Påskveckan är äntligen här och vi är många som pustar ut med ledighet. Själv är jag i Öregrund och hälsar på mina föräldrar, klappar på deras katt och springer lagom långa rundor i vårvädret. Inte dumt!
Runt påsk har det blivit en grej med påskekrim, den norska ”traditionen” att läsa deckare under påskens ledigheter. Jag tänkte därför passa på att tipsa om några krim-favoriter från året (inte nödvändigtvis purfärska romaner).
Ristat i hud av Ashley Dyer är en riktigt otäck deckare där läsaren får följa med i jakten efter en seriemördare som tatuerar sina offer, fyller deras hud fullständigt med smärtsamma tatueringar.
Rör inte mitt mord! av Lars Forsberg är en mysig feelgoodroman med en oskicklig (men charmig!) polis i huvudrollen. När det kommer till deckare måste jag erkänna att jag helst går mot den här typen av romaner; För mig får deckare gärna innehålla stor portion humor. Rör inte mitt mord! är första delen i en liten serie om polisen T-Rex och jag gillar dem verkligen jättemycket!
En rasande eld av Andreas Norman är en riktigt spännande thriller om en svensk diplomat som plötsligt blir anklagad för att planera ett terrordåd. Det låter så torrt med en ”UD-deckare”, men den är riktigt bra och tänkvärd. Författaren har själv gjort karriär på UD, så nu vet man precis hur det brukar gå till där borta! 😉
Sist, men inte minst, vad vore deckartips om man utelämnade deckardrottningen Agatha Christie? Hon har ju skrivit många, många romaner, men också en hel del noveller. Mitt tips idag får bli Den blå pelargonen, en spännande och klassisk pusseldeckare.
Flickorna av Emma Cline är en fascinerande bok, inspirerad av sekten kring Charles Manson. Jag tyckte nog att det blev lite för mycket: för mycket smuts, övergrepp, detaljer, men visst är det en intressant bok! Betyg: 3 surt luktande tonårstjejer av 5.
Flickorna av Emma Cline blev en riktig snackis här om året och fick fin kritik. Det är lätt att förstå att den väckte mycket uppmärksamhet när den kom. Boken är baserad på verkliga händelser i och med att den är inspirerad av sekten kring Charles Manson, och vad är egentligen mer säljande nu för tiden än mord, tonårstjejer, sexuella övergrepp och sekter? Eller har jag fel?
Det här är dock ingen ”true crime”-berättelse som grottar ned sig i detaljer kring Charles Manson och ”Mansonfamiljen”, Mansons anhängare som han förmådde att begå flera brutala mord. Däremot är det en fascinerande berättelse om en vilsen tonårstjej som dras in i en sektliknande tillvaro. Visst finns parallellerna och likheterna med verkligheten på plats, men det är inte det som är grejen.
I huvudrollen finns fjortonåriga Evie som driver runt vind för våg eftersom båda hennes föräldrar är upptagna med sina nya respektive partners. Att tappa de fasta punkterna i tillvaron i en sådan känslig tid i livet kan säkert vara förödande för vem om helst. För Evie blir det en väg till ett gäng spännande, unga kvinnor som visar sig bo på en gård tillsammans med deras ledare, Russell. Allt är smutsigt och rått, alla följer Russell och hans idéer om hur de ska ha det, inte minst vad gäller deras sexliv. För Evie är det kanske inte i första hand Russell som lockar, utan snarare en av hans kvinnor, Suzanne, som Evie på ett udda sätt ser upp till. Oavsett vilket så leds hon in i den här kontrollerade världen och rakt ned i något farligt.
Det är spännande och fascinerande. Författaren lyckas på en intressant sätt skildra den unga Evies väg ner i detta destruktiva, och hon skriver gripande om Evies utanförskap, vilsenhet och ensamhet. Samtidigt tycker jag att det blir alleles för mycket, för mycket detaljer, för mycket råhet, för mycket smuts, och trots att jag egentligen tror att författaren har skrivit en insiktsfull skildring av vilset tonårsliv, och hur enkelt det kan vara att ledas fel, så har jag jättesvårt att ta till mig av det här, kanske för att jag (som tur är) inte kan relatera till det här över huvud taget. Jag läste mest och skakade på huvudet, men det säger kanske mer om mig än om den här boken.
