Nora av Merete Pryds Helle är en intressant roman om kvinnors villkor och ett skavande äktenskap, en berättelse baserad på Henriks Ibsens klassiska drama Ett dockhem. Betyg: 4 solsemestrar av 5.
Nora av Merete Pryds Helle är en berättelse som bygger på Henriks Ibsens klassiska drama Ett dockhem, där huvudpersonen heter just Nora. Jag har inte sett eller läst Ett dockhem, men är någorlunda bekant med berättelsen ändå: Nora som lever i det utåt sett perfekta äktenskapet och det lika perfekta hemmet, men som inte trivs i den snäva roll hon tilldelats som kvinna.
I Helles tappning är Nora en flicka som växer upp och blir en ung kvinna, handlöst förälskad i en student som bor hos dem tillfälligtvis. Det blir så småningom äktenskap, hastigt ingånget och på enklaste vis, och barn: Noras roll och plats är färdig och klar. Nu är hon hustru och mor. Som läsare är det svårt att förstå passionen. Maken, Torvald, beskrivs som fullständigt egotrippad, oromantisk och obehaglig. Nora är dock beredd att offra mycket för äktenskapets skull. Ett ödesdigert beslut är att förfalska en namnteckning för att kunna ta ett lån och bekosta en utlandsvistelse, som är tänkt att bota makens psykiska ohälsa.
Det finns säkert delar i Nora som går mig förbi: paralleller och kopplingar till Ett dockhem som man såklart inte snappar upp om man inte har sett/läst Ibsens variant. Däremot drogs tankarna omedelbart till andra starka berättelser om kvinnors villkor. Jag tänker på Hilma i Kerstin ThorvallsNär man skjuter arbetare…. Hilma, som ”gifte upp sig” klassmässigt, men först efteråt blir varse att hennes make är psykiskt sjuk och att äktenskapet delvis kommer att innebära sexuella övergrepp och en livslång oro över att dottern ska råka illa ut. Jag tänker på Alberte i Cora SandelsAlberte-böcker. Alberte som växer upp i en nordnorsk, borgerlig familj med en sinande förmögenhet. Familjen satsar på brodern, som ska utbildas och bli något. För Alberte är tillvaron instängd och medger inte många drömmar.
I Nora finns samma instängdhet, samma tomhet när det visar sig att äktenskapet inte riktigt blir vad hon trott och hoppats på. Samtidigt finns det logiska glappet. Vad såg hon i Torvald? Varför gifte de sig? Jag är inte riktigt på banan, men det kan jag bortse från. Det här är en intressant och tankeväckande berättelse. Jag blir framför allt sugen på att se/läsa Ett dockhem.
Helles roman om Nora är en del i ett skandinaviskt förlagssamarbete där danska, svenska och norska författare har fått tolka några av Ibsens dramer och det här är alltså Danmarks bidrag (är du nyfiken på de övriga delarna så är det alltså Henrik av Vigdis Hjorth och Hilde av Klas Östergren som är Norges respektive Sveriges bidrag).
Nora Helmers utveckling från en undergiven docka i ett förljuget äktenskap till en kvinna som går sin egen väg (genom att gå sin väg), sker i tre akter: från det på ytan idylliska julpyntet, över avslöjandet som förfalskare, den vilda tarantelladansen, räddningen från att ha blivit avslöjad som brottsling och den samtidiga insikten att maken inte bryr sig om henne utan bara sig själv. Porten slår igen. Ridå.
I Merete Pryds Helles roman får vi följa hur Nora kommer till insikt om sig själv, inte i tre akter utan under ett helt liv. Hon har alltid blivit behandlad som ett barn, först av fadern, sedan av maken, men genom kvinnor i sin närhet förmått att utvecklas intellektuellt såväl som sexuellt, och på så sätt leva ett parallellt liv. Hennes kärlek till maken är stor, hon har till och med förfalskat sin fars underskrift för att genom ett lån kunna bekosta en resa för att rädda hans hälsa efter ett sammanbrott. Men i Italien förstår hon att ju mer kraft maken får, desto tommare blir hon.
Så när julen närmar sig i familjen Helmers hem är vi läsare väl rustade för det slut vi så väl känner. Och några verkliga överraskningar har vi fått på vägen.
Förlagets beskrivning
Originalets titel: Nora (danska). Översättare: Stewe Claeson. Uppläsare: Gunilla Johansson Gyllenspetz. Utgivningsår: 2019 (första svenska utgåvan, Natur och kultur), 2020 (den här Radioföljetongen, Sveriges radio). Antal sidor: 190 (ca 8 h lyssning). ISBN: 9789127163423.
Merete Pryds Helle
Merete Pryds Helle (född 1965) är en dansk författare, bland annat känd för romanen Folkets skönhet, som kom ut på svenska 2018.
Martin Bircks ungdom av Hjalmar Söderberg är en klassisk uppväxtskildring, en berättelse om ett liv som kanske inte blev som tänkt och en berättelse om att det viktigaste av allt trots allt är kärleken. Betyg: 4 operor av 5.
