Januari flög verkligen förbi. Jobbmässigt hade den kunnat vara roligare. Det känns som att hela januari blev en enda lång uppstartssträcka, eftersom att jag just inte har haft några uppstartade projekt. Det är alltid lika oinspirerande, och det måste man ju få säga utan att verka illojal eller lat eller något, för det är ju inte jobbet i sig som är oinspirerande, utan situationen nä man står utan projekt, en situation som handlar mer om hur mitt jobb är organiserat än om mig.
Jag har därför gjort mitt bästa för att åtminstone proppa fritiden full med roliga grejer. Jag har exempelvis hunnit se en hel drös filmer på bio och kan särskilt rekommendera den sydkoreanska komedin Parasit. Jag och vänner har testat escape room, vilket alltså är en koncept där man löser kluriga gåtor och löser problem i ett rum och om man lyckas så kommer man ut. 🙂 Jag har ätit ett antal goda middagar, där höjdpunkten kanske var de moules frites jag åt på min födelsedag. Finns det något godare? Jag har även shoppat. Jag har strösslat pengar omkring mig på ett nytt cykelhjul (det förra var helt utslitet), en ny (fast begagnad) mobil (min förra iPhone var åtta år gammal, tro det eller ej), nya lampor till lägenheten (jepp, inspirerad av Handbok i inredning och styling), kortare hår (jag klippte topparna; någon ny frisyr är jag inte intresserad av), nya vinterskor (som gav mig inflammation i lilltån, p.g.a. mina snedställda lilltår 🙁 ), ny skrivare (den förra var över 10 år gammal och varje gång vi ville skriva ut verkade bläckpatronerna ha torkat ut…) och en ny (fast begagnad) vinterjacka. Jag vet inte när jag spenderade så mycket pengar på en och samma månad. Haha. Men det säger nog mer om min livsstil än om min shopping i januari. 🙂
I januari fick jag också chansen att testa lite VR. Här spelar jag Beat Saber och svingar alltså omkring ljussablar i takt med musiken. Hehe.
Vad jag inte har gjort i januari är att gå på Ordcafé och lyssna på Susanna Alakoski, som jag skrev om i början av januari. Det kom så mycket annat emellan. Det lär nog inte bli något författarsamtal i februari heller, men däremot kommer det säkerligen att bli mycket musik. Dels är vi ett gäng som ska gå och se Score, en konsert med spelmusik, och dels är det ju Melodifestivalen varje lördag ett tag framöver. Jippi! Jag älskar verkligen Mello. I år hoppas jag att Robin Bengtsson gör ett lika elegant och snyggt koreograferat nummer som sist. Hans bidrag i Eurovision hör till mina favoriter.
Sedan kommer jag såklart att läsa böcker, i vanlig ordning. Just nu lyssnar jag på Tara Westovers uppmärksammade självbiografiska roman Allt jag fått lära mig, som vi ska diskutera på nästa bokcirkel. Jag kan tänka mig att den ger många uppslag till diskussioner..! Har du läst?
Kommer det ut några spännande böcker i februari då? Nja, ärligt talat kanske februari snarare är en månad med fokus på lite äldre titlar – det är ju nu i februari som bokrean drar igång. En av februaris nyheter är i alla fall Norstedts Upptäck Sverige: En resa genom län och landskap, som kanske kan vara en inspiration för som är sugen på att semestra på hemmaplan. Än känns sommaren i och för sig avlägsen, men det är trots allt hög tid att planera sommarens semester för den som planerar att resa iväg.
En ny tid av Ida Jessen är en dagboksroman om en dansk lärarinna och hennes liv som änka. Betyg: 3 bilar av 5.
En ny tid av Ida Jessen börjar 1904, då huvudpersonen Lilly Høy precis har börjat arbeta som lärare på en jylländsk friskola. Inom några år har hon också gift sig med läkaren, Vigand Bagge, som är betydligt äldre än henne själv. Läsaren får följa Lilly genom hennes dagbok, som påbörjas när hon som ung lärare skapar sig en tillvaro och formar sitt liv. Sedan blir det dock en lång paus och dagboken åker inte fram på nytt förrän Vigand plötsligt har blivit sjuklig och så småningom ligger för döden. Efter hans bortgång blir det åter dags att forma sig ett liv, ett nytt liv, och Lilly har anledning att göra en del tillbakablickar till händelser i sitt liv, se tillbaka på det samhälle som har förändrats genom åren, men också att blicka framåt.
