Ljuset vi inte ser av Anthony Doerr är en typisk och sentimental Andra världskriget-roman, vars kanske största förtjänst är hur den skildrar kärleken till teknik och naturvetenskap. Betyg: 3 romaner med brailleskrift av 5.
Ljuset vi inte ser av Anthony Doerr
Ljuset vi inte ser är en prisad och hyllad roman om några livsöden under Andra världskriget. I boken varvas berättelserna om den blinda Paris-flickan Marie-Laure och om den tyska barnhemspojken Werner, som fascineras av teknik och naturvetenskap och som mest av allt vill jobba med radiokommunikation, men som på grund av sin bakgrund inte har så mycket annat att se fram emot än slit i kolgruvan. Werner måste ansluta sig till Hitlerjugend för att slippa undan gruvan. Marie-Laure, å sin sida, måste fly Paris, som hamnar under belägring. Hon kommer då att skiljas från sin far och får så småningom försöka att ensam klara sig igenom krigets fasor med hjälp av sina andra sinnen än synen. I bakgrunden utspelar sig också ett flertal andra bihistorier och flera helt hjärtskärande scener. En del av boken kretsar också kring jakten på en fantastisk diamant, som nazisterna vill få i sina klor.
Jag har i perioder, särskilt under tonåren, slukat Andra världskriget-skildringar och jag tycker att det är självklart att det är motiverat och viktigt att det ständigt kommer ut nya verk som berättar om vad kriget gjorde med och mot människor och vår värld. Bland det stora utbudet av just Andra världskriget-skildringar så är det dock svårt för böcker att verkligen sticka ut och jag kan inte påstå att Ljuset vi inte ser hör till de som gör just det – sticker ut. Jag tycker att boken är lite för lång och att den fokuserar på sentimentalitet på ett sätt som paradoxalt nog tar fokus från själva krigsskildringen. Det här skulle kunna vara en generisk snyftare om en blind flicka och en barnhemspojke och på så sätt tappas Andra världskriget-skildringen bort.
Det som kanske trots allt är den speciella vinklingen av Ljuset vi inte ser är kärleken till vetenskapen. Här hyllas naturvetenskap och teknik på ett sätt som såklart gläder en doktor i teknisk fysik, som jag. Tyvärr vet jag dock inte om det väger upp. Boken är inte tillräckligt speciell för att stanna kvar och bli någonting minnesvärt.
Tyvärr valde jag dessutom att lyssna på den här boken som ljudbok och jag tror inte att Ljuset vi inte ser kommer till sin rätt i det formatet. För det första tyckte jag inte riktigt om uppläsningen eftersom att uppläsaren dramatiserar rösterna och väljer att prata ljust och pipigt när han tar kvinnornas repliker – mitt största no no när det gäller uppläsningar – och dessutom inte träffar helt rätt i uttalet av de franska platserna som förekommer i boken. I den här boken skiftas också fokus mellan de olika huvudpersonerna och då är det svårare att hänga med i ljudboksversionen tycker jag.
Om Anthony Doerr och om Ljuset vi inte ser
Anthony Doerr (född 1973) är en amerikansk författare, mest känd för romanen All the light we cannot see (Ljuset vi inte ser), för vilken han belönades med Pulitzerpriset 2015. Anthony Doerr har en hemsida och en sida på Facebook.
Originalets titel: All the light we cannot see (amerikanska).
Översättare: Thomas Andersson.
Uppläsare: Magnus Roosman.
Utgivningsår: 2014 (första amerikanska utgåvan, Scribner), 2015 (första svenska utgåvan, Bookmark), 2015 (den här ljudboksutgåvan, Bookmark).
Antal sidor: 599 (ca 21 h lyssning).
ISBN: 9789187441745, 978-91-87441-78-3.
Andras röster: Beas bokhylla, Boklysten, Boktanken, Kulturbloggen, Kulturkollo.
Köp hos t.ex. Adlibris, Bokus, CDON (annonslänkar).
