Sommaren innan Christian Wass skulle börja plugga på Handels, flytta hemifrån och träda in i vuxenvärlden, med all den frihet det innebär, förändrades allt på en sekund. Efter en dykolycka fick han en ryggskada som kom att göra honom förlamad. I boken berättar Wass öppet, ärligt och berörande om sin livsresa och hur det var att vid 20 års ålder plötsligt vara beroende av hjälp för att klara sin vardag.
När man inte är drabbad själv är det svårt att förstå vidden av vad förlamning kan innebära för en människa. Wass värjer sig inte för att berätta om allt, både sådana problem och sådan oro som man kan föreställa sig börjar snurra i den situationen (ta sig fram med rullstol på tjocka mattor, behöva hjälp med att ta sig upp mitt i natten för att tömma blåsan, frågor som: ”Kommer jag att träffa någon att dela mitt liv med?”…), men också annat stort och smått, som t.ex. sorgen över att förlora sin fina handstil eller att leva med att ständigt känna frysningar som skär genom kroppen.
Wass historia är ingen berättelse där förlamningen förminskas till något som är enkelt att leva med. Det är en väldigt ärlig berättelse i den mening att författaren berättar om de tunga stunder han haft och de svårigheter han har mött och lärt sig att leva med. Men naturligtvis är det också en inspirerande bok, för trots allt mörker han möter och trots den tunga insikten att han inte kommer att återfå särskilt många funktioner, att hans förlamning verkligen har gjort honom totalförlamad från bröstet och neråt och även utsträcker sig till delar av armarna, så bygger han sig det liv han alltid har velat ha: studierna på Handels följs av jobb där han gör karriär, han träffar sitt livs kärlek och han blir också pappa.
Det är en inspirerande bok och jag känner mig så glad som har fått läsa den här boken, där Christian Wass så fint har delat med sig av sitt liv. Av de böcker jag har läst i år så vet jag att den här är en av de som jag kommer att komma ihåg bäst. Det var verkligen länge sedan jag läste något som berörde så starkt. Läs!
Himmel vad många intressanta böcker det kommer ut i år! Gardell, Khemiri… Och nu har nyheten också nått mig att Susanna Alakoski kommer med nytt: Oktober i fattigsverige. Jag läste en intervju med Alakoski i Feminia, där hon också berättade om sin bok och om hur hon började skriva. Jag har förstått att hon skriver från egna erfarenheter, men har inte vetat så mycket om henne och hennes bakgrund, så det var intressant att läsa intervjun, där hon berättade om hur det var att växa upp i fattigsverige. Hennes nya bok är en biografi och jag tror och hoppas att den kommer att vara minst lika brännande som Svinalängorna och Håpas du trifs bra i fengelset. Alakoski skriver engagerat och intressant om klassfrågan, ingen tvekan om saken.
Jag har under en tid haft som projekt att läsa Tomas Tranströmers samlade verk och för ett tag sedan läste jag ut hans senaste diktsamling, Den stora gåtan. Näst på tur har varit att också läsa hans biografi, Minnena ser mig.
Jag är inte så van vid att läsa poesi, så faktum är att det här Tranströmerprojektet har varit en av mina första bekantskaper med just poesi. Det är kul att vidga vyerna, men när jag läser Minnena ser mig dras jag tillbaka till faktumet att det är oerhört bekvämt att läsa prosa. Det är när jag läser Tranströmers självbiografiska texter som jag till fullo uppskattar hans uttryck och språk. Jag gillar det verkligen!
Boken är inte på något sätt en kronologiskt ordnad fullständig förteckning över Tranströmers liv, tack och lov. Den är precis så avskalad att den är intressant att läsa, men ändå skänker en bild av Tranströmers person. Faktiskt är det här den Tranströmerbok som jag har fastnat för mest. Rekommenderas!
