Det finns en del böcker som jag verkligen önskar att jag hade tyckt om, men som jag av olika anledningar inte direkt fastnade för. Idag tänkte jag blogga om några av dem!
Först ut är Den stulna romanen av den feministiske förebilden Nawal El Saadawi. Jag hade så gärna velat älska den här boken om kvinnoliv i Egypten, men den är faktiskt en av de segaste och tröttsammaste böcker jag har läst. Hade det inte varit för att det var meningen att den skulle bokcirklas så hade jag inte läst ut den. Jag har väldigt svårt för den här typen av komplicerade och pretentiösa romaner som flyger långt över huvudet på de flesta läsare. För mig är den typen av böcker totalt meningslösa, faktiskt. Skriv begripligt om du har något att säga!
Den stulna romanen av Nawal El Saadawi
Jag skulle också önska att jag hade haft större tålamod med Camilla Läckbergs deckare. Hon verkar vara en så härlig person och jag tycker att hennes engagemang och frispråkighet är inspirerande. Men hennes böcker..! Jag läste Isprinsessan för några år sedan och gestaltningen kändes så dålig, anmärkningsvärt dålig. Det är så många ältande förklaringar av människor och platser och allt som händer att jag blir helt trött – absolut ingenting får utspela sig mellan raderna, utan Läckberg skriver ut allt, upprepar allt, förklarar allt in i minsta atom. Jag skulle verkligen vilja tycka om Läckbergs böcker, men tyvärr…
Sara Lidman är en klassisk västerbottensförfattare och jag skulle såklart önska att jag tyckte om hennes böcker. Det är väldigt mycket Sara Lidman hela tiden när man bor i Umeå. Exempelvis pryds tunneln till centralstationen med Sara Lidman-citat. Jag måste dock erkänna att jag hade väldigt svårt att ta mig igenom Lidmans Din tjänare hör när jag läste den här om året. Jag kan över huvud taget inte redogöra för vad boken handlar om för det var så svårt för mig att fokusera, tolka och ta in berättelsen. Den fastande inte alls.
Din tjänare hör av Sara Lidman
Sagan om ringen, trilogin om Härskarringen är kanske den mest älskade och lästa fantasyserien och jag önskar att jag också hade förstått storheten. Jag är en rätt nördig person, på många sätt, och det vore liksom passande om jag också tyckte om klassisk fantasy, som denna. Men alltså..! Finns det några segare böcker än de här? Kapitel efter kapitel kan passera utan att det händer någonting och det är så mycket tjatig miljöbeskrivning. Jag orkar inte!!
Millenniumböckerna älskas av alla, både de som läser massor och de som kanske egentligen bara har läst Millennium (och Harry Potter) frivilligt. Jag vill också ingå i gemenskapen som älskar Millennium. Dessutom tycker jag naturligtvis att Stieg Larsson är en beundransvärd person med sitt engagemang för Expo och sådant. Tyvärr tycker jag att Millennium är rätt mycket av dussindeckare och hur mycket feminist jag än är så känner jag inget speciellt för den coola förebilden Lisbeth Salander, annat än att jag tycker att hon känns som en rätt ointressant (och stereotypt sexig) drömtjej som random snubbe har fantiserat ihop. Platt!
Middlesex av Jeffrey Eugenides är en fängslande släktkrönika, där läsaren får följa tre generationer ur den grekisk-amerikanska familjen Stephanides, och en bok som väcker många tankar kring könsidentiteter och genus. Betyg: 4+ snabbmatsrestauranger av 5.
Middlesex av Jeffrey Eugenides
Middlesex är en släktkrönika som skildrar livet för tre generationer ur familjen Stephanides. Boken tar sin början i 20-talets Grekland och i den lilla byn Bursa, där Desdemona och hennes bror, Lefty, framställer finaste siden för sin försörjning. Det politiska läget och det helt fruktansvärda pontisk-grekiska folkmordet, där turkar och lazer mördade 1 miljon (!!) greker, driver dock syskonen från sina hemtrakter. Innan flykten från Bursa hade Desdemona förgäves försökt få sin bror att gifta sig med någon av traktens flickor, men under resan mot deras nya hemland, USA, bekänner de två syskonen både för sig själva och för varandra att de egentligen har känslor för varandra och nu, när de lämnar livet i Bursa bakom sig, vågar de också ljuga om sitt släktskap och presentera sig som herr och fru.
