Vi har varit på biblioteket igen! Jag går dit ibland och lämnar tillbaka böcker. På något sätt lyckas jag alltid komma tillbaka med ungefär lika många böcker igen. Här är några jag lånat för att läsa med mitt barn.
Var är kycklingen av Ingela P Arrhenius
Att den här boken ens finns på biblioteket och inte har blivit sliten i bitar för länge sedan?! Var är kycklingen? är en bok i hård kartong där varje uppslag pryds av filt-flikar. Man frågar ”Var är kaninungen?” och lyfter man på en filt-hink hittar man en liten kanin. Jag var rädd att mitt barn skulle slita sönder den här boken, men det gick bra! Mycket fin bok! I en viss ålder känns det som att den här typen av böcker är grejen: böcker som man kan känna och prassla med på olika sätt. Extra pluspoäng för spegeln på slutet!
Vem finns? av Stina Wirsén
Vem finns? är ytterligare en bra samtalsbok av Stina Wirsén. Med det menar jag att det är en bra bok att läsa för att få en ingång till svåra ämnen /inbillar jag mig/. Mitt barn är alldeles för liten för att prata om svåra grejer med. Men det här är också en väldigt fin bok, rent allmänt. Boken handlar om vem som finns. Det syskon som aldrig blev, men som först var en liten gåta i ett ägg och sen en dröm om det som hade kunnat vara? Mormor, som levde ett långt liv, men som inte finns längre? Glassgubben? Japp, den sistnämnda, hon ser ut som vanligt i alla fall.
Alfons siffror
Alfons Åberg har vi redan bekantat oss med i en pekbok om färger. Här är en liknande variant om siffror. De välkända barnboksfigurerna slår in ett paket, räknar fyra bilar och så vidare. Det dröjer nog innan mitt barn kan räkna… Men en pekbok med Alfons är aldrig fel.
Min nya familj, Vem finns?, Ramsa med Bebbe och Sov nu, Sickan
Sov nu, Sickan av Sofia Rådström
Jag måste absolut låna fler böcker om Sickan, för Sov nu, Sickan är verkligen en ny favorit! Underbara illustrationer! Superhärliga och finurliga rim! Åh, vad jag gillade den här lilla boken om Sickan som ska sova. ”Här är Sickan. Det är kväll. Sickan sömnig. Kommer gnäll”. Jodå. Känns igen.
Titta 10 blommor av Björn Bergenholtz
Titta 10 blommor är en pekbok med exakt det som titeln avslöjar. Jag älskar idén, som är lika enkel som genial. För jo, det är viktigt att kunna sina blommor, känna igen mångfalden i naturen och därmed också känna att den är värt att ta hand om. Det är aldrig för tidigt att börja! Här kan alltså bebisen peka på blåsippor, gullvivor och smörblommor. Beskrivningen av blommorna är härligt bebisanpassad: ”Ofta många många”, ”Stora bulliga blad”.
Ramsa med Bebbe: Busiga bebisramsor av Mervi Lindman
Vi gillar Bebbe! Och vi gillar ramsor! Så den här boken är såklart en hit. Vår tjej har älskat ramsor sedan hon var pyttepytteliten. Det bakas kakor och kläms i de små ärtorna (tårna). Hon skrattar fortfarande när man kommer till den stora, stora bönan (stortån). I den här lilla boken finns ett helt gäng ramsor, både sådana jag kände till sedan innan och några nya favoriter.
Min nya familj av Renata Galindo
Det är faktiskt en slump att jag redan har lyckats låna ett helt gäng böcker om ”svåra ämnen”. Min nya familj lånade jag faktiskt primärt för att det är en katt och en hund på framsidan. Jag tycker att man alltid bör låna en bok med en katt på framsidan! Ja, jag är väl lite av en tokig kattkvinna. Den här ”kattboken” handlar alltså om ett ämne som flyger många meter över huvudet på min lilltjej, men mig berörde den! Med underbara illustrationer berättar den om en hund som flyttar till sin nya mamma, en mamma som inte ser likadan ut som hen själv, en mamma som gör allt som mammor ska, men som inte alltid räcker till ändå. Men de försöker, båda två, lite till, varje dag. Lär sig att vara mamma och mammas barn. Åh, jag fällde typ tårar! Det är ju inte lätt att vara mamma alla gånger. Det var bara så fint att få läsa den här trösterika lilla boken!
