Etikett: Anhörig

  • 3 barnböcker jag läser med 3-åringen i sommar

    3 barnböcker jag läser med 3-åringen i sommar

    Treåringen älskar fortfarande böcker (hoppas det håller i sig!) och har därtill aldrig haft lätt för att somna. Vi läser böcker… många böcker, betydligt fler än vad man rimligen kan hinna med att blogga om. Här är i alla fall tre favoriter från några av de senaste omgångarna med bibliotekslån.

    Mina husdjur av Nils Andersson och Erik Svetoft

    Ur Mina husdjur av Nils Andersson och Erik Svetoft.

    Mina husdjur är en rimmad bilderbok om berättarens alla husdjur. Jag är inte 100% säker på att dottern uppskattar den exakt lika mycket som jag, men jag älskar att läsa den. Texterna är finurliga, roliga och knäppa på bästa sätt; Mina husdjur är en lekfull bok som gör en glad! Svetofts detaljrika illustrationer passar perfekt till texten.

    Mina husdjur, med text av Nils Andersson och illustrationer av Erik Svetoft, gavs ut av Rabén & Sjögren 2021. ISBN: 9789129728613.

    Naturen av Emma AdBåge

    Naturen är en rolig (och lite oroande) bilderbok om en liten by där invånarna uppskattar naturen, som finns där utanför. Men naturen bara gör och pågår, går inte att tämja. Till slut handlar boken om en natur, där det råkar finnas en liten by.

    Naturen, med text och bild av Emma AdBåge, gavs ut av Rabén & Sjögren 2020. ISBN: 9789129724943.

    Vi är lajon! av Jens Mattsson och Jenny Lucander

    Vi är lajon! är en bok som på många sätt säkert flyger över huvudet på min dotter, men som nästan rör mig till tårar; och på något sätt tror jag att vi uppskattar den båda två, på olika sätt. Boken handlar om två bröder med en ständigt pågående lejon-lek, som sätts på paus när storebror blir sjuk. Nej men herregud. Vad ska man säga? Barn ska inte få cancer!

    Vi är lajon!, med text av Jens Mattsson och illustrationer av Jenny Lucander, gavs ut av Natur & kultur 2019. ISBN: 9789127149281.

  • Skymningstid av Henrik Bromander

    Skymningstid av Henrik Bromander

    Skymningstid av Henrik Bromander är en bok om hemliga nätverk som verkar i det fördolda i 70-talets Sverige. Men den största behållningen för mig är berättelsen om att vara anhörig till någon med allvarlig psykisk sjukdom.

    Jag tror jag började lyssna på Skymningstid av Henrik Bromander med helt fel ingång. Jag läste någon av alla hyllande recensioner och fick för mig att Skymningstid skulle vara en roman om hemliga nätverk med koppling till Palmemordet. På sätt och vis rör boken förvisso just hemliga nätverk, men boken utspelar sig inte kring mordet på Olof Palme och handlar egentligen inte om det. Det är såklart inte författarens fel att jag hade fel uppfattning om boken, men jag måste ju erkänna att boken liksom inte kunde leva upp till mina förväntningar när den råkade vara en helt annan bok.

    Vad är då Skymningstid? Jo, det är en roman om ett 70-talets Sverige där militära celler verkar i det fördolda. Sovjetskräcken är stor och cellerna, som inte rakt ut refereras till som Stay behind-rörelsen (vad jag uppfattade i alla fall!) men som ändå är klart inspirerade av den, rör sig allt mer mot högerextremismen. Högerextremism råkar vara säkerhetspolisen Monika Nilssons fält och snart är hon något stort på spåren, något med kopplingar långt in i statsapparaten.

    Det är kittlande att tänka på vad som döljer sig undan ytan i samhället och det är spännande att följa Bromanders berättelse om hur rörelsen och dess medlemmar utvecklar sig. Ändå hade jag faktiskt ganska svårt för att komma in i Skymningstid. Den kändes lång, kanske för att den är långsamt inläst av Christoffer Svensson. Kanske är boken en av alla de böcker som faktiskt passar dåligt som ljudbok, kräver för mycket koncentration. Eller så var det stora problemet mig själv och mina förväntningar, som jag nämnde.