Desdemona och Lefty slår sig ner i Detroit, där kusinen Sourmelina redan har rotat sig. Sourmelina hjälper sina släktingar att komma in i det nya samhället och hon blir snabbt varse hur hennes kusiners relation ser ut nu för tiden. Det är dock en hemlighet hon bevarar åt dem, precis som att hennes kusiner bevarar den illa dolda hemligheten Sourmelina bär på: att hon är gay och att äktenskapet med hennes make inte direkt bygger på kärlek och passion. Trots detta blir både Desdemona och Sourmelina gravida vid samma tidpunkt och blir föräldrar åt Miltiades, Milton kallad, respektive Theodora, Tessie. Genom någon slags ödets nyck så kommer Milton och Tessie en dag att förälska sig i varandra och själva bli föräldrar. Det yngsta barnet är dottern Calliope, som också är bokens berättare.
Från den lilla byn Bursa och till Detroit har Desdemona, Lefty och Sourmelina ovetande tagit med sig en ovanlig mutation, som går i arv till både Milton och Tessie och plötsligt får uttryck i lilla Callie. Hon må se ut som vilken flicka som helst som barn, men brist på 5-alfa-reduktas kommer att i puberteten förvandla henne till den pojke hon i många avseenden är (också).
Middlesex är en bok som väcker många tankar kring könsidentitet och könsroller. Vad är egentligen ett kön? Det är väldigt fint och också smärtsamt att få följa Callie genom livet och de svårigheter som så ofta uppstår för henne/honom. Boken skildrar tonårstid och förälskelser, vuxenblivande och identitetssökande och allt detta försvåras för Callie som med sin intersexualitet inte alltid faller in i normen.
Det är också fantastiskt fint att få läsa om alla andra karaktärer i boken. Jag måste erkänna att jag hade väldigt svårt att liksom acceptera Desdemonas och Leftys incestuösa förhållande, men när jag släppte det och kom in i boken så kom jag verkligen att gilla alla huvudpersonerna, även med deras fel och brister, så att säga. Jag tyckte verkligen om att få följa alla de tre generationerna Stephanides. Genom berättelsen om deras liv har jag fått lära mig mer om folkmordet på grekerna (så fruktansvärda händelser att jag nog aldrig glömmer skildringen av dem), men också om hur det kan vara att invandra till ett annat land och att försöka skaffa sig en ett nytt liv i en kultur som inte helt är ens egen till att börja med.
Jag har lite av en hatkärlek till tegelstenar och tycker oftast att kortare romaner känns mer välskrivna och genomarbetade. Middlesex är på över 600 sidor, men för just släktkrönikor är knappast kortromanen det rätta formatet, tänker jag mig. Jag tycker faktiskt att det är helt rätt att boken är så tjock som den är. Det är också något alldeles speciellt med att få leva med en berättelse under en längre tid. Jag läser oftast ganska korta stunder varje dag och har i allmänhet en hel liten hög med påbörjade böcker, så en sådan här bok kan ta månader för mig att ta mig igenom. Det blir något speciellt när en berättelse får finnas i bakgrunden så länge. Till slut känns det som att karaktärerna i boken är personer som jag känner i verkligheten – och jag älskar den känslan! Det här är verkligen en ”levande” bok och den bjuder på många intressanta berättelser och väcker tankar och frågor. Det här är garanterat en bok som kommer att fortsätta att leva kvar i minnet ett bra tag.
Citerat ur Middlesex
”Inuti hade Cadillacen lika mjuka mattor och diskret belysning som baren på Ritz. Armstöden var utrustade med askkoppar och cigarettändare. Klädseln var av svart skinn och gav ifrån sig en ny doft. Det var som att kliva in i någons plånbok.”
Middlesex av Jeffrey Eugenides
Om Jeffrey Eugenides och om Middlesex
Jeffrey Eugenides (född 1960) är en amerikansk författare med grekiska och irländska rötter. Han debuterade 1993 med Dödens jungfrur (The virgin suicides) och har därefter varit aktuell med en rad novellsamlingar och ytterligare ett par romaner. För Middlesex belönades han med Pulitzerpriset 2003. Jeffrey Eugenides har en Facebooksida.
Originalets titel: Middlesex.
Översättare: Hans-Jacob Nilsson.
Utgivningsår: 2002 (första amerikanska utgåvan, A & C Black), 2004 (första svenska utgåvan, Norstedts), 2010 (den här pocketutgåvan, Norstedts).
