Har ni också ett helt gäng olästa böcker i bokhyllan? Jag har en hel bokhylla fylld av dem (obs: en extra smal hylla, så den rymmer inte så många böcker) och jag har även en ”hel del” e-böcker. Så många böcker, så lite tid. Jag är faktiskt rätt duktig på att läsa böcker jag har hemma, men jag läser inte i någon speciell ordning, så det finns tyvärr en del böcker som har blivit stående i många år. Och då menar jag många år.
För över ett år sedan bloggade jag om några av mina värsta hyllvärmare och nu inser jag att jag fortfarande inte har läst en enda av dem. Jag har dessutom identifierat ytterligare några olästa böcker inköpta vid 10-talets början: Agaat och Ypsilon. Jag ser att en del bokbloggare gör en rensning emellanåt, att de helt enkelt erkänner att vissa böcker aldrig kommer att bli lästa. Kanske borde jag göra något liknande? Det är dock på det viset att i stort sett alla mina böcker är sådana som jag har skaffat mig för att jag verkligen vill läsa (eller önskat mig av samma anledning). Jag brukar inte impulsköpa böcker och brukar inte ta emot recensionsexemplar heller, för den delen. Så mina böcker får allt stanna i hyllan och vänta på sin tur!
Jag har redan plockat fram böcker jag vill läsa i sommar, men i höst ska jag definitivt läsa en riktigt gammal hyllvärmare. Något förslag på vilken?
Marlene van Niekerks hyllade roman Agaat om apartheid, Sydafrika och om en lantbrukarhustru och hennes svarta skötare.
P. C. JersildsYpsilon, där han återvänder till tidigare romanfigurer. Jag tror den är riktigt underhållande, kanske i klass med den finfina novellen Författarnas himmel, som jag läste för inte så länge sedan.
Jonas BrunsSkuggland, som belönades med Sveriges radios romanpris 2013 med motiveringen ”för en bråddjup berättelse om längtan och svek där läsaren själv får förtroendet att lägga pusslet”.
Bokklubben vid livets slut av Will Schwalbe känner jag i ärlighetens namn inte till så mycket om. Men den har en så lockande form tycker jag. Det är ofta ett gott tecken.
Jag har läst ett gäng noveller och här kommer några minirecensioner:
De är vi
De är vi, av Björn Hedensjö, är en facknovell, en liten essä, om tolerans och medmänsklighet. Hedensjö börjar med att berätta om diplomaten Chiune Sugihara, som under Andra världskriget skrev ut japanska visum, dag som natt, för att rädda judar undan förföljelsen i Litauen. Han gjorde det utan någon egen vinning, för att han stod upp för det som kändes rätt. Så önskar vi att alla vågade göra, men verkligheten ser inte ut så. Vad är det som gör oss hjälpsamma? Vad är det som gör oss fördomsfulla? Kan man göra något åt det? Detta diskuterar Hedensjö på ett enkelt och ändå intresseväckande sätt. Den kom ut första gången 2014, en tid då jag föreställer mig att den här boken var ännu mer aktuell än vad den är idag. Som jag minns det var det vid den här tiden som tiggare började bli en vanlig syn i svenska städer. Det var också året då den dåvarande statsministern Fredrik Reinfeldt höll sitt berömda ”Öppna era hjärtan”-tal och Sverigedemokraterna fortfarande var ett parti som just såpass hade kommit in i riksdagen. Det är mycket som har hänt sedan dess, tycker jag. Tiggare har blivit vardag, flyktingar tas inte emot med öppna armar på samma sätt som tidigare. Fortfarande känns De är vi aktuell och intressant.
Betyg: 3+ tågperronger av 5.
De är vi av Björn Hedensjö
Utgivningsår: 2014 (första utgåvan, Novellix). Antal sidor: 28. ISBN: 978-91-7589-046-3.
Ella gör sig fri
Ella gör sig fri av Karin Boye är en klassisk novell om en kvinna som lever i en tärande relation. Hon beklagar sig för sin väninna, berättar om en livssituation där hon själv sliter och tar extraarbeten för att finansiera hennes karls festande. Han är otrogen och otrevlig, hånfull. Det är svårt att förstå varför hon stannar. Hennes moder är upptagen med sitt egna ältande. Till slut måste Ella fatta ett beslut om hur hon ska gå vidare med livet, hur hon ska bli fri. Novellen slutade inte som jag trott och på något sätt gjorde det mig faktiskt lite besviken! Men det var helt klart en novell som väckte många tankar och känslor. En rik liten berättelse.