Vi läser så många böcker att jag inte hinner blogga om dem. Nu är min baby snart 8 månader!! Det här inlägget hittade jag bland mina utkast. Hade helt glömt bort detta. Tre barnbokstips kommer i alla fall här:
Katten som inte hade något namn av Fumiko Takeshita och Naoko Machida
Jag var på föräldragruppsträff på biblioteket för ett tag sedan och fick då höra att man inte ska akta sig för att läsa svårare böcker för sitt lilla barn. Vi plockar och läser mycket ur pekböcker och småbarnsböcker, men det kom alltså en uppmuntran att man lika gärna kan läsa ur andra bilderböcker. Jag tog bibliotekarierna på orden och lånade omedelbart en bok som jag ville läsa. En tokig kattkvinna som jag blev såklart oerhört lockad av titel och framsida till Katten som inte hade något namn. Den är så vackert illustrerad och allmänt fin att jag fick läsa den på lite avstånd, så att mitt barn inte skulle börja banka och bläddra våldsamt. Nu är jag naturligtvis rädd om biblioteksböcker i allmänhet, men den här kändes lite extra olämplig att sätta i händerna på en liten. Jag älskade den vemodiga och ändå både roliga och hoppfulla lilla bok om en hemlös katt som saknar ett namn. Åh så fin! Jag får återkomma till den här boken när min unge faktiskt förstår vad man läser. Den här boken vill jag läsa igen!
Bebbe letar nappen av Mervi Lindman
Bebbe letar nappen av Mervi Lindman
Jag har redan bloggat om en Bebbe-bok. Nu har jag lånat en till: Bebbe letar nappen. En bra småbarnsbok! Den passar lite olika åldrar. En del sidor har bilder på föremål och är lite mer av en pekbok. Samtidigt finns det en story, som gör att boken också funkar även för den som vill ha en berättelse också. Här handlar det såklart om att Bebbe letar efter sin försvunna napp. Kul bok!
Joni plockar alla bär av Jessika Berglund
Joni plockar alla bär lånade jag lite som ett internt skämt mellan mig och min sambo… Han heter Jon och har emellanåt fått höra hemifrån ”JON, varför tar du alltid ALLT” när han t.ex. har ätit upp alla satsumas. Det är alltså något vi brukar skoja om här hemma och den här boken hade en för bra titel för att inte få följa med hem från bibblan (särskilt om man håller över i:et). Boken handlar om Joni, som är ute i skogen och plockar bär med sina pappor. Här kan alltså barnet få lära sig smultron, blåbär, myror, hallon. Det påminner mig om hur mycket mitt barn har kvar att lära och upptäcka. Så många skatter i skogen.
Min bebis blir äldre och äldre. Bokintresset har skiftat något på senare tid. Hon är inte lika pepp på att lyssna och titta utan ska helst stoppa in böckerna i munnen och/eller utforska pappret med sina händer. Och banka och krafsa på dem såklart – man vet ju aldrig om någon barnboksfigur lossnar. Det är ingen lätt sak att försöka bläddra i en bok vi har framför oss. Om man säger så. Men högläsning är mysigt ändå! Här är den senaste biblioteksskörden.
Titeln hade blivit bättre om jag hade lånat 6 böcker, men nu gjorde jag inte det!
Alfons färger
Klart man vill introducera en klassisk barnboksfigur så tidigt som möjligt! I pekboken Alfons färger finns de välbekanta figurerna från Gunilla Bergströms böcker. Prylar i olika glada färger visas upp och sidorna är i stadig kartong. Populär bok att banka i!
