Himmelstrand av John Ajvide Lindqvist är en skräckroman som utspelar sig på en camping och en bok där det mest skrämmande egentligen är den oro som de igenkännbara karaktärerna bär på.
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 4 av 5.
Något som brukar återkomma när jag skriver om John Ajvide Lindqvists böcker är att jag tycker att Ajvide Lindqvist är alldeles särskilt skicklig på att hitta rädslan hos människor. Han har en förmåga att hitta igenkännbara karaktärer, platser och situationer och att beskriva en skräck som känns väldigt nära. I hans skräckromaner kan det förekomma vampyrer och zombies, men den största skräcken handlar egentligen om den som pågår inuti människorna och det är också den rädslan som träffar läsaren starkast.
Det här greppet är helt klart något som Ajvide Lindqvist också använder i Himmelstrand, som tar sin början en morgon när några personer vaknar och inser att de inte längre är kvar på den camping där deras husvagnar stod dagen innan. På den nya platsen går det inte att kommunicera med omvärlden och de verkar inte kunna ta sig därifrån. Till en början är det ändå relativt bekvämt. En kvinna med hypertyreos känner ett kraftigt behov av att få i sig godis och sötsaker för att stilla den vrålande suget som kommer, men i övrigt kan de alla leva i den bekvämlighet som de lyxiga husvagnarna erbjuder. Snart börjar det dock skava allt mer. Att vara på en campingplats betyder också att man lever tätt inpå andra människor, men nu måste var och en också hantera att de andra människorna upplever situationen på olika sätt och kanske också ser olika behov för hur de ska kunna ta sig vidare som grupp. En man blir rent våldsam. En annan gör vad han kan för att försöka få mobiltäckning. Och en slags ondska drar sig allt närmare dem samtidigt som det mer och mer framkommer att ett av barnen, en till synes oskyldig liten flicka, också bär på något riktigt mörkt och skrämmande.
Ajvide Lindqvist är inte den första eller enda som gör skräck av vardagsrealism och som korsar övernaturligt med helt vanliga svennebanankaraktärer. Men han gör det sällsynt bra! Spänning och skräck gör sig bra tillsammans med berättelser om ensamhet, hot och förtryck i nära relationer, karriärsmässiga grubbel, komplex över utseendet och diverse allmänmänskliga grubblerier.
Vad jag förstår så betraktas inte Himmelstrand som någon av John Ajvide Lindqvists bästa romaner och många har faktiskt beskrivit den som helt obegriplig. Och ja, jag erkänner att jag inte förstår slutet. Samtidigt har jag inga problem med att se förbi detta. John Ajvide Lindqvist skriver elegant och har ett sådant öga för detaljer att jag inte kan annat än ryckas med i hans berättelser och jag gillar verkligen att han har flyttat ut en av sina skräckberättelser till en campingplats, som ju är en sådan otippad miljö som ändå väldigt många medelklassiga människor, liksom jag själv, kan relatera till. Himmelstrand är den första delen i en trilogi som kallas Platserna och jag ser fram emot att läsa fortsättningen.
Himmelstrand
Himmelstrand gavs ut av Ordfront 2014. Jag har lyssnat på ljudboken, med uppläsning av Thomas Oredsson, utgiven av Ordfront 2014. Läs även de övriga delarna i trilogin Platserna: Rörelsen: den andra platsen, X: den sista platsen. ISBN: 9789170378522, 978-91-7037-800-3, 978-91-87377-90-7.
John Ajvide Lindqvist
John Ajvide Lindqvist är en svensk författare, som framför allt skriver böcker i skräckgenren. Hans böcker brukar utspela sig i miljöer dit Ajvide Lindqvist själv har en koppling, exempelvis uppväxtorten Blackeberg, där genombrottsromanen Låt den rätte komma in utspelar sig.