Ida Jessen räknas som en av Danmarks viktigaste författare och En ny tid har mötts med hyllningar just överallt, vad jag har sett. Jag måste dock erkänna att den inte fastnade hos mig. Jag valde att lyssna på den här boken som Radioföljetong och jag vet inte om jag var för ouppmärksam när jag lyssnade, om uppläsningen inte matchade boken eller om det var något annat, men för mig susade boken bara förbi utan att lämna några större avtryck. När jag läser om boken på kultursidor här och där inser jag att boken språk är något speciellt: poetiskt och precist. Kanske hade detta gått fram på ett bättre sätt om jag hade läst själv. För mig blev det bara en medelmåttig roman, dessutom i det lite besvärliga dagboksformatet, som ju tenderar att utelämna så mycket. Jag kommer nog ändå läsa Doktor Bagges anagram, som berättar om Lilly och Vigand från makens perspektiv. Kanske kommer den här boken växa efter den läsningen.
Originalet titel: En ny tid (danska). Översättare: Ninni Holmqvist. Uppläsare: Cecilia Nilsson. Utgivningsår: 2015 (första danska utgåvan), 2018 (första svenska utgåvan, Historiska media), 2019 (den här Radioföljetongen, Sveriges radio). Antal sidor: 220. ISBN: 9789175455778. Andra som läst: dagensbok.com, Feministbiblioteket, Som ett sandkorn.
Ida Jessen
Ida Jessen (född 1964) är en dansk författare och översättare. Hon debuterade 1989 med novellsamlingen Under sten.
Blå av Maja Lunde är en tankeväckande och berörande bok som rör sig mellan nutid och en nära framtid när vatten har blivit en bristvara och människor i Europa lever på flykt. Betyg: 4+ plasthinkar av 5.
Blå av Maja Lunde är en roman som berättas i två tidsplan. I nutid får läsaren följa Signe, en miljöaktivist och ensamseglare som nu återvänder till sin hembygd för att göra en protestaktion. Hennes hembygd har förändrats, liksom klimatet. Glaciären Blåfonna är nu på väg att smälta bort samtidigt som den också huggs bort, bit för bit, och säljs som exklusiv is till restauranger. Mannen bakom affärsidén är Signes ungdomskärlek och snart förstår läsaren att det finns flera starkt personliga skäl för Signes protest. Signe lastar sin båt med is och ger sig iväg.
I en nära framtid kretsar handlingen kring David, som är på flykt tillsammans med sin dotter. Europa är lamslaget av torka och vattenbristen har drivit människor på flykt. Familjer rivs itu, David och dottern har kommit ifrån resten av deras lilla familj, och i flyktinglägren är det stundom frustrerat och kaotiskt. Lunde är inte den första att skriva om skandinaver som drabbas av kris och krig på hemmaplan, men det är verkligen ett effektivt grepp för att beröra. Det är skam att säga, men för många av oss som inte själva har varit på flykt blir den situationen också väldigt avlägsen och svår att ta till sig. Lunde gör det levande och verklig, inte minst genom alla mångbottnade skildringar av människor och miljöer. Allt känns levande och miljöerna blir skrämmande lätta att känna igen sig i.
Ytterst är Blå såklart en tankeväckande roman om klimatet och en dystopisk berättelse om vad som kan vara att vänta om utvecklingen går åt fel håll och klimatkatastrofen blir ett faktum. Berättelsen har dock fler sidor än så och det som kanske berörde mig mest var i slutändan människorna och den kärlek som trots omständigheterna runt omkring ändå tycks vara okuvlig. På något vänster är det också en hoppfull bok. Kanske finns svaret på problemen just där: i människornas förmåga att känna och bry sig. Det gäller ju dock att människor också förstår vattnets värde, vattnet som i den här boken är både livsviktigt, livsfarligt och livsavgörande på många olika sätt, nästan övertydligt många sätt, men låt gå. Jag tyckte om den här boken riktigt, riktigt mycket.
Blå gick som Radioföljetong i Sveriges radio i somras och nu är det såklart för sent att lyssna för den som inte laddat ned avsnitten, så det är inget bra tips kanske. Om den någon gång går i repris så kan jag dock rekommendera starkt att lyssna på just den här inläsningen, där Signes röst görs av Stina Ekblad (finns det någon bättre uppläsare?!) och Davids röst görs av Christopher Wagelin. Det är verkligen ett bra grepp att ha två berättarröster när det nu är en bok som är uppdelad på precis det viset. Fler ljudboksproducenter borde plocka upp detta tycker jag.
Blå av Maja Lunde
Maja Lundes roman Binas historia blev en världssensation när den kom häromåret, har hittills sålt i 150 000 exemplar i Norge och 400 000 exemplar i Tyskland! Det var en historia som rörde sig genom tid och rum och beskrev det sköra bandet mellan bi, människa och natur, och vad som skulle kunna hända om världens bin till slut försvann. Men det var också en roman som fascinerade läsarna med sambanden mellan berättelserna, som bara skenbart var skilda från varandra.
