Tolvåriga Mari är en lite udda flicka, som bor i Norge. Hon är ofta taskig och elak och kanske just därför har hon inga kompisar. I hennes skola finns det en illa omtyckt lärarinna som heter Fröken Kjär och hon är ungefär lika udda som Mari.
På ett underligt vis lär Mari och Fröken Kjär känna varandra och trots den stora åldersskillnaden är det som att de kan förstå varandra på ett alldeles speciellt sätt.
Det här är en mysig bok om två udda människors vänskap. Den är mycket bra, men också väldigt rolig.
Istället för att gå till fritids efter skolan har Siri alltid gått till sin mormor, men nu är ingenting som förut. Mormodern har cancer och Siri märker hur hennes mormor blir allt svagare och sjukare.
I samma klass som Siri går en pojke som kallas för Coco. Coco vill trösta Siri och berättar därför för henne att det finns ett sätt att göra mormodern frisk igen. ”Känner du doften av vanilj tillhör du de utvalda till att rädda liv”, påstår han.
När Siri känner doften av vanilj hoppas hon att Coco talar sanning och hon tvingar sig själv att göra saker, som hon egentligen inte vågar, i ett desperat försök att rädda sin mormor.
Det här är en lättläst och gullig bok om liv & död och vänskap.
Det här är den tredje boken om Berta. Den utspelar sig på 1910-talet och i den här boken har Berta tvingats att lämna slottet Rosengåva, där hon jobbat hela sommaren tillsammans med sin förmodade halvsyster, Carolin, som sällskap åt slottets ungdomar, Rosilda och Arild.
Hon längtar tillbaka till slottet och alla personerna där och kanske mest längtar hon efter den mystiska och speciella Carolin. Carolin har påstått att hon är Bertas halvsyster, men än har hon inte fått någon klarhet i hur det verkligen ligger till. Det finns dock fler bekymmer än Carolin: Rosengåva verkar plötsligt hotat av en släkting till Rosilda och Arild. Hon heter Sofia och har alltid ansett att det borde vara hon som skulle vara Rosengåvas slottsfru. Nu kanske hon får som hon vill.
Att berätta vad den här boken handlar om är svårt utan att avslöja för mycket. Hur som helst är det en härlig bok med mycket mystik.
Karl Lejon är nio år och bor tillsammans med sin mamma och sin bror, Jonatan. Han tycker mycket om den prinslika Jonatan, som är så modig att han borde heta Jonatan Lejonhjärta, och Jonatan tycker så mycket om Karl att han tycker att Karl borde kallas för Skorpan eftersom Jonatan tycker så mycket om skorpor.
Livet varar dock inte för evigt: en dag dör man och då kan man inte vara tillsammans längre. Skorpan, som är sjuk och mest ligger hemma i kökssoffan, vet att han ska dö, men Jonatan tröstar honom med berättelsen om Nangijala. När man dör kommer man till Nangijala, där det fortfarande är sagornas och lägereldarnas tid, och då kommer Skorpan att bli frisk och få det bra. I Nangijala är det inte samma tid som här på jorden, så det kommer inte alls att dröja länge förrän Jonatan också kommer dit.
När de båda bröderna skiljs åt är det dock inte Skorpan som flyttar till Nangijala utan Jonatan. När huset brinner räddar Jonatan sin bror genom att ta honom på ryggen och hoppa ut från fönstret. Jonatan klarar inte fallet, men det gör Skorpan, men så är ju också Jonatan så modig att han offrar sitt liv för sin brors skull.
När de båda bröderna återförenas i Nangijala blir inte alls så bra som de hade tänkt sig. Sagorna där är inte goda och lyckliga. Där finns nämligen Tengil, som är ond och som folket lever i skräck för, och där finns Katla – vidundret som bara lyder Tengil.
Det här är den helt underbara berättelsen om Skorpan och Jonatan och deras kamp mot det onda i Nangijala. Det är en bok om mod och syskonkärlek och rädsla. Den handlar om att det finns saker som man faktiskt måste ha mod att göra, annars är man ingen människa utan bara en liten lort. Det här är också en bok om det allra svåraste ämnet: döden. Astrid Lindgren kan verkligen skriva om det och andra svåra saker på ett fint sätt. I mitt tycke är det här den absolut bästa Astrid Lindgren-boken. Man kan läsa den hur många gånger som helst och den är fortfarande lika fantastisk.
Judinnan Steffi ska snart ta studenten och bor fortfarande kvar i Sverige, dit hon skickades tillsammans med sin lillasyster, Nelli, i början av andra världskriget. Nu är året 1945 och den efterlängtade freden kommer. Den firas stort och alla är glada, men det är inte allt som ordnar upp sig bara för att det blir fred.
Att Steffis mamma är död vet hon redan eftersom hon har fått brev om att mamman dog av tyfus i koncentrationslägret i Theresienstadt, men var är pappa? Från honom har inte Steffi hört ett ord på något år och hon vet inte var han är någonstans eller om han ens är vid livet.
Frågor om framtiden dyker upp. Vad ska hon ta sig till om hon hittar sin pappa? Vad ska hon göra efter studenten? I Sverige har hon vännerna och nu har även hennes gamla kärlek, Sven, dykt upp. Vill hon verkligen flytta ifrån detta?
