Gånglåt av Elin Olofsson är en bok med ambitionen att beskriva kvinnoliv och systerskap på den jämtländska landsbygden, men i min mening har boken så många bihistorier att det blir för splittrat för att det ska gripa tag. Betyg: 2 björnar av 5.
Gånglåt av Elin Olofsson
Elin Olofsson är en författare som jag har blivit tipsad om när jag har frågat efter böcker som utspelar sig på mindre orter. Olofsson, som själv är jämte, har skrivit ett antal romaner som utspelar sig på (fiktiva) platser i Jämtland och i Gånglåt är det lilla Gärningsberg som står för miljöerna. Där bor Gun-Britt på en stor släktgård, där hon försöker driva servering och loppis, fast utan att riktigt få det att gå runt. Så kommer sommaren och Gun-Britts syster, Sonia, kommer till gården med sin assistent i släptåg. Sonia är en artist som under artistnamnet Salida har fått till ett antal svensktoppshits, men åren har satt sina spår och nu vet hon inte längre vad rösten duger till. Nu är hon i alla fall tillbaka i sin barndoms trakter, som också är de platser som tjänat som inspiration till hennes musik. Hennes plan är att ägna sommaren åt att skriva sin biografi. I boken utspelar sig också en rad bihistorier: sörjande grannar, olycklig kärlek, en son som har tappat kontakten med sin mor, ett sjukdomsbesked, en gaykille i garderoben, en skilsmässa…
Jag tycker ärligt talat att det blir alldeles för spretigt och splittrat för att någon av berättelserna ska gripa tag. Det känns att författaren har haft ambitionen att skriva om kvinnoliv och åldrande, kärlek och systerskap och om villkoren på landsbygden, men det blir på samma gång övertydligt och klyschigt och på samma gång alldeles för lättvindigt och ytligt beskrivet.
Det stora felet var kanske att jag hade förväntat mig en nyskapande bok om ”livet på landet”, medan det boken levererar är de vanliga klyschorna om olönsamma företag, turistande stockholmare och om svårigheterna för den som på ett eller annat sätt är normbrytare. Jag tycker inte att boken sa mig någonting nytt, eller sa mig någonting över huvud taget.
Kanske hade jag tyckt bättre om den här boken om jag bara hade läst den rakt upp och ned och tänkt den som en lättsam feelgoodbok, men nu läste jag tyvärr inte boken på det sättet.
Om Elin Olofsson och Gånglåt
Elin Olofsson (född 1979) är en svensk författare som har skrivit ett antal böcker som utspelar sig på den jämtländska landsbygden. Debuten, Då tänker jag på Sigrid, kom 2013. Hennes senaste bok är Gånglåt. Elin Olofsson instagrammar under @elinolofssonwriter och twittrar under @elinsmulan. Hon har också en hemsida och en Facebooksida.
”Efter framgångarna med Då tänker jag på Sigrid och Till flickorna i sjön är Elin Olofsson tillbaka med en skildring av livet och kärleken i ett Sverige långt från storstadens puls.
Den kända sångerskan och låtskrivaren Sonia ”Salida” Sallström åker till sin gamla släktgård i Gärningsberg i Jämtland för att skriva sin självbiografi. Med sig har hon Harpan, sin unge assistent, som hon lovat en sommar i paradiset. På gården väntar Gun-Britt, Sonias syster, som driver servering och loppis och tycker att hela världen borde skärpa sig. Inte minst Sonia. Där finns också Jenny, Gun-Britts dotter, som lovat hjälpa sin moster med boken men som hela tiden sneglar oroligt mot stugan uppe vid berget. Dessutom finns det björn på trakten, som gräver i gårdagens sopor. Det blir en sommar av lust och olust, i takt och otakt till tidens egen gånglåt.”
