Lyktsken av Michael Ondaatje är en fantastiskt fint berättad roman om familjehemligheter och om att förstå sin uppväxt. Betyg: 4+ hundkapplöpningar av 5.
Lyktsken av Michael Ondaatje är en bok som verkligen drar familjehemligheter och (förvanskade?) minnen från barndomen till sin spets. Boken handlar om Nathaniel, som växer upp i London med sin syster. Föräldrarna försvinner, det sägs att de ska resa bort, och de lämnas i en av mammans bekantas vård. De kallar den excentriske mannen för Nattfjärilen, men förstår aldrig riktigt vem han är. Med honom fylls huset plötsligt av liv och människor, vars gemensamma nämnare verkar vara upplevelser och minnen från Andra världskriget, det krig som världen just lagt bakom sig. Ledtrådar läggs till ledtrådar, samtidigt som det går upp för Nathaniel att hans föräldrar inte alls är på den resa de pratat om. Vet han över huvud taget vilka de är?
Frågorna följer Nathaniel genom livet. Som vuxen gräver han djupt för att försöka förstå vem hans mamma var och vilken roll hon spelade. Parallellt utspelar sig glimtar ur moderns liv. Det är någonting kittlande med mysterium och Ondaatje är duktig på att berätta. Han fångar barnets och den unges upplevelse, där livet är här och nu och många händelser kan vara svåra att tolka och förstå. Han fångar också den vuxnes återvändande till de formande uppväxtåren, ett sätt att försöka förstå sig själv och den han blivit. Vid sidan av det är det en fascinerande berättelse om människor som gjort modiga insatser i krig och vilket pris en del av de tvingats betala för att hålla något hemligt.
Jag drogs verkligen in i den här berättelsen, som trots att den är lågmäld och inte särskilt actionfylld, är spännande. Spännande, intelligent och tänkvärd. En riktigt bra bok!
I London efter krigsslutet blir tonåringarna Nathaniel och Rachel övergivna av sina föräldrar, som i all hast måste lämna staden. Ansvaret för att ta hand om syskonen faller på en man de aldrig tidigare träffat. Han kallas Nattfjärilen och framstår omedelbart som en synnerligen olämplig beskyddare av två ungdomar.
Nathaniel och Rachel misstänker att han är kriminell, och blir än mer övertygade när de lär känna hans excentriska vänner, som samtidigt skapar en viss trygghet. En samling män och kvinnor med en gemensam historia av kriget som alla, på sitt sätt, verkar ha bestämt sig för att skydda dem. Men är de vuxna verkligen vilka de påstår sig vara – och från vad behöver ungdomarna skyddas?
När Nathaniel i vuxen ålder försöker förstå åren efter kriget och hans mors roll i det, är hans minnen bedrägliga och familjens hemligheter djupt fördolda. Lyktsken är en mästerlig roman av en av vår tids stora berättare.
Lyktsken av Michael Ondaatje
Originalets titel: Warlight (engelska). Översättning: Andreas Vesterlund. Uppläsare: Martin Wallström. Utgivningsår: 2018 (första kanadensiska utgåvan), 2019 (första svenska utgåvan, Natur & kultur), 2020 (den här Radioföljetongen, Sveriges radio). Antal sidor: 260 (ca 11 h lyssning). ISBN: 9789127159303.
Michael Ondaatje
Michael Ondaatje (född 1943) är en kanadenisk författare, född på Sri Lanka, som bland annat gjort sig känd för den Bookerprisbelönade romanen Den engelske patienten.
Ibland känns det som att känslan av att vara ensam är något som förenar de flesta människor på jorden… De flesta har vi nog haft någon period när vi har känt oss ensamma. Ändå är det svårt att prata om och jag gissr att många känner viss skam över att vara ensamma. Det är sorgligt, tycker jag. Under den här pandemin är det säkert ganska många som känner sig ensamma och isolerade. Tänk om alla kunde sträcka sig utåt och vara lite mer öppna och välkomnande, släppa in fler inpå livet, även i tider när det är svårt att träffas annat än digitalt. Ibland kan i alla fall böcker om ensamhet vara en liten påminnelse om att ensamhetskänslor är extremt vanliga. Idag tänkte jag tipsa om fem sådana böcker.
