den; Jag lägger mig helt platt och konstaterar att det här är briljant på så många plan! Boken är första delen i en tänkt serie och ja, man kan invända att det blir lite väl mycket presentation av olika karaktärer, och ett kanske lite väl hafsigt ”slut”, men jag tänker inte haka upp mig på något av detta. Jag tycker att det här är en mycket läsvärd bok. Den är lättläst, roande, oroande, hjärtevärmande och sorgsen – allt på samma gång.
I korthet
Rekommenderas för: Den som vill läsa en lättläst, roande, oroande, hjärtevärmande och sorgsen bok om en stad där det mesta kretsar kring hockey och vad som händer när A-lagets stora stjärna blir anklagad för att ha våldtagit en flicka.
Betyg: 5 hängivna supporters av 5.
Om Fredrik Backman och om Björnstad
Fredrik Backman (född 1981) är en svensk författare och bloggare som slog igenom med dunder och brak 2012 med romanen En man som heter Ove. Boken blev en stor bestseller och den blev också filmatiserad. Filmen är en av de mest sedda filmerna någonsin i Sverige. Fredrik Backman har en blogg, twittrar under @backmanland och instagrammar under @backmansk.
”Vad betyder ett lag för en stad? Vad betyder en sport för en familj? Vad betyder en enda match för ett samhälle som kämpar för sin överlevnad?
Bara allt. Den betyder bara allt.
Björnstad är den första delen i en serie om en liten plats med stora drömmar. Den handlar om 15-åriga flickors odödliga vänskap och 17-åriga pojkar som spelar hockey med en hel stad på sina axlar. Men den handlar också om ett oförlåtligt brott, hur snabbt ett samhälle kan lära sig att blunda, och de fruktansvärda saker vi ibland är redo att göra för framgång.
Mitt i allt står Peter, som flyttar hem efter livet som hockeyproffs för att bygga upp sin moderklubb, och Mira, som slits mellan advokatkarriären och ett tyst liv i skogen som fru och mamma. Det är en saga om idrott och familj, och om hur långt vi är redo att gå för att skydda våra barn.
Björnstad är Fredrik Backmans allvarligaste roman hittills. En berättelse om kärleken till en folkrörelse, men även om manlighet, identitet och längtan efter att få visa vem man verkligen är.
Fredrik Backman debuterade 2012 med En man som heter Ove. Björnstad är hans fjärde roman.”
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.