Okej, nu har vi redan kommit in en bit i maj och sommaren närmar sig. Här i Umeå kan man inte direkt lita på att det är sommarvarmt och snöfritt i maj, men fredagens solgass hann i alla fall ge lite försmak på vad som förhoppningsvis kommer sedan. 🙂
Jag är egentligen inte så uppstyrd och planerad när det gäller vad jag läser, men jag har ändå funderat lita på vilka böcker jag gärna passar på att läsa i sommar. Och det blir nog de här:
Allas älskare, ingens älskling av Per Hagman. Det här känns som den enda självskrivna boken i sommar. Jag fullkomligt älskar Att komma hem ska vara en schlager och jag har längtat så efter någonting nytt från Hagman. Han skriver poetiskt och fantastiskt och han kan som få skildra ångest och rotlöshet. Allas älskare, ingens älskling beskrivs som en ”syskonroman” till Att komma hem ska vara en schlager. Det bådar gott!
Allas älskare, ingens älskling av Per Hagman
Vitsvit av Athena Farrokhzad är en liten diktsamling som jag gärna passar på att läsa i sommar. Förra året ägnade jag en del av sommarens läsning åt Bodil Malmstenssamlade dikter och jag fortsätter gärna att läsa mer poesi! Vitsvit vann för övrigt omröstningen när jag frågade på bloggen vilken bok jag skulle läsa härnäst, så många läsare verkar gilla den. 🙂
I sommar tänkte jag läsa minst en gammal hyllvärmare. Det lutar åt att det blir Bara du finns av Jenny Holmberg. Jag tror jag har fått den som recensionsexemplar för… eh… 5 år sedan? Och jag veeet att många har en massa olästa böcker hemma som helt enkelt aldrig kommer att bli lästa. Men jag vill faktiskt läsa alla mina böcker, även de som har lagrats i typ 5 år. Men ja, jag skäms över att jag är såhär seg. För den som eventuellt blir uppretad så kan jag säga att jag brukar tacka nej till recensionsexemplar nu för tiden, för jag vet ju hur kass jag är på att läsa ut dem i tid…
Jag tänkte även läsa mina finfinfina Astrid Lindgren-noveller. Jag fick dem i julklapp och har de framme som dekoration… Men jag vill såklart läsa dem också. 🙂 😉
Astrid Lindgren-noveller, Vitsvit av Athena Farrokhzad och Bara du finns av Jenny Holmberg
Slutligen: Jag tänkte att ni kunde få hjälpa mig med den femte boken!
[poll id=”17″]
Värddjuret av Marie Hermanson, Hur man botar en fanatiker av Amos Oz och Ypsilon av PC Jersild
Vad har ni för relation till romance? Jag tycker att det här är en så spännande genre, för det är fruktansvärt många som läser mängder av just romance, men ändå är det en förvånansvärt osynlig genre.
Till skillnad från t.ex. deckaren så är det inte en genre som brukar föräras speciella hyllor på biblioteken eller några stora annonser. I pocketställen i matvarubutikerna så brukar det inte vara uppenbara romance som lyfts fram och de populära ljud- och e-boksapparna brukar inte tipsa om just romance för att locka nya användare. Att spänningsromaner har en egen bokreaavdelning och egna avdelningar i bokkataloger av olika slag känns självklart, men romance brukar inte sticka ut i skyltningen eller i några andra sammanhang.
Men så upplyste min sambo mig om att det finns ett ställe där det bara, bara finns romance (och lite böcker för småbarn): nämligen Storytels topplista över e-böcker! Jag brukar inte kolla in topplistorna hos ljudboksapparna (och jag använder dessutom Bookbeat och har därför inget abonnemang hos Storytel). Men han hade helt rätt! Såhär ser början av topplistan ut…
Här ryms alltså titlar såsom Lockelsen, Den våta patienten, Min mans bäste vän, Med stjärten i vädret, Dyrare än diamanter/Roms stiligaste man, Calender girl – December, Lordens hemliga skuggor, Franska kyssar, Härskaren på Dunkeathe, Med lust och längtan/Det hände i Paris, Kärleken är blind, Semestercharmören, Strandad i paradiset… Faktum är att det enda som finns på topplistan (50 titlar!) är barnböcker (bilderböcker) och romance.
Jag tycker att det är helt otroligt. Kan det vara så att de som läser romance föredrar att läsa lite sådär smygigt från en läsplatta? Eller är det så att Storytel har hittat en riktigt bra nisch och har visat sig vara en av få aktörer som gör de här böckerna lättillgängliga?
