Anna Karenina av Lev Tolstoj är en berättelse om kärlek, passion och ryskt överklassliv. Den är alldeles för lång, men är ändå en kul klassiker att ha läst. Betyg: 3+ beckasiner av 5.
Anna Karenina av Lev Tolstoj är en klassisk berättelse från 1870-talet där läsaren får följa ett antal personer som tillhör den ryska överklassen. En av huvudpersonerna är Levin, en man som anses bygga på Lev Tolstoj själv. När boken tar sin början har Levin samlat mod för att äntligen våga fria till den kvinna han förälskat sig i, Kitty. Kitty står emellertid inför dilemmat att hon också är uppvaktad en den stilige greve Vronskij. Ska hon välja den trygge, tråkige Levin eller hoppas på passion med Vronskij? Det blir Levin som får nobben. Vronskij, å sin sida, är lite av en playboy har inga allvarliga känslor för Kitty. Han drabbas dessutom själv av den passionerade förälskelsen när han träffar Anna Karenina, en gift kvinna, och Kitty mister på så sätt båda de män hon uppvaktats av. Vronskij och Anna inleder däremot en affär, en affär som blir mer och mer allvarlig. Till slut står Anna inför ett svårt beslut – ska hon lämna sin man, och därmed sin älskade son, eller ska hon lämna Vronskij? Hon väljer Vronskij, något som visar sig bli komplicerat och ödesdigert.
Boken behandlar kärlek och familjeliv och skildrar samtidigt glassigt överklassliv i Ryssland. Att följa sitt hjärta, och skiljas från sin make, blir inte lättare när det också i praktiken innebär en brytning med många av de sociala sammanhang som tidigare erbjöds – som Vronskijs älskare är det inte alla som välkomnar Anna till sina fester och bjudningar. Det svåraste för Anna är dock relationen till sina barn: den förlorade sonen, alltid saknad, och den dotter hon har tillsammans med Vronskij och som hon har så svårt att knyta an till.
Tolstoj är skicklig på att berätta och det finns många intressanta livsöden att följa i den här boken. Emellanåt glittrar det också till och blir väldigt roligt. Framför allt tycker jag att Levin skildras med humor och som en man som lätt svävar iväg i det blå. Han blir helt vimsig av förälskelse och när han senare i berättelsen är på väg att bli pappa är han så drabbad och snurrig av förlossningen, och all dramatik kring den, att han gång på gång skickas iväg på onödiga uppdrag och sätts på meningslösa arbetsuppgifter, allt för att vara ur vägen en stund. Det finns många passager med just Levin som är riktigt roliga, tycker jag.
Anna Karenina publicerades ursprungligen som en följetong i tidskriften Ryske budbäraren, där nya delar publicerades under fyra års tid. Det är verkligen en berättelse i ett kolossalt format; Ofta ges den ut i flera volymer. Det är också en bok som hinner behandla många ämnen och skildra många olika personer, precis som en riktig långkörare till TV-serie. En del passager känns intressantare än andra. Levins (och Lev Tolstojs) stora intresse för jordbruk och hur arbete bör organiseras är något som bitvis tas upp i långa passager. Det finns säkert någon mening i det, men detta och en del annat hade gott kunnat strykas, kan jag känna. Det är verkligen en helt otroligt tjock bok. För den som känner sig sugen på att lite längre och större läsprojekt kan jag helt klart rekommendera Anna Karenina, men den kräver sin tid och tålamod, inte för att den på något sätt är svårläst, utan för att den helt enkelt är väldigt, väldigt lång.
Alla lyckliga familjer liknar varandra, varje olycklig familj är olycklig på sitt eget vis.
Hemma hos Oblonskijs var allting upp och nervänt. Frun i huset hade fått reda på att hennes make haft ett förhållande med deras tidigare franska guvernant och hade nu meddelat maken att hon inte kunde leva i samma hus som han. Detta tillstånd hade nu rått i tre dagar och kändes plågsamt såväl för makarna själva som för övriga medlemmar i familjen och hushållet. Alla kände de att det var meningslöst att leva under samma tak och att människor som träffades slumpmässigt på vilken vägkrog som helst stod varandra närmare än familjen Oblonskij och deras hushåll. Frun i huset lämnade inte sina rum, herrn hade inte visat sig hemma på tre dagar. Barnen sprang vilset runt i hela huset; den engelska guvernanten hade råkat i gräl med hushållerskan och skrivit och bett en väninna att försöka hitta en ny anställning åt henne; kocken hade gett sig i väg redan i går, lagom till middagen; kökspigan och kusken hade sagt upp sig
Ur Anna Karenina av Lev Tolstoj
Anna Karenina av Lev Tolstoj
Översättare: Ulla Roseen. Utgivningsår: 1873–1877 (första ryska publiceringen, i Ryske budbäraren), 1885 (första svenska utgåvan i översättning av Sigurd Agrell, 2007 (första utgåvan i översättning av Ulla Roseen, Norstedts). Antal sidor: 879. ISBN: 9789113013688, 9789113076812.
