Ungefär vid den här tiden brukar jag blicka några år bakåt. Det är ju en sak att utse årets bästa läsning, men för min del blir det alltid en topplista med böcker med varierande utgivningsår. Jag tycker det är kul att också jämföra böcker från samma år, vilket jag alltså brukar göra genom att titta några år bakåt, så att jag har hunnit läsa ett gäng. Nu har turen kommit till 2021, ett utgivningsår från vilket jag har läst 27 böcker (hittills), varav förvånansvärt många har fallit helt ur minnet. Några guldkorn finns dock som står ut och den självklara vinnaren är:
Löpa varg av Kerstin Ekman, denna vemodiga lilla berättelse om att åldras och att titta tillbaka på livet. Huvudpersonen har jobbat i skogen ett helt liv: godkänt stora avverkningar och brukat skogen på ett ovarsamt sätt. Var det rätt? En dag ser han en varg, blir märkligt berörd, och börjar grubbla på det avtryck han gjort under sin tid i livet. Ekman är en författare utöver det vanliga och det märks inte minst i den här romanen.
Några bubblare: Stöld av Ann-Helén Laestadius, Himlabrand av Moa Backe Åstot och Vänligheten av John Ajvide Lindqvist.
I år har jag läst en hel del och som vanligt är det överraskande att upptäcka hur många böcker som har hunnit glömmas bort under året. Även sådana som jag gav riktigt höga betyg när det begav sig kan såhär i slutet av året kännas lite medelbra såhär i backspegeln. Bland årets utlästa böcker blandas feelgood och klassiker, deckare och faktaböcker, romaner och noveller. Ur detta har jag gjort mitt bästa för att vaska fram årets favoriter. Här kommer alltså min topp tio för 2020. Som vanligt är det alltså favoriter från årets läsning och böckerna är inte nödvändigtvis utgivna under 2020.
10. Granen av H.C. Andersen
Granen är en underbar liten novell av H.C. Andersen. Huvudpersonen är en gran som alltid verkar längta till något annat. En sorglig och fin berättelse om att glädjas åt det man har.
Granen av H.C. Andersen
9. Som pesten av Hanne-Vibeke Holst
Som pesten av Hanne-Vibeke Holst är en tegelsten och en otroligt fängslande roman som sjukt nog blev utläst bara dagarna innan coronaviruset kom till Sverige. I boken lamslås världen av en ny influensa – en pandemi som bryter ut och skördar offer efter offer. Nu vet jag inte om jag skulle tycka att det var speciellt härligt att läsa Holsts roman, men då var den en riktig bladvändare, en bok med ett sällsynt driv och högt tempo som höll över alla de närmare 850 sidorna.
Som pesten av Hanne-Vibeke Holst
8. Lyktsken av Michael Ondaatje
Lyktsken av Michael Ondaatje är en annan riktigt spännande bok – och ändå är det allt annat än en actionfylld historia. Här är huvudpersonen en man som tänker tillbaka på sin barndom, sina (förvanskade?) minnen och familjehemligheter. Författaren är verkligen en skicklig berättare. Lyktsken är en otroligt fin berättelse om att förstå sig själv genom att återvända till minnen från barndomen och se dem i ett nytt ljus.
Lyktsken av Michael Ondaatje
7. Ghachar Ghochar av Vivek Shanbhag
Ghachar Ghochar av Vivek Shanbhag är en underbar kortroman om en ultrarik familj som på grund av pengarna blivit helt dysfunktionell och byggt upp ett eget litet universum med skeva värderingar och tveksam moral. Jag läste den först som en dråplig komedi, men det är helt klart en roman som också rymmer en hel del skärpa. En otroligt annorlunda, och bra, bok om pengars makt: pengar som kan vara vägen till frihet, men som också kan bli ett fängelse.