Betyg: 3+ skjortor av 5.
Ella gör sig fri av Karin Boye
Utgivningsår: 1940 (första publiceringen, i Ur funktion), 2017 (den här utgåvan, Novellix). Antal sidor: 22. ISBN: 978-91-86847-42-5.
Fantasy
Fantasy av Malte Persson består av en kvinnas återberättelse av det ofullbordade filmprojektet Hemligheten, en berättelse där fantasy ska möta Stureplan. Här finns Den sorgsne prinsen och Dvärgen, karaktärer i filmen eller män hon faktiskt dejtar? Fantasy är verkligen en annorlunda berättelse med mycket lek med metafiktion. Det är ett intressant bygge, men ärligt talat föll det mig inte i smaken. Det här blev rörigt och svårt att följa, tyvärr ingen novell som berörde mig speciellt mycket.
Betyg: 2 barer av 5.
Fantasy av Malte Persson
Utgivningsår: 2013 (första utgåvan, Novellix). Antal sidor: 28. ISBN: 978-91-86847-95-1.
Öknens alla blommor
Öknens alla blommor av Per Olov Enquist är en novell som verkligen överraskade mig. Jag tänker på Enquist som en författare fast förankrad i Sverige (och Västerbotten), men här är huvudpersonen en amerikan, som ger sig iväg mot Nevadaöknen. I baksätet sitter hans två bonusbarn. Han har precis blivit lämnad av deras mamma, som ska komma och hämta barnen dagen därpå. Det blir en inre resa och en ödesdiger resa där ingenting dramatiskt egentligen händer i klartext, men där man förstår att det inte kommer att sluta speciellt bra. Jag blev verkligen berörd av den här berättelsen och jag sögs verkligen in i miljön och handlingen. En riktigt bra novell!
Betyg: 5 blommor av 5.
Öknens alla blommor av Per Olov Enquist
Utgivningsår: 1974 (första publiceringen, i Berättelser från de inställda upprorens tid, utgiven av Norstedts), 2017 (den här utgåvan, Novellix). Antal sidor: 27. ISBN: 978-91-7589-227-6.
Bakvatten av Maria Broberg är en väldigt fin släktberättelse om oförenliga livsval och familjehemligheter, fantastiskt bra inläst på dialekt! Betyg: 4 kastspön av 5.
Bakvatten av Maria Broberg följer några livsöden i ett västerbottniskt inland från 50-talet till nutid. Läsaren får följa Assar och hans olyckliga kärlek till Margareta. Margareta är gift med Hebbe och har ett äktenskap som i och för sig är fyllt av musik och glädje, men som ändå verkar ha ingåtts av rent praktiska skäl. Ett barn finns i bilden, Håkan, men det är inte Hebbe som är pappan, även om Håkan och Hebbe har en väldigt fin fader-son-relation. Det blir inte Margareta och Assar, trots deras starka förälskelse. Inte ens när Hebbe oväntat går bort kan Assar och Margareta leva ihop. Istället träffar hon Lars och de skaffar sonen Nilas, trots att de inte är gifta. Det höjs på ögonbrynen över detta. Fördomarna flödar i den lilla byn. Livet med Lars blir ensamt. Lars slits mellan sina två liv: livet med Margareta och barnen och livet med renarna. Som same är inte livet enkelt. Även här finns fördomar. Fördomar och förtryck. Alla i boken är trängda i olika roller och snäva ramar, alla slits mellan olika livsval och vägar ut. En svår vändpunkt i livet kommer också när Nilas plötsligt försvinner, som ett mysterium. Det blir en sorg som följer genom livet och läsaren får inte veta förrän alldeles mot slutet vad som egentligen hände.