Martin Bircks ungdom, som följer huvudpersonen Martin Birck genom livet, brukar betraktas som Hjalmar Söderbergs genombrottsroman. Boken anses ha en hel del självbiografiska inslag, vilket man också förstår om man läser just den här utgåvan från Lind & Co, som innehåller rikligt med noter och kommentarer av Hjalmar Söderberg-vetaren Bure Holmbäck. Här får man veta stort och smått om det dåtida Stockholm, vilka politiska frågor som stod på agendan och vilka personer och händelser som Söderberg har tagit inspiration från i berättelsen. Efter själva romanen följer en gedigen genomgång av tillkomsten och mottagandet.
I bokens början är Martin Birck ett barn som leker med grannflickan och ser årstiderna komma och gå. På sommaren lämnar familjen staden och bor i ett sommarhus på landet. I övrigt utspelar sig hela tillvaron längs ”Den gamla gatan”, syftande på Majorsgatan, väster om Östermalmstorg, där Hjalmar Söderberg själv växte upp. Martin Birck börjar så småningom i skolan, som följs av elementarskolan. Sådant som var viktigt för några år sedan överges plötsligt helt, så som det blir när ett barn blir äldre. I bokens andra del har Martin Birck hunnit ta studenten och familjekonstellationen har ändrats något: storasystern har gift sig och flyttat. Martin umgås med vänner, grubblar över förälskelser, grubblar över tron & religionen. Det är en svårmodig tid. Drömmen är att bli diktare, men han kommer inte längre än till ett ämbetsverk, där han ägnar dagarna åt att kontrollräkna andras beräkningar. I bokens tredje och sista del har åren gått och Martin Birck arbetar på samma verk. Han har träffat en kvinna och de drömmer om att kunna gifta sig, men ekonomin tillåter det inte och de delar sina liv i hemlighet, båda märkta av det livet tidigare gett och tagit.
Det är en berättelse om ett liv som blir vad det blir, men det är också en förhållandevis kort roman, 165 sidor. Söderberg broderar inte precis ut sig – allt berättas genom korta scener som sällan vävs ihop. Mycket utspelas på så sätt mellan kapitlen, men står osagt. I en bisats kan man plötsligt läsa att Martins mamma har gått bort – något som naturligtvis är en oerhört svår händelse, för både Martin, hans syster och hans far. Jag är övertygad om att Söderberg har komponerat romanen och gjort den precis som han ville ha den men för mig är det en del som flyger över huvudet och urvalet i vad som skrivs ut och vad som utelämnas känns inte helt klart. När jag läser om tillkomsten, som finns detaljerat beskriven i den här utgåvan, förstår jag att boken skrevs under flera år, vilket kanske bidrar till att boken kan upplevas som lite splittrad. Dessutom finns Martin Bircks ungdom tydligen i form av flera tidiga utkast och delar har publicerats i andra sammanhang. Kanske kunde boken i princip läsas även på det sättet; Vissa kapitel skulle vara fantastiska noveller.
Martin Bircks ungdom brukar som sagt betraktas som ett genombrottsverk, men för mig är det lite förvånande att just den här kortromanen blev så väl mottagen och hyllad när den kom. Förmodligen säger det mycket om vad som tidigare har betraktats som kontroversiellt och provocerande och vad som numera passerar som vardag. Det är lätt att sitta idag och tycka att Förvillelser, Doktor Glas, Historietter och Den allvarsamma leken har långt mycket mer än Martin Bircks ungdom, men när det begav sig fanns det tydligen konservativa recensenter som tyckte att Förvillelser var närmast pornografisk. För en nutida publik är förmodligen hans mer provocerande verk mer lättlästa än just Martin Bircks ungdom. Ironiskt nog är det i stort sett bara det som påminner om att boken är över 100 år gammal. Söderberg har en fantastiskt förmåga att skriva avskalat, precist och helt tidlöst och det finns ingenting i boken som känns speciellt föråldrat eller daterat (även om den såklart utspelar sig i en annan tid).
Jag tyckte att det var väldigt intressant och kul att läsa Martin Bircks ungdom, även om jag personligen inte håller den för Söderbergs bästa. Det som berörde mig mest är egentligen inte Martin Birck och hans liv, utan ödet för hans älskade, som förblivit ogift trots att åren gått, hon som inte lyckats balansera riktigt rätt mellan att vara lockande och att hålla på sig, hon som sett tåget gå och vid 30-årsåldern upplever sig vara dömd till ofrivillig barnlöshet eftersom hennes älskade inte har råd att gifta sig. Var det här någonting som recensenterna diskuterade vid Söderbergs tid? Skrev de om kvinnans villkor och vilket ansvar det fanns att bära (långt innan preventivmedel) i den här tiden, när sex utanför äktenskapet var så tabu? Ingenting i redogörelsen av bokens mottagande skvallrar om det, men Söderberg skrev åtminstone om det och det var en drabbande läsning, tycker jag. Kanske är det ett av många tillfällen när Söderberg har varit lite före sin tid i sitt skrivande.
Martin satt ännu länge vid fönstret.
Här hade tiden stått helt still, hade Henrik Rissler sagt. Ja, han hade rätt. Här stod den stilla, tiden. Det är med förändringarna man mäter tidens gång, jag har ingenting att mäta den med. Jag skulle inte ens veta att det är lördag i dag, om jag inte hörde det på trampet där nere.
