Bokblomma

Etikett: Augustpriset

  • Augustpriset och Lilla Augustpriset

    Ett pris som gör mig nyfiken, till skillnad från Nobelpriset, är Augustpriset. Jag brukar gilla Augustprisvinnarna! Förra årets Augustprisvinnare, Steve Sem-Sandberg med sin De fattiga i Lódz, har funnits på min Att läsa-lista ett tag. Närmare ett år faktiskt! 🙂 Snart är det dags att kora en ny vinnare! Du kan läsa mer om de nominerade här.

    Icke att förglömma finns det ytterligare ett Augustpris, Lilla Augustpriset. Där har unga författare, 16 till 20 år, fått skicka in bidrag och nu finns möjligheten att rösta på någon av de sex nominerade. Läs bidragen och rösta här! Det finns oerhört mycket ung begåvning där ute. Jag är jätteglad att unga får chansen att uppmärksammas och visa upp de berättelser de bär.

  • Hummelhonung

    Hummelhonung

    Tur att Hummelhonung är en kort liten bok, annars hade jag faktiskt inte läst ut den. Äckligare bok får man leta efter! Jag fattar faktiskt inte alls vad författaren vill med den här boken eller vad personerna och händelserna i den symboliserar. Ärligt talat orkar jag inte bry mig  heller. Jag blir bara äcklad av den och vill glömma att jag har läst den.

    Huvudpersonen är en medelålders författarinna som åker till en liten håla i Västerbotten för att hålla ett föredrag, och sedan stannar kvar där som inneboende hos en cancersjuk, illaluktande, äcklig och störd man. Som granne har han sin bror och sitt största hatobjekt, som också ligger för döden, är illaluktande, äcklig och störd. Där är hon alltså. Hon tvättar, fixar och donar, runkar av sin hyresvärd, slickar i sig vätska från broderns bölder och lyssnar på deras sinnessjuka berättelser.

    Fan vad perverst! Jag kan inte hitta på så mycket annat att säga faktiskt.

    Här är alltså en bok som får ett riktigt bottenbetyg av mig och det vågar jag verkligen skriva. Det har den senaste tiden diskuterats en del i andra bloggar om bloggar vs. recensenter och recensionsexemplar m.m. Det har bland annat diskuterats att bloggare alltid skriver positiva saker, bland annat för att de mutas med recensionsexmeplar. Det här är inget recensionsexemplar. Faktiskt får jag i stort sett inga recex och jag ber inte om dem heller, men hade det varit ett recex hade jag ändå tyckt att det är en äcklig bok. Skulle jag träffa på Torgny Lindgren skulle jag inte skämmas över att tycka det heller. Smaken är som baken! Och vill man läsa något bra av Lindgren finns ju bland annat Pölsan!

  • Gregorius

    Gregorius

    Om man, som jag, älskar Hjalmar Söderbergs mästerliga klassiker Doktor Glas, kanske en bok, som är baserad på den, kännas lite avskräckande. Vilken författare skulle möjligen kunna tillföra något till en berättelse som är närmast fulländad? Bengt Ohlsson lyckas faktiskt ganska bra med detta! Hans bok, Gregorius, som berättar samma historia som i Doktor Glas, men från prästen Gregorius synvinkel, lyckas faktiskt ge något extra och utnyttjar inte Söderbergs bok på något dåligt sätt.

    För den som inte har läst Doktor Glas är det här alltså berättelsen om en ung kvinna, som söker hjälp hos sin läkare för att hon vill att denne ska få hennes man, Gregorius, att hålla sig borta från henne. Äktenskapet är olyckligt och med en mycket stor åldersskillnad. Gregorius, som i Söderbergs bok är nästan märkligt förpassad till en figur lite i skuggan av själva berättelsen, får här huvudrollen. Han är en ensam och osäker man, som ofta lider av tanken på att människor runt omkring honom gör sig lite lustiga över honom. Han är klumpig och är obekväm i många sociala situationer och han önskar mycket hett att få bli far till ett litet barn och leva ett lyckligt liv med en liten familj. Detta är inte något som han får uppleva. Förhållandet till hans fru, den mycket yngre Helga, är inte lyckligt och han tycks inte kunna bli pappa. Skildringen av hans förhållande med Helga äcklade mig djupt när jag läste det. Hans dragning till henne börjar när hon är ett barn och det gränsar närmast till pedofili. Sedan de har blivit ett äkta par fungerar inte samlivet, men han tvingar sig ändå till sex med henne, vilket naturligtvis också känns obehagligt att läsa om. Det är över huvud taget en ganska rå bok, utan att boken för den skulle behandlar särskilt våldsamma händelser. Det är dock något i språket som gör boken svår att värja sig för.

