Jag lyssnar på en hel del ljudböcker i mobilen och sedan ett antal år tillbaka har jag främst lyssnat genom en ljudboksapp. Det finns många aktörer som erbjuder abonnemang på strömmade ljudböcker (och e-böcker). Jag har betat av BookBeat, Storytel, Nextory och Mofibo (som köptes upp av Storytel för något år sedan och lades ned). Jag har tyckt bra om allihop (även om de har lite varierande utbud) – apparna är lättanvända, snygga och inspirerande. Framför allt har jag uppskattat att alldeles purfärska och spännande böcker har funnits bara ett klick bort.
Någonting som alltid har fascinerat mig är dock priset. Av en slump 😉 har samtliga jämförbara abonnemang kostat 169 kr/mån (helt nyligen sänkte dock BookBeat priset till 149 kr/mån). Det är egentligen mer än vad jag tycker är helt rimligt, med tanke på vad det kostar att t.ex. ha Spotify premium eller abonnemang för strömmade filmer & TV-serier. Jag har i och för sig råd att betala 169 kr/mån, men jag hade eventuellt prioriterat annorlunda om jag hade varit student, haft barn, varit pensionär eller varit sjukskriven. Nu tänkte jag hur som helst avstå från betal-appar ett tag. Varför? Jo:
Jag har haft ett samarbete med BookBeat, men nu har det gått ut, och då känns det lägligt att säga upp och börja med något annat. Jag har verkligen gillat BookBeat och jag har inte haft något ont att säga om de andra aktörerna heller, men min erfarenhet är att det aldrig lönar sig att vara en ”trogen kund”. Prenumerationer är till för att sägas upp. Hur gärna man än vill ha de där prenumerationerna så måste man säga upp dem med jämna mellanrum, för annars får man aldrig ta del av ”välkommen tillbaka!”- eller ”prova på!”-kampanjer.
I år har jag tydligen bara läst två e-böcker på mobilen. Jag läser morgontidningen i mobilen och tycker inte att jag har tid/lust att läsa så mycket mer än så på den enheten. Det är med andra ord ganska poänglöst att betala för tillgång till e-böcker som jag ändå inte läser…
Jag har hittills i år lyssnat på 16 ljudböcker. För samma kostnad som 8 månades lyssning i ljudboksapp hade jag kunnat köpa ca 11 topplisteljudböcker. Det kanske framstår som glasklart att jag ”tjänar” på att ha en bokapp istället för att köpa böckerna separat, men det är faktiskt inte givet att det lönar sig att betala för en app, särskilt inte om man, liksom jag, gärna lyssnar & läser lite äldre böcker (de är ofta billigare än topplistan & nyheterna).
Nu för tiden har faktiskt även biblioteket en ljudboksapp värd namnet (Biblio) och i den kan man lyssna på 4 böcker i månaden och till och med ha dem nedladdade offline. Det enda det kostar mig är den skatt jag betalar. 🙂 Det här gäller mig, som bor i Umeåregionen, men Biblio, eller andra tjänster för lån av ljudböcker, finns säkerligen även i andra delar av Sverige (med lite olika utbud och begränsningar i antalet lån). Obs: jag har förstått från säkra källor att Biblio inte är så bra (särskilt inte med avseende på utbudet), men äh! Det är förmodligen en tillräckligt bra tjänst för att förtjäna en ärlig chans!
Ljudboksapparna, särskilt Storytel, verkar mer intresserade av andra målgrupper än den jag tillhör. Några anledningar till att abonnemangen kostar så mycket som de gör är för att en hel del av pengarna går till att expandera och till att utveckla nya produkter, produkter som känns irrelevanta för mig, men som såklart är tänkta att locka nya målgrupper. Storytel producerar t.ex. sina egna ”Originals”-serier, med följetonger som släpps säsongsvis, superkomprimerade snabbversioner av populära böcker (”brief”) och podcastliknande dokumentärer (”dox”). Storytel är särskilt duktiga på att producera eget material, men varenda ljudboksapp kommer troligen att gå i deras fotspår inom kort. Min farhåga är att ljudboksapparna främst kommer att lyfta fram sitt plattformsexklusiva material, medan ”vanliga” böcker blir ett lull-lull vid sidan av. Jag gillar inte den utvecklingen och jag har, för den delen, ingen lust att betala extra för en dussindeckare i följetongformat eller ett podcastliknande avsnitt ”true crime”. Faktum är att jag helst läser ”vanliga” böcker. Och det är knappast de där ”vanliga” böckerna som apparna kommer att tjäna pengar på i framtiden.
Jag vet inte riktigt hur/när/varför, men min podcastapp är just nu sprängfylld av poddar som jag inte hinner lyssna på. Jag har funderat tio varv på vad som har hänt, men jag vet inte! Hur hann jag lyssna så mycket förr i tiden?! Jag skulle i princip behöva en ljudbokspaus för att lyssna ikapp lite. Bland annat har jag flera Radioföljetonger som ligger och väntar och det är ju också en form av ljudböcker, som man dessutom får tillgång till gratis (förutom att man troligast betalar en public service-avgift).
Det här blev ett långt inlägg..! Men jag tänkte att det kunde vara kul att posta något som är en liten motvikt till all den reklam som skriks ut för de här betal-apparna vid varje busshållplats, i varje TV-apparat och hos varje stor influencer. Nu blir det här såklart lite patetiskt eftersom jag själv har gjort reklam för en av de här apparna (jag har som sagt haft ett längre samarbete med BookBeat). Jag har ju också verkligen använt och haft en enorm glädje av ljudboksappar och har absolut ingen anledning att kritisera någon av de här aktörerna. Det här handlar absolut inte om det.