Flickorna av Emma Cline
Originalets titel: The girls (amerikanska). Översättare: Erik MacQueen. Uppläsare: My Holmsten. Utgivningsår: 2016 (första amerikanska utgåvan), 2016 (första svenska utgåvan, Natur och kultur), 2016 (den här ljudboksversionen, A nice noise). Antal sidor: 330 (ca 11 h lyssning). ISBN: 9789127142589, 9789188315731, 9789188315724. Andra läsare: Litteaturkvalster & småtankar,Sacrebleu.
»Det var skratten som fick mig att titta upp, och flickorna som fick mig att fortsätta titta.«
Så börjar Evie Boyds berättelse om den sommar i Kalifornien 1969 som förändrade allt.
I början av sommaren är hon fjorton år, uttråkad och otålig. Snart måste väl allting börja? Pappan har lämnat hennes mor för en yngre kvinna och en tyst förtvivlan präglar hemmet.
Det är i parken som Evie får syn på flickorna, en grupp med långa trassliga hår och smutsiga klänningar. De rotar i soporna efter mat och har något vilt över sig, men verkar samtidigt fria. När Evie några dagar senare möter en av dem, Suzanne, får hon följa med till en ranch där den karismatiske Russell lever med sin »storfamilj«, unga kvinnor som verkar göra vad som helst för honom. Evie dras in i Russells trollkrets. Först när hon är för långt in för att kunna backa förstår hon att det som håller på att hända är någonting fruktansvärt, något som kommer att sluta med död.
(förlagets beskrivning)
Emma Cline
Emma Cline (född 1989) är en amerikansk författare, känd för sin succédebut Flickorna (The girls). Emma Cline har en hemsida.
Många har berörts starkt av SVT-dokumentären Josefin Nilsson – Älska mig för den jag är, som berättar om sångerskan Josefin Nilssons alldeles för korta liv och den historia som hon aldrig hann berätta, den om hur hon bröts ned och skadades för livet av det våld hon utsattes för av en före detta pojkvän. Så blossar #MeToo upp igen. Det verkar inte finnas något slut på våld och trakasserier mot kvinnor i den här världen. Man blir så ledsen.
I dagarna har också Jonas Hassen Khemiri kommit ut med en ny novell, Sista måltiden. Den finns att läsa på Instagram och hos Expressen, om någon har missat. Novellen är skriven på uppdrag av länsstyrelserna i Stockholm och Skåne, som tillsammans med Manscentrum i Stockholm har en telefonlinje för den som vill förändra ett kontrollerande eller våldsamt beteende, Välj att sluta, 020-555 666.
Våld i en nära relation kan slå sönder precis allt, relationer över generationer, allt. Jag tyckte att det var en väldigt stark novell, en sorglig berättelse ur den kontrollerandes perspektiv (och med intressanta kopplingar till Pappaklausulen, en av mina favoritböcker från förra året). Jag läste den precis efter att ha sett dokumentären om Josefin Nilsson och kände mig helt gråtfärdig. En så levnadsglad, feministisk, begåvad och stark kvinna, som dog i förtid, med svår smärta in i det sista. Fy, fan. Välja att sluta behövs, tyvärr. Och Kvinnofridslinjen är öppen dygnet runt, 020-50 50 50.
Broderier av Burcu Sahin är en diktsamling om handarbete och kvinnoliv, traditioner och migration. Det känns fint att låta dikter som kretsar kring just handarbete låta berättelsen växa fram som en väv! Betyg: 4 spetskanter av 5.
Under årets Littfest var jag på plats när det tillkännagavs vem som vunnit årets Katapultpris, Sveriges författarförbunds debutantpris. Vinnaren blev Burcu Sahin, som belönades för sin diktsamling Broderier, en bok som jag omedelbart såg till att skaffa mig.
