Bra böcker blir ofta tolkade som film (eller som serie), med blandat resultat. I år har vi i vanlig ordning en hel del att se fram emot av den varan. Här är några filmatiseringar att hålla koll på.
Pelle Svanslös-böckerna har fått ett nytt liv på senare år tack vare att det har gjorts nya, moderniserade berättelser. Redan nu i januari (17/1) är det premiär för en ny filmversion, något för de minsta. Jag kommer knappast att gå och se, men om jag hade haft barn i lämplig ålder hade jag absolut släpat med dem till bion. Pelle Svanslös är supermycket nostalgi för mig och jag älskar att berättelserna om honom utspelar sig i Uppsala, som ligger i mina hemtrakter, kan man väl säga.
Doktor Dolittle är en karaktär i 100 år gamla barnböcker, skrivna av Hugh Lofting. I år kommer en film som kretsar kring läkaren och veterinären dr Dolittle. Jag kommer förmodligen inte att gå och kolla, mest för att den här filmen beskrivs som en familjefilm och det brukar inte båda gott (sorry!). I teorin låter det ju dock supermysigt med en excentrisk man som omger sig av en väldig massa djur. Premiären är redan nu i januari (24/1) och filmen heter kort och gott Dolittle i Sverige.
Det blir många barn- och familjefilmer i den här listan, inser jag, men det verkar vara ett sådant år. I år kommer ytterligare en film baserad på Martin Widmarks böcker om LasseMajas detektivbyrå. Den 7:e februari kommer LasseMajas detektivbyrå – Tågrånarens hemlighet. Återigen: ingenting jag kommer att gå och se, men säkert en mysig film för familjen.
På Alla hjärtans dag, 14:e februari, är det, lämpligt nog, premiär för den senaste filmatiseringen av Jane Austens klassiska kärlekskomedi Emma.
Jag tror att jag skrev om den här filmen redan förra året, men ibland tar filmproduktioner oväntat lång tid. Under 2020 lär det i alla fall bli premiär för den senaste filmversionen av Jack Londons klassiker Skriet från vildmarken (Call of the wild). Det här är alltså en spelfilmsversion med Harrison Ford i rollen som John Thornton. Sverigepremiären planeras till den 21:a februari.
H.G. Wells klassiska skräckis The Invisible Man har filmatiserats förut, men i februari är det premiär för en ny version. Jag har faktiskt inte läst boken och jag kommer nog inte se filmen heller. Skräck är inte min genre (eftersom jag är mörkrädd). Premiär den 28/2.
I år väntas en ny Bondfilm. Nu kanske man inte direkt tänker på böcker när man tänker på James Bond, men någonstans i begynnelsen så kommer ju faktiskt huvudpersonen från Ian Flemings romaner. Den 3:e april är det premiär för No Time to Die.
Den hemliga trädgården av Frances Hodgson Burnett är en klassiker som många har läst. Nu kommer den i en ny filmversion. Svenskt premiärdatum är lite oklart, men förmodligen bli det i april någon gång, för då går den upp på bio i många andra länder. Med kändisar som Colin Firth m.fl. tror jag absolut att den kommer att gå på bio även i Sverige.
Har du läst bestsellern Kvinnan i fönstret (The Woman in the Window) av A. J. Finn? Jag är förmodligen den enda personen i världen som inte har läst Finns hyllade deckare. I år kommer den i alla fall i filmversion med Amy Adams (en av mina favoriter!) i huvudrollen. Det verkar inte vara helt klart med svenskt premiärdatum, men världspremiären är i alla fall i maj.
Filmatiseringarna av Agatha Christies klassiska deckare fortsätter! Kanske har du sett Mordet på Orientexpressen, som kom för några år sedan? Jag tyckte att den var riktigt snyggt gjord och därför är jag såklart sugen på att se årets Christie-deckare: Döden på Nilen. Premiärdatumet är den 9/10.
Roald DahlsHäxorna blir film (igen). Kul! Hans böcker är så fantasifulla, roliga och samtidigt tänkvärda. Kalle och Chokladfabriken är ju helt otrolig, både som bok och film, så det känns helt klart spännande med nyfilmatisering av Häxorna. Det är inget premiärdatum satt i Sverige än, men den kommer att gå upp på bio i oktober på många andra håll, så den kommer säkert även till Sverige i höst.
Normala människor av Sally Rooney blev en av förra årets mesta snackisar. Jag har inte läst (ännu), men det är hur som helst en väldigt hyllad relationsroman. Under 2020 blir den till TV-serie. Var och när den kan ses i Sverige vet jag inte, men tids nog kommer den säkert att nå hit.
Jag tyckte inte att Celeste NgsSmå eldar överallt var riktigt så bra som jag kanske hade hoppats (med tanke på alla hyllningar!). Den kändes lite övertydlig och sökt, men visst hade den också mycket tänkvärt. Det är en bok som vrider och vänder på moderskap från alla möjliga håll. Nu blir den till miniserie med Reese Witherspoon och Kerry Washington som producenter. Även här vet jag inte när den kan tänkas komma till Sverige.
