Jävla karlar är Andrev Waldens självbiografiska roman, som är lika mycket en tragikomisk uppväxtskildring som en brännande berättelse om en ensamstående mamma och hur hon gång på gång utsätts för våld och tvingas ge sig iväg.
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 4 av 5.
Jävla karlar är en augustprisbelönad, självbiografisk roman, skriven av Andrev Walden. I boken får läsaren följa Andrev under sju år med lika många pappor, som han kallar dem i boken. I verkligheten är det inga fadersfigurer det handlar om, inga trygga vuxna med något verkligt intresse för Andrev, inga män med någon ambition att spela en viktig roll i hans liv. Den första ”pappan”, Växtmagikern, som han kallas, försvinner ur Andrevs vardag när mamman avslöjar att han inte är Andrevs biologiska pappa.
Sedan kommer de andra karlarna: Konstnären, Tjuven, Prästen, Mördaren, Kanotisten. Självklart finns det ett mörker i detta, att så många män passerar. Mellan alla dråpliga scener från Andrevs barn- och tonår anas ett väldigt tufft ensamstående mamma-liv, där livet gång på gång startas om och en ny tillvaro, med en ny karl, börjar byggas upp så smått – för att sedan rasa ihop. Från sitt barnperspektiv upplever Andrev narkotikaberoende karlar, smutsiga karlar, våldsamma karlar, kontrollerande karlar. I en fullständigt vidrig scen pågår det som kunde ha blivit mammans död medan Andrev, ett barn, kramar sin hamster utan att klara av att göra någonting.
Nej, Jävla karlar är verkligen ingen lättsam komedi, som ni förstår: det är en riktigt mörk berättelse. Ändå är Jävla karlar en, på många sätt, rolig bok – Andrev Walden kan konsten att formulera sig rappt och roligt. Med värme och humor skriver Andrev om de där spännande åren, tonåren, då de flesta börjar upptäcka vilka de är. Andrevs utgångspunkt är rent av att han är en person utan egenskaper. Vägen in i vuxenlivet är lång och krokig. Förvånansvärt sent får han överraskande reda på att det enda han trodde om sin bakgrund, om sin biologiska pappa, inte är korrekt: bokens sjunde pappa, Indianen, har ingenting med amerikansk ursprungsbefolkning att göra. Uppfattningen att pappan är ”indian” är dock så stark att det är svårt att skaka av sig även sedan sanningen uppdagats. Det är en lång och krokig väg mot att upptäcka sin identitet, som sagt.
Jävla karlar är en väldigt kul bok, men skrattet tenderar naturligtvis att fastna i halsen. Ibland känner jag att jag skulle ha vilja läst boken ur mammans perspektiv, men det hade såklart varit en helt annan bok. Nu blir det något helt annat och det är inte så illa. Snarare är det imponerande att det går att skriva en bok som är både och: en sorglig och mörk berättelse om våld & fattigdom och en väldigt komisk berättelse om en uppväxt i 70-talets Sverige.
Jävla karlar
Jävla karlar gavs ut av Polaris 2023. Jag har lyssnat på den i en ljudboksversion, i inläsning av Gerhard Hoberstorfer. ISBN: 9789177953241, 9789177952008.
Äntligen sommar! Nu har det varit varmt så länge att jag rent av har glömt hur länge våren dröjde i år. Jag fick i och för sig en brutal påminnelse när jag besökte en av områdets mer skuggigt belägna lekparker. Där låg snön kvar i sina högar, men jag gissar att även den snön har smält bort nu. Det går fort när det väl sätter igång!
I år kommer vi att vara lediga mer än vanligt eftersom vi har många dagar med föräldrapenning att ta ut innan de brinner inne nästa år. Ironiskt nog har vi ovanligt lite planerat, vilket på sätt och vis är skönt eftersom det är ganska påfrestande att vara ute och resa med en 3-åring som älskar rutiner och lätt längtar hem. Det får bli lagom mycket äventyr i sommar: Öregrund, såklart, en tripp till Lycksele, midsommar i stugan… Och sedan får vi se!
Kanske hinner jag läsa ett och annat medan dottern donar på i trädgården. Hon vill helst ha sällskap när hon leker, men emellanåt kan hon leka på egen hand när vi är ute, så då kanske man trots allt kan hoppas på att kunna öppna en bok. I år har vi en specialbokcirkelträff som väntar i slutet av sommaren: vi har valt en extra tjock bok, nämligen Onda nätters drömmar av Peter Englund. Den ska jag ladda ned till min läsplatta och bära med mig vart vi nu reser.