Antal sidor: 635.
ISBN: 91-1-301226-6, 9789113032023.
Förlagets beskrivning
”Middlesex är en berättelse om en grekisk-amerikansk familj som ser helt vanlig ut. Men berättaren vet att farfar och farmor egentligen är syskon och att det är orsaken till att hon själv är både kvinna och man. Så riktigt vanlig var den nog inte.
1922 invaderas Smyrna i det korta krig mellan Grekland och Turkiet som orsakats av första världs-krigets politiska oro. Befolkningen flyr i panik, många tar båten till Amerika. På en av dessa båtar finns en ung stilig man och en ung vacker kvinna, som väl framme i Amerika letar sig fram till bilstaden Detroit, och bosätter sig där som vilket amerikanskt invandrarpar som helst. De har svurit på att aldrig i livet berätta sin hemlighet att de var älskare i Grekland fast de var bror och syster. Men två generationer senare gör incesten sig påmind i barnbarnet Calliope, som i tonåren känner sig märkligt dragen till en klasskamrat i flickskolan. Vilket får Calliope att misstänka att hon inte är som andra flickor. Att hon faktiskt inte är en flicka alls.
Middlesex är en sorghumoristisk familjehistoria med sexuella förvecklingar, men också historien om en av Amerikas största städer, ja om hela det moderna Amerika: från massinvandringens strida ström av fattiga, rädda och sargade människor, över tjugotalets förbudstid och depression och sextiotalets raskonflikter in i vår egen tid.”
I somras bloggade jag om läsvärda bestsellers som kanske har fallit lite i glömska. Jag insåg snabbt att det egentligen finns massor av böcker som passar in i den här gruppen, så nu tänkte jag följa upp med fem till!
Låt den rätte komma inav John Ajvide Lindqvist är en riktigt, riktigt bra bok – och då brukar jag inte ens kunna läsa vampyrromaner (p.g.a. tidigare blodfobi som kan bubbla upp igen när som helst). Ajvide Lindqvist gör något extra intressant genom att skildra vänskapen mellan en vampyrflicka och en mobbad pojke – två personer i ett enormt utanförskap. Boken kom ut 2004 och har blivit filmatiserad två gånger. Missade du att läsa den när den var ny så har du något bra framför dig!
Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist
Chimamanda Ngozi Adichie är en författare som är på tapeten lite nu och då. De senaste åren har hon t.ex. varit aktuell med ett par feministiska texter (Alla borde vara feminister, Brev till en nybliven förälder), men ingen borde missa hennes genombrottsroman En halv gul sol, som kom på svenska redan 2007. Det är en oerhört intressant och fängslande roman om inbördeskriget i Nigeria. Jag brukar inte fastna för riktiga tegelstenar, men med den här boken, med sina 682 sidor, så bara forsade jag fram över sidorna.
En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie
Jonas Gardellär en produktiv författare och han har många bestsellers i sin bibliografi. Han kanske mest lästa böcker på senare år är såklart Torka aldrig tårar utan handskar-trilogin, men jag skulle också vilja påminna om hans tidigare romaner. En av mina favoriter är trilogin om Juha, som inleds med En komikers uppväxt (från 1992). Det är så himla fina böcker om tonårstid, mobbing, utanförskap, att känna sig annorlunda… Jag är säker på att de fortfarande håller för läsning.
En komikers uppväxt av Jonas Gardell
En annan pärla från 90-talet är Om en pojke av Nick Hornby. Boken handlar om den lite udda vänskapen mellan 12-årige Marcus, som är mobbad i skolan, och den hopplösa ungkarlen Will. Jag minns Om en pojke som en varm och härlig feelgoodberättelse. När det begav sig så såldes den i över 1 miljon exemplar (enligt Wikipedia) och jag tror nog att boken fortfarande är högst läsvärd.
Om en pojke av Nick Hornby
Expeditionen av Bea Uusma är inte så gammal (den kom ut första gången 2013), men eftersom att det kommer ut nya böcker hela tiden så är det ju viss risk att den har gått en och annan förbi. Det är i alla fall en sällsynt fängslande bok om Andrées expedition. Tanken var att färdas över Nordpolen i en vätgasballong, men allting havererade redan vid start och expeditionsmedlemmarna, som hade förvånansvärt lite erfarenhet av just polarexpeditioner, fick ge sig iväg på en tröstlös vandring för att försöka ta sig tillbaka till civilisationen. Jag trodde inte att jag skulle kunna intressera mig för det här, men Uusmas engagemang är smittande! Jag blev helt fast i boken och alla jag känner till har också tyckt väldigt mycket om den. Har du missat den så tycker jag att du ska låna den bums!
