I Fallvatten, av Mikael Niemi, har vattenmagasinen i norra Sverige fyllts till den grad att de plötsligt brister och orsakar en katastrof.
⭐⭐
Betyg: 1.5 av 5.
Fallvatten, av Mikael Niemi, är en roman om hur samhället kollapsar när damm efter damm går sönder och en enorm flodvåg börjar plöja fram och ta med sig allt i sin väg. Det är en spännande premiss och det känns alltid kul när Norrland får stå i centrum, särskilt när samisk kultur petas in helt okommenterat. Jag menar, nog har man läst diverse katastrof-romaner tidigare, men sällan (aldrig!) från glesbygd och nog har man läst böcker med inslag av samisk kultur, men sällan utan att det görs en poäng av det. Kul är väl inte rätt ord, men ni förstår kanske vad jag menar.
Fallvatten börjar rakt på sak och spänningen byggs upp effektivt. Vad är det som händer? Hur ska det gå? Jag läste med viss iver för att få reda på mer och för att se hur Niemi syr ihop det i slutet. Tyvärr höll det verkligen inte, i mitt tycke.
Boken följer ett antal karaktärer som var och en drabbas på sitt sätt. En man blir hindrad i ett självmordsförsök. En kvinna ger sig i panik iväg för att rädda den dotter hon fruktar är kvar hemma i det hus som obönhörligen kommer att svepas iväg. En man sjunker till botten i sin älskade bil. En del av det här är intressant, och på sina sätt underhållande, livsberättelser som passerar mellan raderna medan deras värld är på väg att gå under. Men mycket är bara… obegripligt. Om du läser boken får du vara beredd på våld, ultravåld, splatter och explicita och detaljerade beskrivningar av skador och tortyr, liksom våldtäkter (ja, plural) och sexuella övergrepp. Det är så osmakligt att jag skummade igenom vissa delar. Jag fattar inte alls vad allt detta tillför. Vad vill författaren säga? Tänker författaren att folk släpper alla spärrar och tappar det fullständigt när katastrofen kommer (så tänker inte jag)?
Nej, det här var ingenting för mig. Jag läste klart för att jag ville veta hur det slutade, men ett intressant slut blev det inte heller, som jag ser det. Det hade kunnat bli så intressant, det här, men för mig blev det ingenting.
Fallvatten
Fallvatten gavs ut av Piratförlaget 2012. ISBN: 9789164203977, 9789164241955.
Daisy Darker, av Alice Feeney, är en spänningsroman om en minst sagt dysfunktionell familj som träffas för ett 80-årsfirande. Alla kommer inte att komma levande därifrån.
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 4 av 5.
I Daisy Darker, av Alice Feeney, samlas en familj för att fira farmoderns 80-årsdag, men också, som det visar sig, bli delgivna hennes testamente. Alla vill de åt farmoderns hus, beläget i det spektakulära kustlandskapet i Cornwall, men de flesta har skäl att bli besvikna. Samma natt hittas farmodern död. Daisy Darker är en spännande bok – faktiskt så spännande att jag hade svårt att lägga den ifrån mig. Här byggs stämningen upp väldigt effektivt med familjehemligheter, oläkta sår från tidigare konflikter och ett tidvatten som effektivt skär av familjen från omvärlden. Det blir en klassisk ”det slutna rummet”-berättelse där ingen verkar ha något tydligt motiv, men där ingen heller känns särskilt pålitlig.
Jag ville bara läsa, läsa, läsa och få reda på vad som egentligen pågår. Vad händer? Varför? Varför beter sig alla så irrationellt? Det kanske är oundvikligt att besvikelsen så småningom kommer. Allt vävs ihop på slutet, en del irrationella beteenden visar sig ha uppstått för att få ihop storyn, inget lämnas åt läsaren, en hel del kändes mycket förutsägbart och ja, plötsligt sitter man där och känner sig skriven på näsan och lite irriterad. Men ändå! Det var länge sedan jag slukade en bok på det här sättet och det kan inte innebära så mycket annat än ett högt betyg. En riktigt bladvändare! Sådana växer verkligen inte på träd.
