Etikett: Astrid Lindgren

  • Den rätta knycken: Astrid Lindgrens Vi på Saltkråkan av Johan Svedjedal

    Den rätta knycken: Astrid Lindgrens Vi på Saltkråkan av Johan Svedjedal

    Den rätta knycken, av Johan Svedjedal, är en djupdykning i Saltkråkan: uppkomst, utveckling, mottagande, betydelse, ja, allt om den underbara idyllen på Saltkråkan.

    Betyg: 4 av 5.

    I Den rätta knycken går Johan Svedjedal, professor emeritus i litteraturvetenskap, på djupet med Astrid Lindgrens älskade Saltkråkan. På ett intresseväckande sätt lyckas han ringa in det som kan sägas vara kärnan i berättelserna om Tjorven och de andra: den idylliska skärgårdsmiljön, kärleken och gemenskapen, den eviga sommarlovsstämningen.

    Jag håller själv Vi på Saltkråkan, TV-serien, till Astrid Lindgrens bästa. Jag är uppvuxen i liknande miljöer, inte på en ö då, i och för sig, men tillräckligt nära för att kunna se min egen hemstad i serien – avsnittet där Tjorven, Pelle och farbror Melker förtvivlat försöker rädda Snickargården undan rivning är alltså delvis inspelat i just Öregrund. Det här bidrar såklart till mys och igenkänning för mig personligen, men serien är såklart mycket större än så. Jag älskar miljöerna, huvudpersonerna, humorn, ja, typ allt. Många citat ur boken, ”den rätta knycken”, ”far ända in i baljan”, ”på min gata hemma i stan…” har etsat sig fast och det har de nog gjort hos betydligt fler än hos mig själv. Det är odödlig populärkultur och en del av vår kulturkanon, eller hur?

    Den rätta knycken är alltså en hel bok som behandlar i princip allt kring Saltkråkan. Till skillnad från Astrid Lindgrens andra verk skrevs Vi på Saltkråkan ursprungligen för TV och kom som bok först senare. I Den rätta knycken skriver Svedjedal om allt kring såväl TV-serien, boken som de många uppföljarna. Den som vill veta mer om inspelningen, skådespelarna och mottagandet av de filmade versioner har mycket att hämta i Den rätta knycken. Den som vill följa i Svedjedals analys av boken har ännu mer att hämta. Bokens uppbyggnad och Lindgrens stil diskuteras i detalj. För mig, som inte alls är litteraturvetare är det en otroligt spännande läsning – mycket faller på plats kring det skickliga hantverket bakom Lindgrens böcker.

    Det är inte varje dag jag läser en bok om en bok, dessutom inte en bok om en bok jag inte har läst(!). Ändå har det här varit en mycket lyckad läsning. Jag har läst väldigt mycket annat från Astrid Lindgrens rika produktion och kastar mig gärna över varje text om henne och hennes författarskap. Dessutom är TV-serien något av det mysigaste och bästa jag minns från min barndoms TV. Det har varit mycket härligt att få återvända dit.

    Den rätta knycken

    Den rätta knycken gavs ut av Albert Bonniers förlag 2024. ISBN: 978-91-0080240-0.

    Johan Svedjedal

    Johan Svedjedal är en svensk författare och professor emeritus i litteraturvetenskap.

  • 3 lyssningstips

    Har du sett att Astrid Lindgrens liv skildras i en ny podcast? Under december släpps nya avsnitt varje vecka och det utlovas bland annat inspelningar från familjearkiven, ljud som tidigare inte har givits ut. Det här känns jättespännande och som en självklar lyssning för mig! Bakom podden står Joel Silberstein Hont och Carl Fridsjö, som bland annat har intervjuat forskare och tagit hjälp av Lindgrens familj i arbetet med serien. Jag tänker inte missa Astrid – ett liv.

    Det här är ett gammalt tips, men när jag ändå skriver om poddar så kan jag ju slänga in att P3 Historia för några månader sedan släppte ett avsnitt om Karin Boye.

