1793 av Niklas Natt och Dag är en deckare och historisk roman där tortyr och sadism får lite väl mycket plats. Betyg: 2 bärstolar av 5.
1793 av Niklas Natt och Dag
1793 av Niklas Natt och Dag är en historisk roman och deckare i ett. Den utspelar sig i ett sengustavianskt Stockholm, där ett stympat lik precis har flutit upp i den igenslammade sjön Fatburen och blir bärgad av palten Cardell. Tillsammans med Cecil Winge, som hjälpt poliskammaren förut, börjar han undersöka vad som egentligen har hänt och vem den döde mannen är.
Boken innehåller också berättelsen om Anna Stina, som pekas ut som prostituerad och hamnar på spinnhuset, och fältskärlärlingen Kristofer Blix, som hamnar i olyckligheter när han blir skyldig en ockrare en massa pengar. Cardells och Winges sökande leder till bordeller och skumrask och i slutändan vävs berättelserna ihop.
Den här boken är en riktig bästsäljare och den har hyllats mest överallt. Bland annat har den vunnit pris för Årets bästa svenska debut 2017 av Svenska deckarakademien. Jag kan tycka att det är en originell berättelse och att författaren på många sätt lyckas levandegöra platsen och tiden. Annars blev jag ärligt talat inte så imponerad. Jag förväntade mig att den skulle beskriva en tid då man dumpade skräp och avföring direkt på gatan. Däremot förväntade jag mig inte att boken skulle ge så många och ingående beskrivningar av tortyr och sadism. Visst kan böcker skildra även de mest fasansfulla händelser, men jag tycker det är elegantare att lämna lite åt läsaren och att låta det värsta utspela sig mellan raderna. Jag tycker att den här boken gång på gång blev ”för mycket” och osmaklig.
Jag är rätt ensam om min åsikt, men jag gillade faktiskt inte den här boken speciellt mycket. Visst var den spännande, men i mitt tycke hade boken vunnit på att man utelämnat en hel del onödiga scener.
Niklas Natt och Dag (född 1979) är en svensk författare och skribent. 1793 är hans debutroman.
Förlagets beskrivning
”Bellman noir i makaber historisk mordhistoria
Gustav III är död. Mer än ett år har gått sedan skotten föll på maskeradbalen. Kronprinsen är omyndig och krigsåren har tömt statskassan. Riket styrs av egenintressen medan folket far illa. Ingen litar på någon. Överallt frodas missnöje och paranoia.
Hösten 1793 hittas ett lik i Fatburen på Södermalm, den igenslammade sjö där allt kåkstadens avskräde hamnar. Den döde saknar armar och ben, men skadorna är inte nya.
Cecil Winge har varit Stockholms poliskammare behjälplig med sitt skarpsinne förr. Nu vacklar hans hälsa, men han krävs på en gentjänst han inte kan neka. Tiden är knapp, och den vinter som ska bli den svåraste Stockholm skådat på ett decennium är i antågande.
Ur fyra berättarperspektiv klär Niklas Natt och Dag av den sengustavianska tiden dess prakt och ståtlighet, och avtäcker en era av kött och blod, nöd och förtvivlan, men också förhoppningar och den vilja till förändring som sått fröna till vårt eget samhälle.
1793 är Bellman noir, en beckmörk sentida ättling till Drottningens juvelsmycke och ett knytnävsslag mot den idylliserade bilden av svenskt 1700-tal.”
Livet går så fort. Och så långsamt. av Martina Haag är en bok som kastar läsaren tillbaka till högstadiet. Det finns nostalgi och humor, men främst är det en sorglig bok som påminner om vilken ensam och tuff tid högstadiet kan vara. Betyg: 5 Eagle-tröjor av 5.
Livet går så fort. Och så långsamt. av Martina Haag
Livet går så fort. Och så långsamt. av Martina Haag är en bok som kastar läsaren tillbaka till högstadiet. I Haags roman är det tidigt 80-tal och det strösslas generöst med referenser till den tidens musik, mat och mode, men även den som har gått på högstadiet under något helt annat decennium kommer förmodligen att känna igen sig i boken, kanske inte genom identifikation med huvudpersonen, men genom att både personer och situationer känns exakt inringade och går att känna igen på ett mer generellt plan eller genom att känna igen andra från högstadietiden.
I huvudrollen finns Sonja, som går i nian och inte har någon större förhoppning om att gå ut med betyg som räcker för att komma in på gymnasiet. Boken berättas mestadels av Sonja själv, med hennes naiva och barnsliga syn på tillvaron, och ibland i tillbakablickar från en vuxen Sonja. Delarna med tonårs-Sonja känns fenomenalt bra formulerade och påminner mig om den där åldern, då man är på väg att bli vuxen, men samtidigt är ett barn och saknar livserfarenhet. Mycket av det Sonja gör och säger är ogenomtänkt och dumt, ibland rent farligt. Som läsare håller jag nästan andan ibland, vill säga åt henne att gubben på hennes prao-plats är en pedofil, som hon ska passa sig för, att hon inte ska lita på skolans mesta högstatustjej, för hon kommer bara att lura och såra henne, och att den där killen hon suktar efter är en idiot.
Sonja verkar känna sig så himla ensam, en känsla som jag tror att många (de flesta?) känner någon gång på högstadiet. Det är viktigt att passa in, att säga rätt saker, att klä sig rätt, att umgås med rätt personer, att bli bjuden på rätt fester – det är många koder, oskrivna regler och maktstrukturer att förhålla sig till. Det gör också att det snabbt kan svänga om. Den som ena dagen var en bästis, kan nästa dag vända en ryggen. Sonja har det dessutom riktigt trassligt hemma, där föräldrarna är på väg mot separation och där psykisk ohälsa och alkoholism inte direkt bidrar till att skapa en lugn och trygg plats för Sonja och hennes lillasyster. När inte heller skolan är en speciellt bra plats för Sonja så är det svårt att inte känna med henne. Jag vill helst bara ge henne och kram och berätta att det kommer att bli bättre.