Liane MoriartysBig little lies (Stora små lögner) blev ju minst sagt en succé när den filmatiserades och gick som tv-serie. Nu gör man, föga förvånande, ett försök med en annan av Moriartys romaner: Nio främlingar. Även denna gång är t.ex. Nicole Kidman inblandad. Svenskt premiärdatum har jag ingen koll på just nu.
Snabba cash har redan filmatiserats men det räckte tydligen inte. Nu blir den även till TV-serie på Netflix, en spinoff, om jag förstår det rätt. Och varför inte? Jag förstår absolut att man vill mjölka lite mer ur Jens Lapidus kittlande berättelse som bland annat rör sig bland knarkhandlare i Stockholm. Efter succén med Störst av allt finns det förmodligen mer sug efter berättelser om folk om rör sig bland den absoluta gräddan i samhället, precis som JW i Snabba cash. Serien kommer att spelas in under 2020, så jag vet inte om den också hinner lanseras hos Netflix under året, eller om den börjar läggas ut först 2021.
Apropå Netflix. Efter succén med filmatiseringen av Störst av allt har Netflix fortsatt att satsa på ännu mer svenskt. Nästa svenska bok att förvandlas till serie är Fredrik Backmans sorgliga feelgood-berättelse Folk med ångest (ja, det är en mörk bok fylld av humor, så jag vet inget bättre sätt att beskriva den). Det kan bli hur pajigt sm helst, eller hur bra som helst, känner jag. Backman har fyllt boken med en brokig blandning människor och det kan nog lätt bli lite överspelat och konstigt på film, men vi får väl se! Felix Herngren regisserar och även den här gången sker alltså inspelningen nu under 2020, så jag vet inte när den börjar visas.
Handbok i inredning och styling av Frida Ramstedt är en användbar och inspirerande kunskapskälla att ösa ur för att göra hemmet mer hemtrevligt och välfungerande. Betyg: 5 gyllene rektanglar av 5.
Handbok i inredning och styling av Frida Ramstedt är precis vad det låter som – en riktigt rejäl och pålitlig kunskapskälla för den som vill lära sig mer om heminredning och få nya idéer till hur ett hem kan inredas på bästa sätt. Jag betraktar inte mig själv som speciellt heminredningsintresserad. Det som ändå gjorde mig intresserad av Ramstedts bok är dels att jag vet att hon, i likhet med mig, har ett stort intresse för hållbar utveckling och dels att jag läste att den här boken är helt fri från flashiga foton över perfekta hem. Jag är nämligen sjukt ointresserad av att se tillrättalagda bilder från influerares helsponsrade hem och att läsa inredningsreportage som är rena reklamuppslag. Det enda som betyder något för mig är att vårt hem är trivsamt och att det rent praktiskt fungerar för det vi vill kunna göra där. Det kändes därför lockande med en bok som tar fasta på just detta: heminredningens konst snarare än köret med säsongens färger, möbler, detaljer, kök, badrum. Jag har inget intresse av att läsa om vilket kök man ska ha just nu, dels för att jag tycker att det är sinnessjukt att slänga ut fungerande och relativt nya kök, dels för att jag bor i hyresrätt och inte ens kan göra sådana ingrepp i mitt hem.
Med denna långa utläggning kring varför jag inte gillar heminredning 😉 kan jag alltså konstatera att jag verkligen gillar den här boken! Jag lånade den på biblioteket, men inser att jag helst vill ha ett eget exemplar så att jag kan ha den att hålla i när det börjar kännas som att det är dags att göra någon förändring här hemma. Den här boken är verkligen otroligt användbar och praktisk!
Ramstedt går grundligt igenom basprinciper och tumregler som många inredare använder sig av och går sedan mer på djupet kring teman som färgsättning, belysning och stylingknep. Det finns massor med handfasta råd kring allt från hur man kan tänka när man inreder ett hus från en viss tidsepok till hur man fluffar till kuddar på ett bra sätt. Det finns tydliga illustrationer och begripliga förklaringar som är otroligt hjälpsamma för att förklara allt från hur tavelväggar kan göras harmoniska till hur man med inredningstricks kan få ett rum att kännas större (eller mindre och mer ombonat). Det är verkligen en faktaspäckad och ändå lättsam och användbar bok. Jag känner mig otroligt inspirerad till att göra förbättringar hemma. Det som känns bra (för mig) är alltså att förbättringarna inte handlar om att springa till Svenskt Tenn och köpa ”rätt” ljusstake (obs: jag älskar Svenskt Tenn) utan om hur man mer eller mindre med det som redan finns kan ordna sitt hem så att det blir så som man vill ha det. För egen del skulle mycket kunna göras till det bättre här hemma om vi bara gjorde något så enkelt som att hänga om några av våra lampor (och eventuellt köpa ett par nya).
Det här är en kanonbra bok, som förmodligen uppskattas mycket av den heminredningsintresserade och som uppenbarligen uppskattas av den som tror sig vara rätt ointresserad av att fixa i hemmet.
Handbok i inredning och styling av Frida Ramstedt
Illustratör: Mia Olofsson. Utgivningsår: 2019 (första utgåvan, Roos & Tegnér). Antal sidor: 239. ISBN: 978-91-88743-12-1.