Det är en liten bok, fylld med kvinnor: kvinnor böjda över sömnad och broderier, kvinnor böjda i bön, kvinnor i en självklar gemenskap, masserande varandras nackar. Det är också en bok om sorg och förlust och om migration. Genom hela boken löper just sömnaden som en röd tråd (förlåt för ordvitsen) och bildar en rik väv. Handarbetet blir en väg både framåt och bakåt, till traditionerna och kulturen. Jag tycker att det är en väldigt rik och fin berättelse.
Ibland blir poesi för ”svårt” för mig, men jag brukar ta mig läsarens frihet att läsa in det jag spontant känner under läsningens gång. Förmodligen missar jag någonting, förmodligen är det något lager som går mig förbi och flyger över huvudet. Men det gör inget! Det här är en fin diktsamling och det känns tacksamt att författaren har valt att låta dikterna kretsa kring just broderier, som verkligen fungerar som metaforer på många plan. Det gör att det trots allt är ganska lätt att följa med och det gillar jag. Det känns också härligt att bjuda in till detta kvinnliga universum och lyfta handarbetet, hantverket.
rötterna är kraftiga liknar anklagelser
de yngsta grenarna kapas faller under mödrarnas befallningar
rötterna sprider sig förgrenas likt linjerna i dina fotsulor
dokumenteras inför ännu oskrivna böcker
där roten kapas växer trådar ut
Ur Broderier av Burcu Sahin
Utgivningsår: 2018 (första utgåvan, Albert Bonniers förlag). Antal sidor: 80. ISBN: 9789100174934, 9789100174941.
det som läggs i våra händerska så småningom tas ifrån oss
Burcu Sahins dikter börjar i det detaljerade handarbetet, så som det har praktiserats av generationer kvinnor: broderi, sömnad, vävning. Tradition och minne ställs mot rörelse, migration och konflikt – men inte som enkla motsatser, utan som en växande och föränderlig väv.
(Förlagets beskrivning)
Broderier av Burcu Sahin
Burcu Sahin
Burcu Sahin (född 1993) är en svensk författare och lärare i skrivande, bland annat på Biskops-Arnös skrivarlinje. Broderier (2018) är hennes debut.
Ett jävla solsken av Fatima Bremmer är en prisbelönt biografi om Ester Blenda Nordström, en pionjär inom den grävande journalistiken och en kvinna som verkligen gick sin egen väg. Uppfriskande! Betyg: 4 motorcyklar av 5.
Ett jävla solsken av Fatima Bremmer är en biografi om Ester Blenda Nordström, journalisten som fram tills den här prisade och bästsäljande biografin kom ut har varit en märklig doldis. Med märklig menar jag såklart att hon är såpass uppfriskande och intressant att hon borde ha varit mer känd än vad hon varit.
Nordström var en pionjär inom den undersökande journalistiken och wallraffade långt innan uttrycket, uppkallat efter journalisten Günter Wallraff, hittades på. 1914 blev hon nämligen rikskänd när hon skildrade tillvaron som piga genom att ta anställning på en gård. Fylld av äventyrslusta kom hennes liv sedan att fyllas av många resor och hon tvekade sällan för att testa något nytt. Hon arbetade exempelvis som nomadlärarinna, rapporterade om nöden i det svältdrabbade Finland, reste till Anderna och i emigranternas fotspår i Nordamerika och var på äventyr i Sibirien. Oftast hade hon sällskap av Carin Waern Frisell, som förmodligen inte bara var en nära vän till Nordström utan också var hennes stora kärlek. Nordström skrev också flickböcker, som tydligen var något av en föregångare till Pippi Långstrump. Enligt Bremmer verkar faktiskt Astrid Lindgren ha inspirerats av Nordströms böcker om den livliga ”rackarungen” Ann-Mari; Tydligen är vissa scener i Pippi Långstrump nära identiska med sådana som utspelar sig i Nordströms flickböcker.