Jag vill bara lyfta fram att det allra viktigaste egentligen är själva böckerna och själva läsningen/lyssningen. Det finns faktiskt flera alternativ till att lyssna via betal-appar, även om de här alternativen kanske inte marknadsför sig själva lika effektivt som apparna. Sedan behöver det inte vara så att de här billigare alternativen är bättre eller rimligare, men det kanske kan vara trevligt att påminna sig om att de ens finns. Jag misstänker att en och annan har ett gammalt ljudboksabonnemang som bara rullar på. En fråga man kan ställa sig är hur många ljudböcker man hade kunnat köpa för samma summa? Och hur många av de ljudböckerna som finns på biblioteket…
Jag hör till den kategori människor som tycker att man bör vara lite skeptisk till konsumtion i allmänhet. Visst kan det vara kul att köpa en massa grejer och tjänster, men handen på hjärtat behöver vi sällan ens en bråkdel av allt vi skaffar oss (många har heller inte råd!). Det kan, av många skäl, vara värt att fundera kring det, tycker jag. Sedan är det såklart lite kluvet, för i slutändan finns det ju förlag och författare som måste tjäna sina pengar någonstans, så självklart kan man tycka att de här apparna tillför mycket gott. Det har trots allt visat sig att många är villiga att öppna plånboken för just sådana här appar, men att det är ganska få som är villiga att lägga liknande summor på böcker från bokhandeln.
Nu har jag i alla fall punktat upp några argument som i alla fall motiverar mig att ta en paus från betal-appar. Kanske får den någon annan att reflektera över hur mycket hen egentligen använder sin app. Kanske får den någon att rent av skaffa en sådan här app. 🙂
Själv kanske jag blir så frustrerad över Biblio, poddar och köpeböcker att jag är tillbaka hos BookBeat inom en månad. 😉 Men äsch. Hur länge tror du att jag håller ut? 🙂
Det finns väldigt många böcker att se fram emot i höst. Jag har hittills matat ut 3 inlägg (del 1, del 2, del 3) med böcker som jag ser fram emot i höstens utgivning. Här kommer den avslutande delen!
Jag har tänkt tusen gånger att jag vill läsa Sara BeischersJag ska egentligen inte jobba här, som handlar om en ung kvinna som börjar jobba inom äldreomsorgen. Den fristående fortsättningen kommer i oktober: Jag ska egentligen inte prata om det här. Jag är förtjust i arbetarlitteratur och det här får nog betraktas som just modern arbetarlitteratur.
Det här är kanske inte min kopp te… Jag har tyvärr blivit proppmätt på deckare och har svårt för den genren… Men många håller verkligen Lars Keplers deckare högt, så jag gissar att många gläds åt att den sjunde Joona Linna-boken kommer i oktober! Lazarus är titeln.
I oktober kommer Kvinnors liv av ”den samtida novellkonstens mästare” Alice Munro. Kvinnors liv är dock ingen novellsamling (!) utan Munros enda roman. Otroligt spännande! Den gavs ursprungligen ut 1971, men har inte kommit ut i svensk översättning förrän nu. Jag älskar Munros noveller, så jag är såklart väldigt nyfiken på hennes ”nya” roman.
Hur hinner han, Mats Strandberg? Han matar ut fenomenala böcker varje år känns det som. Nu senast läste jag skräckromanen Hemmet, som utspelar sig på ett demensboende. I oktober kommer en preapokalyptisk unga vuxna-bok, Slutet. Den ser jag fram emot att läsa!
Jag älskar att höra Helena von Zweigbergk i radion, inte minst i Oförnuft och känsla, som gick i flera säsonger och som på ett så fint sätt berättade om att vara människa och att försöka få relationer att fungera. Men von Zweigbergk är ju faktiskt också en riktigt bra författare, som brukar skriva lika precist och fint om människor och relationer som man kan tro efter att ha hört henne i radio. Därför känns det såklart superkul att det äntligen kommer något nytt från henne! I oktober kommer Totalskada.
Har man läst några romaner av Haruki Murakami så vet man precis hur han brukar skriva… Han har sin egen stil, sin egen magi, sitt eget språk. Och det är lätt att dras in i det. Samtidigt kan man bli rätt… mätt… Så man får sprida ut läsningen lite! I oktober kan det i alla fall vara läge att snegla mot Murakami igen, för då är han aktuell med Mordet på kommendören. Första boken. Det är den första delen (av 2) om ”den gäckande konsten och flyende tiden”. Den beskrivs som hans mest ambitiösa roman sedan trilogin IQ84.
Puh! Det blev många inlägg om höstens böcker. Kul, såklart! Men förlagen kunde kanske sprida ut guldkornen lite bättre..? 😉 Är det någon särskild höst-bok som du ser fram emot lite extra?
Hösten kom snabbt i år… Från det ena till det andra blev det liksom läge att ha på sig kofta & jacka igen. Att jag för bara någon månad sedan knappt stod ut på grund av hettan känns plötsligt bortglömt. När jag ser tillbaka så inser jag att fick en lång och innehållsrik (och varm!) semester, men nu känns den verkligen avlägsen. 🙂 I augusti krämade vi i alla fall ur det sista ur sommaren genom att bada, de sista gånger det fortfarande var varmt både på land och i vattnet, och genom att ha kräftskiva. Dessutom bjöd månaden på 30-årsfest, bokcirkel, en massa brädspelskvällar och en hel del löpning. Och jobb.
Löpningen ska förhoppningsvis få utdelning, så att säga, redan imorgon, för då springer jag Umemilen. Det ska bli kul! Men det känns också rätt tungt… Jag har inte alls rätt känsla i kroppen för något personbästa. Mina tider har inte varit i närheten av tidigare års miltider och den gassande hettan i somras gjorde det verkligen svårt att hålla igång med träningen. Men, men. Sådant är livet.