    Slutligen, ett lyssningstips som inte är en podcast… Visst känner du till Litteraturbanken? Litteraturbanken är en ideell förening som verkar för att tillgängliggöra svensk skönlitteratur och andra texter. Hos dem finns mängder av klassiska verk inskannade och redo för vem som helst att digitalt bläddra omkring i. De har också massor av e-böcker (i läsvänligt epub-format). Nu satsar de också lite extra på inläst material som de nu lyfter fram på sin sida med ljud & bild. Här finns noveller, poesi och annat, inläst av exempelvis Jessica Schiefauer och Jila Mossaed.

  • Helt nya Astrid Lindgren-böcker!

    Helt nya Astrid Lindgren-böcker!

    En del författare kan man inte få nog av, men en dag tar det ju slut: en författare går bort och det enda som återstår är det som hann skrivas ned. Det är fint att tänka att någon närmast kan få evigt liv tack vare sina texter, men samtidigt kan man som läsare bli girig. Vilja ha mer.

    Ibland blir det rent osmakligt. Ingenting tyder t.ex. på att Harper Lee ville ge ut Ställ ut en väktare, utkastet som hon senare arbetade om när hon skrev succé-romanen Dödssynden, men när hennes syster, tillika vårdare, gick bort, passade man på att låta den gå till tryck så att man kunde krama pengar ur den.

    Ibland undrar man också vad det är värt att ge ut upphittade manuskript och andra texter som då och då dyker upp och tillskrivs någon känd författare. Om personen hade velat ge ut den medan hen levde så hade den väl också getts ut?

    Jag tycker att det här är intressant. Det mesta som skrivs och ges ut faller i glömska och försvinner, men risken/chansen finns ju att en text blir ”odödlig” och lever kvar. Hur länge måste en textförfattare stå för en text? Är alla texter värda att bevara för framtiden..?

    Alla ska sova av Astrid Lindgren och Marit Törnqvist
    Alla ska sova av Astrid Lindgren och Marit Törnqvist

    Ja, det finns knappast några tydliga svar. Det jag egentligen tänkte komma fram till är att man ibland blir genuint glad över att det kommer ut ”nya” texter från en älskad favoritförfattare, som Astrid Lindgren till exempel. Nu är inte jag så inne i bilderboksgenren, men det känns väldigt fint att det i vår/sommar kommer två helt nya Astrid Lindgren-böcker. Nu i april kommer Alla ska sova, en bilderboksversion av visan med samma namn som sjungs i Alla vi barn i Bullerbyn. Den ser så himla varm och mysig ut, med illustrationer av Marit Törnqvist. I juni kommer dessutom boken Ett litet djur åt Pelle, som är en bilderboksversion av det Saltkråkan-avsnitt som handlar om när Pelle önskar sig en alldeles egen kanin. Jag älskar Saltkråkan och bland TV-versionerna är det helt klart Saltkråkan som är min favorit, kanske för att jag har vuxit upp i Roslagen. Det här är första gången som en Saltkråkan-berättelse har blivit en bilderbok och det är väl på tiden. Maria Nilsson Thore har illustrerat och karaktärerna ser inte alls ut som i TV-serien, men känslan känns ändå helt rätt.

    Ett litet djur åt Pelle av Astrid Lindgren och Maria Nilsson Thore
    Ett litet djur åt Pelle av Astrid Lindgren och Maria Nilsson Thore
  • Unga Astrid (film inspirerad av Astrid Lindgrens liv, innan hon blev författare)

    Här om veckan var jag på bio och såg Unga Astrid, filmen som är baserad på Astrid Lindgrens liv innan hon blev en känd författare. Vi var nog många som blev berörda och som fängslades av Kristina Lindströms Astrid Lindgren-dokumentär som sändes i tre delar julen 2014 (den finns för övrigt på SVT Play just nu). När jag såg dokumentärserien blev det också första gången jag fick höra berättelsen om hur Lindgren som ung mor blev tvungen att lämna ifrån sig sin lille son, Lasse, till fosterföräldrar i Danmark. I Lindströms dokumentär blev den här traumatiska tiden i Lindgrens liv en nyckel som satte många av hennes verk i ett nytt ljus. Det var nog fler än jag som blev väldigt berörda av att lära känna den delen av Astrid Lindgren, så det är inte konstigt att någon har velat gå djupare och skapa en hel film om det. Unga Astrid fokuserar alltså på just den här tiden i Astrid Lindgrens liv. Vad jag har förstått har Unga Astrid, regisserad av Pernille Fischer Christensen, fått en del kritik, inte minst av Astrid Lindgrens dotter, Karin Nyman, för att den berättar om den här tiden som Astrid Lindgren själv inte gärna ville prata om. Att veta att filmen använder sig av en persons liv, och att den personen samtidigt var väldigt mån om att skydda just de här delarna ur sitt privatliv, gör såklart att filmupplevelsen grumlas något, men med det sagt så tycker jag att det verkligen är en fin  och väldigt stark film.