Ur Martin Bircks ungdom av Hjalmar Söderberg
Redaktör: Bure Holmbäck. Utgivningsår: 1901 (första utgåvan, Bonnier), 2012 (den här utgåvan, Lind & Co). Antal sidor: 288. ISBN: 978-91-85801-39-8.
”Martin Birck var ett litet barn, som låg i sin säng och drömde. Det var sommarafton och skymning, och Martin gick vid sin moders hand genom en stor och underlig trädgård, där skuggan låg mörk i alléernas djup. På båda sidor om vägen växte sällsamma blå och röda blommor, på smala stänglar vajade de av och an för vinden. Han gick och höll sin moders hand och såg förvånat på blommorna och tänkte på ingenting.”
Så intagande börjar Hjalmar Söderbergs genombrottsroman från 1901. Martin Bircks ungdom är en av den svenska litteraturens mest klassiska och mest levande uppväxtskildringar. Den har tydligt självbiografiska drag och följer huvudpersonen Martin Birck genom barn- och ungdomsåren i det oskarianska Sverige. I beskrivningen av den lille Martins möte med ”det stora, tomma hålet som kallas världen” har Söderberg fångat mycket av den livskänsla som skulle komma att prägla honom själv.
Som ingång till Söderbergs författarskap är Martin Bircks ungdom särskilt värdefull – och som bildningsroman tillhör den de omistliga verken i vår litteratur med sina skickligt fångade stämningar och precisa iakttagelser av den tid i livet då vi formas till både individer och samhällsvarelser.
Martin Bircks ungdom är den tredje volymen i Lind & Co:s utgivning av Hjalmar Söderbergs samlade verk. Alla titlar förses med utförliga kommentarer och noter.
Förlagets beskrivning
Hjalmar Söderberg
Hjalmar Söderberg (1869–1941) var en svensk författare, skribent och översättare. Han har skrivit flera av vår tids mest omtyckta klassiker, däribland Doktor Glas och Den allvarsamma leken. Debuten, Förvillelser, kom ut 1895. Söderberg växte upp och levde under många år i Stockholm och han är också mycket uppskattad för just sina skildringar av staden. Senare i livet kom Söderberg också att bo tidvis i Köpenhamn. Vill du läsa mer om Hjalmar Söderberg kan du exempelvis besöka Söderbergsällskapet.
Okej, det finns mycket som är mysigt med hösten. Jag skulle kunna skriva floskler om att stanna inne med en kopp te och höra regnet smattra mot rutorna. Och sådant. Men faktum är att jag tycker att hösten, och framför allt vintern, börjar kännas allt längre här i Umeå. Det är så onödigt mörkt! Mörkt och kallt. Om augusti och september fortfarande har ett lite ”nystarts”-skimmer över sig, en iver att testa nya grejer, påbörja nya projekt, så är oktober helt klart tristare. Faktiskt. För att råda bot på detta måste man göra sitt bästa att hitta på skojiga grejer. Som tur är finns det mycket större möjligheter nu att njuta av kultur. Om man jämför med vårens utbud… Den opera vi köpte biljetter till blev inställd inom några dagar, men jag ser i alla fall fram emot att gå på standup om några veckor. Sedan vill jag klämma in lite bio och utställningar, i vanlig ordning. Och så ska jag åka till Öregrund! En cocktailkväll har vi framför oss också och så ska vi åka ner till min svägerska med familj. Vi får se om jag hinner plöja några böcker också. 😉 Det går ärligt talat ganska långsamt att läsa just nu, men det är sådana perioder man hamnar i emellanåt. Sådant är livet.
Jag ska åtminstone speeda på och försöka läsa ut The Hate U Give av Angie Thomas så fort som möjligt. Om det inte vore för att jag har fått förhinder att delta, så skulle vi ha bokcirklat den i oktober. Jag valde att läsa den ändå och nu börjar det bli dags att läsa klart den eftersom den är en lånebok. Det är en riktigt bra och brännande bok om rasism.
Oktober är annars en riktigt intensiv månad om man ser till förlagens utgivning. Det kommer massor av spännande titlar! Här är de som jag fått upp ögonen för lite extra:
Sidenkatedralen är en samlingsvolym med två av Sara Danius ej färdigställda verk. Här finns essäer och artiklar och en bok om hennes fotokonstfavoriter. Sara Danius gick verkligen bort i förtid. Nu har jag förvisso inte läst hennes böcker, men hennes artiklar i DN genom åren har varit väldig speciella och bra. Det känns fint att även de här sista volymerna ges ut.
Badfluence av journalisterna Julia Lundin och Yasmine Winberg är en reportagebok där influencer marketing-branschen synas i sömmarna. Det känns väldigt aktuellt och intressant. Det här är en bransch där det uppenbart finns mycket bluff och båg. Och mycket pengar. Det kanske är dags att någon tar ett seriöst grepp om den här miljardindustrin där enskilda personer har så väldigt mycket makt.
Julen är snart här! 😉 Vill man få omedelbar julstämning så kommer Elsa Beskows jul i nyutgåva. Det finns säkerligen nyare, modernare, intressantare bilderböcker där ute, men Beskow är Beskow och hennes bilder är verkligen tidlösa.