Arbetet med Binas historia och det enorma gensvaret gjorde att Maja Lunde började planera för ett större arbete, fyra romaner som på olika sätt behandlar de skrämmande kllimatförändringar som jorden genomgår just nu.
Årets roman Blå utspelar sig liksom Binas historia under flera tidsplan, det första är året som har gått:
2017: Signe är snart sjuttio, men skräms inte av havet. Hon seglar ensam bort från sin barndomsbygd i Norge för att konfrontera mannen som hon en gång älskade. Det är bara hon, båten som heter ”Blå” och en märklig last.
2041: David tycker att han är för ung för att vara far, ändå har han blivit ensam med sin lilla dotter. De två är på flykt genom ett Sydeuropa som är drabbat av torka, där nord står mot syd, och där vattnet inte längre räcker till oss alla. Allt förändras den dag då de upptäcker en segelbåt i en övergiven trädgård långt inne i landet.
Maja Lunde har skrivit manus för film och tv, och givit ut flera böcker för barn och ungdom, bland annat serien Världens bästa gäng och Battle. Binas historia är hennes första roman för vuxna och har sålts till femton länder. Maja Lunde är bosatt i Oslo.
En dystopisk roman om en framtid som inte känns alltför avlägsen
Förlagets beskrivning
Originalets titel: Blå (norska). Översättare: Lotta Eklund. Uppläsare: Stina Ekblad och Christopher Wagelin. Utgivningsår: 2017 (första norska utgåvan), 2018 (första svenska utgåvan, Natur och kultur), 2019 (den här Radioföljetongen, Sveriges radio). Antal sidor: 359. ISBN: 9789127157415.
Maja Lunde
Maja Lunde (född 1975) är en norsk författare, främst känd för romanerna Binas historia och Blå, som är de första delarna i en tänkt kvartett om klimatfrågan.
Kom så drar vi! av Josefiné Josefsson kretsar kring en ung kvinna som lever sitt liv i ett högt tempo. Livet snurrar snabbt mellan fester, killar och ett hem där en mamma är påtagligt frånvarande. Plötsligt får hon beskedet: hon har blivit utvald att vara Stadens Stjärna. Som Stadens Stjärna kommer hon att få gå längst fram i paraden på studentdagen och att få hålla ett nyårstal, men framför allt är det nu som alla dörrar kommer att öppnas och livet ta en ny riktning. Det här är en novell med lika högt tempo som huvudpersonens liv och språket är lekfullt och fullt av liv, precis som hos en gymnasiestudent på väg ut i vuxenlivet. Jag älskar när författare tar ut svängarna med språket och det här är därtill en både mörk och rolig berättelse. Riktigt bra!
Betyg: 4+ hamburgertallrikar av 5.
Utgivningsår: 2019 (Novellix). Antal sidor: 23. ISBN: 978-91-7589-337-2.
En familjemiddag
Nobelpristagaren Kazuo Ishiguro har skrivit ett par av mina favoritromaner och med novellen En familjemiddag blir jag återigen tagen över hur mycket författaren lyckas skildra mellan raderna. Berättelsen kretsar kring en sargad familj som återses efter en tid när var och en har haft sina bekymmer på sitt håll: en son och en dotter återvänder till sitt föräldrahem, där pappan är ensam kvar, änkling, och med ett konkursat bolag bakom sig. Sonen har gjort föräldrarna besvikna och vet inte hur länge han ska stanna, vilket också är en besvikelse. Hos dem alla finns den störande tanken på den fru och mor som dött, förgiftad av fugufisk. Nu samlas de runt bordet på nytt. För att äta fisk. Det finns många bottnar i den här vemodiga berättelsen. Ett fantastiskt exempel på riktigt bra novellkonst.
Betyg: 5 modellbåtar av 5.
En familjemiddag av Kazuo Ishiguro
Originalets titel: A Family Supper (engelska). Översättare: Rose-Marie Nielsen. Utgivningsår: 1983 (första brittiska utgåvan), 2018 (första svenska utgåvan, Novellix). Antal sidor: 24. ISBN: 978-91-7589-283-2.
Den blå karbunkeln: Ur Sherlock Holmes äventyr
Den blå karbunkeln av Arthur Conan Doyle är en mysig liten deckargåta med Sherlock Holmes och dr Watson i huvudrollerna. En oerhört värdefull ädelsten, stulen från en grevinna, har upphittats inuti en gås som en man har slängt ifrån sig i ett tumult på gatan. Efter sig lämnade han även sin illa medfarna hatt. Finns där alla ledtrådar som behövs för att gå till botten med vem som stulit grevinnans ädelsten? En pusslig och trevlig liten deckare i juletid.
Betyg: 4 tidningsnotiser av 5.