Här om veckan såg jag att Jonathan Safran Foer snart är aktuell på svenska med sin första roman på 11 år. 11 år! Vissa författare tar god tid på sig att skriva sina verk… Idag tänkte jag blogga om 5 författare som för min del gärna fick skriva fler böcker.
Först och främst: Jonas Hassen Khemiri! Sedan debuten 2003 har han skrivit 4 romaner och en drös noveller och pjäser. 4 romaner är ju en hel del, men jag älskar Khemiris romaner och vill ha fleeeer. Ingen skriver så påhittigt som Khemiri och ingen är så skicklig på att ta pulsen på samhället som honom. Världen behöver fler böcker från honom!
Tomas BannerhedsKorparna är en helt otrolig roman! Boken följer en pojke vars pappa är psykiskt sjuk. Tillvaron är naturligtvis präglad av oron över situation hemma, men det finns också sorg över ensamhet och utanförskap. Hans tillflykt blir till naturen, till fåglarna. Bannerhed belönades med Augustpriset för den här romanen 2011. Efter den har Bannerhed medförfattat en bok om fåglar, men nästa roman, när kommer den egentligen?! Snart, hoppas jag!
En annan författare som, mig veterligen, bara har skrivit en roman är Shani Boijaniu. Hon debuterade 2012 med den krossande bra romanen Det eviga folket är inte rädda (som kom på svenska 2013). Det är en ögonöppnande bok om hur det kan vara att bli vuxen kvinna i Israel. Jag vill gärna läsa fler berättelser om liv och erfarenheter i Israel. Snälla Boijaniu, skriv mer!!
När jag läste Nattens cirkus av Erin Morgenstern så kände jag direkt att det fanns någonting väldigt speciellt i den här berättelsen om kärlek och magi på en cirkus. Den liknar inte andra böcker jag har läst och bara en sådan sak bådar ju gott, eller vad man ska säga. Nu kanske inte Nattens cirkus höll exakt hela vägen för mig, men jag vill så gärna läsa mer från Morgenstern. Jag behöver fler magiska böcker!
Therése Söderlind har skrivit två böcker och jag har läst hennes senaste: Vägen mot Bålberget, som kom ut 2013. Det är en berörande bok om häxprocesserna i Sverige och en bok där författaren på ett snyggt sätt har vävt ihop flera berättelser från kvinnor i olika tider. Det känns att Söderlind bär på många berättelser. Hoppas att hon också får ihop några fler böcker snart!
Har du någon favoritförfattare som du tycker borde skriva mer?
Glad påsk! Jag är inte kristen, men jag firar ändå. 🙂 Det är ju extremt trevligt med långhelg, att träffa släkt & vänner och att äta godis! Vad många också gör är tydligen att läsa deckare. Fenomenet påskekrim är ett norskt begrepp som helt enkelt går ut på att man lanserar deckare inför påskledigheten. I Sverige har det väl inte fått allt för stor spridning, men här är ju deckare å andra sidan aktuella heeela tiden. Finns det något annat land där folk slukar lika mycket deckare som i Sverige? Kanske, kanske inte, jag har ingen aning! Här kommer i alla fall tips på två deckare som jag tycker är läsvärda! 🙂 Jag kan varna för att de inte är så rackarns nya, men jag är heller inte en speciellt flitig läsare av böcker från just den här genren.
Nattfilm av Marisha Pessl handlar om journalisten Scott McGrath som med två vapendragare är på jakt efter en mytomspunnen skräckfilmsregissör. McGrath har tidigare hört från en källa att regissören ”gör något” med barn, men han kom inte speciellt långt i sitt grävande innan regissören såg till att sänka hela McGraths karriär. Nu tar McGrath ändå upp spaningarna. Regissörens dotter har nämligen begått självmord och det finns anledning att tro att det är någonting som inte stämmer. Jag läste Nattfilm eftersom att jag verkligen älskade Fördjupade studier i katastroffysik av samma författare. Jag tyckte inte att Nattfilm riktigt höll sig på samma nivå som den tidigare boken, men Nattfilm är ändå en spännande och läsvärd berättelse. Vad som är kul är också att boken är kryddad med mycket bilder!
