Okej, Nobeldagen var igår, men själva poängen med nobelpristagare är väl att deras verk består, så de tål nog att bloggas om även idag. 😉 I år gick ju litteraturpriset till musikern Bob Dylan, så det finns kanske inte så jättemycket att läsa från just honom. Däremot måste jag säga att jag är sugen på att läsa de nobelnoveller som förlaget Novellix har passat på att ge ut den här hösten. Särskilt lockande är den av Orhan Pamuk, som jag ju tycker så mycket om! 🙂
Ett foto publicerat av Novellix — stories to go — (@novellix)
Ibland känns det som att jag bloggar så mycket om förlaget Novellix att man nästan kan tro att jag är sponsrad av dem eller något..! Men det är jag faktiskt inte. Jag tycker bara att de lyckas gång på gång att hålla sig aktuella, intressanta och att dessutom ge ut sjukt snygga noveller! En annan riktigt fin utgivning som de fick till tidigare i år är deras kvartett med noveller om flykt. Så fina och aktuella!
Karolina Ramqvist sitter hemma och väntar på att ett bud ska komma med hennes alldeles nya bok, Den vita staden, som precis har blivit tryckt. Hon försöker också att förbereda ett författarsamtal som hon ska hålla. Men vad ska hon säga? Varför skriver man? Vems är berättelsen? Vad krävs av en författare? Och en läsare?
Allting mynnar ut i den här essän där Ramqvist diskuterar författarskap och skrivande. Giganter som Virginia Woolf, Marguerite Duras och Margaret Atwood finns lite i bakhuvudet och Ramqvist kopplar delvis ihop sina egna tankar med de här författande kvinnornas ord. Det var inte jättelänge sedan jag läste Ett eget rum av Virginia Woolf och det känns fint att hitta paralleller. I Ett eget rum pratar Woolf om vad som rent konkret behövs för att en kvinna ska kunna skriva och skapa – pengar, ett eget rum, frihet. Ramqvist plockar in en del av det här i en mer modern kontext. Vad krävs för att vara mor och författare?
Jag tycker om Ramqvists texter. Hon skriver precist och vackert och allt hon lämnar ifrån sig känns genomtänkt och genomarbetat och blir därmed också intressant och tänkvärt. För mig, som har läst en del Ramqvist det senaste året (Alltings början, More fire) är det extra fint att få läsa om hennes författarskap. Samtidigt känner jag mig nästan lite uppläxad när Ramqvist tröttnar på att läsare så gärna vill blanda samman henne med huvudpersonen i Alltings början. Jag har ju naturligtvis själv tänkt tanken (och med en tonårig Karolina Ramqvist på framsidan blir man kanske lite extra vilseledd!). Men det är bara kul att få författarens perspektiv på en texts uppkomst och en texts liv efter utgivningen.
I korthet
Rekommenderas för: Den som vill läsa en fin liten essä som på sätt och vis uppdaterar Woolfs Ett eget rum och berättar vad som krävs för att vara författare och mamma idag.
Betyg: 4 glömda matteböcker av 5.
Citerat ur Det är natten
”Vissheten om att en tjej aldrig kunde bli ett geni fyllde mig med en djup känsla av maktlöshet när jag var barn. Senare, när jag läst fler böcker av kvinnor, tänkte jag att den geniala författaren kanske bara inte kunde vara en kvinna som hade barn. Jag tänkte på Virginia Woolf och på dem hon nämnde som blev romanförfattare på 1800-talet, Jane Austen, Charlotte Brontë, George Eliot. Jag hade börjat skriva och mitt skrivande var redan ett problem för alla andra, för mina relationer med andra vuxna. Det var nog det enda jag visste om det vid den tiden att det uppfattades som ett ständigt svek, ett själviskt sätt för mig att försöka inrätta livet efter min egen rädsla och oförmåga att delta i det. Underminera det genom att göra mig odödlig.”
Det är natten av Karolina Ramqvist
Om Karolina Ramqvist och om Det är natten
Karolina Ramqvist (född 1976) är en svensk författare och journalist. Hon har bland annat bidragit med en text i den feministiska bestsellern Fittstim, där hon hängde ut artisten Ulf Lundell genom att publicera ett brev som hon har fått från honom och där han på ett väldigt nedlåtande sätt visar sitt missnöje över en recension. Hon har belönats med ett flertal priser och utmärkelser för sitt författarskap, bland annat Tidningens Vi:s litteraturpris för Flickvännen. Hon twittrar på @Ramqvist.