    Den stora behållningen för min del var faktiskt något av en sidohistoria som kretsar kring den misslyckade militären Gunnar Björk, som leder en av cellerna. Han kommer varje dag hem till en älskad fru med allvarlig psykisk sjukdom. Jag tycker att Gunnars oro som anhörig, och hela situationen som han, och för all del frun, befinner sig i är oerhört fint skildrat och ger något extra till karaktären. Kanske är jag den typen av läsare som lockas mer av böcker om människor och relationer än om konspirationsteorier. Kanske är det så enkelt.

    Skymningstid

    Skymningstid av Henrik Bromander

    Förlag: Natur och kultur (2021).
    ISBN: 9789127171985.

    Henrik Bromander

    Henrik Bromander (född 1982) är en svensk författare och serietecknare.

  • 5 romaner om att bli sjuk

    Okej, det här är kanske inte så upplyftande i oktober, mitt under en pandemi (eller någonsin). Man önskar naturligtvis att alla fick hålla sig friska och pigga och glada i alla sina dagar och helst vill man aldrig behöva tänka på sjukdom och elände. Ibland är det dock väldigt fint att få läsa en riktigt bra bok som ger lite insikt om vad det kan innebära att leva med ett svårt sjukdomsbesked. Det ger perspektiv. Idag tänkte jag tipsa om några böcker som handlar om att leva med en allvarlig sjukdom eller att uppleva att en anhörig drabbas.

    I kroppen min

    Kristian Gidlunds självbiografiska roman I kroppen min lämnar ingen oberörd. Vackert och ofiltrerat berättar Gidlund om livet sedan han drabbats av en obotlig cancer. Som läsare får man följa honom genom smärta och ångest – aldrig innan hade jag anat vidden av hur tufft det kan vara att genomgå cellgiftsbehandling. I kroppen min är verkligen en smärtsam bok, men det är också en bok om stark livslust. Och det värsta av allt: att älska livet och veta att man har så väldigt lite kvar av det. När man läser Gidlunds bok blir det påtagligt hur mycket liv som han tyvärr aldrig hann uppleva. Och hur många vackra texter vi läsare tyvärr aldrig fick läsa.

    I kroppen min av Kristian Gidlund
    I kroppen min av Kristian Gidlund

    I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv

    I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv är en roman baserad på Tom Malmquists egna upplevelse när hans gravida sambo plötsligt blir allvarligt sjuk i leukemi. Deras dotter blir förlöst med kejsarsnitt och Tom springer mellan neonatalavdelningen, där hans för tidigt födda barn vårdas, och den intensivvårdsavdelningen där hans sambos tillstånd blir alltmer allvarligt. Det är en oerhört intensiv roman; Som läsare håller man nästan andan. Otroligt fint berättat om en oerhörd situation.

    Glaskupan

    Glaskupan av Sylvia Plath är förmodligen det bästa jag läst om att bli deprimerad (i en tid långt innan vår tids effektiva behandlingar). Huvudpersonen, Esther, är precis på väg mot ett spännande vuxenliv. Hon planerar för skrivkurser och collegeliv, men befinner sig i bokens början i New York, dit hon fått möjlighet att resa tack vare en tävling hon vunnit. Allt borde vara kul och spännande, men Esthers liv börjar sakta att falla sönder. Ett övergrepp. En motgång. Hon faller ned i en djup depression, som verkligen känns insiktsfullt skildrar av Plath, som själv led av psykisk ohälsa (och begick själv självmord 30 år gammal).

    Glaskupan av Sylvia Plath
    Glaskupan av Sylvia Plath

    Jag är kvar hos er

    Jag kan inte gå i god för att den här ungdomsromanen fortfarande håller såhär 20 år senare, men den är helt klart en av de mest berörande böcker jag läste i tonåren. Jag är kvar hos er av Peter Pohl är en oerhört levande skildring av en tjej som drabbas av en hjärntumör och hur hennes anhöriga försöker att hantera situationen. En av få böcker som jag har gråtit till på riktigt.

    Jag är kvar hos er av Peter Pohl
    Jag är kvar hos er av Peter Pohl

    Torka aldrig tårar utan handskar

    Torka aldrig tårar utan handskar är en trilogi där Jonas Gardell berättar om HIV i Sverige. Det märks att Gardell själv har förlorat många vänner till sjukdomen. I böckerna skriver han rakt och berörande om hela kompisgäng som suddas ut och förloras, samtidigt som det finns så mycket skam och tabu kring HIV och AIDS att det inte var ovanligt att man mörkade dödsorsaken. En del dog i ensamhet. En otroligt bra skildring av en mörk tid.