    Filmen, som alltså inte är en dokumentär, men som ligger nära verkliga händelser i Astrid Lindgrens liv, berättar om den unga Astrids liv i Vimmerby och hur allt ställs på ända när hon inleder en romans med lokaltidningens redaktör, en cirka 30 år äldre man som precis ligger i en komplicerad skilsmässa med sin fru. Astrid, i filmen spelad av fantastiska Alba August, är bara runt 16 år och är en slags praktikant på tidningen. När hon inleder en relation med sin chef blir hon också gravid och självklart blir det uppståndelse. Barnets far kan dömas för otukt och få ännu större problem med den skilsmässa han är mitt uppe i. Astrids föräldrar oroar sig stort för sin dotters framtid och vad alla ska tycka, särskilt oroliga blir de eftersom att de arrenderar sin mark från kyrkan. Astrid måste helt enkelt (enligt den tidens logik) lämna Vimmerby under graviditeten och hon hamnar då i Stockholm, där hon går en sekreterarutbildning. När förlossningen närmar sig åker hon till Danmark, eftersom att hon inte behöver uppge barnets fars namn där.  Ung och ensam föder hon sin älskade lilla son, Lasse, som hon inte kan ta med sig hem, utan måste lämna hos en fostermor.

    Det gör ont i hjärtat när man ser Astrid kämpa för att få hem sin son och hur hon krigar för att få tillvaron att få ihop och att hitta och utveckla sin mammaroll under de fåtal besök hon kan göra hos sin pojke. Det kan förmodligen vara nog så jobbigt att vara ensamstående idag, men filmens Astrid Lindgren hade dessutom mycket lite pengar att röra sig med, väldigt få skyddsnät runt omkring och hon var ju själv bara ett barn. Jag blev verkligen berörd.

    Unga Astrid är en både sorglig och känslosam film, men samtidigt är den också en härlig film, full av liv.  I filmen lyfts det fram en skämtsamt och spexig Astrid, som har svårt att sitta still och som varken håller igen när hon blir arg eller glad. Det är stora känslor och stor livskraft som lyser igenom hela tiden. Ibland blir det lite övertydligt, men det märks att regissören har velat hitta kopplingar till Lindgrens böcker och karaktärer. Filmens Astrid Lindgren är som en kraftfull Pippi Långstrump: stark, självständig, handlingskraftig. Ibland ger hon ifrån sig rena Ronja Rövardotter-skrik. Framför allt är hon en inspirerande och stark ung kvinna och det är jäkligt skönt att sitta och se en hel långfilm som fokuserar på just detta: en film om moderskap och mod.

    En del har kritiserat att filmen handlar om Astrid Lindgren och moderskapet och inte om Astrid Lindgren och karriären. Jag är benägen att tycka att det är just detta som gör filmen så intressant. Alla vet redan vilken enastående författare Astrid Lindgren var och vilken fantastisk spridning hennes berättelser har fått. Filmen berättar något annat och kanske är det förminskade och synd att den gör det, men jag tycker verkligen att sådana här starka kvinno-berättelser behövs. Såhär kunde en kvinna liv se ut på 20-talet.

    Det är komplicerat att Unga Astrid handlar om Astrid Lindgren, med tanke på att hon själv troligast aldrig hade accepterat att den här filmen hade gjorts, men ska man se filmen som det den är: en film inspirerad av Astrid Lindgren, så kan man kanske också det positiva i att ett stycke kvinnohistoria tack vare Lindgren får den här uppmärksamheten. Filmen hade förmodligen inte väckt samma intresse eller engagemang om den hade handlat om en helt fiktiv person, men nu får många svenskar chansen att se en riktigt fin och berörande film som berättar om kvinnliga erfarenheter som sällan fått utrymme på vita duken tidigare. Jag tycker i alla fall att det är en väldigt sevärd film.