Aftonland
Aftonland av Therese Bohman handlar om den nyskilda konstprofessorn Karolina. Det är en berättelse med många lager, men det är bland annat en fin bok om att hantera omställningen från tvåsamhet till att leva själv. Jag tycker det är fint skildrat. En av mina favoritböcker!
Aftonland av Therese Bohman
Alberte och friheten
Alberte och friheten är den andra boken i Cora Sandels fantastiska trilogi om Alberte. I boken har Alberte lämnat det instängda livet i Nordnorge, där hon vuxit upp i en familj som är på väg att tappa sin forna förmögenhet och där det inte direkt finns medel eller möjligheter för att Alberte att ha stora drömmar. Nu har hon ändå tagit sig till Paris: Paris och friheten. Och ensamheten. Även friheten kan ha ett pris.
Alberte av Cora Sandel
Araben
Pooneh Rohis Araben är en fantastisk bok om att stå med fötterna i två olika kulturer, vilket inte nödvändigtvis leder till att man får båda. Allting kommer med ett pris. En av huvudpersonerna, den namnlösa iranier som kallas för ”Araben” (trots att han naturligtvis inte ens är arab – så osynlig är han), har förlorat sin familj, sitt hus, sin karriär. Nu lever han ett liv som mest verkar gå ut på att transportera sig som ett sätt att få dagarna att gå. Det är svårt att inte bli berörd.
Araben av Pooneh Rohi
Kärlekens historia av Nicole Krauss
Jag tror aldrig jag har läst om någon mer ensam person än huvudpersonen Leo Gursky i Nicole Krauss roman Kärlekens historia. Leo har förlorat allt, inte minst sin son, och det är helt hjärtskärande att läsa om hur han försöker fördriva tiden i sin överbelamrade lägenhet och hur han försöker hantera sin ensamhet. I det ingår bland annat att varje dag försöka bli sedd genom att låtsas vara klumpig: tappa några mynt, spilla ut det nyköpta kaffet. Så mycket kan det betyda att bli sedd av någon. Det är verkligen en fin och berörande berättelse.
Kärlekens historia av Nicole Krauss
Märit av Astrid Lindgren
Många av barnen i Astrid Lindgrens berättelser är ensamma och befinner sig i svåra situationer, där fantasi många gånger blir ett verktyg för att ta sig igenom. Ni har väl läst om Bo Vilhelm Olsson i Mio, min Mio? Det finns dock många fler fantastiska berättelser där Lindgren, med sitt fantastiska sätt att alltid ta barn på allvar, berättar om barn som har det svårt. Missa inte novellen Märit, en riktigt fin berättelse om en flicka som är så ensam att hon nästan verkar vara osynlig.
I skymningslandet, Tu tu tu!, Märit och Prinsessan som inte ville leka av Astrid Lindgren
Tänk att det bara är en månad sedan jag kände sådan hoppfullhet och glädje över att samhället börjat öppna upp lite mer. Jag såg fram emot roliga föreställningar och annat vi skulle göra, nära & kära vi skulle träffa och så vidare. Nu sitter vi med Sveriges kanske hårdaste restriktioner och kan inte ens resa någonstans annat än till jobbet, kan inte träffa någon utanför hushållet och så vidare och så vidare. Vi hann faktiskt gå på en otroligt fin Mozartkonsert innan restriktionerna kom och det gläds jag över. De hade anpassat det så bra på Norrlandsoperan, sett till att det aldrig blev någon trängsel. Strax innan var vi på väg att ta en kaffe på Espresso House, men fick vända i dörren för att det var smockfullt. Förutom några pliktskyldiga markeringar på golvet verkade de inte ha lyft ett finger för att minska trängseln. Borden stod tätt, stolarna stod tätt, allt var trångt och det var fullsatt. Sådant gör mig så irriterad. Att just kulturen är det som ska stängas ned under pandemin! Många fik och restauranger tar såklart sitt ansvar, men lika många gör det definitivt inte.
Nåja, jag ska inte klaga. Vi är friska och har jobb (gud så mycket jobb jag har för den delen!!). Jag hade gärna bakat pepparkakor med mina vänner, kunnat bjuda in till glöggfika och kanske avverkat någon spelkväll, men nu blev det inte så och det är ganska lugnt ändå. Eller spelkväll har vi och för sig haft. Digitalt. Självklart känns det ovisst och deppigt med julen, men jag tänker inte ta ut något i förskott. Vi får se hur det är då, helt enkelt.