Jag tycker om den här boken. Det finns en spänning och laddning hela tiden, trots att det inte alls är en deckare. Det är nog berättandet som gör det, att berättelsen bärs av de olika huvudpersonerna och förflyttar sig i tid och rum. Allt vecklar ut sig på ett elegant sätt till det kommer fram på slutet vad som egentligen hände. Längs vägen är det en berörande bok med intressanta livsöden. Jag fastnar verkligen för Assar och hans kärlek till den äldre Margareta. Jag fastnar också för Margareta, som är så sliten mellan sina liv – det liv hon faktiskt lever och det liv hon drömmer om, i den mån det kan uppnås. Jag tänker mycket på hennes liv som ensam med sina barn och de fördomar som riktas mot henne och pappan till det yngsta barnet, en same som hon inte är gift med. Det är svårt att förstå att det kan vara något kontroversiellt med det, men i den här boken skildras verkligen hur smärtsamt det kan vara att sticka ut. Det gäller inte bara Margareta. Det finns oerhört otrevliga mobbingscener i den här boken.
Bakvatten är verkligen en stark roman med många lager. Jag tyckte väldigt mycket om den och jag kan särskilt rekommendera att lyssna på ljudboken, som är trevligt inläst på dialekt av Elias Dahlgren. Språkliga finesser faller ofta bort i ljudboksversionen, men här kommer berättandet och språket verkligen till sin rätt.
Bakvatten av Maria Broberg
Uppläsare: Elias Dahlgren. Utgivningsår: 2020 (första utgåvan, Norstedts), 2020 (den här ljudboken, Norstedts). Antal sidor: 270. ISBN: 9789113098593, 9789113098470.
Bakvatten är berättelsen om de människoöden som knyts ihop av pojken Nilas försvinnande i Västerbottens inland i mitten av sextiotalet, om före och efter.
Alla tror att Nilas har drunknat, att han har försvunnit i Vindelälvens vatten. Men Nilas ligger gömd under mossan med isblommor på kinderna, bredvid sugande myrmarker och ilande små skogsbäckar, på platsen där Hebbe dog. Det ska dröja många decennier innan vårfloden avslöjar vad som egentligen hände.
Bakvatten handlar om Assars förbjudna kärlek till Margareta, om Håkan som vill ha en pappa men som får en lillebror, och om Håkans sambo Petra som många år senare inte står ut längre utan vill att han berättar sanningen.
Det är en roman om ensamhet, längtan, byskvaller och hur långt samvetet kan sträcka sig.
Förlagets beskrivning
Maria Broberg
Maria Broberg (född 1977) är en svensk författare, kommunikatör och politiker. Bakvatten är hennes debutroman. Maria Broberg har en hemsida.
Sen for jag hem av Karin Smirnoff är den avslutande delen i serien om janakippo, en väldigt speciell och egensinnig trilogi: oborstad, rå och med ett högt tempo. Våld, kärlek, glesbygd, konst med mycket annat flimrar förbi. Fantastisk! Betyg: 4 hundvalpar av 5.
Sen for jag hem är den avslutande delen i Karin Smirnoffs trilogi om Jana Kippo, eller janakippo som man kanske borde skriva. Jag har lyssnat på hela serien som ljudbok och då missar man såklart en del språkliga finesser, men Karin Smirnoff har alltså genomgående valt att skriva ihop alla för- och efternamn. Det är ett av många intressanta grepp i de här böckerna, som inte liknar några andra.
Den tidigare delen, Vi for upp med mor, slutade med en cliffhanger, bokstavligt talat. Janakippis bror, med det praktiska namnet Bror, hängde över ett stup. När den här boken tar sin början har en tid förflutit och Jana har mist sin bror i ovan nämnda olycka. Det är en stor förlust för Jana, som levt ett liv kantat av våld och övergrepp och som har haft en minst sagt tuff tillvaro, särskilt under uppväxten. Bror har varit hennes trygghet. Nu finns han bara kvar som en inre röst.
Sen for jag hem kretsar mer kring Jana och hennes förflutna än tidigare böcker. I de tidigare böckerna har jag tyckt att det varit ett intressant grepp att lämna så mycket outsagt. I tidigare böcker har läsaren fått följa Jana och excentriska människor i hennes närhet här och nu. Det har varit ett högt tempo och osannolikt många dramatiska händelser som skett slag i slag. Att inte riktigt veta vem Jana är och vad hon lämnat när hon ”for ner till bror” eller ”for upp med mor” har känts ganska befriande och gett lite extra spänning. Nu kommer det dock glimtar, våldsamma och råa, precis som det mesta runt Janakippo. Det berättas om oerhört grovt våld i nära relationer och om hennes liv som student i Stockholm.