Vems bebis? av Stina Wirsén
Vi har läst en del andra böcker av Stina Wirsén. Jag gillar hennes fantasifulla illustrationer och att hennes böcker allt som oftast befolkas av figurer med bredd. I Wirséns böcker kan figurerna lika gärna ta sig fram med rullstol som med ben, om man säger så. Jag hade ingen koll i förväg på vad Vems bebis? egentligen handlar om. Det visar sig att den handlar om adoption och syskonavundsjuka. Kanske inte superaktuellt för just min familj, men såklart en fin bok ändå. Kan säkert passa bra som utgångspunkt för viktigt prat med lite äldre barn.
Om orm av Sara Villius och Mari Kanstad Johnsen
Varför lånade jag den här boken? Jag är ju livrädd för ormar? Och Om orm handlar alltså om en orm som käkar upp diverse andra djur. Egentligen är det ju inga konstigheter att ormar äter andra djur, men vill man läsa en bok om det? Vet inte. Har man läst den Lille prinsen och sett den ”hatt”-illustration, som boken inleds med, med så känner man igen premissen för Om orm. Det är en väldigt underlig bok egentligen, men sådana måste det ju också finnas utrymme för.
Pino’s jul av Kenneth Andersson, Eva Pils och Agneta Norelid
Pino’s jul av Kenneth Andersson, Eva Pils och Agneta Norelid
Pino-böcker har vi läst förut! Och i jultid var det såklart extremt passande att läsa om Pinos julafton tillsammans. Det bakas pepparkakor, slås in paket och görs diverse annat juligt. Boken funkar fint som pekbok, men kan även läsas som en liten berättelse.
Jag är en hund, En ny kompis, Pytte!, Vems är Bob? och Nisse & Nora träffar djuren
Jag är en hund av Baek Heena
Den här boken kanske jag lånade mest för min egen skull. Men givetvis vill man även introducera en ALMA-pristagare så tidigt som möjligt för sin unge. 😉 Baek Heena förärades detta otroligt fina pris år 2020. I Jag är en hund får läsaren följa hunden Goosl. Det blir bus och gos hos hans familj. Illustrationerna är HELT otroliga. Baek Heena gör minifigurer och miniatyrvärldar till sina berättelser. Helt fantastiska!
En ny kompis, Pytte! av Ingrid Flygare
Japp, jag lånade en hästbok till min bebis. Givetvis är den tänkt till lite äldre barn, men det struntar jag i! I En ny kompis, Pytte! kommer en ny häst till stallet och shettisen Pytte får plötsligt konkurrens. En söt berättelse med gullig sensmoral.
Vems är Bob? av Alex Howes
I Vems är Bob? får läsaren följa Bob genom hennes äventyr i kvarteret. Eller heter hon Devo? Tillhör hon trädgårdsmagikern (underbart ord!) eller mannen som gillar att sticka? Vem vet. För den som någon gång haft en katt är det old news att katter lever något slags eget, hemligt liv när man själv inte är med. Det här är en rolig bok om just det. Superhärliga illustrationer!
Nisse & Nora träffar djuren av Emelie Andrén och Lisa Moroni
Nisse & Nora träffar djuren är en bok för små barn (d.v.s. större barn än mitt) att känna igen sig i. Nisse och Nora är på en gård och hälsar på djuren. Nora blir lyrisk. Nisse blir rädd. Kossan är ju så stor? Och grisen luktar så konstigt? Tänk vad barn kan vara olika. Kul med en bok som handlar om just det!
Jag och Rut, min dotter, har varit på biblioteket igen! Vi är flitiga besökare faktiskt. Vilken lyx det är att kunna ta en kort promenad och låna en massa böcker till sig själv och sin bebis! Här är mina fem senaste lån till bebisen!