Idag kan vi mer än någonsin tidigare om inredning och design. Eller rättare sagt: vi vet väldigt mycket om prylar, möbler och trender. Samtidigt har många dålig koll på de grundläggande principerna inom inredning och styling. Trots att vi spenderar alltmer pengar på inredning och på att renovera hemma är det förvånande få som är nöjda och tycker sig få till helheten. Hur ska man egentligen bära sig åt för att skapa ett välfungerande och harmoniskt hem?
Frida Ramstedt tycker det är dags att vi börjar fundera mer på hur och inte bara vad vi ska styla med. I Handbok i inredning presenterar hon en verktygslåda av tankeredskap som hjälper dig att se på inredning och styling med nya ögon, så att du kan skapa ett hem som just du trivs i. Den här inredningsboken innehåller inga glossiga foton på stylade miljöer. Den bjuder istället på pedagogiska förklaringar, i text och tecknade illustrationer, av stylisternas hemliga knep och grundläggande tumregler som alla kan ha glädje och nytta av, oavsett stil och smak.
Se den som en notbok fylld av melodier och ackord som hjälper dig att komponera ett mer harmoniskt och hemtrevligt hem.
Förlagets beskrivning
Frida Ramstedt
Frida Ramstedt är en svensk bloggare, inredare och trendspanare. Hon driver Skandinaviens största inredningsblogg, Trendenser och finns även på Instagram under @trendenser.
Här kommer några rader om några av de noveller som ingick i Novellix julkalender 2019. 🙂
Förlorade sonens återkomst
Förlorade sonens återkomst av Agnes von Krusenstjerna handlar om ett äldre och förmöget par som får besök av sitt barnbarn. Det lider mot jul och förberedelserna pågår för fullt: det bakas och lagas mat så att alla skafferier och källare ska bli fyllda. von Krusenstjerna lyckas verkligen levandegöra herrgårdslivet och julkänslan. Det finns dock något som kastar en skugga över tillvaron: sonen, barnbarnets pappa, har inte varit välkommen i huset på många år och kan därför inte komma på besök. Barnbarnet påminner dock starkt om den förlorade sonen och även det mest frusna hjärta börjar tina. En riktigt hjärtvärmande och fin berättelse!
Betyg: 4 julgranar av 5.
Utgivningsår: 1933 (första utgivningen, i Delat rum på Kammakaregatan, Bonniers), 2019 (den här utgåvan, Novellix). Antal sidor: 27. ISBN: 978-7589-331-0.
Hägring
Hägring av Oline Stig får mig att tänka på uttrycket ”OK boomer”, som förmodligen peakade nu under hösten. Novellen kretsar nämligen kring ett gäng, ur baby boomer-generationen, som fumligt rör sig på sociala medier. De har alla en gemensam Facebookvän, en ung kvinna som de alla lyckas ha väldigt mycket gemensamt med, men vem är hon egentligen? Jag tyckte att den här novellen var sjukt rolig, faktiskt, trots att den också är förutsägbar. Det är sällan lätt att hålla ihop ett kompisgäng, särskilt om det rör sig om rätt ytligt bekanta som försöker att träffas regelbundet och hålla sams. Oavsett ålder och livssituation verkar det alltid uppstå slitningar, svartsjuka och skrattretande tjafs. Den här boken skildrar detta med humor och värme.
Betyg: 4 pizzerior av 5.
Hägring av Oline Stig
Utgivningsår: 2013 (Novellix). Antal sidor: 26. ISBN: 978-91-7589-025-8.
Lappin och Lapinova
I Lappin och Lapinova av Virginia Woolf har en ung kvinna precis gift in sig i en tjusig familj. Det finns bara ett problem: hon vet inte hur hon ska känna sig hemma i sitt nya sammanhang och hur hon ska vänja sig vid att vara makens fru. Det verkar över huvud taget inte finnas någon kärlek och passion. Räddningen blir en barnslig lek, där den unga frun och hennes make är de två kaninerna kung Lappin och drottning Lapinova. Jag tycker att det här är en riktigt berörande berättelse om att försöka hitta sin plats i en ny klass, i ett nytt sammanhang. Det kan inte ha varit lätt att vara kvinna under den tid då en kvinna var sin makes fru snarare än en egen person.
Betyg: 4 svärmödrar av 5.
Lappin och Lapinova av Virginia Woolf
Originalets titel: Lappin and Lapinova (engelska). Översättare: Alva Dahl. Utgivningsår: 1938 (första brittiska utgivningen, i tidskriften Harper’s Bazaar), 2019 (den här svenska utgåvan, Novellix). Antal sidor: 17. ISBN: 978-91-7589-128-6.
Till havet
Till havet av Stefan Lindberg kretsar kring Stina och hennes tre systrar. Stina lider av kronisk smärta och längtar till ett vilohem vid havet, men det är något hon bara kan drömma om. Hennes man är som en karikatyr från Lyxfällan och pengarna finns helt enkelt inte. Så är det någon i staden som vinner en stor Lottovinst och spekulationerna börjar, inte minst bland systrarna. Jag tycker att den här novellen bygger på en intressant och kul idé, men kände samtidigt att den var rätt krångligt berättad och förvånansvärt svår att hänga med i.
Betyg: 3 routrar av 5.
Till havet av Stefan Lindberg
Utgivningsår: 2014 (Novellix). Antal sidor: 27. ISBN: 978-91-7589-041-8.