Här om veckan ville jag och min sambo gå på bio och se Solsidan, men det var tydligen ganska många som hade lust att se samma film, så det fanns inga biljetter kvar. Jag har en förkärlek för smalare dramafilmer och har i perioder gått på en hel del matinéer som har visat just den typen av filmer. Någon gång har vi endast vara ett par tre personer i hela salongen. En gång var jag själv. Av den anledningen har jag inte riktigt förstått att man ibland måste förboka sina biobiljetter… 😉
Men! Vi gick alltså och såg Mordet på Orientexpressen istället. Det är också den enda bok jag har läst av Agatha Christie, så det var ju lite kul att få se den här klassiska deckaren på vita duken också. Det var några år sedan jag läste boken och jag hade faktiskt glömt precis allting, så det var fortfarande en pusslig och spännande berättelse. För den som varken har läst eller sett den här berättelsen så går den alltså ut på att detektiven Hercule Poirot reser med Orientexpressen och plötsligt blir satt att utreda ett mord som skett på tåget. Mördaren finns någonstans bland passagerarna, men det är ett minst sagt klurigt fall eftersom alla har alibin och eftersom spåren leder till alla och ingen…
Det blir ofrivilligt komiskt när Poirot kan se precis alla samband och dra de mest fantastiska slutsatser utifrån små detaljer, men det är ju sådan Christie har skrivit karaktären, så jag tycker ändå att de har lyckats skildra Poirot på film och gjort något kul av hans fåfänga. Så länge man är med på hur karaktären är och vad det här är för typ av berättelse så tycker jag att filmen är klart sevärd. Inte minst så är den otroligt snyggt filmad och man har fått till riktigt drömmiga miljöer med den 30-talslyx man kan föreställa sig på den legendariska Orientexpressen. I diverse större eller mindre roller finns förresten stjärnor som Judi Dench, Penélope Cruz och Johnny Depp. Kul!
Så blev det december. Även om jag ser i kalendern att november bjöd på väldigt många roliga grejer så går den här månaden ändå inte till historien som den bästa under 2017. Jag har under månaden hälsat på mina föräldrar i Uppland, haft besök från vänner från olika hörn i landet, haft julfest, gått på konsert med Henrik Berggren, sett en del andra föreställningar och utställningar, haft traditionsenligt pepparkaksbak och säkert gjort en massa annat kul. Men november har också varit månaden då jag har varit förkyld i två omgångar och då cykeln har varit på verkstad i flera veckor (uppdelat på två tillfällen). Sedan hände det en annan grej som tog extremt mycket energi. Men, men. Nu vänder vi blad! 😉 Min cykel är hemma, jag är inte längre däckad i förkylning och idag far jag norrut och hälsar på en kompis, som alldeles snart fyller 30, och hennes lilla son, som inte ens är 2 månader gammal och som jag inte har hunnit träffa ännu. Så kul! Sedan kommer december att rulla på med dans, julfester och så småningom jul. Det här blir bra! Kanske ska jag läsa ut någon bok också? I november lyssnade jag på två ljudböcker, men slutförde inte en endaste pappers- eller e-bok. Det hanns inte med, helt enkelt.
Bild från när isen lagt sig, men innan snötäcket la sig
Bokmässigt är ju november en spännande månad, då årets Augustpristagare avslöjas. Som alla säkert redan har snappat upp så vann Johannes Anyuruskönlitteraturklassen med sin dystopiska roman De kommer att drunkna i sina mödrars tårar. December, däremot, är ingen månad då det sker prisregn över böcker. Det är i och för sig utdelning av Nobelpriset, men i övrigt är väl största fokus, för både förlag och bokhandlare, att sälja böcker inför julen. En del förlag har lyckats smyga in potentiella bestsellers i utgivningen. Trots att jag dammsugit kataloger för att ta reda på vilka spännande böcker som kommer ut under vintern så hade jag lyckats missa att Martina Haags nya, Livet går så fort. Och så långsamt., har släppts lagom till jul. Den är alltså redan ute i handeln. Detsamma gäller Fredrik Backmans senaste, Ditt livs affär, som av allt att döma aspirerar till att bli en modern Sagan om Karl Bertil Jonssons julafton (det gillar jag!). En bok som faktiskt kom redan i oktober, men som jag också tycker kan nämnas i det här inlägget är bilderboken Räven och tomten, illustrerad av Eva Eriksson. Det är en Astrid Lindgren-berättelse som inte har varit utgiven på svenska förut. Kul överraskning!