Martina Haag har ett antal feelgood-berättelser och underhållande krönikor i bagaget, men fick verkligen stort genomslag med sin senaste roman, Det är något som inte stämmer, som skickligt skildrar en sårig separation och djup ångest. Jag fick för mig att Livet går så fort. Och så långsamt. skulle bli något av en tillbakagång till feelgood-genren, 80-talsnostalgin talade för det. Visst finns det många roliga scener, snärtiga formuleringar och roliga referenser i den här boken, men den är faktiskt en långt mer allvarlig och mörk berättelse än vad jag hade trott. Som tur är finns det också en del hopp och ljus.
Den här boken har fått ett blandat mottagande, av det jag har sett, men jag tycker att det är en väldigt stark läsning. Jag älskar Haags rena språk, pricksäkra liknelser och hur hon hittar den helt perfekta rösten åt Sonja. Det känns äkta och på riktigt. Det är svårt att inte beröras av det här.
Citerat ur Livet går så fort. Och så långsamt.
”Det fanns så många fällor. Och råkade man svara fel så var det kört, man hade liksom bara en chans. Jag minns när jag var hemma hos Susse med Mia och Micke Almlöf och vi satt och lyssnade på nya Scorpionsskivan, och Susse plötsligt frågade:
– Hur ofta tvättar du öronen, Sonja?
Och jag tänkte, om jag svarar: En gång i veckan då är det så konstigt, som att man har sin speciella örontvättardag. Och om jag svarar: Nej jag tvättar liksom inte öronen sådär med tvål och vatten, som man tvättar händerna, då är man ju skitäcklig. Nu måste jag svara, men vad jag än kommer att säga blir jag antingen en örontvättarprofessor eller en äckelmänniska, som har hela huvudet fullt med vax och jag tänkte det fortaste jag kunde på vad fan jag skulle säga, det bara rusade i huvudet och Micke och Mia och Susse tittade på mig och det var som om musiken tystnade och helvete, vad jag än svarar kommer det att bli en sägning som förstör för mig, något som dom kan kasta ur sig lite närsomhelst, när det är andra viktiga med. Så plötsligt kom jag på det, jag sa:
– Det gör jag automatiskt, varje gång jag tvättar håret.
Jag klarade mig, precis i sista sekunden. Jag var helt lättad resten av kvällen.”
Livet går så fort. Och så långsamt av Martina Haag
Martina Haag (född 1964) är en svensk författare, krönikör och skådespelare. Hon slog igenom som författare med debutromanen Underbar och älskad av alla (och på jobbet går det också jättebra) som kom ut 2005. Efter det har hon gett ut en lång rad uppskattade krönikesamlingar och feel good-romaner. En del av de har filmatiserats, som t.ex. Glada hälsningar från Missångerträsk, som hade biopremiär 2015 och där Martina Haag själv spelade huvudrollen. Livet går så fort. Och så långsamt. är Haags senaste bok. Martina Haag har en Facebooksida.
Förlagets beskrivning
”Mer än trettio år har gått, men jag kan än idag ta ett klassfoto från högstadiet och på mindre än en minut gradera alla klasskompisarna, i coolhetsordning. Hur enkelt som helst lista varenda jävels exakta plats i hierarkin. Det gällde att försvara sin position, att hela tiden sträva uppåt, men om man gjorde fel sak, eller hade på sig fel kläder eller pratade med fel person kunde man plötsligt bara falla hjälplöst i rangordning och hamna bland de pinsamma eller mobbade eller bara bli en sån där som ingen pratade med.
Den där tiden. Den där skolgården. Som var hela ens universum. Med alldeles egna regler och lagar. Ett helt kungarike, utan några vuxna överhuvudtaget.
Livet går så fort. Och så långsamt. är en roman om hur man formas som person, om de där händelserna i livet som är avgörande för vem man sedan blir.”
Vaggvisa av Leïla Slimani är en spännande bok om ett par som anlitar en barnskötare, som snabbt blir oumbärlig. Samtidigt börjar boken dramatiskt med att familjens två barn har blivit mördade. Betyg: 4+ glassar av 5.
Vaggvisa av Leïla Slimani
Vaggvisa av Leïla Slimani börjar dramatiskt med att två små barn har blivit mördade. Sedan följer en spännande tillbakablick där det hela tiden känns ovisst vad som egentligen har hänt.
Berättelsen kretsar kring Myriam och Paul, ett medelklasspar med en ordnad tillvaro i Paris. Myriam har under en tid varit hemma med de små barnen, Mila och Adam, men känner sig instängd och obekväm med hemmafrulivet. Innan barnen var hon en lovande jurist och nu längtar hon tillbaka till den hon var innan barnen. Plötsligt öppnar sig en möjlighet att ta ett jobb på en advokatbyrå, men en förutsättning är att de i sådant fall anställer en barnskötare som kan ta över Myriams uppgifter i hemmet. På så sätt kommer Louise in i parets liv. Paul var till en början inte överförtjust över att Myriam skulle börja jobba igen, men när Louise kommer till dem så blir det nästan som en förälskelse för både honom och Myriam. Louise går bra ihop med barnen, hon lagar fantastiskt god mat och hon håller ordning och städar parets hem. Allt blir plötsligt lite lättare och lite ljusare, Myriam skördar framgångar på sitt nya jobb och relationen mellan Myriam och Paul mår också bra av att det finns mer tid och ork till varandra och över all guldkant som Louise förstår att sätta på tillvaron genom sköta all markservice och alltid göra det lilla extra.