Att inte riktigt veta hur julhelgen ska se ut förtar dock en del av julmyset för mig, måste jag erkänna. Även det att inte kunna bjuda hit folk gör hela julmyset lite tristare. Varför ska jag baka & fixa om ingen kan komma hit? Att inte kunna gå på julkonsert, julmarknader eller strosa omkring på stan bland julpynt gör också sitt till för att ge känslan av att det är mörk november snarare än SNART JUL. Allt detta är helt klart i-landsproblem. Det är bara det att jag tycker att julen, hela vägen från november 😉 till tjugondag knut är SÅ mysig och nu är det ännu en grej som pandemin har snott. Så lite deppigt är det ändå. Och självklart känner jag för de som definitivt inte får en avkopplande jul i år, på grund av sjukdom & oro, på grund av slitsamt jobb inom vården eller av andra orsaker!
Nu när december strax är här ska jag försöka göra vad jag kan för att hålla humöret uppe: lyssna på lagom mycket julmusik, äta goda grejer som hör julen till, kolla på SVT:s julkalender (om den är kass kan man ju se någon bra på Öppet arkiv istället), pyssla mer än vad jag brukar, tända ljus och sådant. Ja, och så kommer jag ta sovmorgon, träna (hemma) och läsa noveller. Jag har ju min egenkomponerade novellkalender i år (och en jättefin Stunder i advent-kalender!). Kanske kan jag också få ändan ur vagnen och göra saker jag tänkt i flera ÅR att jag borde ta tag i, som att flytta bloggen till en databas som stödjer emojis till exempel. Pandemin kan ge alla möjliga sega projekt en skjuts. Vi får väl se.
Decembers novelläsning. 🙂
Novelläsningen ska bli en skön avrundning på det här årets läsning. Jag hade någon slags idé om att hinna läsa ut de flesta av mina andra påbörjade böcker inför decembers novellprojekt och jag lyckades nästan! Vad läser du december?
Kungariket av Jo Nesbø är en överraskande och spännande bok om den hemvändande lillebrodern, som ska få den sömniga fjällbyn att lyfta sig, och om hans beskyddande storebror. Betyg: 5 hårfrisörskor av 5.
Kungariket är en fristående thriller av den norske författaren Jo Nesbø, som annars gjort sig känd för de omåttligt populära Harry Hole-böckerna (bland mycket annat). I Kungariket är det ingen polis likt Harry Hole i huvudrollen utan den ensamlevande Roy, som bor i en liten norsk fjällby. Han basar över samhällets bensinstation och lever i övrigt ett liv i något som framstår som ett självvalt utanförskap. Hans hem är den högt belägna gården Opgard. Nu kommer plötsligt Roys lillebror, Carl, och hans nyblivna fru, Shannon, tillbaka till bygden efter åratal i Kanada. Carl kommer med storslagna planer om att få samhället att lyfta sig och allas utägor att öka i värde och bli attraktiva stugtomter. Han ska se till att ett lyxigt hotell byggs i trakten. Med sin stora karisma får han med sig hela bygden, som går in och investerar i hotellsatsningen.
Under tiden framkommer det undan för undan att allt inte är vad det borde vara. Läsaren får veta att Carl har blivit utsatt för sexuella övergrepp som barn och länge är det lite ovisst vem som är förövaren. Snart får läsaren även veta att att Roys och Carls föräldrar, som förolyckades i den skarpa, farliga kurvan upp till Opgard när Roy och Carl var i tonåren, kanske inte dog en helt naturlig död. Och vad hände egentligen med den polis som blev satt att utreda olyckan? Och vad handlar hotellsatsningen om? På Nesbøs alldeles egna sätt överraskas läsaren gång på gång. Här finns mördare och våldsamma män som också är genuint omtänksamma i andra situationer. Här finns ängsliga och oroliga människor som bortom detta är grovt kalla och beräknande. Ingenting är svart eller vitt och som så ofta i Nesbøs romaner går det aldrig riktigt att veta hur det ska sluta, vem om är ”god” eller ”ond” eller vilka baktankar folk har.
