Det som har slagit mig lite när jag har skrivit om mina favoritböcker från när jag var barn och tonåring är att datorernas och de smarta mobilernas intåg verkligen har påverkat hur jag hittar böcker. Att hitta böcker är något helt annat nu jämfört med då.
När jag var liten spelade biblioteken en mycket större roll än idag. Idag går jag till biblioteket om jag vill läsa någon specifik bok som jag inte har hemma och som inte går att få tag på som e-bok på något enkelt/billigt sätt (t.ex. i min app för ljudböcker eller från biblioteket). Då gick jag till biblioteket och botaniserade bland hyllorna. Eftersom jag bodde i ett mindre samhälle med ett ganska litet bibliotek så var utbudet lite ”sådär”. Jag läste många random böcker kan man väl säga: 70-taliga ungdomsböcker, ännu äldre djurböcker och diverse böcker som jag aldrig har hört talas om vare sig förr eller senare.
Bokklubbar spelade också en stor roll när jag var liten. Jag prenumererade på En bok för allas utgivning och var med i bokklubben Läslusen, Pollux hästbokklubb och någon mer bokklubb som jag inte ens kommer ihåg namnet på. Från de kunde man köpa ”månadens bok” eller ”månadens bokpaket” eller så kunde man beställa böcker från sortimentet. Vilket jag gjorde. Det blev alltså någon slags redaktion som fick inspirera mig till läsning.
Böcker med röda ryggar
Jag köpte också böcker på ett helt annat sätt än idag. När det var bokrea så köpte jag på mig högvis med böcker som verkade intressanta baserat på framsida eller baksidestext eller baserat på att jag läst något från samma författare förut.
Över huvud taget så läste jag ”författare” snarare än böcker på den tiden. Gillade jag en Peter Pohl-bok så gick jag till biblioteket och lånade fler av hans böcker. Tills alla Peter Pohl var utlästa och jag fick hitta någon ny författare att beta av.
Böcker av Peter Pohl
Så gör jag inte idag. Som bokbloggare översköljs jag av läsinspiration. Dels läser jag en del andra bokbloggare (och instagrammare, för den delen) och dels blir jag försedd med rätt mycket nyhetsbrev och pressmeddelanden från förlagen. Jag brukar också bläddra igenom de stora förlagens kataloger inför både sommaren, hösten och våren. Vidare lyssnar jag på en drös podcasts med boktema och kollar emellanåt på bokprogram på TV (Babel, alltså) samt läser kultursidorna i morgontidningen (i mitt fall: DN). Det slår mig ofta hur oooootroligt uttjatade specifika böcker kan bli i perioder. Det märks verkligen när ett recensionsdatum har passerat och en viss bok, som marknadsförs massivt, plötsligt poppar upp på alla bloggar, instagramkonton och poddar samtidigt. Och samma författare intervjuas samma vecka både i SVT, Sveriges radio och i tidningen. Vare sig man vill det eller inte så ligger väl de där böckerna och författarna och pockar lite i medvetandet någonstans. Och förr eller senare så läser jag de där böckerna som det surras om. Min fantastiska väninnaär en sådan bok. Det känns som att jag till stor del kommer över mina böcker genom marknadsföring snarare än något annat. Det skrämmer mig lite!
Och jag har inte tid att läsa igenom hela författarskap. Jag har bara tid att läsa de där ”guldkornen” som ”alla” snackar om. Faktum är att jag är ganska avigt inställd till att läsa saker ”på vinst och förlust”. Jag vill inte läsa böcker som jag inte ”tror på” och sållar därför bort böcker som jag misstänker är lite medelmåttiga. Jag brukar använda appen Boktipset för detta. Boktipset gissar betyg på olästa böcker. Jag brukar sällan ta mig tid att läsa böcker som har ett uppskattat betyg lägre än 4. Hehe. Debutanter och egenutgivare riskerar helt klart att filtreras bort av mig.
Men vad ska man göra? Jag tycker ändå att jag får till en bra blandning av böcker. Även om jag faktiskt saknar det där med att gå omkring och botanisera på ett bibliotek (fast jag har nog en romantiserad bild av det där – det är nog inte hälften så roligt som jag tror och jag har verkligen ingen lust att läsa mossiga 70-taliga böcker och annat som man kan råka springa över på ett bibliotek). Och även om jag själv tycker att det känns lite trist att läsa samma sak som ”alla andra” hela tiden.
Att vara med i två bokcirklar är väl det som rubbar mönstret lite, i och för sig. Där kommer jag emellanåt i kontakt med böcker som inte har omnämnts i någon av alla ”kanaler” som jag följer för att få boktips. Tur det!
