Etikett: Barnböcker

  • Svart märke

    Svart märke

    Akademibokhandeln har infört att läsborgarmärke för att uppmuntra barn till att läsa mer. Tanken är att föräldrarna ska fylla i ett ”läskort” efter varje utläst bok och efter 5 böcker kan barnet sedan hämta ut ett vitt läsborgarmärke hos Akademibokhandeln. 10 lästa böcker ger ett rött märke och till slut kommer man till det svarta (15 böcker). Det är såklart reklam för Akademibokhandeln, men jag tycker ändå att det är en väldigt roligt grej. Läsborgarmärken hade varit något när jag var liten! När jag var liten och samlade simmärken kom jag bara till Silverfisken… Jag har några ridmärken också, men jag minns inte ens riktigt vad de stod för. De var väldigt kul att ta i alla fall! Hoppas att många tycker att det är kul att ta läsborgarmärken också!

    Själv har jag redan i år förtjänat det svarta… 😉

  • Månguden: ett äventyr i bronsålder

    Månguden: ett äventyr i bronsålder

    Månguden är den andra boken om den föräldralösa flickan Fry, som lever i trakterna runt Halland under Bronsåldern. I den tidigare boken, Solbarnet, blev hennes kontakt med de starka krafterna från Solgudinnan kända och hon kunde lämna de dåliga förhållanden som hon levt under och togs istället upp i gudinnelära.

    I den här boken fortsätter hennes äventyr, som den här gången handlar om människor som försvinner och tvingas arbeta som slavar. En av de som försvinner är Frys läromästare, Hird, som leder offerceremonierna för att ära Solgudinnan. Folket kan nu oroa sig över att Månguden ska ta över och att Solgudinnans kraft ska vändas mot dem. Fry själv blir själv bortjagad från sin gudinnelära när Hird är borta.

    Det är en lättläst, spännande och trevlig bok! När jag läser den som vuxen kan jag såklart finna den lite väl enkel, men jag vet att jag hade gillat den som yngre, för den här typen av böcker som utspelar sig i intressanta historiska miljöer tyckte jag verkligen om.

  • Solbarnet : ett äventyr i bronsålder

    Solbarnet : ett äventyr i bronsålder

    Solbarnet är den första delen av hittills tre om den föräldralösa flickan Fry, som lever i Hallandstrakterna under bronsåldern. Hon lever på Nygården, där hon sliter med hushållssysslorna och blir illa behandlad. Inom sig bär hon dock på en stark kraft och hon känner en stor samhörighet med den mäktiga Solgudinnan, som folket tillber och offrar till för att få goda skördar och hålla sig friska. När det är dags för offerfest upptäcks dock att en del av offren har blivit stulna och det är Fry som får skulden. Det är ett stort brott att stjäla offergåvor och Fry har plötsligt anledning att frukta för sitt liv.

    Det här är en spännande och lättläst barn & ungdomsbok, helt i stil med t.ex. Kulla-Gulla (som ju handlar om en betydligt mer nutida flicka som får slita hårt), och med inslag av magi. Jag tyckte väldigt mycket om barn- och ungdomsböcker med historiska inslag när jag var i den åldern att jag plöjde just barn- och ungdomsböcker. Jag hade förmodligen tyckt väldigt bra om här boken om jag hade läst den som yngre och jag har faktiskt även behållning av den när jag läser den nu. Det jag saknar är dock lite mer bronsålderinslag. Nog får man en idé om vilken tro människor eventuellt hade och hur deras religiösa riter kunde se ut, men jag saknar lite mer inslag från hur folket faktiskt levde.

    Boken har överlag fått positiv kritik, men också en del röster om att språket skulle vara lite av en katastrof, vilket t.ex. bloggen Spektakulärt tycker. Jag håller inte alls med om att språket skulle vara illa. Tvärtom tycker jag att boken är välskriven, men naturligtvis med ett enkelt språk som passar målgruppen.

  • Tematrio: Barn/ungdomsböcker

    Veckans Tematrio handlar om barn/ungdomsböcker: Berätta om tre barn/ungdomsböcker!

    I den här genren är Peter Pohl en av mina favoritförfattare. Själv säger han sig inte skriva specifikt för unga och det är helt sant att hans böcker är läsvärda för vem som helst. Det brukar dock vara bland just ungdomsböckerna som man hittar titlarna på biblioteket. En av hans bästa är, i mitt tycke, Jag saknar dig, jag saknar dig!, som han har skrivit tillsammans med Kinna Gieth och som är baserad på Gieths egna upplevelse. Det är en väldigt gripande berättelse om att förlora någon.

    En annan bok som jag tycker mycket om är Bröderna Lejonhjärta. Och, faktiskt, känns det fel att inte nämna en bok av Astrid Lindgren i en sådan här  bloggutmaning. 🙂

    Som tredje bok väljer jag en bok som populärt brukar läsas på engelsklektionerna på högstadiet: The best little girl in the world. Det är en insiktsfull och viktig bok om en ung tjej som utvecklar ätstörningar. En bok att prata om!

  • Mumin

    Jag har fått Vem ska trösta knyttet? i present, och en inbjudan till att besöka Mumin 65 år:s monter på Bok & bibliotekmässan. Jag kommer själv inte att gå på mässan, men tipsar gärna mina läsare om att titta förbi Muminmontern om ni är där! 🙂 Ni hittar den på A01:10.

  • Vem ska trösta knyttet?