Imorgon ska jag också på föreställningen Metsä, som ska vara något så udda som en nycirkus- och dansföreställning i skogen. Direkt när jag hörde talas om den här skogsupplevelsen så sa jag att jag ville uppleva den; Även om det skulle visa sig pretentiöst och knäppt så kändes det tillräckligt udda för att ändå vara totat värt det. Jag blev såklart mycket glad när jag fick biljetter till Metsä i födelsedagspresent. 😀
I september ser jag också fram emot att mina danslektioner drar igång igen (nästa vecka!), att jag får besök av mamma & pappa (som egentligen skulle ha kommit redan i augusti, men de fick skjuta upp det eftersom de behövde ta hand om sin katt, som tyvärr blev lite krasslig just då) och att jag ska gå och lyssna på ett författarsamtal med Jonas Hassen Khemiri. Han är min kanske främsta favoritförfattare och jag kommer förmodligen att bli helt star strucked, men gud så kul det ska bli!
Inför Jonas Hassen Khemiri-kvällen har jag säkert hunnit läsa hans senaste bok, som kom ut nu i dagarna. Det är inte ofta jag köper böcker, särskilt inte inbundna sådana, men jag förhandsbeställde faktiskt Pappaklausulen. Jag känner liksom på mig att jag vill ha den i min ägo. 🙂 Dessutom kanske det går att få den signerad… (jag kommer troligast bli för blyg, men ändå!). Pappaklausulen är med andra ord min givna septemberläsning och Jonas Hassen Khemiri det bokevent som jag ser fram emot mest.
Om jag hade möjlighet att läsa hela dagarna så skulle jag kunna spendera hela september med nyutkomna böcker. Jag hade tänkt skriva 1 – 2 inlägg om höstens böcker, men nu är jag uppe i del 3 och jag är inte ens klar än (här är del I, II, III; del IV kommer till veckan). 😉 Jag har alltså många spännande böcker att se fram emot i september (och oktober). Trots min långa sammanställning över höstböcker så lyckades jag dock missa en del: när jag sammanställde höstens böcker lyckades jag faktiskt missa hela Weyler förlags utgivning . Här kommer därför ytterligare tips på en intressant septemberbok: Lugnet av Tomas Bannerhed. Bannerhed slog igenom 2011 med debutromanen Korparna, för vilket han också belönades med Augustpriset. Vilket debut! Jag älskade Korparna, en sorglig och berörande bok om en ensam pojke med en psykiskt sjuk pappa. Vi är många som har väntat i åratal efter en ny roman av Bannerhed och nu, äntligen, nu kommer Lugnet, ”en roman om begär och hämnd i ett Stockholm på tröskeln till det nya millenniet”.
Det finns väldigt många böcker att se fram emot i höst. Här kommer del 3 i min serie med böcker som jag ser fram emot lite extra (här hittar du del 1 och del 2).
Sara Stridsberg är mångas favoritförfattare. Jag har testat någon enstaka av hennes romaner, men jag har inte blivit frälst (ännu?). Nu i september kommer i alla fall en ny roman, Kärlekens Antarktis, som förlaget beskriver som en roman ”om grymhet, ensamhet och moderskärlek”. Jag kanske får ge den en chans!
Förra året läste jag den mäktiga släktkrönikan Middlesex av Jeffrey Eugenides. En riktigt bra bok! För den som inte har läst den ännu kan jag tipsa om att den kommer i nyutgåva i september.
För ganska många år sedan läste jag Fördjupade studier i katastroffysik av Marisha Pessl och blev verkligen fängslad. Författaren hade ett så lekfull och eget sätt att berätta att jag blev megasugen på att läsa mer av henne. Det dröjde dock länge innan jag fick chansen att läsa något mer… Det dröjde nämligen 7 år innan hon till slut blev aktuell med nästa titel, Nattfilm. I september kommer nästa bok (bara 4 års väntan! 😉 ): thrillern Neverworld. Kul!!
För några år sedan var vi många som golvades av Ann-Helén Laestadius Augustprisbelönade ungdomsroman Tio över ett, om Maja, som lever i skräck för att hennes hemstad, Kiruna, ska rasa när de spränger i gruvan. Det var fantastiskt att få följa Maja i hennes tankar kring rivningen av Kiruna och det kändes som en oerhört viktig bok och en ärlig och intressant skildring av vad som kan hända när en hel stad försvinner. Vi var nog många som ville följa Maja lite till. I höst kan vi göra det! I september kommer den fristående fortsättningen, Inte längre min.
Arkan Asaad har skrivit Stjärnlösa nätter, en bok som verkligen väckte tankar hos mig och gav mig nya vinklar om hederskultur och en insikt om att alla inblandade är förlorare. Boken följdes upp med ytterligare en bok om Amàr, huvudpersonen i Stjärnlösa nätter. Jag har ärligt talat inte läst tvåan, men i september kommer alltså del tre: Bortom solens strålar, som påminner mig om att jag vill läsa mer.
I oktober kommer Sex och lögner av Leïla Slimani på svenska. Jag läste hennes genombrottsroman, Vaggvisa, i våras/somras och det är nog fler än jag som är nyfikna på att läsa mer av henne. Vaggvisa är en smart skriven och klaustrofobisk bok om en barnskötare och två mördade barn. Med Sex och lögner kan vi vänta oss något helt annat, men säkert något verkligt intressant, för det är en reportagebok där Slimani reser runt i Marocko och försöker att förstå de två roller som står till buds för marockanska kvinnor: oskuld eller hustru.