Nordström framstår som en färgstark och uppfriskande person. Hennes liv blev inte speciellt långt, men hon fyllde sina år med mer än de flesta. Det är inspirerande och kul att läsa om en kvinna som verkligen tagit för sig i livet, och som dessutom gjort det vid en tid då kvinnors rättigheter och möjligheter vad något helt annat än idag. Samtidigt ryggas det inte för de mörkare delarna i Nordströms tillvaro, för visst bar hon också på något tungt, som kanske också bidrog till att hon utvecklade den alkoholism som till slut gick helt överstyr.
Det är spännande och inspirerande att läsa om Nordström och det gör mig verkligt glad att Bremmer har gjort denna insats att samla brev och andra källmaterial för att kunna skriva den här boken; Det märks att den står stadigt i en seriös och ordentlig research. Samtidigt är det en bok som går att läsa helt skönlitterärt, så att säga. Bremmer har fyllt i och skapat en story som är intressant att läsa. Ibland kanske hon tar sig friheten att fylla i lite mer än vad som egentligen går att belägga, men det känns inte så. Jag tycker verkligen att Ett jävla solsken är en riktigt bra biografi och en riktigt fin skildring av en verkligt fascinerande och inspirerande journalist som förtjänar att bli ihågkommen och beundrad.
Ett jävla solsken av Fatima Bremmer
”Den norm- och banbrytande journalisten som wallraffade långt innan begreppet var uppfunnet Hon var den ostyriga pojkflickan som skickades hemifrån för att bli snäll och foglig. Men Ester Blenda Nordström lät sig aldrig tämjas.
Som Sveriges första undersökande reporter gjorde hon det ingen annan vågade. Under falsk identitet slet hon som piga på en bondgård, hon levde ett halvår med samer i Lapplands piskande snöstormar och reste som tredjeklasspassagerare med fattiga emigranter till Amerika. Hon räddade hela byar från svältdöden under finska inbördeskriget och deltog i en flera år lång expedition till ett farligt vulkanområde i Sibirien. De banbrytande reportage som hon tog med sig hem förändrade den svenska journalistiken.
Ester Blenda Nordström var en av sin tids pionjärer och stjärnor. Hyllad, beundrad och vän med personer som Anders Zorn, Evert Taube och Elin Wägner. Hon körde motorcykel, rökte pipa och trotsade alla normer som begränsade kvinnors liv i början av 1900-talet. Men så plötsligt tystnade hennes starka röst. De spektakulära äventyren och kampen för ett liv på egna villkor visade sig ha ett högt pris.
I den första biografin om Ester Blenda Nordström berättar journalisten och författaren Fatima Bremmer historien om vad som fick Sveriges modigaste journalist att tappa modet. Med hjälp av tidigare okända brevsamlingar och dagböcker porträtteras en av 1900-talets mest fascinerande svenska kvinnor.”
(förlagets beskrivning)
Uppläsare: Marie Richardson. Utgivningsår: 2017 (första svenska utgåvan, Forum bokförlag), 2017 (den här ljudboksversionen, Bonnier Audio). Antal sidor: 375 (ca 12 h lyssning). ISBN: 9789137143743, 978-91-7651-840-3.
Fatima Bremmer
Fatima Bremmer (född 1977) är en svensk journalist och författare som har arbetat på exempelvis Svenska dagbladet, Amelia och Expressen. Hon har skrivit böckerna De sista tanterna (2011) och den augustprisbelönade Ett jävla solsken (2017).
Det känns närmast ironiskt att jag för cirka en månad sedan skrev att jag såg fram emot en vilsam månad efter en tid med väldigt mycket att göra. Det blev snarare tvärtom. På jobbet har jag väldigt mycket att stå i och hemma har jag också en hel del att göra, inte minst för att jag läser en programmeringskurs på distans. Det är ju kul med studier, naturligtvis, annars hade jag inte sökt kursen, men även om den här kursen inte är så tung eller svår så kräver den ju ändå tid. Jag vet inte hur många timmar jag har lagt under mars månad på att lösa den tredje inlämningsuppgiften av fyra. Bland annat spenderade jag i princip en hel tågresa tur och retur till Östersund med att greja med den här inlämningsuppgiften. Det var nästan så att jag blev paff när tåget var framme. Jag hade behövt sitta 5 h till. Hehehe.