Ghachar Ghochar av Vivek Shanbhag
6. Osebol av Marit Kapla
Osebol av Marit Kapla är en drygt 800 sidor lång diktsamling om den värmländska byn Osebol. En stor del av byns invånare medverkar i boken. Det är en underbar berättelse om några livsöden och om ett samhälle som monteras ned bit för bit. Jag har alltid varit svag för berättelser av och om ”vanliga” människor. Det är så många kändisar som tar och ges utrymme, men var och en av oss bär på spännande historier som många gånger kan vara långt mer intressanta än kändisskvaller. Osebol är så fin! En bok som rymmer så många berättelser.
Osebol av Marit Kapla
5. Gift av Tove Ditlevsen
Okej, jag kan inte säkert veta, eftersom jag har exakt 0 egen erfarenhet, men Gift av Tove Ditlevsenkänns i alla fall som den enda berättelsen som verkligen har fått mig att förstå vad ett narkotikaberoende kan innebära. I den här självbiografiska romanen berättar Ditlevsen om hur hennes liv tog en helt ny vändning sedan en tidigare flört, tillika läkare, hjälper henne att utföra en abort (något som var olagligt i Danmark på den tiden). Vid ingreppet får Ditlevsen opioiden petidin – och från det ögonblicket är det petidinet som styr Ditlevsens liv. En helt otrolig bok, utlämnande och berörande. Vilket liv! Vilken resa!
Gift av Tove Ditlevsen
4. Den sista kvinnan av Audur Ava Ólafsdóttir
Den sista kvinnan av Audur Ava Ólafsdóttir tar sin början en nyårsafton då bokens huvudperson, María, oväntat blir lämnad av sin man och plötsligt står ensam med deras två tvillingar, 2,5 år gamla. Exmaken tänker inleda det nya året med att komma ut ur garderoben och flytta ihop med den man han av allt att döma har haft en affär med under lång tid. Minnen från äktenskapet rullas upp, blandas med oron över barnen – den försigkomna flickan och den oerhört försiktiga pojken – och livskrisen är ett faktum. Allt utspelar sig dock mellan raderna medan María lagar mat, renoverar hemmet och håller ett vansinnigt tempo i största allmänhet. Jag älskade sättet författaren byggt upp det hela. En speciell bok!
Den sista kvinnan av Audur Ava Ólafsdóttir
3. Fjärilsvägen av Patrik Lundberg
Patrik Lundberg höll ett fantastiskt sommarprat i år och i Fjärilsvägen får berättelsen en fördjupning. Här berättar Lundberg, sakligt och lugnt, om hans mammas (alldeles för korta) liv. Det är en brännande och berörande bok om klass och samhällsklyftor. Det var också en bok som fick mig själv att fundera mycket över mitt eget liv och resa. Fjärilsvägen hör till den där lilla samlingen av böcker som verkligen kan beröra på djupet.
Fjärilsvägen av Patrik Lundberg
2. Kungariket av Jo Nesbø
Kungariket av Jo Nesbø är en spänningsroman som nästan inte går att lägga ifrån sig. Boken kretsar kring två bröder i en norsk avfolkningsbygd. Den ena brodern har aldrig lämnat barndomshemmet, den andre har precis återvänt efter många år utomland och har nu högt flygande planer kring hur byn ska få sig ett lyft och allas utägor öka i värde. Undan för undan visar det sig dock att det finns massor av familjehemligheter och att i stort sett ingen i boken är riktigt den man först tror. Det här är en ren underhållningsroman och bland alla stora läsupplevelser i år vet jag nästan inte själv varför jag placerat den på plats två. Men faktum är att jag verkligen gillade den här boken! Kungariket är skickligt skriven, har ett fantastiskt flyt och den råkade vara precis den spänningsroman jag behövde läsa i höstas.
Kungariket av Jo Nesbø
1. Samlade verk av Lydia Sandgren
Tänk att det går att debutera med en roman som Samlade verk av Lydia Sandgren! Det här är en underbar, mångbottnad och rolig berättelse om vänskap, skapande och familjehemligheter. Läsaren får följa den medelålders förläggaren Martin, hans (halv)vuxna barn, hans bohemiske barndomsvän (som slutat svara i telefonen) och hans sedan länge försvunna fru, som trots att hon inte har en egen röst i berättelsen är högst levande hos dem alla. Jag älskade den lågmälda spänningen, de fina personporträtten, den fina skildringen av det omöjliga, men samtidigt livsnödvändiga, skapandet. Bland mycket annat. Fantastisk!