Suget efter de här böckerna är hur som helst enormt, uppenbarligen. Så när ser vi avdelningar för romance på bibblorna och bokhandeln? När ser vi tv-reklamer och helsidesannonser för nya Harlequinromaner? När skriver morgontidningarna spaltmeter om nya romance? När kommer de listiga PR-knepen för att sälja säsongsbetonade romance (en motsvarighet till ”påskekrim”)? När ältas ”romanceundret” i alla medier? När kommer de nischade festivalerna som helt fokuserar på just romance (som motsvarighet till Crimetime Gotland)? Svar: aldrig, förmodligen, och ärligt talat så kanske inte just jag bryr mig så mycket om det, i och med att jag inte läser så mycket romance. Men ändå!
Vad beror det här på? Här har vi en jättegenre som ”alla” vill läsa, men det kan väl inte vara så att ingen vågar prata om den? Kan det spela in att romance inte är tillräckligt ”grabbigt” för att få utrymmet? Vem vet?
Här om veckan fick jag ett mejl från läraren Mikhael Mikalides som tipsade mig om appen Boksamtal, som mellanstadieelever på Vårbyskolan i Huddinge har utvecklat tillsammans med en illustratör och apputvecklare. Det är en jättefin app med boksamtalsfrågor, tänkt att användas av lärare, bokcirklar och föräldrar som läser för sina barn. Jag kan verkligen tipsa om appen Boksamtal för dig som läser för barn och vill ha lite hjälp att komma igång och samtala om vad ni läser. Men faktiskt är Boksamtal också väldigt användbar för bokcirklar generellt, även om en del frågor kanske känns lite mer riktade till barn så är det mesta trots allt användbart för vem som helst som vill reflektera kring böcker.
Boksamtal
En annan app som jag haft i mobilen ett tag och som jag gärna tipsar om är Härlitt. Det är en app från Länsbiblioteket i Västerbotten och som är tänkt att användas för att upptäcka litterära platser här omkring. Appen innehåller helt enkelt en litterär karta med platser som förekommer i böcker och den innehåller också ”spår” lämnade av användare – en trevlig liten kamrat för den strosar omkring i Umeå eller andra ställen i Västerbotten, helt enkelt! Jag önskar att Härlitt exploderar och används i hela Sverige. Jag bor ju i Umeå, som många av er säkert vet, så för mig är många av platserna i appen redan välbekanta (även om jag inte har reflekterat så mycket över litterära kopplingar tidigare). Jag skulle tycka att det vore jättekul om det fanns Härlitt i andra städer när jag är där och turistar. 🙂
Som många vet så är jag inte bara förtjust i ljudböcker, utan jag konsumerar också en hel del podcasts. Med jämna mellanrum brukar jag tipsa om mina favoritpoddar och senast jag skrev ett inlägg om just detta var faktiskt nu i mars. Jag hann dock inte mer än posta inlägget innan jag fick tips på en, för mig, helt ny podd: Arbetarlitteratur, som borde ha kommit med på den senaste listan över intressanta poddar. Det var en av mina läsare, Kerstin, som mejlade och tipsade. Tyvärr kunde jag inte svara på mejlet, för hennes inkorg är full och mitt mejl gick inte fram! Men tipset har jag alltså tagit till mig och nu för jag det vidare.
Arbetarlitteratur är en podcasts om precis det som titeln skvallrar om: arbetarlitteratur. Producenten bakom podden heter Mattias Torstensson och han har verkligen fått till en bra blandning. Här varvas t.ex. författarintervjuer med bokcirkelsamtal och med besök på Statarmuseet. Jag älskar idén om att grotta ned sig i en genre såhär! Det är verkligen brett och djupt på samma gång.
Sedan är faktiskt arbetarlitteratur någonting som jag verkligen är nyfiken på. Jag är svag för böcker som skildrar klassfrågan och klassresor på olika sätt, så det är egentligen obegripligt att jag inte har läst mer arbetarlitteratur. Nu är jag i alla fall väldigt inspirerad! Jag kan ju kanske börja med den ”moderna arbetarlitteratur” som jag har här hemma: Yarden av Kristian Lundberg, för den har jag haft oläst alldeles för länge..!
Yarden av Kristian Lundberg
Apropå poddar så kan jag förresten tipsa om att podden Augustpriset är tillbaka igen, trots att det inte ens riktigt är ”Augustsäsong” (priset delas ut på hösten/vintern).