I Östersund har jag för övrigt aldrig varit förut, men jag blev verkligen förtjust och känner helt klart att det är en stad jag gärna återvänder till, kanske när det är lite mer sommar & sol. Den här gången åkte jag till Östersund för att gå på bröllop. Festen hölls på Frösön, där vi också bodde på hotell. Åh, vad vackert det är på Frösön! Jag älskar utsikt och fina vyer och det har man ju verkligen därifrån. När man har vuxit upp i Uppland och levt hela sitt vuxna liv i Umeå, som ju är platt som en pannkaka, så känns det förbluffande när det är kuperat och lite mer liv i landskapet. Och allt vatten… (som ju naturligtvis var fruset den här gången). Ja, vackert! Och bröllopet ska vi inte tala om. <3 Så, så fint!
Annars har helgerna runnit iväg med Melodifestivalen, Tallest man on earth-konsert, Littfest (<3) och andra grejer. Det jag verkligen inte har ägnat mycket tid åt är läsning. Några böcker har jag läst ut, men det var nog mest för att de varit påbörjade sedan längre.
Kanske får april bli en månad när jag prioriterar upp läsningen lite! Ja, jag tror att det kan bli något, faktiskt. Snart kommer ju också påsken, med efterlängtad ledighet för mig. Då ska jag nog minsann läsa Musan, som jag fick i födelsedagspresent och inte har hunnit börja på ännu.
Mina födelsedagsböcker! 🙂 Från januari. 😉
April är annars en månad då förlagen brukar vara alldeles särskilt ivriga på att mata ut intressanta böcker inför sommarsäsongen. Själv har jag ju en del ”hyllvärmare” att beta av, men om vi glömmer det för en stund så kan jag ju tipsa om att april bland annat bjuder på följande nyheter:
Folk med ångest av Fredrik Backman
Fredrik Backman kommer ut med det som beskrivs som en ”bråkig bok”: Folk med ångest. Den här gången har han skrivit en komedi om ett gisslandrama på en lägenhetsvisning. Jag tror nog att vi kan vänta oss att hans kommande bok befolkas av precis den sköna blandning med mångbottnade människor som vi har vant oss vid i hans böcker, men att det är snäppet knasigare än vanligt. Jag ser fram emot att läsa! Jag älskar knäppa humor-deckare och kan behöva lite feelgood.
DN:s USA-korrespondent Björn af Kleen är aktuell med reportageboken Amerikaner, som kommer ut nu i april. Jag kan på sätt och vis känna mig lite less över USA, Trump och utvecklingen generellt i världen, men det här boken känns ändå lockande. Jag brukar gilla det af Kleen berättar om i DN och i den kommande boken kommer det bland annat finnas intervjuer med intressanta personer som Chelsea Manning och Steve Bannon.
I april kommer också en ny bok av Jonas Karlsson. Jag vill gärna lyssna på den ifall den också ges ut som ljudbok, för det är något speciellt att lyssna på hans böcker i författaruppläsning. Jag är särskilt förtjust i God jul, som handlar om ett kommunkontor och försök att skapa lite julstämning… Den nya, Regnmannen, beskrivs som ”en trädgårdsberättelse” och handlar om en änkeman som påtar runt i sin rosenträdgård när han plötsligt hittar en rostig kran med oväntade egenskaper.
Jag har tänkt mer än en gång att jag måste läsa något av Amanda Svensson. Jag har till och med Välkommen till den här världen hemma, men har inte läst den (än). I april infaller i alla fall recensionsdatumet för henne senaste: Ett system så magnifikt att det bländar (ska man vara petig kom den ut redan i mars). Det är en familjeberättelse om tre syskon som försöker att nå varandra i en splittrad värld, som förlaget beskriver det. Jag blev ruskigt sugen på att läsa boken efter Littfest, när Amanda Svensson diskuterade den här boken i ett samtal med Jonas Hassen Khemiri.