    Gregorius levnadsöde är svårt att inte beröras av. Jag sympatiserar inte med honom, men nog känner man med denna djupt olyckliga man, som har förvägrats allt han längtat efter i form av närhet. Att hela tiden veta hur boken kommer att sluta gör sitt till, särskilt när Gregorius åker på hälsoresa och en häftig förälskelse till en kvinna på hälsohemmet flammar upp, och man vet att hans drömmar återigen kommer att krossas.

    Boken går verkligen i samma stil som Söderbers bok, både språkligt och i berättelsen, som naturligtvis inte kan sluta lyckligt. Jag är glad att jag inte blev besviken över den här boken. Det här är riktigt läsvärt, kanske även utan Doktor Glas.

  • Augustpriset

    Det är många bloggar som har kommenterat årets Augustpristagare, som utsågs idag, och jag ska väl inte vara sämre. 🙂 I år går det skönlitterära priset till den för mig okända författaren Steve Sem-Sandberg, för sin bok De fattiga i Lódz. Till skillnad från Nobelpristagare (tyvärr! ;)) tycker jag att Augustpristagare brukar vara läsvärda, så nu har jag en ny bok på min ”att läsa”-lista.

    Har du läst Sem-Sandberg?

  • Ett annat liv

    Ett annat liv

    Av Enquist har jag bara läst Nedstörtad ängel, som jag inte fastnade riktigt för, och om honom som person visste jag inget när jag satte tänderna i den här boken, som är hans memoarer. Den sträcker sig från barndomen i den lilla Västerbottniska byn Hjoggböle, genom studier i Uppsala, till Broadway och Danmark, in i alkoholism och ut igen på andra sidan.

    Bäst tycker jag helt klart om de första delarna, där Enquist berättar om hur det var att växa upp som son till bygdens lärarinna, och därför vara lite ”överklass”, och där han beskriver livet som två läger – det mellan de kristna och de som inte var det. Resten grep mig inte direkt, men det beror nog på att jag inte känner till Enquist så mycket sedan tidigare. Hade det varit en författare som jag följt en längre tid hade jag förmodligen funnit det intressant att läsa detta ”inside”-reportage från de föreställningar han satt upp och hans utlämnande berättelse om sitt missbruk, men nu blev det inte så mycket mer än just en dussinberättelse för mig.

    Jag tycker ändå bra om den här boken! Framför allt älskar språket, som är enkelt, men samtidigt levande, uttrycksfullt och vackert. Jag vill gärna läsa mer av Per Olov Enquist!

  • Svinalängorna

    Svinalängorna

    Alakoski behöver inte många ord för att exakt få fram en känsla. Utifrån ett barns ögon ser hon till att beskriva livet för en familj i 70-talets Fridhem, ”Svinalängorna”, i Ystad, på ett sätt som inte lämnar en oberörd. Barnet heter Leena och hennes föräldrar är finnar med alldeles för lite pengar och som alldeles för ofta söker tröst i alkoholen.

    Det hade kunnat vara en riktigt deprimerande berättelse om en dysfunktionell familj, men den skildrar främst styrkan hos Leena och hur hon tar sig igenom tillvaron med hjälp av bästa vännerna, Åse och Riitta, som har det illa ställt på sina sätt. Det kan vara rolig läsning i all tragik, men hur tillvaron än kan se ut från ett par barnögon skiner den verkliga ensamheten, fattigdomen och skräcken igenom.

    Mycket välberättat och mycket läsvärt!

  • Aprilhäxan

    Aprilhäxan

    Tre flickor växer upp hos en fostermamma och blir till tre kvinnor med helt olika liv. Margareta blir forskaren som inte har fått en egen familj och som förgäves försöker att hålla ihop det lilla som finns kvar av band mellan systrarna. Christina blir den duktiga, prydliga och perfekta läkaren och Birgitta blir fyllkärringen, horan, den som hela tiden sviker de andra. Alla är de helt ovetande om att det finns en fjärde syster. Hon som valdes bort. Hon heter Desirée, är CP-skadad och ligger på långvården. Hon kan inte tala och är i ständigt behov av hjälp, men hon besitter krafter som inte så många människor har. Hon kan sätta sig bakom andras medvetande och följa med dem. På så sätt kan dansa i andra mäniskors kroppar och hon kan utnyttja fåglar till att se vad hennes systrar gör. Så följer hon sina systrar och styr dem mot att träffas en till gång.