Förlagets beskrivning
”Den franska flickan Marie-Laure har nyligen blivit blind och kan bara tolka krigets fasor genom ljud, dofter och beröring.
I Tyskland drömmer barnhemspojken Werner om att bli radiotekniker, men kan bara undslippa ett hårt liv i kolgruvan genom Hitlerjugend.
När Marie-Laure flyr det ockuperade Paris och Werner skickas på ett hemligt uppdrag förenas deras öden i Saint-Malo – en stad som kommer att totalförstöras av kriget.
Ljuset vi inte ser är en gripande historia om människor som, mot alla odds, kämpar för att överleva. En fängslande berättelse om den grymhet som en gång slog klorna i Europa och om den godhet som göms i djupet av våra hjärtan.”
Idag är det alla hjärtans dag hörrni! Jag tycker att livet är för kort för att missa dagar att fira, så varför inte visa lite extra kärlek och omtanke denna dag?
Jag har postat ett antal inlägg på temat kärleksromaner och för den som eventuellt vill hitta dem så tipsar jag om sökrutan eller arkivet för inlägg om kärlek. Idag tänkte jag istället tipsa om några fina böcker om vänskap. Kärlek är ju faktiskt något som inte bara handlar om parrelationer. På senare år har böcker om just vänskap fått lite av ett uppsving, mycket tack vare braksuccén Min fantastiska väninna, om Lila och Elenas uppväxt & vänskap i Neapels fattigare kvarter. Den boken är såklart också ett tips. Här kommer dock några fler!
Det finns en mycket olycklig och sorglig idé om att tjejer/flickor bara kan leka två och två och att det finns någon slags falskhet och ”sticka kniven i ryggen”-grej i vänskapsrelationer mellan tjejer. Jag får lust att SPY av detta och kan inte relatera till det här ALLS i mitt eget liv. Jag älskar böcker där tjejer umgås i grupp, vilket ofta är fallet i hästböcker, faktiskt. Nu kan jag inte precis lova att de här böckerna har hållit över tid och att de funkar att läsa idag, men Stallkompisar är en serie som jag älskade i hästboksåldern. Böckerna kretsar kring tre tjejer med helt olika personligheter och deras vänskap och (häst)liv. Hästbokgenren generellt är bra på att lyfta tjejer och deras vänskapsrelationer.
Stallkompisar (och Follyfoot).
I Engelsforstrilogin får läsaren följa ett tjejgäng (som i och för sig är en grupp, som till en början även har en manlig medlem) som helt plötsligt inser att de är utvalda att rädda deras lilla bruksort undan apokalypsen. Ett gäng tjejer med helt olika status och bakgrunder blir därför tvungna att samarbeta med varandra och fram växer vänskap, mot alla odds. Det här är riktigt fina fantasyböcker, som jag brukar tipsa om i alla möjliga sammanhang – eftersom att de förtjänar det!
Engelsforstrilogin.
Jag vet allt det här handlar om en tjejtrio som studerar på läkarprogrammet. Okej, allt är inte lätt att hantera i deras vänskap: till slut sker ett ödesdigert svek, i någon mening, men mest är det faktiskt en bok där vänskapen bär tjejerna genom stress, press och ohälsa. Många grejer, exempelvis kärlek och diverse strul, är något som bara händer lite i periferin: vänskapen är så mycket större. Det gillar jag!
I Stora små lögner är huvudpersonerna ett tjejgäng som träffas genom att deras barn går i samma skola. De peppar och backar varandra när det behövs, men trots allt så finns det mörka hemligheter som alla går och bär på. Till slut blir det såklart tvunget att glänta på dörren till hemligheterna och då är vänskapen en av de klippor som går att luta sig mot.
Stora små lögner av Liane Moriarty
I böckerna om Ya-Ya-flickorna får läsaren följa några kvinnor i den amerikanska södern. De här kvinnorna lever inte helt ”katolska” och stillsamma liv, kan man säga, och allt är inte rosenskimrande eller enkelt, men de har alltid varandra och när det behövs så skyndar de sig att rycka in och styra upp situationer som är på väg att spåra ur: som när en av dem bryter med sin dotter.