Något annat som är 100% julmys är Astrid Lindgrens julberättelser! Nu kommer en härlig samling, illustrerad av Björn Berg: Vi har så roligt när det är jul. Jag blir alldeles fylld av jullängt bara jag ser framsidan. Boken innehåller Emils julkalas för fattighjonen, Pippis julgransplundring och många andra klassiker.
En bok om kvinnosaker! Jag blev nyfiken direkt när jag såg titeln på Karin CarlsonsKvinnosaker. Det är en faktabok om svenska kvinnors historia genom femtio föremål, t.ex. cykeln, vibratorn och byxkjolen. Kul, intressant!
Jag har inte anammat den här grejen med julböcker (däremot brukar jag ha novellkalender…). Det finns i alla fall en uppsjö av böcker med jultema och den här månaden kommer Kalla, vita vinternätter av Christoffer Holst. Jag gillade Mitt hjärta går på av samma författare, så om jag skulle läsa en julbok så skulle det nog bli den!
Nu när det är så mörkt kan man passa på att blicka uppåt. Mot stjärnhimlen. Jag kan ingenting om stjärnor! Men det här märkliga året tror jag att det är många som har börjat intressera sig för utelivet i betydelsen att vara ute i naturen. Kanske stjärnskådning blir en ny mikrotrend? I så fall kan boken Natthimlen: En guide till stjärnorna av Robin Kerrod och Tom Jackson vara en bra bok att ha med sig.
Det blev en lista med många julböcker! Men det är årets gång… 😉 Har du någon bok du ser fram emot i oktober?
Ibland vill man stanna lite längre i en läsupplevelse, men ändå inte plöja en hel tegelsten på en gång. Då är trilogin det optimala valet: en lagom lång serie som låter en dela upp läsningen, men ändå följa några huvudpersoner och besöka deras värld under en lite längre tid. Idag tipsar jag om några favorittrilogier från blandade genrer och med blandade utgivningsår.
Trilogin om Maj
Jag skrev om Maj-trilogin här om veckan, men den är även ett självklart val på den här listan. Jag älskade Kristina Sandbergs trilogi om hemmafrun Maj, hennes slit och våndor. Det är också ett underbart stycke kvinnohistoria och något för den som vill få en känsla för vad livet som hemmafru kunde innebära på 30-talet och framåt.
Kerstin Thorvalls trilogi om Signe är en romanserie, men böckerna innehåller stora självbiografiska inslag. Böckernas Hilma är baserad på Kerstin Thorvalls mamma och böckernas Signe är baserad på Thorvall själv. Den första boken skildrar moderns äktenskap, som utifrån såg ut som en klassresa, men som i verkligheten var något av en resa ned i förtvivlan eftersom hennes make snart visade sig vara psykiskt sjuk och under maniska episoder började förgripa sig på henne. Ur det föds en stor beskyddarinstinkt som är kvävande för Signe och påverkar henne mycket. Det är böcker som verkligen berör och väcker många tankar om kvinnors roll och plats i historien och kanske också förklarar hur Kerstin Thorvall kom att bli den på många sätt excentriska person hon var.
Karin Smirnoffs böcker om Jana Kippo är några av de senaste årens mest uppmärksammade böcker och det är lätt att förstå varför. De liknar verkligen ingenting annat. I böckerna får läsarna följa janakippo, som i bokens första del återvänder till sin hembygd för att få upp hennes missbrukande tvillingbror på fötter igen. Det här är böcker med väldigt egna karaktärer och mycket mörker, berättat med ett lekfullt språk. En riktig läsupplevelse!
Barbro Lindgrens böcker om bullterriern Rosa finns i en samlingsvolym, men den består alltså av tre böcker som är skrivna med Lindgrens alldeles säregna stil. Jag vet ingen som kan skriva så rättframt om sorg och död som hon, som exempel; I den här boken ryms såklart kärlek, mest av allt. Kärleken till en en hund. Böckerna är också något av en biografi, som mellan raderna berättar om ett liv som har sin gång.
Mats Strandbergs och Sara Bergmark Elfgrens urban fantasytrilogi börjar bli lite gammal nu, men jag hoppas att den fortfarande kan kännas okej att läsa för någon tonåring och inte uppfattas som alltför daterad. Jag tyckte verkligen att den var otroligt bra! Båda författarna är oerhört skickliga på att porträttera olika människor. Här blir det extra intressant eftersom huvudpersonerna är väldigt annorlunda som personer och har helt olika status i klassrummet, men när mörka krafter närmar sig och det visar sig att det är just de som är de utvalda att ställa allt till rätta så måste allt annat läggas åt sidan.
Hon ville inte släppa mina händer är en fin poesiantologi med dikter skrivna av personer med erfarenhet av migration. Betyg: 4 skolor av 5.
Hon ville inte släppa mina händer är en poesiantologi där poeterna är personer som deltagit på poesiworkshops på Rosengårds Folkets Hus. Boken innehåller bidrag från många olika författare och en del har även bidragit utan att lämna sina namn, så som det kan bli när man relativt nyss har kommit till Sverige och lever i en väldigt oviss tillvaro där man plötsligt kan behöva lämna innan man har hunnit avsluta sådant som påbörjats. Alla deltagare har erfarenheter av migration och många av dikterna rör sig kring just kontrasterna mellan den miljö de kommer ifrån och det Sverige de upplever: de flesta med tacksamhet och tillförsikt, en del med besvikelse. Många av dikterna rör sig också kring glappet mellan vad andra ser hos dem och vilka de själva känner att de är. En del poeter har en bakgrund med prestigefyllda jobb och hög utbildning men hamnar i Sverige i något helt annat. En del håller inne med sin personlighet och blir kanske sedda som blyga eller tålmodiga, men har ett inre som känns som något annat.