Daisy Darker
Daisy Darker översattes till svenska av Åsa Brolin och gavs ut av Modernista 2023. ISBN: 9789180637046, 9789180637053.
September är här. Jag har inte haft speciellt bra flyt med läsningen i sommar, men nu känner jag att jag vill läsa, läsa, läsa. Jag tror att det är månadens bokcirkelbok, Daisy Darker av Alice Feeney, som gör det. Den är så spännande att boken är svår att lägga ifrån sig! Det ska bli mycket skoj att bokcirkla den nästa vecka.
Lite mer blandade känslor har jag för nästa helgs millopp som jag har anmält mig till. Jag är i dålig form och kommer med stor sannolikhet springa på min sämsta tid någonsin… Men sådant är livet. Man kan inte ta personbästa varje lopp längre, särskilt inte när man inte prioriterar träning på samma sätt som för några år sedan… Bra miltider kommer inte gratis!
I övrigt kommer månaden förmodligen bjuda på mycket jobb, en tjänsteresa och en hel del dans. Ser fram emot allt! Och så ska jag läsa, såklart. Jag har en hel hög med påbörjade böcker, som har fått stå tillbaka lite medan jag har läst Daisy Darker, så september kommer nog främst handla om att läsa ut alla ”slattar”. Om jag skulle läsa något nyutkommet skulle jag dock sannolikt snegla mot någon av titlarna i nedanstående lista.
Den förlorade sonen av Caroline Ringskog Ferrada-Noli: författarens första diktsamling och en bok om förlust. Jag brukar lyssna på En varg söker sin podd, där Ringskog Ferrada-Noli samtalar med Liv Strömquist och även om jag sällan håller med henne till punkt och pricka så tycker jag verkligen att Caroline är oerhört skarp och intressant. Det vore väldigt fint att få läsa hennes poesi.
Den första boken av Karolina Ramqvist. Det har hunnit gå många år sedan jag läste Ramqvists debut, More fire, om en ung kvinna som turistar på Jamaica. Den hade verkligen något speciellt och därför är jag oerhört nyfiken på Ramqvists senaste roman, som återvänder till just Jamaica.
Mönster av Lotta Kühlhorn. När jag fastnar för ett vackert bokomslag är det förvånansvärt ofta Lotta Kühlhorn som stått för formen. Härligt att hon nu är aktuell med en hel bok om mönster – den skulle jag gärna bläddra i.
Sanningsberget av Therese Bohman. Jag har läst de tre senaste romanerna av Therese Bohman och var och en av dem har på något sätt lyckats segla upp och blivit favoritböcker. Sanningsberget är jag så nyfiken på att jag eventuellt köper den, så att jag kan läsa den nu, nu, nu. Den här gången väntar en uppväxtskildring.
Ö av Sara Bergmark Elfgren. Sara Bergmark Elfgren har jag haft ögonen på sedan jag läste Engelsforstrilogin för många, många år sedan. Nu är hon aktuell med en roman om två systrar som återupptar kontakten och träffas på en ö som enligt förlaget ”en gång var deras paradis, men som har blivit en farlig plats för dem båda”. Det får mig att ana att hon inte helt har släppt det övernaturliga. Inte mig emot!
I Kometen kommer, av Tove Jansson, väntar sig Mumintrollen jordens undergång. En komet är på väg och Mumintrollet och Sniff ger sig iväg för att ta reda på mer.
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 4 av 5.
Kometen kommer är Tove Janssons andra bok om Mumintrollen. Mumintrollet och hans föräldrar har nu slagit sig ner i Mumindalen, där även det lilla djuret Sniff håller hus. Tillvaron består av utflykter, skattletande och drömmar om en alldeles egen katt. Så kommer Bisamråttan och sprider oro omkring sig. Det ligger något i luften – han anar en katastrof.
Mumintrollet och Sniff får för sig att en komet närmar sig och de reser iväg mot ett observatorium för att ta reda på mer om detta ödesdigra som hotar att förgöra dem. Längs vägen kommer välbekanta karaktärer som Snusmumriken och Snorkfröken in i bilden.