För många år sedan insåg jag det ointressanta i att utse ”årets bästa bok” och faktiskt syfta på de böcker som kommit ut under året. Jag läser böcker från blandade år, så därför har jag istället valt att plocka fram mina favoriter från årets läsning, vilket såklart kan vara en bok utgiven för 100 år sedan likväl som en nyare titel. Men det sagt så är det ju fortfarande lite kul att vaska fram bra böcker från enskilda år. Jag har därför lite av en tradition att utse favoriter för tre år sedan. 🙂 På tre år hinner jag läsa ikapp och få ihop fler böcker från just det utgivningsåret. Nu har turen alltså kommit till 2017, ett utgivningsår från vilken jag har läst 46 böcker.
En kul grej med att blicka bakåt är att en del böcker tenderar att växa medan andra med tiden inte visar sig vara fullt så minnesvärda som jag kanske först trodde. Efter att ha vänt och vridit på 2017 års böcker så fastnade jag i alla fall till slut för Musan av Jessie Burton, mest för att den var en sådan härlig bladvändare och för att jag älskade att läsa om skapandets kraft. Boken handlar också om kärlek och om inbördeskrigets Spanien. En bok med flera lager, med andra ord, men främst en bok som helt enkelt är fängslande och svår att lägga ifrån sig. Ibland älskar jag att läsa böcker där mycket utspelar sig mellan raderna och där språket är något speciellt, men ibland vill jag verkligen bara läsa de här bladvändarna. Så, ja, det fick bli Musan!
Jag är inte speciellt snabb på att läsa nyutkomna böcker. När jag pratar om årets bästa läsning, som jag t.ex. gjorde i en årsbästalista helt nyligen, så handlar det därför om böcker som lika gärna kan ha kommit ut 1991 som 2018. För att kunna göra någon slags rättvis topplista med böcker från ett visst utgivningsår behöver jag helt enkelt vänta några år… 😉 Här kommer alltså ett inlägg om favoriter som kom ut 2016. 🙂 Och det här kan jag alltså hålla koll på tack vare min läsdagbok. 🙂 Jag har hunnit läsa 37 böcker som gavs ut 2016 och många av dem är fruktansvärt bra och extremt läsvärda. Det går knappt att välja ut en titel, men efter lite velande så har jag gjort just det. Den bästa boken 2016 är helt enkelt *trumvirvel*:
Aftonland av Therese Bohman! Aftonland handlar om Karolina, en nyskild professor som handleder en doktorand med ett orimligt stort ego. Nu påstår doktoranden att han är ett stort scoop på spåren och Karolina, som egentligen har misstänkt att doktoranden inte har skrivit en rad på sin avhandling, rycks med. Det är en oväntat komisk bok om lunket på universitetet och persongalleriet rymmer massor av uppblåsta gubbar som sorgligt nog lär kännas igen för alla som som någon gång har ägnat oss åt forskning på ett universitetet… Men det är inte därför jag älskar boken, även om den roade mig högt. Däremot sögs jag verkligen in i den och berördes av Bohmans skildring av att göra en klassresa (eller ska jag säga bildningsresa?) och av att vara singel och barnfri. I en värld där så många ser singelskapet som en sjukdom som måste botas och där så många utgår från att barn är varje kvinnas livsmål så är det underbart och befriande att få ta del av en berättelse där det skildras något annat, även om det inte på minsta sätt påstås att det är enkelt att skapa sig ett eget liv efter en längre relation. Jag älskar Aftonland för att den är mångbottnad, rolig, sorglig, tänkvärd och för att den innehåller sida upp och sida ner med perfekt formulerade stycken om kärlek, tvåsamhet, vemod, singelliv, klass och bildning. Dessutom är Karolina en härligt udda person, en kvinna med en massa brister och mindre smickrande sidor, men som ändå är en person som man liksom tycker om från första stund. Och bara det att hon är professor, hur underbart är det inte med en roman där något sådant passerar helt okommenterat? Jag säger som jag sagt i ett gammalt inlägg om den här boken: Aftonland har allt som en riktigt bra roman bör ha.
