I Kometen kommer, av Tove Jansson, väntar sig Mumintrollen jordens undergång. En komet är på väg och Mumintrollet och Sniff ger sig iväg för att ta reda på mer.
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 4 av 5.
Kometen kommer är Tove Janssons andra bok om Mumintrollen. Mumintrollet och hans föräldrar har nu slagit sig ner i Mumindalen, där även det lilla djuret Sniff håller hus. Tillvaron består av utflykter, skattletande och drömmar om en alldeles egen katt. Så kommer Bisamråttan och sprider oro omkring sig. Det ligger något i luften – han anar en katastrof.
Mumintrollet och Sniff får för sig att en komet närmar sig och de reser iväg mot ett observatorium för att ta reda på mer om detta ödesdigra som hotar att förgöra dem. Längs vägen kommer välbekanta karaktärer som Snusmumriken och Snorkfröken in i bilden.
Kometen kommer är en mysig och rolig barnbok med ett visst mörker, naturligtvis. De små trollen väntar sig trots allt jordens undergång. Det jag främst tar med mig är dock den underfundiga humorn, som bygger mycket på figurernas alla små egenheter. Till skillnad från den första Muminboken, Småtrollen och den stora översvämningen, tycker jag verkligen att karaktärerna här får utrymme utvecklas på ett spännande sätt: Muminmammans hysteriska iver att skapa trivsel, Snusmumrikens lugn och bohemiska livsstil, Hemulens fixering vid sina samlingar, Snorkens viktigpetter-sidor, Sniffs barnsliga intresse för att ha och ha (i stark kontrast till Snusmumriken…), Snorkfrökens förtjusning i vackra ting… Det blir lite extra kul när man påminns om att Tove Jansson i hög grad använde folk i sin närhet när hon skrev fram dem.
Det här är en trevlig bok, helt enkelt! Många har nog, liksom jag, främst fått till sig Mumintrollen via TV, Pixiböcker och diverse prylar med Muminmotiv. Det förhöjer verkligen att också få berättelserna serverade så som de började – som böcker – och lära känna Mumindalens invånare i den takt de dyker upp i berättelserna. Jag har lyssnat i Tove Janssons egen uppläsning. Kan rekommenderas!
Kometen kommer
Kometen kommer är en omarbetad version av Kometjakten (1946) och gavs ut av Schildts 1968. Jag har lyssnat på en inläsning av Tove Jansson själv, utgiven av Sony music entertainment och Moomin Characters 1985. Övriga böcker om Mumintrollen är Småtrollen och den stora översvämningen, Trollkarlens hatt, Muminpappans memoarer (Muminpappans bravader skrivna av honom själv), Farlig midsommar, Trollvinter, Det osynliga barnet, Pappan och havet, Sent i november.
Tove Jansson
Tove Jansson (1914–2001) var en finlandssvensk konstnär och författare.
Onda nätters drömmar, av Peter Englund, handlar om en kritisk tid under Andra världskriget: november 1942. Denna avgörande månad skildras genom ett flertal verkliga personers ögon.
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 4 av 5.
I Onda nätters drömmar tar sig historikern Peter Englund an en kritisk månad under Andra världskriget: november 1942. Det var då Axelmakterna (Tyskland, Italien och Japan) besegrades på flera håll – viktiga avgöranden som fick vågskålen att tippa över något, men som inte på något sätt ledde till ett snabbt krigsslut (”Det här är inte slutet. Det är inte ens början på slutet. Men det är, kanske, slutet på början.”, som Winston Churchill konstaterade).
Berättelsen drivs framåt genom att i korta kapitel skildra livet för ett antal verkliga personer, som på olika sätt påverkades av kriget. Englund ger röst åt soldater som var på plats vid viktiga slag, krigsfångar, förföljda judar och många andra. Var och en ger en liten pusselbit till hela den tragedi kriget utgjorde. För mig var boken upplysande på många sätt – inte minst genom att visa sidor jag inte riktigt förstått tidigare, exempelvis att ett stort antal kvinnor tvingades till prostitution. Annat har jag gläntat på tidigare, men har fortfarande svårt att orka ta till mig. Förintelsen. Jag vet inte vad jag ska skriva, ärligt talat. Självklart duckar inte Englund för att skriva även om Förintelsen, från olika personers synvinklar.