Jag blev helt fast i den här boken! Det finns delar som är skruvade att jag kan förstå om andra blir irriterade, men för min del kändes det bara uppfriskande och härligt. Jag älskar böcker där man inte riktigt kan lita på någon och där ens sympatier omärkligt kan flytta omkring mellan olika personer – och i slutändan kanske hamna hos någon som är en fullständig idiot, men som trots det… Jo Nesbø har verkligen läsaren i sitt grepp! Dessutom skriver han fantastiskt bra. Jag ska inte påstå att det är poetiskt eller någonting sådant, men det finns ett flyt i språket som nästan inga andra böcker har. Berättelsen bara flyter fram utan motstånd.
Det här är en bok som kanske är underhållande snarare än omvälvande eller gripande, men med det sagt är den fantastiskt bra och precis den sortens bok jag behövde läsa i höst.
Vi gick runt huset till norrsidan där huvudingången ligger. Varför pappa inte hade satt in dörren rakt ut mot gårdsplanen och vägen vet jag ärligt talat inte. För att han tyckte om att se alla våra utägor varje dag när han klev ut, kanske. Eller för att det var viktigare att värma upp köket än hallen. Vi klev över tröskeln och jag öppnade en av de tre dörrarna i hallen.
”Köket”, sa jag och la märke till lukten av härsket fett. Hade den funnits där hela tiden?
”Så fint”, ljög hon. Okej, jag hade städat och till och med diskat, men fint var det definitivt inte. Storögt – och kanske lite oroligt – följde hennes blick spisröret som gick från vedspisen genom ett hål som sågats ut i taket upp till andra våningen. Tillräckligt stort för att inte träet skulle antändas och så cirkelrunt att pappa hade kallat det finsnickeri. Det var i så fall – tillsammans med de två lika cirkelrunda hålen på utedasset – det enda av det slaget på gården.
Ur Kungariket av Jo Nesbø i översättning av Per Olaisen
Kungariket av Jo Nesbø
Originalets titel: Kongeriket (norska). Översättare: Per Olaisen. Utgivningsår: 2020 (första norska utgåvan), 2020 (första svenska utgåvan, Albert Bonniers förlag). Antal sidor: 605. ISBN: 9789100185596.
Roy är en mekaniker som lever ett enkelt liv uppe i bergen. Men friden störs när hans lillebror Carl återvänder till barndomstrakterna med en ny fru och högtflygande planer. Carl är en entreprenör och vill bygga ett stort hotell för att återuppliva bygden, men hemligheter från brödernas barndom gör sig snart påminda. Roy har alltid skyddat Carl, men kanske har lillebror gått för långt för att Roy ska kunna hjälpa honom denna gång. Ska han ta vara på sin broder?
Jo Nesbøs nya fristående thriller är precis som älskade Sonen ett ödesmättat familjedrama med arketypiska drag, med en mångbottnad och gastkramande intrig som kan mäta sig med de bästa böckerna om Harry Hole.
Förlagets beskrivning
Jo Nesbø
Jo Nesbø (född 1960) är en norsk författare och en av världens mest framgångsrika deckarförfattare. Hans böcker har sålt i över 40 miljoner exemplar och översatts till fler än 50 språk. Han är också författare till de populära barnböckerna i Doktor Proktor-serien och har tidigare arbetat som aktiemäklare, journalist samt varit medlem i popgruppen Di derre. Jo Nesbø har en hemsida och en Facebooksida.
Köttets tid av Lina Wolff är en absurd berättelse om en skribent som reser till Spanien och träffar en man som tror sig vara förföljd av människor som är ute efter hans organ. Betyg: 2+ båtturer av 5.
Köttets tid av Lina Wolff handlar om en skribent som fått möjligheten att spendera en period i Madrid. Tanken är att hon ska hitta ny inspiration, men snart tar hon jobb som assistent åt en demenssjuk man – ett jobb hon i och för sig snart förlorar. I den bostad hon hyr under sin vistelse skaffar hon sig också en inneboende: en man som hon träffar på en bar och som hävdar att han är förföljd. Han har en helt absurd berättelse som involverar en dunkel nätshow, en mystisk nunna, en lång otrohetsaffär och människor som jagar honom för att komma åt hans organ för organdonation.