Den blå karbunkeln av Arthur Conan Doyle
Originalets titel: The Adventure of the Blue Carbuncle (engelska). Översättare: Tom Wilson. Utgivningsår: 1907 (första svenska utgåvan i samlingen Sherlock Holmes Äfventyr, Björck & Börjesson), 2015 (den här utgåvan, Novellix). Antal sidor: 36. ISBN: 978-91-7589-102-6.
Kräftfångst
För några år sedan läste jag Pooneh Rohis debutroman Araben och blev djupt berörd. Jag har än idag inte läst någon som på ett skarpare sätt har lyckats förmedla den förlust det innebär att lämna sitt hemland och omfamna en ny kultur (eller att inte göra det). Kräftfångst är en novell på samma tema. Den här gången är det en ung man som har huvudrollen. Han befinner sig på sommarstället tillsammans med sin livskamrat, infödd svenska, och deras barn. Det är dags att plocka upp kräftor ur sjön och de ror ut med båten i mörkret. ”Jag ger dig minnen nu”, tänker han. Men vad har det för pris? Jag blev väldigt berörd även av Rohis novell om att försöka hantera och leva i två kulturer. En fantastisk berättelse som trots sitt ringa sidantal rymmer väldigt mycket.
Betyg: 5 studentrum av 5.
Kräftfångst av Pooneh Rohi.
Utgivningsår: 2019 (Novellix). Antal sidor: 19. ISBN: 978-91-7589-302-0.
Du & jag av Katarina von Bredow är en mellanåldersbok om vänskap, kärlek och om att höja sin status i klassen. Som vuxen läsare är det en en oväntat fängslande bok som får mig att kastas tillbaka 20 år i tiden. Betyg: 4 väggmålningar av 5.
Du & jag av Katarina von Bredow är en ungdomsbok där läsaren får följa 12-åriga Andreas. Boken riktar sig till läsare i mellanåldern, men som vuxen kastas jag tillbaka till mellanstadiet och minns hur det var. Jag minns hur det var att gå i skolan, där alla hade sin plats i hierarkin: vissa hade hög status medan vissa hade låg status och ytterligare andra var ett slags kameleonter som kunde växla mellan alla grupperingar. Och någonstans där ovanför finns de med allra högst status: de äldre, de på högstadiet. Andreas hör till de med lägre status. Det innebär bland annat att han och granntjejen Alicia kan göra sällskap till skolan, men när skolan närmar sig springer Alicia i väg så att de inte går in genom skoldörren tillsammans. Det är inte lätt att få ihop de två olika Alicia: den som Andreas tycker så mycket om och pratar med på väg till skolan och den som sedan rusar iväg, sminkar sig och hänger efter skolans mer populära personer, trots att de ofta är taskiga mot henne.
Plötsligt ställs dock saker på ända. Kevin, klassens mest populära kille, han som alltid vinner danstävlingarna när det är disco och som brukar driva med Andreas och kalla honom för ”Professorn”, råkar stöta ihop med Andreas när han är ute med sitt gäng, utrustade med sprejflaskor. Utan att Andreas riktigt hinner förstå vad som händer har han följt med dem och börjat måla en betongvägg. Andreas är riktigt duktig på att teckna och måla och han får snabbt snits på sprejmålandet och gör några riktigt fina mangateckningar. Plötsligt är han inte bara ”Professorn” utan någon som de andra blir imponerade av och ser som en i gänget, en i Deco Army, en hemlig grupp med ambitionen att omvandla fula betongväggar till något bättre.
Du & jag är en fin bok om att hitta sin plats i en mellanstadieklass med knivskarpa fack för elever med olika status. I verkligheten är det förmodligen svårt för de flesta att röra sig mellan olika grupperingar, men jag gillar att Andreas faktiskt gör det och gör det utan att tappa bort sig själv. Kan man vara både snäll, omtänksam och ambitiös i skolan och ändå få hänga med de populäraste eleverna och umgås med en söt klasskompis? Man hoppas! Jag blev glad och upplyft av den här boken, som är en fin bok om vänskap och första förälskelsen. Boken behandlar också en del andra sidospår, som kanske gör att boken i slutändan blir lite spretig, men det är min enda invändning mot denna i övrigt väldigt läsvärda bok.
Om det alltid fick vara så här lätt. Om vägen till skolan vore längre. Men det är den ju inte. När de passerar kiosken tar Alicia av sig vantarna och mössan och trycker ned dem i skolväskan. Hon drar fingrarna genom det blonda håret så att det ringlar mjukt över det blåspräckliga tyget i jackan. Sedan sneddar hon uppför slänten mot skolgården.