I Grand final i skojarbranschen är huvudpersonerna två väldigt omaka kvinnor. Den ena är en hyllad författare, den andra den hemliga spökskrivaren. Nu skickar spökskrivaren in ett manuskript i sitt eget namn och i det här manuskriptet avslöjas allt. Vad göra? Det här är en riktigt rolig roman för den som, liksom jag, älskar kulturtanshumor. Det är också en fin roman om vänskap med toppar och dalar.
Så: det var några tips på böcker om kvinnor i olika åldrar och livsviktiga vänskapsrelationer i olika skeenden i livet! 🙂
Bokrean är snart här! Den 22/2 drar den igång. Personligen brukar jag satsa på att köpa någon kokbok som jag suktat efter och sedan köpa ett gäng e-böcker, men emellanåt shoppar jag loss också. För den som hade tänkt reafynda så kommer här några tips! Först ut: mina favoritböcker och några läsvärda bestsellers.
Favoritböcker!!
I år finns många av mina favoritböcker på rean. Här kommer några böcker som jag har delat ut högsta betyg till och som nu finns till sänkt pris:
Det är något som inte stämmer av Martina Haag. Denna HELT fantastiska ”skilsmässoroman”, där ångesten vibrerar mellan raderna ,tycker jag verkligen att du borde läsa, om du inte har gjort det redan. Det här känns totalt hudlöst och nära och går rakt in hos läsaren. Jag oroade mig lite för att Haags första roman utanför feelgoodgenren skulle vara kass, men NEJ. Haags precisa formuleringar passar perfekt för att mejsla fram vad som kan utspela sig hos den som precis har blivit lämnad. På rean kostar den ca 65-70 kr (inbunden).
Det är något som inte stämmer av Martina Haag
Allt jag inte minns av Jonas Hassen Khemiri är en av mina favoritböcker, all time high. Boken följer en författare som försöker att skriva och nå fram till vad som egentligen hände Samuel – en ung man som har gått bort i en bilolycka. Eller var det en olycka? Och vad är författarens egentliga motiv till att skriva det här? Lager på lager vecklas ut i den här romanen, som är så skickligt och egensinnigt skriven att jag saknar ord. Och trots att den till stora delar handlar om rasism och situationen för papperslösa så är den faktiskt, tro det eller ej, rolig också! På rean kostar den ca 55-70 kr (inbunden).
Allt jag inte minns av Jonas Hassen Khemiri
I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv av Tom Malmquist är en bok som jag läste med andan i halsen. Boken handlar om när Tom Malmquist på samma gång förlorar både sin sambo, i en akut leukemi, och blir pappa åt sin dotter, som akut måste förlösas med kejsarsnitt och vårdas på neonatalavdelning. Det märks att Malmquist är poet och har en tanke om vilken stil och form han vill att romanen ska ha. Varje ord sitter rätt och känns exakt och här ryms inte många redogörelser för tankar eller känslor. Istället får vi följa bokens Tom och vad han gör för att försöka hålla ihop. Jag har aldrig tidigare läst något som tog så mycket energi! Den är skriven så att det är omöjligt att inte leva sig in och springa vid Toms sida, känna lukten av hans ångest. Fy, vilken bra bok! På rean kostar den ca 60-75 kr (inbunden).
I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv av Tom Malmquist (här som ljudbok, men på rean hittar du den i inbundet format!).
De förklädda flickorna i Kabul av Jenny Nordberg är en reportagebok från Afghanistan, där Nordbergs reportage om bland andra den kvinnliga parlamentsledamoten Azita blir något annat: en bok om bacha posh – flickor och unga kvinnor som av olika anledningar klär sig och uppträder som pojkar. I den här boken finns så många intressanta vinklingar: den målar verkligen upp hur litet värde kvinnor har i Afghanistan och den ger också en känga till västvärlden och dess dåliga försök att, utan insikt om kulturen och samhället, försöka omvända landet. Boken väcker också många tankar om genus och könsroller. På rean kostar boken ca 65-70 kr (inbunden).