Det är snart val! De som känner mig privat eller är flitiga läsare av min blogg vet nog ungefär var jag står politiskt… Trots att det här inte är en politisk blogg på något sätt. 🙂 Jag tänkte i alla fall passa på att göra ett politiskt inlägg just idag, när valet är så nära och så mycket står på spel. Kulturfrågor må vara totalt marginaliserade i årets riksdagsval (ärligt talat är det knappast en av mina viktigaste frågor heller, inte i dessa tider). Jag har ändå roat mig med att sammanställa vad riksdagspartierna har för avsikt att göra inom kulturområdet efter valet. Ett partis kultursatsningar kan faktiskt avslöja ganska mycket om ett parti… Sammanställningen är baserad på respektive partis valmanifest/valplattform och punkterna är tagna rakt av från dem. Jag har sökt efter nyckelordet ”kultur” och tagit alla punkter som känts någorlunda relevanta.
Centerpartiet
Ordet ”kultur” finns inte någonstans i Centerpartiets valplattform. För att skriva något om vad Centerpartiet tycker i kulturfrågor fick jag klicka runt på deras webbplats tills jag kom till ett avsnitt om kultur. Där finns inga konkreta punkter, men två fetade rubriker ger en ledtråd till vad de tycker är viktigast: Ge barn mer kultur och Kulturen ska vara fri från politiker som vill styra vad den ska handla om. Den förstnämnda punkten preciseras såhär: ”[…] tycker vi att det måste finnas kulturskolor i alla kommuner. Vi vill också att personer som arbetar med kultur ska komma till skolan för att visa hur de jobbar och tillsammans med elever skapa kultur.”
Kristdemokraterna
Ordet ”kultur” finns inte någonstans i Kristdemokraternas valmanifest. För att vara lite schyst i den här sammanställningen letade jag mig långt in i deras webbplats och fann ett avsnitt om deras politik inom kultur och media. Där fanns en punkt som rör kultur: ”Entreprenörskap i kulturen […] entreprenörskap är inte alltid en integrerad del i konstnärliga och kreativa utbildningar. Vi vill ändra på det så att fler får grundläggande kunskap i entreprenörskap.”.
Liberalerna
Bildningsresan börjar i skolan. Alla barn och unga ska få möta professionella kulturutövare i skolan och se och höra, men också själva få utöva, t.ex. teater, film och musik. Skapande Skola ska omfatta även gymnasiet. Tillgången till skolbibliotek ska stärkas och utbildade bibliotekarier ska sköta dem. Läsning av kvalitetslitteratur och klassiker ska särskilt främjas.
Försvara kulturens frihet. Alla tendenser till politiserad styrning av kulturlivet och kulturarvssektorn ska motverkas. Offentlig finansiering ska ske i former som garanterar kulturlivets oberoende gentemot politisk styrning. Principen om armslängds avstånd ska upprätthållas och skärpas. Statens styrning genom kultursamverkansmodellen bör minskas genom att det ges större frihet för de regionala kulturplanerna.
Fler vägar för finansiering av en fri kultur. Fortsatt ambitiösa offentliga anslag ska kompletteras med fler finansieringskällor. Därför ska avdragsrätt för inköp av konst i olika former införas, fler stiftelser för kulturfinansiering skapas och villkoren för privat kultursponsring förbättras. Donationer till kulturella ändamål ska vara avdragsgilla.
Säkra oberoendet för public service. Vi vill grundlagsskydda Sveriges Televisions, Utbildningsradions och Sveriges Radios oberoende från politiken. Utan att försämra förutsättningar för lokaltidningars nyhetsjournalistik ska public services lokala journalistik byggas ut för att bidra till granskande journalistik i hela landet.
En kultur för alla. Kulturen ska vara tillgänglig för alla. Uppsökande verksamhet, digitala distributionsformer och den fysiska tillgängligheten till kultur behöver utvecklas.
Miljöpartiet
Stimulera lusten att läsa redan i förskolan och satsa på skolbibliotek med utbildad personal.
Öka möjligheterna för människor i alla åldrar att ta del av konst och kultur. Det ekonomiska stödet till föreningsliv och studieförbund ska öka.
Stärka den ekonomiska tryggheten för konstnärer och kulturskapare. Stipendier och ersättningar ska vara pensionsgrundande och berättiga till socialförsäkringar.
Ge estetiska kunskaper större plats i utbildningen, från förskola till folkbildning. Alla barn och unga ska kunna få plats i en kulturskola och estetiska ämnen ska återinföras på samtliga nationella gymnasieprogram. Värna och vårda kulturarvet samtidigt som vi välkomnar nya kulturyttringar, som exempelvis spelkultur.
Moderaterna
Skydda kulturen från politisk klåfingrighet.
Bygg ut Skapande skola till att också omfatta gymnasieskolan.
Stärk upphovsrätten.
Verka för att digitalisera kulturarvet. Bejaka ny teknik för att nå nya grupper – i hela landet.
Satsa på barns och ungas läsande. Biblioteken ska nå fler barn och unga från utsatta områden.
Satsa på nyskapande kultur. Stärk Kulturbryggan.
Ökad legitimitet för public service genom tydligare uppföljning och former för granskning av saklighet och opartiskhet.
Socialdemokraterna
Socialdemokraterna har inget valmanifest/valplattform (eller, de hade åtminstone inte lanserat något när jag gjorde den här sammanställningen den 24/8). När jag klickade runt på deras webbplats på jakt efter deras kulturpolitik hittade jag dock deras kulturpolitiska program, som är 28 sidor långt, och där det finns en mängd punkter som beskriver vad Socialdemokraterna vill föra för kulturpolitik. Det blir inte rättvist att punkta dem i den här jämförelsen (eftersom ett kulturpolitiskt program rimligen är mer omfattande än vad kulturavsnittet i ett valmanifest/en valplattform brukar vara). På hemsidan har Socialdemokraterna i alla fall även sammanfattat några korta punkter som lyder: utveckla kulturlivet i hela landet, utveckla kultursamverkansmodellen, utöka fri entré till regionala museer, utveckla konstnärernas villkor, utveckla kultur- och musikskolan.