Självklart förstår man som läsare att någonting är fel, men författaren ger inte många uttalade ledtrådar till vad som egentligen har hänt. Däremot bygger hon skickligt upp stämningen. Som läsare dras man med i den inledningsvis uppsluppna stämningen när Louise virvlar in i parets familj och ger nytt syre till deras relation och lyfter Myriam från den tråkiga och instängda tillvaro hon levt i. Sedan dras läsaren neråt tillsammans med Louise, som bakom kulisserna lever rörigt i en sjaskig lägenhet och har en hel del i bagaget.
På sätt och vis hade jag gärna fått mer svar på vad som egentligen hände. Trots att berättelsen blir mörkare och mörkare, så känns det samtidigt som att det dåd som boken inleds med är så extremt att det är svårt att riktigt ta det på allvar. Jag funderar också på vad det är för eventuell sensmoral som författaren vill förmedla. Genom boken kan man ana att det finns någonting skamligt kring att Myriam inte trivs som hemmafru. Det framkommer lite nu och då att hon och Paul jobbar för mycket. Jag vet inte om man ska läsa in kritik mot föräldrar som väljer att försöka kombinera föräldraskap med att göra karriär. Som svensk är det knappast kontroversiellt att tycka att det är självklart att mammor också har ett jobb, men det kanske är ovanligare i Frankrike?
Jag vet inte om man ska ödsla så mycket tid på att leta sensmoral i den här boken. Den kan med fördel läsas som en spännande och annorlunda roman och som sådan är den riktigt bra. I förlagets beskrivning står det att läsa att boken liknar Gillian FlynnsMörka platser. Jag kan förstå liknelsen. Båda böckerna berättas delvis av opålitliga berättare som håller läsaren i en ovisshet. Det är ett smart och intressant berättargrepp, som effektivt håller spänningen uppe.
Ska jag peka ut någon skillnad mellan Vaggvisa och exempelvis Mörka platser, så kan jag tycka att Vaggvisa är snäppet svårare att följa. Faktum är att jag först lyssnade på ljudboken, men efteråt kände att jag missat så många lager att jag också valde att läsa e-boken. Fortfarande vet jag inte om jag förstått hur boken egentligen slutade. Förmodligen spelar det ingen roll. Det här är en bok där stämningen ensam utgör berättelsen.
Vaggvisa av Leïla Slimani
Vaggvisa
Originalets titel: Chanson douce (franska).
Översättare: Maria Björkman.
Uppläsare: Odile Nunes.
Utgivningsår: 2016 (första franska utgåvan), 2018 (första svenska utgåvan, Natur & kultur), 2018 (den här ljudboksutgåvan, Adelphi audio).
Antal sidor: 231 (ca 6 h lyssning).
ISBN: 9789127152502, 9789188711601.
Leïla Slimani
Leïla Slimani (född 1981) är fransk-marockansk författare. Hon debuterade 2014 med romanen Dans le jardin de l’ogre. Hennes stora internationella genombrott kom två år senare med Chanson douce (Vaggvisa), för vilken hon belönades med Goncourtpriset.
Förlagets beskrivning
”Hemmet har aldrig tidigare varit så välstädat och barnen avgudar henne. Barnflickan Louise har kommit in i deras liv och förändrat det. Tack vare henne har Myriam kunnat återuppta sin juristkarriär och hon och maken Paul lägger tacksamt sina barn i hennes händer. Snart börjar Louise få plötsliga vredesutbrott och bete sig märkligt, men de undviker i det längsta att konfrontera henne. I det vackra huset i Paris tionde arrondissement har ett mörker sipprat in och nedräkningen mot en katastrof har tagit sin början.
Fransk-marockanska Leïla Slimanis succéroman har samma psykologiska spänningsnerv som Gillian Flynns ”Mörka platser” och har sålt i mer än 600 000 exemplar i Frankrike. Den översätts nu i 38 länder.”
Fyra noveller om kärlek är en liten presentask med klassiska kärleksnoveller av Shelley, Tolstoj, Wilde och Woolf – ett smart urval av noveller som behandlar kärlek ur olika vinklar. Betyg: 4+ rosor av 5.
Fyra noveller om kärlek
Fyra noveller om kärlek är en tjusig liten presentask som innehåller novellerna Kärleksprövningen av Mary Shelley, Efter balen av Lev Tolstoj, Näktergalen och rosen & Lady Alroy av Oscar Wilde (två noveller i en, med andra ord) samt Arvet av Virginia Woolf. Det är inte bara fem fina kärleksnoveller utan också fem klassiker. Jag har läst både Wilde och Woolf tidigare medan Shelley och Tolstoj är författare som jag länge har varit nyfiken på, men som jag inte har kommit mig för att läsa förrän nu. Tolstoj räknas som en av de riktiga giganterna i den ryska litteraturen, men några av hans kanske främsta verk råkar också vara riktiga tegelstenar med tusentals sidor. Tröskeln har därför varit hög för mig att läsa något av Tolstoj och då känns det såklart lite extra kul att ta sig an en av hans noveller. Jag är mycket förtjust i novellformatet. Det handlar inte bara om att sidantalet gör att tidsinsatsen för att testa en ny författare blir liten, det jag framför allt tycker om är att berättelserna brukar blir tighta och koncentrerade med mycket som utspelar sig mellan raderna. Det är precis den sortens berättelser som jag brukar tycka om som bäst.
Presentasken (eller de enskilda novellerna) är såklart perfekt för den som är sugen på att läsa klassiker, men hur intressant är temat, kärlek? Jag hade en fördom om att det här skulle vara några rätt intetsägande berättelser. Jag menar, kärlek är ju något som berörs i var och varannan berättelse, om det så är böcker, film eller musik. När det dessutom handlar om ett antal klassiska verk så känns det som att oddsen är låga för att berättelserna skulle handla om sådant som sedan har upprepats tusen gånger i andra berättelser. Men faktum är att samtliga noveller verkligen sa mig något och berörde mig på ett eller annat sätt. Det är också ett väldigt fint urval, där alla berättelserna närmar sig temat från olika håll. Jag är riktigt imponerad!