De förklädda flickorna i Kabul av Jenny Nordgren
Björnstad av Fredrik Backman är en bok om ett litet samhälle där det mesta kretsar kring hockey. Jag tycker inte ens om sport (särskilt inte hockey), men det går inte annat än att älska den här boken och de fantastiska människor som Backman med sina snärtiga formuleringar målar upp i den. Det här är en bok som författaren själv har beskrivit som hans mest allvarliga hittills, och ja, det är en hel del mörker i den: vad händer t.ex. när A-lagets toppspelare plötsligt står anklagad för våldtäkt? Fast boken är rolig och härlig också, fylld med värme. På rean kostar den ca 75-80 kr (inbunden).
Björnstad av Fredrik Backman (här som ljudbok, men på rean hittar du den i inbundet format!).
Allvarligt talat av Lena Andersson är en bokversion av de svar som Lena Andersson har gett på lyssnarnas existentiella frågor i radioprogrammet Allvarligt talat. Briljant, tänkvärt och fint formulerat! Boken känns som en tröst emellanåt: jamen, såhär kan man ju också tänka! På rean kostar den ca 65-70 kr (inbunden).
Allvarligt talat av Lena Andersson
Snackisar och bestsellers som jag kan rekommendera
Okej, de här böckerna är inte riktigt, riktigt favoritböcker på samma sätt som böckerna som jag listade här ovan – men de är bra nära! Och väldigt läsvärda!
Hundra omistliga ting av Lucy Dillon är en underbart härlig liten feelgoodberättelse om vänskap, föräldraskap, familjehemligheter, husrenoveringar, driva eget företag och HUNDAR. Det är många ämnen, men författaren får verkligen ihop det. Jag brukar inte gilla smått förutsägbara feelgoodberättelser, men den här föll jag pladask för. På rean kostar den ca 65-70 kr (inbunden).
Liv efter liv av Kate Atkinson är en annorlunda och läsvärd bok om Ursula, som föds en vinterdag 1910, med navelsträngen virad runt halsen och dör innan livet ens har hunnit börja. Eller nej, läkaren hinner i tid och Ursula hinner bli tillräckligt gammal för att leka med en docka – som en ödesmättad dag hamnar ute på taket så att Ursula ger sig ut efter den, faller ner och dör. Eller nej. Ursula får liv efter liv och medan hon lever alla dessa liv utspelar sig två världskrig. Det är en väldigt egen Andra världskriget-skildring! På rean kostar boken ca 65 kr (inbunden).
Liv efter liv av Kate Atkinson (här som e-bok, men på rean hittar du den i inbundet format!).
Deckare brukar inte alltid gå hem hos mig, tyvärr, men Störst av allt av Malin Persson Giolito tycker jag gott att du kan läsa! Den kretsar kring gymnasieeleven Maja, som nu står anklagad för att ha varit delaktig i en skolmassaker. Jag tycker att Persson Giolito verkligen lyckas fånga Majas ångest och ”skådespelet” i rättegångssalen. Spännande är det också – det dröjer innan Majas inblandning blir klar för läsaren. På rean kostar den här boken ca 80-90 kr (inbunden).
Störst av allt av Malin Persson Giolito (här som ljudbok, men på rean hittar du den i inbundet format!).
Aris Fioretos är en författare som inte dök upp i mitt medvetande förrän förra hösten, då han var nominerad till Augustpriset med den hyllade romanen Mary. Jag blev väldigt sugen på att läsa hans roman om Mary, som blir arresterad i militärdiktaturens Grekland när hon precis ska berätta för sin pojkvän att hon är gravid. Tyvärr har andra böcker kommit emellan, men nu har jag i alla fall läst en av Fioretos noveller: Den täta världen, som publicerades i DN här om veckan och som finns att läsa på nätet. Samma novell kommer för övrigt att ges ut av förlaget Novellix i mars, fast då i en något längre version.