Jag läser och imponeras av Onda nätters drömmar. Det är en rejäl bok. Jag kan bara ana hur många brev, dagböcker, biografier och andra dokument Englund har plöjt i arbetet med boken. Här finns rikligt med noter och referenser: verkligen ett gediget verk. Samtidigt kan jag känna att just detta också förtar lite av läsupplevelsen. Englund är försiktig med att lägga ord i munnen på de personer han skriver om och han ägnar sig mycket litet åt att lägga till in egna känslor eller tolkningar. Jag tycker inte att personerna i boken blir särskilt levande för mig, det blir lite för torrt. Det är också knepigt att hålla isär alla berättelser. Det hade varit hjälpsamt om boken haft kapitelrubriker, som avslöjat vem kapitlet handlar om, men det gör det inte. Det känns rörigt.
Jag kan inte påstå att Onda nätters drömmar är en bok som lockar till sträckläsning, men det är ingen läsupplevelse jag hade velat vara utan. Det är en informationsrik och upplysande bok. Dessutom har ingen annan bok varit en lika stark påminnelse om det deprimerande faktum att krig kan pågå länge. Mycket länge. Och att varje krig innebär ett oerhört lidande. Krig pågår idag, som alla vet, på flertalet kontinenter och på de flesta håll ser freden inte ut att vara särskilt nära. På alla dessa platser finns det hundratals, tusentals, hundratusentals, miljoner livsöden som i olika grad påverkas av situationen. Offer och anhöriga. Soldater. Platser som bombas, utraderas. Har vi lärt oss något av historien? Jag vet inte. Men jag är glad att historiker som Peter Englund kan skriva om historia och krig så att läsaren också kan förstå lite mer av världen idag.
Onda nätters drömmar
Onda nätters drömmar gavs ut av Natur & kultur 2022. ISBN: 9789127160088, 9789127160095.
Peter Englund
Peter Englund är en svensk historiker och författare. Han har tidigare varit ledamot i Svenska Akademien.
I Småtrollen och den stora översvämningen, av Tove Jansson, letar Mumintrollet och hans mamma efter Muminpappan. Det är den första boken om Mumintrollen.
⭐⭐⭐
Betyg: 3 av 5.
Småtrollen och den stora översvämningen är den första av Tove Janssons böcker om Mumintrollen. Här introduceras Mumintrollet, Muminmamman, Det lilla djuret (Sniff) och en del andra välbekanta figurer. Muminpappan finns med i bakgrunden – han har försvunnit för att ordna ett hus åt den lilla familjen.
Det är kul att följa med från början i Janssons klassiska Muminberättelser och jag förstår också att boken skrevs under Vinterkriget och att man kan hitta vissa paralleller mellan berättelsen, om flykten och letandet efter Muminpappan, och situationen under kriget. För mig är det ändå mest en saga med fantasifulla miljöer, som kanske hade passat att läsa för dottern.
Jag har lyssnat på berättelsen i uppläsning av Tove Jansson själv. Hennes berättande är väldigt behagligt att lyssna på. Samtidigt blir jag såklart nyfiken på hur boken ser ut. För nog är Tove Janssons illustrationer en stor del av Muminböckerna?
Småtrollen och den stora översvämningen
Småtrollen och den stora översvämningen gavs ut av Söderström 1945. Jag har lyssnat på en inläsning av Tove Jansson själv, utgiven av Sony music entertainment och Moomin Characters 1985. Övriga böcker om Mumintrollen är Kometen kommer (Kometjakten), Trollkarlens hatt, Muminpappans memoarer (Muminpappans bravader skrivna av honom själv), Farlig midsommar, Trollvinter, Det osynliga barnet, Pappan och havet, Sent i november.
Tove Jansson
Tove Jansson (1914–2001) var en finlandssvensk konstnär och författare.