Räven och tomten av Astrid Lindgren och Eva Eriksson
Tänkte jag läsa något i december då? Jo, det kan ni lita på! I december ska jag plöja biblioteksböcker som har samlats på hög. Däribland Århundradets kärlekssaga av Märta Tikkanen och diktsamlingen Naturbarn av Eva-Stina Byggmästar. Ja, och sedan ska jag väl läsa ut alla böcker som jag påbörjat i november också…
Århundradets kärlekssaga av Märta Tikkanen och Naturbarn av Eva-Stina Byggmästar
Jag har ett par gamla inlägg i arkivet där jag skriver om några hyllvärmare som aldrig tycks bli lästa. Om du inte känner igen uttrycket hyllvärmare så är det alltså böcker som har stått länge i bokhyllan. Hur har det gått med de böcker som jag har bloggat om tidigare?
Av de fem böcker som jag listade redan i mitt första inlägg (från november 2015) har jag fortfarande Kristian Lundbergs kortroman Yarden ståendes… I mitt andra inlägg (från november 2016) kvarstår deckaren Den felande länken av Stefan Tegenfalk. Det här är såklart böcker jag borde läsa någon dag… 🙂 Och naturligtvis vill jag verkligen läsa dem! Jag brukar försöka att få till en bra blandning i min läsning, men det är klart att det är lätt att ryckas med och börja låna & läsare lite nyare titlar och då kan ju de här gamla godingarna bli stående ett tag… Jag är i alla fall helt säker på att Yarden kommer att bli läst under 2018. Kanske kommer jag också ta mig an någon eller några av dessa gamla godingar:
Han tänkte på dem som färger av Johanna Thydell har jag haft hemma sedan 2013, då jag köpte den och några andra små noveller. Thydell är en hyllad och omtyckt ungdomsboksförfattare och själv har jag t.ex. läst hennes fina och sorgliga I taket lyser stjärnorna, som kretsar kring en ung tjej som förlorar sin mamma i cancer. Självklart känns det lockande att följa upp med en liten novell.
Skuggland av Jonas Brun fick jag i ett utskick 2012. Det var ju ett tag sedan… Boken beskrivs som en thrillerartad roman om två pojkar som försvinner spårlöst i ett 80-talets Sverige. Och om en pojke som blir kvar och berättar vad som hänt. Skuggland fick strålande recensioner när den kom. Att jag inte har läst den ännu är rätt obegripligt faktiskt!
Bokklubben vid livets slut av Will Schwalbe är ett annat utskick som jag tog emot för länge sedan (2013). Framsidan och titeln är såklart lockande, men när jag läste några ljumma recensioner tappade jag en del intresse. Boken handlar i alla fall om en svårt sjuk mamma och hennes son. De startar en bokklubb och hittar böcker att samtala om i den svåra situationen. Jag vill faktiskt läsa den här boken, trots andras omdömen. Faktum är att jag ofta tycker helt annorlunda än ”alla andra”… Så ingenting säger att jag inte skulle kunna tycka riktigt mycket om den här!
Han tänkte på dem som färger, Yarden, Boklubben vid livets slut, Skuggland, Den felande länken
Har du läst någon av mina hyllvärmare, eller har du någon egen riktigt gammal goding som du känner dig manad att läsa snart..? 🙂
Har ni tänkt på att det är mindre än en månad kvar till julafton?! Ja, det har ni säkert, för det är svårt att undgå… 🙂 Julen är i alla fall en tid då många passar på att ge bort böcker till varandra och visst är det väldigt fint att få en bok – en upplevelse som räcker länge. 🙂
Önskar jag mig någon bok? Jag brukar säga att jag inte har plats för böcker… Men hallå! Det är klart att jag tycker om att få böcker! Böcker som jag gärna skulle bläddra i och läsa ur i mellandagarna är Naturlig skönhet av Nanna Johansson eller Livet går så fort. Och så långsamt av Martina Haag. Johansson är en vass feministisk serietecknare och jag har slukat hennes tidigare album (de flesta i alla fall). Jag lyssnar också på henne varje vecka i podcasten Lilla drevet. Självklart vill jag läsa hennes album Naturlig skönhet, som gissningsvis inte innehåller ett endaste skönhetstips..! 🙂
Naturlig skönhet av Nanna Johansson
Den andra önskeboken gjorde mig helt paff när jag såg den första gången! Jag tycker att jag har god koll på utgivningen. Som entusiastisk bokbloggare sitter jag och kollar i förlagens kataloger varje säsong, jag prenumererar på diverse nyhetsbrev och pressnyhetstjänster, jag lyssnar på poddar och läser bloggar. Ändå hade det bara passerat att Haag är aktuell med en ny roman i höst/vinter! Förlaget beskriver den nya romanen såhär: ”Livet går så fort. Och så långsamt. är en roman om hur man formas som person, om de där händelserna i livet som är avgörande för vem man sedan blir.”. Jag blev helt tagen och berörd av Haags senaste roman, Det är något som inte stämmer, och Livet går så fort. Och så långsamt känns helt klart som en bok i samma stil. Kan det bli annat än fantastiskt?