Det dyker med ganska jämna mellanrum upp nya biografier om Astrid Lindgren, och det är kanske inte så konstigt. Nog måste hon vara Sveriges mest kända och lästa författare, åtminstone inom landet? Självklart finns det ett intresse att veta mer om vem hon var.
Nyast i skaran av biografier är boken med den lockande titeln Dina brev lägger jag under madrassen, som består av brevväxlingen mellan Lindgren och Sara Schwardt. Schwardt skickade, 12 år gammal, ett personligt och öppenhjärtigt brev om att vara ung, till Astrid Lindgren. Det blev starten på en brevväxling som varade i över 30 år. När Schwardt själv frågade om det var andra som kunde läsa breven så fick hon svaret ”dina brev lägger jag i madrassen” och efter det kunde de skriva väldigt personligt till varandra. För mig känns det lite ironiskt att det nu är just Sara Schwardt som låter andra läsa breven. Lite knasigt känns det, men det är säkerligen en intressant bok.
Jag såg på bloggen Unga böcker att Anne Franks dagbokkommer att ges ut som app. Så himla bra! Appen kommer innehålla dagboken, som boken består av, men också mer material kring Anne Frank och hennes liv, t.ex. kommer den också innehålla faksimilkopior av originaldagboken. Jag tycker att det låter fantastiskt och tror att många kommer att tycka att det känns mer levande att se faksimilen och bilderna. Här finns en video med smakprov på appen. Utan att ha provat appen vågar jag mig ändå på att tycka att det här är ett bra exempel på hur man kan använda det digitala formatet för att nå ut med en berättelse.
Det här är den första bok jag läser av Leif GW Persson, men jag känner naturligtvis igen honom ändå, för han syns ju rätt ofta i TV och i andra medier. När jag läser hans biografi, Gustavs grabb, inser jag att han inte bara kan göra TV och ägna sig åt kriminologiforskning, han kan också skriva. Berättelsen är faktiskt utmärkt och Persson har lyckats sålla bland vad han vill berätta ur sitt liv. Boken börjar vid hans första minnen och slutar i nutid, men innehåller inga onödigt långa redogörelser, utan är intresseväckande hela tiden.
Boken kretsar mycket kring Perssons far, Gustav, som var en händig och rejäl arbetare och som stod för tryggheten i Perssons barndom. Det blir känslosamt ibland när Persson skriver om sin relation till pappan och hans beundran för honom. Precis som att det också svider till när han skriver om hans komplicerade förhållande till modern, som snärjde sin omgivning med sina ständiga, förmodligen påhittade, sjukdomar och krämpor. Det är ingen fin bild Persson målar upp av sin mor. Han håller verkligen inte igen när han ilsknar till och det gäller även andra som han inte hyser någon större respekt för. I kapitlen som avhandlar Geijeraffären skriver han t.ex.
Peter Bratt är förvisso ingen vanlig skvallerbytta. Det är mycket enklare än så. Peter Bratt är en dålig människa. Han är faktiskt en av de allra sämsta människor som jag har träffat under mina drygt fyrtio år som brottsforskare och högre vitsord än så kan jag inte ge honom med tanke på alla skurkar och vanliga skitstövlar som jag stött på under mitt yrkesliv.
Över huvud taget har Persson en jargong som man kan uppleva som lite självgod. Han skriver om sin egen framgång, sina pengar och hur bra han var i skolan. Han lyfter fram lite av varje av sina egna förtjänser och skriver ner en hel del människor han inte gillar, men lyckas ändå få ihop boken på något sätt. Det är väl tur att han inte sparar på att skriva om sina tillkortakommanden. I slutändan blir det någon slags balans.