Vi är inte här för att ha roligt, av Nina Lykke, är en rolig, dråplig och tänkvärd bok om en missförstådd(?) kulturman.
⭐⭐⭐⭐⭐
Betyg: 4.5 av 5.
Vi är inte här för att ha roligt, av Nina Lykke, handlar om något så bespottat som en kulturman, men boken berättas inte från det förväntade(?) perspektivet, en utsatt kvinnas, utan från mannen själv. Huvudpersonen, Knut, är en författare med en bästsäljare i bagaget. Den kritikerrosade romanen har inte följts upp av några större succéer: tvärtom har hans senare böcker sågats. På privatplanet har han också en svacka: separerad och med dålig kontakt med den vuxne sonen. Hans enda närvarande vän är en granne, som bara har tid när hans ständiga av-och-på-förhållande är av.
Nu är Norges största litteraturfestival i antågande och Knut blir inbjuden med kort varsel, så som det kan bli när förstahandsvalet, och kanske även andrahandsvalet, har tvingats avböja. Av en olycklig slump, eller kanske inte(?), är samtalet tänkt att involvera en viss verklighetsförfattare, som öppet har anklagat Knut för att ha antastat henne. Knut har en helt annan bild av händelsen och det är inte utan tvekan han tackar ja till medverkan.
Vi är inte här för att ha roligt gör något så märkligt som att skapa sympatier för en man som på många sätt framstår som oskön. Det handlar om en vit cis-man i övre medelåldern, därtill en, vid tiden, framgångsrik och rikskänd författare, som ställs mot en betydligt yngre kvinna på väg att bli ett namn i litteraturlivet. Det vore enkelt att måla upp Knut som en simpel snuskgubbe, någon som tycker sig ha rätt att ta för sig av det han vill ha och som därtill råkar vara rätt försupen, men genom att låta Knut stå i centrum framkommer en mer nyanserad bild.
Knut har verkligen på sig offerkoftan. Det ältas. Alla oförrätter mot honom tuggas om och om igen och det handlar inte bara om verklighetsförfattaren. Lykke skildrar scen efter scen där Knut plattats till. Författarsamtal med inte ens en handfull i publiken. Intervjuer där intervjuarna inte ens läst hans bok. Recensioner som inte enbart bedömer hans senaste roman utan också passar på att snacka ned Knut som person och risa hans tidigare verk. Lykke skildrar en kulturvärld där det kan gå snabbt att bli passé och där det mesta tycks handla mer om person än om litteratur.
Jag tycker att Vi är inte här för att ha roligt var överraskande bra och väldigt tänkvärd. Det är alltid kul med böcker som tar ett annat grepp än det förväntade och som därmed kan bidra med lite fler perspektiv. Det är lätt att glömma att varje liten person, hur idiotisk den än verkar, faktiskt bara är en människa. När jag läser den här boken känner jag faktiskt med Knut, hur knäpp han än är och vilka dumheter han än hasplar ur sig, och jag läser med en genuin önskan att han ska få lite upprättelse till sist. Vi är inte här för att ha roligt är dessutom, just det, rolig, inte minst i hur den driver med kulturbranschen. En mycket bra bok!
Vi är inte här för att ha roligt
Vi er ikke her for å ha det morsomt översattes av Marianne Mattsson och gavs ut av Wahlström & Widstrand 2023. ISBN: 9789146240747. Jag har lyssnat på den inläst av Leif Andrée för Radioföljetongen i Sveriges radio.
Nina Lykke
Nina Lykke är en norsk författare och grafisk designer.
Straff, av Ann-Helén Laestadius, är en viktig och drabbande bok om samiska barn som tvingas lämna sina hem och sin kultur för att gå på nomadskola. Det trauma det innebär går sedan i arv i generationer.
⭐⭐⭐⭐⭐
Betyg: 5 av 5.