Det är en fin läsning för mig, som inte alls bär på erfarenheten av att flytta till ett nytt land, med allt vad det kan innebär. I författarnas fall kan migrationen innebära livsfarliga färder över havet, stora förluster och/eller att behöva leva långt från delar av familjen. Det är fint att så många röster delar med sig i den här antologin.
I efterordet berättar redaktörerna Henrik Johansson och Anna-Maria Olsson samt Pia Jörgensen, som är pedagog och verksamhetsledare för Rosengårds Folkets Hus språkskola, om bokens tillkomst. De berättar mer om den språkskola som de arrangerar och som kan ha uppemot 70 besökare åt gången och de sätter ord på hur viktigt det är att behärska språket. När jag läser dikterna i den här antologin upplever jag ofta språkförbistring, men ärligt talat gör det ingenting. Poesi är fritt i sin form och ger stor möjligheter till känsla och uttryck utan att för den skull kräva att allt är språkligt korrekt. Det är inspirerande. Vem som helst äger möjligheten att uttrycka sig genom poesi. Den här antologin visar vad som kan komma ut om man vågar prova, till och med på ett språk som inte är ens modersmål.
Jag gillade den här boken! Är du sugen på att läsa den finns den att ladda ned hosFöreningen Arbetarskrivare, som tillsammans med Rosengårds Folkets Hus har gett ut boken.
Författare:
Mahdi Awes, Sabah, Layla, Maysoun, Fatimah, Royda Mahmoud Salih, Hawa Muhamed, Zahraa Mohammed, Prince Gnadou, Kamel Kasem, Asmaa Abu Daya, Mohamad Abo Hashem, Abbas Sahid Mohammad, Denisa Tota. Redaktörer/medarbetare: Henrik Johansson, Anna-Maria Olsson, Åse Andreasson, Pia Jörgensen. Utgivningsår: 2020 (Raya förlag). ISBN: 9789151900810.
Idag dyker jag ner i arkivet! Läste jag något bra för fem år sedan, det vill säga 2015? Ja, det gjorde jag. Det var faktiskt ett riktigt pang-år när det kommer till läsupplevelser. Flera av 2015 års favoriter är böcker jag fortfarande tänker på ibland. Här kommer mina favoriter (inte nödvändigtvis böcker som kom ut 2015).
Böckerna om Maj
Kristina Sandbergs böcker om hemmafrun Maj är oförglömliga. I böckerna Att föda ett barn, Sörja för de sina och Liv till varje pris får läsaren följa Maj genom livet. Det är oro över barnen, oro över den alkoholiserade maken, ett fasligt slit för att sköta hemmets alla sysslor… Det är svårt att säga vad som är så fängslande med de här böckerna, men att läsa om Maj är verkligen att vara med henne och känna med henne. Det är också ett stycke kvinnohistoria berättat på bästa sätt.
Allt jag inte minns
Jonas Hassen Khemiri är min kanske allra största favoritförfattare och frågan är om Allt jag inte minns är hans allra bästa roman? Det märks att boken bottnar i personlig sorg hos Khemiri själv, för det här är verkligen berörande och nära. Boken kretsar kring Samuels närmsta, de som blir lämnade med frågor om vad som egentligen hände när Samuel dog i det som var en olycka eller kanske inte alls var en olycka. Trots att det är en bok med mycket sorg och smärta minns jag verkligen att den också är väldigt rolig och varm. En bok som har allt! Skriven med Khemiris alldeles speciella stil.
Det här är hjärtat
Bodil Malmsten är en annan stor favoritförfattare och Det här är hjärtat är en av hennes kanske finaste dikter. Det kommer verkligen rakt från hjärtat: en berättelse om sorg, att förlora någon man älskar. Det är också den sista dikt Malmsten själv hann skriva innan hon ledsamt nog gick bort 2016. Jag vet ingen som skriver så precist och fint som Malmsten. Det är bedrövligt att hon inte hann skriva ännu mer.
Det är något som inte stämmer
Med Det är något som inte stämmer var det som att Martina Haag tog ett kliv till en ny nivå. Från att ha skrivit feelgood och humoristiska texter började hon plötsligt skriva om ångest och att försöka ta sig igenom en sårande skilsmässa. En helt otrolig bok. Så äkta, precist och hudlöst. En riktigt bra bok!
Kalmars jägarinnor
Kalmars jägarinnor av Tove Folkesson är befriande och härlig. Här är huvudpersonerna alldeles för mycket: störiga, stökiga. Och Kalmar är alldeles för litet för tjejgänget som boken handlar om: Eva, Jenna, Linden, Jossan och Sudden. De som kanske snarare har ett utanförskap än en gemenskap – alla bär på något jobbigt som döljer sig bakom fasaden. Jag tyckte att den här boken var helt överrumplande. Huvudpersonerna är udda och språket är fantastiskt, som poesi.