Det är verkligen en skruvad berättelse. Har du läst De polyglotta älskarna av samma författare kommer du nog känna igen stilen och språket. Ska jag vara helt ärlig så blev jag aldrig direkt såld på De polyglotta älskarna och inte heller Köttets tid känns som en bok i min smak. Jag förstår att den är elegant skriven, att det finns många lager och att det är berättat med en imponerande finess, men för mig går det inte riktigt hem. Ibland kan jag gilla magisk realism, men det här är inte riktigt den genren. Här är det bara absurt. När jag läser den här typen av böcker kan jag inte leva mig in. Jag blir för distraherad över att fundera över vad författaren egentligen vill säga. När jag läser om boken förstår jag att den handlar om andlighet, köttets olika stadier och om feminism, men medan jag läser känner jag mig tyvärr inte så intresserad av något av det. Förmodligen säger det mer om mig än om boken.
En svensk skribent åker till Madrid för att få inspiration till sitt nästa projekt. I en bar träffar hon en man som tror sig vara förföljd av skaparna till en ljusskygg nätshow som han medverkat i. Han ber henne gömma honom, och i gengäld berättar han sin historia. Det blir upptakten till ett möte mellan skribenten och den diaboliska mirakelgöraren Lucia – ett möte som till slut tvingar skribenten att fatta ett ödesdigert beslut kring sin egen inre essens.
”Köttets tid” är en roman om människans behov av andlighet – dock med fötterna långt nere i en ytterst oandlig verklighets gyttja. Det är också en undersökning av köttet, kött i olika stadier, skepnader och konstellationer.
Förlagets beskrivning
Uppläsare: Gunilla Röör. Utgivningsår: 2019 (första utgåvan, Albert Bonniers förlag), 2020 (den här Radioföljetongen, Sveriges radio). Antal sidor: 262 (ca 10 h lyssning). ISBN: 9789100186050.
Lina Wolff
Lina Wolff (född 1973) är en svensk författare och översättare. Hon är bland annat känd för den Augustprisbelönade romanen De polyglotta älskarna.
Kallocain av Karin Boye är en skrämmande dystopisk roman om ett samhälle där staten betyder allt och där till och med invånarnas tankar kan övervakas. Betyg: 4 injektioner av 5.
Kallocain av Karin Boye är en klassiker som säkert många med mig har läst i skolan. Jag minns att jag blev berörd av läsningen redan då, men när den nu blev vald som månadens bokcirkelbok kändes det verkligen som en bok värd en omläsning. Med lite mer livserfarenhet och läserfarenhet i bagaget blir det såklart en annan läsning.
Boken handlar om Leo Kall, medarbetare i Kemistaden, i en underjordisk, totalitärt styrd stat. Här har ingen människa något särskilt värde: alla är blott och bart kuggar i det stora maskineri som utgör staten. De är alla skyldiga att tjänstgöra och tjäna staten. Barnen tillhör också staten och lämnas bort vid en viss ålder. Alla lever sina liv under övervakning av ”polisöron” och av hembiträden som övervakar dem i deras hem.
I sitt arbete har Leo Kall uppfunnit det som ytterligare kan bli ett sätt att för staten att utöva sin kontroll över invånarna: han har uppfunnit ”kallocain”, en substans som får den som tar det att tala sanning och avslöja sina innersta tankar. Leo Kall ser att hans uppfinning kommer att leda till snabbare rättegångar och skapa bättre ordning. Han är stolt över sin uppfinning, samtidigt som han i slutändan inte kan avhålla sig från att använda den själv, mot sin fru. Det hans fru berättar läggs till berättelser från de försökspersoner som tvingats ta kallocain under utvecklingsprocessen och Leo Kall blir plötslig ångerfull.
Kallocain är en verkligt tankeväckande roman. När jag läste den i tonåren tror jag att jag främst tänkte på den som en kommentar till nazismen och kommunismen i Sovjetunionen. När jag läser den idag känns den på en del plan skrämmande nära. Demokrati och frihet är ingenting att ta för givet. Bokens undertitel är ”en roman från 2000-talet”. Det är nu. De ”polisöron” och angiveri som beskrivs i boken finns på sätt och vis idag. Kallocain är verkligt berörande och skrämmande och en mycket läsvärd klassiker.