I Shelleys Kärleksprövningen väntar en ung kvinna på att återförenas med sin älskade. De har gått med på att leva åtskilda under ett år och att hålla deras relation hemlig. Meningen är att de efter denna prövotid ska gifta sig. Samtidigt börjar det bli tid för kvinnans bästa vän att hitta en lämplig blivande make. Självklart blir det ett triangeldrama, men det slutar faktiskt väldigt oväntat (för mig i alla fall) och uppfriskande. I Wildes Näktergalen och rosen berättas en sorglig saga där kärleken ställs mot ytlighet och där någons stora kärlek får kosta ett högt pris. I Lady Alroy tar sig Wilde an mystiken, denna viktiga komponent i en förälskelse. I Woolfs Arvet är det en nybliven änkling som har huvudrollen. Han är mitt uppe i att fördela den framlidna hustruns saker i enlighet med hennes, förvånansvärt detaljerade, önskemål. Det visar sig att arvet ger ledtrådar dom kommer att leda änklingen till en överraskande insikt om det äktenskap han levt i.
Den kanske bästa novellen är dock i mitt tycke Efter balen av Lev Tolstoj. Den skildrar en häftig förälskelse och en balkväll där novellens huvudperson inte kan få något annat i huvudet än föremålet för hans kärlek. Efter balen får han dock se något som raserar allt. Den här novellen skrevs 1903 och är alltså över 100 år gammal, men ändå tycker jag att det är den första riktigt bra berättelse jag har läst om förblindande förälskelse (och ett smärtsamt uppvaknande). I de flesta kärleksberättelser, nya som gamla, görs det ingen skillnad på förälskelse och kärlek, vilket ärligt talat antyder att författaren inte kan så mycket om ämnet. Efter balen är något annat och jag tyckte den var fantastiskt bra. Nu har jag verkligen fått mersmak och vill gärna läsa mer Tolstoj.
Efter balen tycker jag är en riktig toppennovell, men det här är verkligen en samling riktiga novellpärlor. Mycket läsvärda allihop!
Kärleksprövningen av Mary Shelley
Kärleksprövningen av Mary Shelley
Mary Shelley (1797 – 1851, född Mary Wollstonecraft Godwin) var en brittisk författare. Hon är kanske främst känd för romanen Frankenstein, som kom ut första gången 1818.
Originalets titel: The trial of love (engelska).
Översättning: Helena Hansson.
Utgivningsår: 1835 (första brittiska publiceringen, i samlingen The Keepsake), 2017 (första svenska utgåvan, Novellix).
Antal sidor: 30.
ISBN: 9789175892405.
Efter balen av Lev Tolstoj
Efter balen av Lev Tolstoj
Lev Tolstoj (1828 – 1910) var en rysk författare. Han räknas som en av den ryska litteraturens riktiga giganter och har skrivit klassiker som Anna Karenina (1877) och Krig och fred (1865 – 1869).
Originalets titel: Posle bala (ryska).
Översättning: Alan Asaid.
Utgivningsår: 1911 (första ryska publiceringen, i Posmertnyje chudozjestvennyje proizvedenija L. N. Tolstogo [Postuma litterära verk av Lev Tolstoj], band I), 1911 (första svenska publiceringen, i samlingen Efterlämnade skrifter 1: Djäfvulen och andra berättelser och dramer, med översättning av Valborg Hedberg, 2017 (den här svenska utgåvan, med översättning av Alan Asaid, Novellix).
Antal sidor: 21.
ISBN: 9789175892436.
Arvet av Virginia Woolf
Arvet av Virginia Woolf
Virginia Woolf (1882 – 1941) var en brittisk författare, känd för bland annat romanen Mrs Dalloway (1925) och för hennes feministiska texter, t.ex. essän Ett eget rum (1929).
Originalets titel: The legacy (engelska).
Översättning: Margareta Ekström.
Utgivningsår: 1944 (första brittiska publiceringen, i samlingen A haunted house and other stories), 1990 (första svenska publiceringen, i samlingen Virginia Woolfs samlade noveller och prosaskisser), 2017 (den här utgåvan, Novellix).
Antal sidor: 17.
ISBN: 9789175892412.
Näktergalen och rosen & Lady Alroy av Oscar Wilde
Näktergalen och rosen & Lady Alroy av Oscar Wilde
Oscar Wilde (1854 – 1900) var en irländsk författare, känd för t.ex. romanen Dorian Grays porträtt. Han var också en samhällssatiriker och dramatiker.
Antal sidor: 22.
ISBN: 9789175892429.
Näktergalen och rosen
Originalets titel: The nightingale and the rose (engelska).
Översättare: Rune Olausson.
Utgivningsår: 1888 (första irländska publiceringen, i samlingen The happy prince and other tales), 1998 (första svenska publiceringen, i samlingen Oscar Wilde – Ett urval), 2017 (den här utgåvan, Novellix).
Lady Alroy
Originalets titel: Lady Alroy (även: The sphinx without a secret).
Översättare: Rune Olausson.
Utgivningsår: 1887 (första irländska publiceringen, i tidskriften The World), 1998 (första svenska publiceringen, i samlingen Oscar Wilde – Ett urval), 2017 (den här utgåvan, Novellix).
Förlagets beskrivning
”Det här är en ask fylld med berättelser om kärlek: Om stark förälskelse och om brustna hjärtan. Om fåfänga och ondska, omtanke och besvikelse. Fyra noveller skrivna av några av våra mest älskade författare genom tiderna.”