Tillbakablickarna vävs ihop med här och nu, där Jana måste ordna med sin brors begravning samtidigt som jobbet i hemtjänsten aldrig riktigt går att sätta på paus. Livet i byn Smalånger rullar också på, för ungdomskärleken John, som hon har ett så knepigt förhållande till, och för de andra som läsaren fått träffa i de tidigare böckerna. Det är dock Jana som är i fokus och när hon gör en avstickare för att ställa ut sina lerfigurer i Stockholm får läsaren följa med. Resan fortsätter till Västkusten. Det fylls på med udda och oborstade karaktärer, liknande de som läsaren fått träffa i Smalånger och Kukkojärvi. Allt snurrar på i ett snabbt tempo. Jana blir passionerat kär, börjar hitta nya vägar i sitt skapande och får nya skyddslingar under sina vingar.
Det är knappast lätt att skriva klart en trilogi. Många trådar måste vävas ihop och risken finns att berättandet blir lite lidande av detta. Det är vågat av Smirnoff att addera så mycket nytt och så många nya karaktärer i en avslutande del i en serie, men det blir verkligen bra. Kanske är inte Sen for jag hem lika brännande bra som Jag for ner till bror, trots allt; Det egensinniga och speciella har man nu liksom vant sig vid och jag vill inte påstå att böckerna är upprepande, men den där wow-upplevelsen uteblir till viss del. Det är hur som helst en mycket bra avslutning i en mycket speciell trilogi. Välj gärna ljudboken. Lo Kauppis uppläsning adderar verkligen någonting extra.
Bror dog och lämnade mig kvar.
Repet lossnade. Vi gled. Vi föll.
En klyka höll mig kvar. En trädslana snodde sig runt min arm och väste i örat inte du janakippo. Armen rycktes ur led. Repet rycktes ur min hand.
Som en orm försvann den över hällan.
I andra änden av ormen fanns bror.
Han litade på att jag var stark nog. Precis som han alltid gjort.
Jag hängde över hällan med ena axeln snarad i en martall.
Martallen sa att det var nära ögat. Att hon hört av en gran som sa till en björk att.
Nu hängde jag strax ovanför aftastupet och hörde hans skrik när kroppen studsade mot bergnavlarna.
Allt blev tyst förutom träden.
De barrade i vinden.
Jag bad dem hålla käften.
Ur Sen for jag hem av Karin Smirnoff
Uppläsare: Lo Kauppi. Utgivningsår: 2020 (första utgåvan, Polaris), 2020 (den här ljudboken, Polaris). Antal sidor: 346 sidor (ca 8 h lyssning). Läs även: Jag for ner till bror, Vi for upp med mor. ISBN: 9789177952022, 9789177952442.
Janakippo lämnar Smalånger för att delta i en utställning i Stockholm. Där kommer hennes förflutna åter en gång i kapp henne, samtidigt som nya möjligheter öppnar sig. Kanske innebär det en chans till ett värdigt liv. Med kärleken och konsten som kraft. Om det inte vore för john bror diana och de andra som kallar från norr. Med sina två första böcker om janakippo, Jag for ner till bror och Vi for upp med mor, etablerade sig Karin Smirnoff som en berättare av rang hyllad för sin särpräglade stil och djupt uppskattad för sin känsla för det mänskliga. Sen for jag hem är den dramatiska tredje romanen om janakippo som fullbordar trilogin.
Förlagets beskrivning
Karin Smirnoff
Karin Smirnoff (född 1965) är en svensk författare med en bakgrund som bland annat fotograf, journalist och ägare till en trävarufirma. Hon debuterade 2018 med Jag for ner till bror, en bok som blev Augustprisnominerad samma år.
Vi är inte sådana som i slutet får varandra av Katarina Sandberg är en pladdrig bok om (olycklig) kärlek och om livet som inflyttad 19-åring i Stockholm. Betyg: 2 utekvällar av 5.
Vi är inte sådana som i slutet får varandra av Katarina Sandberg är till delar en bok jag faktiskt har eftersökt: en bok om studentliv och ett liv där mycket kretsar kring uteliv, vänner och att bli vuxen på riktigt. Jag tycker själv att studenttiden var en väldigt speciell och formande tid och jag är förvånad över att det inte är fler som gett sig på att skildra den tiden. Här är det Cassiopeja som står i centrum: 19 år, juridikstudent, inflyttad i Stockholm från småstaden, bosatt i en liten andrahandslägenhet och spenderades (för) mycket tid med fest och uteliv tillsammans med vänner.