Han vet att det inte är meningen att han ska följa efter. Han vet att hon gör det just för att hon inte ska behöva gå in i skolan tillsammans med honom. Det är inget hon har sagt. Inget de har bestämt. Han bara vet det ändå. Men han vet inte säkert vilket som är det viktigaste skälet, om det är att hon ska slippa visa sig tillsammans med honom, eller att hon sa hinna fixa till sig innan någon ser henne. Försvinna in på toan en stund och måla linjer kring ögonen och mascara på fransarna.
Katarina von Bredow (född 1967) är en svensk författare. Hon debuterade 1991 med Syskonkärlek och har därefter skrivit ett flertal böcker från barn och unga. Katarina von Bredow har en hemsida.
Sluta aldrig gå av Christina Rickardsson är en otroligt gripande bok om författarens tid som gatubarn och om att göra en återresa. Betyg: 4 isglassar av 5.
Sluta aldrig gå av Christina Rickardsson, eller Christiana, som är hennes brasilianska namn, är en självbiografisk bok där Rickardsson berättar om sin uppväxt i São Paulo och i Vindeln. Hennes första åtta år lever hon på gatan i Brasilien tillsammans med sin mamma och lillebror. Mamman är kärleksfull och gör vad hon kan för att lära sina barn att bli bra människor, men omständigheterna är svåra och nöden är stor. I perioder förefaller mamman heller inte vara närvarande och lilla Christianas trygga punkt blir då vännen Camile. De leker och busar som vilka barn som helst, men tvingas också leta mat i soporna, vittja folks fickor och göra vad de kan för att överleva från en dag till en annan. Vänskapen är stark och utgör en av få trygga punkter i en hård värld. Plötsligt rasar allt dock samman: Camile blir ett av alla de barn som brutalt avrättas med en kula i pannan, som om hon och de andra gatubarnen vore ohyra. Det är 90-tal, men enligt författaren förekommer det fortfarande att gatubarn i Brasilien blir avrättade, ofta av civila poliser.
Christianas värld är verkligen rå. För mig, som vuxit upp under extremt trygga förhållanden i lugna, lilla Sverige går det inte ens att ta in. Hjärtat går sönder när jag ser 7-, 8-åringar omkring mig och påminns om hur liten man är i den åldern. I den åldern tvingades Christiana se och uppleva sådant som ingen borde få uppleva.
Åtta år gammal kommer livet dock att ta en ny vändning för henne. Christiana hamnar på barnhem, skiljs från sin mamma och blir snabbt adopterad av ett par från Vindeln i Sverige. Christiana blir Christina och får tillsammans med sin bror ett nytt hem i en norrländsk småstad. Kontrasterna är enorma och omställningen är inte lätt.
I den här boken berättar Christina om sin livsresa och också om den återresa som hon gjorde 2015 i förhoppningen om att få återse sin mamma och få svar på frågor hon burit inom sig.
Det här är en på många sätt gripande och tänkvärd berättelse och det är omöjligt att inte bli berörd av Christinas otroliga resa. Vilka prövningar somliga människor råkar ut för! Jag läser och påminns också om vilken styrka som vi trots allt kan bära på. Det här är verkligen en bok som får tankarna att snurra och som tydliggör vilka enorma klyftor och ojämlikheter det finns i världen.
Jag vaknade av att en polis pratade med mamma. Jag hörde honom säga något i stil med: Antingen du eller din dotter, du bestämmer.
Mamma svarade inte utan la bara min överkropp, som vilat mot hennes knä, på betonggolvet och bad mig hålla i Patrique. ”Jag är snart tillbaka”, sa hon. Jag frågade vart hon skulle, men hon hyssjade mig och sa att jag inte skulle oroa mig. ”Har jag inte alltid kommit tillbaka till dig?” frågade hon och log. Hennes leende nådde inte ögonen. Jag vet att hon såg hur orolig jag var. Jag tittade från henne till polisen och tillbaka på henne. Jag hörde hur han otåligt bad henne följa med. Mamma ställde sig upp och innan hon vände sig om, såg jag hur hennes blick förändrades. Hon såg stark ut.
Ur sluta aldrig gå av Christina Rickardsson
Sluta aldrig gå av Christina Rickardsson
Utgivningsår: 2016 (första utgåvan, Forum). Antal sidor: 240. ISBN: 9789137146256.
”Jag är född i Brasiliens vildmark och bodde i en grotta tills jag var ungefär fem år gammal. Därefter flyttade min mamma och jag in till en av São Paulos många kåkstäder – en rent livsfarlig miljö för ett barn att växa upp i. Jag fick tidigt lära mig att inte lita på polisen eller andra vuxna. Ofta fick jag klara mig själv och jag fick även ansvara för min lillebror innan jag slutligen hamnade på barnhem. Ett år senare, när jag var åtta år, adopterades jag bort till en familj i Vindeln i Västerbotten.”