Fjärilsvägen av Patrik Lundberg är en mycket berörande bok om Patriks egen mamma och en mycket bra bok om klass. Betyg: 5 oplar av 5.
Fjärilsvägen är Patrik Lundbergs berättelse om sin mamma, Birgitta Lundberg. Birgitta hade allt det där som många drömmer om: man, två barn, villa och jobb. Sedan kom skilsmässan och med det en ekonomi som inte gick ihop. Så småningom drabbades hon av de krämpor och sjukdomar som kom att bli ett allt större hinder i vardagen och livet och leda till ett liv på sjukpenning. Till slut hamnade Birgitta i fullständig misär och 67 år gammal gick hon bort. Det är en resa nedåt, utan att Patrik för den sakens skull målar ut henne som ett offer. Här ryms både goda stunder och sorgliga stunder, misslyckanden och besvikelser liksom små framgångar. Ibland gör mamman rent förfärligt sårande saker mot Patrik och andra, men mestadels lyser det igenom att det finns en enorm kärlek mellan Patrik och hans mor, om än med perioder då deras relation skaver och är svår att upprätthålla. Fjärilsvägen är ett porträtt som ger en levande bild av en kvinna som mestadels levde ett väldigt slitsamt liv och om en son som präglats starkt av det.
Under Patriks uppväxt unnar sig mamman ingenting, allt går till barnen. Det trixas och fixas så att Patrik och hans syster ska få fotbollsskor och kunna följa med på skolresor, men själv unnar hon sig inte ens att äta lunch. Det är lätt att förstå att det slitsamma livet med ett tungt och lågbetalt jobb och en stressig tillvaro som ensamstående mamma kostar på. Birgitta blev bara 67 år och Patrik sätter fingret på något som är väldigt viktigt här: i vårt samhälle har de flesta fått det bättre, men det finns en kategori där utvecklingen går åt andra hållet. Lågutbildade kvinnors förväntade livslängd sjunker. Patrik Lundberg skriver sakligt och precist om klass och den sits som hans mamma delar med så många andra. Samtidigt skriver han om sig själv, som den som växer upp med en ständig insikt om att sakna skyddsnät och att aldrig ha ett nätverk att luta sig mot. Det präglar honom hårt, liksom det att växa upp i ett samhälle som är en vit fläck på kartan, en småstad som aldrig ges utrymme i några medier (nu är läget förvisso annorlunda för hemstaden Sölvesborg – och jo, Jimmy Åkesson finns med i den här boken, paradoxalt nog som en av Patrik Lundbergs förebilder i tonåren). Trots att Patrik sedan mot alla odds lyckas etablera sig som journalist och trots att han skriver uppmärksammade och kritikerrosade böcker så kan han aldrig riktigt känna sig helt hemma och trygg i den värld dit klassresan tar honom.
Jag är i Patrik Lundbergs ålder och växte precis som honom upp under 90-talets finanskris. Min tillvaro var inte alls densamma som Patrik Lundbergs, men jag känner ändå igen mig väldigt mycket. Jag kan inte påstå att jag har saknat något i livet och jag har inte heller vuxit upp med en ensamstående mamma. Ändå delar jag verkligen Patrik Lundbergs känsla av att ingenting kan tas för givet, särskilt inte pengar. Jag fattade det inte då, men 90-talskrisen satte sina spår. Jag tänker ofta på det som vuxen, inte minst för att de flesta runt omkring mig nu för tiden har det väldigt gott ställt. Det blir sådana kontraster när folk i allmänhet reser med familjen på semester till Bali och på skidresor i Alperna (när jag var barn gick vår mest exotiska semester till Dalarna med lånad husvagn), köper nya iPhones till sina barn (jag hade inga statusprylar som barn – mycket av det jag hade i klädväg, cykel med mera var sådant jag ärvt av äldre kusiner och som de vuxit ur) och så vidare, och så vidare. Jag kommer aldrig glömma när jag flyttade från kollektiv till min första hyresrätt. Jag var student och kände mig så stolt och glad över att ha fått ihop ködagar så att jag kunde flytta till min egna lilla etta i ett miljonprogramshus. Jag tyckte den var SÅ fin och mysig och allt sådant. En av mina äldsta vänner blev uppriktigt förvånad och kunde inte förstå att jag inte flyttade till bostadsrätt. För mig fanns det inte på kartan att köpa en bostadsrätt. Jag levde på studiemedel och hade kanske 10 000 kr i en buffert som jag sparat ihop genom sommarjobb. Jag förstod inte ens vad han menade. Han förstod inte vad jag menade. Nu förstår faktiskt ingen vad jag menar när jag aningslöst frågar om blivande bostäder som andras vuxna barn är på väg att flytta till. Jag lever fortfarande i tron att man hyr när man flyttar hemifrån, men här köper man naturligtvis en bostadsrätt till ungarna. ”Alla” gör det i den lilla akademikerbubbla jag mestadels befinner mig. Detta och tusen andra saker kommer aldrig riktigt att gå in, misstänker jag. Precis som att jag aldrig riktigt kommer att kunna slappna av och känna att det löser sig när det gäller jobb (trots att jag aldrig någonsin har varit arbetslös längre än en sommar). Jag har aldrig haft några släktingar i min bransch, ingen som har kunnat fixa in mig på något jobb eller kratta för mig. Jag sökte 80 jobb i hela Sverige när jag pluggade min sista termin och fick nobben. Jag tror aldrig att något sådant där ska lösa sig. Jag hör inte till alla de studiekamrater som pluggade till ingenjör för att deras pappa hade gjort precis det och för att det fanns ett familjeföretag att ta över. Ingenting sådant. Ingen har kunnat dela med sig av erfarenheter kring att plugga, ingen har kunnat ge tips kring hur jag ska tänka kring studier och karriär. Jag har uppfunnit allt själv och då blir man också ganska ensam. Jag misstänker att Patrik Lundberg har känt något liknande. Han som först inte ens sökte till journalistutbildningen på Skurups folkhögskola, för den ansågs omöjlig att komma in på, och som han sedan kom in på med högst poäng av alla. Varför trodde han att han inte skulle komma in? Det är sådant man lätt tror när absolut ingen i ens omgivning har gjort något liknande.
