Ytterligare några noveller ur decembers novelläsning:
Tuschritningen och tre andra historietter
Tuschritningen och tre andra historietter av Hjalmar Söderberg är en liten samling med berättelser hämtade ur den novellsamling som heter just Historietter. Jag är väldigt förtjust i Söderberg och tycker särskilt mycket om hans skickliga förmåga att skildra människors längtan och relationer. Jag tycker också att hans språk är något utöver det vanliga: i hans avskalade och vackra texter finns en exakthet och tonträff som få kan mäta sig med. Söderbergs språk och berättande kommer faktiskt särskilt till sin rätt i novellformatet, inte minst i korta ”historietter” som dessa och den här lilla boken är därför en ljuvlig liten introduktion till Söderbergs författarskap.
Betyg: 4 cigarrer av 5.
Tuschritningen och tre andra historietter av Hjalmar Söderberg
Innehåller: Tuschritningen, Spleen, En kopp te och Duggregnet. Utgivningsår: 1898 (första publiceringen i novellsamlingen Historietter, utgiven av Bonnier), 2016 (den här utgåvan, Novellix). Antal sidor: 23. ISBN: 9789175891231.
Förhöret
Förhöret av Khashayar Naderehvandi är en novell som har belönats med Sveriges radios novellpris (2014), men som också finns utgiven i den här tjusiga lilla utgåvan. Det är en märklig och lätt surrealistisk berättelse om ett berättarjag och hans kompis. Stämningen är inte på topp mellan dem och en klumpig kommentar om självmord gör att vännerna hastigt bryter upp. På hemvägen hittar berättarjaget en tupp. En stridstupp? Jag tyckte att Förhöret var en överraskande och spännande novell. Det känns som en berättelse där vad som helst kan hända, något övernaturligt, något skruvat, något vad som helst. Samtidigt läser jag och förstår att allting betyder något. Men vad ska tuppen symbolisera? Jag är inte speciellt road över symboltyngda berättelser som kräver tolkning och mycket funderande, men samtidigt är det här en bok som också kan läsas rätt upp och ner, så den gick ändå hem hos mig.
Betyg: 3 hissar av 5.
Förhöret av Khashayar Naderehvandi
Utgivningsår: 2014 (som novell i Radionovellen, Sveriges radio), 2015 (den här utgåvan, Novellix). Antal sidor: 20. ISBN: 9789175890722.
Farväl till dem på land
Farväl till dem på land av Marjaneh Bakhtiari berättas från ett barn på flykt. En flicka bor provisoriskt och trångt tillsammans med sin pappa och farmor. Hennes mamma är död, men finns hos flickan inom henne när hon behöver tröst. Mellan raderna förstår man att det finns planer på att försöka ta sig över Medelhavet, trots att det verkar som att alla skickas tillbaka igen. Som läsare förstår man också att pappan har gjort sig skyldig till handlingar som väcker andras avsky. Jag blev verkligen berörd av den här berättelsen och jag tror faktiskt inte jag har läst någon bättre skildring av flykt än den här. Bakhtiari skildrar effektivt och tydligt hur tillvaron kan se ut och det blir extra smärtsamt där allt berättas ur ett barns ögon. Farväl till dem på land är en underbar novell och en viktig skildring av erfarenheter som så många delar idag, men som så lätt förvandlas till siffror och statistik i torra tidningsnotiser. Runt omkring i världen lever miljontals människor under svåra förhållanden, på flyktingläger eller på flykt. Och alla dessa barn som har förlorat föräldrar och andra närstående! Hjärtat brister.
Betyg: 5 fransar av 5.
Farväl till dem på land av Marjaneh Bakhtiari
Utgivningsår: 2016 (Novellix i samarbete med Hallpressen). Antal sidor: 29. ISBN: 9789175891552.
Huset
Huset av Torgny Lindgren är en Torgny Lindgren-berättelse av bästa sort. Lindgren har en underfundig humor och ett berättande som är alldeles eget, samtidigt som det också brukar finnas en stor portion sorg mitt i allt ihop. Jag älskar det här! Lyssna bara: ”Det var Gideon Lindmark som byggde huset, han byggde det åt sig och sin hustru. Hon hette Karin, han brukade kala henne Bred-Kajsa för hon var bred och grovlemmad som ett ardennersto. Även han var storväxt och hästliknande. Då de gifte sig sade folket att ett grannare brudpar hade ingen sett sedan Höga Visans dagar, äppelträd bland vildmarkens träd och källor i lustgården och pelare av vitaste marmor. Och de flyttade hit till gläntan där du står. Stället heter Hemstället. Det har alltid hetat så. Det heter fortfarande Hemstället, trots att det är öde och övergivet. Även det kan man grubbla över. Hemstället?”. Det bor så mycket i Lindgrens berättelser! Huset är verkligen en rolig, sorglig och överraskande liten berättelse, där Lindgren berättar om Gideon och Kajsa och deras envisa stretande för att bygga sig sitt hus. Trots att det är en kort liten novell så hann jag lyfta på ögonbrynen av förvåning flera gånger under läsningens gång. Man hinner både roas och tycka synd om och sedan roas igen. Min sambo och jag har haft några diskussioner om Torgny Lindgren… Min sambo tycker nämligen att det är helt obegripligt att Torgny Lindgren har skrivit en bok om ett glas och en stubbe (Klingsor). En hel bok, om något sådant?! Och jag förstår vad han menar. Det kan finnas någonting långsamt och omständligt i Lindgrens romaner, men det ska inte avskräcka någon från att läsa Huset. Det här är en rapp och underbar novell! Läs!
Betyg: 5 simturer av 5.
Huset av Togny Lindgren
Utgivningsår: 2003 (första publiceringen, i novellsamlingen Berättelserna, utgiven av Norstedts), 2017 (den här utgåvan, Novellix). Antal sidor: 21. ISBN: 9789175892290.
Gourmetsyndromet
Gourmetsyndromet av läkaren och hjärnforskaren Pontus Wasling är vad förlaget Novellix kallar en ”facknovell” och är alltså närmast en liten essä, eller kortare facktext. Jag tycker att det känns väldigt sympatiskt och kul att presentera fakta och forskning på det här sättet, kort och engagerat, eftersom jag personligen inte gärna sätter mig och läser tjocka fackböcker på min fritid. Här delar Wasling med sig om rön kring njutning, lycka, minnen och hur hjärnan fungerar. Just lyckoforskning är något som verkligen intresserar mig. Känslan är att vi alla och samhället i stort borde uppmuntra sådant som faktiskt leder till lycka, men samtidigt kretsar så väldigt mycket kring helt andra saker, t.ex. pengar. Gourmetsyndromet gav mig ytterligare några tankar och insikter kring de här frågorna. Det är en verkligt intressant ”novell”.
Betyg: 4 lyxiga middagar av 5.
Gourmetsyndromet av Pontus Wasling
Utgivningsår: 2014 (Novellix). Antal sidor: 22. ISBN: 9789175890470.
I december plöjdes det noveller och här är fem blandade noveller från förra månadens läsning!