Arvet av Virginia Woolf
”När den framstående politikern Gilbert Clandon tvingas ta hand om ägodelarna efter sin fru, som omkommit i en bilolycka, ställs han inför ett arv med oanade följder. Likt flera av Virginia Woolfs noveller är Arvet en studie i människans egoism och självupptagenhet. Den berör frågor som svartsjuka, könsroller, identitet och jämlikhet. Woolfs starka övertygelse att fiktion inte ska paketera verkligheten som en absolut sanning gjorde henne till en mästare på att gestalta tillvaron såsom den skulle kunna upplevas av de olika sidorna i persongalleriet. Och precis som i flera av Woolfs noveller bjuder slutet på en tvist.”
Näktergalen och rosen & Lady Alroy av Oscar Wilde
”I den vemodiga berättelsen Näktergalen och rosen vänder sig Oscar Wilde mot samhällets och människans ytlighet, ett tema som även återkommer i den roman som han idag kanske är mest känd för, Dorian Grays porträtt. Novellen anses vara ett svar på H.C. Andersens saga Näktergalen. Gemensamt för historierna är kritiken av författarnas samtid, men Wilde invänder mot Andersens syn på uppoffring och hans förkärlek för det naturliga över det konstgjorda och låter sin berättelse ta en helt annan vändning. Ytterligare ett prov på Oscar Wildes kortprosa får vi i Lady Alroy, berättelsen om en mystisk kvinna som tycks bära på en dunkel hemlighet.”
Kärleksprövningen av Mary Shelley
”De två väninnorna Angeline och Faustina återförenas efter ett par år isär. Mycket har hänt under denna tid: Angeline har träffat en man, Ippolito, men de två har tvingats avlägga ett löfte om att hålla sin kärlek hemlig och inte träffas under ett helt år för att därefter kunna trolovas. Men när Ippolito plötsligt dyker upp, alldeles för tidigt, utsätts deras kärlek för ytterligare en prövning. Den brittiska författaren Mary Shelley är mest känd för sin roman Frankensteins monster. Hennes novell Kärleksprövningen från 1834 anses av många egentligen vara historien om det triangeldrama som utspelades mellan Shelleys make, hennes halvsyster och Mary Shelley själv under deras gemensamma vistelse i Italien år 1818. Nu finns berättelsen för första gången på svenska i översättning av Helena Hansson.”
Efter balen av Lev Tolstoj
”Novellen Efter balen har beröringspunkter med flera av den ryska författargiganten Lev Tolstojs mest kända verk, däribland Krig och fred och Anna Karenina. Också detta är en berättelse om Ryssland, om kärlek och ytterst om människans natur. Efter balen var avsedd som en protest mot mänsklig råhet och grymhet och från början tänkt att publiceras i en bok till hjälp för de judar som drabbats av pogromen i Chi?in?u 1903. Men Tolstoj hann inte färdigt i tid och novellen kom att tryckas först 1911, året efter hans bortgång.”
En rasande eld av Andreas Norman är en spänningsroman om en svensk diplomat som plötsligt och oväntat blir misstänkt för att planera ett terrordåd. Betyg: 4 poesisamlingar av 5.
En rasande eld av Andreas Norman
En rasande eld av Andreas Norman är en thriller som utspelar sig i en så skenbart mossig och trist miljö som UD. Där jobbar den unga och ambitiösa diplomaten Carina Dymek och hårt arbete är på väg att löna sig: Carina börjar känna att ett utlandsjobb på ambassad börjar bli inom räckhåll. Plötsligt rasar dock hela hennes karriär. Efter ett helt vanligt EU-möte i Bryssel blir Carina kontaktad av en man som ger henne en sekretessbelagd rapport som hon inte riktigt vet hur hon ska hantera. Rapporten går igenom de långt framskridna planer som finns kring en ny europeisk säkerhetstjänst med oväntat långtgående befogenheter. Carina skickar rapporten till några chefer och kollegor som hon bedömer kan ha intresse av rapporten. När de får rapporten blir det plötsligt kris: rapporten har läckt från EU-kommissionen och Carina misstänks plötsligt ha kopplingar till en terrororganisation. Att hon sedan några månader tillbaka har en pojkvän med egyptiskt ursprung gör henne särskilt misstänkt i somligas ögon eftersom gräv kring pojkvännens släktingar leder till egyptiska grupperingar som kan tänkas planera terrorhandlingar.
Carina stängs omedelbart av från sitt jobb och både svenska och brittiska säkerhetstjänster gräver djupt på nätforum, e-post och i avlyssnade samtal efter fler upplysningar kring det om de fruktar kan komma att bli ett terrorattentat mot ett EU-toppmöte. Britterna är särskilt pådrivande och den enda som i någon mening försöker att hålla huvudet är kallt är Bente, som chefar över en ytterst hemlig Brysselbaserad grupp inom säkerhetspolisen. Carina själv förstår inte mycket av vad det är som händer: hon har inte någon tydlig bild av varför hon har blivit avstängd från sitt jobb och hon har ingen aning om att hon är föremål för en stor utredning där hon pekas ut som terrormisstänkt.
Det tog ärligt talat ett tag att komma in i den här boken, som till en börjar rör sig kring UD och främst följer en person, d.v.s. Carina, som är helt absorberad av sitt jobb. Boken börjar också dramatiskt med ett mord, som inte känns glasklart kopplad till Carina och hennes liv och jobb i Stockholm. När det börjar hända lite mer så accelererade det dock fort och blev riktigt spännande. Det är spännande att få reda på hur allt hänger ihop, hur det ska gå för Carina och, inte minst, vem och vilka det egentligen går att lita på. Alla tycks ha sina egna agendor och hemligheter och in i det sista hölls spänningen uppe. Deckare brukar i allmänhet ta många spännande vändor innan allting till slut får sin upplösning och löser sig på bästa sätt. Här kändes det in i det sista oklart om något skulle lösa sig över huvud taget.