Ännu är det lite kvar av julen; För mig är det självklart att julen fortsätter till Tjugondag Knut. Som jag skrev för en månad sedan är julen verkligen en av mina favorithögtider, så jag hör inte till de som plockar bort allt pynt på juldagen och köper hem tulpaner och semlor. Jag vill njuta av allt mysigt julpynt så länge som möjligt och jag värmer mig gärna med glögg även nu i början av januari.
Själva julhelgen och dagarna därefter har jag annars spenderat i ett snöfritt Öregrund, hos mina föräldrar, och jag har träffat många av mina släktingar, vilket alltid är mysigt. I övrigt har jag främst ägnat mig åt löpning, vila och att äta en väldig massa godis och annat gott. Jag har även läst en del, främst noveller från mina adventskalendrar som inte riktigt hanns med i december, och tidningar som samlats på hög. I januari kommer novelläsningen att fortsätta och i övrigt är mitt mål att läsa ut det sista i Hanne-Vibeke HolstsSom pesten, som jag har haft igång sedan i september tror jag (?!), men den är alltså cirka 850 sidor lång, så det är kanske inte så konstigt att den tar sin tid. Den är riktigt fängslande faktiskt.
Som pesten av Hanne-Vibeke Holst
Något annat litterärt som jag hoppas på att hinna med under månaden är Ordcafé på Bokcafé Pilgatan med Susanna Alakoski, som kommer dit och pratar om sin roman Bomullsängeln, en imponerande början på ett bokprojekt med ambitionen att berätta om kvinnoliv i 1900-talets Sverige och Finland. Det gäller dock att jag är på hugget och skaffar biljetter i tid. I höstas planerade jag att gå på Ordcafé med Anna-Karin Palm, som skrivit den hyllade Selma Lagerlöf-biografin Jag vill sätta världen i rörelse, men jag hann inte få biljetter.
Annars kommer nog januari att rusa iväg i ett himla tempo, som vanligt. Det är mycket jag skulle vilja göra och hinna med, men vi får se vad som blir av. Julgransplundring. Födelsedagsfirande. Bio (nu börjar ju högsäsongen för alla filmer som är aktuella för Oscar…). Med mera. Nu är jag i alla fall tillbaka i Umeå igen och arbetet har dragit igång, även om det i vanlig ordning inte har kommit igång för fullt. När man inte är ekonom är det alltid förbryllande hur det fungerar, men vid varje årsskifte stängs alla projekt och om det är fleråriga projekt startar de så småningom upp igen med uppstartsmöten och nya nummer att rapportera sin tid på. Däremellan kan man såklart jobba med något (och det gör man också), men i någon mening kan man inte det eftersom att projekten inte har startat och man inte vet hur mycket tid man är tilldelad i varje projekt (eller vad man förväntas åstadkomma för något i dem). Trots mina tio år i branschen kommer jag aldrig att vänja mig vid verkligheten i att jobba på en uppdragsfinansierad myndighet. Jag går naturligtvis till jobbet varje dag med ambitionen att jobba hårt och göra rätt för mig så mycket som möjligt, men i perioder ägnar jag ändå mest energi åt att fundera över de där projektnumren jag har tilldelats (eller inte tilldelats) och på vilka arbetstiden ska rapporteras, nedbrutet till minsta kvart och utan marginaler för arbetsuppgifter som faller utanför direkt projektarbete. Vissa år bryter man nästan ihop i januari för att man inte förstår vad man ska jobba med och sedan bryter man ihop igen i november och december, när alla projekt ska slutföras på en och samma gång under den begränsade tid som finns kvar sedan början av året mest har ägnats åt långsamma projektuppstarter (man får naturligtvis inte skjuta över något jobb från december till januari, för då är ju projekten avslutade…).
Ja, ja, det här är ingen jobblogg, tack och lov. Och vad gäller jobbet så antar jag att det är logiskt för de ekonomer och chefer som har hittat på systemet och själv får jag väl bara åka med och försöka att fokusera på det som är viktigt på riktigt. Jag är ju inte anställd för att föda ett ekonomiskt system med tidrapporter utan för att utföra ett arbete; Det är förvånansvärt lätt att glömma ibland, när januari är här.
Men, för att återgå till litteraturen, finns det något spännande i januaris utgivning? Japp! Här är några som jag har blivit lite extra nyfiken på:
För några år sedan bokcirklade vi fantasyromanen Lögnernas träd av Francis Hardinge. Jag är ingen stor fantasyläsare, men när Hardinge nu är aktuell med De dödas skuggor blir jag verkligt lässugen, inte minst för att framsidan är otroligt härlig.
Agnes-Cecilia: en sällsam historia av Maria Gripe kommer i nyutgåva. Det här är en riktig favoritbok för mig. Jag vill läsa om! Hoppas att den fortfarande känns så magisk och kittlande som den gjorde när jag var barn.
De senaste åren har allt fler fått upp ögonen för det förtryck som Sveriges ursprungsbefolkning har utsatts för under århundraden. Genom filmer som Sameblod och litteratur som Ædnan har samernas situation blivit levandegjord. I januari kommer ytterligare en bok som handlar om tvångsförflyttningarna: Herrarna satte dit oss av Elin Anna Labba är en samling berättelser, foton, brev och jojktexter som berättar om just detta.