    Torka aldrig tårar utan handskar 1. Kärleken av Jonas Gardell
    Torka aldrig tårar utan handskar 1. Kärleken av Jonas Gardell
  • Rabbit Hayes sista dagar

    Rabbit Hayes sista dagar

    Rabbit Hayes sista dagar av Anna McPartlin är en varm och förvånansvärt rolig bok om en kvinna som hamnar på hospice och om hennes anhöriga. Betyg: 3 rockkonserter av 5.

    Rabbit Hayes sista dagar av Anna McPartlin handlar om den ensamstående mamman Rabbit Hayes sista dagar i livet. Hon har drabbats av en långt gången cancer och skrivs nu in på hospice för vård i livets slutskede. Boken handlar om hur Rabbit och hennes anhöriga försöker att hantera situationen. Inte minst handlar den om dottern Juliet, som inte helt har förstått, eller vill förstå, hur läget är för hennes mamma. Rabbits egna föräldrar vill, precis som hennes bästa kompis, syster och bror, alla ta hand om Juliet och alla har argument för de att de andra inte kan komma på fråga: föräldrarna, som själva och gamla och kan gå bort innan Juliet blivit vuxen, den bästa kompisen som är nyseparerad och bor i en pytteliten lägenhet, brodern som lever musikerliv i USA och kuskar runt i en turnébuss, systern som har en stor, bullrig familj och redan är trångbodd.

    Boken är såklart otroligt sorglig. Det står klart redan från sidan ett att Rabbit inom kort kommer att gå bort och lämna en stort tomrum efter sig hos sina anhöriga. Det går inte att skriva glatt och glättrigt om en sådan förlust. Ändå måste jag säga att boken känns väldigt varm och dessutom har passager som är riktigt roliga. Bokens huvudpersoner är alla excentriska och speciella på sitt sätt och det är kul att få följa dem, även om det är i en så svår stund i livet.

    Det som känns mindre bra med den här boken är dock hur den är skriven. Den består nästan helt av dialoger och har väldigt tunt med annan text som kan fylla ut berättelsen. Dialogen är inte dum, Anna McPartlin får till ett bra flyt i dialogerna och många repliker är verkligen vassa och roliga, men det blir enformigt ändå. Jag läser också och känner att berättelsen borde vara en film eller en TV-serie.

    Med det sagt så tycker jag att det här var en skön läsning. Den blandar ett jobbigt ämne med lättsammare delar utan att det blir för sentimentalt eller lättviktigt. Jag har också läst den här boken parallellt med annat under hela den här coronaperioden hittills och mitt i detta vansinne fann jag att den här boken passade rätt bra. Trots att den inte känns som någon stor litteratur så gav den verkligen perspektiv mitt i den här krisen. Livet alltså, var rädd om det!

    ”Verkar badkaret bra?” frågade Rabbit. Molly förstod att hennes dotter var medveten om hennes kamp, och det gav henne den spark hon behövde för att ta sig samman.

    ”Det gör det verkligen”, sa hon och kom ut från badrummet. ”Man skulle kunna drunkna i det.”

    ”Det ska jag komma ihåg ifall det blir alltför illa.” Rabbit skrattade.

    Rabbit hade för länge sedan insett att hennes mamma var den sortens person som, om det fanns minsta möjlighet, alltid måste säga fel sak vid fel tillfälle. Exemplen var otaliga, men av Rabbits favoritincidenter hade inträffat när en äldre granne med handprotes frågat Molly hur hon hade tagit sin mammas död. Varpå Molly hade svarat: ”Om jag ska vara ärlig, Jean, så var det som att förlora sin högra hand.”

    Ur Rabbit Hayes sista dagar av Anna McPartlin, översättning av Åsa Brolin.
    Rabbit Hayes sista dagar av Anna McPartlin

    ”Det var en vacker aprildag och fyrtioåriga Mia ’Rabbit’ Hayes – älskad dotter till Molly och Jack, syster till Grace och Davey, mamma till tolvåriga Juliet, bästa vän till Marjorie Shaw och den enda stora kärleken i Johnny Fayes liv – var på väg till ett hospice för att dö.”