Lev Tolstoj
Lev Tolstoj 1828–1910 var en rysk författare, känd bland annat för klassikerna Anna Karenina och Krig och fred. Han är erkänd som en av tidernas största författare och många anser at han borde ha belönats med Nobelpriset, ett pris han i och för sig inte hade något intresse av att ta emot.
Här kommer fler noveller från min tjusiga adventskalender som jag hade i julas. 🙂
Lille Viggs äventyr på julafton
Lille Viggs äventyr på julafton är en klassisk julberättelse av Viktor Rydberg (författaren till dikten Tomten, ”Midvinternattens köld är hård…”, ni vet). Jag läser att den har illustrerats av Jenny Nyström och sänts i radio varje julafton under 50-talet, så jag förstår att det är en julberättelse som många har en relation till. För mig blev det här dock min första bekantskap med Lille Vigg, den fattige pojken som under självaste julaftonen får följa med en liten tomte under hans färd runt bygden. Julklappar delas ut i både enkla och överdådiga hem och till slut går färden ända till fjällkungen. En väldigt mysig och tänkvärd julsaga, tycker jag.
Betyg: 4 bjällror av 5.
Utgivningsår: 1874 (första utgåvan, T. Hedlunds förlag), 2019 (den här utgåvan, Novellix). Antal sidor: 29. ISBN: 978-91-7589-402-7.
Den sista vägen
Den sista vägen är den första text som getts ut på svenska av författaren Rachel Korn, som tvingades lämna Polen under första världskriget och sedan fly igen under andra världskriget. Den här novellen utspelar sig under just andra världskriget, när en familj sitter till bords i ett getto och står inför det ofattbara att de måste välja vem som ska gå, gå och aldrig komma tillbaka. En oerhört smärtsam och berörande berättelse.
Betyg: 4 bröllopsklänningar av 5.
Den sista vägen av Rachel Korn
Originalets titel: Der letster veg (jiddisch). Översättare: Beila Engelhardt Titelman. Utgivningsår: 1957 (första kanadensiska publiceringen, i Nine Dertseylungen), 2019 (den här utgåvan, Novellix). Antal sidor: 24. ISBN: 978-91-7589-305-1.
Avlägset mål
I Per Anders Fogelströms Ett avlägset mål befinner sig en kvinna på semester med sin syster. De vandrar i alperna, men det avlägsna målet som titeln syftar på är inte bara de toppar som visar sig ligga så mycket längre bort än vad de gjorde vid en första anblick. Målet handlar också om vad för slags liv som väntar när resan är slut, att komma hem till sin make och våga skaffa sig ett mer självständigt och eget liv. En kort och tänkvärd liten berättelse om de långa vägar som ibland krävs för att nå sitt mål.
Avlägset mål av Per Anders Fogelström
Utgivningsår: 1957 (första publiceringen i Folket i bild), 2019 (den här utgåvan, Novellix). Antal sidor: 16. ISBN: 978-91-7589-300-6.
Shoot the Messenger
Shoot the Messenger av Hanna Eriksson är vinnarbidraget i Novellix novelltävling 2018. Novellen består av en sårad messengerkonversation där en ung kvinna blir varse att den man hon brukar skriva med har träffat någon annan och inte är intresserad av något mer än vänskap. Deras skrivande har varit flörtigt och laddat under en tid och när de senast träffades i det verkliga livet slutade det också med sex. Inte konstigt att hon har byggt upp förväntningar och trott att det skulle bli något mer. Nu är allt raserat och jag tror att många kan läsa den här berättelsen med stor igenkänning. Samtidigt som författaren verkligen lyckas ringa in hur knepigt det kan vara att skriva med någon och att bygga upp en förälskelse på distans, så tycker jag ändå att novellen inte var helt bra. Jag har i perioder försjunkit i Storytels Stories, en app med små berättelser som samtliga är skrivna som just messenger-konversationer. Om berättelserna i Stories är rappa och har ett driv, så är konversationerna i Shoot the Messenger långa och stolpiga. Skriver folk sådär? Ältar folk sådär i text till någon annan? Det känns inte trovärdigt eller på riktigt.