Det är inte synd om mig, långt ifrån. Ursäkta att jag började skriva om mig när det här inlägget egentligen handlar om Fjärilsvägen. Det är hur som helst en bok som väckte många tankar, minnen och känslor – och det är väl ett gott betyg.
En sak till förresten. I boken citerar Patrik Lundberg Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch: ”Låg pensionen efter föräldraledighet, deltid och ett låglöneyrke. Är det ojämställdhet? Gör andra val, få annat resultat.”. Det är ett gammalt citat, men det är verkligen svårt att släppa. Ebba Busch får mig att vilja spy.
Uppläsare: Martin Wallström. Utgivningsår: 2020 (Albert Bonniers förlag), 2020 (den här ljudboksutgåvan, Bonnier Audio). Antal sidor: 175 (ca 4,5 h lyssning). ISBN: 9789100181987, 9789100185961.
När Birgitta Lundberg föddes fanns det hopp, även om hennes liv. I rekordårens och folkhemmets Sverige kunde en arbetarflicka på landsbygden gå åtta år i skolan, ett år i husmoderskola och få ett kontorsjobb måndagen efter examen. Hon kunde spara till körkort och bil, åka på dans och hitta kärleken.
Snart levde Birgitta Lundberg den svenska drömmen: Make, två barn. Volvo och villa. En välfärd som fanns där när hon behövde den. Sedan kom 1990-talets finanskris. Skilsmässan och stressen. Fattigdomen. Barnens liv till varje pris.
Patrik Lundberg växte upp på Fjärilsvägen i Sölvesborg. Nu är Fjärilsvägen en kärleksförklaring till hans mor, och en berättelse om det svenska klassamhället.
Förlagets beskrivning
Patrik Lundberg
Patrik Lundberg (född 1983) är en svensk journalist och författare. Han debuterade 2013 med den självbiografiska ungdomsboken Gul utanpå, som bland annat handlar om att vara adopterad och göra en återresa. Sommaren 2020 var Patrik Lundberg värd i Sommar i P1 och hade ett hyllat program som precis som Fjärilsvägen handlar om hans mamma. Patrik Lundberg är krönikör på Expressen. Han har en hemsida och finns på Twitter och Facebook.
Här om veckan tipsade jag om böcker som kom ut i augusti. Bjuder september på några spännande nyheter? JA! Här kommer nio boknyheter som jag är extra nyfiken på.
Jerker Virdborg har skrivit Skyddsrummet Luxgatan, en novellsamling som jag har läst flera noveller ur. Jag har verkligen gillat det jag läst hittills: tänkvärda och vassa noveller om ett Sverige i krig och konflikt. Nu är jag nyfiken på att läsa en roman av samma författare. Nu i september har jag chansen, för då kommer Mamma i soffa, som beskrivs som både dröm- och spöklik. Låter som en udda läsupplevelse.
En del barnböcker är mer för vuxna än för barn. Jag tror att min sambo, 34 år gammal, skulle bli mycket glad över Hilma af Klint: Kartor över osynligheten av Ylva Hillström och Karin Eklund. Han tycker nämligen att Hilma af Klints konst är fantastisk. Det här är den första barnboken om henne och den är säkert spännande. Allt jag vet om Hilma är att hon var väldigt före sin tid.
Brukar du också lyssna på Lundströms bokradio? Nu debuterar programledaren Marie Lundström med Sanningens kalas. Jag hoppas att hon besöker Lundströms bokradio och berättar mer om sin bok. Marie kommer nämligen att vara tjänstledig under några veckor i höst och ersätts då av en annan Lundström (!) – Kristofer Lundström. Boken beskrivs som en ”dråplig och drabbande roman om livsval och kärlek, om det svåra i att vara kvinna, mamma och dotter”.
Jag tyckte väldigt mycket om Brun flicka drömmer av ALMA-pristagaren Jacqueline Woodson. Nu kommer en ny vuxenroman på svenska, Genom märg och ben, som handlar om medelklassfamiljs resa från 1920-talet och framåt. Den vill jag läsa!
Har ni läst Tripprapporter av Tone Schunnesson? Det är verkligen en annorlunda och fascinerande roman. Nu kommer Dagarna, dagarna, dagarna som beskriv som ”en studie i framgång och undergång, beroende och svek, medialitet och osynlighet”. Hoppas den är lika stilistiskt spännande som Tripprapporter.