    Under nio dagar får vi vara med Rabbit när hon försöker förlika sig med att hon måste lämna sin familj. Vi får följa Mollys kamp för att, mot alla odds, hitta ett botemedel mot dotterns cancer – en irländsk mor ger aldrig upp.

    Och Juliet – vem ska ta hand om henne? Alla vill, men vem är mest lämpad? Och har Juliet ens förstått hur illa däran hennes mamma är? Rabbit Hayes sista dagar är en känslomässig berg-och-dalbana, som får läsaren att skratta, gråta och uppskatta livet på ett helt nytt sätt. En bok man aldrig glömmer.

    Förlagets beskrivning

    Originalets titel: The Last Days of Rabbit Hayes (engelska).
    Översättare: Åsa Brolin.
    Utgivningsår: 2014 (första irländska utgåvan), 2015 (första svenska utgåvan, Printz).
    Antal sidor: 373.
    ISBN: 9789187343483, 9789187343650.
    Andra som läst: Annes bokhörna, Böcker, Dagensbok.com.

    Anna McPartlin

    Anna McPartlin (född 1972) är en irländsk författare som skrivit flera bästsäljare. Rabbit Hayes sista dagar är den hittills enda som har översatts till svenska. Anna McPartlin har en hemsida och finns på Twitter och Instagram.

  • Gift

    Gift

    Gift av Tove Ditlevsen är en helt otrolig självbiografisk roman om kärlek, skapande och att hamna i missbruk. Sällan har jag läst en så drabbande skildring av beroende. Betyg: 5 bröllop av 5.

    Gift är Tove Ditlevsens självbiografiska roman om hennes liv som ung vuxen och hur hon kom att bli missbrukare. När boken tar sin början är hon gift med den betydligt äldre Viggo F, en redaktör, väletablerad i kulturvärlden. Själv skriver hon på sin första bok och är på väg att skaffa sig ett eget namn i samma kretsar. Viggo F framstår snart som en språngbräda mot något annat, något eget. Paret skiljer sig och Tove träffar en student, Ebbe, med vilken hon inleder en passionerad relation. Nu är det Tove som är den etablerade, den som stå för inkomsterna och tar ansvar. Trots detta är det Ebbe som har makten och håller Tove i ett känslomässigt grepp. Det är intressant att följa spelet. Det här är alltså en framgångsrik kvinna som borde kunna säga ifrån, men som trots allt är den som hukar när det börjar knaka i fogarna. Tänk att känslor kan vara så hämmande! När paret blir föräldrar börjar den bräckliga relationen gå sönder på riktigt. De är till slut otrogna på varsitt håll och snart är Tove gravid igen. Den här gången ser hon det som omöjlig att behålla fostret. Abort är dock olagligt vid den här tiden och det är långt ifrån okomplicerat att hitta en läkare som är villig att utföra ingreppet. Hon vänder sig till en läkare, Carl, som hon hamnat i säng med vid tillfällen. Han vill omedelbart hjälpa Tove.

    Vid ingreppet får Tove petidin, en starkt beroendeframkallande och kraftigt smärtstillande opioid. Beroendet kommer omedelbart. Den känslan petidinet ger henne är så stark att den första sprutan kastar omkull hela Toves värld. Nu är det Carl som har hennes i sitt grepp. Det är han som är nyckeln till petidinet. Tove lämnar Ebbe och gifter sig med mannen med sprutorna. Injektionerna fortsätter – alltid kan hon hitta någon förevändning för att de behövs. Hon är manipulativ, Carl är själv psykiskt sjuk och sätter inte emot. Snart krävs det mycket för att uppnå rätt effekt och Tove sjunker djupare och djupare ner i missbruket. Hon är beroende av drogerna, men också av Carl, som tillhandahåller dem. Äktenskap, barn, en öronoperation som kostar henne hörseln på ena örat – allt kan hon gå med på om det också kan ge henne tillgång till de preparat kroppen skriker efter.