Betyg: 2 Adidas-byxor av 5.
Utgivningsår: 2019 (Novellix). Antal sidor: 27. ISBN: 978-91-7589-314-3.
Januari flög verkligen förbi. Jobbmässigt hade den kunnat vara roligare. Det känns som att hela januari blev en enda lång uppstartssträcka, eftersom att jag just inte har haft några uppstartade projekt. Det är alltid lika oinspirerande, och det måste man ju få säga utan att verka illojal eller lat eller något, för det är ju inte jobbet i sig som är oinspirerande, utan situationen nä man står utan projekt, en situation som handlar mer om hur mitt jobb är organiserat än om mig.
Jag har därför gjort mitt bästa för att åtminstone proppa fritiden full med roliga grejer. Jag har exempelvis hunnit se en hel drös filmer på bio och kan särskilt rekommendera den sydkoreanska komedin Parasit. Jag och vänner har testat escape room, vilket alltså är en koncept där man löser kluriga gåtor och löser problem i ett rum och om man lyckas så kommer man ut. 🙂 Jag har ätit ett antal goda middagar, där höjdpunkten kanske var de moules frites jag åt på min födelsedag. Finns det något godare? Jag har även shoppat. Jag har strösslat pengar omkring mig på ett nytt cykelhjul (det förra var helt utslitet), en ny (fast begagnad) mobil (min förra iPhone var åtta år gammal, tro det eller ej), nya lampor till lägenheten (jepp, inspirerad av Handbok i inredning och styling), kortare hår (jag klippte topparna; någon ny frisyr är jag inte intresserad av), nya vinterskor (som gav mig inflammation i lilltån, p.g.a. mina snedställda lilltår 🙁 ), ny skrivare (den förra var över 10 år gammal och varje gång vi ville skriva ut verkade bläckpatronerna ha torkat ut…) och en ny (fast begagnad) vinterjacka. Jag vet inte när jag spenderade så mycket pengar på en och samma månad. Haha. Men det säger nog mer om min livsstil än om min shopping i januari. 🙂
I januari fick jag också chansen att testa lite VR. Här spelar jag Beat Saber och svingar alltså omkring ljussablar i takt med musiken. Hehe.
Vad jag inte har gjort i januari är att gå på Ordcafé och lyssna på Susanna Alakoski, som jag skrev om i början av januari. Det kom så mycket annat emellan. Det lär nog inte bli något författarsamtal i februari heller, men däremot kommer det säkerligen att bli mycket musik. Dels är vi ett gäng som ska gå och se Score, en konsert med spelmusik, och dels är det ju Melodifestivalen varje lördag ett tag framöver. Jippi! Jag älskar verkligen Mello. I år hoppas jag att Robin Bengtsson gör ett lika elegant och snyggt koreograferat nummer som sist. Hans bidrag i Eurovision hör till mina favoriter.
Sedan kommer jag såklart att läsa böcker, i vanlig ordning. Just nu lyssnar jag på Tara Westovers uppmärksammade självbiografiska roman Allt jag fått lära mig, som vi ska diskutera på nästa bokcirkel. Jag kan tänka mig att den ger många uppslag till diskussioner..! Har du läst?
Kommer det ut några spännande böcker i februari då? Nja, ärligt talat kanske februari snarare är en månad med fokus på lite äldre titlar – det är ju nu i februari som bokrean drar igång. En av februaris nyheter är i alla fall Norstedts Upptäck Sverige: En resa genom län och landskap, som kanske kan vara en inspiration för som är sugen på att semestra på hemmaplan. Än känns sommaren i och för sig avlägsen, men det är trots allt hög tid att planera sommarens semester för den som planerar att resa iväg.
En ny tid av Ida Jessen är en dagboksroman om en dansk lärarinna och hennes liv som änka. Betyg: 3 bilar av 5.