Kometen kommer är en mysig och rolig barnbok med ett visst mörker, naturligtvis. De små trollen väntar sig trots allt jordens undergång. Det jag främst tar med mig är dock den underfundiga humorn, som bygger mycket på figurernas alla små egenheter. Till skillnad från den första Muminboken, Småtrollen och den stora översvämningen, tycker jag verkligen att karaktärerna här får utrymme utvecklas på ett spännande sätt: Muminmammans hysteriska iver att skapa trivsel, Snusmumrikens lugn och bohemiska livsstil, Hemulens fixering vid sina samlingar, Snorkens viktigpetter-sidor, Sniffs barnsliga intresse för att ha och ha (i stark kontrast till Snusmumriken…), Snorkfrökens förtjusning i vackra ting… Det blir lite extra kul när man påminns om att Tove Jansson i hög grad använde folk i sin närhet när hon skrev fram dem.
Det här är en trevlig bok, helt enkelt! Många har nog, liksom jag, främst fått till sig Mumintrollen via TV, Pixiböcker och diverse prylar med Muminmotiv. Det förhöjer verkligen att också få berättelserna serverade så som de började – som böcker – och lära känna Mumindalens invånare i den takt de dyker upp i berättelserna. Jag har lyssnat i Tove Janssons egen uppläsning. Kan rekommenderas!
Kometen kommer
Kometen kommer är en omarbetad version av Kometjakten (1946) och gavs ut av Schildts 1968. Jag har lyssnat på en inläsning av Tove Jansson själv, utgiven av Sony music entertainment och Moomin Characters 1985. Övriga böcker om Mumintrollen är Småtrollen och den stora översvämningen, Trollkarlens hatt, Muminpappans memoarer (Muminpappans bravader skrivna av honom själv), Farlig midsommar, Trollvinter, Det osynliga barnet, Pappan och havet, Sent i november.
Tove Jansson
Tove Jansson (1914–2001) var en finlandssvensk konstnär och författare.
Onda nätters drömmar, av Peter Englund, handlar om en kritisk tid under Andra världskriget: november 1942. Denna avgörande månad skildras genom ett flertal verkliga personers ögon.
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 4 av 5.
I Onda nätters drömmar tar sig historikern Peter Englund an en kritisk månad under Andra världskriget: november 1942. Det var då Axelmakterna (Tyskland, Italien och Japan) besegrades på flera håll – viktiga avgöranden som fick vågskålen att tippa över något, men som inte på något sätt ledde till ett snabbt krigsslut (”Det här är inte slutet. Det är inte ens början på slutet. Men det är, kanske, slutet på början.”, som Winston Churchill konstaterade).
Berättelsen drivs framåt genom att i korta kapitel skildra livet för ett antal verkliga personer, som på olika sätt påverkades av kriget. Englund ger röst åt soldater som var på plats vid viktiga slag, krigsfångar, förföljda judar och många andra. Var och en ger en liten pusselbit till hela den tragedi kriget utgjorde. För mig var boken upplysande på många sätt – inte minst genom att visa sidor jag inte riktigt förstått tidigare, exempelvis att ett stort antal kvinnor tvingades till prostitution. Annat har jag gläntat på tidigare, men har fortfarande svårt att orka ta till mig. Förintelsen. Jag vet inte vad jag ska skriva, ärligt talat. Självklart duckar inte Englund för att skriva även om Förintelsen, från olika personers synvinklar.
Jag läser och imponeras av Onda nätters drömmar. Det är en rejäl bok. Jag kan bara ana hur många brev, dagböcker, biografier och andra dokument Englund har plöjt i arbetet med boken. Här finns rikligt med noter och referenser: verkligen ett gediget verk. Samtidigt kan jag känna att just detta också förtar lite av läsupplevelsen. Englund är försiktig med att lägga ord i munnen på de personer han skriver om och han ägnar sig mycket litet åt att lägga till in egna känslor eller tolkningar. Jag tycker inte att personerna i boken blir särskilt levande för mig, det blir lite för torrt. Det är också knepigt att hålla isär alla berättelser. Det hade varit hjälpsamt om boken haft kapitelrubriker, som avslöjat vem kapitlet handlar om, men det gör det inte. Det känns rörigt.