Livet går så fort. Och så långsamt av Martina Haag
Får jag ingen av böckerna i julklapp så deppar jag såklart inte ihop. Då lånar jag dem på biblioteket tids nog, antar jag… 🙂 Önskar du dig någon bok i julklapp?
Sidonie & Nathalie av Sigrid Combüchen är en stark och intressant berättelse om att det pris som krävs av den som tvingas fly.
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 4 av 5.
Imorgon är det dags för Augustgalan, då vinnarna av årets Augustpris utses. Jag tog chansen att ta emot ett recensionsexemplar av en av titlarna som nominerats i kategorin Årets svenska skönlitterära bok, nämligen Sidonie & Nathalie av Sigrid Combüchen.
I den här romanen får läsaren följa Sidonie & Nathalie, som är på flykt från Frankrike till Sverige. Året är 1944 och de har båda gjort stora förluster och lämnar nu allt och alla bakom sig. På vägen förlorar de allt mer, om än främst sådant som är av det materiella slaget. Smycken och klenoder som de tagit med sig går snart som betalningsmedel för att få hjälp längs flyktvägen. Jag har inte på något sätt varit på flykt själv, men får känslan att det här är en skildring som många nutida flyktingar skulle kunna känna igen sig i. Combüchen skriver med sinne för detaljer och lyckas genom dem bygga upp starka känslor mellan raderna.
I Sverige måste Sidonie och Nathalie lämna ifrån sig än mer: egentligen hela sina identiteter. Sidonie blir Siv och Nathalie blir Nanna. Flykten tar dem inledningsvis till en stor gård, där duon börjar lösas upp. Sidonie har språköra och kan snabbt börja plocka upp svenskan och lära känna de svenska arbetskamraterna. Hon är också händig i köket och den franska kokkonsten imponerar och hjälper henne att raskt avancera till att syssla i köket. Nathalie blir kvar med grovjobb på gården och den enda hon försiktigt försöker att kommunicera med är en polsk man, med vilken hon egentligen endast kan kommunicera med tecken och gester. Ibland behövs inte mer än några försiktiga tecken för att visa vilka oerhörda sorger som finns i bagaget och som också kan utgöra en slags gemenskap.
Berättelsen varvas också med nutid, där Nathalie ska fira sin 90-årsdag i Nordnorge, där man förstår att hon levt större delen av sitt liv. Hur vägen ledde henne dit är något man som läsare blir nyfiken över.
Jag kan erkänna att jag hade svårt att komma in i Sidonie & Nathalie. Trots att den är en högst normallång roman kändes det som att jag inte kom någon vart i läsningen. Jag tror att det var detaljrikedomen som satte käppar i hjulet och också att jag tyckte att för många trådar hängde löst. Vilka är de här kvinnorna? Varför verkar de inte känna varandra? Vart är de på väg? Hur ska det gå? Snart började jag dock fängslas av berättelsen och jag tycker verkligen att den berörde. En del bilder som Combüchen målar upp av Sidonie och Nathalie och av hur de på sina olika sätt försöker att hantera flykten, är bilder som jag alltid kommer att bära med mig. Det är en bok som till stora delar utspelar sig under Andra världskriget, men på något sätt tror jag också att den ger en allmän bild av vad det kan krävas för uppoffringar att fly. Det är en väldigt stark bok, som är svår att skaka av sig, inte minst när man tänker på hur många som är på flykt även idag.