Den som stannar, den som går av Elena Ferrante är den tredje delen i Neapelkvartetten. Väninnorna Lila och Elena träder nu in i vuxenlivet på riktigt, med män, barn, karriär, och läsaren får följa hur vänskapen växer fram genom klassresor, samhällsomvandlingar och genom livet i stort. Betyg: 4 charkuterier av 5.
Den som stannar, den som går av Elena Ferrante
Den som stannar, den som går är den tredje delen i Elena Ferrantes Neapelkvartett, som skildrar tillvaron för de två vännerna Lila och Elena. I kvartettens första del, Min fantastiska väninna, är det 50-tal och Lila och Elena är unga flickor, men i den här boken har de lämnat barn- och ungdomsåren bakom sig och har trätt in i vuxenlivet på riktigt.
Som barn visade de båda på samma begåvning och det såg ut som att de båda hade alla chanser att genom studier ta sig långt från deras fattiga och kriminellt belastade uppväxtkvarter. Deras vägar kom dock tidigt att gå åt olika håll: Lila gifte sig som mycket ung med maffiabossens son, och endast Elena kom att gå vidare med studierna. Nu har Elena etablerat sig som författare och har inlett ett förhållande med en blivande professor. Endast Lila bor fortfarande kvar i närheten av Neapel. Hennes äktenskap blev kortvarigt och hon lever nu tillsammans med sin son och med en ny karl. För att få tillvaron att gå ihop sliter hon hårt på en fabrik, men börjar också få upp ögonen för det som verkar vara framtiden: datorer och programmering.
I samhället bubblar det av politisk aktivism och politiska diskussioner: arbetarnas rättigheter, kvinnans rättigheter, kommunism, fascism. I livet snurrar också andra frågor, frågor som rör moderskap, äktenskap, vänskap – och så grubbel kring den där Nino, ungdomskärleken som fortfarande spökar hos både Lila och Elena.
Jag har svårt för sidospåret med Nino. Jag har svårt att förstå vad som lockar med honom och varför Lila och Elena – vuxna kvinnor! – inte kan släppa honom. Vad ska det symbolisera? Jag vet inte! Men bortsett från detta så tycker jag väldigt mycket om den här boken. Min fantastiska väninna tog mig inte med storm, men berättelsen om Lila och Elena har växt och jag tycker riktigt mycket om att få följa dem ut i vuxenlivet och se hur deras vänskap utvecklas mitt i all samhällsomvandling, mitt bland alla klassresor, fram och tillbaka, och mitt i dessa maffiastyrda, våldsamma kvarter.
Jag har på sätt och vis lite svårt att förstå hur de här böckerna har kunnat göra en sådan succé, för berättelsen om Lila och Elena är verkligen inte den snabba, actionfyllda berättelsen som fördomarna kanske säger att folk vill läsa. Det här är faktiskt både långsamt och det mesta utspelar sig lite mellan raderna, men jag gläds såklart åt att folk uppenbarligen älskar den här typen av böcker (också). Det är fint att så många vill läsa om kvinnoliv i Neapel. Själv är jag mycket förväntansfull inför den fjärde och avslutande delen, som kommer i sommar.
Den som stannar, den som går av Elena Ferrante
Om Elena Ferrante och om Den som stannar, den som går
Elena Ferrante är pseudonymen för en italiensk författare som har gjort sig känd över hela världen för sina böcker i Neapelkvartetten, vilka utkom på italienska mellan åren 2011 och 2014. Debuterade gjorde dock författaren redan 1992. Den avslutande delen i Neapelkvartetten (Det förlorade barnet) kommer på svenska under sommaren 2017.
Originalets titel: Storia di chi fugge e di chi resta (italienska).
Översättare: Johanna Hedenberg.
Uppläsare: Odile Nunes.
Utgivningsår: 2013 (första italienska utgåvan), 2016 (första svenska utgåvan, Norstedts), 2016 (den här ljudboksutgåvan, Norstedts).
Antal sidor: 425 (ca 15 h lyssning).
Läs även: övriga delar i Neapelkvartetten: Min fantastiska väninna, Hennes nya namn, Den som stannar, den som går och Det förlorade barnet.
