En lång sommarledighet börjar lida mot sitt slut, men än är det mycket sommar kvar. Vi njuter av att ta dagen som den kommer och gör mer eller mindre ambitiösa utflykter tillsammans med dottern. Upprepade gånger har hon velat besöka Västerbottens museum, och inte minst lagården, med trädjur att pyssla om.
Tillfällena att sitta ned och plöja böcker är få, men jag läser en stund varje dag. I augusti har vi en specialträff med bokcirkeln och då ska vi diskutera Peter EnglundsOnda nätters drömmar. Det går ganska trögt, ärligt talat. Det är en mäktig bok på många sätt, men det är ingen bok som lockar till sträckläsning. Får se om jag hinner klart den innan vi träffas.
Vill du läsa något nyutkommet kommer här några tips:
Natthuset av Jo Nesbø. Jag känner mig sällan sugen på att läsa deckare, men Jo Nesbø har något speciellt. Han skriver med ett svåröverträffat flyt; Allt jag läst av honom har varit riktiga bladvändare. Nu är han aktuell med en ny roman, som beskrivs som en skräckberättelse i samma anda som Stephen King. Låter ju inte helt fel!
Nu när man är död av Göran Greider. Göran Greider är aktuell med en roman om en av mina favoritartister, Cornelis Vreeswijk. Det är alltid vanskligt när en författare skriver en roman om en verklig person, men jag vågar lita på att en skicklig författare som Greider lyckas hitta balansen mellan fakta och fiktion. Det ska bli mycket spännande att läsa en bok om Vreeswijk, som själv var så skicklig på att skriva (låttexter) och som levde ett liv med så höga toppar och djupa dalar.
Sjaunja av Linnea Axelsson. Äntligen mer poesi av Linnea Axelsson, som tidigare belönats med Augustpriset för fantastiska Ædnan. I Sjaunja hörs samiska gudinnor, en familj och andra. Det är säkerligen en mäktig diktsamling.
Slask av Mikael Berglund. En av de riktiga guldkornen i årets läsning är, i mitt tycke, Ovanjorden, därför är jag såklart oerhört nyfiken på Berglunds senaste roman. Förlaget skriver: ”Slask är en andlös roman om skuld och ansvar, vänskap och svek.”. Det låter inte helt olikt Ovanjorden, faktiskt.
Jag och dottern har spenderat en hel del semester hos hennes mormor och morfar och vi har hunnit arbeta oss igenom en väldig massa barnböcker, varav de flesta kommer från min egen barndom. Alla böcker åldras inte speciellt väl, men idag tänkte jag tipsa om några böcker jag verkligen uppskattat att återvända till tillsammans med dottern.
Utöver de här tipsen skulle jag också kunna nämna självklarheter (?) som Astrid Lindgren och Tove Jansson, Alfons Åberg-böckerna och annat som ständigt hittar nya generationer läsare. Men ja, det kändes lite onödigt..?
Doktor Dentista av William Steig
Doktor Dentista är en bilderbok om en skicklig tandläkarmus, som förbarmar sig över en räv med tandont och bestämmer sig för att hjälpa honom, trots att han normalt sett bara tar emot patienter utan smak för möss. Det är väl ingen bok som jag kommer ihåg sådär jätteväl från barndomen, men när jag nu läser om den upplever jag att den är en av få böcker som inte känns daterad. Berättelsen är som en saga i modern tappning och sagor åldras inte så mycket. En spännande berättelse om mod och list är aldrig fel.