  • De hemliga kärleksbreven till Astrid Lindgren

    För något år sedan läste jag Astrid Lindgrens Krigsdagböcker. Det är en verkligt intressant bok för den som vill läsa en ögonvittnesskildring från ”en vanlig svensk” medan kriget faktiskt pågick, men det är också en oerhört fin bok, naturligtvis, för oss som vill grotta ner oss i Astrid Lindgrens liv så som det såg ut innan hon debuterade som författare och allt. Boken består alltså av Astrid Lindgrens egna dagböcker från den här tiden.

    Krigsdagböcker av Astrid Lindgren
    Krigsdagböcker av Astrid Lindgren

    Men det finns fler privata texter att läsa för den som är intresserad. Många läste förmodligen, precis som jag, brevväxlingen mellan Astrid Lindgren och vännen Louise Hartung som publicerades i DN i november och som fortfarande finns på nätet för den som eventuellt har missat. Det här är alltså inte material till en hel bok, men det är väldigt intressanta texter för den som vill läsa mer om Astrid Lindgren och få hennes egna ord från vardagen och livet.

    Sedan kan jag inte komma ifrån att det känns som att tjuvkika och få se någonting lite väl privat. Det är till exempel uppenbart att Hartung är förälskad i Lindgren och att Lindgren har lite svårt att få henne att förstå att det inte är besvarat… Hade Hartung och/eller Lindgren vetat att de här breven skulle komma att läsas av tusentals människor så hade de kanske inte skrivit lika öppet. Men, men. När ett författarskap blir så stort som Lindgrens så får man väl helt enkelt acceptera att sådana här brev och annat måste få passera som allmänintressanta dokument.

  • 2 teatrar: Blod och Eld och en pjäs om Astrid Lindgren

    Jag är inte så himla duktig på att gå teater. Nu är ju jag bosatt i Umeå, så en del spännande föreställningar letar sig aldrig hit, men det är egentligen ingen ursäkt, för det saknas inte föreställningar för den sakens skull. Verkligen inte. Jag borde helt enkelt påminna mig själv lite oftare om att gå på något.

    Hade jag bott i Malmö så hade jag pallrat mig iväg till Blod och Eld: ett nyskrivet körverk som är baserat på Liv Strömquist briljanta seriealbum Kunskapens frukt. Föreställningen går redan för fullt på Malmö stadsteater (Intiman).

    ”Blod och eld är ett nyskrivet, tragikomiskt körverk för tio skådespelare. Det handlar om att åldras. Varför måste Snövit dödas av sin elaka styvmor? Varför fick tidernas största sexsymbol, Marilyn Monroe, aldrig själv orgasm? Och varför vet vi så lite om klimakteriet? Vi rör oss mellan tidlösa och eviga teman, från moderskap och sexualitet till vår tids jakt på evig ungdom.”

    En annan teater som jag vill se är Dramatens pjäs om Astrid Lindgren. Premiären är planerad till 2018. Den som väntar på något gott… 😉 Jag undrar lite varför ingen har gjort en pjäs om Astrid Lindgrens liv tidigare? Efter att ha sett dokumentären om henne och läst hennes Krigsdagböcker så inser jag att det verkligen finns mycket intressant från hennes liv att bygga en pjäs på.

  • Astrid och hennes böcker

    Astrid och hennes böcker

    Astrid Lindgren är en författare som både barn och vuxna kan läsa med stor behållning. Som barn läser man Lindgrens berättelser som spännande sagor och som vuxen kan man se hur ensam exempelvis Nils i Nils Karlsson Pyssling är, när han fantiserar sig bort medan han är ensam hemma. För den som är intresserad av Astrid Lindgren och hennes författarskap finns det en ny aktuell biografi: Alltid Astrid. Den är skriven av Ulla Lindqvist, som träffade Astrid Lindgren många gånger och som under 70-talet skrev en avhandling om Pippi Långstrump.