Cassiopeja har aldrig förstått sig på romantik och gulligull och är över huvud taget rätt skeptisk till kärlek. Att träffa någon verkar helt enkelt inte så viktigt, något jag förresten kan känna igen från den åldern. Plötsligt slår dock förälskelsen ner som en blixt från klar himmel och plötsligt handlar precis allt om den charmige grannen Casper, som också är hennes pianolärare. Han dyker upp i hennes drömmar och fantasier och rubbar hela Cassiopeja värld. Haken är att han lever med sin sambo och alltså är upptagen.
Snart inleder Casper och Cassiopeja trots allt en relation, som börjar som en otrohetsaffär och fortsätter som samboskap när Casper lite senare blir utslängd när Cassiopeja och han blir påkomna. Slutet gott, allting gott? Det tänker jag inte avslöja, men självklart hinner det bli lite trassel längs vägen innan boken är slut.
Jag uppskattar verkligen berättelsen om ung vuxen-liv i Stockholm. Det är kul att påminnas om hur det kan vara att vara 19 år, fri och obekymrad. Däremot tycker jag inte att kärleksberättelsen är speciellt trovärdig, vilket kanske säger något om min egen syn på romantik och gulligull. Eller ja, jag vet inte om det är mig det är fel på eller om det är boken. Jag kan i alla fall inte relatera till Cassiopejas förälskelse och hur hon så handlöst kastar sig in i den. Jag hade faktiskt tyckt att det vore roligare att läsa ännu mer om Cassiopeja och hennes liv och vänner. Det finns några sidospår också: att lämna småstaden för storstaden, att ha en okänd pappa. De här bitarna hade kunnat utvecklas mer.
Det som framför allt stör mig är dock språket. Jag förstår att det är högst medvetet och att det är ett stilistisk grepp, men jag gillar inte flödet. Författaren låter Cassiopejas osammanhängande tankar bli till långa rader med meningar, staplade på varandra, ofta utan skiljetecken. Till delar saknar det helt enkelt flyt. Annat fungerar bättre och det finns många snärtiga och roliga formuleringar också, men som helhet tycker jag inte att det blir riktigt bra.
För mig blev det här en avkopplande strandläsning och som sådan fungerade den ypperligt, men tyvärr blev jag också rätt besviken. Det finns delar som är riktigt bra, men det fungerar inte hela vägen.
Vi är inte sådana som i slutet får varandra av Katarina Sandberg
Tappar upp trehundra liter fyrtiotregradigt vatten i badkaret. Tänker på att vilja bli insnurrad i lakan. Blir förbannad på mig själv, tänker KÄRLEKEN ÄR JU EN LÖGN jättehögt i huvudet. Tänker på vetenskap och bevis och teorier. Går upp ur badkaret och hämtar ett gammalt nummer av Illustrerad Vetenskap. Lämnar blöta spår över parketten fastän jag egentligen inte får. Jag hyr ju i andra hand.
Bläddrar bland artiklarna, försöker läsa om jordens uppkomst och nya rön om hiv/aids men kan fortfarande inte släppa känslan av att vilja ha någon som skulle tycka att det vore kul att tvätta mina smutsiga underkläder. Och sedan till slut bestämmer sig mina ögon för att fastna på en artikel. En artikel som jag lyckats missa, fastän jag alltid läser Illustrerad Vetenskap från pärm till pärm. Och där står det att man kan se i hjärnan när någon är kär, att det är VETENSKAPLIGT BEVISAT. Och jag läser artikeln om och om igen och igen och igen och vattnet blir kallt och allt jag vetat sedan 2007 är plötsligt inte sant längre.
Ur Vi är inte sådana som i slutet får varandra av Katarina Sandberg
Med småstadens siluett tatuerad på underarmen flyttar Cassiopeja Svensson till Stockholm för att studera juridik. I huvudstaden lär hon känna de fina flickorna med pappas pengar som tycker att allt är så himla romantiskt, och på hennes hals växer strimmor av återhållen sanning. I ett utfall av frustration bestämmer hon sig för att börja spela piano, och i trapphuset finns en lapp om privatlektioner. ”Jag ska börja ta lektioner för en pianofarbror” är Cassiopejas glada tanke. Men pianofarbrorn visar sig vara ungefär femtio år yngre än väntat, och så vacker att Cassiopeja nästan går sönder.