En ny tid av Ida Jessen börjar 1904, då huvudpersonen Lilly Høy precis har börjat arbeta som lärare på en jylländsk friskola. Inom några år har hon också gift sig med läkaren, Vigand Bagge, som är betydligt äldre än henne själv. Läsaren får följa Lilly genom hennes dagbok, som påbörjas när hon som ung lärare skapar sig en tillvaro och formar sitt liv. Sedan blir det dock en lång paus och dagboken åker inte fram på nytt förrän Vigand plötsligt har blivit sjuklig och så småningom ligger för döden. Efter hans bortgång blir det åter dags att forma sig ett liv, ett nytt liv, och Lilly har anledning att göra en del tillbakablickar till händelser i sitt liv, se tillbaka på det samhälle som har förändrats genom åren, men också att blicka framåt.
Ida Jessen räknas som en av Danmarks viktigaste författare och En ny tid har mötts med hyllningar just överallt, vad jag har sett. Jag måste dock erkänna att den inte fastnade hos mig. Jag valde att lyssna på den här boken som Radioföljetong och jag vet inte om jag var för ouppmärksam när jag lyssnade, om uppläsningen inte matchade boken eller om det var något annat, men för mig susade boken bara förbi utan att lämna några större avtryck. När jag läser om boken på kultursidor här och där inser jag att boken språk är något speciellt: poetiskt och precist. Kanske hade detta gått fram på ett bättre sätt om jag hade läst själv. För mig blev det bara en medelmåttig roman, dessutom i det lite besvärliga dagboksformatet, som ju tenderar att utelämna så mycket. Jag kommer nog ändå läsa Doktor Bagges anagram, som berättar om Lilly och Vigand från makens perspektiv. Kanske kommer den här boken växa efter den läsningen.
Originalet titel: En ny tid (danska). Översättare: Ninni Holmqvist. Uppläsare: Cecilia Nilsson. Utgivningsår: 2015 (första danska utgåvan), 2018 (första svenska utgåvan, Historiska media), 2019 (den här Radioföljetongen, Sveriges radio). Antal sidor: 220. ISBN: 9789175455778. Andra som läst: dagensbok.com, Feministbiblioteket, Som ett sandkorn.
Ida Jessen
Ida Jessen (född 1964) är en dansk författare och översättare. Hon debuterade 1989 med novellsamlingen Under sten.
Blå av Maja Lunde är en tankeväckande och berörande bok som rör sig mellan nutid och en nära framtid när vatten har blivit en bristvara och människor i Europa lever på flykt. Betyg: 4+ plasthinkar av 5.
Blå av Maja Lunde är en roman som berättas i två tidsplan. I nutid får läsaren följa Signe, en miljöaktivist och ensamseglare som nu återvänder till sin hembygd för att göra en protestaktion. Hennes hembygd har förändrats, liksom klimatet. Glaciären Blåfonna är nu på väg att smälta bort samtidigt som den också huggs bort, bit för bit, och säljs som exklusiv is till restauranger. Mannen bakom affärsidén är Signes ungdomskärlek och snart förstår läsaren att det finns flera starkt personliga skäl för Signes protest. Signe lastar sin båt med is och ger sig iväg.
I en nära framtid kretsar handlingen kring David, som är på flykt tillsammans med sin dotter. Europa är lamslaget av torka och vattenbristen har drivit människor på flykt. Familjer rivs itu, David och dottern har kommit ifrån resten av deras lilla familj, och i flyktinglägren är det stundom frustrerat och kaotiskt. Lunde är inte den första att skriva om skandinaver som drabbas av kris och krig på hemmaplan, men det är verkligen ett effektivt grepp för att beröra. Det är skam att säga, men för många av oss som inte själva har varit på flykt blir den situationen också väldigt avlägsen och svår att ta till sig. Lunde gör det levande och verklig, inte minst genom alla mångbottnade skildringar av människor och miljöer. Allt känns levande och miljöerna blir skrämmande lätta att känna igen sig i.
Ytterst är Blå såklart en tankeväckande roman om klimatet och en dystopisk berättelse om vad som kan vara att vänta om utvecklingen går åt fel håll och klimatkatastrofen blir ett faktum. Berättelsen har dock fler sidor än så och det som kanske berörde mig mest var i slutändan människorna och den kärlek som trots omständigheterna runt omkring ändå tycks vara okuvlig. På något vänster är det också en hoppfull bok. Kanske finns svaret på problemen just där: i människornas förmåga att känna och bry sig. Det gäller ju dock att människor också förstår vattnets värde, vattnet som i den här boken är både livsviktigt, livsfarligt och livsavgörande på många olika sätt, nästan övertydligt många sätt, men låt gå. Jag tyckte om den här boken riktigt, riktigt mycket.