””Att vilja träffa en författare för att man tycker om det han skriver är som att vilja träffa ankan för att man tycker om ankleverpastej.” Så skriver Margaret Atwood om författarroll och skrivande.
Det är också utgångspunkten för Karolina Ramqvists personligt hållna essä som handlar om en författare som just står i begrepp att lansera sin nya bok. Scenen är författarens skrivhörna i hemmet. En skildring av splittringen mellan yrkesroll och modersroll, att vara kvinnlig författare och värna om det egna rummet.
Karolina Ramqvist ger ut en berättelse i ett nytt format. Lite längre än en novell, lite kortare än en roman.”
Jag har i flera år försökt att skriva inlägg med julklappstips till den som älskar böcker, men det brukar landa i att jag tycker att det är svårt att ge några sådana tips eftersom att det är så svårt att veta vilken bok som mottagaren eventuellt redan har läst! Men idag tänkte jag bortse från detta. 🙂 Här kommer mina julklappstips!
Till den litterära finsmakaren
Den litterära finsmakaren vill förmodligen läsa klassiker, obskyra gamla skrifter… Eller ja, jag vet inte, men något som förmodligen går hem är årets nobelpristagare. I år, när Svenska akademien, har delat ut nobelpriset till en tjurig musiker så kanske det blir svårt att ge bort en bok. Det finns dock andra prisbelönta böcker där ute. Varför inte årets Augustpristagare i kategorin Årets svenska skönlitteratur? De polyglotta älskarna av Lina Wolff är ett bra val!
De polyglotta älskarna av Lina Wolff
Till den som gillar spänningsromaner
Årets bästa spänningsroman är, rent objektivt sett, Störst av allt av Malin Persson Giolito, som har fått pris som årets bästa svenska kriminalroman av Svenska deckarakademien. Även jag tycker att den är riktigt bra! Det är kanske inte den hårdkokta deckare som en del föredrar, men det är en mycket intressant och välskriven historia om en ung tjej som står inför rätta misstänkt för att ha varit delaktig i en skolskjutning.
Störst av allt av Malin Persson Giolito
Till den politiskt intresserade
Pengar är makt och oavsett om man uppskattar Liv Strömquists vänsterorienterade grepp eller inte så vill jag rekommendera hennes seriealbum Uppgång & fall som handlar om just pengar, klass och extrem rikedom. Det är roligt, tänkvärt och bra!
Uppgång & fall av Liv Strömquist
Till den som behöver något avkopplande till mellandagarna
Ibland vill man bara sjunka in i en riktigt bra och lättläst bok, som för den sakens skull inte behöver vara banal eller rakt igenom lättsam. En riktigt bra bok i genren är Stora små lögner av Liane Moriarty. Det är en varm och rolig bok om vänskap och gnabb i föräldragruppen till en skolklass, men det är också en berörande bok om vad som döljer sig under ytan bakom allas tjusiga fasader: våld i nära relationer till exempel.
Stora små lögner av Liane Moriarty
Till den som hänger med
Om man är en sådan som hänger med så har man förmodligen redan läst alla litteraturvärldens snackisar från året, men den som mot förmodan inte har det och som föredrar just de här hypade böckerna som det snackas om överallt, ja, då är mitt tips Elena Ferrantes två första böcker i Neapelkvartetten: Min fantastiska väninna och Hennes nya namn. Som de har hyllats, älskats och diskuterats i år!
Min fantastiska väninna av Elena Ferrante
Till poesiläsaren
I år kom det ut ett riktigt praktverk: Svensk poesi, som innehåller bidrag från fler än 200 poeter! Jag har inte läst den här boken själv, men nog låter det som en bok som kan platsa i hyllan hos vilken poesiläsare som helst? Annars måste jag rekommendera Bodil MalmstensSamlade dikter. Det har varit mitt eget poesiprojekt under sommaren och det har verkligen varit en njutning att läsa! Malmsten skriver lättillgängligt och exakt. Jag kan verkligen rekommendera den här boken!