Vi är inte sådana som i slutet får varandra är en klassisk berättelse om att vara ung och dum och kär. Med en överrumplande, bitsk humor vänder och vrider det unga berättarjaget på klyschor om den efterlängtade tvåsamheten.
Förlagets beskrivning
Katarina Sandberg
Katarina Sandberg (född 1992) är en svensk författare. Vi är inte sådana som i slutet får varandra är hennes debutroman.
Vilken försommar vi har haft! Självklart känns det hemskt med klimatförändringarna, torkan och allt sådant, men om man ska försöka hålla två tankar i huvudet samtidigt så måste jag ju också erkänna att det har känts fantastiskt med solen & värmen. Sällan har jag badat så mycket som i år! I juni! Hela midsommarhelgen! Jag är inte den som uppskattar att vara under vatten, dyka eller ens simma långt, men det finns någonting underbart i att svalka sig i vatten och att bara vara vid vatten, för all del; Kanske med lite fika, sällskap eller en bok. Ibland behöver det inte vara mer komplicerat än så. Efter den här våren känner jag mig verkligen energifylld just nu, trots att i princip alla sommarens planer raderats ut. Just nu är jag ju nöjd med precis det jag skrev: sol & bad (fast ska jag vara i solen behöver jag spf30 kläder och solhatt, ärligt talat). Det är också ljuvligt att det har lättats på reserestriktionerna. Nu hoppas jag att vi alla kan hålla oss friska så att jag också kan resa lite söderut som jag brukar på sommaren.
Den här sommaren kommer inte att bli som vanligt, såklart, men det blir säkert bra ändå och förmodligen kommer jag plöja lite fler böcker än vanligt och det är ju inte så dumt. Jag har faktiskt gjort något jag inte brukar göra: planerat min sommarläsning. Jag har botaniserat bland mina hyllor, de fysiska och de digitala, och plockat ut blandade böcker som jag känner mig extra sugen på. Det är inte givet att jag hinner med allt detta under min semester, såklart, men det är i alla fall de böcker som ligger och väntar på nattduksbordet just nu. Det blir ju en och annan ljudbok också. Min bokcirkelkompis Med näsan i en bok har exempelvis fått mig att skaffa Skräcken på Wakenhyrst. Den hade jag nog inte valt själv (p.g.a. mörkrädd..!).
Min sommarläsning.
Som du kanske ser har jag verkligen valt ut blandade titlar: en klassiker, några noveller, en reportagebok, serier och poesi. I min e-bokläsare har jag också siktat in mig på Swede Hollow av Ola Larsmo, så jag har även tänkt ut en roman för sommaren. Har du någon plan för sommarens läsning? Kanske vill du läsa något helt nyutkommet? I så fall kan jag tipsa om Den sorgsne busschauffören från Alster. Om jag bara skriver titeln, så kanske ni ändå kan räkna ut vem som är författaren? Såhär snärtiga titlar finns det nämligen bara en författare som kan få till*. Det är den sjätte (eller sjunde) boken om Barbarotti om ni behöver ytterligare en ledtråd.
Tänk att halva året redan har svischat förbi (alldeles snart). Det har varit ett väldigt speciellt år, som ni vet, så det känns ganska skönt att ha våren i backspegeln. Min känsla är att jag har läst ungefär lika många böcker som vanligt det här märkliga året, men faktum är att jag redan har läst 39 böcker, vilket är bra många fler än vad jag brukar hinna med. Så visst verkar jag ha haft mer tid för läsning nu, när det har varit så bedrövligt lite av andra nöjen och när man inte har kunnat umgås med nära och kära på samma sätt som vanligt.
Allra mest läste jag i januari, då jag läste ut de sista av novellerna från min novellkalender jag hade i julas. 🙂 I april blev det också en himla massa läsning och det kan jag tacka biblioteket för. Jag fick nämligen flera reserverade böcker på en och samma gång och då var det inte så mycket annat att göra än att börja plöja. Böcker med lång kö går ju inte att låna om.
Utlästa böcker i olika format.
Det har blivit en del novelläsning, som sagt. Fast jag har faktiskt läst två riktiga tegelstenar också: Anna Karenina och Osebol. Och en hel del mittemellan.