Pino på safari av Agneta Norelid, Eva Pils, Kenneth Andersson
Pino på safari lånade jag för att illustratören, Kenneth Andersson, råkar vara författaren till Ruts favoritpekbok: Lilla monsterboken. Det är tydliga bilder med mycket kontrast och insprängt i historien finns pekvänliga sidor med föremål. Den passar alltså både för min bebis, som mest bankar på sidorna, och något äldre barn som vill höra en berättelse. Boken är del i en serie. Jag kommer garanterat låna fler!
Lilla spöket Laban: Kommer snart, sa Laban och Labolina av Inger och Lasse Sandberg
Jag upptäckte en bildningslucka för ett tag sedan: några kompisar har ett babygym med figurer från Lilla spöket Laban-böckerna och jag hade inte en susning vad de hette (förutom Laban då). Detta botade jag genom att låna Kommer snart, sa Laban och Labolina, en gullig berättelse om två spöken som ”kommer snart” när mamma ropar. Jag älskar illustrationerna med collageteknik. Min bebis har nog svårare att förstå bilderna, men strunt samma. Söt bok!
Bebbe och pottan av Mervi Lindman
Bebbe och pottan är en liten berättelse där Bebbe funderar på vad som ska ligga i pottan. Den är kul att högläsa. Nu är min bebis väldigt liten, men när hon blir lite större ser jag att man enkelt kan engagera sitt barn i läsningen. Det finns pekboksaktiga uppslag med Bebbes förslag på vad som ska ligga i pottan (en strumpa? ett äpple? en mössa? nej, nej, nej!). Jag kommer låna fler Bebbe-böcker!
Mini barnkammarboken: Leka
Den silvriga barnkammarboken är en favorit här hemma. Vår dotter älskar när vi sjunger för henne. Ramsor är också en favorit. Hon blir så, så, så glad när man gör ”baka, baka liten kaka…”. Den här minivarianten av barnkammarboken är i stadigt kartongformat och innehåller både ramsor, sånger och en enkel pekboksvariant för de allra yngsta. Fin bok! En perfekt present till en nybliven förälder, tänker jag.
Bäbis tittut av Ann Forslind
Vi fortsätter att låna och läsa Bäbis-böcker! Jag gillar dem verkligen! De har en igenkänning och humor som även kan roa den vuxna läsaren. I Bäbis tittut leker Bäbis tittut. Den är kul att läsa och peka i tillsammans med en riktigt liten.
Det fanns en tid då jag läste en stund varje dag och sedan kom en tid när jag läste massor varje dag medan jag ammade min dotter. Sedan kom en tid när det plötsligt blev svårt att få tid för egen läsning, men där barnböckerna å andra sidan blev fler. Här är några bibliotekslån från den senaste tiden.
Bäbis tränar av Ann Forslind
Ann Forslinds Bäbis-böcker är favoriter här hemma. De riktar sig till de allra minsta men har ändå en humor som knorr som gör att man kan roas även som vuxen. I Bäbis-böckerna blir huvudpersonen Bäbis rädd, nyfiken och mycket annat. Vi har flera varianter hemma. På bibblan lånade jag en till: Bäbis tränar. I den här boken vill Bäbis träna, precis som mamma.
Bäbis tränar av Ann Forslind
Vad Lilla Anna sparade på av Inger och Lasse Sandberg
Den här Lilla Anna-boken lånade jag av nostalgiskäl. Lilla Anna och långa farbrorn är barnboksfigurer som jag minns från min egen barndom. Den här boken riktar sig till riktigt små barn, men det kändes ändå för mycket bok och för lite pekbok för att vara optimal för mig och min 5-månaders. Egentligen är väl alla böcker för avancerade för henne i och för sig, men jag läser ändå… Hur som helst: Lilla Anna är bara för söt. I den här boken samlar hon en massa grejer och sätter ihop till det ena och det andra. Påhittigt.