Straff, av Ann-Helén Laestadius, följer några barn som tvingats lämna sina hem och sin kultur för att gå på nomadskola. Under tiden på skolan är de förbjudna att tala sitt modersmål och de tvingas att lära sig svenska. Den som blir påkommen med att tala något samiskt språk, eller på något annat sätt utövar något som kan förknippas med samisk kultur, blir bestraffad. Det är en hård och tuff miljö, där både psykisk och fysisk misshandel är vardag. Inte ens när riktigt allvarliga övergrepp begås, finns något sätt att lämna nomadskolan. Föräldrarna, samer, har inte mycket att säga till om i ett samhälle som förtrycker urfolk.
Boken växlar mellan att skildra tiden på nomadskolan och att följa samma huvudpersoner på 80-talet. Jon-Ante, Else-Maj, Nilsa, Marge och Anne-Risten, bär alla på tunga bagage, i vissa fall rena trauman, som går tillbaka till tiden på nomadskolan. Sedan de blivit vuxna blir erfarenheterna också något som även drabbar nästa generation.
Laestadius är otroligt skicklig på att skriva om samisk kultur och det förtryck det samiska folket har utsatts för, och fortfarande utsätts för. Den som inte tidigare reflekterat över det, blir här varse hur brutalt en hel kultur närapå kan utplånas, inte minst genom att frånta människor sitt hjärtas språk. Så kommer Anne-Risten att bli mamma till barn som skäms över hennes samiska bakgrund och som inte kan ett ord samiska. Marge, å sin sida, blir förälder till ett barn som suger åt sig all samisk kultur som en svamp, men där Marge själv inte kan lära ut allt dottern vill veta – hon har ju aldrig fått lära sig att skriva på samiska. Jon-Ante lämnar byn och skaffar sig ett nytt liv i stan, inte av vilja, utan av nödvändighet för att hantera det kan utsatts för på nomadskolan. Nilsa representerar det som Laestadius inte heller duckar för att skriva om: den skadliga machokultur som är ett problem även i Sápmi. På nomadskolan är han den stora mobbaren och som vuxen är han som har längst till att erkänna nomadskolans övergrepp. Även Nilsa bär dock på mörker och när husmor, nu en åldring, åter börjar ses i byn är inte ens Nilsa oberörd.
Straff är en bok som både berör och stör. Det är en bok som upplyser, väcker tankar och engagerar och Laestadius är fantastisk på att göra berättelsen levande och intressant. Jag kan tycka att en del scener med den åldrade husmodern är lite onödiga, budskapet går fram ändå och i mitt tycke hade berättelsen inte behövt spetsas till med övertydliga scener med hämnd-tema. Det är dock en mycket liten anmärkning till en berättelse som i sin helhet är oerhört läsvärd och viktig.
Straff
Straff gavs ut av Romnas & Selling 2023. ISBN: 9789189051362.
Ann-Helén Laestadius
Ann-Helén Laestadius är en svensk-samisk författare.
En lång sommarledighet börjar lida mot sitt slut, men än är det mycket sommar kvar. Vi njuter av att ta dagen som den kommer och gör mer eller mindre ambitiösa utflykter tillsammans med dottern. Upprepade gånger har hon velat besöka Västerbottens museum, och inte minst lagården, med trädjur att pyssla om.
Tillfällena att sitta ned och plöja böcker är få, men jag läser en stund varje dag. I augusti har vi en specialträff med bokcirkeln och då ska vi diskutera Peter EnglundsOnda nätters drömmar. Det går ganska trögt, ärligt talat. Det är en mäktig bok på många sätt, men det är ingen bok som lockar till sträckläsning. Får se om jag hinner klart den innan vi träffas.
Vill du läsa något nyutkommet kommer här några tips:
Natthuset av Jo Nesbø. Jag känner mig sällan sugen på att läsa deckare, men Jo Nesbø har något speciellt. Han skriver med ett svåröverträffat flyt; Allt jag läst av honom har varit riktiga bladvändare. Nu är han aktuell med en ny roman, som beskrivs som en skräckberättelse i samma anda som Stephen King. Låter ju inte helt fel!