Christina berättar om sitt liv som gatubarn i Brasilien, om svält, misshandel och separation. Om uppväxten i Sverige och alla kulturkrockar som uppstod när hon kom till det lilla samhället i Norrland. Hur hon har bearbetat sina upplevelser i vuxen ålder och börjat bygga upp ett nytt liv. Och när hon behöver fylla på med kraft och energi har hon ett speciellt knep: Hon kastar sig ut från ett flygplan och faller fritt i sextio sekunder innan fallskärmen vecklas ut. Att landa på fötterna är bra att kunna i många sammanhang!
Det här är en berättelse om kärlek, sorg, vänskap och förlust. Christina berättar om att överleva, om hur vitt skilda världar har format henne och hur hon har kämpat för att få ihop sina två jag.
Förlagets beskrivning
Christina Rickardsson
Christina Rickardsson (född 1983 som Christiana Mara Coelho) är en svensk författare, föreläsare och äventyrare. Hon har en hemsida, en Facebooksida och instagrammar under @christina_rickardsson.
För många år sedan insåg jag det ointressanta i att utse ”årets bästa bok” och faktiskt syfta på de böcker som kommit ut under året. Jag läser böcker från blandade år, så därför har jag istället valt att plocka fram mina favoriter från årets läsning, vilket såklart kan vara en bok utgiven för 100 år sedan likväl som en nyare titel. Men det sagt så är det ju fortfarande lite kul att vaska fram bra böcker från enskilda år. Jag har därför lite av en tradition att utse favoriter för tre år sedan. 🙂 På tre år hinner jag läsa ikapp och få ihop fler böcker från just det utgivningsåret. Nu har turen alltså kommit till 2017, ett utgivningsår från vilken jag har läst 46 böcker.
En kul grej med att blicka bakåt är att en del böcker tenderar att växa medan andra med tiden inte visar sig vara fullt så minnesvärda som jag kanske först trodde. Efter att ha vänt och vridit på 2017 års böcker så fastnade jag i alla fall till slut för Musan av Jessie Burton, mest för att den var en sådan härlig bladvändare och för att jag älskade att läsa om skapandets kraft. Boken handlar också om kärlek och om inbördeskrigets Spanien. En bok med flera lager, med andra ord, men främst en bok som helt enkelt är fängslande och svår att lägga ifrån sig. Ibland älskar jag att läsa böcker där mycket utspelar sig mellan raderna och där språket är något speciellt, men ibland vill jag verkligen bara läsa de här bladvändarna. Så, ja, det fick bli Musan!
Bra böcker blir ofta tolkade som film (eller som serie), med blandat resultat. I år har vi i vanlig ordning en hel del att se fram emot av den varan. Här är några filmatiseringar att hålla koll på.
Pelle Svanslös-böckerna har fått ett nytt liv på senare år tack vare att det har gjorts nya, moderniserade berättelser. Redan nu i januari (17/1) är det premiär för en ny filmversion, något för de minsta. Jag kommer knappast att gå och se, men om jag hade haft barn i lämplig ålder hade jag absolut släpat med dem till bion. Pelle Svanslös är supermycket nostalgi för mig och jag älskar att berättelserna om honom utspelar sig i Uppsala, som ligger i mina hemtrakter, kan man väl säga.
Doktor Dolittle är en karaktär i 100 år gamla barnböcker, skrivna av Hugh Lofting. I år kommer en film som kretsar kring läkaren och veterinären dr Dolittle. Jag kommer förmodligen inte att gå och kolla, mest för att den här filmen beskrivs som en familjefilm och det brukar inte båda gott (sorry!). I teorin låter det ju dock supermysigt med en excentrisk man som omger sig av en väldig massa djur. Premiären är redan nu i januari (24/1) och filmen heter kort och gott Dolittle i Sverige.
Det blir många barn- och familjefilmer i den här listan, inser jag, men det verkar vara ett sådant år. I år kommer ytterligare en film baserad på Martin Widmarks böcker om LasseMajas detektivbyrå. Den 7:e februari kommer LasseMajas detektivbyrå – Tågrånarens hemlighet. Återigen: ingenting jag kommer att gå och se, men säkert en mysig film för familjen.
På Alla hjärtans dag, 14:e februari, är det, lämpligt nog, premiär för den senaste filmatiseringen av Jane Austens klassiska kärlekskomedi Emma.
Jag tror att jag skrev om den här filmen redan förra året, men ibland tar filmproduktioner oväntat lång tid. Under 2020 lär det i alla fall bli premiär för den senaste filmversionen av Jack Londons klassiker Skriet från vildmarken (Call of the wild). Det här är alltså en spelfilmsversion med Harrison Ford i rollen som John Thornton. Sverigepremiären planeras till den 21:a februari.