Den täta världen utspelar sig bland ett gäng gymnasister. När de inte befinner sig på latinlektioner eller spelar basket kretsar de största diskussionerna kring något så tungt som självmord. Med ungdomars naivitet vrids det och vänds det på argument. Är självmordet att betrakta som en människas sista viljeakt, eller är det ett tecken på någon som helt har gett upp? Det går an att diskutera fram och tillbaka, som om det vore latinska verb som skulle böjas, men vilka tankar som egentligen rusar i de unga pojkarnas huvuden är inte gott att veta. Och vad hände med alla sedan?
Den täta världen är en mycket bra novell. Det är inte lätt att ta upp stora frågor och stora känslor med så få ord, men Fioretos lyckas både väcka tankar och känslor och det finns många lager att upptäcka, vilket faktiskt gör att det är en novell som gärna kan läsas flera gånger. Det börjar nog bli dags att låna den där Mary på biblioteket..!
I korthet
Rekommenderas för: Den som vill läsa om stora frågor och stora känslor, snyggt koncentrat i novellformat.
Betyg: 4+ kulspetspennor av 5.
Om Aris Fioretos och om Den täta världen
Aris Fioretos (född 1960) är en svensk författare och översättare som bland annat är känd för romanen Mary, för vilken han belönades med Sveriges radios romanpris 2016. Bland andra fina priser som han har belönats med kan nämnas Samfundet de nios stora pris, som han fick 2013. Aris Fioretos har en hemsida.
Utgivningsår: 2016 (ges ut av Novellix i en längre version i mars, men finns redan nu på DN:s hemsida).
Nomineringarna är klara till Sveriges radios romanpris! Bland de fyra nominerade titlarna så är tre av dem böcker som jag ärligt talat inte ens har hört talas om: Den skeva platsen av Caterina Pascual Söderbaum, Nätterna på Mon Chéri av Stefan Lindberg och Vän av ordning av Henrik Bromander, men utöver dem så är även Aftonland av Therese Bohman nominerad! Aftonland hör till mina favoriter från förra året (jag har bloggat om den flera gånger om du vill läsa mer om vad den handlar om och varför jag tycker att den är så fenomenalt bra och intressant: inlägg 1, 2).
Aftonland av Therese Bohman – en bok som verkligen skulle platsa sm vinnare av Sveriges radios romanpris!
Jag hoppas SÅ mycket att Aftonland tar hem det här priset, för Bohman skulle verkligen förtjäna det. Boken var nominerad till Augustpriset förra året, men priset gick istället till Lina Wolff och hennes roman De polyglotta älskarna. De polyglotta älskarna tyckte jag ärligt talat tycker var rätt obegriplig och inte speciellt läsvärd, så jag blev minst sagt besviken och framför allt förvånad. :/ Nu tycker jag att det är Bohmans tur att belönas med ett fint litteraturpris..!
Men det är klart, kanske är någon av de andra nominerade böckerna minst lika fantastisk som Aftonland. 🙂 Och faktum är att jag hoppas på att få ta reda på det!