Augustprisnominerade Nina Wähä är aktuell med en ny bok. Jag har förvisso inte läst hennes förra, Testamente, men den har ju minst sagt mottagits väl, så jag känner mig ändå förväntansfull mot den nya romanen, Titta inte bakåt, som bland annat handlar om en resa genom studentupprorens Europa.
Har ni tänkt på hur många böcker som ges ut hela tiden, så många författare, böcker, läsare det finns där ute? Det har uppenbarligen Per Wästberg, som har skrivit en hel liten bok om litteratur och liv. Den heter kort och gott Läsebok och väckte verkligen min läslust.
Åh, vad det är svårt att gå tillbaka och välja årets favoritböcker. Böcker kan vara bra på så många olika sätt och det är verkligen inte självklart att två bra läsupplevelser går att jämföra med varandra. Här är i alla fall mitt försök att vaska fram favoriter från 2019. I år presenterar jag mina favoriter i form av en 10-i-topp.
10: Pälsen, Syndens lön & Kyssen av Hjalmar Söderberg
Tre finfina noveller av Sveriges kanske mest precisa och stilsäkra författare. Jag älskar novellformatet och den här samlingen är verkligen en pärla. Pälsen är en klassiker som många läser i skolan och det kan jag förstå; På några få sidor lyckas Söderberg verkligen skriva något intressant om klass. Syndens lön och Kyssen är också mycket läsvärda.
Pälsen, Syndens lön & Kyssen av Hjalmar Söderberg
9: Väggen av Marlen Haushofer
Väggen är en bok som berörde alla (?) i bokcirkeln. Det är verkligen en bra bokcirkelbok och en fantastisk bok i största allmänhet. På täta rader, utan paus för kapitelindelning, berättar en kvinna om sin tillvaro i en alpstuga, där hon befinner sig tillsammans med sin hund, katt och ko. De är instängda bakom en osynlig vägg och är verkligen beroende av varandra. I sin enkelhet är Väggen en bok som väcker många tankar om livet och vad vi väljer att göra med våra liv.
Väggen av Marlen Haushofer
8: Nötskal av Ian McEwan
Nötskal är minnesvärd bara genom sin berättarröst: ett foster som inuti sin mamma får höra hur modern och hennes älskare planerar att mörda fadern. Det är en skruvad, rolig och annorlunda Hamlet-tolkning där i princip ingen karaktär (utom möjligen fostret) känns det minsta sympatisk. Människor alltså! Här är människorna verkligen osmakliga och giriga.
Nötskal av Ian McEwan
7: Din stund på jorden av Vilhelm Moberg
Det finns ett visst tema bland mina favoritböcker, tror jag. Livet. Vilhelm Mobergs klassiker Din stund på jorden, där en man ser tillbaka på sitt liv och funderar på allt som blev som det blev, är kanske den bästa på temat. En verkligt berörande och tänkvärd berättelse.
Din stund på jorden av Vilhelm Moberg
6: Spådomen av Agneta Pleijel
Vilka memoarer! Man skulle kunna tro att memoarer bara är intressanta för de närmast sörjande (i värsta fall bara för författaren själv), men Pleijels berättelse om sin barndom är helt bländande. Varje mening sitter perfekt. Det här är verkligen en fantastiskt fin bok om att vara flicka och att bli en kvinna. Det är också en bok som verkligen har lärt mig mycket om hur den hel familj kan slitas itu av en skilsmässa.
Spådomen av Agneta Pleijel
5: Vi kom över havet av Julie Otsuka
Vi kom över havet är ingen lång berättelse, men oj, vad den berör. Det är ett poetiskt och smärtsamt verk om de så kallade postorderbrudar som lurades till USA under 20-talet och som sedan ”försvann” efter attacken mot Pearl Harbor. Ett otroligt vittnesmål och en verkligt kraftfull berättelse om utsatthet, fattigdom och rasism.
Vi kom över havet av Julie Otsuka
4: Musan av Jessie Burton
Jag kunde knappt lägga ifrån mig Musan. Den var så fängslande! Här vävs två kvinnors livsöden ihop. Kärlek, vänskap, konst. Det ryms mycket i den här bladvändaren.
Musan av Jessie Burton
3: I kroppen min av Kristian Gidlund
Kristian Gidlund berörde hela Sverige när han drabbades av cancer och valde att vara helt öppen och ärlig med sin resa mot livets slut. Hans bok är en oerhört stark och smärtsam skildring av att befinna sig i livets slutskede. Det är sorgligt och hemskt, inte minst för att den handlar så mycket om livet. Livet som blev alldeles för kort. Det gör ont att tänka på att Gidlund inte hann skriva så mycket mer än såhär. Språket och berättandet är verkligen fantastiskt.
I kroppen min av Kristian Gidlund
2: Maken av Gun-Britt Sundström
Tvåsamhet kan vara helt oumbärligt och ändå helt omöjligt. Gun-Britt Sundströms moderna klassiker, Maken, kan säkert upplevas som tjatig. Det är verkligen ingen kort berättelse, men själv sögs jag in. Här ältas Martinas och Gustavs av-och-på-förhållande och det bjuds på generöst med igenkänning, ärligt talat. En oerhört insiktsfull och fin bok om att försöka leva ihop.