Vad som är fint med En rasande eld är att den faktiskt är olikt mycket annat i genren. Både miljöer och huvudpersoner känns annorlunda och att författaren själv har arbetat på UD i åratal gör det såklart extra kittlande. Boken väcker faktiskt många tankar kring politiska spel och cyniska upplägg för att driva igenom egna agendor.
En riktigt spännande och läsvärd deckare!
En rasande eld av Andreas Norman
En rasande eld
Utgivningsår: 2013 (första utgåvan, Albert Bonniers förlag), 2013 (den här pocketutgåvan, BonnierPocket).
Antal sidor: 486.
ISBN: 9789100135263, 99-0307595-2.
Andras röster: Döda zonen, Kvarteret Ängeln.
Andreas Norman
Andreas Norman (född 1972) är en svensk författare, som också har gjort karriär på UD, där han bland annat har jobbat i den säkerhetspolitiska enhetens terroristbekämpningsgrupp och med katastrofhanteringen i Thailand efter tsunamin 2004. Norman debuterade redan 1996 med diktsamlingen I dagarnas lutning, men En rasande eld, från 2013, är hans debutroman. Hans senaste roman är De otrogna (2017).
Förlagets beskrivning
”Carina Dymeks framtid är utstakad. Hon är påläggskalv på UD. Alltid påläst, alltid pålitlig. Efter ett möte i Bryssel blir hon kontaktad av en främmande man som ber henne ta hand om ett usb-minne. Det visar sig vara en rapport om ett nytt europeiskt antiterrorsamarbete. Carina lämnar den vidare till sina överordnade – och blir omedelbart avstängd från sitt arbete. För att bevisa sin oskuld måste hon hitta mannen som gav henne usb-minnet. Hennes nya kärlek, pojkvännen Jamal, försöker enträget hindra henne från att forska vidare. När hon upptäcker att hon är förföljd förstår Carina att det enda sättet att hålla sig vid liv är att få fram sanningen. Det är fler som vill ha fram sanningen men inte alla vill hålla henne vid liv.
Den som fått uppdraget att bevaka Carina är säkerhetspolisen Bente Jensen, som snart blir varse att även hon står under bevakning. Av brittiska MI6? Eller ett terrornätverk? Vem är jägare och vem är jagad?”
De oroliga av Linn Ullmann är en autofiktiv berättelse om en uppväxt med kändisföräldrar, som älskar sitt barn, men som inte riktigt lyckas kommunicera. Betyg: 3 bandspelare av 5.
De oroliga av Linn Ullmann
I år skulle ”demonregissören” Ingmar Bergman ha fyllt 100 år och både hans filmer och person står verkligen i fokus i kulturvärlden. Själv har jag passat på att lyssna på Linn Ullmanns autofiktiva roman, De oroliga, där Bergman helt enkelt är ”pappa”, precis som att mamma Liv Ullmann är ”mamma”. Med två superkändisar till föräldrar, föräldrar som är mitt i karriären och som slagit sig ner på helt olika platser i världen, blir uppväxten helt klart speciell. Varken mamma eller pappa verkar kunna, eller vilja, vara den sortens föräldrar som offrar något för sitt barns skull. Det blir Linn som skickas än hit och än dit. Om somrarna åker hon till Fårö och har märkligt svårt att prata med sin pappa.
På ålderns höst är samtalen också komplicerade. Linn åker till sin pappa och gör (misslyckade) bandinspelningar av deras samtal. Meningen är att de ska skriva en bok tillsammans, men trots Linns kämpande för att få ut något användbart av samtalen så blir de mest virriga och på många sätt sorgliga. Bergman blandar ihop sina kvinnor och barn och svaren på Linn Ullmanns frågor blir svamliga. Bergman hinner dessutom gå bort innan någon bok blev verklighet. Nu finns en del samtal istället återgivna i den här boken. Tillsammans med Linn Ullmanns berättelse skildrar de snåriga föräldrar-barn-relationer och en annorlunda uppväxt, men lyckas också förmedla en väldigt fin värme och kärlek. Och självklart: det finns ingen motsättning mellan gränslös kärlek och en oförmåga att samtidigt vara en 100 % ansvarig och närvarande förälder.
Boken har många smärtsamma partier, men språket är lätt och precist och ger mestadels en varm känsla, en känsla av föräldrar som försöker, även om de inte alltid lyckas, och en dotter som trots allt lyckas navigera. Boken är tydligen en roman, men självklart är det lite kittlande att den uppenbart handlar om Linn själv och hennes kändisföräldrar. Att ingen av de här personerna någonsin omnämns med namn är ett intressant grepp som faktiskt gör berättelsen ännu mer nära och berörande.
Den här boken gick som radioföljetong förra sommaren och jag passade på att ladda ned den i min podcast-app medan det fortfarande gick att göra detta. Även om jag har lyssnat på den här ljudboksversionen först nu så finns den alltså inte tillgänglig som radioföljetong längre. Det är i sanning är synd, för uppläsarna, Marie Richardson och Sten Ljunggren, gör strålande tolkningar som verkligen förhöjer upplevelsen och träffar helt rätt.
De oroliga
Originalets titel: De urolige (norska).
Översättare: Urban Andersson.
Uppläsare: Marie Richardson, Sten Ljunggren.
Utgivningsår: 2015 (första norska utgåvan), 2016 (första svenska utgåvan, Albert Bonniers förlag), 2017 (den här radioföljetongen, Sveriges radio).
Antal sidor: 383.
ISBN: 978-91-0-016708-0.
Linn Ullmann
Linn Ullmann (född 1966) är en norsk författare och journalist. Hon är enda dottern till regissören Ingmar Bergman och regissören och skådespelaren Liv Ullmann. Hon har medverkat i flera av sin fars filmer. Linn Ullmann debuterade 1998 med romanen Innan du somnar. Hennes senaste bok på svenska är Ett välsignat barn (2017). Linn Ullmann har en hemsida.