Vad Lilla Anna sparade på av Inger och Lasse Sandberg
Lappricka pappricka av Lennart Hellsing
Lappricka pappricka är en antologi med rimsagor av Lennart Hellsing. Den här lånade jag helt klart för min egen skull, men faktum är att vår dotter älskar musik och hon brukar även lyssna uppmärksamt när man läser rim, så hon var inte helt ointresserad av den här boken ändå. Den hon blir större kommer det bli mer Hellsing, kan jag lova. Tycker hans texter är så tokiga och roliga och lekfulla. Många i den här antologin minns jag även från när jag själv var liten. ”Vad ska vi göra? Bita i kungens göra. Sitta och läsa på kungens näsa…”.
Vår dotter hade ett litet bibliotek redan innan hon var född. Sedan hon kom till världen har vi också läst för henne och sjungit för henne. Jag tycker att det gör detsamma om hon inte förstår. För mig räcker det att hon ser glad ut – vilket hon gör! Särskilt glad blir hon när man sjunger. Hon älskar musik. Här är ett litet inlägg med några favoritböcker för stunden.
Den silvriga barnkammarboken
Sångboken Den silvriga barnkammarboken fick Rut i julklapp redan innan hon var född. Klokt! Det sägs ju att foster hör och kan känna igen sånger som föräldrarna har sjungit under graviditeten. För oss kändes det i och för sig märkligt att sjunga redan innan hon var här, så hon gick miste om musik så tidigt i livet (innan livet, rättare sagt). Sedan hon kom till världen däremot..! Vi sjunger mycket för vår dotter och det märks att hon älskar det. Hon ler och är glad med hela kroppen när hon hör musik. I den här boken finns gamla välkända favoriter och en hel del sånger som jag har lärt mig tack vare boken. Är man osäker på hur någon av låtarna går kan man lyssna på dem hos Barnkammarboken på Spotify (några enstaka saknas). Det här är verkligen en jättehärlig bok som har fått mig att återupptäcka hur barnsligt roligt det är att sjunga. Jag går typ jämnt och trallar nu för tiden (det kanske inte är odelat positivt i och för sig, men de här barnsångerna sätter sig verkligen på hjärnan). Alla sånger är vackert illustrerade av några av Sveriges mest populära barnboksillustratörer. Det är färgglada bilder som även vår dotter uppskattar.
Den silvriga barnkammarboken
Läggdags valpen
Nej, men det här kanske inte är någon Nobelprislitteratur. Läggdags valpen är faktiskt en ganska tunn story om en valp som leker och blir trött. Det är ändå den mesta favoriten hos vår dotter. Den här boken kan hon nämligen greppa själv och svinga omkring med och den prasslar härligt när hon kramar om den med sina små nävar. Hjälper man henne lite kan boken även pipa och det leder till garanterat leende hos vårt barn. Hon blir så, så, så glad av Läggdags valpen och det måste ju innebära ett högt betyg.
Läggdags valpen
Lilla monsterboken av Kenneth Andersson
Lilla monsterboken är en pekbok som delas ut till alla bebisar i Västerbotten i ett samarbete mellan barnhälsovård och bibliotek (Nyföddboken). Hur valet föll på just Lilla monsterboken vet jag inte, men faktum är att den är väldigt omtyckt här hemma. Det måste vara något med bilderna och kontrasterna som gör att vår dotter gillar den så mycket. Kanske spelar det in att den också är väldigt lätt att prata fritt kring. Det är monster på varje sida och jag tycker det är rätt lätt att bara babbla på om dem, hur de ser ut, vilka de liknar och vad de gör. Det blir lite mer enahanda när man bläddrar sig igenom pekböcker med t.ex. bondgårdens djur (”det här är ett lamm med mjuk, mjuk päls”, ”det här är en ko med… mjuk, mjuk päls”). Det kanske säger med om min fantasi än något annat, men ändå!
Lilla monsterboken av Kenneth Andersson
Hjärtat mitt
Hjärtat mitt är en bok med sånger, pekbilder, ramsor och annat som passar riktigt små barn. Illustrationerna är färgglada och lockande och sidorna är i tjockt kartongmaterial som tål ovarsamma bebishänder och en del småtuggande. Jag tror att boken brukar komma i ett startpaket från bokklubben Goboken, men här har den ärvts från äldre kusiner. Jag är inte så mycket för bokklubbar, men den här boken tycker jag om och den återvänder vi gärna till.