Vill du ha tips på nyutkommet har jag en hel del på lager, både sådant som kom ut i maj och en del som kommer nu i juni:
Alla reser av Kristin Roskifte (översatt från norskan av Jenny Franke Wikberg). Jag har inte läst någon av hennes tidigare bilderböcker, men Alla reser är en fristående uppföljare till Alla räknas, som fick Nordiska rådets barn- och ungdomslitteraturpris för några år sedan – och det är ju en kvalitetsstämpel. Alla reser beskrivs som en ”myllerbok”, en bok där man får följa människor och hur deras berättelser flätas samman. Det är ungefär den typen av berättelser jag brukar gilla, så jag hoppas dottern gör detsamma.
Det har gått många år sedan jag läste Gift av Tove Ditlevsen, men den lever fortfarande kvar i minnet på något sätt. Aldrig tidigare har jag väl läst något så drabbande om att leva i missbruk. Nu kommer Ansiktena i svensk översättning av Ninni Holmqvist. Den beskrivs som Ditlevsens mörkaste bok. Jo, då måste den vara mörk… och säkert bra!
Jag håller Sofi Oksanens Utrensning för en av mina favoritböcker. Det är en oförglömlig berättelse om Estland under rysk ockupation Jag tänker ofta att jag borde läsa mer av Oksanen. Nu finns I samma flod, en essä om kriget i Ukraina. Garanterat läsvärd!
Marie Hermanson är en författare jag ofta återkommer till. Hon har ett särskilt sätt att berätta: det finns alltid någonting vagt övernaturligt och oroande i hennes romaner. Jag gillar det! Nu är hon aktuell med ytterligare en historisk kriminalroman, vilket kanske inte är de Hermanson-böcker jag gillar mest, men jo: jag vill gärna läsa ändå! Längst in i skogen heter hennes nya.
När vi lärde oss att flyga, av Jacqueline Woodson, läser jag gärna för dottern när jag får chansen! Den ALMA-prisbelönade författaren är fantastisk!
De vuxnas lögnaktiga liv, av Elena Ferrante, är en uppväxtskildring från Neapel och en bok om att upptäcka familjehemligheter och att göra sig fri från dem.
⭐⭐⭐
Betyg: 3 av 5.
De vuxnas lögnaktiga liv, av Elena Ferrante, utspelar sig, som så många andra av Ferrantes romaner, i ett Neapel där klasskillnaderna är påtagliga. I några av de tjusigare kvarteren bor Giovanna med sina hårt arbetande föräldrar: föräldrar med moderna ideal, utbildning och en förkärlek för att ge sig in i långa diskussioner om politik och kultur. I de ruffigare kvarteren, där invånarna slänger sig med napolitanska och där gangstrar och smågangstrar styr en stor del av tillvaron, bor delar av Giovannas släkt: där bor hennes faster, Vittoria, som föräldrarna har valt att ta avstånd från. Giovanna är på väg in i tonår och vuxenblivande och en nyfikenhet väcks kring Vittoria och den del av pappans uppväxt och ursprung han inte gärna pratar om. Giovanna tar kontakt med sin faster och öppnar plötsligt en dörr till familjehemligheter och lögner hon behöver konfronteras med.
De vuxnas lögnaktiga liv är en intressant uppväxtskildring, där Giovanna steg för steg kliver in i vuxenvärden och gång på gång behöver pröva och ompröva det hon trodde sig veta om sig själv, sin familj och sin omgivning. Det är skickligt beskrivet och Ferrante är också mästerlig på att skildra sitt Italien och göra Neapel levande.
Det finns mycket att imponeras av, fundera över och gilla med den här romanen. Samtidigt måste jag erkänna att jag tyckte att De vuxnas lögnaktiga liv kändes lång och stundvis rätt seg. Jag läser också med känslan av att inte riktigt förstå vad Ferrante vill säga. Här skildras relationer, sexuella övergrepp(?) och vänskaper som jag helt enkelt inte förstår. Det är sällan kul att läsa en bok där berättelsen flyger över huvudet, så, nej, det här är inte det bästa jag läst av Ferrante, men det är absolut en intressant roman.
De vuxnas lögnaktiga liv
La vita bugiarda degli adulti översattes av Johanna Hedenberg och gavs ut av Norstedts 2020. ISBN: 978-91-1-310737-0.
Elena Ferrante
Elena Ferrante är pseudonym för en italiensk författare som valt att vara anonym.
Skyddsrummet Luxgatan, av Jerker Virdborg, är en novellsamling där alla berättelser utspelar sig i ett Sverige drabbat av krig och konflikt.