För er som kanske inte känner till förfarandet så är det alltså en ”proffsjury” som plockar fram de nominerade titlarna, men vinnaren utses sedan av en lyssnarjury. I år har man sökt efter bokcirklar i norra Sverige till årets lyssnarjury (de kommande åren kommer andra regioner att bjudas in att söka till juryn). Jag är ju alltså medlem i en Umeåbaserad bokcirkel och min bokcirkelkompis Anna har faktiskt anmält oss. 🙂 Så jag hoppas, hoppas på att vi blir uttagna! Det vore SÅ skoj! Sveriges radio kommer att välja ut 3 bokcirklar som ska läsa och tycka till om böckerna och från varje bokcirkel kommer sedan en representant att få vara med under finaldiskussionerna i radiosändningarna. Vi får vänta någon vecka till på besked om vilka bokcirklar som får vara med. 🙂
Om inte annat får jag väl ta ett eget initiativ och läsa Den skeva platsen, Nätterna på Mon Chéri och Vän av ordning… 🙂
Här om veckan skrev jag om hur trista framsidor många deckare belönas med. Framsidor som andas ”dussindeckare” gör mig inte sugen på att läsa! Men det finns fler böcker som jag dömer (ut) efter framsidan. Idag tänkte jag risa historiska romaner med trista framsidor… 😉
Till att börja med kan jag säga att många av mina favoritböcker utspelar sig ”förr i tiden” och gärna har stora historiska händelser i bakgrunden (eller i en väldigt framträdande roll), men på något sätt uppfattar jag det som att ju längre bak i tiden författaren vandrar, desto plattare blir det och jag är faktiskt aldrig sugen på att i första hand läsa torra fakta om en tid. För mig är det helt centralt att huvudfokus är på människor och relationer. Jag tror dessutom att mycket lite har hänt med människan över tid. Det känns inte rimligt för mig att människor som levde ”förr i tiden” tänkte, kände och kommunicerade helt annorlunda mot vad vi gör idag. När jag läser somliga historiska romaner så känns det dock som att författaren villar bort sig själv i ett stelt språk och att alla karaktärer och deras beteenden därmed filtreras tills karaktärerna inte längre känns som människor som går att relatera till, utan blir platta som pappdockor. Jag tycker att det är synd om författarens önskan att ärligt skildra en tid gör att hen inte vågar ta sig friheten att måla upp intressanta porträtt av människor. Vi kan ju inte veta precis vad människor pratade med varandra om för tusen år sedan, men det är ju roligare att läsa en bok där författaren gissar att folket ägnade sig åt ungefär samma resonemang och intriger som idag, istället för att lämna gestaltningen totalt. Tycker jag!
Nu påstår jag inte att alla ”historiska romaner” är såhär eller att det är uppenbart fel att skriva såhär, men jag råkar ha läst en del böcker som har varit åt det här hållet och jag har personligen inte fastnat för dem. Därför blir jag heller inte omedelbart lockad när jag ser stereotypiska historiska romaner. Men hur ser sådana ut egentligen?
Ja, ett är säkert och det är att de helst har en färgskala som går åt beige, orange eller brun och att de gärna pryds av detaljer från äldre målningar av olika slag.
Inés min själs älskade av Isabel AllendeVita bergens barn av Per Anders FogelströmTrollbunden av Margit SandemoFlicka med pärlörhänge av Tracy ChevalierDödens mästarinna av Ariana FranklinIdilia Dubbs dagbok av Genevieve HillPåven Johanna av Donna Woolfolk CrossKulla-Gulla av Matha Sandwall-BergströmKrigens barn av Per Anders FogelströmVävarnas barn av Per Anders FogelströmPompeji av Maja LundgrenKungens komediant av Agneta Pleijel
Okej, det finns en hel del variationer när det gäller historiska romaner. Ju mer man närmar sig nutid, desto mer mångfald finns det, tycker jag mig se. Men det här bruna och orange alltså…! Det dominerar verkligen så fort en bok utspelar sig under 1800-talet eller tidigare. Och visst, många av de här framsidorna är skitsnygga och flera av böckerna som jag visar exempel på i det här inlägget råkar förresten vara några av mina favoritböcker. Men ändå! Tänk om det dök upp en rosa historisk roman? Så förvånad jag skulle bli! Och hur mycket den i så fall skulle sticka ut!! Jag har förmodligen missat massor av bra historiska romaner för att framsidorna är så himla beige och tråkiga och får mig att tänka på hur platta en del sådana här böcker är. Synd, tycker jag!