Sverigedemokraterna
Stärka den kulturella sammanhållningen genom lokala kulturlotsar med uppgift att samla in, marknadsföra och integrera det lokala kulturarvet i välfärdens verksamheter och etablera Sverigecenter i landets mest utsatta områden.
Stödja kulturell planering så att bostadsområden utformas i traditionell byggnadsstil på ett hemtrevligt, barnvänligt och tryggt sätt.
Säkra det svenska kulturarvet genom generella anslagshöjningar för vård och utveckling av vårt kulturella arv, införa kulturarvs-ROT och stärka den statliga kulturarvsfonden.
Införa en svensk kulturkanon i skolundervisningen och verka för en nordisk kulturkanon i de nordiska skolorna.
Stärka datorspelsindustrin och nyttja den som ett steg i att främja svensk kultur.
Intensifiera insatserna för att värna, vårda och visa nordisk kultur i nordiska skolor och fördjupa och förstärka den nordiska språkförståelsen.
Vänsterpartiet
Vänsterpartiet har en valplattform med enbart löpande text (de övriga partierna har i allmänhet också formulerat sina åsikter i konkreta, kortare punkter). Jag har därför själv försökt koka ner Vänsterpartiets åsikter i några punkter. Från Vänsterpartiets valplattform, Kultur för alla – inte bara några få:
”Det ska vara lätt att utöva och uppleva kultur. Riksteatern och turnerande utställningar ska nå ut i alla hörn av landet. Stora sportevenemang ska sändas i analer som alla har tillgång till. De ickekommersiella mötesplatser där vem som helst kan utöva och möta kultur måste bli fler.”
”Vårt mål är att Kulturskolan för barn ska göras kostnadsfri före år 2022.”
”Offentliga stöd ska inte styras av efterfrågan. Kulturpolitiken ska utgå från en elt annan logik.”
”Vänsterpartiet vill se en lag mot att lägga ut driften av folkbibliotek på entreprenad. Vi vill också se en utbyggnad av folkbiblioteken. Varje skola ska även ha tillgång till ett skolbibliotek bemannat med en skolbibliotekarie.”
”Kulturen ska vara fri och frispråkig. […] Vänsterpartiet är konsekventa försvarare av konstnärlig frihet och yttrandefrihet.”
”Professionellt verksamma kulturskapare måste ha möjlighet att leva på sitt kulturskapande under rimliga förhållanden. För det krävs bland annat att kulturskaparna får en bättre ersättning för sitt arbete, att fler får fast anställning på kulturinstitutionerna och att socialförsäkringarna anpassas efter den verklighet som de frilansande kulturskaparna lever i.”
Det var det! Jag känner spontant att det är några partier som står ut och skulle kunna kommenteras… Men jag väljer att inte göra det. Punkterna från valmanifesten talar för sig själva, tror jag.
Trots att jag är medlem i ett politiskt parti och känner mig säker på och trygg med vad jag röstar på så tycker jag samtidigt att det är viktigt att visa respekt för de andra partierna och kolla igenom deras partiprogram. Det är alltså detta jag har gjort och det är därför det inte var någon big deal för mig att skriva det här inlägget. Jag rekommenderar alla att kika in riksdagspartiernas hemsidor och kolla vad de faktiskt tycker (i alla frågor, inte bara kultur!). Och har du rösträtt, gå och rösta!
Anna Svärd av Selma Lagerlöf är den avslutande delen i trilogin Löwensköldska ringen. Här vävs alla trådar ihop och det ges en förklaring till varför en förbannelse tycks ha lagt sin skugga över Charlotte Löwensköld och hennes älskade Karl-Arthur. Betyg: 3+ dalkullor av 5.
Anna Svärd av Selma Lagerlöf är den tredje och avslutande delen i Löwensköldska ringen, som är en berättelse om greve Löwenskölds ring och hur den börjar sprida en förbannelse när den blir plundrad från grevens grav. Trilogin började med den bok som har samma namn som hela serien (Löwensköldska ringen), där själva gravplundringen sker och förbannelsen börjar drabba de som kommer i ringens väg. I del två i serien, Charlotte Löwensköld, drabbar förbannelsen Charlotte, som i egenskap av Löwensköldare plötsligt är föremål för ringens förbannelse. Hennes förlovning med pastorsadjunkten Karl-Arthur slås upp när Karl-Arthur, påverkad av organistfrun Thea Sundler, övertygas om att Charlotte inte är ämnad för honom. Han bestämmer sig istället för att fria till den första kvinna han möter längs vägen, vilket blir Anna Svärd, en kvinna från enkla omständigheter. Boken slutade med att Charlotte gifter sig med brukspatron Schagerström, en man hon inte älskar, medan Karl-Arthur, trogen sin Anna, bryter med sin familj, som inte kan acceptera Anna Svärd i familjen.
Del tre i serien, Anna Svärd, tar vid precis där del två slutade. Charlottes liv med Schagerström tar dock inte upp någon stor del i boken, däremot ges Anna Svärd och hennes trubbel med Karl-Arthur stort utrymme. Allt blir olyckligt och fel. Slag i slag förlorar Karl-Arthur allt han erövrat tidigare: Thea Sundler får honom att tappa fattningen så att han inte längre kan predika, alla de tio barn, som han så godhjärtat tog hand om på en barnauktion i den tidigare boken, lämnas bort till elände och äktenskapet med Anna Svärd får allt annat än en bra start. Hela bygden hyllar Anna och hennes stora lycka, hon som ska få komma upp sig och bli prästfru, men Karl-Arthur har skaffat sig en riktigt eländig gård och låtit Thea Sundler inreda den så att Anna Svärd har fått den sämsta av sängar och den uslaste inredningen.