Förlagets beskrivning
””Jag numrerar, ordnar och katalogiserar. Jag säger: Det var tre kärlekar. Jag är idag lika gammal som min far var när jag föddes. Fyrtioåtta år. Min mor var tjugosju, hon såg både mycket äldre och mycket yngre ut än sin ålder den gången.”
De oroliga är en lekfull, utforskande och genreöverskridande roman om ett barn som inte kan vänta med att växa upp, och föräldrar som skulle föredra att vara barn. Det är en bok om minnen, glömska och de många berättelser som utgör ett liv.”
Sommaren är här! Min semester är här! Efter maj månads osannolika värme så kändes det såklart lite snopet när det var 10 grader och ihållande regn hela midsommaraftonen. Exakt hur vädret kommer att bli de kommande veckorna är inte gott att veta och det enda som gäller är att passa på att njuta utomhus när chans ges. Jag har redan fått mig några dopp i havet! Fler ska det väl förhoppningsvis bli, på både ost- och västkusten. Semestern kommer så småningom att bjuda på en tripp till Öregrund såväl som Göteborg, Varberg och Köpenhamn. Jag ser fram emot allt! I Varberg väntar också sommarens andra bröllop och det ska såklart bli väldigt fint. Redan i juni fick vi äran att vara med ett på magiskt vackert bröllop för ett annat kompispar. Vigseln hölls utomhus, under en ek, till fåglars kvitter. Så fint!
Sola & bada! <3
Ska jag läsa något i juli då? Ja, en och annan bok ska jag väl hinna plöja. Jag har valt ut några titlar, däribland Yarden av Kristian Lundberg och Glöm mig av Alex Schulman, som jag är sugen på att läsa och sedan la jag även upp ett par böcker som Story på Instagram och bad mina följare att rösta på vilken som skulle få följa med på semestern. Jag trodde att alla stories brukade sparas automatiskt, för mina tidigare har faktiskt gjort det, men till min förvåning så försvann just den här omröstningen när tiden hade gått ut. Typiskt! Sist jag kollade så ledde Divergent av Veronica Roth med 51% mot Gun-Britt SundströmsMaken på 49%. Det får bli Divergent då….
Divergent eller Maken..?
Jag kommer alltså att läsa böcker som jag har haft i hyllor och läsplattor sedan tidigare. För den som är sugen på att läsa något alldeles nytt så har jag ett helt inlägg med sommarläsning. Särskilt spännande känns det att Isabel Allende är aktuell med en ny roman, En oväntad sommar. Den lär handla om tre levnadshistorier som tar läsaren från dagens Guatemala via Chile vid tiden för militärkuppen tillbaka till andra världskrigets Europa. Och så en massa kärlek. Jag älskade Allendes debutroman, Andarnas hus, och tror att En oväntad sommar kan vara riktigt läsvärd.
Vid den här tiden på året så brukar jag posta ett inlägg där jag summerar halvårets läsning. Här kommer alltså min lässtatistik från första halvan av 2018. 🙂
I år har jag lyssnat på en himla massa ljudböcker, hela 15 stycken, vilket innebär att mer än hälften av årets böcker är just ljudböcker (jag har läst 29 böcker totalt). Det verkar inte som att jag gjorde något annat än att lyssna på ljudböcker i mars? E-böcker är däremot ett format som verkar vara på väg ut, om man ska tro statistiken, för jag har bara läst 2 stycken. Det fanns en tid då jag gärna läste e-böcker på mobilen, men nu för tiden läser jag morgontidningen på samma enhet, så e-boken har helt enkelt fått lämna plats åt nyheterna.
Antal utlästa böcker per månad
På den tiden då jag faktiskt läste en massa e-böcker så brukade jag också vara duktig på att läsa nyutkomna böcker. Nu har det blivit mer pappersböcker (= ”hyllvärmare” och bibliotekslån) och ljudböcker (som ju sällan kommer ut samtidigt som den första pappers- och/eller e-boksutgåvan kommer ut). Så nej, i år har jag inte varit så duktig på att läsa det allra, allra senaste, men mycket 10-tal har det blivit.
Utgivningsår för årets utlästa böcker
Finns det någon förklaring till att jag har läst så många böcker i januari – mars och att jag har läst ett jämförelsevis litet antal böcker april – juni? Nej, det gör faktiskt inte det, vill jag påstå, för mitt lästempo och mina läsvanor är tämligen konstanta. Däremot kommer det månader då många påbörjade böcker blir utlästa samtidigt – och andra månader när jag harvar på med en och samma tegelsten. I år har jag i och för sig bara läst en tegelsten (som inte är så våldsamt lång den heller).
Sidantal för årets utlästa böcker
Mina böcker får gärna vara skrivna av en kvinna…
Könsfördelning för författare till årets utlästa böcker
… från något annat land än Sverige.
Ursprungsländer för utlästa böcker (cirkeldiagram).
Könsfördelningen brukar alltid vara skev i mina statistikinlägg. Däremot är det inte givet att jag har läst fler böcker från ”resten av världen” än från Sverige. Det som överraskar mig mest är dock vilka ursprungsländer som ryms inom ”resten av världen”. Storbritannien och USA är standard, men det hör inte till vanligheterna att jag plöjer finsk litteratur.
Ursprungsland för utlästa böcker
Vad har mina böcker handlat om i år då? Jo:
Relationer, historia och sorg är tre återkommande ord som beskriver handlingen i de böcker som jag har läst i år. Jag trodde inte att jag brukade läsa historiska romaner, men i år har jag uppenbarligen läst flera stycken.
Har alla dessa relationsromaner etc. varit bra då? Ja, det verkar faktiskt så. Jag har läst förvånansvärt många böcker som har fått högsta betyg. Jag tror faktiskt inte att jag har sett en sådan här positiv fördelning någon gång tidigare. Har jag blivit en extremt entusiastisk person på senare år, en person som strösslar toppbetyg hej vilt omkring mig? Kanske!