Utlästa böcker, sidantal
De flesta av årets böcker är skrivna av svenska författare (21 stycken), men de andra kommer från vitt skilda håll, dock främst från Europa. Till min förvåning har jag dock inte läst en enda brittisk bok. Däremot har jag läst ett helt gäng danska författare.
Utlästa böcker, ursprungsländer
Det mesta i årets läsning är böcker som har getts ut under 10-talet och bara en liten, liten flisa i cirkeldiagrammet är helt färska böcker från 2020. Jag har ganska nyligt har skaffat en bokapp, så jag spår att det kommer att bli mer läsning av nyare böcker framöver. I appar för strömmade böcker är ju nyheterna allt som oftast tillgängliga bara ett klick bort.
Utlästa böcker, fördelning av utgivningsår.
Det leder till näta stapeldiagram! Varifrån kommer böckerna i årets läsning? Till min egen förvåning kommer de flesta böckerna från mina egna hyllor. Bra gjort av mig! Jag har alldeles för många olästa böcker här hemma. 🙂
Utlästa böcker, olika källor.
Men nu till det viktigaste! Kvantitet i all ära… Men har jag läst något bra?! Ja, jag har faktiskt inte läst en enda usel bok, men jag har däremot läst ett flertal riktig, riktigt bra böcker.
Utlästa böcker, betygsfördelning.
Har jag någon favorit hittills? Ja, det har jag, men det är såklart svårt att välja en. Här kommer därför en topp 5 såhär i halvtid av 2020. Hoppas resten av året fortsätter att bjuda på många bra läsupplevelser. 🙂
Snöstormen av Vladimir Sorokin är en kort men ändå svulstig roman om en vild färd genom en snöstorm. En annorlunda och knäpp liten berättelse befolkad av småhästar och jättenäsor och mycket annat. Betyg: 3 fingerborgar av 5.
Jag blev tipsad om Vladimir SorokinsSnöstormen av en kompis som ofta har samma smak som jag när det kommer till böcker. Han gav intrycket att det var en väldigt annorlunda och speciell berättelse och det gjorde mig verkligen nyfiken. Och det är onekligen något alldeles eget! Tiden och förutsättningarna i Snöstormen är inte helt klara för mig, men förmodligen är det nära nutid. Precis som i vår tid hotas världen av en epidemi, men i Sorokins tappning verkar den mer hota med zombier än svår lungsjukdom. Nu är en läkare på väg med en andra och helt nödvändig dos vaccin till ett folk. Vägen dit är lång och svår och färdmedlet är något så märkligt som en självgångare – en vagn som dras av miniatyrhästar under en huva. Ska de nå fram, trot att en snöstorm närmar sig?
Snöstormen är ingen lång roman, men den är verkligen innehållsrik och svulstig och det är verkligen en annorlunda värld som Sorokin målar upp. Jag känner att mycket säkert flyger över huvudet. Visst måste alla konstigheter betyda något? Kanske inte. Kanske är det bara en mix av och en flirt med olika genrer. För mig blev det kanske ingen storslagen läsupplevelse trots allt. Det är en spännande och stundvis mycket underhållande berättelse, men den berörde inte så djupt, kanske för att jag helt enkelt inte förstod alla lager.
Vladimir Sorokin är tillbaka med en ny halsbrytande roman. När han sätter fart finns ingenting heligt, allra minst ryskheten – men ryssarna själva har lärt sig att älska honom, och han har blivit deras mest populäre författare internationellt.
I en nedfryst framtid utkämpar läkaren Garin en kamp mot klockan för att rädda sina landsmän från en utländsk och gåtfull epidemi. Man talar om den nya digerdöden. Mörkret har fallit, månen skymtar bakom molnen och kölden är hård.
Hästarna kämpar på den kalla tundran där fienden kommer allt närmare. Snart börjar det bli tydligt att Garin och hans kusk kommer att stå öga mot öga med den värsta fienden av dem alla – Rysslands värsta snöstorm genom tiderna är nämligen på ingång.
Förlagets beskrivning
Originalets titel: Metel’ (ryska). Översättare: Ben Hellman. Uppläsare: Rolf Lassgård. Utgivningsår: 2010 (första ryska utgåvan), 2013 (första svenska utgåvan, Norstedts), 2019 (den här ljudboksversionen, Norstedts). Antal sidor: 206. ISBN: 9789113049489, 9789113102856.