⭐⭐⭐⭐⭐
Betyg: 5 av 5.
Skyddsrummet Luxgatan, av Jerker Virdborg, är en novellsamling där alla noveller utspelar sig i ett Sverige så som vi inte känner igen det. Det pågår krig och konflikt, kyrkor sätts i brand, människor torteras, förtrycks, döms till dödsstraff. Mellan novellerna utspelar sig en berättelse om en grupp människor som flytt ned i ett skyddsrum och som sitter där nere, i dålig luft, med dålig belysning, med ytterst begränsat med mat och vatten, medan anfall pågår ovanför dem.
Det här är en bok som drabbar och känns. Jag har portionerat ut noveller ur Skyddsrummet Luxgatan i min läsning genom åren, men har nu läst boken på nytt, mer sammanhållet. Det är intressant att tänka på vad som har skett i världen, och med den här läsningen, under de närmare 10 år som gått sedan boken gavs ut första gången. Då kändes den helt oerhörd, en helt sjuk berättelse, där Sverige drabbats av något så otänkbart som krig. Janne TellersOm det var krig i Norden bjöd på en liknande läsupplevelse: en berättelse som väckte tanken att krig inte nödvändigtvis sker där och drabbar andra. Då var det ett skrämmande tankeexperiment, som jag upplevde det, jag som vuxit upp här, i landet där man föreställde sig en evig fred.
Att läsa den här novellsamlingen nu? Ja, den är lika drabbande, lika fruktansvärd, lika skrämmande, lika obehaglig, men jag läser också utifrån att krig pågår i vårt relativa närområde, på ett sätt det faktiskt inte gjorde för 10 år sedan. Det tar inte udden av läsningen, på något sätt, det är en oerhört bra bok. Det är också en novellsamling som nu, mer än någonsin, påminner om att demokrati och fred är någonting värdefullt och skört och att det finns mycket att försvara i det här landet.
Skyddsrummet Luxgatan
Skyddsrummet Luxgatan gavs ut av Albert Bonniers förlag 2015. ISBN: 9789100138738, 9789100138745.
Vilket fint avslut vi fick av april. Igår var det i alla fall soligare och varmare än på länge och några utemöbler fick faktiskt leta sig fram. Dessutom gick det plötsligt att öppna halva sandlådan, som varit begravd under snö fram till nu. Härliga vårtecken! Nu ser jag fram emot att vara mycket i trädgården. Inte kan jag mycket om trädgård, men det är skönt att vara där eftersom dottern har så roligt och själv har man alltid något att fixa med. Nu närmast är jag sugen på att installera mitt nyinköpta bevattningssystem, som förhoppningsvis ska göra växterna glada i sommar.
Maj är en händelserik månad, där den stora händelsen såklart är dotterns födelsedag. Den 23:e maj firar vi en liten/stor 3-åring här hemma. <3 Jag kan inte förstå! 3 år!! Det är svårt att ta in att min lilla bebis har blivit så stor och kapabel och förståndig. I samband med dotterns födelsedag får vi också besök av hennes mormor och morfar, vilket såklart blir skojigt. I maj ser jag även fram emot Eurovision song contest (om än med blandade känslor med tanke på vad som sker i omvärlden och vilka som deltar i årets upplaga…) och så ska jag springa Blodomloppet.
Får jag tid att läsa kommer jag i första hand fokusera på Elena Ferrantes De vuxnas lögnaktiva liv, som är nästa bokcirkelbok, den sista innan sommaruppehållet. Vill du ha tips på nyutkommet har jag ett par på lager nu i maj:
Britt-Marie lättar sitt hjärta av Astrid Lindgren är en oväntat okänd(?) bok, trots att det faktiskt är hennes debut. Jag har den i en faksimilutgåva, men nu kommer den också i nyutgåva för den som missat.
Glädjens palats av Kate Atkinson har en härlig art deco-osande framsida och Liv efter liv, av samma författare, var verkligen bra, så visst är man lässugen nu när Glädjens palats kommer på svenska!
Öppet hav, av Einar Kárason, är en verklighetsbaserad kortroman om den otroliga händelsen när en isländsk fiskare överlevde sex timmar i iskallt vatten.
⭐⭐⭐
Betyg: 3 av 5.