Ravioli
Ravioli av Klas Östergren är en mångbottnad novell om att stå lite vid sidan av och se hur chefen och byggmästaren blir förälskad i byggets beställare, en kvinna från överklassen. Bokens berättare är en författare som tillfälligtvis hoppar in som byggjobbare. Nu blir han vittne till hur hans chef, som egentligen lever i en ordnad tillvaro med fru och barn, blir helt bortkollrad i sin förälskelse till kvinnan vars hus de nu bygger ut. Vem ska berättaren vara solidarisk med? Vem har rätt att följa sina drömmar? Jag tyckte riktigt mycket om den här novellen och gillar verkligen berättarperspektivet och hur berättelsen är uppbyggd.
Betyg: 4 syrenhäckar av 5.
Ravioli av Klas Östergren
Utgivningsår: 2013 (Novellix). Antal sidor: 28. ISBN: 9789186847975.
Nattrodd
Nattrodd av John Ajvide Lindqvist är en spännande novell, som faktiskt inte riktigt är den skräckberättelse jag hade väntat mig. Den här berättelsen utspelar sig i skärgården, precis som Människohamn, Ajvide Lindqvists kanske mest läskiga roman, men den här novellen håller sig lite längre bort från den övernaturliga än vad Ajvide Lindqvist-läsare kanske är vana vid. Nattrodd är ändå spännande och riktigt bra. Huvudpersonerna är två åldriga damer, som traditionsenligt har tagit sig ut i skärgården för att tälta. Så dyker plötsligt en viss eka upp och de verkar inte längre vara ensamma på ön. Jag älskar valet av huvudpersoner: två kvinnor i 80-årsåldern, när fick de utrymme i en roman eller en novell senast? Och utan att enbart vara bräckliga och sköra mormor-varelser? En annorlunda och riktigt bra novell!
Betyg: 4 ormar av 5.
Nattrodd av John Ajvide Lindqvist
Utgivningsår: 2018 (Novellix). Antal sidor: 40. ISBN: 9789175892795.
Farväl, mitt kvinnofängelse
Farväl, mitt kvinnofängelse av Karolina Ramqvist utspelar sig på just precis ett (amerikanskt) kvinnofängelse. Ramqvist skildrar internerna, med sina våldsamma, drogkantade och råa bakgrunder, och de tuffa villkoren där inne, men också kärleken, den omöjliga och förbjudna, som plötsligt kan uppstå. I Ramqvists kvinnofängelse ryms det mänskliga och omänskliga på samma gång och det är en tänkvärd och intressant berättelse.
Betyg: 3 skogar av 5.
Farväl, mitt kvinnofängelse av Karolina Ramqvist
Utgivningsår: 2012 (Novellix). Antal sidor: 29. ISBN: 9789175890074.
Midsommar med herr Laakso
Midsommar med herr Laakso av Kjell Westö är en berättelse om en ung Kjell Westö som bor i en lyhörd lägenhet i Mejlans i Helsingfors. Hans musik, stökiga kompisar och slarvigt parkerade bil gör inte grannarna glada, men plötsligt en dag ringer herr Laakso, den kanske suraste grannen av dem alla, på dörren. Det har skett något akut och allt oväsentligt får läggas åt sidan. Midsommar med herr Laakso är verkligen en fin liten berättelse om unga vuxna-liv och den mognad som kan finnas under ytan om äldre vågar se förbi det bullriga och stökiga som stör. Jag tycker om det meta-fiktiva och att med den här romanen få göra ett litet besök i Helsingfors. Jag tyckte också att det var en fin och värmande berättelse.
Betyg: 4 LP-skivor av 5.
Midsommar med herr Laakso av Kjell Westö
Utgivningsår: 2012 (första publiceringen i Hufvudstadsbladet), 2017 (den här utgåvan, Novellix). Antal sidor: 32. ISBN: 9789175891828.
Madame de Breyves melankoliska sommar
Madame de Breyves melankoliska sommar av Marcel Proust är en kärleksberättelse om en överklassdam som lika plötsligt som oväntat blir häftigt förälskad i en viss monsieur de Lalénade. Utåt sett har han ingenting speciellt, men hon kan ändå inte få honom ur huvudet. Trots idoga försök så kommer det dock falla sig så att de över huvud taget inte hinner stifta någon närmare bekantskap innan monsieur de Lalénade lämnar stan för många månader. Kvar blir Madame de Breyves med sin smärtsamma längtan, som bara blir större för var dag. Jag vet ärligt talat inte hur man ska läsa den här klassiska novellen, men jag tyckte att den var rolig. Det är dråpligt att läsa om den här kvinnan blir helt besatt av en man hon knappt sagt hej till. Novellen är som en parodi på tramsig Hollywood-romantik. Vem är hon ens kär i? Kär i (avstånds)förälskelsen kanske…. Oj, oj, oj. Jag brukar irritera mig fasligt över alla dessa löjliga romantiska berättelser där det handlar om just förälskade människor, men där det helt oproblematiskt framstår som att de har drabbats av djup kärlek och är menade för varandra och yadiyadi. Jag tror att många vore lyckligare om de helt enkelt lärde sig att förälskelse är något helt annat än kärlek. I den här boken är förälskelsen en smärtsam besatthet i en ren fantasi, vilket känns tänkvärt och intressant. Och ja, jag roades av de här berättelsen, även om jag inte vet om den ska läsas så. Den är lite som Madame Bovary, fast mer kort och koncentrerad. Gillade den!
Betyg: 4 resor till Biarritz av 5.
Madame de Breyves melankoliska sommar av Marcel Proust
Originalets titel: Mélancolique villégiature de Mme de Breyves (franska). Översättare: Alan Asaid. Utgivningsår: 1896 (första franska utgåvan, i Les plaisirs et les jours), 1896 (första svenska utgåvan i Kärleken och döden, med översättning av Gunnar Ekelöf), 2014 (den här utgåvan, Novellix). Antal sidor: 29. ISBN: 9789175890586.
Den underbare mannen av Sara Lidman är den fjärde delen i Jernbaneeposet, där Lidman skildrar livet i Västerbottens inland vid slutet av 1800-talet, när järnvägen är på väg att byggas. Betyg: 2 uppköpta skogar av 5.
Den underbare mannen av Sara Lidman
Den underbare mannen av Sara Lidman är den fjärde delen i Jernbaneeposet, där Lidman skildrar livet i Västerbottens inland under slutet av 1800-talet. Norrland är på väg att exploateras och en järnväg är på väg att byggas. För Didrik i Lillvattnet blir det närmast en besatthet att få en ”jernbana” till socknen och att på så sätt komma närmare Stockholm och resten av världen. Det är inte ett billigt projekt eller ett projekt utan uppoffringar, särskilt inte för Didrik själv. Boken är på många sätt en smärtsam berättelse om svält och svårigheter, men också en varm berättelse om en brokiga människor och relationer.