Blå gick som Radioföljetong i Sveriges radio i somras och nu är det såklart för sent att lyssna för den som inte laddat ned avsnitten, så det är inget bra tips kanske. Om den någon gång går i repris så kan jag dock rekommendera starkt att lyssna på just den här inläsningen, där Signes röst görs av Stina Ekblad (finns det någon bättre uppläsare?!) och Davids röst görs av Christopher Wagelin. Det är verkligen ett bra grepp att ha två berättarröster när det nu är en bok som är uppdelad på precis det viset. Fler ljudboksproducenter borde plocka upp detta tycker jag.
Blå av Maja Lunde
Maja Lundes roman Binas historia blev en världssensation när den kom häromåret, har hittills sålt i 150 000 exemplar i Norge och 400 000 exemplar i Tyskland! Det var en historia som rörde sig genom tid och rum och beskrev det sköra bandet mellan bi, människa och natur, och vad som skulle kunna hända om världens bin till slut försvann. Men det var också en roman som fascinerade läsarna med sambanden mellan berättelserna, som bara skenbart var skilda från varandra.
Arbetet med Binas historia och det enorma gensvaret gjorde att Maja Lunde började planera för ett större arbete, fyra romaner som på olika sätt behandlar de skrämmande kllimatförändringar som jorden genomgår just nu.
Årets roman Blå utspelar sig liksom Binas historia under flera tidsplan, det första är året som har gått:
2017: Signe är snart sjuttio, men skräms inte av havet. Hon seglar ensam bort från sin barndomsbygd i Norge för att konfrontera mannen som hon en gång älskade. Det är bara hon, båten som heter ”Blå” och en märklig last.
2041: David tycker att han är för ung för att vara far, ändå har han blivit ensam med sin lilla dotter. De två är på flykt genom ett Sydeuropa som är drabbat av torka, där nord står mot syd, och där vattnet inte längre räcker till oss alla. Allt förändras den dag då de upptäcker en segelbåt i en övergiven trädgård långt inne i landet.
Maja Lunde har skrivit manus för film och tv, och givit ut flera böcker för barn och ungdom, bland annat serien Världens bästa gäng och Battle. Binas historia är hennes första roman för vuxna och har sålts till femton länder. Maja Lunde är bosatt i Oslo.
En dystopisk roman om en framtid som inte känns alltför avlägsen
Förlagets beskrivning
Originalets titel: Blå (norska). Översättare: Lotta Eklund. Uppläsare: Stina Ekblad och Christopher Wagelin. Utgivningsår: 2017 (första norska utgåvan), 2018 (första svenska utgåvan, Natur och kultur), 2019 (den här Radioföljetongen, Sveriges radio). Antal sidor: 359. ISBN: 9789127157415.
Maja Lunde
Maja Lunde (född 1975) är en norsk författare, främst känd för romanerna Binas historia och Blå, som är de första delarna i en tänkt kvartett om klimatfrågan.
Kom så drar vi! av Josefiné Josefsson kretsar kring en ung kvinna som lever sitt liv i ett högt tempo. Livet snurrar snabbt mellan fester, killar och ett hem där en mamma är påtagligt frånvarande. Plötsligt får hon beskedet: hon har blivit utvald att vara Stadens Stjärna. Som Stadens Stjärna kommer hon att få gå längst fram i paraden på studentdagen och att få hålla ett nyårstal, men framför allt är det nu som alla dörrar kommer att öppnas och livet ta en ny riktning. Det här är en novell med lika högt tempo som huvudpersonens liv och språket är lekfullt och fullt av liv, precis som hos en gymnasiestudent på väg ut i vuxenlivet. Jag älskar när författare tar ut svängarna med språket och det här är därtill en både mörk och rolig berättelse. Riktigt bra!
Betyg: 4+ hamburgertallrikar av 5.
Utgivningsår: 2019 (Novellix). Antal sidor: 23. ISBN: 978-91-7589-337-2.
En familjemiddag
Nobelpristagaren Kazuo Ishiguro har skrivit ett par av mina favoritromaner och med novellen En familjemiddag blir jag återigen tagen över hur mycket författaren lyckas skildra mellan raderna. Berättelsen kretsar kring en sargad familj som återses efter en tid när var och en har haft sina bekymmer på sitt håll: en son och en dotter återvänder till sitt föräldrahem, där pappan är ensam kvar, änkling, och med ett konkursat bolag bakom sig. Sonen har gjort föräldrarna besvikna och vet inte hur länge han ska stanna, vilket också är en besvikelse. Hos dem alla finns den störande tanken på den fru och mor som dött, förgiftad av fugufisk. Nu samlas de runt bordet på nytt. För att äta fisk. Det finns många bottnar i den här vemodiga berättelsen. Ett fantastiskt exempel på riktigt bra novellkonst.