Att Thea Sundler på något sätt bär på förbannelsen är ingen överraskning. I Anna Svärd ser Lagerlöf till att plocka upp alla lösa trådar, väva ihop allting och förklara vem Thea Sundler är och vilka som är dömda att drabbas av förbannelsen. Det är mycket att försöka få ihop. Mot slutet har Lagerlöf dessutom valt att slänga in en del där flera nya personer presenteras och berättelsen förflyttas tillbaka till Löwensköldarnas gamla släktgård, som inte har haft någon större roll i berättelsen sedan del 1 i trilogin. Jag tycker både att det blir rörigt och att det samtidigt, lite paradoxalt kanske, blir ett bra avslut.
När jag hade läst Charlotte Löwensköld konstaterade jag att jag tyckte att boken var lite av en transportsträcka och jag önskade mig en spännande upplösning. Såhär i backspegeln tror jag att mycket av min besvikelse kring Charlotte Löwensköld handlade om att handlingen tagit ett så stort hopp. Från att väldigt konkret kretsa kring ringen och utspela sig på Löwensköldarnas gård så var plötsligt en helt ny person, Charlotte Löwensköld, utan någon direkt koppling till vare sig ringen eller släktgården, inslängd i berättelsen. Ärligt talat skulle boken Charlotte Löwensköld kunna läsas fristående, för den handlar verkligen om helt andra personer och utspelar sig i en helt annan tid än Löwensköldska ringen. Jag hade inte väntat mig det. Anna Svärd fortsätter att berätta Charlotte Löwenskölds öde, men återknyter också till Löwensköldska ringen, vilket är fint.
Det finns delar i Anna Svärd som är fängslande och berörande på olika sätt. Jag fastnade särskilt för de hjärtskärande scenerna när Anna Svärd tror att hon ”gifter upp sig”, men får uppleva drömmen gå i kras. Annat i boken hade jag svårare att ta till mig av. Jag kände samma sak när jag läste Charlotte Löwensköld: som läsare ska man förstå att människor verkar under en förbannelse, men man kan också komma av sig och känna att alla helt enkelt agerar väldigt konstigt och irrationellt. Det blir helt enkelt inte så berörande för mig när allt är så skruvat och folk beter sig så omständligt och märkligt.
Anna Svärd är helt klart en bra avslutning på trilogin och en roman med många intressanta och välkomponerade scener, men jag kan ändå erkänna att jag faktiskt har läst bättre texter av Selma Lagerlöf. Jag är glad att jag har läst den här klassiska trilogin, men jag håller fortfarande mästerverk som Kejsarn av Portugallien och Jerusalem högre.
Anna Svärd
Uppläsare: Gisela Spak.
Utgivningsår: 1928 (första utgåvan, ), 2014 (den här ljudboksversionen, Svenska ljud classica), 2017 (pocketutgåvan på bilden, Bonnier Pocket).
Läs även övriga delar i trilogin Löwensköldska ringen: Löwensköldska ringen, Charlotte Löwensköld.
Antal sidor: 325 (ca 11 h lyssning).
ISBN: 9789186023430.
Selma Lagerlöf
Selma Lagerlöf (1858 – 1940) var en svensk författare. Under sin tid hann hon både belönas med Nobelpriset i litteratur (som första kvinna) och själv bli invald i Svenska Akademien (även där som första kvinna). Hon debuterade vid 33 års ålder med boken Gösta Berlings saga och skrev sedan både romaner och noveller. Selma Lagerlöfs hem, Mårbacka, är öppet för besökare. Mer information om Selma Lagerlöf och hennes verk kan t.ex. hittas hos Selma Lagerlöf-sällskapet.
Förlagets beskrivning
”Anna Svärd är en roman av Selma Lagerlöf från 1928. Den är den tredje och sista delen av romansviten Löwensköldska ringen. Huvudfigurerna är den unge prästen Karl Artur Ekenstedt och hans maka, dalkullan Anna Svärd, som han anser sig ha fått Guds befallning att ta till maka, sedan hans förbindelse med Charlotte Löwensköld blivit bruten. Selma Lagerlöf är en av Sveriges mest framgångsrika och uppskattade författare. Selma Lagerlöf var 33 år när hennes debutroman Gösta Berlings saga utgavs 1891. Hon tilldelades Nobelpriset i litteratur 1909. Lagerlöf var den första kvinnan i Svenska Akademien.”
Det kommer många spännande böcker i höst. Här kommer del 2 i min serie med böcker som jag ser fram emot lite extra i höst (del 1 hittar du här).
Det enda jag har läst tidigare av Fredrik Sjöberg är hans essäsamling Varför håller man på? (en fantastisk titel!), men jag kan inte påstå att jag vet så mycket om hans författarskap. Jag drogs ändå till boken Mamma är galen och pappa är full (titeln!!) när jag såg den i katalogen. Det var något med framsidan tror jag; Målningen som pryder framsidan är verkligen speciell. När jag läser om boken så inser jag att det verkligen är något speciellt med den här målningen. ”En försvunnen målning dyker upp efter nästan hundra år. Den föreställer två deprimerade 15-åringar på Franska rivieran, kusinerna Hanna Gottowt och Lillan Arosenius, båda födda 1906. När Fredrik Sjöberg ser tavlan anar han genast att den döljer en berättelse.”. Det är förmodligen en oväntad biografi att kasta sig över, men… Ja, jag är verkligen lockad att läsa! Boken kommer i september.