Nelli vill inget hellre än att bo kvar hos sina fosterföräldrar i Sverige. Hon känner sig hemma här, men även för henne är framtiden såklart osäker, särskilt eftersom hennes fosterföräldrar inte tycks vilja ha henne kvar.
Det här är den fjärde och sista boken om Steffi och Nelli. I den här boken får man läsa mer om Nelli än vad man har fått gjort tidigare. Boken är lika bra som de andra tre böckerna även om det känns lite sorgligt att det inte längre finns fler böcker i samma serie. Alla böckerna om Steffi och Nelli är viktiga, fantastiska och läsvärda.
Wendy Darling är en liten flicka som bor tillsammans med småbröderna, John och Michael, och deras föräldrar i ett hus i England. I hennes drömmar brukar Peter Pan dyka upp, men en dag blir han verklighet och Peter lär de tre barnen att flyga och så flyger de alla ut genom fönstret mot Aldriglandet, där Peter bor tillsammans med fen Tingeling och de borttappade pojkarna.
I Aldriglandet finns det inga mammor, men de borttappade pojkarna önskar så gärna att de hade hade en och därför blir det Wendy som får låtsas vara deras mamma. I Aldriglandet händer det också en massa spännande saker och tillsammans med Peter Pan får de tre barnen uppleva äventyr.
Den här boken tycker jag var ganska tråkig eftersom den var enormt seg och ganska svårläst. Det finns lite charm med den här gamla barnboksklassikern, men den var inget kul att läsa i sin originalversion på engelska.
Det här är den andra boken om Berta, som i den här boken är fjorton år gammal. Boken utspelar sig i början av 1900-talet och Berta tillhör en lite finare familj som bor i staden. Caroline är deras jungfru, men hon ska snart sluta. Berta har upptäckt att de är halvsyskon och det är något som varken Berta eller Caroline kan tala med någon annan om eftersom ingen annan i familjen vet om deras upptäckt.
Nu bestämmer sig Berta och Caroline för att använda sommaren till att komma varandra närmre. För att göra det beslutar de sig för att tillsammans söka jobb som piga någonstans. På så vis hamnar de båda systrarna på det isolerade och underliga slottet Rosengåva, där de har som jobb att vara till sällskap åt de två tvillingarna som bor på slottet. Tvillingarna är något äldre än Berta och Caroline och heter Rosilda och Arild.
Rosengåva är ett mycket speciellt ställe. Det har hänt mycket underliga och tragiska saker där, som har satt sina spår i de båda tvillingarna, men både Berta och Caroline trivs, även om det börjar komma fram att Caroline kanske inte är den hon utger sig för att vara.
Det är skickligt berättad bok med Maria Gripes specialla, lite mystiska och spännande stil. När man läser den vill man bara läsa vidare. Det är en jättebra bok, som får en att längta till nästa del i serien!
Tolvåriga Katja bor i Norge med sin pappa. Hon är det enda barnet och föräldrarna är skilda. Mamman reser runt i Afrika med något viktigt kulturprojekt och därför träffar inte Katja henne så ofta, men hennes stora dröm är att hennes föräldrar ska flytta ihop igen.
När sommaren kommer blir ingenting som Katja tänkt sig. Pappan berättar att han ska ta med sig en tjej till sommarstugan. Tjejen heter Petra och är förälskad i Katjas pappa. Detta ogillas av Katja, som bestämmer sig för att få bort Petra och se till att mamma kommer tillbaka istället.
Den här boken skulle kunna vara bra, men man blir bara irriterad när man läser den. Hur kan Katja vara så enormt bortskämd? Man tycker aldrig synd om Katja utan irriteras bara över hennes beteende. Något ordentlig slut får inte boken heller.
Ville och Mina är väldigt lika eftersom de båda har samma blonda, lockiga hår. Eftersom de dessutom råkar vara födda på samma dag och i tvillingarnas tecken är det nästan så att man skulle kunna tro att de är tvillingar, men tvillingar är de inte. Ville och Mina är bästa kompisar och det har de varit länge. Tillsammans har de en hemlig klubb och de är så ofta med varandra att det nästan är som om det inte finns någon Ville eller Mina utan bara VilleåMina.
När de börjar sexan förändras allt. Mina är less på att alltid vara VilleåMina: hon vill vara bara Mina och hon tycker att Ville är otroligt barnslig med sin svarta hatten-klubb, kojor och annat som hon själv har växt ifrån. Hon börjar istället att intressera sig för killar och hon börjar att umgås med några tjejer i klassen. Ville börjar genast att hata Mina och hemma blir allting plötsligt upp och ner. Mina fattar absolut ingenting längre och går inte att prata med om allt jobbigt.
Det här är en underbart bra bok om at växa ifrån varandra och att utvecklas åt olika håll. Alla som hade en bästis när de var små känner nog igen sig lite i den här boken.
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
Tolvåriga Mari är en lite udda flicka, som bor i Norge. Hon är ofta taskig och elak och kanske just därför har hon inga kompisar. I hennes skola finns det en illa omtyckt lärarinna som heter Fröken Kjär och hon är ungefär lika udda som Mari.
Tolvåriga Katja bor i Norge med sin pappa. Hon är det enda barnet och föräldrarna är skilda. Mamman reser runt i Afrika med något viktigt kulturprojekt och därför träffar inte Katja henne så ofta, men hennes stora dröm är att hennes föräldrar ska flytta ihop igen.