Det var länge sedan jag var nere i arkivet och rotade, men nu är det ju torsdag och då kan det ju passa med ”throwback thursday”. Idag när jag slumpade fram ett gammalt inlägg så fick jag fram ett tjurigt inlägg om skolbibliotek. Hehe. Slutklämmen lyder:
”Jag är absolut av åsikten att det är mycket bättre med bra bibliotek än många bibliotek. Det kan inte anses vara rimligt att ha bemannade bibblor på hur små skolor som helst. Lärare har ett slitsamt jobb och får en pinsamt låg ersättning och vidare är det inte alla skolor som kan erbjuda särskilt mycket resurser till undervisningen. Man kan fråga sig om skolor ska vara så små och ha så knappa resurser, men det är en helt annan fråga. Nu, när det nu råkar finnas små skolor, är det minsta man kan begära att de får slippa att bränna pengar på bibliotek, som har små utsikter att bli något annat än oinspirerande bokrum där pappersböcker står och samlar damm. Jag tycker att Sverige behöver färre skolbibliotek.”
Upprinnelsen till inlägget var en diskussion som blossat upp kring hur många skolbibliotek i Sverige som var bemannade. Den allmänna uppfattningen var att alla skolor måste ha bemannade skolbibliotek och att alldeles för få levde upp till detta. Min uppfattning var att resurserna förmodligen kunde användas bättre, åtminstone av mindre skolor.
Nu har åren gått och det pratas sällan om skolbibliotek(?). Är det någon som vet hur läget är nu? Måste alla skolor, oavsett storlek, fortfarande bekosta bemannade skolbibliotek? Eller har man taggat ner? Är alla skolbibblor bemannade nu för tiden?
Det är kanske fler än jag som drabbas av små lässvackor ibland. Det kommer ju perioder när det bara går att plöja böcker och när man verkligen längtar efter sina påbörjade böcker. Sedan kommer de där andra stunderna när läsningen liksom inte hinns med och när man inte riktigt orkar öppna böckerna när man väl får den där lästiden. Idag tänkte jag tipsa om några knep för att bota lässvackor.
1. Välj rätt bok. Det här är kanske det mest banala och uppenbara, men en bok måste verkligen matcha situationen och ge läslust. Spontant kanske man tänker att det är bra att bota en lässvacka med något riktigt lättläst och lättillgängligt och så kan det nog vara, men inte nödvändigtvis. Om jag ska vända mig till mig själv så händer det ganska ofta att jag inte vet riktigt vad jag ska lyssna på när det är dags att välja en ny ljudbok. Ganska ofta hamnar jag då i deckarträsket, trots att jag nästan aldrig tycker att deckare är superläsvärda. 😮 Och har jag en dussindeckare i telefonen så blir det snarare så att jag lyssnar på podcasts än min ljudbok om jag vill lyssna på något… Jag tror någonstans att det är bättre att välja en bok med lite mer omsorg (det utesluter naturligtvis inte att man väljer en deckare i alla fall). Vill man ha lite hjälp med att sålla bland böcker så kan jag tipsa om Boktipset. Har man fyllt i några bokbetyg så kan Bokipset uppskatta betyg till olästa böcker. Personligen brukar jag skippa böcker som har estimerade betyg som är lägre än 4…
2. Hitta en bra lässtund. Jag känner själv att det inte alltid är så lätt att hitta en bra, avkopplande lässtund. Hemma har jag ofta tusen grejer att göra och hittar ingen ro att verkligen sätta mig ner och läsa. Ofta läser jag därför en stund innan jag somnar, men det är inte heller sådär superoptimalt, särskilt eftersom jag egentligen är sjukt trött på kvällarna och behöver sova. Ärligt talat har jag ingen bra lässtund i min vardag just nu, men en kompis till mig botade en lässvacka genom att börja avsätta en stund av lunchen till läsning. Det tycker jag låter jättesmart! Det känns kanske lite knasigt att ”schemalägga” läsning, men jag tror att man måste försöka att hitta en liten lucka där man verkligen inte låter hushållssysslor eller annat gå före. Det måste kännas enkelt och roligt att läsa – inte stressigt. En bekant till mig hade så svårt för att ta sig tid till böckerna att hon till slut valde att åka till biblioteket då och då för lite ostörd läsning. Det finns ju många fritidsaktiviteter som man sätter in i kalendern (själv har jag t.ex. danslektioner 2 gånger i veckan), så egentligen finns det väl ingenting som hindrar att böcker får åka in i kalendern om man känner att man har tappat bort läsningen.