Utgivningsår: 1940 (första utgåvan, Bonnier), 2020 (den här e-boken, Litteraturbanken). Antal sidor: 285.
Karin Boye
Karin Boye (1900–1941) var en svensk författare, känd för sin odödliga poesi och för sina romaner, där Kallocain förmodligen är hennes mest kända. Du kan läsa mer om Karin Boye hos Karin Boye Sällskapet.
The Hate U Give av Angie Thomas är en oroväckande aktuell ungdomsbok om polisvåld och rasism. Betyg: 4 basketskor av 5.
The Hate U Give av Angie Thomas är en ungdomsroman om rasism och polisvåld i USA. Läsaren får följa 16-åriga Starr, som blir vittne till hur en barndomskompis blir mördad av en polis. De två tonåringarna är på väg hem från en fest och blir stoppade utan någon särskild orsak. De gör ingenting fel, men blir misstänkta ändå. En hårborste blir misstagen för ett skjutvapen och plötsligt tar polisen fram sitt vapen och dödar Starrs vän framför hennes ögon. Det är inte första gången hon ser en vän bli skjuten. Efter skjutningen utbryter stora protester i området. Människor kräver rättvisa och vill att polisen åtalas. Starr försöker hålla ihop och skaffa modet att vittna, att ge vännen upprättelse.
Samtidigt lever hon ett liv splittrat mellan det Garden Heights där hon bor, och den ”vitare” del av stan där hon går i skolan och där hennes pojkvän bor. I Garden Heights bor många som lever i utanförskap och flera gäng har stort inflytande. Många unga personer trillar dit och säljer droger, har inte så många andra alternativ. Hennes skolkamrater lever i en helt annan skyddad tillvaro, helt ovetande om villkoren på andra sidan staden. Efter skjutningen vill även många på skolan protestera – men enbart för att slippa skolan. Det blir inte lätt för Starr att hålla masken. Hon bryter till och med med en av sina tidigare vänner.
The Hate U Give känns som en otroligt viktig bok, inte bara genom sitt tema utan också genom att, helt enkelt, vara en riktigt bra ungdomsbok, och genom att vara en av förvånansvärt få böcker med en huvudperson som Starr i huvudrollen.
The Hate U Give av Angie Thomas
Sextonåriga Starr Carter lever i två världar: den fattiga förorten där hon bor och den fina privatskolan inne i stan. Hennes tillvaro krossas när hon blir ensamt vittne till hur polisen skjuter ihjäl hennes barndomsvän Khalil. Trycket på Starr är hårt, både från polisen och från orten – som kräver rättvisa och upprättelse för Khalil. Men även från de som inte vill att Starr ska vittna – och de är tydliga med vad hennes vittnesmål skulle innebära. Vad Starr än väljer kommer det att få enorma konsekvenser för såväl hennes eget liv som människorna hon vuxit upp med.
Med en stark berättarröst gestaltas Starrs värld, som är full av konflikter men också full av kärlek. Träffsäkert beskrivs rasismen i skolan, Starrs alltmer ansträngda förhållande till sin vita pojkvän och sin kärleksfulla familj, vars liv inte värderas högt av samhället i stort.
Förlagets beskrivning
Originalets titel: The Hate U Give (amerikanska). Översättare: Amanda Svensson. Utgivningsår: 2017 (första amerikanska utgåvan), 2017 (första svenska utgåvan, Natur & Kultur). Antal sidor: 446. ISBN: 9789127150287.
Angie Thomas
Angie Thomas (född 1988) är en amerikansk författare. The Hate U Give är hennes debutroman. Angie Thomas har en hemsida och finns på Facebook, Twitter, Instagram och Goodreads.
Alkoholfritt till maten av Richard Man är en härligt nördig bok om att kombinera mat och alkoholfri dryck på bästa sätt. Betyg: 4+ scobys av 5.
Alkoholfritt till maten av Richard Man är en riktigt nördig bok om hur mat på bästa sätt kan matchas med alkoholfria drycker. Med nördig menar jag det på ett positivt sätt. Det är otroligt inspirerande att bläddra i den här boken och att få ta del av Richard Mans kunskap. Han är alltså sommelier som också har tagit en civilingenjörsexamen i kemiteknik för att verkligen kunna gå på djupet. Som teknisk kemist klappar hjärtat såklart lite extra när man läser om en ”kollega” som väljer att använda sin kemikunskap för att bli ännu vassare inom mat och dryck. Visst är mat och dryck kemi! Richard Man ägnar några kapitel åt att gå på djupet med viktiga grundläggande teorier bakom smak, doft, känsel och hur man med den kunskapen kan tänka när man kombinerar mat och dryck. För mig har allt sådant där alltid varit lite hokus pokus, men plötsligt har Richard Man gjort det begripligt. Jag känner mig jätteinspirerad!