Nanna Johansson är en av mina favoritserietecknare och jag brukade också lyssna på henne i den numera insomnade podden Lilla drevet (saknar!). Hon är vass och rolig och självklart ser jag fram emot hennes kommande album, Jag kommer med stryk, som kommer ut i april. Enligt förlaget kommer den innehålla en hel del ouppfostrade tanter, självgoda män, Stockholmsbeundrande lantisar och käcka motivationsdjur…
För några år sedan läste jag (och såg filmatiseringen av) Miss Peregrines hem för besynnerliga barn av Ransom Riggs. Det är en speciell och lekfull bok, illustrerad med märkliga vintage-foton, som liksom får nytt liv i berättelsen. Jag visste inte att det har kommit en fortsättning, som nu är uppe på del 4, men det kanske är läge att fortsätta läsningen. Del 4, Dagarnas karta, kommer i april.
Ett system så magnifikt att det bländar av Amanda Svensson
Det är inte så många veckor sedan jag bloggade om mina erfarenheter av att lyssna på ljudböcker genom bibliotekets app. Därför känns det kanske lite ironiskt att jag redan har gått tillbaka till att lyssna genom en betal-app. Men det slumpade sig faktiskt så att Nextory hörde av sig till mig och frågade om jag var intresserad av att testa deras nya funktion: läsdagboken. Självklart ville jag testa!
Nextory är alltså en app där du kan läsa e-böcker och lyssna på ljudböcker. Det är en trevlig och lättanvänd app med ett stort utbud. Precis som jag nämnde i mitt tidigare inlägg om bibliotekets ljudboksapp, Biblio, så är utbudet ganska dåligt hos biblioteket. Det jag verkligen saknade i Biblio var att kunna klicka runt bland de senaste böckerna. Nu, när jag har bytt till Nextory, kan jag alltså åter klicka ned senaste bokcirkelboken och det mesta andra jag kan tänkas vilja ha. Minns ni att jag peppade för Tom Malmquists senaste? Jepp, den finns redan i appen. Den måste ha kommit ut ungefär samma dag som boken släpptes.
Nextorys nyhet är dock inte utbudet utan läsdagboken (som såklart inte heller finns hos Biblio, och vad jag vet finns den inte hos någon konkurrent heller). Läsdagboken är precis vad det låter som: en funktion med vilken du kan hålla koll på hur mycket du har läst/lyssnat på och vilka böcker du har läst. Här samlas alla utlästa böcker och det finns små bubblor som talar om hur många lästimmar du har haft i år och hur mycket du läser i snitt per dag. En graf visar hur boktiden utvecklar sig över tid. Så småningom kommer det att tillkomma topplistor och mer statistik.
Läsdagboken i Nextory
Mina trogna läsare känner kanske till att jag är mycket förtjust i att hålla koll på min läsning och att föra statistik. Jag brukar knåpa ihop blogginlägg med staplar och diagram flera gånger per år. Jag är också den typen av person som har en digital träningsdagbok (sedan jag köpte min senaste pulsklocka, som jag även har till vardags, har den spårat ur till en plats där mitt stegantal och min puls och allt möjligt lagras). Självklart är läsdagboken en funktion för mig. Jag tycker att det är roligt att föra statistik över saker. För en del är en läsdagbok säkerligen en onödig funktion och en och annan tycker kanske att det känns stressigt att få det svart på vitt hur många minuter man har ägnat åt läsning, men jag misstänker att de flesta är ungefär som jag och tycker att det här är en kul grej. Det är inte så ofta jag får ihop långa sjok med läsning, men jag inser nu att jag läser mer än vad jag tror. Många bäckar små..!
Kanske är det inte för läsdagboken som man skaffar Nextory, men det är en rolig detalj och något som sticker ut från konkurrenterna. Jag har testat både BookBeat och Storytel och tycker ärligt talat att alla tjänster är rätt lika vad gäller användarvänlighet och utbud, så det är välkommet och roligt med något som är lite annorlunda. Förhoppningsvis blir läsdagboken någonting som utökas i framtiden. Det är egentligen konstigt att ingen har dragit mer nytta av statistiken tidigare. Jag menar, de flesta streamingtjänster för musik och film är ju duktiga på att använda användardata för att skapa personliga spellistor, leta fram intressant material och presentera statistik för sina användare, så nu är det väl dags för bok-apparna att ta efter.