H.G. Wells klassiska skräckis The Invisible Man har filmatiserats förut, men i februari är det premiär för en ny version. Jag har faktiskt inte läst boken och jag kommer nog inte se filmen heller. Skräck är inte min genre (eftersom jag är mörkrädd). Premiär den 28/2.
I år väntas en ny Bondfilm. Nu kanske man inte direkt tänker på böcker när man tänker på James Bond, men någonstans i begynnelsen så kommer ju faktiskt huvudpersonen från Ian Flemings romaner. Den 3:e april är det premiär för No Time to Die.
Den hemliga trädgården av Frances Hodgson Burnett är en klassiker som många har läst. Nu kommer den i en ny filmversion. Svenskt premiärdatum är lite oklart, men förmodligen bli det i april någon gång, för då går den upp på bio i många andra länder. Med kändisar som Colin Firth m.fl. tror jag absolut att den kommer att gå på bio även i Sverige.
Har du läst bestsellern Kvinnan i fönstret (The Woman in the Window) av A. J. Finn? Jag är förmodligen den enda personen i världen som inte har läst Finns hyllade deckare. I år kommer den i alla fall i filmversion med Amy Adams (en av mina favoriter!) i huvudrollen. Det verkar inte vara helt klart med svenskt premiärdatum, men världspremiären är i alla fall i maj.
Filmatiseringarna av Agatha Christies klassiska deckare fortsätter! Kanske har du sett Mordet på Orientexpressen, som kom för några år sedan? Jag tyckte att den var riktigt snyggt gjord och därför är jag såklart sugen på att se årets Christie-deckare: Döden på Nilen. Premiärdatumet är den 9/10.
Roald DahlsHäxorna blir film (igen). Kul! Hans böcker är så fantasifulla, roliga och samtidigt tänkvärda. Kalle och Chokladfabriken är ju helt otrolig, både som bok och film, så det känns helt klart spännande med nyfilmatisering av Häxorna. Det är inget premiärdatum satt i Sverige än, men den kommer att gå upp på bio i oktober på många andra håll, så den kommer säkert även till Sverige i höst.
Normala människor av Sally Rooney blev en av förra årets mesta snackisar. Jag har inte läst (ännu), men det är hur som helst en väldigt hyllad relationsroman. Under 2020 blir den till TV-serie. Var och när den kan ses i Sverige vet jag inte, men tids nog kommer den säkert att nå hit.
Jag tyckte inte att Celeste NgsSmå eldar överallt var riktigt så bra som jag kanske hade hoppats (med tanke på alla hyllningar!). Den kändes lite övertydlig och sökt, men visst hade den också mycket tänkvärt. Det är en bok som vrider och vänder på moderskap från alla möjliga håll. Nu blir den till miniserie med Reese Witherspoon och Kerry Washington som producenter. Även här vet jag inte när den kan tänkas komma till Sverige.
Liane MoriartysBig little lies (Stora små lögner) blev ju minst sagt en succé när den filmatiserades och gick som tv-serie. Nu gör man, föga förvånande, ett försök med en annan av Moriartys romaner: Nio främlingar. Även denna gång är t.ex. Nicole Kidman inblandad. Svenskt premiärdatum har jag ingen koll på just nu.
Snabba cash har redan filmatiserats men det räckte tydligen inte. Nu blir den även till TV-serie på Netflix, en spinoff, om jag förstår det rätt. Och varför inte? Jag förstår absolut att man vill mjölka lite mer ur Jens Lapidus kittlande berättelse som bland annat rör sig bland knarkhandlare i Stockholm. Efter succén med Störst av allt finns det förmodligen mer sug efter berättelser om folk om rör sig bland den absoluta gräddan i samhället, precis som JW i Snabba cash. Serien kommer att spelas in under 2020, så jag vet inte om den också hinner lanseras hos Netflix under året, eller om den börjar läggas ut först 2021.
Apropå Netflix. Efter succén med filmatiseringen av Störst av allt har Netflix fortsatt att satsa på ännu mer svenskt. Nästa svenska bok att förvandlas till serie är Fredrik Backmans sorgliga feelgood-berättelse Folk med ångest (ja, det är en mörk bok fylld av humor, så jag vet inget bättre sätt att beskriva den). Det kan bli hur pajigt sm helst, eller hur bra som helst, känner jag. Backman har fyllt boken med en brokig blandning människor och det kan nog lätt bli lite överspelat och konstigt på film, men vi får väl se! Felix Herngren regisserar och även den här gången sker alltså inspelningen nu under 2020, så jag vet inte när den börjar visas.
Handbok i inredning och styling av Frida Ramstedt är en användbar och inspirerande kunskapskälla att ösa ur för att göra hemmet mer hemtrevligt och välfungerande. Betyg: 5 gyllene rektanglar av 5.