    När man själv lever milslångt från en värld med droger och missbruk är det svårt att förstå hur ett begär kan sätta sig så starkt. Tove Ditlevsen lyckas dock göra beroendet och missbruket brännande nära. Jag blev verkligen berörd. Hon skriver om ett begär som etsar in evighetslånga banor i hjärnan. Med tiden kommer Tove att få hjälp ur sitt missbruk, men hon kommer aldrig att bli fri: suget efter petidinet går aldrig att utplåna. Gift är en oerhört stark skildring av att vara narkoman.

    Titeln på boken är förstås dubbeltydig: den handlar både om petidinet, som förgiftar författaren, och om hennes fyra äktenskap (efter Carl träffar Tove sin Victor, som också blir hennes räddning). Båda betydelserna är intressanta: Gift är verkligen en utlämnande och berörande bok om och av en kvinna som levt ett liv med höga toppar och djupa dalar. Det är en fascinerande färd att få följa med på resan. Vilket liv! Vilken tid! Jag läser med tusen tankar och känslor. Läs den här boken!

    Danska Tove Ditlevsen (1917-1976) var på sin tid vida läst och skandalomsusad för sina skoningslöst ärliga böcker, som skärskådar kroppsliga och känslomässiga mänskliga erfarenheter med en blandning av slagfärdighet och skör­het. Hennes böcker återutges nu som moderna klassiker, och kommer bland annat på engelska hos Penguin Classics.

    Gift anses av många vara hennes allra främsta verk. Här finns tre kärleksobjekt: männen, drogerna och skrivandet. Gift handlar om fyra äktenskap, det första med den 36 år äldre redaktören Viggo F, och om barnen hon föder. Men också om giftet i den spruta som till slut har huvudpersonen helt i sitt våld. Genom hela denna såriga, hudlösa, vansinnigt skickligt skrivna bok, löper förhållandet till skriften som passion och räddningsplanka. Hon skrev det hon levde, och medierna älskade att skriva om henne. 1956 skriver Ditlevsen själv om symbiosen med offentligheten: ”… med tiden fick hon det avskyvärda något, som vi kallar ett namn, och så småningom förstod hon, att det namnet hade stulits ifrån henne …”

    Förlagets beskrivning

    Originalets titel: Gift (danska).
    Översättare: Ninni Holmqvist.
    Uppläsare: Kristina Törnqvist.
    Utgivningsår: 1971 (första danska utgåvan), 1973 (första svenska utgåvan, i översättning av Vanja Lantz, Rabén och Sjögren), 2019 (första utgåvan i den här översättningen av Ninni Holmqvist, Natur och kultur), 2020 (den här Radioföljetongen, Sveriges radio).
    Antal sidor: 171.
    ISBN: 9789127154971.

    Tove Ditlevsen

    Tove Ditlevsen (1917–1976) var en dansk författare. Hon gav ut sin första diktsamling, Pigesind, 1939 och skrev därefter ett flertal diktsamlingar och romaner. Hon är bland annat känd för sina självbiografiska romaner, där Gift är den avslutande delen.

  • Berättelse om ett liv

    Berättelse om ett liv

    Berättelse om ett liv av Peter Handke är en kortroman där författaren berättar om sin mors liv och hennes självmord. Betyg: 3 sorger av 5.

    Berättelse om ett liv av Peter Handke är det första jag läser av 2019 års nobelpristagare. Ärligt talat hade jag inte tänkt läsa honom, för man blev ju inte direkt sugen efter allt rabalder i höstas. Kan han vara den mest utskällda nobelpristagaren hittills? När den här självbiografiska kortromanen kom som Radioföljetong gav jag den hur som helst en chans och det ångrar jag inte. Det här är heller ingen bok som rör sig kring något politiskt eller kontroversiellt, utan kring sorg, något som många säkerligen kan relatera till och beröras av. Boken är skriven strax efter Handkes mors självmord och handlar om författarens sorg. Boken är ett försök att skriva om modern och hennes liv, så om det blev, alldeles för kort.

    Boken är inte ens 100 sidor lång och som Radioföljetong hann jag lyssna klart på den medan jag städade och fixade här hemma en söndagskväll. Det var förmodligen fel inramning och fel sätt att ta till sig den här berättelsen, som troligen hade vunnit på att läsas långsamt och med eftertanke. Jag vet knappt om jag kan ge boken ett omdöme. Trots att det är ett starkt ämne så svischade boken förbi utan att göra något stort intryck. Det säger förmodligen mer och mig och min läsning än om något annat, men så är det i alla fall. Jag är i alla fall lite mer positiv till Handke och något mer nyfiken på hans övriga författarskap. Är det något jag brukar tycka om så är det när författare skriver kort och koncentrerat och det får man väl säga att Handke gör i den här lilla romanen.