3. Ha en deadline eller ett läsmål. Det är kanske lite tragikvarning att sätta deadline för sin läsning, men för mig funkar det förvånansvärt bra ändå, just eftersom det svåra med min läsning är att ta sig tid. I höstas köade jag en massa böcker på biblioteket och när de började ramla in så var det bara att sätta igång och läsa eftersom de var köade av andra och böckerna därför inte gick att låna om. Återlämningsdatumen blev konkreta läsmål och de ”tvingade” mig att läsa. Även om jag inte har hittat någon perfekt lässtund så fick den här deadline-läsningen mig att verkligen komma igång och läsa. Det enda sättet att bota en lässvacka är ju att just… läsa. Vad gäller läsmål så behöver det inte nödvändigtvis vara ”läs x antal böcker innan året är slut”. Men en läsutmaning kanske kan vara något? Det brukar alltid cirkulera utmaningar hos bokbloggare. I och för sig har jag inte sett någon speciell utmaning för nästa år, men bland tidigare utmaningar finns t.ex. spänningsutmaning, ”Boktolvan” och ”Kaosutmaningen”, som kanske kan tjäna som lite inspiration. För att nämna några.
4. Bokcirkla! Den här punkten går ihop lite med punkt 3 eftersom en del av poängen är att genom en bokcirkel skaffa sig ett läsmål och/eller en deadline. En annan poäng är såklart att det är kul, peppande och givande att diskutera böcker med andra bokintresserade. Böcker kan ju annars bli lite av en ensam syssla eftersom man allt som oftast läser själv… Vill du gå med i en bokcirkel men vet inte hur? Gå till ditt bibliotek! De har säkert någon form av bokcirkel. Om de mot förmodan inte har det eller om det inte känns som att den passar så skulle jag föreslå att du googlar efter ”bokcirkel” + din stad. Min bokcirkel startades upp av bloggarna Med näsan i en bok och Bokmärkt som ”annonserade” efter bokcirklare på sina bloggar. Andra ingångar till bokcirklar kan vara grupper på Facebook eller nätbaserade bokcirklar. Kolla in Bokcirklar.se t.ex. En lightversion av att gå med i en bokcirkel kan vara att bokcirkla tillsammans med bokcirkeln i P1 (Lundströms bokradio). Just nu pågår ingen bokcirkel i det programmet, men det finns ett fint litet poddarkiv att hänga med i.
5. Låt dig bli inspirerad. Jag kan bli sjukt sugen på att läsa när jag besöker t.ex. ett bibliotek eller en bokhandel. På båda ställena brukar det finnas människor som är duktiga på att ”marknadsföra” och ställa upp böcker på ett lockande sätt. Läslust kan verkligen kicka igång av att besöka sådana ställen, men också av att gå på författarbesök (kolla upp vad biblioteket har), lyssna på bokpoddar, läsa om böcker på bloggar och i tidningar (t.ex. Vi läser eller Books & dreams), titta på litteraturprogram på TV (Babel!). Som bokbloggare är det enkelt att översköljas av läspepp. Jag får en hel del nyhetsbrev och följer förlag, bibliotek och bokhandlare på Facebook och Instagram. Det ger verkligen läslust!
Hoppas att du hittade något tips som verkar intressant. Det är underbart att läsa. Det känns alltid lita tomt när jag tappar läslusten. Tur att det brukar gå över!
Nu får jag nog rappa på lite med läsningen av Ransom Riggs ungdomsbok Miss Peregrines hem för besynnerliga barn. På söndag är det nämligen dags att bokcirkla den! Jag gillar den hittills. Det är en både rolig, spännande och inte speciellt läskig skräckis och det är en läsning som passar mig väldigt bra just nu. Jag återkommer med lite mer tankar om Miss Peregrines hem för besynnerliga barn när den är utläst.