Handbok i inredning och styling av Frida Ramstedt är precis vad det låter som – en riktigt rejäl och pålitlig kunskapskälla för den som vill lära sig mer om heminredning och få nya idéer till hur ett hem kan inredas på bästa sätt. Jag betraktar inte mig själv som speciellt heminredningsintresserad. Det som ändå gjorde mig intresserad av Ramstedts bok är dels att jag vet att hon, i likhet med mig, har ett stort intresse för hållbar utveckling och dels att jag läste att den här boken är helt fri från flashiga foton över perfekta hem. Jag är nämligen sjukt ointresserad av att se tillrättalagda bilder från influerares helsponsrade hem och att läsa inredningsreportage som är rena reklamuppslag. Det enda som betyder något för mig är att vårt hem är trivsamt och att det rent praktiskt fungerar för det vi vill kunna göra där. Det kändes därför lockande med en bok som tar fasta på just detta: heminredningens konst snarare än köret med säsongens färger, möbler, detaljer, kök, badrum. Jag har inget intresse av att läsa om vilket kök man ska ha just nu, dels för att jag tycker att det är sinnessjukt att slänga ut fungerande och relativt nya kök, dels för att jag bor i hyresrätt och inte ens kan göra sådana ingrepp i mitt hem.
Med denna långa utläggning kring varför jag inte gillar heminredning 😉 kan jag alltså konstatera att jag verkligen gillar den här boken! Jag lånade den på biblioteket, men inser att jag helst vill ha ett eget exemplar så att jag kan ha den att hålla i när det börjar kännas som att det är dags att göra någon förändring här hemma. Den här boken är verkligen otroligt användbar och praktisk!
Ramstedt går grundligt igenom basprinciper och tumregler som många inredare använder sig av och går sedan mer på djupet kring teman som färgsättning, belysning och stylingknep. Det finns massor med handfasta råd kring allt från hur man kan tänka när man inreder ett hus från en viss tidsepok till hur man fluffar till kuddar på ett bra sätt. Det finns tydliga illustrationer och begripliga förklaringar som är otroligt hjälpsamma för att förklara allt från hur tavelväggar kan göras harmoniska till hur man med inredningstricks kan få ett rum att kännas större (eller mindre och mer ombonat). Det är verkligen en faktaspäckad och ändå lättsam och användbar bok. Jag känner mig otroligt inspirerad till att göra förbättringar hemma. Det som känns bra (för mig) är alltså att förbättringarna inte handlar om att springa till Svenskt Tenn och köpa ”rätt” ljusstake (obs: jag älskar Svenskt Tenn) utan om hur man mer eller mindre med det som redan finns kan ordna sitt hem så att det blir så som man vill ha det. För egen del skulle mycket kunna göras till det bättre här hemma om vi bara gjorde något så enkelt som att hänga om några av våra lampor (och eventuellt köpa ett par nya).
Det här är en kanonbra bok, som förmodligen uppskattas mycket av den heminredningsintresserade och som uppenbarligen uppskattas av den som tror sig vara rätt ointresserad av att fixa i hemmet.
Handbok i inredning och styling av Frida Ramstedt
Illustratör: Mia Olofsson. Utgivningsår: 2019 (första utgåvan, Roos & Tegnér). Antal sidor: 239. ISBN: 978-91-88743-12-1.
Idag kan vi mer än någonsin tidigare om inredning och design. Eller rättare sagt: vi vet väldigt mycket om prylar, möbler och trender. Samtidigt har många dålig koll på de grundläggande principerna inom inredning och styling. Trots att vi spenderar alltmer pengar på inredning och på att renovera hemma är det förvånande få som är nöjda och tycker sig få till helheten. Hur ska man egentligen bära sig åt för att skapa ett välfungerande och harmoniskt hem?
Frida Ramstedt tycker det är dags att vi börjar fundera mer på hur och inte bara vad vi ska styla med. I Handbok i inredning presenterar hon en verktygslåda av tankeredskap som hjälper dig att se på inredning och styling med nya ögon, så att du kan skapa ett hem som just du trivs i. Den här inredningsboken innehåller inga glossiga foton på stylade miljöer. Den bjuder istället på pedagogiska förklaringar, i text och tecknade illustrationer, av stylisternas hemliga knep och grundläggande tumregler som alla kan ha glädje och nytta av, oavsett stil och smak.
Se den som en notbok fylld av melodier och ackord som hjälper dig att komponera ett mer harmoniskt och hemtrevligt hem.
Förlagets beskrivning
Frida Ramstedt
Frida Ramstedt är en svensk bloggare, inredare och trendspanare. Hon driver Skandinaviens största inredningsblogg, Trendenser och finns även på Instagram under @trendenser.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