Jag kan inte påstå att Onda nätters drömmar är en bok som lockar till sträckläsning, men det är ingen läsupplevelse jag hade velat vara utan. Det är en informationsrik och upplysande bok. Dessutom har ingen annan bok varit en lika stark påminnelse om det deprimerande faktum att krig kan pågå länge. Mycket länge. Och att varje krig innebär ett oerhört lidande. Krig pågår idag, som alla vet, på flertalet kontinenter och på de flesta håll ser freden inte ut att vara särskilt nära. På alla dessa platser finns det hundratals, tusentals, hundratusentals, miljoner livsöden som i olika grad påverkas av situationen. Offer och anhöriga. Soldater. Platser som bombas, utraderas. Har vi lärt oss något av historien? Jag vet inte. Men jag är glad att historiker som Peter Englund kan skriva om historia och krig så att läsaren också kan förstå lite mer av världen idag.
Onda nätters drömmar
Onda nätters drömmar gavs ut av Natur & kultur 2022. ISBN: 9789127160088, 9789127160095.
Peter Englund
Peter Englund är en svensk historiker och författare. Han har tidigare varit ledamot i Svenska Akademien.
I Småtrollen och den stora översvämningen, av Tove Jansson, letar Mumintrollet och hans mamma efter Muminpappan. Det är den första boken om Mumintrollen.
⭐⭐⭐
Betyg: 3 av 5.
Småtrollen och den stora översvämningen är den första av Tove Janssons böcker om Mumintrollen. Här introduceras Mumintrollet, Muminmamman, Det lilla djuret (Sniff) och en del andra välbekanta figurer. Muminpappan finns med i bakgrunden – han har försvunnit för att ordna ett hus åt den lilla familjen.
Det är kul att följa med från början i Janssons klassiska Muminberättelser och jag förstår också att boken skrevs under Vinterkriget och att man kan hitta vissa paralleller mellan berättelsen, om flykten och letandet efter Muminpappan, och situationen under kriget. För mig är det ändå mest en saga med fantasifulla miljöer, som kanske hade passat att läsa för dottern.
Jag har lyssnat på berättelsen i uppläsning av Tove Jansson själv. Hennes berättande är väldigt behagligt att lyssna på. Samtidigt blir jag såklart nyfiken på hur boken ser ut. För nog är Tove Janssons illustrationer en stor del av Muminböckerna?
Småtrollen och den stora översvämningen
Småtrollen och den stora översvämningen gavs ut av Söderström 1945. Jag har lyssnat på en inläsning av Tove Jansson själv, utgiven av Sony music entertainment och Moomin Characters 1985. Övriga böcker om Mumintrollen är Kometen kommer (Kometjakten), Trollkarlens hatt, Muminpappans memoarer (Muminpappans bravader skrivna av honom själv), Farlig midsommar, Trollvinter, Det osynliga barnet, Pappan och havet, Sent i november.
Tove Jansson
Tove Jansson (1914–2001) var en finlandssvensk konstnär och författare.
Vi är inte här för att ha roligt, av Nina Lykke, är en rolig, dråplig och tänkvärd bok om en missförstådd(?) kulturman.
⭐⭐⭐⭐⭐
Betyg: 4.5 av 5.
Vi är inte här för att ha roligt, av Nina Lykke, handlar om något så bespottat som en kulturman, men boken berättas inte från det förväntade(?) perspektivet, en utsatt kvinnas, utan från mannen själv. Huvudpersonen, Knut, är en författare med en bästsäljare i bagaget. Den kritikerrosade romanen har inte följts upp av några större succéer: tvärtom har hans senare böcker sågats. På privatplanet har han också en svacka: separerad och med dålig kontakt med den vuxne sonen. Hans enda närvarande vän är en granne, som bara har tid när hans ständiga av-och-på-förhållande är av.