Sidonie & Nathalie
Sidonie & Nathalie gavs ut av Norstedts 2017. ISBN: 978-91-1-307896-0.
Mars 1944. Sidonie och Nathalie är på flykt genom ett krigshärjat Tyskland. De känner inte varandra och de förblir främlingar för varandra – av nödvändighet. Nathalie är välutbildad och fint gift men har förlorat sin familj. Sidonie ljuger om vem hon är men hennes papper säger att hon arbetat som kallskänka och suttit i fängelse för misshandel.
Med sina sista tillgångar tar de sig över Öresund. I Sverige får rena kläder, döps om till Siv och Nanna och får arbeta för mat och husrum. Men flykten är på intet sätt över.
Långt senare firar Nathalie motvilligt sin nittioårsdag. Hon fick ett andra liv i Nordnorge, har en dotter och fyra barnbarn som oroar sig för henne. Men hon hugger ännu sin egen ved och tillbringar sömnlösa sommarnätter vid ett fönster och minns, medan hon ser kajakerna paddla under Lofotväggen.
Sidonie & Nathalie är en mörk men skimrande roman om flyktens och överlevnadens villkor.
Förlagets beskrivning
Sigrid Combüchen
Sigrid Combüchen (född 1942) är en svensk författare och journalist. Hon är född i Tyskland, men kom till Sverige som 6-åring. Combüchen debuterade som författare med Ett rumsrent sällskap 1960 och har därefter skrivit ett antal romaner, varav många har hyllats och belönats med fina priser. 2010 vann hon Augustpriset för Spill – en damroman. Nu, 2017, är hon åter Augustprisnominerad med sin senaste roman, Sidonie & Nathalie.
Tidigare i veckan postade jag ett inlägg med 5 böcker att se fram emot: böcker våren 2018, men jag utlovade också fler inlägg på samma tema. Det finns ju så många spännande böcker som kommer ut i vår. Här kommer fem till:
Mord är något som aldrig slutar fascinera människor. Att döma av alla ”true crime”-poddar m.m. så förstår man att törsten efter sådana berättelser i allra högsta grad också gäller verkliga fall. Norstedts är ett med tiden och kör på med sin serie Svenska brott. Jag har redan läst om Bodenfallet i den här serien. I vår kommer Sommarstugemordet i Arboga. Rättegångarna har väl knappt varit, men det har redan blivit bok om detta uppmärksammade fall. Jag hör till de som inte kunde låta bli att följa Arbogafället när det skrevs om det i tidningarna under sommaren. Ibland överträffar verkligheten de mest skruvade deckare… Självklart blir jag också lite nyfiken på boken.
Sommarstugemordet i Arboga av Thomas Bodström och Lars Olof Lampers
Clara Lidström, Underbara Clara, är en livsstilsbloggare som jag har följt i åratal. Jag älskar hennes bilder och berättelser om livet på landet, och hennes feministiska och vassa krönikor brukar alltid träffa mitt i prick. I vår kommer en bok som inte är på samma tema som hennes tidigare böcker om stil och om bakning och annat pyssel och knåp för barn. Nej, i vår kommer Hjälp jag är utmattad, som Lidström har skrivit tillsammans med poddkollegan Erica Dahlgren. I en värld där väldigt, väldigt många drabbas av just utmattning och/eller depression tror jag säkert att den här boken kan vara lite av en tröst eller pepp. Både Lidström och Dahlgren har varit öppna med sin psykiska ohälsa som de drabbats av, men också tagit sig upp från.
Hjälp jag är utmattad av Clara Lidström och Erica Dahlgren
En annan poddare som jag tycker om att lyssna på är Carolina Ringskog Ferrada-Noli som gör En varg söker sin podd tillsammans med serietecknaren Liv Strömquist. Ringskog Ferrada-Noli är rolig och provocerande på det rätta sättet, som gör att man får nya vinklar och tankar. Nu i vår kommer romanen Rich boy, som skildrar ett antal kvinnoöden under 1900-talet. Den här ser jag fram emot!