Betyg: 5 modellbåtar av 5.
En familjemiddag av Kazuo Ishiguro
Originalets titel: A Family Supper (engelska). Översättare: Rose-Marie Nielsen. Utgivningsår: 1983 (första brittiska utgåvan), 2018 (första svenska utgåvan, Novellix). Antal sidor: 24. ISBN: 978-91-7589-283-2.
Den blå karbunkeln: Ur Sherlock Holmes äventyr
Den blå karbunkeln av Arthur Conan Doyle är en mysig liten deckargåta med Sherlock Holmes och dr Watson i huvudrollerna. En oerhört värdefull ädelsten, stulen från en grevinna, har upphittats inuti en gås som en man har slängt ifrån sig i ett tumult på gatan. Efter sig lämnade han även sin illa medfarna hatt. Finns där alla ledtrådar som behövs för att gå till botten med vem som stulit grevinnans ädelsten? En pusslig och trevlig liten deckare i juletid.
Betyg: 4 tidningsnotiser av 5.
Den blå karbunkeln av Arthur Conan Doyle
Originalets titel: The Adventure of the Blue Carbuncle (engelska). Översättare: Tom Wilson. Utgivningsår: 1907 (första svenska utgåvan i samlingen Sherlock Holmes Äfventyr, Björck & Börjesson), 2015 (den här utgåvan, Novellix). Antal sidor: 36. ISBN: 978-91-7589-102-6.
Kräftfångst
För några år sedan läste jag Pooneh Rohis debutroman Araben och blev djupt berörd. Jag har än idag inte läst någon som på ett skarpare sätt har lyckats förmedla den förlust det innebär att lämna sitt hemland och omfamna en ny kultur (eller att inte göra det). Kräftfångst är en novell på samma tema. Den här gången är det en ung man som har huvudrollen. Han befinner sig på sommarstället tillsammans med sin livskamrat, infödd svenska, och deras barn. Det är dags att plocka upp kräftor ur sjön och de ror ut med båten i mörkret. ”Jag ger dig minnen nu”, tänker han. Men vad har det för pris? Jag blev väldigt berörd även av Rohis novell om att försöka hantera och leva i två kulturer. En fantastisk berättelse som trots sitt ringa sidantal rymmer väldigt mycket.
Betyg: 5 studentrum av 5.
Kräftfångst av Pooneh Rohi.
Utgivningsår: 2019 (Novellix). Antal sidor: 19. ISBN: 978-91-7589-302-0.
Du & jag av Katarina von Bredow är en mellanåldersbok om vänskap, kärlek och om att höja sin status i klassen. Som vuxen läsare är det en en oväntat fängslande bok som får mig att kastas tillbaka 20 år i tiden. Betyg: 4 väggmålningar av 5.
Du & jag av Katarina von Bredow är en ungdomsbok där läsaren får följa 12-åriga Andreas. Boken riktar sig till läsare i mellanåldern, men som vuxen kastas jag tillbaka till mellanstadiet och minns hur det var. Jag minns hur det var att gå i skolan, där alla hade sin plats i hierarkin: vissa hade hög status medan vissa hade låg status och ytterligare andra var ett slags kameleonter som kunde växla mellan alla grupperingar. Och någonstans där ovanför finns de med allra högst status: de äldre, de på högstadiet. Andreas hör till de med lägre status. Det innebär bland annat att han och granntjejen Alicia kan göra sällskap till skolan, men när skolan närmar sig springer Alicia i väg så att de inte går in genom skoldörren tillsammans. Det är inte lätt att få ihop de två olika Alicia: den som Andreas tycker så mycket om och pratar med på väg till skolan och den som sedan rusar iväg, sminkar sig och hänger efter skolans mer populära personer, trots att de ofta är taskiga mot henne.
Plötsligt ställs dock saker på ända. Kevin, klassens mest populära kille, han som alltid vinner danstävlingarna när det är disco och som brukar driva med Andreas och kalla honom för ”Professorn”, råkar stöta ihop med Andreas när han är ute med sitt gäng, utrustade med sprejflaskor. Utan att Andreas riktigt hinner förstå vad som händer har han följt med dem och börjat måla en betongvägg. Andreas är riktigt duktig på att teckna och måla och han får snabbt snits på sprejmålandet och gör några riktigt fina mangateckningar. Plötsligt är han inte bara ”Professorn” utan någon som de andra blir imponerade av och ser som en i gänget, en i Deco Army, en hemlig grupp med ambitionen att omvandla fula betongväggar till något bättre.