    I Berättelse om ett liv skriver Peter Handke om sin mammas tröstlösa liv och självmord i början av sjuttiotalet. Han berättar om att vara det första barnet med ”fel” man, om ett äktenskap som faller samman och om en uppslitande tillvaro i Österrike och krigets och efterkrigstidens Berlin. Det är ett liv som ingen reagerar på, och som till slut går mot sin upplösning.

    Handkes berättelse är också en reflexion över det som berättas, över svårigheterna att skriva.

    Förlagets beskrivning

    Originalets titel: Wunschloses Unglück (tyska).
    Översättare: Eva Liljegren.
    Uppläsare: Johan Gry.
    Utgivningsår: 1972 (första österrikiska utgåvan), 1974 (första svenska utgåvan, Bonnier), 2019 (utgåvan på bilden, Albert Bonniers förlag), 2020 (den här Radioföljetongen, Sveriges radio).
    Antal sidor: 98.
    ISBN: 9100389692, 9789100183486.

    Peter Handke

    Peter Handke (född 1942) är en österrikisk författare. Han belönades med litteraturpriset i litteratur 2019, vilket väckte kraftig kritik eftersom att många anser att han har förminskat serbernas krigsbrott i de jugoslaviska krigen.

  • Till Daniel

    Till Daniel

    Till Daniel av Olaug Nilssen är en berörande bok om att vara anhörig till ett autistiskt barn och om den frustrerande kampen för att försöka få avlastning och stöd. Betyg: 4 överfyllda soptunnor av 5.

    Till Daniel av Olaug Nilssen är en självbiografisk roman där Nilssen berättar rakt och ärligt om livet med ett autistiskt barn i familjen. Det är en kort, men effektiv berättelse om de små och stora uppoffringar som behöver göras, om den ork som alltid måste finnas där (något alternativ finns inte) och om den tröstlösa kampen för att försöka få rätt stöd och avlastning.

    Sonen, Daniel, har en regressiv autism. Från att ha varit en välfungerande pojke, tidig med språk, börjar han plötsligt tappa allt mer och få det allt svårare för det sociala samspelet. Förloppet är svårt för föräldrarna att ta in och det sitter långt inne att acceptera att pojken bedöms vara utvecklingsstörd. De vill så gärna hålla kvar den pojke som Daniel en gång var.

    Det är en kärleksfull berättelse, men också en bok där författaren inte duckar för att också skildra svårigheterna: aggressiva utbrott, vaknätter, en ständig kamp mot myndigheter och den enorma byråkratin som sätter käppar i hjulet för att familjen ska få den avlastning och Daniel ska få det stöd som behövs. Under tiden måste Nilssen orka, alltid orka, hålla ihop och få dagarna att fungera. Arbetet och mycket annat i livet måste sättas åt sidan och ändå är det svårt att mäkta med. En enkel utflykt kan förvandlas till kaos, det oförstörbara iPad-skalet går sönder omedelbart (liksom paddan själv) – inga rutiner eller planer i världen kan förutsäga hur dagarna ska förlöpa. Det är en ständig, lågintensiv stress och det lilla hoppet och ljuset står till att myndigheterna ska bevilja de bidrag och de stöd som behövs och som av någon anledning är så långt borta.

    Det kan kännas närmast klaustrofobiskt att följa Nilssen i vardagen, kärleken och kampen. Boken är kort, men berättelsen är stor och går rakt in i hjärtat. Jag hoppas att många politiker och tjänstemän läser den här typen av berättelser. Det här är en norsk bok, men även Sverige behöver en myndigheter och politiker med empati.

    Till Daniel av Olaug Nilssen
    Till Daniel av Olaug Nilssen

    Originalets titel: Tung tids tale (nynorska).
    Översättare: Joar Tiberg.
    Uppläsare: Anna Maria Käll.
    Utgivningsår: 2017 (första norska utgåvan), 2018 (första svenska utgåvan, Albert Bonniers förlag), 2019 (den här ljudboksutgåvan, Bonnier Audio).
    Antal sidor: 160 (ca 3 h lyssning).
    ISBN: 9789178271221, 9789100177959.