Som västerbottning kanske jag har en skev bild av läget, men för mig känns det som att Västerbotten är ett av få landskap som starkt förknippas med enskilda författare. Vi har Sara Lidman, Torgny Lindgren och P.O. Enquist som av många anses ha fångat ett berättande, dialekt och en kultur som kan sägas finnas här. Det är fantastiskt kul, tycker jag, för jag uppfattar det verkligen som att det finns ”Västerbottensförfattare”, medan jag har aldrig har hört talas om t.ex. ”Upplandsförfattare” (ett landskap jag också har bott i under närmare två decennier) – det känns ju kul att som litteraturintresserad bo i ett landskap som också har gjort sig känt för just litteratur. Bland ”västerbottensförfattarna” är Sara Lidmans landskapets kanske största stolthet och hennes författarskap är till exempel i centrum för utsmyckningarna runt centralstationen här i Umeå. Därför känns det så himla pinsamt och tråkigt att jag måste erkänna ett par saker:
Jag begriper inte mycket av de två böcker jag har läst av Lidman (Din tjänare hör, vilket är Jernbaneeposets inledande del, och Den underbare mannen). En del brukar lite försiktigt invända att Sara Lidman kan kännas ”svår” för att hon skriver på dialekt, men jag vet inte om det är hela problemet, faktiskt. Ärligt talat brukar jag älska när berättelser är skrivna på dialekt eller om de på annat sätt har en viss lekfullhet i språket och jag är långt ifrån en läsare som kräver grammatiskt korrekt svenska. Nej, det är någonting annat och jag är den första att erkänna att det väl är mig det är fel på, men jag kan bara inte engagera mig i Jernbanesviten. Jag tror att det är böcker man ska sjunka in i och konsumera som man på 90-talet följde såpoperor: romanerna gör sig förmodligen bäst om man verkligen har följt karaktärerna under lång tid och har ”lärt känna dem”, men när jag läser Den underbare mannen känns det mer som att jag har råkat slå på TV:n och hamnat mitt i en film. Jag fattar liksom inte vilka karaktärerna är, hur allt hänger ihop eller vem som är vem. Och hur mycket jag än försöker, hur mycket jag än läser om, spolar tillbaka och lyssnar igen, försöker på nytt, så går det inte in. Jag kan inte ta in. Jag vet inte exakt varför, men det engagerar mig inte. Jag är ledsen, men det går bara inte!
Visst tycker jag fantastiskt mycket om det jag har läst av Torgny Lindgren (det mesta i alla fall) och jag har inget ont att säga om P.O. Enquist eller om Sara Lidman heller, för den delen. Jag förstår och beundrar hur Lidman har skildrat Västerbottens inland och den här tiden (även om jag personligen har svårt för Jernbanesviten, som ni hör). Men… innerst inne tycker jag faktiskt att det är lite tjatigt med dessa Västerbottensskildrare. Förlåt mig, men Västerbotten behöver inte vara bred dialekt, pölsa & palt, obegripligt långt avstånd till resten av Sverige, oändliga skogar, tystlåtna människor, ”norrlänningar” och så vidare, och så vidare. Jag är inte helt kompis med att Västerbottens mest kända skildrare i regel skriver om ett ”Norrland” och ett historiskt Västerbotten som jag inte själv känner igen mig i över huvud taget. I Umeå talas det blygsam, om någon, dialekt. Här har vi ett stort universitet, universitetssjukhus, operahus, snabbtåg (ja, här finns inte bara ”jernbanan” utan även Botniabanan) och en flygplats med många avgångar i timmen under högtrafik. Nu har ju inte Lidman skrivit en bok om Umeå 2019, så det är naturligtvis inte rättvist någonstans att jag ”kritiserar” henne, men det är alltså inte kritik riktad till någon av författarna jag räknade upp, såklart, utan mer en reflektion över att Västerbotten är mer än såhär. Om det nu finns ”Västerbottensförfattare” så önskar jag mig härmed ”Västerbottensförfattare 2.0”. Det finns så många idéer om Västerbotten (och Umeå) som liksom inte gäller längre.
Ursäkta för att jag kidnappade det här inlägget om Den underbare mannen och började skriva om Västerbotten istället, men så kan det bli ibland! På ett intellektuellt plan förstår jag storheten med Jernbanesviten och tycker att det är ett imponerande verk. Jag är väl inte riktigt rätt person för att läsa den bara, och inte riktigt rätt västerbottning för att känna mig tillräckligt berörd, som jag nu har försökt förklara. Upplys mig gärna om hur man ska läsa Sara Lidman och på vilket sätt Jernbanesviten är så mäktig, som alla tycker att den är. Det är någonting i min läsning som är… helt fel.
Den underbare mannen av Sara Lidman
Den underbare mannen
Uppläsare: Sara Lidman. Utgivningsår: 1983 (första utgåvan, Bonniers), 2012 (nyutgåvan på bilden, Albert Bonnier förlag), 1998 (den här Radioföljetongen, producerad av Kerstin Wixe för Sveriges radio). Antal sidor: 280. Läs även övriga titlar i Jernbaneeposet: Din tjänare hör, Vredens barn, Nabots sten, Järnkronan, Lifsens rot, Oskuldens minut. ISBN: 9100459291, 9789176517529.
Sara Lidman
Sara Lidman (1923 – 2004) var en svensk författare känd för debutromanen Tjärdalen (1953), Jernbaneeposet och många andra kritikerrosade och omtyckta böcker. Sara Lidman betraktas som en av Sveriges viktigaste 1900-talsförfattare och hon var också en stark röst mot apartheid, atomvapen och Vietnam-kriget. Mer om Sara Lidman finns att läsa hos Sara Lidman-sällskapet.
Förlagets beskrivning
”Fjärde delen i Sara Lidmans klassiska jernbaneepos!
Sara Lidmans stora epos Jernbanan (som rymmer sju delar) handlar om hur Västerbottens inland befolkades, hur jernbanan fick sin sträckning i norr och hur Didrik Mårtenson blev Ol´förarn.
Det börjar en morgon i juni 1878 då gossekarlen Didrik får syn på en artikel i Skjellet-avisen. Där dryftas frågan om en järnbana i norr. Han blir besatt av tanken på en jernbana – senare av bygget av norra Stambanan – genom hans hemsocken Lillvattnet.Skogsbolagen vill komma åt de orörda skogarna. Lillvattnets folk fruktar världen som den ter sig genom jernbaneloket – ett vidunder ur Uppenbarelseboken. Rallarna ses som hedningar, och Didrik vill högst av allt försona alla med jernbanans idé. Han talar i socken-stämma, på skogsauktioner, i kojor och kök. I hemlighet är det tankarna på Konungens besök vid invigningen som kommer honom att lova alla han möter ett nytt liv.Sitt sista tal håller han – istället för kungens uteblivna invigningstal – när han skickas som förste tågpassagerare till fängelse i Stockholm.
Jernbanebygget är berättelsens röda tråd. Men det viktigaste i denna krönika är människorna; Anna-Stava – Didriks hustru och stora kärlek, den ljuvliga Hagar – sockenhorans dotter, IsakMårten – storsonen, och hans stora kärlek Rönnog. Och Strömmen, Spadar-Abdon och hans hästmarr Stina, Nabot, Goliat, Fridolf den gode, Julius och Dorn, Månstrimman. Och Nicke.
Det glöder och skälver av passioner, smärta, glädje, humor hos dessa tidlösa gestalter.Didrik hamnar i fängelse – men det egentliga straffet får han på gamla dar när ”storsonen” IsakMårten gifter sig med Rönnog – Hagars röst – som är den centrala personen i Lifsens rot och Oskuldens minut.”