Efter det lilla teoriavsnittet följer kapitel med recept på smaksatta vatten, juicer, teer, kombuchabaserade drycker och drycker där det ingår (alkoholfri) vin, öl och cider. Antingen så bläddrar man sig till recept med hjälp av kapitelindelningen, men boken har också ett hjälpsamt register där det enkelt går att hitta recept som passar till olika typer av rätter: lätt & fräsch mat, komplexa rätter, mustig & smakrik mat, grillat, fet mat, desserter, ostar. Alla recept presenteras också med otroligt härliga bilder.
Sällan har alkoholfri dryck känts så spännande och kul. Jag kan erkänna att jag sällan har lagt något krut på att kombinera mat och dryck, men nu känns det plötsligt skojigt att ägna drycken lite mer tanke och få den att matcha maten. Ifall någon tänkte att det främst är något att bry sig om när man väljer (alkoholhaltigt) vin, så visar den här boken att hen är helt fel ute. Det finns fantastiskt många alkoholfria drycker att testa. En superhärlig bok!
Att välja alkoholfritt ligger i tiden, och utbudet av alkoholfria alternativ växer stadigt i butikerna. Men fortfarande står många av oss rådvilla när det gäller att kombinera drycken med mat. Vatten, äppelmust eller möjligen alkoholfri öl är nog de alternativ de flesta oss slutligen väljer. Men när man bjuder på middag känns de kanske inte så spännande som ett väl valt vin, och är de verkligen den perfekta kombinationen alla gånger?
Vatten, juice och must, te, kombucha, lemonad och alkoholfritt öl och vin – allt har en plats på middagsbordet om du bara vet vilken dryck du ska välja till vilken sorts mat, och i Alkoholfritt till maten hjälper Richard Man dig att välja rätt. Här finns allt från drycker som du snabbt svänger ihop genom att smaksätta vatten, pressa färsk frukt eller bygger genom att utgå från butikens alkoholfria sortiment, till drycker som kräver mer tid.
Här finns inga pekpinnar, bara massor av inspiration. Huvudsaken är att det blir gott, för som Richard säger: ”Dryck som serveras till mat ska passa till maten, oavsett alkoholhalt. Så enkelt.”
Förlagets beskrivning
Foto: Simon Bajada. Utgivningsår: 2018 (Bonnier fakta). Antal sidor: 175. ISBN: 9789174248548.
Richard Man
Richard Man är sommelier med över tjugo års erfarenhet från barbranschen. Han har bland annat varit del i Fotografiskas uppmärksammade satsning på alkoholfria drinkar och hållbarhet.
Förra året hade jag inte mindre än två novellkalendrar (den ena var en tidig julklapp från min sambo <3). Jag är egentligen lite lätt skeptisk mot kalendrar; De har blivit en så stor grej inför en högtid som i sig handlar väldigt mycket om konsumtion. Det är som att köpfesten expanderar lite mer för varje år. Jag noterade t.ex. att det finns en grötkalender(!) med 24 portioner gröt för cirka 600 kr. Ett paket glutenfria havregryn (ja, jag har celiaki) kostar ca 35 kr. Lägg till lite jordnötssmör, sylt och havremjölk (tycker det blir godast gröt om man kokar den i havremjölk) så har har du månadens frukost serverad för en bråkdel av priset. Om man ska vara krass.