    Den lille pojken Daniel förlorar gradvis sitt språk och hans personlighet förändras. För Daniels mamma blir livet en kamp, först för att förstå vad som händer med honom, sen för att kunna ge honom det stöd han behöver. Familjen prövas allt hårdare och processen de går igenom för att få rätt hjälp blir lång och svår.

    Till Daniel är en drabbande roman om att vara förälder till ett barn med autism, om kärleken och om kampen för att barnet ska bli sett för den han är och få det stöd som han och familjen behöver. Mammor ska aldrig ge upp, sägs det, men vad är att acceptera sin situation och vad är att ge upp?

    Vinnare av det norska Bragepriset 2017.

    ”Till Daniel” har satts upp som pjäs på den norska riksteatern, Olaug Nilssen har samtalat om boken med Norges statsminister på Litteraturhuset i Oslo och den har blivit nominerad till en rad fina priser. Boken var också med när man röstade fram årets bästa bok 2017.

    (förlagets beskrivning)

    Olaug Nilssen

    Olaug Nilssen (född 1977) är en norsk författare. Hon debuterade 1998 med Innestengt i udyr och betraktas idag som en av Norges viktigaste författare. Till Daniel är den enda av hennes böcker som finns översatt till svenska.

  • Kärlekens Antarktis

    Kärlekens Antarktis

    Kärlekens Antarktis av Sara Stridsberg är en roman om en utsatt och mördad kvinna och en roman där det för ovanlighetens skull är just kvinnan som står i centrum. En smärtsam och berörande berättelse. Betyg: 4+ injektioner av 5.

    Kärlekens Antarktis av Sara Stridsberg är en roman, men visst kan man ana att en del inspiration kommer från Catrine da Costa-fallet, eller kanske inte ändå? Kanske är det här den helt generiska romanen om kvinnan i alla de där fallen där offret är en kvinna?

    Boken kretsar alltså runt en mördad kvinna. Det är inte en bok om en mördare, inte om en polisutredning, inte om motiv, utan en berättelse om att bli mördad, att bli berövad sitt liv. Det saknas inte fruktansvärda detaljer kring hur mordet går till och hur kroppen sedan skändas, styckas, kastas bort, men det är inte en skildring som utgår från förövaren eller från en betraktare, utan en skildring från den som berövas allt, en berättelse från offret självt. Det går rakt in i hjärtat.

    Offret är en prostituerad heroinmissbrukare, som nu har ryckts bort från världen och kvarlämnat sörjande anhöriga. Kvar blir också kvinnans två barn, som hon tvingats lämna ifrån sig och som nu är för evigt förlorade. Nu kan den mördade kvinnan blicka ned på dem, men ingenting kan hon göra, på intet sätt kan hon ingripa.

    Det är en oerhört sorglig bok. Allt är så trasigt redan från början: heroinet, de omhändertagna barnen, kan det bli så mycket värre? Ja, sedan slås allt sönder fullständigt på det mest fruktansvärda sätt. Det framkommer inte vem mördaren egentligen är eller vad det kan finnas för motiv, men det är lätt att förstå att bokens huvudperson är ett enkelt offer. Hjärtat går sönder. Stridsberg har verkligen skildrat en av samhällets mest utsatta och det känns fantastiskt fint att hon helt har lånat just den här utsatta kvinnans blick och låtit offret få ha huvudrollen. Det är verkligen en berörande berättelse.

    Kärlekens Antarktis av Sara Stridsberg
    Kärlekens Antarktis av Sara Stridsberg

    Uppläsare: Lo Kauppi.
    Utgivningsår: 2018 (första svenska utgåvan, Albert Bonniers förlag), 2018 (den här ljudboksversionen, Bonnier audio).
    Antal sidor: 313 (ca 7,5 h lyssning).
    ISBN: 9789178270064, 9789100177140.

    ””Och det var juni, det var månaden för att försvinna, månaden för att bli hittad i stycken, månaden för att förlora sitt huvud, sin tunga och sitt kön.”