Jag är inte speciellt snabb på att läsa nyutkomna böcker. När jag pratar om årets bästa läsning, som jag t.ex. gjorde i en årsbästalista helt nyligen, så handlar det därför om böcker som lika gärna kan ha kommit ut 1991 som 2018. För att kunna göra någon slags rättvis topplista med böcker från ett visst utgivningsår behöver jag helt enkelt vänta några år… 😉 Här kommer alltså ett inlägg om favoriter som kom ut 2016. 🙂 Och det här kan jag alltså hålla koll på tack vare min läsdagbok. 🙂 Jag har hunnit läsa 37 böcker som gavs ut 2016 och många av dem är fruktansvärt bra och extremt läsvärda. Det går knappt att välja ut en titel, men efter lite velande så har jag gjort just det. Den bästa boken 2016 är helt enkelt *trumvirvel*:
Aftonland av Therese Bohman! Aftonland handlar om Karolina, en nyskild professor som handleder en doktorand med ett orimligt stort ego. Nu påstår doktoranden att han är ett stort scoop på spåren och Karolina, som egentligen har misstänkt att doktoranden inte har skrivit en rad på sin avhandling, rycks med. Det är en oväntat komisk bok om lunket på universitetet, och persongalleriet rymmer massor av uppblåsta gubbar som sorgligt nog lär kännas igen för alla som någon gång har ägnat sig åt forskning på ett universitetet… Men det är inte därför jag älskar boken, även om den roade mig högt. Däremot sögs jag verkligen in i den och berördes av Bohmans skildring av att göra en klassresa (eller ska jag säga bildningsresa?) och av att vara singel och barnfri. I en värld där så många ser singelskapet som en sjukdom i behov av bot, och där många utgår från att barn är varje kvinnas livsmål, så är det underbart och befriande att få ta del av en berättelse där det skildras något annat, även om det inte på minsta sätt påstås att det är enkelt att skapa sig ett eget liv efter en längre relation. Jag älskar Aftonland för att den är mångbottnad, rolig, sorglig, tänkvärd och för att den innehåller sida upp och sida ner med perfekt formulerade stycken om kärlek, tvåsamhet, vemod, singelliv, klass och bildning. Dessutom är Karolina en härligt udda person, en kvinna med en massa brister och mindre smickrande sidor, men som ändå är en person som man liksom tycker om från första stund. Och bara det att hon är professor, hur underbart är det inte med en roman där något sådant passerar helt okommenterat? Jag säger som jag sagt i ett gammalt inlägg om den här boken: Aftonland har allt som en riktigt bra roman bör ha.
Här kommer fyra noveller från min novelläsning i december.
Tretton dagar med John C
Tretton dagar med John C av Jojo Moyes är en novell om en medelålders kvinna vars mångåriga äktenskap börjar knaka i fogarna. Hon och maken verkar helt ha slutat att se varandra och hon upplever mest att han bara sitter och tittar på sport. Så hittar kvinnan plötsligt och oväntat en mobil när hon är ute på promenad. Den är fylld med sms från en John C och utifrån meddelande-historiken förstår hon att den har tillhört John C:s älskarinna. Efter lite tvekan börjar kvinnan att svara på John C:s meddelanden. Moyes är en riktig feelgood-drottning och det är lätt att fängslas av hennes berättelser. Jag tyckte att Tretton dagar med John C var underhållande och intressant. Kanske var den lite förutsägbar, men jag tyckte ändå att den var väldigt bra.
Betyg: 4 fotbollsmatcher av 5.
Tretton dagar med John C av Jojo Moyes
Originalets titel: Thirteen days with John C (engelska). Översättare: Helen Ljungmark. Utgivningsår: 2016 (första publiceringen, i novellsamlingen Paris for one (svenska: Ensam i Paris och andra historier)), 2018 (den här utgåvan, Novellix). Antal sidor: 20. ISBN: 9789175892726.
Rösten
Rösten av Birgitta Stenberg är en novell om en ung kvinna som går på en föreläsning där hon plötsligt känner en enorm åtrå efter den, betydligt äldre, föreläsaren. Föreläsningen är mossig och ointressant, men någonting med hans person suger in henne och efter föreläsningen får hon honom att bjuda honom på middag, och något mer. Jag blev överraskad av den här uppfriskande novellen, där maktförhållandena kanske inte är de man först tror. Det är ingen stereotyp och förutsägbar story om en ung tjej som förförs av en äldre man utan en spännande berättelse om en ung, fri och självsäker kvinna.
Betyg: 4 politiker av 5.
Rösten av Birgitta Stenberg
Utgivningsår: 1984 (första publiceringen, i novellsamlingen Glatta livet), 2018 (den här utgåvan, Novellix). Antal sidor: 20. ISBN: 9789175892580.
De blindas rike
De blindas rike av H.G. Wells är en SciFi-klassiker som väcker både tankar och känslor. På en avlägsen plats högt uppe i Anderna lever ett folk utan syn. Efter generationer av blindhet har de smidigt anpassat sig till en tillvaro där andra sinnen betyder mer och där det inte längre är dagen, med sitt ljus, som styr vilken del av dygnet som ska vara aktivt. Så kommer en man till dem, en seende man. Ska han bli kung i de blindas rike? Jag skulle inte påstå att Science fiction är min favoritgenre, men den här berättelsen tyckte jag väldigt mycket om. Jag gillar att den på så många sätt vrider och vänder på makt och vad som är viktigt i livet och hur den lyckas få in många intressanta scener på sitt lilla sidantal. Mot slutet var jag nära att lägga boken ifrån mig för att det blev så starkt och för mycket, men sedan tog berättelsen ännu en överraskande vändning. En bok som var svår att släppa!
Betyg: 4 välplanerade gångvägar av 5.
De blindas rike av H.G. Wells
Originalets titel: The Country of the blind (engelska). Översättare: Alan Asaid. Utgivningsår: 1911 (första brittiska utgåvan, i samlingen The country of the blind and other stories), 1952 (första svenska utgåvan, i översättning av Margareta Åstrand, i samlingen De blindas rike och andra berättelser), 2017 (den här utgåvan, Novellix). Antal sidor: 47. ISBN: 9789175892320.
Att titta ut genom fönstret
Att titta ut genom fönstret av Orhan Pamuk är en liten berättelse som rymmer många lager. Ytligt sett kretsar berättelsen kring en pojke som samlar på tuggummipaketens samlarbilder. Hans samling är på väg att bli komplett när han börjar spela med sin storebror för att vinna några fler och ytterligare några fler. Det är bara det att han förlorar och förlorar och förlorar på nytt. I bakgrunden utspelar sig den riktiga berättelsen: en pappa som försvinner, en mamma som blir kvar, och en mormor som har isolerat sig själv i en instängd värld i en stor villa. Jag blev helt tagen av den här berättelsen, som är enormt skickligt komponerad. Allt utgår från pojkens barnsliga värld och tankar, men samtidigt vibrerar berättelsen av sorgen och frustrationen som de vuxna försöker att hantera. En tillvaro kan rasa samman som ett korthus, precis som att en samling idolbilder plötsligt kan glida ur händerna och strös med vinden. En fantastisk berättelse!
Betyg: 5 vaccinationssprutor av 5.
Att titta ut genom fönstret av Orhan Pamuk
Originalets titel: Pencereden bakmak (turkiska). Översättare: Mats Müllern. Utgivningsår: 1999 (första turkiska utgåvan, i samlingen Öteki ränkler), 2010 (första svenska utgåvan, i samlingen Andra färger), 2016 (den här utgåvan, Novellix). Antal sidor: 35. ISBN: 9789175891736.