Samlade dikter av Bodil Malmsten
Till hobbyförfattaren
För den som har egna författarambitioner kanske det kan passa att läsa om författarskap. Varför inte Karolina Ramqvists lilla essä Det är natten, som handlar om en författares funderingar inför ett författarsamtal. Varför skriver man? Och vad krävs för att skriva idag? Boken är lite som en uppdaterad Ett eget rum och den har hyllats unisont överallt vad jag har sett. Det kommer för övrigt ett blogginlägg om den här boken snart för jag läste själv ut den här om dagen.
Det är natten av Karolina Ramqvist
Till den som förmodligen har läst ALLT
Som sagt, boktips i all ära, men det kanske faktiskt inte är så lätt att pricka in en bok som både uppskattas av mottagaren och som mottagaren inte redan har läst. Varför då inte ge bort ett presentkort? Jag har ett samarbete med BookBeat som är en tjänst för att läsa e-böcker och ljudböcker i mobil och surfplatta. Hos BookBeat kan du nu köpa presentkort som ger 1, 3 eller 6 månaders tillgång till hela utbudet. Korten kostar 169, 449 respektive 849 kr och är enkla att lösa in genom att mottagaren knappar in sin presentkortskod. Hos BookBeat kan du förresten hitta såväl De polyglotta älskarna som Störst av allt, Stora små lögner, Min fantastiska väninna, Hennes nya namn och Det är natten. Bra va?
2002 dömdes Vaughn Ross för mord och sedan dess har han suttit och väntat på sitt dödsstraff. I boken Sju dagar kvar att leva är året 2013 och reportern Carina Bergfeldt åker till Texas för att intervjua Ross och andra som på ett eller annat sätt har en koppling till ”death row”, där dödsdömda fångar sitter inspärrade i år efter år i väntan på att bli mördade av en bödel. Bergfeldt pratar med fängelseprästen, fängelsedirektören, fångar, anhöriga till fångar, anhöriga till brottsoffer. Och hela tiden tickar klockan och drar Ross närmare döden. Han har sju dagar kvar att leva.
Med sina möten och med sin text lyckas Bergfeldt få till en komplex bild av dödsstraffet och alla som på ett eller annat sätt drabbas av detta, direkt eller indirekt. I dödsögonblicken dödas en mördare, men dödsstraffet innebär också att anhöriga till offret och anhöriga till mördaren får en gemensam erfarenhet: den att mista någon. Det finns många aspekter av dödsstraffet som väcker känslor åt olika håll. Här blandas avsky över fruktansvärda brott med någon slags sorg över vad människor utsätts för. En riktigt bra och tänkvärd bok!
I korthet
Rekommenderas för: Den som vill läsa en känsloväckande bok om dödsstraff och på vilket sätt det drabbar inte bara brottslingen utan också anhöriga.
Betyg: 4 sista måltider av 5.
Om Carina Bergfeldt och om Sju dagar kvar att leva
Carina Bergfeldt (född 1980) är en svensk reporter och författare. Hon har jobbat för t.ex. Aftonblade och SVT och har belönats med Stora journalistpriset för ett reportage om massakern på Utøya. Hennes debutroman är kriminalromanen Fadersmord som kom ut 2012. Carina Bergfeldt twittrar under @carinabergfeldt och instagrammar under @cbergfeldt.
”Där sitter han till slut, på andra sidan av ett skottsäkert glas. Fyrtioettåringen hon flugit över Atlanten för att träffa. Mannen som snart ska dö. Han lyfter telefonluren och presenterar sig.
När den prisbelönta reportern och kolumnisten Carina Bergfeldt möter Vaughn Ross återstår en vecka av hans liv. Han är dömd till döden i Texas, den amerikanska delstat som avrättar flest fångar. I tio år, nio månader och tio dagar har Vaughn Ross väntat på att dö, för att sona de mord han dömdes för 2002.
Samtalet blir starten på en vecka i Texas som involverar en pastor, en fängelsedirektör, en kvinna som älskar en mördare, en familj som vill ha hämnd och en polis som avgett ett löfte som infrias först när giftet injiceras.
Men allt börjar med mannen som har sju dagar kvar att leva.”
För några år sedan läste vi boken Tony och Susan (Nocturnal animals) i min bokcirkel och trots att det var så länge sedan så kommer jag fortfarande ihåg intensiteten och känslan i en av bokens inledande scener. I den scenen färdas Tony i sin bil genom ett ödsligt, nattligt landskap tillsammans med sin familj när de plötsligt är på väg att bli prejade av vägen. Det slutar med att de får punktering och måste stanna bilen och också konfronteras med de sjukt obehagliga män som helt oprovocerat har gett sig på dem. Som läsare förstår man att det kommer att leda till en katastrof och författaren har verkligen lyckats få in skräcken och den klaustrofobiska känslan i texten.