Öppet hav, av Einar Kárason, är en kortroman baserad på en verklig händelse. En grupp fiskare hamnar i det iskalla havet när deras fartyg förliser och livbåten följer med till djupet. Det går inte att överleva någon längre stund i femgradigt vatten, och den ena efter den andra dras ned. En ung man tar sig framåt, simtag efter simtag, i timmar, medan han håller sig vid liv genom att minnas och hålla undan alla tankar som kan hindra honom att ta sig till land.
Det är helt ofattbart att bokens huvudperson överlever, men det var alltså precis det som hände verklighetens Guðlaugur Friðþórsson, en man som simmade i sex timmar i femgradigt vatten och sedan vandrade i tre timmar för att komma till en stad där han kunde få hjälp. Jag fixar knappt att tänka på detta. Det är svindlande. Vad är en människa egentligen kapabel till och vilken kraft finns det egentligen att hämta i tankarna?
Öppet hav är inte en bok jag kommer att glömma. Det är en otrolig berättelse. Samtidigt var den, för min del, en fantastisk berättelse snarare än en läsupplevelse. Kanske var det mycket som föll bort eftersom jag lyssnade på boken som ljudbok; Jag tycker det är svårt att plocka upp alla nyanser när man inte läser i sitt eget tempo. Jag kände i vart fall att boken var ganska seg, på något sätt. Samtidigt älskar jag att Guðlaugur Friðþórssons historia har blivit tolkad av en av prisbelönt författare snarare än att vräkas ut i en podd eller fixats till för att passa i ett spännande TV-format. Nej, det är verkligen skönt att berättelsen, blivit en lågmäld kortroman. Det finns någonting väldigt vackert i det, även om det som sagt blir lite långsamt också.
Öppet hav
Opið haf översattes av John Swedenmark och gavs ut av Thorén & Lindskog 2023. ISBN: 9789186905798. Jag har lyssnat på boken som Radioföljetong i Sveriges radio, i uppläsning av Mattias Nordkvist.
Älven, av Rosa Liksom, är en bok om flykt och flyktingläger under Lapplandskriget. Och en kärleksfull berättelse om kor.
⭐⭐⭐
Betyg: 3 av 5.
Älven är roman om flykt, skriven av Rosa Liksom. Flykten går från finska Lappland och över gränsen till Sverige. Året är 1944 och Lapplandskriget pågår: tyskar bränner ner de gårdar där kvinnor, barn och äldre lever medan männen är inkallade.
Det finns minst tre anledningar till att verkligen minnas den här boken: den berättar om ett krig som många inte känner till, den berättar om det ur en trettonårig flickas perspektiv och den låter djuren, boskapen, ha en stor roll. Aldrig har jag väl läst en bok där månandet om djuren, korna, tagit så stor plats. Sällan har jag väl läst en bok där flykt och krig skildrats genom en flickas ögon. Lapplandskriget? Aldrig hört talas om innan!
Det här var helt klart en upplysande och medryckande bok. Rosa Liksom skriver intressant om den tuffa flykten och om livet i flyktingläger, där de möts av skräck för tuberkulos och varken får arbeta eller röra sig fritt. Det här är händelser som ligger 80 år bort, men där många garanterat upplever liknande händelser idag.
Allt är skrivet med Rosa Liksoms alldeles speciella stil, med drastisk humor och opolerat språk. Jag tycker att Rosa Liksom är fantastisk på att komponera sina berättelser, men jag måste erkänna att jag inte är helt övertygad om varför det måste strösslas med så mycket könsord och vulgära uttryck? Det är inte det att jag är pryd; Jag förstår bara inte vad det tillför berättelsen eller beskrivningen av huvudpersonen. Med det sagt: det här är verkligen en annorlunda och viktig bok, väl värd att läsas.
Älven
Väylö översattes av Janina Orlov och gavs ut av Wahlström & Widstrand 2023. ISBN: 9789146239642. Jag har lyssnat på boken som Radioföljetong, i uppläsning av Cecilia Nilsson.
Rosa Liksom
Rosa Liksom är pseudonym för Anni Ylävaara, en finsk konstnär, författare, dramatiker och seriemakare. Hon har belönats med ett flertal prestigefyllda priser, däribland Svenska Akademiens nordiska pris.
Flickan med gåvorna är en zombieroman av M.R. Carey. En parasiterande svamp har spritt sig bland människorna och världen som vi känner den har gått under.
⭐⭐⭐
Betyg: 3 av 5.
Flickan med gåvorna är en skräckroman av M.R. Carey. Den utspelar sig omkring 20 år efter det att en parasiterande svamp har börjat angripa människor och förvandlat dem till hungriga (läs: zombies). En del människor har lyckats klara sig undan och lever i ett nytt samhälle, Beacon, men de flesta är smittade och några lever helt utanför systemet.