I januari brukar jag blicka framåt och spana in vilka filmatiserade böcker som kommer på vita duken under året. I år kan jag börja med ett par titlar som jag skrev i ett sådant här inlägg för redan ett år sedan: Britt-Marie var här och Aniaria. Båda filmerna var tänkta att komma ut under 2018, men får premiär nu under 2019.
Britt-Marie var här kändes som en given ”juldagsfilm”, men lite snopet insåg jag senare att den inte får premiär förrän nu i januari (25/1). Det är i alla fall en film som jag är väldigt sugen på att se! En man som heter Ove, av samma författare, är ju kanonbra, både som bok och film, så mycket talar för att även Britt-Marie-filmen blir succé. Tuva Novotny regisserar och Pernilla August gör rollen som Britt-Marie.
Aniara, filmatiseringen av Harry Martinsons rymdepos, kommer i februari. Jag misstänker att det kan bli en kritikerälskling eller en flopp, något av det. För visst känns det lite tveksamt med en filmatisering av ett diktverk, eller? Eller förlåt, det har jag såklart ingen aning om, men det känns inte som en bred familjefilm direkt, så mycket kan jag väl säga.
Skräck är ingenting för mig (jag är så fruktansvärt mörkrädd). Lite mer modiga tittare kanske ser fram emot att Stephen Kings klassiker Jurtjyrkogården kommer i en ny filmversion i april. Och apropå Stephen King… Det (It) blev film så sent som för något år sedan, men i år kommer ”kapitel 2”, en uppföljare som har premiär i september.
I maj kommer en spelfilmsversion av Aladdin. Aladdin är ju en av många berättelser i Tusen och natt, men de flesta ser nog den här nyversionen som en uppdatering av den tecknade Disneyfilmen från 90-talet. Jag är precis rätt generation för att känna nostalgi till 90-talets Disneyfilmer (jag ÄLSKADE spelfilmsversionen av Skönheten och Odjuret, som kom för några år sedan). Nu verkar det som att Disney matar ut nya versioner av deras tecknade ”klassiker” på löpande band (Lejonkungen <3 <3 kommer till exempel i nyinspelning med datorgenererade bilder i juli), lämpligt så att min generation kan släpa med sina ungar till biograferna och återuppleva berättelserna på nytt.
Ska man tro IMDB så kommer Projekt Rosie (The Rosie project), Graeme Simsions charmiga feelgoodroman om en autistisk man som söker kärleken, på bio redan i maj. Samtidigt står det att filmen är ”under produktion” och det finns just ingen information om den. Så… Man får kanske ta premiärdatumet med en nypa salt, men ändå. Spännande att den är på gång att bli film!
Kostymdrama, någon? Louisa May Alcotts klassiker Unga kvinnor (Little women) har blivit film för åttonde gången. Det som får hjärtat att banka lite extra denna gång är att Greta Gerwig, stjärnan i min favoritfilm Frances Ha och regissör till kritikerrosade Lady bird, regisserar. Svensk premiär tycks bli på juldagen.
Roslund & Hellström-deckaren Tre sekunder är på väg att bli film, men under titeln The informer. Det verkar vara lite oklart när/om den får svensk biopremiär, men det finns premiärdatum satta i mars och april för lite olika länder, så den kommer säkert även till Sverige där omkring.
Populära deckaren Kvinnan i fönstret (The woman in the window) är också på väg att bli film (med underbara Amy Adams i huvudrollen!). Det är oklart när den kommer till Sverige, men den får premiär i USA i oktober i år.
Även Steglitsan (The Goldfinch), Donna Tartts (lite för långa, men ändå väldigt fängslande) tegelstensroman, är på väg att bli film och kommer på amerikanska biografer i oktober. Även här är det oklart med svensk biopremiär.
Jack Londons äventyrsklassiker Skriet från vildmarken (The call of the wild) är på väg att bli film på nytt. Amerikansk premiär blir på juldagen och förmodligen kommer den väl till Sverige där omkring.
Ytterligare en film som kommer på svenska biografer i slutet av året (inget premiärdatum är satt ännu) är en filmversion av Wicked. För många är nog Wicked synonymt med den populära Broadway-musikalen med samma namn, men båda är baserade på boken Wicked av Gregory Maguire. Det är också en spinoff på L. Frank Baums underbara böcker om landet Oz. Eftersom Oz-böckerna hör till min barndoms stora favoriter så är jag såklart peppad på den här filmen (och musikalen har jag redan sett på Broadway 🙂 ).
Några svenska filmer som är under produktion och där jag faktiskt inte vet om de kommer ut redan under 2019 är den nya filmatiseringen av Utvandrarna (regi av Danièl Espinosa) och en filmversion av En komikers uppväxt (regi av Rojda Sekersöz). Båda känns i alla fall väldigt spännande, samtidigt som de ju redan finns i utmärkta filmatiseringar, kan jag tycka (En komikers uppväxt har dock gått som TV-serie). Får se vad de nya regissörernas blick kommer att addera i de nya film-versionerna!
Som ni ser så finns det en hel del spännande att se fram emot i filmväg! Vid sidan av Britt-Marie var här finns det en film jag ser fram emot särskilt mycket under 2019. Det är ingen filmatisering, men… I februari kommer en uppföljare på min favorit bland de animerade filmerna: Röjar-Ralf. Röjar-Ralf kraschar internet! Oh, my god. 30+, men jag kan inte motstå Röjar-Ralf.
Har du någon film du ser fram emot lite extra, filmatisering eller ej? Kanske har jag missat någon bra bok som kommer som film under 2019? Tipsa!
Januari är en typisk tid för nystarter och för ”nytt och fräscht”. Jag tycker att det märks i utgivningen. Efter en lugnare decembermånad så börjar det plötsligt att komma ut en massa nytt och spännande. Här är de titlar som jag personligen är mest nyfiken på:
Johan Kling har skrivit en av mina allra största favoritromaner, Människor helt utan betydelse. Nu i januari kommer en ny bok: Lycka. Framsidan är ett underbart puristiskt litet motiv som jag skulle vilja ha på väggen. Romanen skildrar tydligen tillvaron som varannan-vecka-pappa. Jag hoppas att Klings avskalade och fina berättande kommer att kännas igen från hans tidigare lilla mästerverk.
Lycka av Johan Kling
Jag är inte så säker på att jag kommer att läsa J.K. RowlingsFantastiska vidunder: Grindewalds brott, men jag tipsar om den ändå. Boken innehåller alltså filmmanuset till fantasyfilmen som hade premiär i höstas och som kanske kan ses fortfarande på sina håll. Jag är inte så mycket för att läsa manus, men filmen tyckte jag om. Det är svårt att få nog av Harry Potters universum och Fantastiska vidunder är ju dessutom full av en massa gulliga magiska djur. Det kan knappt bli bättre!