Nu när man är död av Göran Greider. Göran Greider är aktuell med en roman om en av mina favoritartister, Cornelis Vreeswijk. Det är alltid vanskligt när en författare skriver en roman om en verklig person, men jag vågar lita på att en skicklig författare som Greider lyckas hitta balansen mellan fakta och fiktion. Det ska bli mycket spännande att läsa en bok om Vreeswijk, som själv var så skicklig på att skriva (låttexter) och som levde ett liv med så höga toppar och djupa dalar.
Sjaunja av Linnea Axelsson. Äntligen mer poesi av Linnea Axelsson, som tidigare belönats med Augustpriset för fantastiska Ædnan. I Sjaunja hörs samiska gudinnor, en familj och andra. Det är säkerligen en mäktig diktsamling.
Slask av Mikael Berglund. En av de riktiga guldkornen i årets läsning är, i mitt tycke, Ovanjorden, därför är jag såklart oerhört nyfiken på Berglunds senaste roman. Förlaget skriver: ”Slask är en andlös roman om skuld och ansvar, vänskap och svek.”. Det låter inte helt olikt Ovanjorden, faktiskt.
Jag och dottern har spenderat en hel del semester hos hennes mormor och morfar och vi har hunnit arbeta oss igenom en väldig massa barnböcker, varav de flesta kommer från min egen barndom. Alla böcker åldras inte speciellt väl, men idag tänkte jag tipsa om några böcker jag verkligen uppskattat att återvända till tillsammans med dottern.
Utöver de här tipsen skulle jag också kunna nämna självklarheter (?) som Astrid Lindgren och Tove Jansson, Alfons Åberg-böckerna och annat som ständigt hittar nya generationer läsare. Men ja, det kändes lite onödigt..?
Doktor Dentista av William Steig
Doktor Dentista är en bilderbok om en skicklig tandläkarmus, som förbarmar sig över en räv med tandont och bestämmer sig för att hjälpa honom, trots att han normalt sett bara tar emot patienter utan smak för möss. Det är väl ingen bok som jag kommer ihåg sådär jätteväl från barndomen, men när jag nu läser om den upplever jag att den är en av få böcker som inte känns daterad. Berättelsen är som en saga i modern tappning och sagor åldras inte så mycket. En spännande berättelse om mod och list är aldrig fel.
Hattjakten av Sven Nordqvist
Hattjakten av Sven Nordqvist minns jag väl från min barndom, men inte på något speciellt positivt sätt: jag minns så väl att jag tyckte att den var otäck och läskig. När jag nu läser Hattjakten på nytt, får jag verkligen leta efter anledningen till att jag tyckte att den var så obehaglig när jag var liten. På något sätt tror jag att jag helt enkelt tyckte att det var otrevligt att den innehåller övernaturliga och mystiska inslag, och att det mesta som händer aldrig får någon riktig förklaring; En hatt försvinner och andra prylar dyker upp, men det är höljt i dunkel vem som orsakar det och varför. Otroligt, vilket känsligt litet barn jag måste ha varit, för idag är det ju just det som är en del av den stora charmen med Hattjakten. Nordqvist är kanske mest känd för Pettson & Findus-böckerna, som inte direkt behöver någon närmare presentation, men jag kan verkligen rekommendera att också läsa Hattjakten. De detaljrika illustrationerna, som man kan fastna i hur länge som helst om man vill, känns igen från Nordqvists övriga bilderböcker. Hattjakten sticker dock ut genom att innehålla fler lager – det är inte bara knasigt och roligt, det är också vemodigt och hjärtknipande på ett sätt som kanske inte uppfattas av barn, men som i alla fall går rakt in i mitt hjärta och får mig att verkligen uppskatta att läsa den för mitt barn.