Hattjakten av Sven Nordqvist
Hattjakten av Sven Nordqvist minns jag väl från min barndom, men inte på något speciellt positivt sätt: jag minns så väl att jag tyckte att den var otäck och läskig. När jag nu läser Hattjakten på nytt, får jag verkligen leta efter anledningen till att jag tyckte att den var så obehaglig när jag var liten. På något sätt tror jag att jag helt enkelt tyckte att det var otrevligt att den innehåller övernaturliga och mystiska inslag, och att det mesta som händer aldrig får någon riktig förklaring; En hatt försvinner och andra prylar dyker upp, men det är höljt i dunkel vem som orsakar det och varför. Otroligt, vilket känsligt litet barn jag måste ha varit, för idag är det ju just det som är en del av den stora charmen med Hattjakten. Nordqvist är kanske mest känd för Pettson & Findus-böckerna, som inte direkt behöver någon närmare presentation, men jag kan verkligen rekommendera att också läsa Hattjakten. De detaljrika illustrationerna, som man kan fastna i hur länge som helst om man vill, känns igen från Nordqvists övriga bilderböcker. Hattjakten sticker dock ut genom att innehålla fler lager – det är inte bara knasigt och roligt, det är också vemodigt och hjärtknipande på ett sätt som kanske inte uppfattas av barn, men som i alla fall går rakt in i mitt hjärta och får mig att verkligen uppskatta att läsa den för mitt barn.
Lilla Nollan och dom andra av Inger och Lasse Sandberg
Inger och Lasse Sandbergs böcker om Lilla Anna och Långa farbrorn, Lilla spöket Laban och Tummen minns jag väl från barndomen. Det som främst fastnat i minnet är egentligen illustrationerna, som jag i många fall minns i detalj än idag. Att de fäste så starkt berodde kanske på att just ingen annan använde collageteknik i sina bilderböcker på den tiden (och inte nu heller…). Det är egentligen otroligt märkligt att inte fler blandar tekniker på liknande sätt, för det passar extremt bra i bilderböcker och adderar lekfullhet på ett förträffligt sätt. Bara en sådan sak som att använda ett tumavtryck till att göra en karaktär i en bilderbok?! En underbar idé! Vid sidan av parets alla böcker med de ovan nämnda, återkommande karaktärerna, finns fler böcker att upptäcka. Med dottern har jag exempelvis läst Lilla Nollan och dom andra, som handlar om en Nolla som hittar sin plats bland de andra siffrorna, en kul bok, särskilt om man har ett barn med nyfikenhet för siffror.
Majas alfabet av Lena Anderson
Jag kan stora delar av Majas alfabet utantill. Boken lästes många, många varv när jag var barn och dessutom hade jag sångerna på kassettband. De underbara illustrationerna är så vackra att jag gärna skulle ha dem på väggen hemma. Ja, det här är verkligen en bok som håller, tycker jag. Faktum är att jag tycker att man bör läsa den här typen av böcker för sina barn: barn behöver lära sig om naturen, lära sig att det finns växter som heter förgätmigej, ögonljus (pyrola) och timotej, lära sig namn på det som finns runt omkring. I någon mening är det ju så att det som saknar namn också blir osynligt. Och hur ska man förstå att värna om något man knappt vet att det finns? Fler sådana här böcker, tack! Ulmus glabra tycker jag är fin, så heter almen på latin. <3
Walt Disney presenterar…
Hos mina föräldrar finns helt gäng böcker i Richters serie Walt Disney presenterar…, jag antar att de kommer från någon barnboksklubb på 90-talet. I böckerna finns berättelser med välkända karaktärer från Walt Disneys värld: Kalle Anka, Musse Pigg, Aristocats, Den lilla sjöjungfrun, Askungen, Lady & Lufsen… Det är okomplicerade berättelser med lagom mycket text för min 3-åring. Jag tycker att de är oväntat trevliga att läsa och jag märker att dottern också uppskattar dem. Visst förstår jag förstår att det finns ”bättre” böcker, men allt måste inte vara så duktigt hela tiden och allt man läser måste inte vara ”stor litteratur”. Ibland är det här precis vad man behöver!
Treåringen älskar fortfarande böcker (hoppas det håller i sig!) och har därtill aldrig haft lätt för att somna. Vi läser böcker… många böcker, betydligt fler än vad man rimligen kan hinna med att blogga om. Här är i alla fall tre favoriter från några av de senaste omgångarna med bibliotekslån.
Mina husdjur av Nils Andersson och Erik Svetoft
Ur Mina husdjur av Nils Andersson och Erik Svetoft.