ISBN: 9789113069760, 9789113077536.
Andras röster: Dagensbok.com, Feministbiblioteket, Johannas deckarhörna, Och dagarna går….
Köp boken hos t.ex. Adlibris eller CDON (annonslänkar).
Förlagets beskrivning
”Elena stöter under ett författarframträdande på Nino Sarratore som hon i hemlighet varit förälskad i under hela sitt liv. Lila har efter sitt misslyckade äktenskap börjat ett nytt liv med Enzo Scanno och bor med honom och sin son Gennaro i en förstad till Neapel. På kvällstid lär sig Lila allt hon kan om datorer och programmering för att på så sätt skapa sig en ny och bättre tillvaro.
Lila och Elena försöker var och en på sitt sätt navigera genom det italienska 70-talet med all dess politiska oro, sexuella frigjordhet och sociala förändringar. Båda känner sig vilsna i den moderna världen och söker sig till varandra. Elena befinner sig i ett vägskäl i sitt äktenskap och Lila blir på nytt hennes förtrogna.”
”Ingen kommer ihåg att boken med kastanjetiteln heter Den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån, vilket bevisar att en titel kan fungera utan att någon vet hur det går till.”
Och precis så är det ju, med både kastanjeboken och med många andra böcker. En del titlar fungerar och andra inte och det är inte alltid givet vad det är som gör det. Idag tänkte jag blogga om några titlar som i alla fall väckte mitt intresse.
Och varför inte börja med Bodil Malmsten? Jag tycker att i princip samtliga av hennes verk har helt briljanta titlar. Jag vet knappt vilken jag ska välja ut som exempel! Men om jag ska försöka begränsa mig till en titel så får det nog bli titeln till hennes loggbok från 2006: Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig. Det är någonting i orden och rytmen som får mitt hjärta att bulta, ärligt talat. Det är så fint, så talande, så innerligt. Det är lätt att förstå att titeln faktiskt är lånad från en av tidernas kanske mest betydelsefulla poeter: Wislawa Szymborska. Titeln till Malmstens bok är alltså även de avslutande raderna i dikten Nära ögat. Precis så vill man ju att en titel ska vara: som poesi.
En annan titel som jag tycker mycket om är Låt vargarna komma, som alltså är titeln till Carol Rifka Brunts fina, fina ungdomsroman om två systrar och deras sorgearbete när deras morbror går bort i aids. Jag tycker att det är en helt fantastisk bok om systerskap, sorg och om att lämna barndomen bakom sig – och på något sätt ryms väldigt mycket av bokens tema i titeln. Det finns någonting både lite uppgivet och kraftfullt i låt vargarna komma och det speglar väldigt bra den livssituation som bokens huvudperson befinner sig i.
Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö är en titel som hör till kategorin långa, knasiga titlar – och jag gillar sådana! Här finns det någonting särskilt spännande i det där inte. Vadå inte? Och var ligger Genesarets sjö? Och vad har den med Kim Novak att göra? Mystiken tätnar redan i titeln till den här boken av Håkan Nesser och det är faktiskt en överraskande och spännande bok som döljer sig mellan pärmarna också.
Fördjupade studier i katastroffysik hör till samma genre som Kim Novak… – den har verkligen en lång och märklig titel. Ska jag vara ärlig så förstår jag inte alls kopplingen till själva berättelsen. Boken handlar om ett gäng high school-elever som börjar hänga kring deras karismatiske filmlärare (vilket såklart får ödesdigra konsekvenser). Det där med katastroffysik fattar jag ingenting av. Men det spelar ingen roll! Titeln är så märklig att den etsar sig fast och jag tycker hemskt mycket om både berättelsen och titeln.