Jag har redan bloggat en hel del om vad jag betraktar som guldkornen bland vårens böcker (inlägg 1, 2, 3, 4), men en bok som jag missat, men som jag faktiskt gärna skulle läsa är antologin Saker jag hade velat veta när jag var 15.
Framsidan tycker jag inte känns så superkul, men den gömmer alltså en bok där t.ex. genier som Bodil Malmsten, Annika Norlin, Underbara Clara och Lena Andersson skriver om självbild, skapande, prestation, glädje, mat, kroppen, att få ta plats, att vara sig själv, sex, könsroller, alkohol, objektifiering, skolan, drömmar. Boken är tänkt att ge alternativ till den vanliga kvinnobilden som vi så ofta matas med i olika kanaler.
Jag vet inte exakt vem boken vänder sig till egentligen, tonåringar kanske? Men det känns hur som helst som texter som vem som helst kan få behållning av. Hoppas jag!
Saker jag hade velat veta när jag var 15, en antologi sammanställd av redaktörerna Diana Olofsson och Johanna Wester
Det här med att blogga som hobby… Ibland kommer inspirationen och inläggen forsar fram, men sedan kommer perioder när man i och för sig kanske har inspiration, men när man eventuellt inte har någon tid att författa några inlägg. En sådan tid har jag haft i januari, som mest har ägnats åt födelsedagsfirande faktiskt (jag har fyllt 30 och har firat det tre helger i rad 😉 ). Därför har mitt lilla förråd med tidsinställda inlägg försvunnit! Det gör ju inte så mycket, såklart. Men min sambo tyckte ärligt talat att det var lite tråkigt för mig. Och vad mer: han hade en lösning. Han föreslog att jag skulle börja läsa Pixiböcker. 😉 De går ju fort att läsa ut, menade han, och då skulle jag ha mycket att blogga om.
Det roliga är att det inte alls är konstigt för en vuxen att läsa Pixi i dessa dagar. Kartago förlag är nämligen precis nu aktuella med Pixi för vuxna. Det finns både en box med Nina Hemmingsson-böcker och en box med böcker av Martin Kellerman. Så… jag kanske får kasta mig över dem, helt enkelt! 😉
Pixiböcker för vuxna av Martin Kellerman och Nina Hemmingsson
Här om veckan bloggade jag om intetsägande deckarframsidor. Jag konstaterade att ”alla” deckare har framsidor i mörka färger och att det är extremt populärt att pryda omslagen med fotomontage, pålagt ”blurr” (gärna regn!) och att ha titel och författarnamn i stela typsnitt och med stor text. Jag påpekade också hur svårt det kan vara att ens se skillnad mellan de här böckerna, särskilt om de är del i en serie.
Finns det några alternativa framsidor? Ja, faktiskt! Idag tänkte jag blogga om några deckarframsidor som jag faktiskt gillar (eller åtminstone tycker bättre om än framsidorna till dussindeckarna!). Och självklart är det här min smak det handlar om. 🙂
Feelgooddeckaren
Det finns en hel rad underkategorier till deckaren. En sådan kan man kanske kalla för feelgooddeckaren. Det är lite lagom läskiga böcker med stort inslag av humor eller allmänt mys. Hit skulle jag räkna t.ex. Damernas detektivbyrå-böckerna, Israel Armstrong-böckerna, Les gens du Balto (Sista beställningen på Balto) av Faïza Guène och Katarina MazettisTyst! Du är död!. Såhär förhållandevis glada och knasiga kan de se ut:
Fallet med de försvunna böckerna av Ian SansomLes gens du Balto av Faïza GuèneTyst! Du är död! av Katarina MazettiDamernas detektivbyrå av Alexander McCall Smith
Det är något helt annat än dussindeckarens mörka färger.
Deckare light (roman med lite deckarinslag)
Det finns en uppsjö av böcker som inte är ”traditionella deckare”. Det sker kanske ett brott och/eller så kanske det är några personer som sysslar med någon form av privatspaning, men böckerna är ändå inte direkt ”polisromaner”. Sådana böcker kan mycket väl se ut som vilken roman som helst, så att säga. Hit räknar jag t.ex. Nattfilm, Fröken Smillas känsla för snö och Dödskänd.