    Vem ska trösta knyttet?

    Vem ska trösta knyttet? är en mycket fin bilderbok, illustrerad och skriven av fantastiska Tove Jansson. Hennes bilder är detaljrika och med mycket känsla och passar bra för den här berättelsen om den ensamma och lite sorgsna Knyttet, som flyr en dag och ger sig iväg på en resa som ska leda honom till ett visst skrutt. Klassisk barnbok på rim!

  • Follyfoot

    Follyfoot

    Nu har jag läst om Follyfoot, som jag rotade upp ur biblioteksarkivet för ett tag sedan i ett anfall av nostalgi. Jag blev faktiskt inte särskilt besviken, utan tycker att det är en mysig och trovärdig hästbok, trots att den har närmare 40 år på nacken.

    Follyfoot är en av böckerna i en bokserie som jag tyckte väldigt mycket om när jag var i den åldern då jag läste hästböcker. Vad jag fastnade för på den tiden var att hästarna i den här boken inte är överdrivna sagohästar, utan ganska vanliga hästar, ofta sådana med en hel del skavanker. Den känns liksom trovärdig. Det tycker jag fortfarande.

    Boken handlar om ett stall, Follyfoot, där några eldsjälar tar hand om gamla och sjuka hästar, som behöver omvårdnad och vila. En del hästar räddar de från vanvård, andra hästar lämnar ägarna in för att de inte kan ta hand om dem för stunden.

    Det är en mysig och smårolig bok, som också blev TV-serie på 70-talet. Den har jag inte sett, men när jag läser boken kan jag föreställa mig att den nog skulle vinna på att vara TV-serie istället för bok. Det känns nämligen som att den inte riktigt har en röd tråd, utan innehåller lite väl många korta episoder, som står lite för sig själva. Det hade varit roligare om författaren hade trängt lite djupare i karaktärerna istället.

  • Tematrio: Barnens favoriter

    Här om veckan, i en helt annan Tematrio, tipsade jag om boken Vår förbannade rätt, som handlar om Barnkonventionen. Den här veckan uppmärksammas just Barnkonventionen i veckans Tematrio. Väldigt passande, eftersom Barnkonventionen fyller 20 år i år!

    Berätta om tre barnboksfavoriter – dina egna, eller dina barns!

    Alla böcker om Rut-Emma var stora favoriter när jag var liten. Jag har både fått de upplästa för mig och läst dem själv. I somras läste jag om dem och upptäckte att jag fortfarande gillar dem!

    Jag gillade också Sven Nordqvists böcker om Pettson och Findus (t.ex. Tomtemaskinen). Kanske framför allt för att de är så härligt och detaljrikt illustrerade, med en enorm kreativitet, som nog alla nyfikna barn älskar.

    Och så gillade jag Lilla Anna och Långa farbrorn. Även här är det illustrationerna, som står för en stor del av det. Jag har fått Lilla Anna och Långa farbrorn-böcker läst för mig så mycket att jag fortfarande kan se bilder framför mig från somliga!

    Tomtemaskinen - Sven Nordquist

  • Till häst i New York

    Till häst i New York

    Ännu en hästbok utläst! Jag har nu faktiskt läst alla böcker om de tre stallkompisarna Lisa, Carole och Susan och jag kan nog konstatera att böcker inte är så hemskt bra som jag tyckte att de var när jag var liten.

    I Till häst i New York lämnar de tre kompisarna sin lilla idyll till småstad och åker till New York för att titta på en stor tävling, där en vän till dem ska ställa upp. Väl i New York kastas de rätt in i ett typiskt fall för deras klubb, Sadelklubben. De råkar av en slump på en stor flickidol: skådespelaren Skye Ransom och han måste lära sig att rida inför en roll i en film.

    Boken varken stör eller berör särskilt mycket, men är ändå hemskt söt och trevlig. Stallkompisar var min barndoms favorithästböcker och jag kan verkligen förstå hur de blev det. Ridlektionerna och ridturerna är beskrivna på ett närmast pedagogiskt sätt och på så sätt att man känner igen sig om man själv är en hästtjej som går på ridskola och lär sig grunderna. Samtidigt är böckerna konstruerade så att vem som helst kan känna igen sig även i de episoder som inte direkt berör hästarna och ridningen. Lisa, Susan och Carole är verkligen olika som personer och alltid finns det någon av dem man som liten tjej kan känna igen sig i och tycka om.

    Jag tycker ändå att det har varit skojigt att dyka ner lite i genren igen! Och jag undrar vad jag skulle tycka om t.ex. Peter Pohls böcker eller böckerna om Steffie och Nellie (av Annika Thor) eller om Mirandaböckerna (av Kerstin Sundh) om jag läste om dem. De var favoriter på sin tid, så att säga, men vad skulle jag tycka idag? Skulle jag våga? Eller är risken för stor att jag inte längre hittar något bra i dem? Usch, vad hemskt det vore!

    Böckerna om Rut-Emma älskade jag i alla fall som liten och när jag läste om dem i somras tyckte jag fortfarande att de var kanon. En annan som som riktar sig till en yngre publik är Le petit prince och den är ju helt underbar! Detsamma får nog sägas gälla för Astrid Lindgrens böcker, som kan tilltala små som stora, inte sällan på helt olika sätt.

    Vilka barnböcker tycker du är ”odödliga” favoriter? Har du vågat läsa om det du gillade när du var liten?