Mina husdjur är en rimmad bilderbok om berättarens alla husdjur. Jag är inte 100% säker på att dottern uppskattar den exakt lika mycket som jag, men jag älskar att läsa den. Texterna är finurliga, roliga och knäppa på bästa sätt; Mina husdjur är en lekfull bok som gör en glad! Svetofts detaljrika illustrationer passar perfekt till texten.
Mina husdjur, med text av Nils Andersson och illustrationer av Erik Svetoft, gavs ut av Rabén & Sjögren 2021. ISBN: 9789129728613.
Naturen av Emma AdBåge
Naturen är en rolig (och lite oroande) bilderbok om en liten by där invånarna uppskattar naturen, som finns där utanför. Men naturen bara gör och pågår, går inte att tämja. Till slut handlar boken om en natur, där det råkar finnas en liten by.
Naturen, med text och bild av Emma AdBåge, gavs ut av Rabén & Sjögren 2020. ISBN: 9789129724943.
Vi är lajon! av Jens Mattsson och Jenny Lucander
Vi är lajon! är en bok som på många sätt säkert flyger över huvudet på min dotter, men som nästan rör mig till tårar; och på något sätt tror jag att vi uppskattar den båda två, på olika sätt. Boken handlar om två bröder med en ständigt pågående lejon-lek, som sätts på paus när storebror blir sjuk. Nej men herregud. Vad ska man säga? Barn ska inte få cancer!
Vi är lajon!, med text av Jens Mattsson och illustrationer av Jenny Lucander, gavs ut av Natur & kultur 2019. ISBN: 9789127149281.
Bära och brista är den andra delen i Sara Lövestams trilogi om Monika, en trilogi om olika sätt att bli och, framför allt, inte bli förälder.
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 3.5 av 5.
Bära och brista är den andra delen i Sara Lövestams trilogi om Monika, en trilogi som till stor del handlar om olika sätt att bli och, framför allt, inte bli förälder. Monika är ofrivilligt barnlös, en erfarenhet som Lövestam själv bär på och som hon har pratat om öppet i ett flertal intervjuer. En stor del av Monikas vuxna liv har handlat om att kastas mellan hopp och förtvivlan i försöken att bli gravid, men nu har hon passerat 40-strecket och nått en punkt där hon i princip behöver acceptera att hon inte kommer att få något biologiskt barn. Det här är naturligtvis en stor sorg, en livskris, som bland annat uttrycks i utbrott, vilka till slut får hennes arbetsgivare att föreslå att hon söker professionell hjälp. De är beredda att betala för ett antal samtal med en terapeut, men Monika lyckas istället ordna sig betald skrivterapi – hon anmäler sig till en skrivkurs.
Skrivkursen anordnas i Arvidsjaur, där Monika har sina rötter. Lockelsen till skrivkursen handlar också främst om det: att hon är intresserad av släktforskning och dras till den här delen av sin släkts historia. På kursen träffar hon en liten skara människor, alla kantstötta på sitt sätt, som lär henne mycket om sig själv och om livet.
I boken varvas Monikas upplevelser på skrivkursen med släktingarnas historia. Läsaren får följa ett knippe fascinerande livsöden, ta del av familjehemligheter och läsa om svensk historia i form av rasbiologiska undersökningar, järnvägsbyggande och utvandring till Amerika.
Sara Lövestam är skicklig på att berätta och hon får personerna i boken att kännas levande. Jag rycks med i läsningen och känner med bokens huvudpersoner när de möter svårigheter: kvinnan som tror att en tjusig akademiker ska gifta sig med henne, men som tvingas inse att trolovningen aldrig var på riktigt, kvinnan som ska följa efter sin älskade till Amerika, men som aldrig tar sig dit, och flera andra hjärtskärande berättelser. Flera gånger känner jag också anledning att fundera över hur personer i boken är riktigt funtade: boken saknar inte direkt barn som överges, som exempel.