Nu är det dags att lära sig att skriva 2018 istället för 2017 och diverse årssummeringar och topplistor har florerat på bloggar och medier så att folk förmodligen är lite less. Men det hindrar inte mig från att utse årets bästa bok 2015! 😉 Jag har i ett antal år roat mig med att utse årsbästaböcker för årtal som ligger några år bak i tiden. Jag är nämligen inte den som enbart läser nya böcker och därmed kan böcker utgivna under t.ex. 2015 räcka i ganska många år… Men nu är det dags! Här kommer mina favoriter från 2015.
Jag har hittills läst 35 böcker som gavs ut under 2015. Det är inte så svårt att ringa in den jag tycker minst om… Här finns nämligen den i mitt tycke kalkoniga Tiden läker inga sår. Jag känner folk som håller den här feelgoodromanen för det bästa de läst, men själv drar jag faktiskt på läpparna nu när jag påminns om den. En ofrivilligt komisk bok, som man brukar säga… 😮 Förlåt.
Det som är krossande när jag tittar på vilka böcker som kom ut 2015 är dock hur många fruktansvärt bra böcker som kom ut just det här året! Några av mina största favoritböcker alla kategorier kom ut under just detta år. Jag vet inte hur jag någonsin skulle kunna välja mellan underbara verk som Bodil Malmstens vackra dikt Det här är hjärtatoch Jonas Hassen Khemiris förvånansvärt roliga roman om rasism och sorg, Allt jag inte minns. De två böckerna kom ut 2015 och är bland det bästa jag har läst.
Fler oerhört bra böcker kom ut 2015, t.ex. Martina HaagsDet är något som inte stämmer, som innehåller några av de bästa ångestskildringarna jag har läst, och Jenny Nordbergs reportage De förklädda flickorna i Kabul, som jag fortfarande tänker på nu och då. Det är inte bara en bok som pekar på de utmaningar som Afghanistan står inför och varför västvärldens diverse projekt inte puttar det afghanska samhället i rätt riktning, utan det är framför allt en bok som på ett mer allmänt plan väcker tankar kring genus och könsroller. Jag tycker att alla borde läsa De förklädda flickorna i Kabul. 2015 kom en vacker volym med Astrid LindgrensKrigsdagböcker ut och detsamma gjorde Megan AbbottsOm du vågar, som överraskade mig. Jag hade inte väntat mig att en bok om ett gäng cheerleadingtjejer skulle vara så gastkramande och fängslande. 2015 var också året då Tom Malmquist gjorde succé med sin poetiska roman I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv, där han delar sin egen fruktansvärda upplevelse när han inom loppet av ett par dygn både blev pappa för första gången och förlorade sin sambo.
Vilket år!
Men om jag tvingas sålla fram en bok så faller valet trots allt på Det här är hjärtat. Den kanske inte är Bodil Malmstens allra, allra bästa, men hon är min favoritförfattare (fortfarande djupt saknad, kan man ju säga), så det säger väldigt lite om det här verket. Det är verkligen en fantastiskt berörande dikt om sorg och förlust. När jag läste den för några år sedan skrev jag: ”Det här är hjärtat fullkomligt bultar av känslor som spränger fram mellan de exakta orden. Jag tycker att det är helt otroligt. Vackert. Här finns så mycket sorg och känsla att jag för en liten stund känner att jag får låna en bit av Malmstens värld och dela hennes sorg i förlusten hon lider när hennes nära vän går bort.”. Precis så.
Jag brukar varje år titta tillbaka på det år som gått och lyfta fram årets bästa böcker, men det här är såklart böcker som jag har läst under året och inte nödvändigtvis böcker som har utkommit samma år. Sedan några år tillbaka brukar jag därför också blicka tillbaka ännu längre och utse en favorit från utgivningen tre år tillbaka i tiden. Varför just tre år tillbaka i tiden? Varför inte? Bra böcker har inget bäst före-datum! Jag läser gärna böcker som har några år på nacken. Nu har alltså turen kommit till att utse årets bästa bok 2014.