En del författare kan man inte få nog av, men en dag tar det ju slut: en författare går bort och det enda som återstår är det som hann skrivas ned. Det är fint att tänka att någon närmast kan få evigt liv tack vare sina texter, men samtidigt kan man som läsare bli girig. Vilja ha mer.
Ibland blir det rent osmakligt. Ingenting tyder t.ex. på att Harper Lee ville ge ut Ställ ut en väktare, utkastet som hon senare arbetade om när hon skrev succé-romanen Dödssynden, men när hennes syster, tillika vårdare, gick bort, passade man på att låta den gå till tryck så att man kunde krama pengar ur den.
Ibland undrar man också vad det är värt att ge ut upphittade manuskript och andra texter som då och då dyker upp och tillskrivs någon känd författare. Om personen hade velat ge ut den medan hen levde så hade den väl också getts ut?
Jag tycker att det här är intressant. Det mesta som skrivs och ges ut faller i glömska och försvinner, men risken/chansen finns ju att en text blir ”odödlig” och lever kvar. Hur länge måste en textförfattare stå för en text? Är alla texter värda att bevara för framtiden..?
Alla ska sova av Astrid Lindgren och Marit Törnqvist
Ja, det finns knappast några tydliga svar. Det jag egentligen tänkte komma fram till är att man ibland blir genuint glad över att det kommer ut ”nya” texter från en älskad favoritförfattare, som Astrid Lindgren till exempel. Nu är inte jag så inne i bilderboksgenren, men det känns väldigt fint att det i vår/sommar kommer två helt nya Astrid Lindgren-böcker. Nu i april kommer Alla ska sova, en bilderboksversion av visan med samma namn som sjungs i Alla vi barn i Bullerbyn. Den ser så himla varm och mysig ut, med illustrationer av Marit Törnqvist. I juni kommer dessutom boken Ett litet djur åt Pelle, som är en bilderboksversion av det Saltkråkan-avsnitt som handlar om när Pelle önskar sig en alldeles egen kanin. Jag älskar Saltkråkan och bland TV-versionerna är det helt klart Saltkråkan som är min favorit, kanske för att jag har vuxit upp i Roslagen. Det här är första gången som en Saltkråkan-berättelse har blivit en bilderbok och det är väl på tiden. Maria Nilsson Thore har illustrerat och karaktärerna ser inte alls ut som i TV-serien, men känslan känns ändå helt rätt.
Ett litet djur åt Pelle av Astrid Lindgren och Maria Nilsson Thore
Var du också en hästtokig unge på 90-talet? Då kanske du, liksom jag, prenumererade på Polluxpaket och fick hästböcker hem i brevlådan? Jag har spenderat påsken hos mina föräldrar och gjorde därför en liten nostalgitripp i bokhyllan. Känner du igen några Polluxböcker?
Fullblod
Joanna Campbells populära Fullblod-serie var förmodligen de Pollux-böcker som sålde bäst, eller åtminstone de som marknadsfördes skickligast. De matades ut bok på bok och hästtjejer och hästkillar slukade dem. Böckerna utspelar sig på ett galoppstall och följer ursprungligen Ashleigh och hennes fullblod Wonder, men när jag kom in i serien hade Ashleigh blivit vuxen och handlingen skiftat över till den yngre Cindy. Karaktärer och hästar byttes genom åren och serien tog sig framåt som en såpopera. Det lär finnas över 72 böcker vid det här laget (åtminstone på engelska). Jag tyckte såklart att de var fängslande. Galoppsporten är fartfylld och spännande, galoppstallet, som den målas upp i många hästböcker, är en miljö där intriger kan frodas. Så, jo, nog förstår jag att den här serien fungerade. Samtidigt är ju galoppsporten inte speciellt stor i Sverige och som svensk hästtjej var det svårt att relaterat till den världen, så jag blev inte så berörd ändå, men nu i påsk har jag ändå plockat fram böckerna med ett igenkännande leende på läpparna.