För ett par år sedan skrev jag ett inlägg om funktioner som jag saknar i ljudboksappar. Jag var faktiskt inne och nosade på det här i mitt gamla inlägg; jag efterfrågade faktiskt fler sociala funktioner och det var lite av grejer åt det här hållet som jag tänkte mig. Nu börjar det komma mer sådant. Roligt!
Vill du också testa Nextory så kan du registrera dig hos Nextory.se. Om du inte har varit kund hos dem tidigare kan du prova gratis i 14 dagar.
Orlando av Virginia Woolf är en fascinerande bok om en ung man som lever i hundratals år – och med tiden blir till kvinna (med samma personlighet). En tankeväckande bok! Betyg: 3 ekar av 5.
Orlando av Virigina Woolf är förmodligen en bok som går att läsa många gånger och tolka på många olika sätt. Det känns som en bok med stoff för avhandlingar och också som en bok som riskerar att flyga över huvudet på oss ”vanliga läsare”. Med det sagt så måste jag säga att jag tyckte att den var väldigt tänkvärd och fängslande och jag tycker inte att någon behöver känna sig avskräckt från att läsa, även om man inte känner sig sugen på att försöka tolka alla lager.
I huvudrollen finns en ung adelsman, Orlando, som när boken tar sin början har en kärleksaffär med Elizabeh I (1533 – 1603). Han fortsätter att vara ung, men tiden går, århundradena går. Han hinner med ett förhållande med en rysk prinsessa och en tid som ambassadör i Turkiet innan han plötsligt vaknar upp och är precis samma person, men förvandlad till kvinna. Livet fortsätter. Hon lever tillsammans med romer, umgås i intellektuella kretsar i London, inleder ett förhållande med en sjökapten. Och hela tiden, som man och som kvinna, bör hon den lilla dikten Ode till en ek vid brösten.
Det är en spännande bok eftersom Orlando verkligen är precis den hen är, trots att förutsättningarna förändras med könsbytet och trots att världen runt omkring förändras. Vi är nog många som lever en en stark känsla av att kön till stora delar är en social och kulturell konstruktion och här skriver Woolf precis en sådan berättelse. Att Orlando är evigt ung och att århundraden av förändringar sveper förbi är en mindre sak i boken, vilket tragikomiskt stryker under den eviga konstanten: de kvinnliga begränsningarna, i kläder, i förväntade livsmål, i ekonomin och i tusen andra saker, består över seklerna.
Orlando är helt klart en tankeväckande bok och därtill förvånansvärt rolig och befriande. Det är inte den enklaste bok jag har läst i år, men det var mödan värt att läsa den.
”Låt oss utnyttja denna paus i berättandet för att göra vissa påpekanden. Orlando hade blivit kvinna – ingen kan förneka detta. Men i alla andra avseenden fortfor han att vara den han varit. Detta byte av kön ändrade visserligen deras framtid, men inte alls deras identitet.”
Ur Orlando av Virginia Woolf
Originalets titel: Orlando (engelska). Översättare: Margareta Ekström. Utgivningsår: 1928 (första brittiska utgåvan), 1981 (första svenska utgåvan, Norstedts), 2012 (den här nyutgåvan, Norstedts). ISBN: 99-0131181-0, 9789113046846
Orlando av Virginia Woolf
Virginia Woolf
Virginia Woolf (1882 – 1941) var en brittisk författare, känd, bland annat känd för sina feministiska texter och åsikter. Hon debuterade 1915 med bildningsromanen The voyage out (Resan ut) och en av hennes mest lästa och omtyckta verk är Mrs Dalloway från 1925. Mrs Dalloway har inspirerat till boken och filmenTimmarna/The hours. Woolf led i perioder av depression och 1941 förvärrades tillståndet kraftigt. Woolf begick självmord samma år.