Nattfilm av Marisha Pessl
Livets och dödens villkor av Belinda Bauer är en sådan där deckare som ger en lite ont i magen. I centrum står Ruby, en flicka som är på väg att lämna barndomen bakom sig. När flera kvinnor i trakten blir förnedrade och mördade så börjar hon följa med sin pappa på rundor med bilen. Han har tagit på sig att ge kvinnor lift hem, så att de ska slippa oroa sig över den seriemördare som skakar staden. Snart börjar Ruby se och förstå saker som ingen liten flicka borde behöva hantera. Bauer skriver så himla fint om utsatta barn och det här är en väldigt gripande deckare!
Kärlekens historia av Nicole Krauss är en fantastiskt fin bok där några ensamma och sörjande människors livsöden vävs ihop genom kopplingen till en väldigt drabbande roman. Betyg: 3+ sökningar i arkivet av 5.
Kärlekens historia av Nicole Krauss
I en överbelamrad New York-lägenhet fördriver Leo Gursky tiden. Han är en man som har förlorat allt, däribland sin son, som har vuxit upp utan kännedom om sin biologiska far. Leos ensamhet är så påtaglig att det är helt hjärtskärande. I samma stad lever fjortonåriga Alma med sin mamma och sin bror. Pappan har gått bort och mamman hanterar detta genom att sluta sig inåt och att på sätt och vis sluta sig inför sina barn. Brodern, som kanske främst saknar sin mor, snarare än den pappa som han inte riktigt hann lära känna, hanterar sorgen genom att dra sig till religionen – han får för sig att han är en av 36 utvalda, en lamed vovnik. I Kärlekens historia väver Nicole Krauss ihop dessa ensamma och sörjande människors öden genom deras kopplingar till en bok med samma namn som romanen. Almas mamma försätter sig att översätta Kärlekens historia åt en uppdragsgivare som Alma tror sig ha en viktig koppling till, bland annat för att bokens huvudperson delar förnamn med hon själv. Har bokens Alma funnits på riktigt? Kärlekens historia har också kopplingar till Leo Gursky och den son, som han av olika skäl inte har kunnat närma sig.
Det är en komplicerad väv och inte helt lätt att foga samman alla trådar. Som läsare behöver man vara skärpt och koncentrerad. Ändå är det ingen tungläst bok. Språket är enkelt och rakt på sak. Läser man stycken om igen kan man dock hitta små explosioner av känslor. Krauss kan verkligen formulera sig och det är en fröjd att läsa hennes text.
Jag ska vara ärlig och säga att jag hade lite svårt att komma in i den här boken. Jag hade hört väldigt många hyllningar av den och fått för mig att den skulle bli en bra bokcirkelbok när det blev dags för mig att välja bok till den bokcirkel som jag är med i. Det kändes lite ”sådär” att inse att jag hade prackat på andra något så rörigt och knepigt som den här historien. Ändå måste jag säga att jag själv, och flera av mina bokcirkelkompisar, verkligen uppskattade boken. Trots att det inte är det enklaste att foga ihop alla berättelser och sidospår och skapa den bild som författaren haft framför sig, så finns det någonting i boken som ändå gör att det känns intressant att läsa vidare. För min del handlar det nog främst om alla känslorna som finns i den. Det var länge sedan jag läste någonting där ensamheten är så otroligt närvarande och tung som den är i Kärlekens historia, särskilt i skildringen av Leo Gursky. Det är också lätt att tycka om och känna med karaktärerna i boken. Jag vill hela tiden att det ska gå dem väl. Jag älskar berättelser där författaren lyckas göra karaktärerna levande på det sättet.
Allt som allt skulle jag verkligen rekommendera den här boken, men helst också uppmana att inte hasta sig igenom den.
Citerat ur Kärlekens historia
”Och sedan tänkte jag: kanske är det just det som är meningen med att vara far – att man ska lära sitt barn att leva utan en. I så fall har det inte funnits någon bättre far än jag.”
Kärlekens historia av Nicole Krauss
Om Nicole Krauss och om Kärlekens historia
Nicole Krauss (född 1974) är en amerikansk författare som debuterade 2002 med romanen Man utan minne (Man walks into a room). Hennes stora genombrott kom dock med Kärlekens historia (The history of love). Hennes senaste roman på svenska är Det stora huset (Great house) från 2011. Nicole Krauss har en hemsida och en Facebooksida.