Ponnypensionatet
Pollux gav ut fler serier, av varierande längd, vid sidan av Fullblod. Du kanske minns Ponnypensionatet av Christine Pullein-Thompson? Här utspelar sig handlingen på den engelska landsbygden. Familjen Pemberton får ekonomiska problem och det börjar se mörkt ut för att behålla både det stora huset och familjens fyra ponnyer. Den briljanta idén kläcks: starta ett pensionat med ridskola! Det finns många brittiska hästböcker som känns lite som ”klassiker” i genren (K.M. Peytons böcker, inte minst!). Ponnypensionatet är en serie i den här brittiska andan. Mysigt!
Ponnypenionatet, Julia-böckerna och Häst upphittad
Spök-böckerna
Hästböcker kan såklart också tangera andra genrer, även spökböcker. Kanske läste du Janni Lee SimnersSpökhästen och Spökritten om en tjej som precis flyttat till gassande Arizona och som längtar därifrån – när hon plötsligt träffar ”spökhästen” Star, som ingen annan verkar se än hon.
Spökritten och Spökhästen av Janni Lee Simner
Hästskötare Julia
Pollux gav också ut flera böcker om Julia (Hästskötare Julia och Julia och den vita ponnyn av Christiane Gohl), som nyss har börjat rida och om drömmer om en egen häst. När det inte går att få någon sköthäst på ridskolan hamnar hon hos en mer tveksam stallägare, där det snart visar sig att hästarna är misskötta. Här finns många klassiska element från hästbokgenren: misskötta hästar och starka tjejer som utnyttjas som arbetskraft, men som ändå kämpar på, drivna av sina stora kärlek till hästen.
Mysterium-böckerna
Bland mina Pollux-böcker finns flera böcker i ett lite större format och rikligt illustrerade med foton. Jag har en fin bok om Fantastiska föl (av Elin M. Ellingsen), men framför allt har jag flera böcker i R. E. ToresensMysterium-serie. Böckerna är helt enkelt äventyrsböcker, drivna av både text och bild – hästar och modeller agerar i olika scener. Kul grej! Jag har inte sett det greppet någon annanstans.
Fantastiska föl och Mysterium-böcker
Svenska hästböcker
Det här är ingen serie eller egen genre, såklart, men några av de bästa och mest minnesvärda hästböckerna i Pollux utgivning är i mitt tycke de som utspelar sig i Sverige. Jag har en hel del böcker av exempelvis Anna Sellberg och Carina Rabe. För mig som hästtjej adderade det lite extra att känna igen sig! I min Pollux-samling har jag Ponnytrion och grottmysteriet, som utspelar sig på Västkusten, Mia på ridläger, som handlar om ängslan över att passa in på ett ridläger, och Guldfuxen, en ganska klassisk hästbok om en tjej som fastnat för en misskött häst… En annan favorit är novellsamlingen Ett knippe hästar. Det kanske är den enda novellsamling jag läst med häst-tema. Det borde finnas fler!
Böcker av Anna Sellberg och Carina Rabe
Ett knippe hästar av Carina Rabe
Några andra böcker jag minns…
Serierna är de jag minns bäst från min hästboksperiod, kanske för att det var böcker som följdes under en längre tid, men det finns några fristående Pollux-böcker som jag minns. Häst upphittad av Jenny Hughes handlar om en hästtokig tjej som spenderar all tid på kompisen ridskola. En dag hittar de en lösspringande häst och hon kärar ned sig. Klassiskt hästbokstema, får man väl säga! Min kanske allra mesta favorit bland mina Pollux-böcker var annars Tillbaka i sadeln av Beth Kincaid, en bok om fyra tjejer med en massa jobbiga grejer i bagaget. När de åker på ridläger och träffar varandra börjar det med tjafs men snart tinar de alla upp. Den här typen av hästböcker var de som jag älskade mest under mina hästboks-år. Jag älskade att läsa om vänskap och coola tjejer som hänger i stallet. Hästvärlden är en arena där man kan komma från många olika bakgrunder och ändå mötas på samma villkor. Bland hästar är alla lika små, i någon mening.