Betygsfördelning för årets utlästa böcker
Men faktum är att jag har läst många riktigt vassa böcker. Århundradets kärlekssaga, Never let me go och Kriget har inget kvinnligt ansikteär mina tre främsta favoriter och de är så bra att jag har svårt att utse en vinnare bland dem. Århundradets kärlekssaga, Märta Tikkanens dikt om (den ojämställda) relationen till maken och om hennes försök att få utrymme att skriva & skapa, var brännande och berörande. Svetlana Aleksijevitjs reportage, Kriget har inget kvinnligt ansikte, lärde mig så mycket, som jag inte hade en aning om, kring kvinnliga erfarenheter av att strida i Röda armén, och den lämnade mig med tusen känslor och tankar. Kazuo Ishiguros science fiction Never let me go, som väcker frågor och tankar kring organdonation i en dystopisk framtid, är ett sant mästerverk som med sitt effektiva berättande är helt klaustrofobisk. Om jag måste välja en favorit från året hittills så får det nog bli Never let me go, men den har haft väldigt tuff konkurrens.
Never let me go av Kazuo Ishiguro
Jag hoppas att året bjuder på fler mäktiga läsupplevelser. Jag har ingen ambition att jämna ut någon könsfördelning eller att läsa böcker från fler av världens hörn, men ett vill jag och det är att läsa ännu fler fantastiska böcker!
För några år sedan postade jag ett inlägg med feelgood-favoriter, men nu känner jag mig mogen att fylla på med några fler titlar. Observera att jag inte är helt säker på vad som platsar i den är genren. En hel del lättsammare böcker kan ha väldigt sorgliga stråk och på sätt och vis tycker jag att just de böckerna brukar vara bäst och mest intressanta. Här är i alla fall några tips på bladvändare som åtminstone delvis tar sig an lättsammare ämnen:
Redan i mitt förra inlägg lyfte jag fram böcker av Fredrik Backman. Han är lite av Sveriges feelgood-kung tycker jag. Ibland vinglar hans berättelser farligt nära kanten till att det sentimentala träsket, men för mig slår det aldrig över. Jag blir tvärtom riktigt glad att han lyckas skildra så många olika människor med en sådan värme. I hans böcker brukar det rymmas rika och fattiga, infödda svenskar och nyare svenskar, heteros och homos… Exemplariskt! En av mina nyare Backman-favoriter är Björnstad, om utspelar sig i en småstad där det mesta kretsar kring hockey (tack för att någon vågade skriva om en småstad utan att måla upp den som tråkig och obeboelig!). Björnstad är befolkad av precis de där olika och underbara människorna som Backman är så bra på att beskriva, och den gick rakt in i hjärtat. Och jag gillar inte ens hockey! Uppföljaren, som är minst lika bra som ettan, heter Vi mot er.
Vi mot er av Fredrik Backman
Jag har förstått att Lucy Dillon skriver böcker efter ett visst recept och har man läst några så har man läst alla – i varje bok finns det lite kärlek, lite olycka och väldigt mycket hundar. Det hindrade inte mig från att falla pladask för Hundra omistliga ting, där läsaren får följa nyseparerade Gina, som plötsligt får en greyhound på halsen. Hon har precis råkat åta sig jobbet att renovera det hus som hon och ex-maken drömde om att köpa – nu är den på väg att bli ett annat pars drömhus. Boken lyckas peta in hundliv, husrenoveringar, singelliv och tusen andra ämnen utan att det känns spretigt eller rörigt. Det enda jag kände var att jag ville vara kompis med bokens huvudperson. Och jag älskar böcker där man verkligen tycker om och bryr sig om personerna i boken!
Stora små lögner av Liane Moriartyär boken bakom den populära tv-serien Big little lies (som jag inte har sett). Det är en bok om tre kvinnor som lär känna varandra genom deras barn, som råkar gå på samma skola. En av kvinnorna lever i lyx och överflöd, en annan är ett energiknippe och glädjespridare, men under ytan döljer alla tre mörka hemligheter. Trots att det finns mycket lättsamt och kul i Stora små lögner så är det verkligt gripande att den på ett förvånansvärt seriöst sätt skildrar hur det kan vara att utsättas för våld i en nära relation. Det är verkligen en bok som lyckas vara både sorglig, rolig, varm och mysig på samma gång.
Stora små lögner av Liane Moriarty
I sanningens namn är inte Livet enligt Fikry av Gabrielle Zevin en bok som jag kommer att bära med mig genom livet, men jag tycker ändå att den förtjänar att lyftas fram i det här inlägget, bl.a. för att den är en av få böcker som vågar sig på att ta med stereotypa element i stil med en bokhandel och ett hittebarn – och som samtidigt lyckas ro hem det. Boken låter läsaren följa bokhandlaren Fikry genom livet och det är verkligen inte en bok som saknar sentimentala inslag. Ibland är det dock precis den typen av böcker man behöver. Till skillnad mot många andra i böcker så känns det här dessutom som en bok med värme och själ.
Livet enligt Fikry av Gabrielle Zevin
Jojo Moyes är en av de mest bästsäljande författarna i feelgood-genren. Själv är jag rätt tveksam till exempelvis Livet efter dig, som så många andra fallit för. Däremot tyckte jag riktigt mycket om Etthundra mil, som följer en ensamstående mamma på en tokig road trip på väg till en mattetävling med sin dotter. Boken är extremt förutsägbar, men det gör inte så mycket, för det är en kul resa att få följa med på och det är skönt att författarna låter huvudrollen innehas av en kvinna som har svårt att få pengarna att räcka till. Allas liv är inte så lyxiga och glammiga – och behöver inte nödvändigtvis vara det i feelgood-böcker heller.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