    Det är en berättelse om Desirées sätt att övervaka sina systrar och se hur deras liv har blivit. Ett liv som hon själv aldrig kunde få eftersom hon som handikappad på 50-talet inte ansångs vara värd att behålla utan vara dömd till att leva på institution resten av livet. Men det är också en berättelse om tre kvinnoöden; tre livsöden som kommer sig av det förflutna och den uppväxt som man aldrig kan komma ifrån. Både gripande, fascinerande och spännande! En mycket bra bok!

  • I taket lyser stjärnorna

    I taket lyser stjärnorna

    Det är inte så vanligt att ungdomsböcker är trovärdiga och riktigt bra, men I taket lyser stjärnorna är ett exempel på en bok som jag tror att vilken tonårstjej som helst kan känna igen sig i. Det här känns inte som en bok som en vuxen har skrivit genom att försöka minnas hur det var eller genom att försöka studera hur ungdomar talar och beter sig. Det här är istället en bok som jag tror speglar en tonårings liv väldigt mycket bättre än sådana böcker och det märks att författaren själv är ung.

    Boken handlar om en vanling trettonåring som heter Jenna. Precis som för de flesta i den åldern har Jenna en ganska svår period i livet. Hon har hamnat i en situation då mycket händer både i kroppen och i livet. Det är t.ex. inte längre självklart att hon ska hänga med den bästa kompisen och hon har också blivit förälskad i en äldre kille, som hon inte vet hur hon ska våga närma sig.

    Även om Jenna är ungefär som vilken tjej i sjuan som helst finns det någonting som skiljer henne från klasskompisarna. När hon kommer hem möts hon inte av en alldeles vanlig familj utan av en cancersjuk mamma som stapplar fram på kryckor och bär peruk. Sorg och skuldkänslor blandar sig med faktumet att hennes mamma inte är som andra mammor och att mamman kanske inte kommer att leva så länge till.

    Det här är en väldigt fin ungdomsbok som med ett modernt språk berättar om livet som tonåring idag och samtidigt berättar om en av de värsta saker man kan råka ut för. Det bästa med boken är att det finns så mycket att känna igen sig i. Framför allt är det lätt att känna igen sig i att alla elever i klassen har olika status: vissa är kungar & drottningar och andra är osynliga. På så sätt har den lite samma tema som Sandor slash Ida, men skillnaden är att I taket lyser stjärnorna är mycket mer trovärdig. Bra med boken är också att den är väldigt hoppingivande – man kan faktiskt byta status och man kan faktiskt överleva det svåra i livet.

  • Den vidunderliga kärlekens historia

    Den vidunderliga kärlekens historia

    Hercule Barfuss är en dövstum och svårt vanställd dvärg som växer upp på en tysk bordell i början av 1800-talet. Hans missbildade kropp får de flesta människor att bli rädda, men Barfuss har något vackert: en otroligt stark kärlek till en flicka som föddes under samma natt och på samma bordell som Barfuss själv.

    Flickan heter Henriette och hon och Hercule har ett speciellt förhållande. De kan inte kommunicera genom talet, men Hercule har fått gåvan att kunna läsa andras tankar och han kan använda sin gåva för att kommunicera med henne.

    Så sker det saker som får Hercule och Henriette att skiljas från varandra och ingen av de har en aning om var den andre är någonstans. Hercule råkar ut för många riktigt otrevliga saker, men driven av sin kärlek försöker Hercule ta sig fram genom allt elände för att återse sin älskade.

    Det här är en fin saga om en kärlek som är så stark att den kan driva den förälskade till att göra nästan vad som helst. På ett sätt har jag lite svårt för böcker som inte är 100% realistiska och på så sätt lätta att ta till sig, men när det gäller Den vidunderliga kärlekens historia är den så fin att jag inte bryr mig om ifall tankeläsning och vidunderlig kärlek är lite för abstrakt för min smak.