Bära och brista var en fin och berörande läsning, på många sätt. Jag kan särskilt rekommendera den som ljudbok, där man får höra författaren själv läsa de partier som rör Monikas släktingar, och Ellen Jelinek läsa Monikas delar. Det är ett trevligt upplägg, tycker jag, och båda har behagliga röster att lyssna på.
Ska jag trots allt skriva något kritiskt om boken är det kanske att jag upplever den lite spretig. Det märks att Monikaböckerna ligger författaren särskilt varmt om hjärtat och att det är resultatet av ett skrivprojekt som tagit tid och fått mogna länge. Jag får ibland känslan att det är för ambitiöst. Att skildra ett stycke svensk historia, sätta ljus på alla dessa sätt att få/inte få barn och gå på djupet med vad det kan innebära för en människa att uppleva, och acceptera, ofrivillig barnlöshet, ja, det är kanske lite för mycket för att bli en riktigt tight roman. Jag tror att Monikas berättelse med fördel hade kunnat skrivas som en egen roman, och släktkrönikan fått blomma ut i en helt egen trilogi, men vad vet jag.
Bära och brista
Bära och brista gavs ut av Piratförlaget 2021. Jag har lyssnat på ljudboksversionen, i uppläsning av Sara Lövestam och Ellen Jelinek. Bära och brista är andra delen i en trilogi. Läs även övriga delar: Ljudet av fötter och Nu levande. ISBN: 978-91-642-0733-3, 978-91-642-3495-7.
Sara Lövestam
Sara Lövestam är en svensk författare och språkvetare.
Sommaren pågår! Det känns som att jag har varit ledig hur länge som helst. En underbar känsla; Särskilt när jag inser att det är så mycket sommar kvar! Sommarens ledigheter smygstartades redan kring nationaldagen, då jag och dottern tog ledigt och åkte ner till Öregrund en sväng, samt besökte Furuvik. Så mysigt! Furuvik var ett återkommande utflyktsmål när jag var barn och det är så roligt att återvända dit med dottern. Kring midsommar började den riktiga sommarledigheten och den inleddes med maxad sommarkänsla – stugliv, midsommarfirande, sommarvärme. Efter det har det hunnits med premiärdopp i sjön och en mysig minisemester i Lycksele. Bland annat. Gud, vad njutigt det är med sommar just nu!
I juli är planen att åka till Öregrund igen och förhoppningsvis hinner vi med någon minisemester längs vägen: ledigheten är lång. Det är inte många datum som är spikade, men det känns faktiskt väldigt skönt, på sitt sätt. Det känns fint att kunna ta dagen lite som den kommer: göra en utflykt om vädret tillåter, pyssla i trädgården om det känns lockande, eller ta tag i något projekt inomhus om regnet vräker ned.
Läsningen går lite halvtrögt. Jag har en hel trave med påbörjade böcker, men det är inte mycket som blir utläst just nu… Och det gör inget! Är det något vi plöjer här hemma är det dock barnböcker och jag är så glad att mitt närmsta bibliotek har börjat med meröppet och alltså går att besöka veckans alla dagar 06–22. Oj, vad vi lånar böcker. Vi cyklar till lekparken och avslutar med ett spontant biblioteksbesök, samlar låneböcker på hög. Jag har 25 titlar på lånelistan just nu och jag kan tänka mig att sambon har lika många. Vi måste verkligen lämna tillbaka några. Det börjar bli patetiskt.
Man måste älska bibliotek alltså! Finns det något spännande bland julis boknyheter då? Nja. Det är, av naturliga skäl, inte så mycket som ges ut mitt i sommaren, men jag kan tipsa om att Håkan Nesser är aktuell med Ung mans färd mot natt: en ny Barbarottideckare. Kul! Jag tycker att Nesser har något alldeles speciellt, hans böcker är skrivna med en lekfullhet och finurlighet som är svåröverträffad. Det känns deppigt att det mesta som skrivs om Nesser just nu, handlar om det grova skattebrott han dömts för. Ja, jag är inte rätt person för att avgöra rimligheten i domen, men någonstans hoppas jag såklart att något ska framkomma som friar honom. Det känns trist att hans strålande författarskap ska solkas ned av detta.