2014 var ett år som gav många fantastiskt bra böcker, t.ex:
Therese Bohmans träffande skildring av klass & makt i Den andra kvinnan, som jag för övrigt utsåg här om dagen till den bästa bok jag läste 2016!
Det är inte lätt att välja ut en vinnare bland dessa höjdare! Men jag måste nog ändå lyfta fram Liv till varje pris. Jag älskar böckerna om Maj. Det är så genialt och vackert att skriva tjocka, välskrivna, viktiga böcker om hemmafruliv. Sandberg gör verkligen en kulturgärning som skriver om detta bortglömda ämne i litteraturen. Dessutom är det så lätt att tycka om Maj. Jag gråter och skrattar med henne när hon jobbar & sliter, oroar sig och har ångest. Maj, Maj, Maj! Så otroligt bra böcker. Ska du läsa endaste en bok av de som kom ut 2014 så borde du läsa Liv till varje pris (fast börja gärna med Att föda ett barn och Sörja för de sina, som är de första böckerna i trilogin).
Så har jag kommit till mitt sista inlägg där jag summerar 2016. 😉 Idag bloggar jag om de bästa böckerna 2016! Vad som är ”bäst” är såklart lite svårt att svara på eftersom att det är så orättvist att jämföra böcker från olika genrer.
Bland de fackböcker som jag har läst så måste jag ändå säga att den klarast lysande stjärnan är Jenny NordbergsDe förklädda flickorna i Kabul. De förklädda flickorna i Kabul är en reportagebok med så många lager att var och varannan sida blir en aha-upplevelse. Dels är det överrumplande och fascinerande att läsa om fenomenet ”bacha posh”: de afghanska flickor som av olika skäl är förklädda till pojkar. Dels är det oerhört intressant att leka med tanken kring vad könsidentitet egentligen är för något. Det är också fint att få läsa Nordbergs skildring av Afghanistan. Det saknas inte kritik mot hur andra länder har klampat in och smetat dit sina egna idéer om hur Afghanistan borde se ut och vara.
De förklädda flickorna i Kabul av Jenny Nordgren
Bland den poesi som jag har läst i år så kan jag ju i och för sig erkänna att nästan allt är taget från samma bok: Samlade dikter av Bodil Malmsten. Det känns ändå konstigt att summera 2016 utan att nämna just den här boken, som jag läste i små doser under hela sommaren och som jag verkligen njöt av. Jag har svårt för poesi och tycker ofta att det är svårt att tolka dikter, men Bodil Malmsten skriver direkt och angeläget så att det går rakt in i hjärtat.
Samlade dikter av Bodil Malmsten
Bland de romaner som jag har läst i år så finns det en hel del riktigt, riktigt bra att välja mellan: I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv av Tom Malmquist, Allvarligt talatav Lena Andersson – och två titlar av Therese Bohman: Den andra kvinnan och Aftonland. Om jag måste välja så seglar nog ändå Den andra kvinnan upp som en vinnare. För det första älskar jag Bohman precisa språk och träffande beskrivningar, för det andra är det en helt otroligt insiktsfull och berörande berättelse om klass och makt. I boken får vi följa en ung kvinna som jobbar som diskare på sjukhusets storkök, men egentligen drömmer hon om någonting helt annat, något som också är något helt annat än hennes småborgerliga studentvänners drömmar. Klassresor är ett tema som jag tycker om att läsa om, kanske för att jag i någon mening själv har gjort en sådan. Ingen har dock lyckats skildra det här ämnet på ett för mig så träffande sätt som Bohman. Det blev en berättelse som också lärde mig någonting om mig själv.
Jag brukar, som ni kanske vet, inte nödvändigtvis läsa de allra nyaste och mest aktuella böckerna. Tvärtom är jag ofta sen på bollen och jag väntar gärna med att läsa nya böcker tills jag har hört lite omdömen och sett några recensioner. Jag tycker sällan att det är värt att chansa och för mig känns det som en chansning att läsa helt nyutgivna böcker (undantaget är såklart om det är en riktigt favoritförfattare som är aktuell med någonting nytt!). Med den bakgrunden utsåg jag förra året ”Årets bästa bok 2012”. Sedan dess har jag läst många fler böcker som getts ut 2012… Hehe. Men i alla fall.