Världen som vi känner den finns inte kvar och på en militärbas, i en bunker, har några forskare placerats för att desperat söker kunskap som kan vända katastrofen. Deras försöksobjekt är smittade barn, som till skillnad från andra smittade även har kvar mänskliga förmågor: de är hungriga, men de är också lättlärda, kan kommunicera och har känslor.
Ett av dessa barn, Melanie, är alldeles särskilt kvicktänkt och suger åt sig allt hon lär sig i den skola man satt upp som en del i forskningen. Läraren Miss Justineau blir hennes stora idol och någon hon drömmer om att få vara nära. Miss Justineau månar också om Melanie och de andra barnen och ser dem som de barn de faktiskt är. Forskaren som leder experimentet, Caroline Caldwell, är däremot helt kall och är beredd att utföra vilket experiment som helst, på hur många hungriga barn som helst.
När deras bas plötsligt blir attackerat blir dessa tre en udda trio som lyckas fly tillsammans. Sergeant Parks, som fram till dess varit befäl på basen, och en ung soldat hör också till de som kan ta sig därifrån och tillsammans påbörjar de fem den svåra färden mot den förmodade säkerheten i Beacon.
Flickan med gåvorna är en spännande roman som också väckte många tankar hos mig. Här dras forskningsetiska frågor till en slags extrem. Världen har gått under, men kan det någonsin vara försvarligt att utföra plågsamma försök på barn? Att boken handlar om barn, som samtidigt är monster, är intressant ur många aspekter och det var verkligen fint att läsa om Melanies utveckling. Jag tycker också att sergeant Parks är en intressant karaktär som författaren låter mogna på ett intressant sätt.
Jag är inte speciellt bevandrad i zombiegenren; Kanske måste man som läsare acceptera att den här typen av böcker innehåller några logiska luckor. Jag ska erkänna att det fanns minst en handfull som stjälpte läsupplevelsen en del. Dessutom tyckte jag att ”den galne professorn”, Caldwell, kändes som en otroligt platt kliché.
Flickan med gåvorna var alltså inte en fulländad läsupplevelse, men den var helt klart en spännande och intressant bok.
Flickan med gåvorna
The girl with all the gifts översattes av Johanna Svartström och gavs ut av Ordfront 2016. ISBN: 9789170378836.
M.R. Carey
M.R. Carey är pseudonym för Mike Carey, en brittisk skribent och författare.
Genljud är en diktsamling om språk och förlust, om att mista en kultur genom att ta till sig en annan.
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 4 av 5.
Genljud, är en diktsamling av Pooneh Rohi. Jag har slukat hennes tidigare texter: romanerna Araben och Hölje och novellen Kräftfångst, och eftersom samtliga har varit fantastiska blev jag såklart förtjust när jag fick höra att hon nu debuterar i det här formatet. Är det något Rohi är alldeles särskilt skicklig på att skildra är det svårigheten i att migrera och att tappa sin självklara kulturella tillhörighet. Den som invandrat till Sverige kanske aldrig blir riktigt sedd som svensk, men kan heller aldrig helt hålla kvar den kultur och det språk som lämnats. Det här är något som även ges utrymme i Genljud, där berättarrösten tappar en kultur, men också suger åt sig någonting nytt. Naturen är ständigt närvarande i Rohis diktsamling: stenar, grus, barr och gran – men också pelargoner. För mig finns det inget svenskare än naturdyrkan (och pelargoner, för all del). Genljud är också en dikt om att se sitt barn få allt detta. Att få är, i de här sammanhangen, också en förlust.
det är en tröst
att jag inte ser
i dina ögon
vad det är jag raderar
Ur Genljud av Pooneh Rohi
Är det här den mest lättillgängliga diktsamling jag läst? Nej, jag lägger mig platt och erkänner att mycket säkert flugit över huvudet. Gör det något? Nej, egentligen inte. Rohi har ett vackert språk och jag tycker om att vara i det, att läsa hennes dikter och fundera över dem. Det är också en oerhört vacker bok med slösigt, härligt papper, där poesin upptar några få rader på varannan sida. Det är någonting kaxigt och härligt i att låta dikterna ta sådan plats, rent fysiskt, och jag gillar det. Det här är en diktsamling att utmanas av och återvända till.
Genljud
Genljud gavs ut av Pamflett 2024. ISBN: 9789198813289.
Pooneh Rohi
Pooneh Rohi är en svensk författare, med rötter i Iran. Hon är även verksam som forskare inom lingvistik.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.