Maken av Gun-Britt Sundström
1: Slutet av Mats Strandberg
I dessa tider, när världen är på väg att rasa mot en klimatkatastrof, känns Mats Strandbergs dystopiska Slutet obehagligt aktuell. I Strandbergs tappning är det inte bara en katastrof som väntar utan det är verkligen över för jorden. Den kommer nämligen att krossas av en komet. Bokens tonåriga huvudpersoner har inte ens hunnit bli vuxna och nu är de på väg att dö. Det finns något otroligt intressant i den vinkeln. Slutet är en ungdomsroman och har ett direkt tilltal och en enkelhet som gör att man sugs rakt in i berättelsen. En otroligt tänkvärd och intressant bok och, som alltid när det gäller Strandberg, är huvudpersonerna nyansrika och otroligt fint skildrade.
Så har det blivit dags för mitt årliga inlägg med min läsning i siffror! Jag kan i och för sig kasta in en brasklapp och säga att det här inlägget är förinställt, så den innehåller siffror som är några dagar gamla. Med tanke på att jag planerat att plöja noveller under julledigheten så lär siffrorna ha ändrat lite på sig i verkligheten. Nåja. Under 2019 har jag läst 73 böcker, varav de flesta faktiskt är pappersböcker (jag hade nog gissat på en övervikt för ljudböcker, men det är nog min novelläsning som har dragit upp pappersboken 🙂 ). I december har jag läst en hel del noveller, tack vare min fina novellkalender <3, vilket har dragit upp läsningen. Annars har faktiskt sommaren varit en tid för läsning. Det trodde jag inte! Sommaren brukar ju bjuda på så mycket andra upptåg.
Antal lästa böcker 2019, olika format.
Min sambo frågade mig tidigare i år hur många böcker jag lånar per år. Jag svarade lite svävande att jag nog lånar omkring 3 böcker per år, vilket han inte direkt tyckte lät rimligt. Det hade han rätt i, för när jag kom på tanken att räkna efter så visade det sig bli 13 låneböcker, men allra mest har jag läst och lyssnat strömmat och detta trots att jag endast har haft en ljudboksapp ungefär halva året.
Antal lästa böcker 2019 från olika ställen (radio är alltså Radioföljetongen i Sveriges radio).
Omkring 60% av böckerna är skrivna på svenska och resten är i svensk översättning och kommer från lite olika ursprungsländer. I år har jag läst en hel del böcker från Norge. Visst känns det som att böcker från de nordiska länderna verkligen har fått ett uppsving de senaste åren?
Antal lästa böcker 2019 från olika ursprungsländer.
En stor andel av årets böcker är från de senaste 10 årens utgivning och ganska många är faktiskt från 2019. Men såklart har jag också läst några äldre böcker och klassiker.
Lästa böcker 2019: Utgivningsår
Jag är ju mycket förtjust i noveller, men jag läser också romaner av varierande längd och jag har nästan alltid någon riktig tegelsten igång (de hinner man ju dock inte läsa så många av!).
Lästa böcker 2019: Sidantal.
Slutligen, har jag läst något bra då? Ja, det är klart! Jag är som vanligt jättedålig på att avsluta mitt i en bok, även om den är kass. Är det en bokcirkelbok tycker jag också att det är roligare att läsa ut boken, oavsett vad, för det ger bättre diskussioner. Så, visst har jag läst en del kassa böcker också, men merparten har varit riktigt bra och en hel del har rent av varit fantastiska. Årets bästa läsning kommer i ett separat inlägg. 🙂
Min årssammanfattning fortsätter! Idag fortsätter den med vad jag gjorde under året. Jag brukar köra en liten kronologisk genomgång, men i år blir det ett lite annat upplägg.
Årets bästa film: Once upon a time in Hollywood! Okej, den är lite för lång, men det gör inget, för Leonardo di Caprio är med och soundtracket är fantastiskt, allt är snyggt, roligt och drabbande om vartannat. Tarantinos bästa?
Årets bästa föreställning: Jag har sett mycket bra på scen, både konserter, opera, dans, stand up och annat, men det kanske mysigaste var att gå på balett med min mamma och se Svansjön. <3
Årets bästa låt: Min mest lyssnade låt har i år varit en låt från VerdisLa Traviata, tätt följd av Raggamuffin av Koffee. Opera och dancehall, två grejer jag tycker förfärligt mycket om.
Årets bästa pryl: Min nya mobil. Min förra dog nämligen inom fem minuter om man befann sig utomhus p.g.a. batteriet var HELT slut. Mina Pokémons blev mycket glada över den nya mobilen.
Årets festligaste: Jag har varit på flera bröllop under året och det är såklart något alldeles extra att få vara med och fira kärleken mellan vänner man tycker väldigt mycket om.
Redo för sommarbröllop.
Årets livsstilsförändring: Jag har slutat dricka alkohol. Det här är egentligen en lustig punkt att ta upp eftersom att jag 1) endast tog några glas vin i månaden innan och 2) jag har gjort ganska många undantag under året. Så egentligen kanske det inte har gett så stor förändring. Fast jo, för mig känts det som en stor grej eftersom att fest och uteliv har varit en stor del av mitt vuxna liv. Nu har jag dock varit ute till stängning och roat mig och jag har även ätit ett antal trevliga middagar utan alkohol i glaset. Det är faktiskt jättelätt att avstå.