En av anledningarna till att jag inte har läst ut den ännu är att det tog lite tid för mig att låna den på biblioteket. Jag gick nämligen in på mitt biblioteks hemsida och sökte efter den så fort det blivit bestämt att vi skulle läsa den här boken. Till min förvåning fanns den bara i ett exemplar i hela kommunen! Jag blev helt paff, men ställde mig såklart i kö eftersom det här exemplaret till på köpet inte fanns inne. Sedan gick dagarna och dagarna blev till en vecka och tiden bara gick och till slut blev jag misstänksam och gick in och kollade efter boken igen. Då insåg jag att jag hade köat en hel klassuppsättning av den här boken. När man klickar fram Miss Peregrines hem för besynnerliga barn hos biblioteket är det en klassuppsättning av boken som kommer upp som default. Bara om man är observant, läser noga och klickar fram en äldre utgåva av boken så kommer man till en sida där man kan se den vanliga boken, så att säga. Boken visade sig finnas på ungefär alla bibliotek i kommunen och den fanns inne i flera exemplar hos ”mitt” bibliotek, dessutom. Det var alltså bara att gå dit och plocka upp den och det hade jag kunnat göra redan för flera veckor sedan om bibliotekets hemsida hade varit mer lättnavigerad och smartare uppbyggd…
Nåja. Mycket kan man säga om biblioteket, men deras hemsida är inte den bästa. Men, men. Man kan väl inte få allt, antar jag.
Throwback thursday! Jag hittade ett gammalt inlägg om ett projekt jag hade 2011 och som jag fortfarande har. Det gick ut på att läsa ut alla biblioteksböcker här hemma. Jag tyckte att jag var duktig som lämnade tillbaka en bok om yoga och lånade Lila hibiskus av Chimamanda Ngozi Adichie. Då blev det plus minus noll liksom.
Hur är det nu då? Jodå, jodå! Jag har haft 10+ låneböcker hemma, men nu har jag läst och lämnat tillbaka den ena efter den andra. Har faktiskt bara två rackare kvar.
Och de har jag haft så länge att de fortfarande har omoderna streckkoder. När jag lämnar tillbaka dem kommer de behöva lägga in de i det ”nya” systemet, som säkert inte är så nytt längre. 😮
Projekt läsa alla mina bibliotekslån tuffar på…
Det kanske mest oroväckande är egentligen att det inte tillkommer några nya låneböcker längre. Det är inget beslut jag har tagit, liksom, men jag har faktiskt slutat låna böcker. Jag har så många olästa, både i läsplattan och i hyllan, att det inte finns någon anledning att gå till biblioteket längre. Det känns trist att det har blivit så. Jag älskar bibliotek!
Min sambo har börjat jobba på bibliotek. Han jobbar inte som bibliotekarie, utan i en annan roll, men jag får ändå en och annan uppdatering om vad som är på gång på bibblan. De senaste veckorna har min sambo bestämt hävdat att den mest köade boken är en Mo Yan-bok. Jag ifrågasatte det direkt. Det är helt orimligt att Mo Yan toppar någon form av utlåningsstatistik. Helt, helt, helt, helt, helt orimligt. Nobelpristagare eller inte: det är troligare att biblioteken har skickat böckerna till förbränning än att de är köade i någon större utsträckning. Jag läste och gillade Ximen Nao och hans sju liv, men det är väldigt uppenbart för mig att de 600+ svårpenetrerade sidorna knappast är att betrakta som en kisokvältare. Det mesta i den boken flög över huvudet på mig och då är jag ändå en mer van läsare än många andra Att det skulle finnas ett stort sug efter Mo Yan på biblioteken… Nej!
Sedan trillade poletten faktiskt ner här om dagen. Min sambo hävdade nämligen återigen att, jodå, Mo Yan ÄR jättepopulär just nu. Det skyltas till och med med boken i affären. Och då någonstans förstod jag… Han menade Jojo Moyes! Så lika, men ändå så olika… Men så mycket mer rimligt att folk kastar sig efter lättläst och oförarglig romance. 😉
Jag har för övrigt läst Etthundra mil av Jojo Moyes helt nyligt och tyckte att den var helt ok. Kajsas bokblogg var lite mindre positivt inställd såg jag. Hehe.
Det känns som att jag inte har bokcirklat på tusen år, men egentligen så var det väl i april/maj någon gång när jag träffade mina bokcirkelvänner senast. Däremellan har jag varit upptagen med jobb på annan ort samt sommarlov, då vi väl alla har varit på lite olika orter mest hela tiden, tror jag. I veckan sågs vi i alla fall igen och diskuterade Tillbaka till henne, som jag bloggade om här om dagen.
Det känns kul att vara igång igen! Vi har spånat på lite nya upplägg och det känns inspirerande, tycker jag. Framöver kommer vi eventuellt ha fler frukostträffar, läsa fler teman, så att man kan jämföra olika böcker, och så har vi skrotat omröstningarna och nu turas vi om att rätt och slätt välja nya böcker. Lite löst har vi också pratat om att eventuellt ta in någon mer medlem. En gång i tiden var vi närmare 10 pers (!), tror jag, men nu är vi 6 medlemmar och oftast är vi 3-4 som kommer på träffarna. Kanske är dags att bli fler, men vi får se!