Originalets titel: The history of love (amerikanska).
Översättare: Ulla Danielsson.
Utgivningsår: 2005 (första amerikanska utgåvan, W. W. Norton & Company), 2005 (första svenska utgåvan, Brombergs förlag), 2014 (den här e-boksutgåvan, Brombergs förlag).
Antal sidor: 344.
ISBN: 9789185251124, 9789173375023.
Andras röster: Bokomaten, Bokpärlan, Booksessed, Boktoka, Eli läser och skriver, Med näsan i en bok, Pocketpinglorna.
Förlagets beskrivning
”Att följa historien om Leo och hans ungdomskärlek Alma är som att följa livet självt. När deras öden möts förstår vi att kärleken liksom den stora litteraturen överlever allt.
Kärlekens historia påminner oss om fiktionens magiska kraft. Rolig och sorgsen, skrämmande och hoppfull. En berättelse som fängslar från första sidan och roar med sin finurlighet, originalitet och värme.”
I min lilla serie om böcker jag dömer efter framsidan så har turen kommit til böcker som riktar sig till en 30-någontingtjej: chicklit, feelgood, kärleksromaner…
Alltså, jag är 30 år och jag är lite av en allätare när det kommer till böcker, men jag avskyr att bli skriven på näsan. Jag gillar pigga och glada färger (helst rosa, ärligt talat) så man kan ju tänka sig att de här typiska chick lit-romanerna och feel good-böckerna, som så ofta pryds med omslag i just dessa färger, borde älskas av mig. Men nej. Bara för att jag är en tjej som älskar att cykla omkring, klä mig i gulliga klänningar (ibland i alla fall), dansa, gulla med en hund, dricka ett glas bubbel etc. etc. så vill jag inte framstå som så enkel att jag läser böcker som marknadsförs med just sådana här grejer på framsidan. Nä. Det känns för enkelt, för billigt, för ytligt. Sorry.
Ja, det är ju i och för sig troligt att jag läser en del av de här böckerna ändå. Men visst har de ganska tråkiga och förutsägbara framsidor ändå?!
Nu är bokreaböckerna undanstädade för den här gången och bokhandeln får återgå till att försöka kränga böcker till fullt pris. Jag vet inte om det går så bra för dem precis? Det sägs att försäljningen av barnböcker ökar, men annars pekar det nedåt. En anledning är att försäljningen av digitala böcker faktiskt ökar.
Själv måste jag dock säga att jag aldrig har varit en storkonsument av böcker, trots allt. Det är lite olika det där hur man förhåller sig till böcker. Här är några personligheter jag har identifierat:
Privatlånaren
Privatlånaren gillar att läsa, men har ingen stor koll på vilka böcker som är på tapeten och hen syns aldrig till i vare sig bokhandeln eller på biblioteket. Kommer böcker på tal så är det troligt att privatlånaren snabbt frågar ”får jag låna?” eller ”får jag läsa den efter dig?”. Smart! På så sätt sparar hen in dyrbar tid som hen annars hade behövt lägga på att sätta sig in i vilka böcker som är värda att läsa och sedan på att skaffa hem böckerna. Då är det smartare att se läsupplevelser som ett kollektivt ansvar – har man läst något bra så lånar man iväg boken till nästa. Har den som lånade ut boken tur så kommer boken tillbaka (förmodligen inte).
Vill ha-personen
”Vill ha”-personen gillar shopping och blir glad av nya grejer. Det kan vara kläder, inredningspryttlar – eller böcker! Den här personen älskar att springa till postutlämningen och hämta ut paket. Vilken dag som helst kan bli som en födelsedag! Och när böckerna får hyllorna att svämma över så kan man shoppa fler bokhyllor – det är också shopping och shopping är kul!
Biblioteksägaren
Hos biblioteksägaren får böcker ta plats. Det är liksom inte bara böcker, utan en del av inredningen och en del av dem själva. Böckerna berättar precis vilka böcker som biblioteksägaren har läst – den seriösa biblioteksägaren ser naturligtvis till att samtliga lästa böcker får sig en plats i hyllorna. Biblioteket rymmer alla böcker, men helst ska det vara fina utgåvor. Kommer det ut särskilt tjusiga nyutgåvor kan biblioteket till och med börja innehålla dubbletter. Om biblioteksägaren har plats så får böckerna bo i ett eget rum, men om utrymmet är mer begränsat så kanske en platsbyggd bokhylla eller en hel vägg med bokhyllor kan vara en kompromiss – huvudsaken är att böckerna får ta plats. Ja, och att de mår bra i det där biblioteket och inte blir blekta eller nötta eller skadade på något sätt. Det är ju trots allt böcker det handlar om och de tar man ju hand om!