Alkoholfri drink innan operan.
Årets matupplevelse: Jag har haft många chanser att äta ostron, men i år skedde till slut! Det var väl… gott? Men vad gäller skaldjur så är blåmusslor ändå min favorit. I vanlig ordning har jag ätit moules frites ett antal gånger under året.
Lyxade till det med skaldjursplatå när vi reste hem från Helsingfors.
Årets mest otippade: Att jag kollade på cruising när det var Wheels i stan. Vad gör man inte för sina vänner? Att detta är otippat beror alltså på att jag är så sinnessjukt ointresserad av bilar att jag inte ens har kört något sedan jag tog körkort för 14 år sedan.
Årets mest överraskande ögonblick: När jag var hos en tandhygienist som hittade visdomständer jag inte har samt lagningar som inte fanns. Några veckor senare var jag hos en tandläkare som skulle göra om nämnda lagning och förvirringen var stor. Jag förstår fortfarande ingenting.
Årets naturupplevelse: Jag har äntligen fått se en bäver på nära håll. Den gjorde sällskap under en helt vanlig promenad hemma i Umeå i våras. Jag har också varit nära en björn när jag plockade blåbär, men vi sprang tack och lov inte på varandra. Herregud vad jag har respekt för björnar!
Bäver. <3
Årets stoltaste ögonblick: När jag tog nytt personbästa på milen. Jag har haft en svacka i flera år och inte förbättrat mig trots att jag verkligen har gått in för det. Tidigt på året gjorde jag mina sämsta tider någonsin och trodde att jag hade tappat det för gott, men sedan gick det alltså vägen och jag är så stolt över att det gick bra och kändes så lätt till slut.
Mitt mål var att springa under 48 min och det gick ju vägen!
Årets stressigaste ögonblick: När min NAS (nätverksdisk) gick sönder hipp som happ och det visade sig vara otroligt mycket mer komplicerat än att bara stoppa in diskarna i en ny och köra igång. Det krävdes timmar i support med tekniker på andra sidan jordklotet innan den till slut gick igång. Allt kring detta var stressigt och komplicerat, men det är för långt för att beskriva här.
Årets utlandssemester: Vi åkte till Helsingfors i somras. Det första som hände var att min sambo blev ordentligt förkyld, men vi lyckades ändå hinna med en hel del (även om det inte blev riktigt som vi tänkt, såklart). När jag tittar på semesterbilderna ser det ju fantastiskt ut. Så mycket konst vi hann med!
Provsatt designklassiker på Designmuseo i Helsingfors.
Jag skulle också kunna skriva om tusen saker som inte varit speciellt härligt med 2019, men jag väljer att inte göra detta. Det enda man kan göra är att blicka framåt och göra sitt bästa. Hoppas att 2020 blir ett fint år. 🙂
Snart står vi inför 2020 och min vana trogen börjar det därför att bli dags att blicka tillbaka på året som gått. Först tänkte jag titta tillbaka på vad som har hänt på bloggen under året.
I år har min blogg haft 81 021 unika sidvisningar, vilket innebär att det är betydligt fler än min mamma och mina närmsta kompisar som besöker min blogg. Det här är ju inte direkt en siffra som tål att jämföras med influerare som lever på sin grej, men jag är i alla fall både förvånad och glad över att så många tittar in och läser det jag skriver. 🙂
Den 5:e april fick jag nästan 700 besökare på en dag, vilket är årets besöksrekord. Gud vet vad som hände den dagen. Kanske var det en skoluppgift som gick ut brett och genererade massiva googlingar som ledde hit.
Tisdagar klockan 21 är den populäraste dagen att besöka bloggen och lite drygt hälften gör det från sin mobil. I vanliga fall brukar de flesta besöka startsidan och läsa de senaste inläggen, men i år har det varit två inlägg i arkivet som har dragit fler besökare:
Inläggen har talande titlar, så jag behöver kanske inte beskriva närmare vad de handlar om. Att de fortfarande är så populära tycker jag i alla fall påminner om att bloggar fortfarande har relevans. Man kan nog säga att bloggandet har peakat i det här landet och många influerare fokuserar snarare på Instagram, YouTube och annat, men bloggar man om något som faktiskt kan vara fortsatt intressant så är det guld att inlägg finns organiserade och lättillgängliga i ett arkiv. Det som läggs upp på Instagram syns i bästa fall i någons flöde en dag och kommer sedan aldrig igen såvida de inte är märkta med bra hashtags och råkar hamna högt upp i listan när folk söker på dem.