Resten av boken tyckte jag nog var ”sådär”. Det kändes som att boken spretade lite väl mycket mot slutet och att det också blev lite väl absurt, inte minst vad gäller den polisutredning som sedan kommer igång och där en av polisens utredare tar sig osannolikt stora friheter och beter sig allmänt oproffsigt för att försöka få fast brottslingarna.
Nu har boken blivit film i regi av Tom Ford och den går på bio just nu med titeln Nocturnal animals. Jag hade nog inte gått och sett den på bio om det inte vore för det faktum att filmen toppar många kritikerlistor just nu och det faktum att en av mina favoritskådespelare, Amy Adams, spelar en av huvudrollerna. Berättelsen om Tony är i såväl boken som filmen en berättelse som utspelar sig i ett visst manuskript som en kvinna, Susan, får hemskickat till sig från sin exman, som hon inte har träffat på många år. När hon börjar att läsa berättelsen, som boken och filmen alltså till stora delar består av, så sugs hon in i den och trots att den inte direkt liknar hennes liv eller har några glasklara paralleller till hennes egna upplevelser så börjar berättelsen som hon läser verkligen att spegla det som händer henne och vad hon känner. Precis som en bra bok brukar göra! Och det är intressant och kul skildrat tycker jag. Det är alltså Amy Adams som spelar Susan och det gör hon också väldigt bra. Jag tycker att filmen faktiskt är bättre än boken på att göra något intressant av Susan som karaktär och hennes livssituation.
I övrigt tycker jag att filmen är mycket lik boken, på gott och ont. Det ballar verkligen ur när polisutredningen kommer igång och jag gillar det inte. Jag är kanske petig, men det funkar inte för mig när mordutredningar mer skildras som klumpigt utförda privatspaningar. Sedan blir utvecklingen också rejält osannolik och skruvad. Jag vill inte skriva för mycket, men ni som har läst eller sett förstår säkert. Jag måste dock säga att filmen är bättre än boken även i det här avseendet. Polisen spelas nämligen av en fullkomligt briljant Michael Shannon som verkligen får in känslan och skapar en mångfacetterad karaktär som jag trots allt knäppt runt omkring faktiskt vill förstå. Trots Shannons insats så vet jag dock inte om det räddar filmen som helhet, men det går knappast att göra rollen bättre kan man väl säga.
Ja, det var mina tankar om filmen. Jag tyckte kort och gott att den var bättre än boken, trots det oangenäma i att försöka göra en film av en läsupplevelse. 🙂 Jag kanske inte riktigt stämmer in i hyllningskören som har höjt filmen till skyarna på sina håll, men jag tycker absolut att den är sevärd!
Jag såg att det är dags igen att rösta på årets bästa ljudböcker i Stora ljudbokspriset! Sedan ett par år tillbaka delas priset ut av Storytel, som ju har en mycket populär tjänst för att lyssna på ljudböcker i mobilen. Hur de har valt ut böckerna som har gått till omröstning vet jag faktiskt inte, men nu finns det alltså ljudböcker att rösta på i kategorierna skönlitteratur, spänning, barn samt ungdom. Bland de titlar som får flest röster i varje kategori så väljer en jury vinnare efter att ha tagit både berättelse och uppläsning i beaktande.
Är du en flitig ljudbokslyssnare så tycker jag att du borde gå in och rösta! Vilket du alltså kan göra här! Själv avstår jag från att rösta i år. Trots att jag lyssnar på flera ljudböcker i månaden så är jag inte speciellt duktig på att pricka in de nyaste ljudböckerna och i år inser jag att jag bara har lyssnat på två av titlarna i kategorin skönlitteratur. Jag har i och för sig läst många av böckerna som pappersböcker eller e-böcker, men just lyssningen kan jag liksom inte bedöma.
Vilken böcker har jag lyssnat på då? Jo, Elena FerrantesMin fantastiska väninnaoch Arvet efter dig av Jojo Moyes. Jag tyckte att båda var helt okej, men jag vet inte om jag tycker att någon av dem håller någon slags vinnarnivå? Särskilt inte när de tävlar mot fantastiska pappersböcker som Det här är hjärtat och Det är något som inte stämmer, som jag tyvärr inte har lyssnat på, men som jag gärna skulle se som vinnare till alla möjliga priser!