Jag tycker att Agneta Pleijel ska speeda på och skriva klart sin självbiografiska trilogi. Spådomen var ju SÅ bra! I väntan på del tre kommer nu Dubbelporträtt: En roman om Agatha Christie & Oskar Kokoschka. Säkerligen mycket läsvärd!
Helena von Zweigbergk är så bra! Hon skriver fint om människor och relationer och hon är också mycket trevlig att höra på radio; Hon verkar vara så sympatisk. Nu kommer något som hon kallar för ”en självbiografisk inventering”: Mitt liv om dront. Låter intressant!
Majgull Axelsson har lyckats skriva flera riktigt bra bästsäljare. Aprilhäxan, Jag heter inte Miriam… Och många andra. Nu kommer Inställd resa till Sabarmati, som handlar om en mor och hennes adoptivdotter. Hoppas att den är lika läsvärd som så många av hennes andra böcker.
Nu har jag förvisso inte läst Lena Anderssons roman Sveas son, men nu kommer i alla fall uppföljaren Dottern. Eftersom jag verkligen uppskattade Andersson böcker om Ester så är jag såklart nyfiken på både Sveas son och Dottern. Underrubriken är En berättelse om folkhemmets upplösning.
Har du någon bok du längtar efter lite extra i september?
Den sorgsne busschauffören från Alster av Håkan Nesser är en mysig och spännande bok om ett mord som aldrig riktigt klarades upp och som nu plötsligt blir aktuellt igen, allt berättat med Nesser alldeles speciella stil och språk. Betyg: 4 Gotlandsfärjor av 5.
Den sorgsne busschauffören från Alster är Håkan Nessers sjätte roman om Barbarotti. Kommissarie Gunnar Barbarotti och hans sambo, tillika kollega, Eva Backman har tagit tjänstledigt från sina polisjobb och rest till Gotland, där de förvandlas till privatspanare. De får nämligen snabbt syn på ett bekant ansikte: Albin Runge, en man vars försvinnande de utredde för ett antal år sedan. Han är sedan länge dödförklarad, men kanske var det något de missade den där gången?
Barbarottis och Backmans funderingar och spaningar blandas med Albin Runges egna berättelse i form av anteckningsboken ”Stänk och flikar”. Där berättas om ett liv som rasade samman den dagen busschauffören (och den före detta idéhistorikern) Albin Runge genom en olycka orsakade arton människors liv. Sjutton av dem var barn på väg på skolresa. För barnen och deras anhöriga blev livet aldrig sig likt, naturligtvis, men även Albin Runges liv slogs i spillror. Nu har åren gått och plötsligt har det börjat dyka upp hotfulla brev. Någon vill honom illa.
Nesser närmar sig upplösningen från flera håll och får ihop berättelsen sådär elegant som nästan bara han kan. Nesser har ett särskilt sätt att berätta och ett alldeles särskilt språk med finurliga referenser, lekfulla namn och en kärv humor. Jag gillar det verkligen! Den sorgsne busschauffören från Alster är inte den typen av deckare som gör att man sitter som på nålar. Det är i själva verket en berättelse med en viss portion vemod och med det låga tempo som ett Gotland på lågsäsong kan bjuda på. För mig är det den bästa sortens deckare. Jag tycker bättre om den här typen av kluriga, överraskande och humoristiska deckarna än om actionspäckade varianter.
Jag kan varmt rekommendera den här boken. Lyssna gärna på ljudboksutgåvan, som dessvärre inte är inläst av författaren själv (Nesser är ju så bra som uppläsare!), men som däremot är riktigt bra inläst av Reine Brynolfsson, som verkligen passar som uppläsare till den här boken.
Jag borde verkligen inte leva.
Så skriver den före detta akademikern och busschauffören Albin Runge i sina anteckningar från 2012–13. Och när någon eller några tycks hota honom till livet har han full förståelse för detta. De bisarra hoten leder så småningom till att polisen i Kymlinge kopplas in.
Hösten 2018 tillbringar kommissarierna Gunnar Barbarotti och Eva Backman av vissa skäl ett par tjänstlediga månader i Rute socken på norra Gotland, och fallet med den olycklige Runge får oväntat ny aktualitet. Någonting i utredningen från 2013 verkar ha gått fel. Käpprätt fel. Eller?
Berättelsen om den egendomlige busschauffören från Alster är den sjätte (eller möjligen sjunde) boken om kriminalpolisen Gunnar Barbarotti, inte mindre egendomlig han.
Förlagets beskrivning
Uppläsare: Reine Brynolfsson. Utgivningsår: 2020 (första utgåvan, Albert Bonniers förlag), 2020 (den här ljudboken, Bonnier Audio). Antal sidor: 397 (ca 10 h lyssning). ISBN: 9789100183127, 9789100184216.
Håkan Nesser
Håkan Nesser (född 1950) är en svensk författare och före detta lärare. Han debuterade 1988 med romanen Koreografen, men är kanske mest känd för sina deckare med Van Veeteren i huvudrollen. Sedan 1998 arbetar han som författare på heltid. Håkan Nesser har en hemsida.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.