Två av mina favoritkokböcker är Mera vego och Ännu mera vego. Nu kommer böckerna i en samlingsutgåva som dessutom är kryddad med några nya recept. Det är ingenting jag kommer att kasta mig över (eftersom jag redan har Mera vego och Ännu mera vego), men kul ändå!
Mera vego av Sara Ask och Lisa Bjärbo
I maj kommer en nyutgåva av en bok som många, för att inte säga alla, redan har läst: Bröderna Lejonhjärta. Det utlovas två nyutgåvor till och med, varav den ena är en praktutgåvan i en begränsad upplaga. Nyutgåvorna kommer att ha illustrationer av Jesper Waldersten. Det ska bli mycket spännande att se hur Waldersten lyckas illustrera den här klassikerna, särskilt med tanke på hur välbekanta Ilon Wiklands illustrationer, från den tidigare utgåvan har blivit. Den som har vägarna förbi Stockholm i vår kan förresten se illustrationerna på Kulturhuset Stadsteatern, där bilderna kommer att ställas ut.
Just nu känns vintern som ett faktum, om man säger så, men snart är faktiskt vårsäsongens böcker här! Jag har bläddrat igenom en del kataloger och hittat några godbitar.
I januari kommer en samlingsvolym med flera noveller och romaner av Håkan Nesser. Jag är mycket förtjust i Håkan Nesser faktiskt! Han skriver fint & precist och lyckas ofta få till en intressant knorr i slutet på sina böcker. Samlingsvolymen heter Intrigo, vilket tydligen också är titeln på en kommande filmtrilogi som bokens texter tydligen knyter an till. Det är också förklaringen till den supertråkiga framsidan (nej, jag gillar verkligen inte omslag där man tagit stillbilder från filmatiseringar). Boken innehåller Rein, Kära Agnes, Ormblomman från Samaria, All information i fallet samt den nyskrivna kortromanen Tom.
Intrigo av Håkan Nesser
I januari kommer också en ny roman av Marie Hermanson. Hermanson har en alldeles egen stil där det ofta finns mystiska, skrämmande och övernaturliga små inslag. Ibland tycker jag att hon svävar iväg för mycket, att det känns att hon fått en kul idé, men att den inte riktigt går ihop som roman. Ibland är hon dock helt bländande, som i Värddjuret, som jag läste i somras. Den kommande romanen, som för övrigt har en helt underbar framsida, kretsar kring människoöden som på något sätt korsas under 1923 års Jubileumsutställning i Göteborg. Den stora utställningen är titeln.
Den stora utställningen av Marie Hermanson
Liane Moriarty har blivit lite av en favorit i feelgoodgenren. Hon skriver fängslande och sträckläsningsvänligt men utan att det blir banalt eller för lättviktigt. I den briljanta romanen Stora små lögner skriver hon t.ex. väldigt berörande om våld i nära relationer. En annan Alice, som kommer i mars, ska vara i samma stil som de tidigare succéerna, vilket ju bådar gott. Berättelsen kretsar kring en kvinna som tappar minnet efter en olycka.
En annan Alice av Liane Moriarty
I vår fortsätter utgivningen av Elena Ferrante på svenska. Den finns med i Norstedts vårkatalog, men redan i december kommer Ferrantes debutroman Plågsam kärlek. Det är säkert en riktig fin läsning för oss som fängslades av författarens mäktiga kvartett om vännerna Lila & Elena!
Plågsam kärlek av Elena Ferrante
Den hyllade författaren Johannes Anyuru, som med typ 99 % sannolikhet vinner Augustpriset i år (en uppskattning jag gör utan att ens ha läst boken 🙂 ), är under våren aktuell med en textsamling om estetik. Tills vi har något: Texter om estetik 2007–2010 kommer i mars. Vad den rymmer, mer exakt, får jag inget grepp om, men att läsa texter av Anyuru är alltid en fröjd.
Jag följer upp med fler spännande böcker i kommande inlägg. Våren bjuder på riktigt många kul titlar!