Nu är Norges största litteraturfestival i antågande och Knut blir inbjuden med kort varsel, så som det kan bli när förstahandsvalet, och kanske även andrahandsvalet, har tvingats avböja. Av en olycklig slump, eller kanske inte(?), är samtalet tänkt att involvera en viss verklighetsförfattare, som öppet har anklagat Knut för att ha antastat henne. Knut har en helt annan bild av händelsen och det är inte utan tvekan han tackar ja till medverkan.
Vi är inte här för att ha roligt gör något så märkligt som att skapa sympatier för en man som på många sätt framstår som oskön. Det handlar om en vit cis-man i övre medelåldern, därtill en, vid tiden, framgångsrik och rikskänd författare, som ställs mot en betydligt yngre kvinna på väg att bli ett namn i litteraturlivet. Det vore enkelt att måla upp Knut som en simpel snuskgubbe, någon som tycker sig ha rätt att ta för sig av det han vill ha och som därtill råkar vara rätt försupen, men genom att låta Knut stå i centrum framkommer en mer nyanserad bild.
Knut har verkligen på sig offerkoftan. Det ältas. Alla oförrätter mot honom tuggas om och om igen och det handlar inte bara om verklighetsförfattaren. Lykke skildrar scen efter scen där Knut plattats till. Författarsamtal med inte ens en handfull i publiken. Intervjuer där intervjuarna inte ens läst hans bok. Recensioner som inte enbart bedömer hans senaste roman utan också passar på att snacka ned Knut som person och risa hans tidigare verk. Lykke skildrar en kulturvärld där det kan gå snabbt att bli passé och där det mesta tycks handla mer om person än om litteratur.
Jag tycker att Vi är inte här för att ha roligt var överraskande bra och väldigt tänkvärd. Det är alltid kul med böcker som tar ett annat grepp än det förväntade och som därmed kan bidra med lite fler perspektiv. Det är lätt att glömma att varje liten person, hur idiotisk den än verkar, faktiskt bara är en människa. När jag läser den här boken känner jag faktiskt med Knut, hur knäpp han än är och vilka dumheter han än hasplar ur sig, och jag läser med en genuin önskan att han ska få lite upprättelse till sist. Vi är inte här för att ha roligt är dessutom, just det, rolig, inte minst i hur den driver med kulturbranschen. En mycket bra bok!
Vi är inte här för att ha roligt
Vi er ikke her for å ha det morsomt översattes av Marianne Mattsson och gavs ut av Wahlström & Widstrand 2023. ISBN: 9789146240747. Jag har lyssnat på den inläst av Leif Andrée för Radioföljetongen i Sveriges radio.
Nina Lykke
Nina Lykke är en norsk författare och grafisk designer.
Straff, av Ann-Helén Laestadius, är en viktig och drabbande bok om samiska barn som tvingas lämna sina hem och sin kultur för att gå på nomadskola. Det trauma det innebär går sedan i arv i generationer.
⭐⭐⭐⭐⭐
Betyg: 5 av 5.
Straff, av Ann-Helén Laestadius, följer några barn som tvingats lämna sina hem och sin kultur för att gå på nomadskola. Under tiden på skolan är de förbjudna att tala sitt modersmål och de tvingas att lära sig svenska. Den som blir påkommen med att tala något samiskt språk, eller på något annat sätt utövar något som kan förknippas med samisk kultur, blir bestraffad. Det är en hård och tuff miljö, där både psykisk och fysisk misshandel är vardag. Inte ens när riktigt allvarliga övergrepp begås, finns något sätt att lämna nomadskolan. Föräldrarna, samer, har inte mycket att säga till om i ett samhälle som förtrycker urfolk.
Boken växlar mellan att skildra tiden på nomadskolan och att följa samma huvudpersoner på 80-talet. Jon-Ante, Else-Maj, Nilsa, Marge och Anne-Risten, bär alla på tunga bagage, i vissa fall rena trauman, som går tillbaka till tiden på nomadskolan. Sedan de blivit vuxna blir erfarenheterna också något som även drabbar nästa generation.