Min europeiska familj, av Karin Bojs, är en bok för den som vill följa med på en släktforskning långt, långt bak i tiden och lära sig mer om människans tidigaste historia.
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 4 av 5.
I Min europeiska familj går vetenskapsjournalisten Karin Bojs långt bak i släktleden i sin släktforskning; med hjälp av DNA hittar hon förmödrar och förfäder som levde på istiden och till och med före det. Genom sitt släktforskande berättar hon också översiktligt, men ändå ambitiöst, om vår fornhistoria och berättar t.ex. hur det kan komma sig att människor också har lite gener från neandertalare i sig, hur människan tog sig till Europa, när hunden blev vårt husdjur och när vi lärde oss att odla.
Jag tycker alltid att det är lite småknepigt att läsa populärvetenskapliga böcker. Sådana böcker kan ju bli väldigt nördiga och inte alltid så enkla att hänga med i. Jag måste erkänna att fornhistoria inte är min starka sida och jag hade nog behövt lite fler bilder för att förstå förflyttningar och hur olika händelser hänger ihop. Det är också så att en del saker berör mig mer än annat och då hade jag kanske egentligen velat veta ännu mer. Bojs skriver exempelvis på flera ställen om hur anlag för psykisk sjukdom på något sätt verkar ha kommit till oss som en konsekvens av att vi också har blivit kreativa. Bojs har egna erfarenheter av att leva som anhörig till människor med psykisk sjukdom, så det märks att hon själv berörs av det. Jag hade på sätt och vis gärna läst mer.
Trots att jag kanske inte är den ideala läsaren för den här boken så måste jag ändå säga att jag tyckte att den var förvånansvärt lättläst och intressant. Det är också härligt när en författares engagemang glittrar mellan raderna. Här är det väldigt tydligt att DNA-släktforskning och människans historia är några ämnen som ligger Bojs varmt om hjärtat. Det är en oerhört ambitiös bok och det uppskattar jag verkligen!
Min europeiska familj
Min europeiska familj är illustrerad av Stefan Rothmaier och gavs ut av Albert Bonniers förlag 2015. ISBN: 9789100139117.
Karin Bojs
Karin Bojs är en svensk journalist och författare. Hon arbetade under många år som vetenskapsredaktör på Dagens nyheter, men valde sedan att satsa på att skriva populärvetenskapligt. För boken Min europeiska familj belönades hon med Augustpriset 2015 i kategorin årets Svenska fackbok.
Kollade ni in Augustgalan i måndags?! Det gjorde jag! 🙂 Det är alltså då Augustpriset delas ut.
I år hade jag läst inte mindre än 3 av de 6 nominerade titlarna i kategorin Årets svenska skönlitteratur (de andra kategorierna brukar jag lämna lite åt sidan eftersom jag varken brukar läsa barn- och ungdomslitteratur eller fackböcker speciellt ofta). Först och främst så läste jag Aftonland och blev helt såld. Det är en väldigt rolig (faktiskt!) och fin bok. Jag har bloggat om den ifall du vill läsa mer om vad jag tyckte. Lite närmare inpå galan så fick jag också en förfrågan om att läsa några fler av de nominerade titlarna och då valde jag att läsa De polyglotta älskarna och Välkommen till Amerika – två böcker som jag inte tyckte var speciellt bra, ärligt talat.