Grindewalds brott av J.K. Rowling
När Elena FerrantesMin fantastiska väninna kom på svenska uppstod ren Ferrante-feber. Den har nog gått ner några grader, men det kommer ständigt nya titlar. Kul, tycker jag! Jag har ärligt talat inte läst något av Ferrante sedan just Min fantastiska väninna och de efterföljande delarna i Neapelkvartetten, men i vår skulle jag kunna läsa något så intressant som Ferrante om Ferrante, en bok där denna hemlighetsfulla författare gläntar lite på dörren och berättar om sitt skrivande. Boken kommer alltså ut nu i januari.
Ferrante om Ferrante av Elena Ferrante
Siri Hustvedt har skrivit flera hyllade böcker, däribland Kärlekens historia, som jag läste här om året. I januari kommer hennes senaste roman på svenska: Minnen av framtiden. Den handlar om en åldrande författare som minns tillbaka till det 70-tal då hon kom till New York.
Minnen av framtiden av Siri Hustvedt
Den som har påbörjat Haruki Murakamis senaste serie, Mordet på kommendören, kan se fram emot del två redan nu i januari. Den beskrivs som hans ”mest ambitiösa bok sedan världssuccén 1Q84”.
Mordet på kommendören av Haruki Murakami
Ja, det var det! Men för egen del har jag lite andra läsplaner:
Läsa ut Maken av Gun-Britt Sundström, en kärleksroman utan romantik, som somliga brukar beskriva den. Jag gillar det jag har läst hittills!
Läsa ut Det var vi av Golnaz Hashemzadeh Bonde. Jag föreslog den i jobbets bokklubb, så jag lär ju läsa ut den själv också. Det här är nog en läsning jag borde rappa på med, för boken ska återlämnas till biblioteket ganska snart.
Läsa deckaren Ristat i hud av Ashley Dyers. Det är inte en helt ny bok, men jag fick den som recensionsexemplar nu i mellandagarna och tänkte att det kunde vara kul att läsa en spänningsroman. Det var ett tag sedan.
Lyssna klart på Den rödhåriga kvinnan av Orhan Pamuk. Jag har laddat ned den som Radioföljetong, så den blir månadens ljudbok för min del. Pamuk är en av mina favoritförfattare, så det här känns bra! 🙂
Det var vi av Golnaz Hashemzadeh Bonde. Visst är framsidan underbar?!
Ja, det får bli månadens läsning. Jag hinner säkert inte lyssna och läsa på allt jag räknade upp, men det är i alla fall en plan. 🙂 Några andra saker jag ska hinna med i januari är att åka ner till Öregrund och hälsa på mina föräldrar samt göra något jag längtat efter länge: gå på en balettföreställning! Jag älskar balettmusik och dans och dansar dessutom balett själv, men det är verkligen ingen konstform som visas i Umeå speciellt ofta, så jag har knappt sett någon balett live. Det här kommer att bli en upplevelse! Jag och mamma ska alltså se Svansjön med Ryska nationalbaletten på Uppsala konsert & kongress. Mycket roligt! Lite senare i januari är det min födelsedag, så då lär jag också hitta på något. Eftersom jag är bortrest på tjugondedagen så kanske jag får flytta fram ”julgransplundringen” och kombinera det med ett födelsedagskalas. 😉 Och ja, jag omfamnar julen även efter julaftonen. Alla får göra som de vill, men jag vill i alla fall inte följa den kommersiella idén om att alla ska sitta och slita och rafsa med julklappar på julaftonen och sedan ska allt vara över (vilken idioti). Det bästa med julen måste ju ändå vara att umgås, ha det mysigt & pyntat omkring sig och att njuta av god mat, dryck & godsaker. För min del får allt detta gärna pågå hela december och långt in i januari.
Öregrund i julas. Får se hur mycket vinter det är när jag tittar förbi nästa gång.
Januari och nystarter förresten… Det är inte bara bokutgivningen som växlar upp, utan vi är säkert många som känner oss inspirerade till att ta tag i en massa nya projekt av allehanda slag. Jag tyckte länge att det riktiga nyåret inträffade på hösten, när terminen startade igen, men nu var det länge sedan jag var student, så nu tycker jag att nyåret är precis den där spännande nystarten som man kan behöva ibland. Jag tror att vi alla kan behöva reflektera över våra vanor emellanåt: kanske är det något man skulle må bra av att förändra. För min del finns det mycket, stort och smått, som jag funderar på att ta tag i under 2019. Jag får se vad det blir av det… En del rör grejer som jag skulle behöva styra upp på jobbet och innan jul hade jag faktiskt en storslagen tanke om att jobba undan saker, städa ordentligt och ordna det så att jag skulle kunna återvända till kontoret nu i januari och känna inspirationen. Verkligheten..? Ja, jag har t.ex. börjat ”städa” bland min e-post och på datorn så att allting numera är en enda röra och jag har avslutade (!) projekt som fortfarande har eftersläpande rapportarbete att ta tag i. Och så vidare. Och så vidare. Så just det började inte så bra. Det är kanske det som är den verkliga nyårsutmaningen, åtminstone för mig: att hålla det på en rimlig nivå och att acceptera att det inte nödvändigtvis går att utgå från ett nytt, blankt papper, om man uttrycker sig så.
Nåja. Får se vad januari och resten av året bjuder på.
Här kommer den, listan på förra årets bästa böcker! Det här är alltså min högst personliga topplista med böcker som jag läste ut under 2018. Merparten av böckerna är utgivna tidigare än så, men de är såklart lika bra boktips ändå.
10: Livet går så fort. Och så långsamt. av Martina Haag
Livet går så fort. Och så långsamt. kastar läsaren tillbaka till högstadiet. Det finns en stor portion 80-talsnostalgi och humor, men främst är det faktiskt en sorglig bok som påminner om vilken ensam och tuff tid högstadiet kan vara. I centrum står Sonja, som går i nian och som kämpar för att passa in: att säga rätt saker, att klä sig rätt, att umgås med rätt personer, att bli bjuden på rätt fester – det är många koder, oskrivna regler och maktstrukturer att förhålla sig till. Hemma är det riktigt trassligt, med föräldrar som är på väg mot separation och där psykisk ohälsa och alkoholism inte direkt bidrar till att skapa en lugn och trygg plats för Sonja och hennes lillasyster. Jag blev berörd av den här berättelsen och jag älskar Martina Haags rena språk, pricksäkra liknelser och hur hon hittar den helt perfekta rösten åt Sonja.
Livet går så fort. Och så långsamt. av Martina Haag
9: Efter balen av Lev Tolstoj
Jag har plöjt noveller i år och många av dem har varit fantastiskt bra, men det var något särskilt med Efter balen om gör att den kvalar in på min topplista i år. Efter balen skildrar en häftig förälskelse och en balkväll där novellens huvudperson inte kan få något annat i huvudet än föremålet för hans kärlek. Efter balen får han dock se något som raserar allt. Den här novellen kan vara den första riktigt bra berättelse jag har läst om förblindande förälskelse (och ett smärtsamt uppvaknande).
Efter balen av Lev Tolstoj
8: Brun flicka drömmer av Jacqueline Woodson
Brun flicka drömmer är poetiska memoarer som gick rakt in i hjärtat och gjorde mig verkligt glad och upplyft. Här skildrar Jacqueline Woodson sin egen uppväxt i den amerikanska södern och i New York. I bakgrunden börjar medborgarrättsrörelsens kamp ge frukt, men för lilla Jackie handlar väldigt mycket om den obändiga längtan efter att få skriva. Hon fullkomligt bubblar över av berättarglädje och det smittar verkligen. Och tänk vilken framgångsrik författare Woodson kom att bli så småningom!