I år är det då rimligen dags att utse ”Årets bästa bok 2013”. En del av böckerna från 2013 läste jag faktiskt 2013, så då har jag ju åren hunnit gå. En del strålande böcker kanske inte är riktigt lika färska i minnet nu – och det är ju också ett slags omdöme. Omvänt kan en del böcker, som jag betraktade som ”medelbra” då, vara sådana som verkligen etsat sig fast i minnet. Men hur jag än vrider och vänder på det så är det framför allt 8 titlar som står ut från mängden.
Och de nominerade är…
Americanah av Chimamanda Ngozi Adichie. En brännande, viktig och fantastisk bok om rasism. Boken följer Ifemelu, som lämnar Nigeria för att studera i USA. För första gången måste hon konfronteras med vad det kan innebära att vara mörkhyad – i hennes nya land möter hon dagligen rasism. En mångbottnad måsteläsning!
Det eviga folket är inte rädda av Shani Boianjiu. Skolan är över för de tre barndomskompisarna Yael, Lea och Avishag. Nu måste de göra den obligatoriska militärtjänstgöringen. Med en enorm precision skriver Boianjiu om ledan och de närmast obefintliga drömmarna som man kan ha i Tel Aviv. Det är en fantastisk bok om att vara ung och barnslig – och att behöva konfrontera våld i vardagen.
Egenmäktigt förfarande av Lena Andersson. En välförtjänt hyllad roman om olycklig kärlek. Ester trånar efter en man som både vill ha och inte vill ha en relation. Boken är en mycket analyserande och tänkvärd berättelse om kärlek och vad den kan göra med oss.
Expeditionenav Bea Uusma. Inte visste jag att jag var så intresserad av Andrées polarexpedition, men Uusmas detaljerade och underhållande fackbok är en riktig bladvändare. Hon vänder på varje sten för att försöka bringa klarhet i vad som egentligen hände expeditionsdeltagarna, som tragiskt nog omkom under expeditionen och hittades först 33 år senare.
Låt vargarna komma av Carol Rifka Brunt. Två systrar förlorar sin mobror och får för första gången reda på att morbrodern levt tillsammans med en man och att han drabbats av aids. Både försöker att hantera sin sorg och sorgen över att förlora varandra – den äldre systern är på väg att bli vuxen och skaffa sig ett eget liv. En fantastiskt vacker bok om systerskap och sorg.
Nyckeln av Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg. Den tredje och avslutande delen i Engelsforstrilogin – en fantastisk fantasytrilogi som utspelar sig i svensk bruksort. Det bästa är egentligen inte spänningen, även om den är en riktig bladvändare, utan de oerhört fina personporträtten och den pricksäkra skildringen av tonårsliv och att växa upp på en mindre ort.
Och ett skepp med sju segel och femti kanoner ska försvinna med mig av Bodil Malmsten. Det här är den avslutande delen i Malmstens loggbokserie. Här samlas bilder, texter och utdrag från Malmstens blogg. Det är en fin skildring av samtiden, men också en mycket berörande och vacker betraktelse om åldrandet. Mycket poetiskt och vackert komponerat.
Projekt Rosie av Graeme Simsion. En annorlunda och varm feelgoodberättelse om en man med autistiska drag och hans sökande efter kärleken. Han börjar använda sig av en komplicerad enkät för att sålla ut potentiella frukandidater. Det fungerar inte speciellt bra…
Och vinnaren är…
Americanah. Chimamanda Ngozi Adichie är en blivande Nobelpristagare och en viktig skildrare av Nigerias historia och hur de rasistiska strukturerna kan se ut i vårt samhälle idag. Alla borde läsa Adichie, både för det eleganta berättandet och de viktiga berättelserna. Americanah är hennes starkaste roman hittills och jag hoppas att det kommer många fler.
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