Tillbaka i sadeln av Beth Kincaid
Om någon eller några av de här böckerna har hållit genom åren och fortfarande är läsvärda tänker jag inte spekulera i. För mig var det en härlig nostalgitripp att plocka fram mina gamla böcker och sedan måste jag säga att jag tycker att hästboks-genren i största allmänhet är fantastisk. Hästböcker rymmer så mycket drömmar, vänskap, mod och styrka. Och igenkänning för den som själv är hästtokig. Är du även intresserad av moderna hästböcker, istället för mina godingar från 90-talet, så hoppas jag att du inte har missat bloggen Bara hästböcker. En riktigt bra blogg som jag fick upp ögonen för efter ett författarsamtal på Littfest här om året. Den drivs av litteraturvetaren Anna Nygren och författarna Katja Timgren och Malin Eriksson.
En julsaga av Charles Dickens är en klassisk berättelse med sensmoralen att det aldrig är för sent att bli en bättre och generösare människa. Betyg: 4 andar av 5.
En julsaga av Charles Dickens
En julsaga av Charles Dickens är en klassiker som har tolkats på scen och film och kommit i många olika varianter genom åren. Du har säkert hört den eller sett den på ett eller annat sätt, men den handlar alltså om surgubben Ebenezer Scrooge som plötsligt får besök av en vålnad, som varnar honom för att fortsätta med sin snålhet och girighet. Mellan julafton och juldagen blir han ledd av andar genom ”gångna jular”, ”nuvarande jular” och ”kommande jular”. Vi kan nog alla gissa vad som kommer att hända i slutändan, men kanske är det just det som är så fint med den här berättelsen. Ibland behövs sådana här mysiga och enkla berättelser som påminner om att det aldrig är för sent att ändra sig till det bättre och att meningen med julen trots allt är gemenskap och glädje.
Såhär i jultid är det många som inte vill påminnas om julen över huvud taget, vilket jag kan förstå, då det ju också är en tid då många känner sig väldigt ensamma och kanske också otillräckliga. I sådant fall kanske varken den här berättelsen eller någon annan julberättelse är speciellt intressant. Det finns ju dock den där andra kategorin, den som har lyssnat på julmusik sedan november och som är redo att se om Love actually och/eller Ensam hemma för 10:e gången för att komma i julstämning. För den typen så finns det också en hel del jullitteratur att upptäcka (om den inte redan har gjort det). Nu för tiden kommer det årligen ut mysiga feelgoodberättelser med jultema, men mitt tips är att inte glömma bort de här gamla godingarna som också kan bidra med lite extra julstämning till de stundande högtiderna. En julsaga är en berättelsen med över hundra år på nacken, men den är en fin läsning fortfarande och den är dessutom föredömligt kort, vilket kanske passar en och annan, som i ärlighetens namn kanske har både julstök och en massa jobb att hinna med innan jul.
En julsaga
Originalets titel: A christmas carol (engelska).
Översättare: Nils Holmberg.
Uppläsare: Sven Wollter.
Utgivningsår: 1843 (första brittiska utgåvan), 1844 (första svenska utgåvan, utgiven under titeln Jul-aftonen och i översättning av Gustaf Thomée), 2011 (den här Radioföljetongen, baserad på Bonnier Carlséns utgåva från 1990 med illustrationer av Roberto Innocenti).
ISBN: 91-48-51829-8.
Antal sidor: 151.
Charles Dickens
Charles Dickens (1812 – 1870) var en brittisk författare, känd för odödliga klassiker som David Copperfield och Oliver Twist.
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