Nada av Carmen Laforet är en bok om en ung kvinna som kommer till Barcelona efter det spanska inbördeskriget. Hon längtar efter frihet och bor hos släktingar i ett praktfullt hus i förfall. Alla verkar ha hemligheter. Betyg: 4 rakknivar av 5.
Nada är Carmen Laforets debutroman, som kom ut när Laforet endast var 23 år gammal. I Sverige har den inte fått så stor uppmärksamhet; Den kom ut i en tidig översättning 1949 och har sedan inte gjort speciellt mycket väsen av sig förrän den kom i nyöversättning här om året. Att den inte har nått en riktig klassiker-status kan tyckas lite märkligt, för det är en roman som känns väldigt lätt att sugas in i.
Berättelsen kretsar kring den unga Andrea, som kommer till Barcelona för att studera. Hon ska bo hos släktingar, som bor i det som en gång var ett praktfullt hus, men där allt är i förfall. Släktingarna är excentriska och alla verkar alla bära på hemligheter, men Andrea längtar mest av allt efter frihet och att skapa sig ett eget liv. Snart lär hon känna Ena. En nära vänskap uppstår mellan de båda unga kvinnorna, men snart börjar allt att kompliceras. Ena verkar intressera sig för Andreas ena morbror, men vad är hennes motiv?
Alla i boken verkar ha sina egna agendor och mycket pågår i hemlighet. Trots att det inte är så mycket action och spänning så är det en bok som greppar tag. Allt är så mystiskt och jag läste med en känsla av att vad som helst kan hända, vilket fick mig att pirrigt läsa vidare. Jag tycker verkligen om hur författaren har komponerat berättelsen och vävt ihop alla lager. Jag tycker också hemskt mycket om att läsa om vänskapen mellan Andrea och Ena. Tankarna leds till Elena Ferrantes långt senare Min fantastiska väninna-böcker. Trots att böckerna inte har så många gemensamma nämnare om man går till botten med det, så är det ändå någonting i känslan som överensstämmer: vänskapen, frihetslängtan, det våldsamma och sjaviga som finns dolt under ytan, det mystiska, det som hålls hemligt, något som känns som en annalkande katastrof. I ärlighetens namn tycker jag nog att Ferrantes böcker är snäppet vassare än Nada, men det är absolut en läsvärd bok.
Nada
”Eftersom det hade varit svårt att få tag på en biljett i sista stund, kom jag till Barcelona vid midnatt, med ett annat tåg än det jag hade angett, och det var ingen där för att möta mig.”
Så börjar Carmen Laforets debutroman från 1945, där artonåriga Andrea en sen natt anländer till storstaden för att studera på universitetet. Hon längtar efter äventyr och frihet, men livet hos hennes släktingar i lägenheten på Calle Aribau blir inte som hon har tänkt sig.
Nada har kallats en gotisk bildningsroman, och skildrar inte bara ett krigsdrabbat Barcelona och en familj i upplösning, utan också framväxten av en väninnerelation som för Andrea får en livsavgörande betydelse.
Nada, som omedelbart blev en stor försäljningsframgång, kommer ständigt ut i nya upplagor och är idag en av de mest översatta böckerna från spanska någonsin.
Förlagets beskrivning
Originalets titel: Nada (spanska). Översättare: Siri Hultén. Uppläsare: Ana Gil de Melo Nascimento. Utgivningsår: 1945 (första spanska utgåvan), 1949 (första svenska utgåvan, i översättning av Olallo Morales, Wahlström & Widstrand), 2017 (första utgåvan i Siri Hulténs översättning, Bokförlaget Komet), 2019 (den här radioföljetongen, Sveriges radio). Antal sidor: 319 (ca 12 h lyssning). ISBN: 9789163926525. Andras röster: Bina’s books, C.R.M. Nilsson,Feministbiblioteket.
Carmen Laforet
Carmen Laforet (1921 – 2004) var en spansk författare. Hon skrev ett tjugotal romaner, men hittills finns endast debutromanen, Nada, utgiven på svenska.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