Och vem vann? Ja, det vet ni säkert redan, De polyglotta älskarna kammade hem det! Och i fackbokskategorin så vann Gutenbergsgalaxens nova av Nina Burton och i kategorin Årets svenska barn- och ungdomsbok så vann Tio över ett av Ann-Helén Leastadius. Den sistnämnda boken är en ungdomsbok som handlar flytten av Kiruna och den sorg en tonårstjej upplever när det som har varit hennes hem ska försvinna. Jag har längtat efter att läsa den sedan jag hörde podcasten En förbannad podd prata så varmt om den här om veckan (intervjuat Leastadius har de gjort också!). Den ligger faktiskt och väntar i min telefon nu. 🙂
Jane Eyre av Charlotte Brontë är en riktigt klassisk kärlekshistoria om en modig och självständig tjej och hennes komplicerade förhållande till en (äldre) man. Betyg: 4 elaka fostermödrar av 5
Jane Eyre av Charlotte Brontë
Charlotte Brontës klassiska roman Jane Eyre kom ut första gången 1847 och generation efter generation har sedan dess upptäckt den – och älskat den. Det är förmodligen överflödigt att jag summerar vad boken handlar om, men helt kort så handlar den alltså om den föräldralösa flickan Jane Eyre, som växer upp och börjar arbeta som guvernant åt en flicka som bor hos en viss Mr Rochester. Trots deras olika ställning (och ålder) så blir Jane Eyre och Mr Rochester häftigt förälskade i varandra, men precis när det ser ut som att de ska få leva lyckliga i alla sina dagar så blir Jane varse att Mr Rochester har hållit hemligt att han redan är gift. Hans fru är psykiskt sjuk och hålls i princip inlåst. Till Mr Rochesters sorg så blir Jane så förkrossad att hon rymmer när sanningen uppdagas.
Boken är på sätt och vis att beakta som vilken kärleksroman som helst och en ovanligt (och onödigt?) lång sådan dessutom! Men det är svårt att inte fängslas av berättelsen och att tycka om Jane Eyre med sitt stora mod, sina höga ideal och sin förbluffande låga ålder (typ 19?). Trots att jag kan ha svårt för såväl kärleksromaner som klassiker så måste jag verkligen säga att jag tyckte om Jane Eyre. Det är fin berättelse och en berättelse som på allra bästa sätt ger någon slags tröst och säger att allting blir bra i slutändan ändå, bara man står upp för det man tror på och är sann mot sig själv.
Vad som överraskade mig något var att boken också var förvånansvärt rolig. Mr Rochester är komiskt bitter och skönt ironisk. Jag vet inte om det är ljudboksuppläsningen som förstärker detta ytterligare, men i sådant fall så måste jag särskilt berömma uppläsaren, för jag gillade den här humoristiska kryddan. Det är för övrigt Katarina Ewerlöf som har läst in den här utgåvan och hon är ju överlag en riktigt skicklig uppläsare.
Jag kan verkligen rekommendera den här boken. Det enda som avskräcker lite är kanske sidantalet, men det är såklart en smaksak om man tycker om tegelstenar eller inte och det är verkligen inte en detalj som borde avskräcka någon från att läsa!
Jane Eyre av Charlote Brontë
Jane Eyre
Översättare: Gun-Britt Sundström.
Uppläsare: Katarina Ewerlöf.
Utgivningsår: 1847 (första svenska utgåvan), 1850 (första svenska utgåvan), 2011 (den här ljudboksutgåvan, Svenska ljud classica).
Antal sidor: 545 (ca 22 h lyssning).
ISBN: 978-91-86023-22-5, 99-0307595-2.
Charlotte Brontë
Charlotte Brontë (1816 – 1855) var en brittisk författare som under sin korta levnadstid hann ge ut tre romaner under pseudonymen Currer Bell: Jane Eyre, Shirley och Villette (samt en fjärde roman: Professoren, som kom ut efter hennes död). Charlotte Brontë var storasyster åt författarna Emily Brontë och Anne Brontë.
Förlagets beskrivning
”Jane Eyre, är Charlotte Brontës mest älskade och lästa roman. Skildringen av den unga flickan Janes svåra uppväxt, hennes tid på välgörenhetsskola, hennes ankomst till Thornfield Hall och mötet med den gåtfulle mr Rochester och hans dunkla hemlighet är sedan länge en klassiker. Det har skrivits spaltmeter om romanen, och utifrån vitt skilda motiv: feminism, religion, symbolism, kärlek, passion, natur, barn, sociala frågor och så vidare. Generation efter generation har levt med, gråtit med, skrattat med den unga flickan Jane Eyre och hennes långa och krokiga väg fram till ett självständigt liv.
Redan när Jane Eyre utkom 1847 blev den en storartad framgång. Genom sin passionerade och uppriktiga skildring av en älskande kvinnas strävan efter självständighet och likaberättigande utgör romanen en milstolpe i kvinnoskildringarnas historia och har under åren kommit ut i flera utgåvor, samt filmatiserats. Jane Eyre är en både skarpsinnig och romantisk berättelse om kärlek men den är också ett försvar för kvinnans rätt till lika värde.”
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