Du & jag är en fin bok om att hitta sin plats i en mellanstadieklass med knivskarpa fack för elever med olika status. I verkligheten är det förmodligen svårt för de flesta att röra sig mellan olika grupperingar, men jag gillar att Andreas faktiskt gör det och gör det utan att tappa bort sig själv. Kan man vara både snäll, omtänksam och ambitiös i skolan och ändå få hänga med de populäraste eleverna och umgås med en söt klasskompis? Man hoppas! Jag blev glad och upplyft av den här boken, som är en fin bok om vänskap och första förälskelsen. Boken behandlar också en del andra sidospår, som kanske gör att boken i slutändan blir lite spretig, men det är min enda invändning mot denna i övrigt väldigt läsvärda bok.
Om det alltid fick vara så här lätt. Om vägen till skolan vore längre. Men det är den ju inte. När de passerar kiosken tar Alicia av sig vantarna och mössan och trycker ned dem i skolväskan. Hon drar fingrarna genom det blonda håret så att det ringlar mjukt över det blåspräckliga tyget i jackan. Sedan sneddar hon uppför slänten mot skolgården.
Han vet att det inte är meningen att han ska följa efter. Han vet att hon gör det just för att hon inte ska behöva gå in i skolan tillsammans med honom. Det är inget hon har sagt. Inget de har bestämt. Han bara vet det ändå. Men han vet inte säkert vilket som är det viktigaste skälet, om det är att hon ska slippa visa sig tillsammans med honom, eller att hon sa hinna fixa till sig innan någon ser henne. Försvinna in på toan en stund och måla linjer kring ögonen och mascara på fransarna.
Katarina von Bredow (född 1967) är en svensk författare. Hon debuterade 1991 med Syskonkärlek och har därefter skrivit ett flertal böcker från barn och unga. Katarina von Bredow har en hemsida.
Sluta aldrig gå av Christina Rickardsson är en otroligt gripande bok om författarens tid som gatubarn och om att göra en återresa. Betyg: 4 isglassar av 5.
Sluta aldrig gå av Christina Rickardsson, eller Christiana, som är hennes brasilianska namn, är en självbiografisk bok där Rickardsson berättar om sin uppväxt i São Paulo och i Vindeln. Hennes första åtta år lever hon på gatan i Brasilien tillsammans med sin mamma och lillebror. Mamman är kärleksfull och gör vad hon kan för att lära sina barn att bli bra människor, men omständigheterna är svåra och nöden är stor. I perioder förefaller mamman heller inte vara närvarande och lilla Christianas trygga punkt blir då vännen Camile. De leker och busar som vilka barn som helst, men tvingas också leta mat i soporna, vittja folks fickor och göra vad de kan för att överleva från en dag till en annan. Vänskapen är stark och utgör en av få trygga punkter i en hård värld. Plötsligt rasar allt dock samman: Camile blir ett av alla de barn som brutalt avrättas med en kula i pannan, som om hon och de andra gatubarnen vore ohyra. Det är 90-tal, men enligt författaren förekommer det fortfarande att gatubarn i Brasilien blir avrättade, ofta av civila poliser.
Christianas värld är verkligen rå. För mig, som vuxit upp under extremt trygga förhållanden i lugna, lilla Sverige går det inte ens att ta in. Hjärtat går sönder när jag ser 7-, 8-åringar omkring mig och påminns om hur liten man är i den åldern. I den åldern tvingades Christiana se och uppleva sådant som ingen borde få uppleva.
Åtta år gammal kommer livet dock att ta en ny vändning för henne. Christiana hamnar på barnhem, skiljs från sin mamma och blir snabbt adopterad av ett par från Vindeln i Sverige. Christiana blir Christina och får tillsammans med sin bror ett nytt hem i en norrländsk småstad. Kontrasterna är enorma och omställningen är inte lätt.
I den här boken berättar Christina om sin livsresa och också om den återresa som hon gjorde 2015 i förhoppningen om att få återse sin mamma och få svar på frågor hon burit inom sig.