Vladimir Sorokin
Vladimir Sorokin (född 1955) är en rysk författare som slog igenom 2001 med romanen Blått fett, vilken vållade stor debatt i hemlandet på grund av en sexscen som väckte ilska hos många.
Ett system så magnifikt att det bländar av Amanda Svensson är en rejäl roman om trillingsyskon som plötsligt nås av en familjehemlighet som får allting att rasa samman – eller som kanske är den pusselbit som får allt att falla på plats. Betyg: 3 hamstrar av 5.
Ett system så magnifikt att det bländar av Amanda Svensson är en rejäl tegelsten som följer de tre trillingsyskonen Sebastian, Clara och Matilda under en märklig tid i deras liv. Clara har rest till Påskön under förevändning att hon ska skriva ett reportage om en grupp klimataktivister och deras bohemiska ledare, men kanske har hon snarare rest dit för att komma bort från sin familj och sitt liv. Sebastian befinner sig i London där han tjänstgör på en klinik där man bedriver forskning på ovanliga neurologiska tillstånd. Samtidigt är kliniken så mystisk och dess chef så excentrisk att man kan undra om Sebastian i själva verket är utsatt för ett socialt experiment och mot sitt vetande är ett av studieföremålen på kliniken. Matilda reser till Västerbotten för att semestra med sin sambo och bonusbarn och ökar på så sätt avståndet ytterligare till syskonen.
Plötsligt hör deras mamma av sig. Deras pappa har försvunnit, men det finns också ett större avslöjande, en hemlighet som verkligen rör om i grytan och förändrar förhållandena i familjen. Det som uppdagas får på sätt och vis hela familjen att gå sönder, men det är också den pusselbit som kanske har saknats hela tiden. Alla trådar börjar så sakteliga vävas ihop och lager läggs till lager och fogas ihop ett intressant sätt. Det är verkligen en imponerande roman, ett gediget bygge som rymmer spännande karaktärer, klimatfrågan, vetenskap, kultur och dramatik.
Ett system så magnifikt att det bländar är en tjock bok och det finns många sidohistorier. Här finns det mycket som är överraskande, överdrivet, osannolikt och knäppt i en skön blandning. Man kan läsa boken och bara svepas med och bli underhållen. Förmodligen kan man också läsa, tolka och lägga mycket möda på att förstå alla nyanser och symboler. Det sistnämnda är något jag sällan känner att jag har lust att lägga energi på, särskilt inte när jag lyssnar på en ljudbok och inte kan gå tillbaka eller läsa i min egen takt. Det känns som att mycket helt enkelt flyger över huvudet. Jag kan också tycka att det trots allt blir lite för mycket, lite för svulstigt och för många bitar. Jag imponeras verkligen över romanen som sådan, men känner ändå att det blev lite för mastigt för min smak. Kanske hade jag uppskattat den mer om jag hade läst den själv istället för att lyssna på ljudboken.
Hur långt ifrån varandra kan en familj komma innan den upphör att höra ihop? Amanda Svenssons nya roman Ett system så magnifikt att det bländar är en stor familjeberättelse om tre syskon som försöker nå varandra i en värld som blivit alltmer splittrad.
Sebastian, Clara och Matilda är trillingar, uppvuxna i Lund men nu skingrade på olika platser i världen. De har alltid haft en knepig relation till varandra, framför allt de två systrarna, och när en tragisk händelse inträffar glider de isär.
Tjugofem år efter att trillingarna fötts: En ung kvinna hänger sig i en dörrkarm. En mamma möter djävulen på en kolonilott i Lund. Sebastian reser till London, Clara till Påskön och Matilda till Västerbotten. Sedan blir allting plötsligt väldigt komplicerat.
Amanda Svenssons efterlängtade roman Ett system så magnifikt att det bländar tacklar klimatkris — och vad som händer när det tryggaste, familjen, faller isär.
Förlagets beskrivning.
Uppläsare: Gizem Erdogan. Utgivningsår: 2019 (första utgåvan, Norstedts), 2020 (den här ljudboken, Norstedts). Antal sidor: 548 (ca 19 h lyssning). ISBN: 9789113083216, 9789113103433.
Amanda Svensson
Amanda Svensson (född 1987) är en svensk författare, kulturskribent och översättare som numer är bosatt i Storbritannien. Hon debuterade 2008 med romanen Hey Dolly.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