Bokens undertitel är Berättelsen om min klassresa. Ordet klassresa brukar i min värld handla om att ta sig från arbetarklassen med sina dåliga löner och arbetsvillkor, in till något annat: medelklass eller överklass. Visst är Perssons familj ingen överklass. Pappan sliter ut sig som byggarbetare (han skadar sig t.ex. allvarligt i ett ras under ett tunnelbanebygge), så på så sätt stämmer allt med min uppfattning om vad klassresa innebär. Men man får också veta att morfadern har en tjock plånbok och att mamman också har sina besparingar, att familjen till och med har flera lägenheter och en sommarstuga. Klassresan blir istället från medelklass till den absoluta överklassen. Den tycks handla mer om att lära sig att äta middagar där det är dukat med många bestick än att verkligen känna sig som en underdog. Det spelar väl egentligen ingen roll. Det Persson upplever som sin klassresa är också en klassresa, även om jag själv inte riktigt ser att Persson lyckas förmedla den på ett trovärdigt och intressant sätt i boken.
Alldeles oavsett är det dock en intressant och läsvärd biografi. Den är personlig, utan att kleta med en massa smaskiga detaljer, och välskriven. Jag är rent av nyfiken på Perssons övriga böcker, inte minst Grisfesten, som han skrev strax efter Geijeraffären, som han beskriver som en minst sagt omtumlande period i livet.
Astrid Lindgren är en författare som både barn och vuxna kan läsa med stor behållning. Som barn läser man Lindgrens berättelser som spännande sagor och som vuxen kan man se hur ensam exempelvis Nils i Nils Karlsson Pysslingär, när han fantiserar sig bort medan han är ensam hemma. För den som är intresserad av Astrid Lindgren och hennes författarskap finns det en ny aktuell biografi: Alltid Astrid. Den är skriven av Ulla Lindqvist, som träffade Astrid Lindgren många gånger och som under 70-talet skrev en avhandling om Pippi Långstrump.
Har ni läst Zlatanboken? Det har inte jag, men jag är inte helt emot idén att läsa den så småningom. Nu är den nyaktuell i form av en app med en massa extramaterial, t.ex. videoklipp. Kul grej! Jag gillar idén om att man kan göra något mer av en bok, t.ex. Deportees e-bok + album och nu Zlatanappen m.fl. En del ”böcker” funkar rent av bäst i form av en app. Vem slår t.ex. upp ord i en ordbok nu för tiden? Jag använder i alla fall hellre ordboksappar…
Jag gillar verkligen uppväxtskildringar, men då jag är född i slutet av 80-talet har jag fram till nu aldrig kommit över någon uppväxtskildring som kan pricka in tidstypiska detaljer som jag själv kan känna igen från min uppväxt. De flesta uppväxtskildringar (som den nyligt utlästa Radhusdisco) vinner istället igenkänningspoäng hos de som kan känna igen sig i 70- eller 80-talet. Sara Hanssons serie Vi håller på med en viktig grej, fångar dock en mängd detaljer från 90-talet: Spice girls, magtröjor, hårmascara, bästa vänner-halsband, Happy meal på McDonalds, Buffaloskor, nötkräm… Det är kul! Men boken är framför allt bra för att den så snyggt sätter fingret på hur det kan vara att gå i femman och ha en bästis, att älska Spice girls och att ha skilda föräldrar.
Berättelsen är självbiografisk och handlar om när Sara upptäcker Spice girls och i och med det får sin nya bästis: Rebbe i 6B. I träffsäkra bildrutor dansar Sara och Rebbe till Spice Girls, busringer, försöker göra revolt mot sina föräldrar och blir mörkrädda när de är ensamma hemma. Jag gillar det här! Boken får mig att kastas tillbaka till mellanstadiet och vad som kändes viktigt då. Extra plus för att den är så snyggt ritad och för att Sara och Rebbe ser ut som helt vanliga tjejer och inte är toksmala och tillfixade.
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
Sommaren innan Christian Wass skulle börja plugga på Handels, flytta hemifrån och träda in i vuxenvärlden, med all den frihet det innebär, förändrades allt på en sekund. Efter en dykolycka fick han en ryggskada som kom att göra honom förlamad. I boken berättar Wass öppet, ärligt och berörande om sin livsresa och hur det var att vid 20 års ålder plötsligt vara beroende av hjälp för att klara sin vardag.