Vi håller på med en viktig grej tycker jag är den klockrena titeln till Sara Hanssons seriealbum om två tweenies och deras besatthet av Spice girls. Jag tycker jättemycket om den här boken, bland annat för att den är en av få uppväxtskildringar jag har läst och där jag faktiskt känner igen mig precis i tidsmarkörerna. Och så är det ju så fint att få läsa om de här två tjejerna och deras vänskap och att påminnas om hur det var på den där tiden när man höll på med viktiga grejer. Själv var jag kanske inte besatt av Spice girls, men jag var verkligen en hästtjej. Allt handlade om hästar, hästar, hästar och det var viktigast i världen. Det gör mig glad att tänka på det, att tänka på hur fullständigt upptagna t.ex. 11-12-åriga tjejer kan vara av sina egna intressen och så totalt ointressant det därmed är med mycket av det som kommer sedan i livet i stort: utseende, orättvisor, mäns blickar, mäns makt, pengar, makt, pengar, makt, män etc.
Jag brukar hålla ganska bra koll på vilka böcker som är på gång att ges ut hos de större förlagen, men eftersom att jag inte brukar läsa så många böcker som riktar sig till barn och unga så brukar jag missa det mesta som är aktuellt på den fronten. Sådan tur då att det finns sociala medier som kan ge en lite uppdateringar! Johanna Lundin instagrammade t.ex. här om veckan om de fina nyutgåvorna av Annika Thors böcker om Steffi och Nelli. Kolla så fina!!
Ett inlägg delat av Bonnier Carlsen (@bonniercarlsen)
Det här är några av de böcker som jag minns bäst från när jag var i mittemellanålden innan tonåren. Böckerna handlar alltså om systrarna Steffi och Nelli, som evakueras till Sverige under Andra världskriget. De gick rakt in i hjärtat hos mig när jag var barn och jag gläds åt att fler unga får chansen att läsa dem nu. 🙂 Och så fina omslag de har fått också!
Något annat nytt som är på gång, och som jag är sugen på att läsa, är fyra nya noveller från Novellix. En av författarna i den kommande utgivningen är min favoritbloggare Sandra Beijer (Niotillfem)! Hon skriver så fint i sin blogg, så en ny novell känns såklart väldigt spännande. 🙂
Jag har just nu ett samarbete med Rabble! Om ni inte känner till Rabble så är det alltså en webbsida och en app som samlar kampanjer och rabatter. Det tycker jag är en smart grej! För att hitta bra kampanjer och erbjudanden behöver man ofta prenumerera på en massa nyhetsbrev och de tenderar att spränga inkorgen till slut. Då är det lättare att använda Rabble, faktiskt. Just nu finns det t.ex. flera kampanjer hos Bokus och Adlibris.
Till exempel har Bokus lagerrensning med bra pris på bl.a. en av förra årets finaste feelgoodböcker: Stora små lögner av Liane Moriarty. Jag hade inte så höga förväntningar när jag började läsa den, för jag hade tidigare läst Öppnas i händelse av min död, av samma författare, och fastande inte riktigt för den. Vilken tur att jag gav Moriarty en till chans! Stora små lögner är faktiskt otroligt fin, kanske för att den inte bara handlar om kärlek & vänskap, som så många andra feelgoodböcker, utan för att den även är mörk och sorglig och tar upp tuffa ämnen som mobbing och våld i nära relationer. Har du HBO kanske du förresten har sett tv-serien Big little lies? Den är baserad på den här boken! Jag är överraskad över att Bokus redan rensar ut den här romanen från lagret, men det är ju bra för den som gärna vill skaffa sig en inbunden utgåva av den. 🙂
Stora små lögner av Liane Moriarty
När jag scrollade omkring bland lagerrensningsböckerna så måste jag också nämna Rock art in Sápmi! Jag blev verkligen överraskad när jag såg den. Det är alltså en bok som tillkom i ett projekt i min hemstad, Umeå, när Umeå var kulturhuvudstad 2014. Utställningen med samma namn, som öppnade på Västerbottens museum samma år, är fortfarande öppen för den som är intresserad av att lära sig mer om hällbilder i Sápmi. Nu säljs alltså boken till ett kraftigt rabatterat pris. Är du en av alla som har varit på bio och sett Sameblod den senaste tiden så kanske du också har blivit påmind om den rika kultur som finns i Sápmi. Kanske kan då fornhistoria från Sápmi också känns lite spännande. Jag känner så i alla fal! Jag är också svag för stora, bildrika böcker som gärna får ligga framme – vi har till och med en egen bokhylla för just den här typen av böcker – och jag är därför riktigt sugen på att köpa Rock art in Sápmi själv.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