Trilogin, av Jon Fosse, är en mäktig liten berättelse som kan läsas på många olika sätt, men allra mest är den en bok om djup kärlek.
⭐⭐⭐⭐⭐
Betyg: 5 av 5.
Trilogin, av Jon Fosse, är en samling korta, sammanlänkade berättelser. I den första, Sömnlösa, letar ett ungt par, Asle och Alida, förgäves efter tak över huvudet för natten. De har lämnat hembygden och tagit sig till ett större samhälle där de hoppas på att kunna skaffa sig en bättre framtid. De har just ingenting med sig och lämnar heller ingenting kvar på den plats de kommer ifrån. Den unga kvinnan i paret, Alida, är höggravid och det är en kall och regnig kväll, men ingen tar emot dem.
I bokens andra del, Olavs drömmar, är den unge mannen i paret, Olav, som han numera kallar sig, åter i samhället där paret tvingades vandra från dörr till dörr den där kvällen. Den här gången har han rest dit för att köpa ringar, som skulle kunna ge sken av att han och Alida är man och hustru. De har nu en liten son och har försökt bygga upp en ny tillvaro på annan ort. De har fortfarande just ingenting, men Olav vill ge Alida allt, inklusive ett förtrollande vackert armband han ser hos juveleraren. Han hinner dock inte mer än anlända till samhället innan han börjar bli förföljd och utfrågad av en man som tror sig veta vem Olav är och var han egentligen kommer ifrån.
I avslutande Kvällning tas berättelsen över av Alidas vuxna dotter, som reflekterar och funderar över sin mor och hennes liv. Alida är död och har tagit med sig många hemligheter när hon lämnade jordelivet.
Det finns mycket som är ovisst i Trilogin. Författaren leder läsaren in på olika spår och möjliga förklaringar, men ger inga säkra svar. Det är upp till den som läser att fylla i och välja vilka Alida och Asle är, var de kommer ifrån, vad de gör och hur de försöker att hantera tillvaron. Det är en berättelse om människor i nöd och fattigdom, som möjligen leder dem till desperata handlingar – två offer till väldigt svåra omständigheter. De går också att läsa Alida och Asle som råa och avskyvärda människor. Alldeles oavsett är Trilogin en bok om en kärlek som står över allt annat. Den är en gåtfull historia där det gåtfulla också säger något om vilken oerhört kraft kärleken kan utgöra. Jag blev både fascinerad och berörd av den här läsningen. Det är sällan jag läst en bok där sympatierna för huvudpersonerna är så vacklande som i Trilogin. Jag vet knappt vilka Alida och Asle är och det gör liksom ingenting, för någonstans spelar det ingen roll i en bok där kärleken kanske har den viktigaste huvudrollen. Vackert.
Trilogin
Trilogien (Andvake, Olavs draumar, Kveldsvaed) översattes av Urban Anderssson och gavs ut av Albert Bonniers förlag 2015. ISBN: 9789100154691.
Jon Fosse
Jon Fosse är en norsk dramatiker och författare. Han belönades med Nobelpriset i litteratur 2023.
Jävla karlar är Andrev Waldens självbiografiska roman, som är lika mycket en tragikomisk uppväxtskildring som en brännande berättelse om en ensamstående mamma och hur hon gång på gång utsätts för våld och tvingas ge sig iväg.
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 4 av 5.
Jävla karlar är en augustprisbelönad, självbiografisk roman, skriven av Andrev Walden. I boken får läsaren följa Andrev under sju år med lika många pappor, som han kallar dem i boken. I verkligheten är det inga fadersfigurer det handlar om, inga trygga vuxna med något verkligt intresse för Andrev, inga män med någon ambition att spela en viktig roll i hans liv. Den första ”pappan”, Växtmagikern, som han kallas, försvinner ur Andrevs vardag när mamman avslöjar att han inte är Andrevs biologiska pappa.