I museets dolda vrår av Kate Atkinson är en omfångsrik roman (särskilt när det gäller persongalleriet) som berättar om en rad intressanta kvinnoöden. Betyg: 3 oönskade papegojor av 5.
I museets dolda vrår av Kate Atkinson
För några år sedan var vi många som slukade Liv efter liv, en väldigt annorlunda bok som berättar om Andra världskriget genom en huvudperson som gång på gång dör, för att i nästa kapitel leva vidare som om inget hänt. Gång på gång berättas vad som hade hänt om bara döden inte hade ryckt bort henne. Nu har jag läst en av författarens, Kate Atkinsons, tidigare böcker, I museets dolda vrår, och jag anar att den här typen av fantasifulla idéer är något som författaren gärna använder sig av. I museets dolda vrår berättas boken utifrån Ruby, som i det första kapitlet inte är mer än ett embryo som precis har uppstått och ger mamma Bunty gravidkänningar medan hon harvar på med sitt liv, pyrande av missnöje över maken.
Därefter följer en lång berättelse om Rubys liv och mellan varje kapitel finns insprängda fotnötter som är lika uttömmande som egna kapitel. Där berättas om Rubys släktingar och livsöden och, kanske framför allt, deras hemligheter och länkar som ger ledtrådar till varför var och en agerar som de gör. Till slut vecklas det ut en hemlighet som i någon mening funnits i Ruby hela tiden och har varit en tomhet och sorg, svår att sätta fingret på. När den väl uppenbaras är det lätt att som läsare vilja gå tillbaka och se berättelsen i det nya ljuset och att fascineras över de ledtrådar som författaren har strösslat med.
I museets dolda vrår är en omfångsrik roman, inte minst sett till persongalleriet. Tyvärr gjorde jag misstaget att lyssna på ljudboksversionen av den här boken och det var minst sagt svårt att hålla isär alla personer och känna igen vilken tidsperiod just den här berättelsen utspelar sig. Jag är säker på att det hade varit mycket lättare att hänga med om jag hade haft pappersboken framför mig. Det blev tyvärr alldeles för rörigt för mig och jag hade svårt att riktigt få ihop alla berättelser i huvudet. När jag ser tillbaka på vad jag har lyssnat på känns den mest som en novellsamling och inte som en bok med en tydlig röd tråd.
Jag är säker på att många andra kan läsa och fängslas av den här boken, som bygger på en intressant idé och som, precis som Liv efter liv, är en alldeles egen och minnesvärd berättelse. Jag känner spontant att jag någon gång vill läsa om den.
Kate Atkinson
Kate Atkinson (född 1951) är en brittisk författare och dramatiker. Hon är kanske mest känd för bestsellern Life after life (Liv efter liv). Hennes senaste bok på svenska är En gud i spillror (A god in ruins) som kom ut 2016. Kate Atkinson har en hemsida och en fansida på Facebook.
I museets dolda vrår av Kate Atkinson
I museets dolda vrår
Originalets titel: Behind the scenes at the museum (engelska).
Översättare: Lena Torndahl.
Uppläsare: Katarina Ewerlöf.
Utgivningsår: 1995 (första brittiska utgåvan), 1996 (första svenska utgåvan, Forum), 2015 (utgåvan på bilden, Ponto pocket), 2016 (den här ljudboksversionen, Massolit).
Antal sidor: 429 (ca 16 h lyssning).
ISBN: 91-37-10870-0, 9789176793299.
Andras röster: Boktoka, C.R.M. Nilsson.
Köp hos t.ex. Adlibris, Bokus eller CDON (annonslänkar).
Förlagets beskrivning
”En rörande familjesaga om lycka och tragedi, I museets dolda vrår är bästsäljande författaren Kate Atkinsons prisbelönta debutroman.Redan under befruktningen börjar Ruby Lennox sin berättelse. Inne i livmodern förnimmer hon sin mors tankar och känslor, den kärlekslöshet och det ständiga missnöje hon känner för Rubys far. Hon anar också de omständigheter som kommer att forma hennes liv. Fast besluten om att ta reda på allt om sin familj och deras hemligheter tar hon oss med på en svindlande färd genom 1900-talet.”
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