Brun flicka drömmer av Jacqueline Woodson
7: Århundradets kärlekssaga av Märta Tikkanen
Diktromanen Århundradets kärlekssaga var en av de första böcker jag läste 2018, men den finns stark i minnet ännu. Här berättar Märta Tikkanen smärtsamt och brännande om äktenskapet med Henrik Tikkanen, hur Henriks periodvisa drickande är på väg att slita itu familjen, och om hur svårt det kan vara att som kvinna få utrymme att skriva och skapa. En fantastisk bok!
Århundradets kärlekssaga av Märta Tikkanen
6: Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri
Pappaklausulen är skriven med den lekfullhet och finurlighet som vi blivit vana vid från Jonas Hassen Khemiri, men den är också en förvånansvärt varm och rolig roman från en författare som annars mest gjort sig känd för att skriva vasst och ilsket om exempelvis rasism. Här utspelar sig berättelsen under några dagar i en familjs liv. Allt och inget händer, men det är en otroligt fin berättelse om att försöka hålla ihop som familj och om rädslan över att inte räcka till som förälder.
Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri
5: Jag ska egentligen inte jobba här av Sara Beischer
Jag ska egentligen inte jobba här är en av många berättelser om att vara 19 år och på väg ut i vuxenlivet. Den här tyckte jag dock alldeles särskilt mycket om eftersom huvudpersonen är så naiv och kaxig att det inte går att bli annat än charmad. Jag kastades tillbaka till mina egna sena tonår och mindes hur det var att försöka hitta på vad jag skulle göra med sitt liv. Huvudpersonen i den här boken jobbar på ett äldreboende. Fast egentligen ska hon bli skådespelare. Det är underbart att få följa henne under hennes, ärligt talat, ganska tafatta försök att bli något annat än det vårdbiträde hon är.
Jag ska egentligen inte jobba här av Sara Beischer
4: Never let me go av Kazuo Ishiguro
Never let me go är en bok som väcker tankar och känslor som få andra böcker. Den utspelar sig i en framtid där vissa är ”donatorer” och andra är deras ”vårdare”. Boken berättas av vårdaren Kathy och sakta rullas det upp en helt klaustrofobisk berättelse när hon tänker tillbaka på det liv hon haft och de vänner som försvunnit längs vägen. Det är något alldeles speciellt med Kazuo Ishiguros berättande, han har en alldeles speciell förmåga att ge sina karaktärer röst och liv och att komponera sina berättelser så att det blir helt gastkramande, trots att hans romaner ofta är långsamma och lågmälda.
Never let me go av Kazuo Ishiguro
3: Kriget har inget kvinnligt ansikte av Svetlana Aleksijevitj
Kriget har inget kvinnligt ansikte är en roman och ett reportage där Svetlana Aleksijevitj har gett röst åt kvinnor som stridit i Röda armén. Aleksijevitjs metod är att intervjua ett stort antal människor och att sedan väva ihop berättelserna. Det går att öppna boken nästan var som helst och börja läsa och oavsett var man går in så kommer man att bli omskakad. Aleksijevitj har så mycket att berätta om ”sovjetmänniskan” och det är så fint att få ta del av alla dessa vittnesmål. Det här är en bok om hjältedåd, kvinnlighet, kärlek och lidande. Och om att komma tillbaka och inte alls bli hyllad och ärad. Det är en mångbottnad och fantastisk bok.
Kriget har inget kvinnligt ansikte av Svetlana Aleksijevitj
2: Tjänarinnans berättelse av Margaret Atwood
Tjänarinnans berättelse utspelar sig i en dystopisk framtid där fertiliteten har dalat och där kristna fundamentalister har tagit makten. Kvinnor som fortfarande är fertila utsätts för rituella våldtäkter av maktens män. Den här boken berättas av just en sådan kvinna, en tjänarinna, som lever avskärmat och begränsat. Trots att så mycket i berättelsen anpassar sig efter just det, att det är så lite från världen utanför som sipprar in, så målas det verkligen upp ett skrämmande samhälle, ett samhälle som ärligt talat inte är så olikt hur samhällen ser ut runt om i världen idag. Boken väckte verkligen tankar och känslor som få andra och den är häpnadsväckande bra uppbyggd!
Tjänarinnans berättelse av Margaret Atwood
1: Återstoden av dagen av Kazuo Ishiguro
Återstoden av dagen berättas av butlern Stevens, som har offrat det mesta i livet för att kunna bli den perfekta butlern och för att ge den mest utmärkta service. Nu har samhället förändrats, godset har förändrats och hans yrke är inte längre vad det en gång har varit. Hela boken berättas med Stevens opålitliga berättarröst, som främst rymmer stolthet och torra skildringar av hans yrkesliv, men som mellan raderna låter läsaren ana att priset för hans livsval har varit högt. Jag älskar hur Kazuo Ishiguro komponerar sina berättelser och låter huvudpersonen säga det på sitt sätt, i det här fallet med den filtrerade, polerade och humorlösa rösten från någon som ägnat ett helt yrkesliv åt att vara korrekt och professionell. Berättelsen träffade som ett slag i magen och gav mig många tankar om att var och en har ansvar för sitt eget liv: förr eller senare måste vi alla stå till svars, åtminstone för oss själva, för de livsval vi gjort och i stort och smått hitta argument för att livet blev som det blev. Det går alltid att hitta argument för det ena eller andra, men när något skaver finns alltid valet att ljuga för sig själv eller att faktiskt försöka förändra sin situation. Det är en bok med en del humoristiska stråk, men mest är det en bok som väcker vemod och för mig är det den bok som berörde mig mest 2018.
Återstoden av dagen av Kazuo Ishiguro
Ja, det var det. Så många bra böcker ändå! Ni anar inte hur svårt det var att ens sålla fram dessa 10 titlar från allt bra jag har läst under året… 🙂 Och ni anar inte hur svårt det var att försöka ranka dem sinsemellan i en sådan här topplista. Egentligen älskar jag alla de här böckerna lika mycket, men kanske på lite olika sätt. Jag rekommenderar verkligen att kolla upp dem om du inte har läst dem ännu. 🙂 🙂
Det har börjat bli dags att summera året som varit. Jag har valt att låta bloggandet kretsa kring bloggens tema – böcker, men jag brukar faktiskt tycka att det är lite kul att också vara lite mer personlig när det är dags för årssummeringar.
Januari
Januari är min födelsedagsmånad och jag brukar alltid bjuda över vänner på lite fika och kalas. I januari var det kallt och snöigt. Jag cyklar året om, i ur och skur, men förra vintern var riktigt kämpig, tycker jag. Dessutom glömde vi att skotta på balkongen och eftersom snödjupet var ca 1 meter kom det att dröja till långt in på våren innan vi kunde använda balkongen igen…
Firade födelsedag med ordentliga puffärmar.
Februari
Februari var andras födelsedagsmånad. 🙂 Två vänner fyllde jämnt och det firades med festligheter, drinkar, god mat. Vi följde Melodifestivalen med sedvanlig iver. Ballader brukar få mig att gäspa, men jag hejade SÅ MYCKET på Every single day. I februari hann jag även med ett besök i Öregrund.