Sedan kommer de andra karlarna: Konstnären, Tjuven, Prästen, Mördaren, Kanotisten. Självklart finns det ett mörker i detta, att så många män passerar. Mellan alla dråpliga scener från Andrevs barn- och tonår anas ett väldigt tufft ensamstående mamma-liv, där livet gång på gång startas om och en ny tillvaro, med en ny karl, börjar byggas upp så smått – för att sedan rasa ihop. Från sitt barnperspektiv upplever Andrev narkotikaberoende karlar, smutsiga karlar, våldsamma karlar, kontrollerande karlar. I en fullständigt vidrig scen pågår det som kunde ha blivit mammans död medan Andrev, ett barn, kramar sin hamster utan att klara av att göra någonting.
Nej, Jävla karlar är verkligen ingen lättsam komedi, som ni förstår: det är en riktigt mörk berättelse. Ändå är Jävla karlar en, på många sätt, rolig bok – Andrev Walden kan konsten att formulera sig rappt och roligt. Med värme och humor skriver Andrev om de där spännande åren, tonåren, då de flesta börjar upptäcka vilka de är. Andrevs utgångspunkt är rent av att han är en person utan egenskaper. Vägen in i vuxenlivet är lång och krokig. Förvånansvärt sent får han överraskande reda på att det enda han trodde om sin bakgrund, om sin biologiska pappa, inte är korrekt: bokens sjunde pappa, Indianen, har ingenting med amerikansk ursprungsbefolkning att göra. Uppfattningen att pappan är ”indian” är dock så stark att det är svårt att skaka av sig även sedan sanningen uppdagats. Det är en lång och krokig väg mot att upptäcka sin identitet, som sagt.
Jävla karlar är en väldigt kul bok, men skrattet tenderar naturligtvis att fastna i halsen. Ibland känner jag att jag skulle ha vilja läst boken ur mammans perspektiv, men det hade såklart varit en helt annan bok. Nu blir det något helt annat och det är inte så illa. Snarare är det imponerande att det går att skriva en bok som är både och: en sorglig och mörk berättelse om våld & fattigdom och en väldigt komisk berättelse om en uppväxt i 70-talets Sverige.
Jävla karlar
Jävla karlar gavs ut av Polaris 2023. Jag har lyssnat på den i en ljudboksversion, i inläsning av Gerhard Hoberstorfer. ISBN: 9789177953241, 9789177952008.
Äntligen sommar! Nu har det varit varmt så länge att jag rent av har glömt hur länge våren dröjde i år. Jag fick i och för sig en brutal påminnelse när jag besökte en av områdets mer skuggigt belägna lekparker. Där låg snön kvar i sina högar, men jag gissar att även den snön har smält bort nu. Det går fort när det väl sätter igång!
I år kommer vi att vara lediga mer än vanligt eftersom vi har många dagar med föräldrapenning att ta ut innan de brinner inne nästa år. Ironiskt nog har vi ovanligt lite planerat, vilket på sätt och vis är skönt eftersom det är ganska påfrestande att vara ute och resa med en 3-åring som älskar rutiner och lätt längtar hem. Det får bli lagom mycket äventyr i sommar: Öregrund, såklart, en tripp till Lycksele, midsommar i stugan… Och sedan får vi se!
Kanske hinner jag läsa ett och annat medan dottern donar på i trädgården. Hon vill helst ha sällskap när hon leker, men emellanåt kan hon leka på egen hand när vi är ute, så då kanske man trots allt kan hoppas på att kunna öppna en bok. I år har vi en specialbokcirkelträff som väntar i slutet av sommaren: vi har valt en extra tjock bok, nämligen Onda nätters drömmar av Peter Englund. Den ska jag ladda ned till min läsplatta och bära med mig vart vi nu reser.
Vill du ha tips på nyutkommet har jag en hel del på lager, både sådant som kom ut i maj och en del som kommer nu i juni:
Alla reser av Kristin Roskifte (översatt från norskan av Jenny Franke Wikberg). Jag har inte läst någon av hennes tidigare bilderböcker, men Alla reser är en fristående uppföljare till Alla räknas, som fick Nordiska rådets barn- och ungdomslitteraturpris för några år sedan – och det är ju en kvalitetsstämpel. Alla reser beskrivs som en ”myllerbok”, en bok där man får följa människor och hur deras berättelser flätas samman. Det är ungefär den typen av berättelser jag brukar gilla, så jag hoppas dottern gör detsamma.