Fröken Smillas känsla för snö av Peter HøegDödskänd av Ben EltonNattfilm av Marisha Pessl
”Tjejdeckaren”
Det finns en viss typ av deckare som inte på något sätt ”måste” läsas av just kvinnor, men som på något sätt ändå känns tydligt riktade till kvinnor. Det är något med typsnitt och bilder som gör att t.ex.Livets och dödens villkor känns lite mer ”mjuk” än ”action”. Samma sak med Mörka platser av Gillian Flynn och Mörk jord av Belinda Bauer. De snirkliga teckensnitten i titlarna leder inte alls tankarna till ”typisk deckare”. Och jag gillar det (fast önskar såklart att lika många män som kvinnor lockas att läsa!).
Livets och dödens villkor av Belinda BauerMörka platser av Gillian FlynnMörk jord av Belinda Bauer
Till den här genren måste man också räkna in de lite mer ”oblyga” tjejdeckarna, om man får säga så, t.ex. Unni DrouggesBerit Hård-deckare, som skulle kunna passera som ”chick lit”. Fasligt tjejiga är också de våldsamt snygga framsidorna i Norstedts nyutgåvor av Maria Langs deckare. Jag älskar de här ljusa, pastelliga och stiliserade framsidorna! Obs: det finns till och med en katt på en av dem och det är alltid pluspoäng. 🙂 Skulptrisen av Minette Walters känns förresten också rätt ”tjejig”, kanske för att även den här framsidan är ljus glad i färgerna.
Bluffen av Unni DrouggeSkulptrisen av Minette WaltersEn skugga blott! av Maria LangFarligt att förtära av Maria LangInte flera mord! av Maria LangMördaren ljuger inte ensam av Maria LangRosor, kyssar och döden av Maria LangTragedi på en lantkyrkogård av Maria Lang
Helt vanliga deckare som har belönats med framsidor som sticker ut
Ja, det finns faktiskt ”typiska deckare” med framsidor som sticker ut (mer eller mindre). Hur snygga är inte de lite art deco-doftande framsidorna (eller okej, det kanske bara är ögonen på framsidan till Farlig sanning som leder mig lite ditåt, men ändå! 🙂 ):
Farlig sanning av Anna JanssonEtt testamente från helvetet av Kristina OhlssonHur jag tillbringar mina dagar & mina nätter av Håkan NesserKnackningar av Johan Theorin
Camilla Läckberg är ingen favoritförfattare hos mig. Jag tyckte faktiskt att Isprinsessan visade prov på sällsynt dålig gestaltning… Men framsidan! Det här fotot och de ljusa färgerna tycker jag är helt förtrollande. Och det ser så kallt och hårt ut. Bravo!
Isprinsessan av Camilla Läckberg
Paradisoffer är också snygg. Till skillnad från den stora massan så hittas inget ”blurr” på den här framsidan. Här finns tvärtom både titel och författarens namn i en prydlig ruta. Det klart blå känns heller inte speciellt deckaraktigt, utan som en färg som skulle kunna pryda framsidan till vilken roman som helst.
Paradisoffer av Kristina Ohlsson
I tystnaden begravd och Mördare utan ansikte är två exempel på deckare med ljusa framsidor. Någonting så enkelt kan verkligen få böcker i den här genren att sticka ut. Snyggt!
I tystnaden begravd av Tove AlsterdalMördare utan ansikte av Henning Mankell
Japp, det finns faktiskt en hel del deckare som inte är förpackade i samma trista förpackning som ”alla andra”. Det här blev till och med ett riktigt långt inlägg… Jag hoppas att förlagen fortsätter att våga ge lite roligare form till deckare och att de kanske vågar sig på att göra det oftare. Jag tycker att det är SÅ tråkigt när alla deckare ser likadana ut!
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