Det här är en på många sätt gripande och tänkvärd berättelse och det är omöjligt att inte bli berörd av Christinas otroliga resa. Vilka prövningar somliga människor råkar ut för! Jag läser och påminns också om vilken styrka som vi trots allt kan bära på. Det här är verkligen en bok som får tankarna att snurra och som tydliggör vilka enorma klyftor och ojämlikheter det finns i världen.
Jag vaknade av att en polis pratade med mamma. Jag hörde honom säga något i stil med: Antingen du eller din dotter, du bestämmer.
Mamma svarade inte utan la bara min överkropp, som vilat mot hennes knä, på betonggolvet och bad mig hålla i Patrique. ”Jag är snart tillbaka”, sa hon. Jag frågade vart hon skulle, men hon hyssjade mig och sa att jag inte skulle oroa mig. ”Har jag inte alltid kommit tillbaka till dig?” frågade hon och log. Hennes leende nådde inte ögonen. Jag vet att hon såg hur orolig jag var. Jag tittade från henne till polisen och tillbaka på henne. Jag hörde hur han otåligt bad henne följa med. Mamma ställde sig upp och innan hon vände sig om, såg jag hur hennes blick förändrades. Hon såg stark ut.
Ur sluta aldrig gå av Christina Rickardsson
Sluta aldrig gå av Christina Rickardsson
Utgivningsår: 2016 (första utgåvan, Forum). Antal sidor: 240. ISBN: 9789137146256.
”Jag är född i Brasiliens vildmark och bodde i en grotta tills jag var ungefär fem år gammal. Därefter flyttade min mamma och jag in till en av São Paulos många kåkstäder – en rent livsfarlig miljö för ett barn att växa upp i. Jag fick tidigt lära mig att inte lita på polisen eller andra vuxna. Ofta fick jag klara mig själv och jag fick även ansvara för min lillebror innan jag slutligen hamnade på barnhem. Ett år senare, när jag var åtta år, adopterades jag bort till en familj i Vindeln i Västerbotten.”
Christina berättar om sitt liv som gatubarn i Brasilien, om svält, misshandel och separation. Om uppväxten i Sverige och alla kulturkrockar som uppstod när hon kom till det lilla samhället i Norrland. Hur hon har bearbetat sina upplevelser i vuxen ålder och börjat bygga upp ett nytt liv. Och när hon behöver fylla på med kraft och energi har hon ett speciellt knep: Hon kastar sig ut från ett flygplan och faller fritt i sextio sekunder innan fallskärmen vecklas ut. Att landa på fötterna är bra att kunna i många sammanhang!
Det här är en berättelse om kärlek, sorg, vänskap och förlust. Christina berättar om att överleva, om hur vitt skilda världar har format henne och hur hon har kämpat för att få ihop sina två jag.
Förlagets beskrivning
Christina Rickardsson
Christina Rickardsson (född 1983 som Christiana Mara Coelho) är en svensk författare, föreläsare och äventyrare. Hon har en hemsida, en Facebooksida och instagrammar under @christina_rickardsson.
För många år sedan insåg jag det ointressanta i att utse ”årets bästa bok” och faktiskt syfta på de böcker som kommit ut under året. Jag läser böcker från blandade år, så därför har jag istället valt att plocka fram mina favoriter från årets läsning, vilket såklart kan vara en bok utgiven för 100 år sedan likväl som en nyare titel. Men det sagt så är det ju fortfarande lite kul att vaska fram bra böcker från enskilda år. Jag har därför lite av en tradition att utse favoriter för tre år sedan. 🙂 På tre år hinner jag läsa ikapp och få ihop fler böcker från just det utgivningsåret. Nu har turen alltså kommit till 2017, ett utgivningsår från vilken jag har läst 46 böcker.
En kul grej med att blicka bakåt är att en del böcker tenderar att växa medan andra med tiden inte visar sig vara fullt så minnesvärda som jag kanske först trodde. Efter att ha vänt och vridit på 2017 års böcker så fastnade jag i alla fall till slut för Musan av Jessie Burton, mest för att den var en sådan härlig bladvändare och för att jag älskade att läsa om skapandets kraft. Boken handlar också om kärlek och om inbördeskrigets Spanien. En bok med flera lager, med andra ord, men främst en bok som helt enkelt är fängslande och svår att lägga ifrån sig. Ibland älskar jag att läsa böcker där mycket utspelar sig mellan raderna och där språket är något speciellt, men ibland vill jag verkligen bara läsa de här bladvändarna. Så, ja, det fick bli Musan!
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