Gunilla Linn Persson har skrivit barnboksklassikern Allis med is, som väl ”alla” i min generation har läst. Jag älskade den! Persson har också varit del i duon bakom Skärgårdsdoktorn, denna underbara TV-serie från slutet av 90-talet (nej, jag ironiserar inte nu!). Jag inser att jag har missat det mesta i Perssons bibliografi, men med tanke på vilka ikoniska böcker och TV-serier hon har bakom sig så måste det ju finnas många bra romaner att läsa också… I september kommer en rykande färsk: Jakten efter vind. Förlaget börjar sin beskrivning med orden ”Året är 1910. Från skärgårdsön Hustrun längst ut i havsbandet via det akademiska Uppsala hamnar den föräldralösa Colombine och den lilla harmynta Ursula på klippern Arkansas of Copenhagen…” Skärgården. <3 (PS: den andra halva i Skärgårdsdoktor-duon, Lars Bill Lundholm var aktuell med en deckare redan i våras: Skärgårdsmorden 😀 ).
Björn Ranelid är en författare som jag är extremt sugen på att läsa. Efter hans medverkan i Melodifestivalen och diverse andra TV-produktioner tror jag att han för många helt enkelt har blivit en ”kändis”, till på köpet en kändis som många verkar irritera sig på?! Jag tycker att det skrivs och sägs alldeles för mycket skit om Ranelid, för när jag lyssnar på honom så tycker jag att han framstår som både klok och ödmjuk. Sedan är han ju inte ”bara” en kändis, utan en seriös författare, en författare som även har belönats med ett av de tjusigaste priser som delas ut i det här landet (Augustpriset 🙂 ). Så självklart vill jag läsa honom! I september har jag chansen att läsa hans nya roman Fantastiska kvinnor i vattentornet med berättelser från Malmö.
I september kommer en nyutgåva av kortromanen/novellen Gräns av John Ajvide Lindqvist. Berättelsen finns sedan tidigare utgiven i samlingen Pappersväggar, men det passar såklart bra att ge ut den på nytt nu när filmatiseringen av Gräns går på biograferna. Jag kommer kanske inte att skaffa boken, men jag vill definitivt se filmen, som vann pris i Cannes tidigare i år (Un certain regard). Nu är jag i och för sig på tok för mörkrädd för skräckfilmer, men jag ska försöka göra ett undantag… Ajvide Lindqvist är ju lite av en favoritförfattare, trots allt. Och apropå Ajvide Lindqvist… I september kommer dessutom Misslyckas igen, misslyckas bättre, där Ajvide Lindqvist berättar om arbetet med sina romaner. Spännande!
Har du några höstnyheter som du ser fram emot lite extra?
Harm av James David Garrabant är en bok om några studenter som längtar iväg till något större än den småstad där de bor, men mest känns det som att de försöker spela akademiker och verkligen kämpar för framstå som för stora & upplysta för småstadsliv. Betyg: 2 pizzor av 5.
Harm av James David Garrabrant är en bok som jag fick skickad till mig när den var ny, det vill säga 2011. Jag brukar normalt sett inte ta emot recensionsexemplar, men det här var alltså ett obeställt sådant och att det har dröjt 7 år innan jag kom mig för att läsa den talar kanske för sig självt; Det finns en anledning till att jag inte tar på mig att läsa och skriva om böcker på beställning.
I alla fall, Harm har underrubriken ”en samtidsroman” och kanske har inte världen förändrats så mycket de senaste 7 åren? Faktum är att flera av bokens teman känns tidlösa. Framför allt handlar den om ett gäng studenter som längtar bort från det Skövde där de bor. De lever bohemiskt och slår emellanåt nästan knut på sig själva för att vara alternativa och framstå som för stora och ha för stora tankar & insikter för att bo i småstaden.
Det är ett intressant och tacksamt ämne att behandla, särskilt eftersom vi säkerligen är många som har bott i mindre städer och funderat på om vi hör hemma där. Att skriva om studentliv känns också kul. Det är ett tema som jag särskilt har bloggat om som ett ämne som jag önskar att flera böcker tog sig an.
Problemet med Harm är att jag inte blir engagerad av berättelsen eller känner särskilt stor sympati med karaktärerna. Det är svårt att riktigt förstå varför de avskyr Skövde så mycket som de gör eller vad som egentligen rör sig i deras inre. En del av dem framstår mest som korkade och pretentiösa homofober, svåra att vare sig orka lyssna på, än mindre sympatisera med. Boken är främst driven av pladdrig dialog och det bygger inte riktigt upp huvudpersonerna på ett bra sätt, tycker jag. De pratar och pratar och pratar och den tanke som hela tiden slår en är att de försöker att framstå som ”lärda” människor, men egentligen inte har bottnat i någonting. De känns bara pretentiösa. Flera av dem är för övrigt utbytesstudenter och stora delar av boken är därför skriven på engelska. Det känns udda att mixa olika språk och jag vet om jag gillade det greppet, även om språket i och för sig är en av många komponenter som visar hur bokens huvudpersoner sätter sig lite utanför och ovanför ”resten av stan”. Nja, nej, jag fastnade inte för den här boken, även om jag anar författarens ambitioner. Jag tror den hade vunnit på att koncentrera sig på ett mindre antal huvudpersoner och att inte vara så dialogdriven.
Citerat ur Harm
”Gustav, som inte stod ut med tystnaden när alla andra verkade somna vid bordet, sa ”jag tror verkligen att vädret påverkar folk. Sydeuropéerna är ett utåtriktat folk på grund av medelhavets sol och värme medan nordborna utgör ett inåtriktat folk för det är kallt, regnigt och allmänt jävligt här uppe.”