Laestadius är otroligt skicklig på att skriva om samisk kultur och det förtryck det samiska folket har utsatts för, och fortfarande utsätts för. Den som inte tidigare reflekterat över det, blir här varse hur brutalt en hel kultur närapå kan utplånas, inte minst genom att frånta människor sitt hjärtas språk. Så kommer Anne-Risten att bli mamma till barn som skäms över hennes samiska bakgrund och som inte kan ett ord samiska. Marge, å sin sida, blir förälder till ett barn som suger åt sig all samisk kultur som en svamp, men där Marge själv inte kan lära ut allt dottern vill veta – hon har ju aldrig fått lära sig att skriva på samiska. Jon-Ante lämnar byn och skaffar sig ett nytt liv i stan, inte av vilja, utan av nödvändighet för att hantera det kan utsatts för på nomadskolan. Nilsa representerar det som Laestadius inte heller duckar för att skriva om: den skadliga machokultur som är ett problem även i Sápmi. På nomadskolan är han den stora mobbaren och som vuxen är han som har längst till att erkänna nomadskolans övergrepp. Även Nilsa bär dock på mörker och när husmor, nu en åldring, åter börjar ses i byn är inte ens Nilsa oberörd.
Straff är en bok som både berör och stör. Det är en bok som upplyser, väcker tankar och engagerar och Laestadius är fantastisk på att göra berättelsen levande och intressant. Jag kan tycka att en del scener med den åldrade husmodern är lite onödiga, budskapet går fram ändå och i mitt tycke hade berättelsen inte behövt spetsas till med övertydliga scener med hämnd-tema. Det är dock en mycket liten anmärkning till en berättelse som i sin helhet är oerhört läsvärd och viktig.
Straff
Straff gavs ut av Romnas & Selling 2023. ISBN: 9789189051362.
Ann-Helén Laestadius
Ann-Helén Laestadius är en svensk-samisk författare.
En lång sommarledighet börjar lida mot sitt slut, men än är det mycket sommar kvar. Vi njuter av att ta dagen som den kommer och gör mer eller mindre ambitiösa utflykter tillsammans med dottern. Upprepade gånger har hon velat besöka Västerbottens museum, och inte minst lagården, med trädjur att pyssla om.
Tillfällena att sitta ned och plöja böcker är få, men jag läser en stund varje dag. I augusti har vi en specialträff med bokcirkeln och då ska vi diskutera Peter EnglundsOnda nätters drömmar. Det går ganska trögt, ärligt talat. Det är en mäktig bok på många sätt, men det är ingen bok som lockar till sträckläsning. Får se om jag hinner klart den innan vi träffas.
Vill du läsa något nyutkommet kommer här några tips:
Natthuset av Jo Nesbø. Jag känner mig sällan sugen på att läsa deckare, men Jo Nesbø har något speciellt. Han skriver med ett svåröverträffat flyt; Allt jag läst av honom har varit riktiga bladvändare. Nu är han aktuell med en ny roman, som beskrivs som en skräckberättelse i samma anda som Stephen King. Låter ju inte helt fel!
Nu när man är död av Göran Greider. Göran Greider är aktuell med en roman om en av mina favoritartister, Cornelis Vreeswijk. Det är alltid vanskligt när en författare skriver en roman om en verklig person, men jag vågar lita på att en skicklig författare som Greider lyckas hitta balansen mellan fakta och fiktion. Det ska bli mycket spännande att läsa en bok om Vreeswijk, som själv var så skicklig på att skriva (låttexter) och som levde ett liv med så höga toppar och djupa dalar.
Sjaunja av Linnea Axelsson. Äntligen mer poesi av Linnea Axelsson, som tidigare belönats med Augustpriset för fantastiska Ædnan. I Sjaunja hörs samiska gudinnor, en familj och andra. Det är säkerligen en mäktig diktsamling.
Slask av Mikael Berglund. En av de riktiga guldkornen i årets läsning är, i mitt tycke, Ovanjorden, därför är jag såklart oerhört nyfiken på Berglunds senaste roman. Förlaget skriver: ”Slask är en andlös roman om skuld och ansvar, vänskap och svek.”. Det låter inte helt olikt Ovanjorden, faktiskt.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