Biblioteksbesökaren
Biblioteksbesökaren har inget eget bibliotek (inget större sådant i alla fall), även om hen gärna upplåter sitt hem åt biblioteksböcker, massor av biblioteksböcker, som man kan låna och låna om och låna om. Biblioteksbesökaren kan allt om hur man skickar inköpsförslag och är snabb som en vessla på att sätta upp sig på reservationslistan för nyutkomna böcker. Biblioteksbesökaren älskar att gå till biblioteket och varje gång hämtar hen ut travar av böcker från reservationshyllan. Synd bara att biblioteket förr eller senare kommer att kräva tillbaka de där böckerna. Så mycket böcker, så lite tid!
Slumpläsaren
Slumpläsaren har inte så stor koll. Kanske närmar sig semestern och hen rycker åt sig en bok i stället vid kassan när hen ändå står där med en glass i näven och är på väg till stranden. Slumpläsaren läser det som erbjuds och hen får bara hoppas på att slippa undan luriga nyutgåvor av böcker som hen redan har läst. Slumpläsaren orkar inte alltid läsa ut böckerna hen skaffar sig. Och det är ju förståeligt. Det är inte givet att dussindeckaren vid kassan är SÅ bra som man skulle vilja. När böckerna är utlästa får de stå i hyllan bredvid dammiga gamla DVD-filmer och andra pryttlar. Det är inte så noga.
Bokbloggaren
Bokbloggaren tycker att det är skojigt att blogga och blir himla glad när folk faktiskt kommenterar eller mejlar. När erbjudanden om recensionsexemplar/läsexemplar dimper ned i inkorgen så är det svårt att säga nej – det känns ju så kul att få bevis på att folk faktiskt läser bloggen och tycker att det är värdefullt att exponera sina böcker där! Snart har bokbloggaren massor av böcker – massor. Och känner sig tvungen att läsa egenutgivna böcker, som hade behövt några varv till med en redaktör, och aktuella bestsellers som 100 andra bokbloggare redan har instagrammat flera gånger om.
Antikvariatrotaren
Antikvariatrotaren har inte så mycket till övers för bestsellers och pocket med knäckta ryggar. Hen fyller hellre hyllorna med beige klassiker utan omslagspapper. Tittar man närmare i en antikvariatrotares bokhylla så hittar man seriös litteratur och och om man själv hade varit en riktig nörd så hade man kanske också känt igen en och annan raritet. Antikvariatrotaren är besläktad med biblioteksägaren, men hos den som brukar springa på antikvariat finns troligen inte samma bredd bland vare sig bland genres eller utgivningsår. Här är det helst gammalt och klassiskt som gäller.
Den osentimentala
Den osentimentala läsaren är inte så noga; en bok kan lånas, köpas eller läsas i en fiffig app. När boken är utläst eller när hen har givit upp om den så åker den iväg till någon kompis, en bokbyteshylla, en loppis eller soporna. Spelar roll! Vad ska man med böcker till när man redan har läst dem?! Jo, man kan i och för sig strimla och vika och göra julpyssel…
Hennes nya namn, den andra delen i Neapelkvartetten, av Elena Ferrante är en fängslande bok om två unga kvinnor på väg in i vuxenlivet och hur olika deras liv kommer att forma sig när den ena fortsätter att studera och den andra blir kvar i Neapels fattigare kvarter. Betyg: 4+ badstränder av 5.
Hennes nya namn av Elena Ferrante
Elena Ferranteoch Min fantastiska väninna – vilka snackisar de blev här om året! Alla snackade om Min fantastiska väninna, alla läste den, alla älskade den, men själv blev jag inte helt såld, ärligt talat. Visst tyckte jag om skildringen av Elena och Lilas uppväxt och vänskap i Neapels fattigare kvarter, men jag tyckte också att boken var lite väl lång och den gjorde inget stort avtryck. Min fantastiska väninna är första delen i en kvartett och många har sagt att de efterföljande delarna är bättre. Jag är glad att jag lyssnade på detta och gav del två en chans, för jag tyckte verkligen om den här andra delen i Neapelkvartetten, där läsaren får följa Elena och Lila genom ungdomsåren.