Lilla Nollan och dom andra av Inger och Lasse Sandberg
Inger och Lasse Sandbergs böcker om Lilla Anna och Långa farbrorn, Lilla spöket Laban och Tummen minns jag väl från barndomen. Det som främst fastnat i minnet är egentligen illustrationerna, som jag i många fall minns i detalj än idag. Att de fäste så starkt berodde kanske på att just ingen annan använde collageteknik i sina bilderböcker på den tiden (och inte nu heller…). Det är egentligen otroligt märkligt att inte fler blandar tekniker på liknande sätt, för det passar extremt bra i bilderböcker och adderar lekfullhet på ett förträffligt sätt. Bara en sådan sak som att använda ett tumavtryck till att göra en karaktär i en bilderbok?! En underbar idé! Vid sidan av parets alla böcker med de ovan nämnda, återkommande karaktärerna, finns fler böcker att upptäcka. Med dottern har jag exempelvis läst Lilla Nollan och dom andra, som handlar om en Nolla som hittar sin plats bland de andra siffrorna, en kul bok, särskilt om man har ett barn med nyfikenhet för siffror.
Majas alfabet av Lena Anderson
Jag kan stora delar av Majas alfabet utantill. Boken lästes många, många varv när jag var barn och dessutom hade jag sångerna på kassettband. De underbara illustrationerna är så vackra att jag gärna skulle ha dem på väggen hemma. Ja, det här är verkligen en bok som håller, tycker jag. Faktum är att jag tycker att man bör läsa den här typen av böcker för sina barn: barn behöver lära sig om naturen, lära sig att det finns växter som heter förgätmigej, ögonljus (pyrola) och timotej, lära sig namn på det som finns runt omkring. I någon mening är det ju så att det som saknar namn också blir osynligt. Och hur ska man förstå att värna om något man knappt vet att det finns? Fler sådana här böcker, tack! Ulmus glabra tycker jag är fin, så heter almen på latin. <3
Walt Disney presenterar…
Hos mina föräldrar finns helt gäng böcker i Richters serie Walt Disney presenterar…, jag antar att de kommer från någon barnboksklubb på 90-talet. I böckerna finns berättelser med välkända karaktärer från Walt Disneys värld: Kalle Anka, Musse Pigg, Aristocats, Den lilla sjöjungfrun, Askungen, Lady & Lufsen… Det är okomplicerade berättelser med lagom mycket text för min 3-åring. Jag tycker att de är oväntat trevliga att läsa och jag märker att dottern också uppskattar dem. Visst förstår jag förstår att det finns ”bättre” böcker, men allt måste inte vara så duktigt hela tiden och allt man läser måste inte vara ”stor litteratur”. Ibland är det här precis vad man behöver!
Treåringen älskar fortfarande böcker (hoppas det håller i sig!) och har därtill aldrig haft lätt för att somna. Vi läser böcker… många böcker, betydligt fler än vad man rimligen kan hinna med att blogga om. Här är i alla fall tre favoriter från några av de senaste omgångarna med bibliotekslån.
Mina husdjur av Nils Andersson och Erik Svetoft
Ur Mina husdjur av Nils Andersson och Erik Svetoft.
Mina husdjur är en rimmad bilderbok om berättarens alla husdjur. Jag är inte 100% säker på att dottern uppskattar den exakt lika mycket som jag, men jag älskar att läsa den. Texterna är finurliga, roliga och knäppa på bästa sätt; Mina husdjur är en lekfull bok som gör en glad! Svetofts detaljrika illustrationer passar perfekt till texten.
Mina husdjur, med text av Nils Andersson och illustrationer av Erik Svetoft, gavs ut av Rabén & Sjögren 2021. ISBN: 9789129728613.
Naturen av Emma AdBåge
Naturen är en rolig (och lite oroande) bilderbok om en liten by där invånarna uppskattar naturen, som finns där utanför. Men naturen bara gör och pågår, går inte att tämja. Till slut handlar boken om en natur, där det råkar finnas en liten by.
Naturen, med text och bild av Emma AdBåge, gavs ut av Rabén & Sjögren 2020. ISBN: 9789129724943.
Vi är lajon! av Jens Mattsson och Jenny Lucander
Vi är lajon! är en bok som på många sätt säkert flyger över huvudet på min dotter, men som nästan rör mig till tårar; och på något sätt tror jag att vi uppskattar den båda två, på olika sätt. Boken handlar om två bröder med en ständigt pågående lejon-lek, som sätts på paus när storebror blir sjuk. Nej men herregud. Vad ska man säga? Barn ska inte få cancer!