Vad gäller Tillbaka till henne så fick boken ett av de högsta medelbetygen någonsin. Vår bok, där vi antecknar våra omdömen och betyg, är på okänd plats just nu ;), så jag kan inte kolla, men jag misstänker faktiskt att Tillbaka till henne har tagit ett nytt rekord! 4 av 5 fick den i medelbetyg. Jag kan tycka att boken är lite för lång, men det gör ingenting. Det är en lättläst och fin bok. Läs mer om vad jag tyckte här.
Till nästa gång läser vi More fire av Karolina Ramqvist. Det är en författare som jag är väldigt nyfiken på, så det känns riktigt kul. Dessutom är det en kort bok (ca 250 sidor, om jag minns rätt) och korta böcker är mina bästa böcker! 🙂
Jag hittade boken på biblioteket som Adobe-krypterad epub och som strömmad epub. Det sistnämnda har jag aldrig hört talas om förut, men jag antar att det är böcker som bara kan läsas på datorn medan man är uppkopplad? Jag valde den förstnämnda varianten. Jag måste faktiskt erkänna att det var bra länge sedan jag lånade en e-bok på biblioteket senast. Jag har lyckats samla på mig så många köpta böcker att jag inte riktigt behöver låna några e-böcker i nuläget. Dessutom läser jag också en hel del e-böcker via mobilen i Mofibo eller Storytel. Jag är hur som helst glad över att biblioteken så generöst erbjuder även e-böcker, som ju kan vara ganska dyra om man köper dem till ordinarie pris. Tjänster för strömmade böcker är ju inte heller gratis, så tur att det finns alternativ.
Jag har börjat läsa Kerstin Thorvalls Det mest förbjuda. Det är väl att betrakta som lite av en modern klassiker. För mig, som fullkomligt älskade Thorvalls böcker om Signe (När man skjuter arbetare… kan vara det bästa jag läst!) så har boken såklart länge funnits på min lista över böcker som jag vill läsa.
Faktum är att jag lånade den här boken på biblioteket redan 2009 och planerade att läsa den till jul det året… Det blev inte av. Istället har jag lånat om och lånat om. Jag har en hel drös biblioteksböcker som jag har lånat om i årtal, men Det mest förbjudna är nog faktiskt den som jag har haft i förvar längst. Det har ju slagit mig att jag borde lämna tillbaka böcker som jag inte läser, men samtidigt har jag ju verkligen haft som ambition att läsa de här böckerna. Förr eller senare. Och på något sätt så har det kommit att kännas lite komiskt att det har blivit såhär. Att jag har haft en biblioteksbok i 5,5 års tid, att ingen har köat den, att biblioteket inte har saknat den. Ah. Men nu är den snart utläst.
Och allt har sin tid, antar jag. Nu är det någon annans tur att läsa denna pärla. Och lycko den. Det är en riktigt bra bok. Fattar inte varför den inte har varit efterfrågad från biblioteket en endaste gång sedan december 2009.
Framsidan är ingen höjdare, förresten. Inte för att jag är pryd och skäms över att läsa en bok med en vulva på framsidan, men. Jag tycker faktiskt inte att framsidan är speciellt lyckad.
E-böcker är dyrt. Det är dyrt för oss som köper, bl.a. för att momsen är högre på e-böcker än pappersböcker (det verkar finnas politiker som aktivt jobbar på en sänkning nu, men det är något som måste tröskas igenom i EU, så det kan nog ta tid…), men det är också dyrt för biblioteken. Tidigare har det funnits en karenstid, som gör att nya böcker inte har blivit tillgängliga på biblioteken förrän efter en viss tid. Nu är karenstiden borta, men det har istället blivit fri prissättning på böckerna, vilket innebär att nya böcker kan kosta biblioteken 100 kr per utlån, vilket alltså i praktiken innebär att biblioteken även fortsättningsvis inte kan låna ut nya böcker.
Man fattar att frågan är knepig. Det måste ju gå att tjäna pengar på e-böcker också…
Själv skulle jag handla fler e-böcker om e-boksbutikerna vore bättre och priset lägre. Jag lånar en och annan bok på biblioteket, men hinner sällan läsa ut innan lånetiden gått ut. För mig vore det smidigt att köpa böcker istället för att låna, men det är inte så smidigt att det känns värt att underkasta sig krånglet att försöka köpa dem och att sedan dessutom betala hundratals kronor för det…
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.