Minns ni (Umebor) hur förbannat grått det var i början av året? Solen syntes inte på veckor, men en februaridag tittade den fram och jag brände av en massa bilder från fönstret. Det här är en bild på en glaskula som jag har blåst själv (med lite hjälp). 😀
Mars
I mars skedde det som aldrig hänt mig förut: min Echeveria började blomma! Lite senare i mars kom Felix Sandman tvåa i Melodifestivalen… 😉 Men en kulturell höjdpunkt var annars operan Orfeo & Euridice, som jag såg tillsammans med min mamma, hennes första opera faktiskt. Jag var också på Littfest en hel, hel lång dag och kunde inte få nog. Littfest är verkligen en bra litteraturfestival – mer samtal, mindre jippo! Sedan åkte jag visst tillbaka till Öregrund för lite påskfirande.
Jag häpnar fortfarande. Jag är SÅ dålig på växter och plötsligt får man en gammal fetbladsväxt att blomma.
April
I april fyllde min sambos syskonbarn 1 år och det firades med ett mysigt kalas. Det var fortfarande snö i massor, men sakta men säkert började det kännas att våren var på väg. Det här var också månaden då min mindre citrusväxt tappade sin frukt. Det är så komiskt, för när jag köpte den en gång i tiden hade den en massa små, dekorativa frukter, men i alla år efter inköpsåret har den genererat en, stor frukt som den inte ens kan bära upp.
Citrusfrukter med lite olika storlek…
Maj
I maj var det Eurovision – en av årets festligaste höjdpunkter för min del. 🙂 🙂 För att väga upp med något lite mer finkulturellt så var jag även på operan och lyssnade på Mahlers femma. Jag var också i Skellefteå och hälsade på vänner och så sprang jag en hel del. Jag tränar inför två lopp varje år – Blodomloppet och Umemilen och Blodomloppet gick alltså av stapeln i maj. Jag gjorde min sämsta tid på år och dag och blev såklart besviken, men sådant är livet. Det var i alla fall trevligt att ha lite picknick efteråt. Månaden var också fylld av cykling eftersom jag som vanligt skaffade mig en karta för cykelorientering. Maj avslutades med att en kompis tog examen och blev firad ordentligt. Ja, sedan dansade jag väl en hel del, inser jag, för det står i min kalender att jag var med på en dansföreställning till och med. Jag kan inte minnas vad det var för dans eller vad det var för tema. Herregud. Minnet.
Maj var också fylld av promenader. Som här. Här brukar vi fota en ekorre som något geni matar med solrosfrön just här.
Juni
I juni hade jag ingen aning om hur hett det skulle bli så småningom, så jag var fortfarande inne i tillståndet ”ta för dig, solen skiner kanske bara idag”. Jag tror till och med att jag badade alldeles i början av i juni, när jag var på en kort visit i Öregrund. Månaden bjöd på mycket kul: vänner hade bröllopsfest, vi hade en skojig vårfest med jobbet, vi firade midsommar i min sambos stuga och sedan började min semester. En tragikomisk grej som jag nästan glömt är att det här också var månaden då vi fick för oss att promenera lite i Grössjöns naturreservat. Och det var så SATANS mycket mygg. Jag har knappt upplevt något liknande. Småspringandes tog vi oss runt. Blodet rann längst benen. Jag kan inte ens beskriva hur fruktansvärt mycket mygg det var.
På bröllop i juni. <3
Juli
Juli var en riktig pang-månad då det hände mycket kul. Jag var i Öregrund, Göteborg, Varberg, Köpenhamn och runt omkring i Västerbotten. Jag badade överallt och mest hela tiden, något som var skapligt nödvändigt eftersom jag blir trött, håglös och nere av hetta och svalkande dopp är det som är räddningen. Under månaden var vi på ett underbart bröllop <3, gick på tusen miljoner museum och hade det allmänt fantastiskt. Lägenheten i Umeå lämnades åt sitt öde nästan hela månaden – vi mellanlandade bara under en halvdag för att tvätta och pyssla om blommorna. Men den sista, skälvande helgen innan semesterns slut så åkte vi hem, för då fick vi finbesök från min barndomskompis och hans kille, så då blev vi nästan lite turister i vår egen stad för en helg. Vi kastade till och med lasso på Västerbottens museum (svårt!).
Sommaren. Västkusten. Svalkande bad. <3 <3 <3
Augusti
I augusti hade vi kräftskiva och jag lyckades pricka in den enda Umeå live-konserten på hela sommaren, vilket i och för sig var en riktigt bra sådan: P2 i parken! En kompis fyllde 30 och hade kombinerad inflyttnings- och födelsedagsfest. Så kul!
Redo för kräftskiva!
September
I september sprang jag Umemilen på min sämsta tid någonsin och började nästan gråta när jag gick i mål. Hehehe. Men vad trodde jag? Jag tål inte värme och det har verkligen inte varit lätt att hålla igång löpningen en sommar som sommaren 2018… I september gick vi på våra livs första husvisning. Vi är egentligen inte direkt intresserade av hus, men när det kom ut ett hus i ett kvarter där vi vill bo så tyckte vi att vi borde titta i alla fall. Huset var så fuktskadat och mögligt att vi blev sjuka båda två, men flera personer gick loss under budgivningen och någon fick således den drömmiga kåken för det facila priset 6,4 miljoner, nästan 1 miljon över utgångspris. All lycka och välgång till dem! 😉 I september kom mina föräldrar och hälsade på och en av månadens höjdpunkter var annars när Jonas Hassen Khemiri var i Umeå för författarsamtal och jag fick Pappaklausulen signerad. Jag var helt star strucked. 🙂 En annan höjdpunkt var nycirkusföreställningen Metsä, som utspelade sig i skogen. I skogen! En genial, feministisk och fantastisk föreställning! Bland det sista som hände i september var att jag och kollegor närvarade på Forskarfredag. Herregud vilken anstormning. Barn stod i kö från öppning till stängning för att göra analyser av spännande pulver och när jag var tillbaka på jobbet fick jag ta isär instrumentet för att sanera det från detsamma…
Vilka höstfärger vi fick i år!
Oktober
I oktober var jag på ytterligare en nycirkusföreställning och dessutom såg jag den underbara uppsättningen av La Traviata på Norrlandsoperan. De enda foton jag tog var på ett av de norrsken som var över Umeå och det var i och för sig en magisk stund eftersom jag längtat så länge efter att kunna fota norrsken med mitt stativ (som jag fick förra julen)…
Norrsken! <3
November
November inledde med all helgona-helg i Öregrund och avslutades med pepparkaksbak och julpyntning och jobbets julfest.
I november hälsade jag på den här kissen!
December
I december har det klämts in en hel del julgodistillverkning, glöggdrickande, tittande på TV:ns julkalender, trängsel på julmarknader, paketinslagning, julkonsert och julfirande. En december i min smak. <3 För att inte tala om nyårsfirande med god mat & bubbel tillsammans med vänner.
Bild från här om dagen när jag var på julfika hos mormor (i bakgrunden ;D).
Hoppas ni har haft precis ett sådant år som ni önskat er och att 2019 blir ett riktigt fint år det med! 🙂
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