”Som om det skulle vara någon ursäkt” mumlade Jacob. Som om det är en iakttagelse som det tagit det svenska folket tusen år att komma fram till och är värt den kälktrevliga deklaration det får vid så många vardagliga tillfällen. Jacob tittade upp från sin öl, ”känner ni till Henry Miller? En amerikansk författare.”
De tittade på honom.
”Henry Miller, the writer… Efter flera år i gråa Nordeuropa skriver han om vädret. Han förkastar sin nordiska härkomst, anklagar sina förfäder för världens alla dumma påhitt och skuldbelägger Nordeuropas väder. Han frågar why do people live in such outlandish climates in temperate zones, as they are miscalled? Han säger, it’s because people are naturally idiots, naturally sluggards, naturally cowards. Until I was ten years old I never realized that there were ‘warm’ countries, places where you didn’t have to sweat for a living, nor shiver and pretend that it was tonic and exhilarating. Wherever there is cold there are people who work themselves to the bone and when they produce young they preach to the young the gospel of work – which is nothing, at bottom, but the doctrine of inertia.”
”Lärde du dig allt det där utantill?” undrade Gustav.
”En ung bohem och hans vänner irrar runt på Skövdes gator och våndas över samtiden. De vill ta sig ifrån den västgötska slätten, men Skövdeondskan binder dem till småstan och vanställer deras radikala drömmar.
Harm är historien om en bortskämd generation, om den globala folkvandringen och vanmakten den framkallar, och om varför räven alltid säger surt om rönnbären.”
Sommaren har varit otroligt varm och vi är nog många som mer eller mindre har glömt bort att det finns andra årstider, andra väder. Men snart är hösten här och då kommer en massa nya böcker! Här kommer ett inlägg om de jag suktar efter lite extra! Min tanke var att dela upp det i ett inlägg för böcker som kommer ut i september och oktober och ett inlägg för böcker som kommer ut i november och december, men det har överraskande visade sig finnas några riktiga pärlor som kommer redan i augusti. Jag har liksom läst alla de större förlagens sommarkataloger utan att ha sett röken av de augusti-böcker som jag tänkte ha med i det här inlägget, men jag klagar inte. Dessutom visade det sig att det knappt kommer ut några böcker i november och december (för tätt inpå jul, gissar jag?). Så det blir en lite mer slumpartad uppdelning. En uppdelning blir det i alla fall, för det kommer så himla mycket bra att det inte ryms i ett inlägg. 🙂
Redan utkommen i augusti är samlingsvolymen Einsteins nya fru, med samlade serier av Liv Strömquist. Jag har redan läst Strömquists serier (ja, jag har nog läst alla album i alla fall?), men det här känns såklart som en kul utgivning ändå och för dig som har missat Liv Strömquists vassa satir så tycker jag absolut att det kan vara värt att gå till bibblan och låna den här boken!
Redan i slutet på augusti kommer en ny roman av min favorit bland favoriterna: Jonas Hassen Khemiri. <3 Vilken underbar nyhet!! Det finns ingen författare som skriver så lekfullt och precis som Khemiri. Han är också en mästare på att skildra vår samtid och blotta den rasism och främlingsfientlighet och finns nästan överallt när man tittar närmare. I den kommande romanen, Pappaklausulen, återvänder en pappa för att hälsa på den familj han en gång övergav. Det låter som en typisk Khemiriroman; Jag tror vi kan känna igen den Khemiri vi trogna läsare har lärt känna och jag kan knappt bärga mig tills jag kan kasta mig över den här romanen!
Alldeles snart, nu i augusti, är Jonas Gardells senaste roman, Till minne av en villkorslös kärlek ute i butik. Jag hade en period när jag lånade och läste ungefär allt av Jonas Gardell; Jag kunde inte sluta läsa hans finurliga, roliga, sorgliga och underbara romaner, där han gav plats åt udda, ensamma och fina människor. Nu är han aktuell med en stor, episk roman (som förlaget beskriver den som). Jag vet inte om den är självbiografisk eller om det är en autofiktiv roman, men den handlar i alla fall om Jonas Gardells mamma.
I september kommer en ny roman av Bengt Ohlsson. Jag har inte läst så mycket av Bengt Ohlsson, men brukar alltid känna mig lite upprymd när jag hittar nya titlar av honom i katalogerna. Hehe. Han har ju faktiskt författat en av mina favoritböcker: Gregorius, så jag känner mig alltid peppad på hans nya (även om jag är usel på att komma mig för att läsa dem). Nåja. I september kommer alltså De dubbelt så bra, där två ynglingars öden vävs samman. Boken lär handla om hårt slit i skogen och det finska inbördeskriget – och slutet ska vara förlagt till Ådalen.
Cilla Naumann fick mycket uppmärksamhet här om året för den personliga moderskapsberättelse Bära barnet hem. Därför känns det spännande att hon är aktuell med en ny roman alldeles snart. I september kommer Den oändliga familjen, som handlar om en familjekris.
Om jag någon gång får för mig att läsa en krönika så läser jag troligast någon av Fredrik Strages krönikor i DN. Hans referenser är ibland helt obetalbara och jag tycker även att hans podd Hemma hos Strage är sjukt underhållande, främst för att den till skillnad mot väldigt många andra intervjupoddar handlar förvånansvärt mycket om… Strage själv? Vilket är positivt, för han kan verkligen mycket om musik och populärkultur och han verkar ha en aldrig sinande källa med knäppa anekdoter att ösa ur. För Strage-fantaster där ute är det säkert glädjande att några av hans bästa krönikor kommer i en samlingsvolym i september. Strage 242 är titeln.
Har du någon höstbok som du ser fram emot lite extra? 🙂
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.