Idag kommenterar folk hellre under inlägg på Instagram än skriver i kommentarsfält, men faktum är att det fortfarande trillar in en del kommentarer, på både nya och äldre inlägg. Skoj! Av årets inlägg är det kanske mitt inlägg om näthandel som har fått flest kommentarer och det kan jag förstå. Näthandel kan vara otroligt smidigt. Eller inte. 😉
Jag skulle nog inte blogga lika frekvent eller på samma sätt som idag om jag inte hade läsare (ärligt talat är det faktiskt så), men självklart är bloggen främst min hobby och något jag gör för att jag tycker att det är kul att reflektera kring det jag läser, att själv skriva och att fota. En del inlägg tar förvånansvärt lång tid att skriva, andra kommer väldigt direkt. En del inlägg kan jag läsa efteråt och själv tycka är helt obegripliga. Ska jag plocka ut ett inlägg som jag tyckte kändes extra bra att skriva så är det nog mitt inlägg om vad kultur betyder för mig. Varför? Kultur betyder jättemycket för mig och jag kan inte föreställa mig att ett samhälle har något att vinna på att ständigt dra ned på kultur eller inskränka kulturutbudet.
Det var en sammanfattning av bloggåret! Mer sammanställningar kommer framöver. 🙂
Jag vill också passa på att önska alla mina läsare en god helg. <3
Den här månaden har jag haft lyxen att njuta av en novell om dagen. Min sambo gav mig nämligen en superlyxig novellkalender i present. <3 Här kommer några rader om de fyra första.
Samma tid nästa vecka?
David Nicholls är kanske mest känd för den omåttligt populära bästsäljaren En dag som kom ut tidigt 10-tal. I Samma tid nästa vecka? visar han en annan sida än den lite vemodiga han visade i den romantiska berättelsen En dag. Här är det en talanglös pojke som har huvudrollen. Av någon anledning får han ett piano och med det följer lektioner. Det går inte bra för honom att spela klassiska stycken. Kanske kan ett genrebyte hjälpa? Samma tid nästa vecka? är både rolig och knasig, knasig på det bra sättet, alltså. Jag gillar också att den handlar om en kille som inte ens är genomsnittligt bra, utan rent av dålig. Jag älskar nämligen tanken på att man får hålla på med grejer trots att man inte har en talang (i den här novellen blir det dock ödesdigert…).
Betyg: 4 enpundsedlar av 5.
Samma tid nästa vecka? av David Nicholls
Originalets titel: Every Good Boy (engelska). Översättare: Pia Printz. Utgivningsår: 2011 (första brttiska utgåvan), 2018 (första svenska utgåvan, Novellix). Antal sidor: 16. ISBN: 978-91-7589-270-2.
Silverresenären
I Silverresenären kommer ett enormt isberg på drift. Människorna häpnar och fascineras när den drar fram och så småningom stannar berget till vid en liten sömnig by där ingenting längre blir sig likt. Turisterna strömmar till och allt och alla blommar plötsligt upp. Allt har dock sitt pris. Silverresenären är en mångbottnad och skruvad berättelse som på ett spännande sätt tar upp klimatfrågan och diskuterar hur människors girighet leder till förfall. Det är en riktigt bra novell med ett spännande och lekfullt språk, varenda liten liknelse är genomtänkt och betyder något mer. Novellen är skriven av Hanna Almgren, som kom trea i Novellix novelltävling 2018, och som är en författare som vi säkerligen kommer att få läsa mer av framöver.
Betyg: 4+ isbjörnar av 5.
Utgivningsår: 2019 (första utgåvan, Novellix). Antal sidor: 19. ISBN: 978-91-7589-338-9.
Pälsen, Syndens lön & Kyssen
Hjalmar Söderberg har skrivit några av våra mest lästa noveller i det här landet. Många med mig har säkerligen läst Pälsen, som i den här lilla utgåvan har fått sällskap av novellerna Syndens lön och Kyssen. Jag kan förstå varför just Pälsen är en så populär novell att läsa i skolan. Berättelsen kretsar kring en man som får låna en päls och som plötsligt blir sedd som en annan person. Det är verkligen en effektiv berättelse om klass. Även Syndens lön och Kyssen är oerhört precisa och berörande. Tre riktigt bra noveller att börja med innan man ger sig på resten av Söderbergs rika novellskatt.
Betyg: 5 poem av 5.
Utgivningsår: 1898 (första utgivningen av Pälsen och Syndens lön, i Historietter, Bonniers), 1907 (första utgivningen av Kyssen, i Det mörknar över vägen, Bonniers), 2019 (den här samlingsutgåvan, Novellix). Antal sidor: 21. ISBN: 978-91-7589-332-7.
Ett nytt Atlantis
Ett nytt Atlantis av Ursula K. Le Guin är en SciFi-berättelsen i en framtid där klimatkatastrofen är ett faktum. Havsytan stiger och är på väg att dränka stora delar av USA, som nu styrs av en totalitär makt. En del gör motstånd och försöker att hitta nya lösningar. Jag blev alldeles häpen av att läsa den här novellen. Le Guin skrev den 1975 och måste ha varit långt före sin tid. Den dystopi Le Guin målar upp känns skrämmande nära, på många sätt. En verkligt tankeväckande och berörande berättelse!
Betyg: 4+ altfioler av 5.
Ett nytt Atlantis av Ursula K. Le Guin
Originalets titel: The New Atlantis (amerikanska). Översättare: Lena Jonsson. Utgivningsår: 1975 (första amerikanska utgåvan, i The New Atlantis and Other Novellas of Science Fiction), 2017 (den här svenska utgåvan, Novellix). Antal sidor: 46. ISBN: 978-91-7589-235-1.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