Men. Jag har som sagt tyckt att det har varit supermysigt med mina novellkalendrar. Jag har blivit genuint glad varje dag! Och jag har läst fantastiskt många texter som jag inte hade hittat till annars. På något sätt känns det mer motiverat med just en novellkalendrar än många andra kalendrar, fyllda med diverse krimskrams (det där lät inte så trevligt inser jag; jag som älskar krimskrams). För mig känns böcker mer hållbart i längden än t.ex. små provförpackningar med duschcrème, eller vad man nu får i sin ”beauty”-kalender. Det är sådant man kanske tycker om man älskar böcker..! Så har i alla fall jag tänkt och omfamnat alla novellkalendrar som finns. 🙂
Det jag skulle komma fram till är dock att jag i år inte har någon novellkalender. Det beror inte på att jag har uppnått något ny nivå av medveten konsumtion, på snålhet eller någonting annat. Det beror på att Novellix inte har någon novellkalender i år! Eller jo, man kan plocka ihop sin egen och få den paketerad i en låda, men det är inte riktigt samma sak som att bli överraskad varje dag. Inte heller Bonniers erbjuder någon kalender det här året (annat än samma kalender som de hade 2019). Så… Vad göra? Jag funderade på om det fanns någon annan kalender jag skulle vilja ha. Choklad? Te? Strumpor? Nagellack? NÅGONTING! Men nä. Ingenting kändes ens i närheten så kul som att överraskas av en liten bok varje dag. <3 Så det blir ingen kalender i år. Inte till mig i alla fall. Min sambo, som har gått och blivit kaffenörd, har köpt sig en kaffekalender.
Men läsa kan man ju göra. Det gör jag ju varje dag! Och varför inte läsa noveller? I flera år i rad har jag lagt lite extra krut på novelläsning i november. I år flyttar jag det till december. Jag har en ganska ordentlig samling med noveller i alla möjliga format och nu har jag slumpat fram 24 berättelser att avnjuta fram till jul. Det ska bli så mysigt! Jag har en romantisk bild av att jag ska ta mig tid till detta varje dag. I praktiken kommer jag ibland hem ca kl 22 och går direkt och lägger mig. Om jag känner mig själv rätt kommer jag hinna läsa cirka 12 noveller. Sedan kommer som tur är mellandagarna. 😉
Här är min novelläsning. Jag skriver ned den för min egen skull. 1. Ojura av Stina Stoor 2. Något som händer nere i tunnelbanan vid Karlaplan av Jerker Virdborg 3. Gryningsljuset, Misteröd av Jerker Virdborg 4. Om änglars natur av Andrea Lundgren 5. En kopp te av Katherine Mansfield 6. Syrinx av Anton Hildingsson 7. Gnister av Linda Skugge 8. Gåvan av Stina Stoor 9. Kärlekshistoria av Bodil Malmsten 10. Fadershålet av Andrea Lundgren 11. Älskaren av Stina Stoor 12. Elljusspåret av Stina Stoor 13. Sarsaras träd av Hassan Blasim 14. Värtavägen ner av Jerker Virdborg 15. En armétidning av Hassan Blasim 16. Katten av Andrea Lundgren 17. En varg av Hassan Blasim 18. Doktor Äckel av Richard Yates 19. Den gamle kavaljeren av Karen Blixen 20. Om våren av Guy de Maupassant 21. Det var den tiden på året då alla barn hade blivit till björnar och levde på bär av Stina Stoor 22. En riktig liten martyr av Richard Yates 23. Smekmånad av Katherine Mansfield 24. Det finns ett hem dit stormens brus av Stina Stoor
Så det är vad jag läser i december!
Är du sugen på en novellkalender så kan jag verkligen tipsa om Bonniers stora adventskalender (om du inte hade den förra året!). Den är jättefin och jättebra. Vill du nöja dig med lite novelläsning i advent (och dessutom avnjuta den tillsammans en kopp te) kan jag också tipsa om Novellix Stunder i advent, som är en jättefin liten låda med noveller och te (en för varje söndag i advent). Novellix har ju också, som sagt, möjligheten att plocka ihop sin egen kalender om man känner för det. Ytterligare ett tips är att gå loss och köpa en julroman. Det finns en hel del sådana där ute, för både barn och vuxna. Och så finns ju Pixikalender för de yngsta.
Eller så struntar man i att läsa i december. För många är det en så stressig månad att det inte går att få ro och det är såklart också okej. Själv kommer jag ha en arbetstopp i december, misstänker jag, så som det blir när alla projekt kommer till avslut vid årsskiftet och måste rapporteras och jobbas klart innan dess. Men just nu tror jag fortfarande att det här blir månaden då jag plöjer noveller. 🙂 Känns kul!
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