    En kort stund har hon funnits i världen, med dess begär, längtan och fruktan. Tills någon valde att släcka hennes liv och sprida hennes kroppsdelar i landskapet. Men barnen finns, som en gång var hennes, Valle och Solveig, som har omhändertagits av myndigheterna och placerats någonstans längs Sverigekartan. Och föräldrarna Raksha och Ivan fortsätter att finnas, irrande genom Stockholm och den dödas förlorade värld. Och dödsögonblicket finns, det tar aldrig någonsin slut.

    Sara Stridsbergs nya roman berättar om den absoluta utsattheten; om grymhet, ensamhet och moderskärlek. Om det som ändå blir kvar efter att allt försvunnit. Kärlekens Antarktis är ett hjärtslitande existentiellt drama som innehåller Stridsbergs karakteristiska blandning av stor litterär tyngd och tillgänglighet, en originell mix av skräck och skönhet, längtan och svart förtvivlan. En brutal berättelse om oväntad kärlek, ömhet och ljus i det totala mörkret.”

    (förlagets beskrivning)

    Sara Stridsberg

    Sara Stridsberg (född 1972) är en svensk författare och före detta ledamot i Svenska Akademien. Hon har bland annat skrivit böckerna Drömfakulteten, för vilken hon belönades med Nordiska rådets litteraturpris, och den uppmärksammade Beckomberga. Ode till min familj.

  • Fyra böcker om änkor

    Fyra böcker om änkor

    Idag tänkte jag tipsa om några böcker om änkor. Förmodligen har jag missat några av de mest oumbärliga böckerna på temat – Jag har exempelvis inte läst Joan Didions Ett år av magiskt tänkande – men en och annan bok om änkor har jag trots allt hunnit med. Här är tips från blandade genrer:

    Änkans bok av Joyce Carol Oates

    När jag läste den här boken hade jag känslan av att stå och tjuvlyssna eller att råka överhöra något som egentligen inte var för mina öron. Boken känns så privat och hudlös, sorgen ligger så blottad och öppen. Det kändes nästan för intimt! Men sanningen är väl att Änkans bok är en roman, skriven med Oates precision och att den avslöjar precis så mycket som hon hade tänkt. För visst är det en roman, men nog ligger den nära hennes egen förlust när hon förlorade sin make sedan 47 år tillbaka. Den är väldigt fin, hur som helst, och djupt berörande. Läs mer om Änkans bok.

    Kärleken är dödens motsats av Roberto Saviano

    I den här kortromanen är änkan ung. Mycket ung. Sjutton år gammal förlorar Maria sin pojkvän som tagit värvning för att få ihop pengar till deras bröllop. Det är ingen lång berättelse, men en brännande historia om förvirrande sorg och om fattigdom. Läs mer om Kärleken är dödens motsats.

    Kärleken är dödens motsats av Roberto Saviano
    Kärleken är dödens motsats av Roberto Saviano

    Den fjärde handen av John Irving

    Det kanske är osmakligt av mig att lyfta in en komedi i den här samlingen av mer allvarstyngda sorgeböcker, men jag gör det ändå! Den fjärde handen är en knäpp bok om en kvinna som förlorat sin man. Hans hand lever dock kvar, transplanterad till en annan man. Kvinnan kräver umgängesrätt – och mer än så. Jag läste den här boken när jag var i tonåren och jag är inte säker på att den skulle hålla för omläsning, men när det begav sig tyckte jag faktiskt att den var en av Irvings bättre romaner och på den tiden var jag väldigt förtjust i hans knäppa och originella berättelser. Läs mer om Den fjärde handen.

    Den fjärde handen av John Irving
    Den fjärde handen av John Irving

    Änkan av Fiona Barton

    Den här deckaren var helt i min smak! Den berättas ur en udda vinkel: huvudpersonen är änka och har varit hustru till en man som anklagats för barnporrbrott och för att ha rövat bort och mördat en liten flicka. Nu är han död och (skvaller)pressen vill suga ut så mycket som möjligt ur änkans historia. Som läsare undrar man såklart vad som hände och vilken inblandning änkan själv hade. Vad driver en kvinna att trofast stå vid sidan till en person som anklagas för ett avskyvärt brott? En verkligt tankeväckande bok! Läs mer om Änkan.

    Änkan av Fiona Barton
    Änkan av Fiona Barton