Det har gått många år sedan jag läste Gift av Tove Ditlevsen, men den lever fortfarande kvar i minnet på något sätt. Aldrig tidigare har jag väl läst något så drabbande om att leva i missbruk. Nu kommer Ansiktena i svensk översättning av Ninni Holmqvist. Den beskrivs som Ditlevsens mörkaste bok. Jo, då måste den vara mörk… och säkert bra!
Jag håller Sofi Oksanens Utrensning för en av mina favoritböcker. Det är en oförglömlig berättelse om Estland under rysk ockupation Jag tänker ofta att jag borde läsa mer av Oksanen. Nu finns I samma flod, en essä om kriget i Ukraina. Garanterat läsvärd!
Marie Hermanson är en författare jag ofta återkommer till. Hon har ett särskilt sätt att berätta: det finns alltid någonting vagt övernaturligt och oroande i hennes romaner. Jag gillar det! Nu är hon aktuell med ytterligare en historisk kriminalroman, vilket kanske inte är de Hermanson-böcker jag gillar mest, men jo: jag vill gärna läsa ändå! Längst in i skogen heter hennes nya.
När vi lärde oss att flyga, av Jacqueline Woodson, läser jag gärna för dottern när jag får chansen! Den ALMA-prisbelönade författaren är fantastisk!
De vuxnas lögnaktiga liv, av Elena Ferrante, är en uppväxtskildring från Neapel och en bok om att upptäcka familjehemligheter och att göra sig fri från dem.
⭐⭐⭐
Betyg: 3 av 5.
De vuxnas lögnaktiga liv, av Elena Ferrante, utspelar sig, som så många andra av Ferrantes romaner, i ett Neapel där klasskillnaderna är påtagliga. I några av de tjusigare kvarteren bor Giovanna med sina hårt arbetande föräldrar: föräldrar med moderna ideal, utbildning och en förkärlek för att ge sig in i långa diskussioner om politik och kultur. I de ruffigare kvarteren, där invånarna slänger sig med napolitanska och där gangstrar och smågangstrar styr en stor del av tillvaron, bor delar av Giovannas släkt: där bor hennes faster, Vittoria, som föräldrarna har valt att ta avstånd från. Giovanna är på väg in i tonår och vuxenblivande och en nyfikenhet väcks kring Vittoria och den del av pappans uppväxt och ursprung han inte gärna pratar om. Giovanna tar kontakt med sin faster och öppnar plötsligt en dörr till familjehemligheter och lögner hon behöver konfronteras med.
De vuxnas lögnaktiga liv är en intressant uppväxtskildring, där Giovanna steg för steg kliver in i vuxenvärden och gång på gång behöver pröva och ompröva det hon trodde sig veta om sig själv, sin familj och sin omgivning. Det är skickligt beskrivet och Ferrante är också mästerlig på att skildra sitt Italien och göra Neapel levande.
Det finns mycket att imponeras av, fundera över och gilla med den här romanen. Samtidigt måste jag erkänna att jag tyckte att De vuxnas lögnaktiga liv kändes lång och stundvis rätt seg. Jag läser också med känslan av att inte riktigt förstå vad Ferrante vill säga. Här skildras relationer, sexuella övergrepp(?) och vänskaper som jag helt enkelt inte förstår. Det är sällan kul att läsa en bok där berättelsen flyger över huvudet, så, nej, det här är inte det bästa jag läst av Ferrante, men det är absolut en intressant roman.
De vuxnas lögnaktiga liv
La vita bugiarda degli adulti översattes av Johanna Hedenberg och gavs ut av Norstedts 2020. ISBN: 978-91-1-310737-0.
Elena Ferrante
Elena Ferrante är pseudonym för en italiensk författare som valt att vara anonym.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