Vi är lajon!, med text av Jens Mattsson och illustrationer av Jenny Lucander, gavs ut av Natur & kultur 2019. ISBN: 9789127149281.
Bära och brista är den andra delen i Sara Lövestams trilogi om Monika, en trilogi om olika sätt att bli och, framför allt, inte bli förälder.
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 3.5 av 5.
Bära och brista är den andra delen i Sara Lövestams trilogi om Monika, en trilogi som till stor del handlar om olika sätt att bli och, framför allt, inte bli förälder. Monika är ofrivilligt barnlös, en erfarenhet som Lövestam själv bär på och som hon har pratat om öppet i ett flertal intervjuer. En stor del av Monikas vuxna liv har handlat om att kastas mellan hopp och förtvivlan i försöken att bli gravid, men nu har hon passerat 40-strecket och nått en punkt där hon i princip behöver acceptera att hon inte kommer att få något biologiskt barn. Det här är naturligtvis en stor sorg, en livskris, som bland annat uttrycks i utbrott, vilka till slut får hennes arbetsgivare att föreslå att hon söker professionell hjälp. De är beredda att betala för ett antal samtal med en terapeut, men Monika lyckas istället ordna sig betald skrivterapi – hon anmäler sig till en skrivkurs.
Skrivkursen anordnas i Arvidsjaur, där Monika har sina rötter. Lockelsen till skrivkursen handlar också främst om det: att hon är intresserad av släktforskning och dras till den här delen av sin släkts historia. På kursen träffar hon en liten skara människor, alla kantstötta på sitt sätt, som lär henne mycket om sig själv och om livet.
I boken varvas Monikas upplevelser på skrivkursen med släktingarnas historia. Läsaren får följa ett knippe fascinerande livsöden, ta del av familjehemligheter och läsa om svensk historia i form av rasbiologiska undersökningar, järnvägsbyggande och utvandring till Amerika.
Sara Lövestam är skicklig på att berätta och hon får personerna i boken att kännas levande. Jag rycks med i läsningen och känner med bokens huvudpersoner när de möter svårigheter: kvinnan som tror att en tjusig akademiker ska gifta sig med henne, men som tvingas inse att trolovningen aldrig var på riktigt, kvinnan som ska följa efter sin älskade till Amerika, men som aldrig tar sig dit, och flera andra hjärtskärande berättelser. Flera gånger känner jag också anledning att fundera över hur personer i boken är riktigt funtade: boken saknar inte direkt barn som överges, som exempel.
Bära och brista var en fin och berörande läsning, på många sätt. Jag kan särskilt rekommendera den som ljudbok, där man får höra författaren själv läsa de partier som rör Monikas släktingar, och Ellen Jelinek läsa Monikas delar. Det är ett trevligt upplägg, tycker jag, och båda har behagliga röster att lyssna på.
Ska jag trots allt skriva något kritiskt om boken är det kanske att jag upplever den lite spretig. Det märks att Monikaböckerna ligger författaren särskilt varmt om hjärtat och att det är resultatet av ett skrivprojekt som tagit tid och fått mogna länge. Jag får ibland känslan att det är för ambitiöst. Att skildra ett stycke svensk historia, sätta ljus på alla dessa sätt att få/inte få barn och gå på djupet med vad det kan innebära för en människa att uppleva, och acceptera, ofrivillig barnlöshet, ja, det är kanske lite för mycket för att bli en riktigt tight roman. Jag tror att Monikas berättelse med fördel hade kunnat skrivas som en egen roman, och släktkrönikan fått blomma ut i en helt egen trilogi, men vad vet jag.
Bära och brista
Bära och brista gavs ut av Piratförlaget 2021. Jag har lyssnat på ljudboksversionen, i uppläsning av Sara Lövestam och Ellen Jelinek. Bära och brista är andra delen i en trilogi. Läs även övriga delar: Ljudet av fötter och Nu levande. ISBN: 978-91-642-0733-3, 978-91-642-3495-7.
Sara Lövestam
Sara Lövestam är en svensk författare och språkvetare.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.