Vargattacken av Lars Berge är en reportagebok om dödsolyckan på Kolmårdens djurpark. Man blir helt förskräckt av läsningen: en tickande bomb som slutade med en ung kvinnas död. Betyg: 4 plastikoperationer av 5.

Vargattacken av Lars Berge är en reportagebok om den fruktansvärda arbetsplatsolyckan på Kolmårdens djurpark 2012: en av parkens vargguider gick ensam in i ett varghägn utan någon larmutrustning eller någon form av skyddsutrustning eller distraktionsutrustning. När hon saknades på andra håll i parken började en kollega leta, bara för att hitta kvinnan död. Från djurparkens sida menade man på att det var en totalt osannolik händelse, omöjlig att förutse och omöjlig att förstå hur den alls hade kunnat gå till. Den polisutredning som följde kom dock att avslöja att det funnits många oroande varningssignaler. Det visade sig även att arbetsmiljöarbetet var kraftigt eftersatt och att många av arbetssätten inte alls hade stöd i tillgänglig kunskap om vargar eller om riskerna med att ha vargar i små hägn. Lars Berge har med utgångspunkt i förundersökningen och i grävarbete i vargens kulturhistoria skrivit en både förskräckande och fascinerande bok om dödsolyckan, vad som föregick den och om vargar och människor i största allmänhet.

Att läsa om den här vargattacken gör en verkligen upprörd. I ett hägn med åtta fullvuxna varghannar gick djurskötarna in ensamma, utan att ha någon som helst skyddsutrustning eller möjlighet att larma om hjälp. Vargarna betraktades som helt ofarliga eftersom att de blivit uppfödda med flaska och man använde också en metod som gick ut på att dominera och bestraffa vargarna om de gjorde fel. Andra vargexperter och andra djurparker dömer ut dessa metoder och på alla andra håll i världen tycks det betraktas som helt otänkbart med ensamarbete i ett varghägn, inte minst när vargarna stressats genom dominansbeteende och har fötts upp av människor. I det här hägnet tjänade Kolmården stora belopp tack vare produkten ”Närkontakt varg”, där grupper med vanliga privatpersoner fick gå in tillsammans med en ensam guide och umgås med vargarna. Någon flyktväg hade man inte ordnat och någon riskanalys verkar inte ha gjorts. Genom åren har åtskilliga besökare blivit bitna: en tonårig flicka så allvarligt att det krävdes plastikkirurgi för att försöka reparera skador hon fått efter grova bett i låret. Vid ett tillfälle gick en ensam guide in och blev omringad av vargarna, som uppträdde hotfullt och av allt att döma var beredda att döda. Det var en ren tillfällighet som gjorde att hon kunde ta sig ut. Inget av detta verkar ha fått Kolmården att reagera.

Boken berättar om en organisation som tycks vara helt oförmögen att ta till sig av ny kunskap och att omvärdera riskerna med den verksamhet man höll på med. Kanske var pengarna allt för lockande. Kanske hade det uppstått en kultur, där unga, ambitiösa djurvårdare, personer som lyckats få sitt eget drömjobb i konkurrens med många andra, inte vågade ifrågasätta. Kanske finns det liknande, osunda kulturer på många arbetsplatser, en slags hemmablindhet som kan få livsfarliga konsekvenser.

I det här fallet fick händelsen en dödlig utgång och personen som hade arbetsmiljöansvar blev senare dömd för vållande till annans död. Kolmårdens djurpark fick också betala miljonbelopp i en företagsbot. Kanske har de också omvärderat sitt sätt att jobba och att betrakta djuren, kanske inte. En kompis till mig var på Kolmården här om året och tog del av en av parkens många upplevelseprodukter. En annan i gruppen vågade sig på att fråga om vargattacken och fick till svar att ”kvinnan troligen var sjuk…”. Men vad ska man säga?

Vargattacken är verkligen en intressant bok, som lyfter många problematiska sidor hos djurparker i allmänhet och Kolmården i synnerhet. Här berättas Kolmårdens faktiskt ganska spännande historia – parken som skulle rädda ekonomin för den lilla Kolmården, som vid det laget var Sveriges minsta kommun. Pengar och kommersiella intressen verkar vara ett återkommande problem och något som ofta står i strid med andra intressen, hur mycket man än försöker att lyfta fram sitt bevarandearbete med mera. Jag har själv varit på Kolmården (som barn) och tyckt att det var fantastiskt, så som man gör när man fullständigt älskar djur. Jag är också övertygad om att de som arbetar på parken brinner för djurens bästa och vill väl. Det finns dock mycket som i grunden är knasigt med att stänga in djur i en park i syfte att tjäna pengar och att underhålla en publik. Jag misstänker i och för sig att Kolmården är både rymligare och bättre än många andra parker runt om i världen, trots allt. Här kommer det ändå fram hur vansinnigt det kan bli, särskilt när man tycks glömma bort att en del av djuren är potentiellt livsfarliga rovdjur.

Lars Berge påstår sig tillhöra skaran som tycker att vi ska ha varg i Sverige och jag delar den åsikten. Det är dock uppenbart att vargar också kan medföra problem, som man måste våga prata om. Det är nog ingen som blir hjälpt av att man försöker låtsas som att fullvuxna, stressade varghannar är att likställa med busiga hundvalpar. Den här boken gör att det står ganska klart, faktiskt.

Den 17 juni 2012 klockan 11.18 på förmiddagen hittas en ung kvinna död inne i ett av varghägnen på Kolmårdens djurpark. Den 30-åriga vargguiden hade tidigare samma morgon gått in ensam när vargarna plötsligt attackerade henne.

Vad som egentligen inträffade i varghägnet på Kolmården i juni 2012 är en gåta. Likaså hur den utrotade svenska vargen plötsligt kunde återvända till de svenska skogarna i mitten av 1980-talet.

Vargattacken är inte en naturvetenskaplig bok. Det är inte en bok om den skandinaviska vargen. Det är en bok om människor, människors besatthet, ärelystnad och girighet. Men också en bok om enskilda individer som vill göra gott. Som vill rädda världen. Det är en bok som handlar om hur naturen blivit en upplevelseindustri. En industri som skulle rädda en svensk bruksort. Det är en bok om hur det gick till när det vilda blev ett föremål för våra projektioner och våra idéer om gott och ont. Om våra idéer om hur ett samhälle bör organiseras. Det är en bok om människans önskan att kontrollera naturen. En djurpark och det som händer där säger betydligt mer om oss människor än om djuren som hålls fångna i dess hägn. De är, när allt kommer omkring, inget mer än djur. Djur som följer sina instinkter.

Men mest av allt är det en bok om vad som egentligen hände i varghägnet den där söndagen för sex år sedan. Och hur det kunde ske.

Förlagets beskrivning

Uppläsare: Lars Berge.
Utgivningsår: 2018 (första utgåvan, Albert Bonniers förlag), 2018 (den här ljudboken, Bonnier Audio).
Antal sidor: 229 (ca 8 h lyssning).
ISBN: 9789100169886, 9789178270255.

Lars Berge

Lars Berge (född 1974) är en svensk journalist och författare, som bland annat skriver för Svenska Dagbladet. Han debuterade 2013 med romanen Kontorsninja.