I Hennes nya namn har alltså vännerna Elena och Lila lämnat barndomen bakom sig och är på väg att träda in i vuxenlivet på riktigt. Redan i den första boken började deras liv ta olika riktningar. Att båda flickorna är begåvade visade sig snabbt medan de gick i skolan, men nu är det bara Elena som fortsätter med studierna och som också lär känna bildade personer, plockar upp ett finare språk och prövar sina tankar och åsikter i djupa diskussioner. Lila, som gifte sig tidigt, har ett annat liv utstakat framför sig. Förväntningarna finns nu på att hon ska få barn, vilket smärtsamt nog inte visar sig vara så självklart, särskilt inte eftersom förhållandet också är komplicerat och dömt att spricka. Hennes nya namn är dock inte bara en berättelse om dessa två unga kvinnor. Den innehåller också ett stort persongalleri i olika biroller. En viktig person är såklart Nino, som både Elena och Lila är förälskade i. Det hela accelererar i den här boken iväg i ett ödesdigert triangeldrama.
Hennes nya namn är en bok med många lager, men det som i någon mening berör mig mest är vilka olika liv och möjligheter som vecklar ut sig för Elena och Lila. Det är ingen spikrak väg att ta sig från fattiga Neapel och in i de akademiska miljöerna, men det känns tidigt att Elena genom sina studier skapar sig en frihet och makt som de andra kvinnorna från kvarteret inte har. Lila är en stark kvinna med mycket skinn på näsan, men boken gör det verkligen tydligt hur kvinnor som Lila värderas och vilken beroendeställning de befinner sig i. I berättelsen om Lila, och om de andra väninnorna som blev kvar i Neapel, så ligger våldet och hoten hela tiden och lurar. De lever i en värld där heder och familjens angelägenheter försvaras med fysiskt våld.
Jag tycker att Hennes nya namn är en både fängslande och berörande bok och trots att den är på närmare 500 sidor så upplevde jag den inte som lång på samma sätt som den första delen i kvartetten. Längden känns faktiskt enbart motiverad. Den hjälper till att göra miljöerna och människorna levande – och sällsynt levande är de.
Hennes nya namn av Elena Ferrante
Om Elena Ferrante och Hennes nya namn
Elena Ferrante är pseudonymen för en italiensk författare som har gjort sig känd över hela världen för sina böcker i Neapelkvartetten, vilka utkom på italienska mellan åren 2011 och 2014. Debuterade gjorde dock författaren redan 1992. Den avslutande delen i Neapelkvartetten (Det förlorade barnet) kommer på svenska under sommaren 2017.
Originalets titel: Storia del nuovo cognome, L’amica geniale volume 2 (italienska).
Översättare: Johanna Hedenberg.
Uppläsare: Odile Nunes.
Utgivningsår: 2012 (första italienska utgåvan), 2016 (första svenska utgåvan, Norstedts), 2016 (den här ljudboksutgåvan, Norstedts).
Antal sidor: 493 (ca 17 h lyssning).
Läs även: övriga delar i Neapelkvartetten: Min fantastiska väninna, Hennes nya namn, Den som stannar, den som går och Det förlorade barnet.
ISBN: 978-91-1-306975-3, 9789113075594
Andras röster: Feministbiblioteket, Johannas deckarhörna, Lyrans noblesser.
Förlagets beskrivning
”Del två i Elena Ferrantes romansvit om de båda barndomsvännerna Lila och Elena tar vid där den första delen slutade. Lilas äktenskap med charkuterihandlaren Stefano Carracci visar sig redan på bröllopsnatten katastrofalt och Lila försöker att med alla medel ta sig ur det. När hon av hälsoskäl skickas till ön Ischia för en sommarvistelse övertalar hon Elena att följa med som betald sällskapsdam, men vistelsen får oanade följde för dem båda och inverkar drastiskt på deras framtida liv.
Den minutiöst skildrade vänskapen mellan Elena och Lila pendlar mellan sårande nonchalans och djupaste samhörighet. I Hennes nya namn få den sin fortsättning när de båda flickorna mognar till unga kvinnor och tvingas betala ett smärtsamt pris för det, var och en på sitt vis.”
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
