I huset Villervallan bor Kaptenen och hans unga fru, Esther, tillsammans med sju barn. Meg är 16 år och därmed äldst. Näst äldst är 14-åriga Pip. Därefter följer Helen, som brukar kallas för Judy. Bunty är det glupska mellanbarnet. Sedan kommer änglasöta Nell följd av Lillan och Generalen.
Generalen är Esthers enda barn. De andra barnen har en annan mamma, som inte lever längre.
I ett hus med sju barn går det inte att undgå att det händer en massa saker och i Villervallan händer det många både roliga och sorgliga saker.
Den här boken är bra och innehåller mycket: både sorg och humor. Fast förmodligen hade den varit ännu bättre i en icke förkortad version som denna.
Pete är en stor hundkännare som slår vad om att han kan dressera vilken hund som helst till fårhund. Man letar därför upp hund som man tror att inte ens Pete kan dressera. Hunden är en halvvuxen och smått förvildad collievalp som är både vild och besvärlig, men som genast fattar tycke för Petes son, Johnny.
Johnny, som alltid har drömt om att ha en egen hund, döper valpen till Rex och det dröjer inte länge förrän han och Rex är vänner. Varje dag springer Rex och möter Johnny efter skolan och om någon försöker göra hans älskade lilla husse illa blir Rex mycket farlig. Detta ställer till problem eftersom Pete tycker att det är farligt att ha en hund, som kan attackera människor. Johnny råkar höra sin pappa säga att det är lika bra att avliva Rex och Johnny bestämmer sig då i förtvivlan för att rymma med hunden.
Boken var visserligen ganska spännande, men är ändå en rätt blek Lassie-kopia som ofta känns väldigt gammal och dessutom är förutsägbar.
Skuggan över stenbänken berättas av bokens huvudperson, som heter Berta och är 14 år gammal. Hon bor i en svensk liten stad i början av 1900- talet tillsammans med sina föräldar, sin storebror Roland och sin lillasyster Nadja. Familjen är ganska rik, så de har både hushållerska och jungfru, som sköter allt arbete i huset.
Den senaste i raden av jungfrur heter Carolin. Hon skiljer sig mycket från de tidigare jungfrurna genom att hon är mer självständig och speciell. Hon har någon underlig dragningskraft som gör att alla gillar henne redan från början. Det är bara Svea, hushållerksan, som inte riktigt kommer överens med henne. Berta själv vill verkligen lära känna deras nya och speciella jungfru, men Carolin kan spela teater. I ena stunden är hon snäll och trevlig medan hon i nästa stund kan göra Berta riktigt arg. Carolin är dock mycket omtyckt, trots att hon är väldigt mystisk. Hon vägrar till exempel att berätta minsta lilla om sitt liv och sin bakgrund. Har hon någonting att dölja? Och vad gör Carolin egentligen när hon smyger ut om nätterna?
Skuggan över stenbänken handlar mycket om Berta och hennes liv och är både bra och spännande. Den slutar dock ganska abrupt och lockar en att läsa fortsättningen, …Och de vita skuggorna i skogen.
James Herriot arbetar som veterinär på en veterinärpraktik i Yorkshire, där han får behandla mestadels kor, men även hästar, katter, hundar och en hel del andra djur. I boken berättar han om sin vardag. James har ofta extrem otur och det gör den här boken rolig.
Det här är en härlig bok, som inte enbart handlar om djur och veterinärer utan om en hel del annat också. Den är riktigt bra!
Det här är den allra första boken om den föräldralösa lilla flickan Gulla, som hittades som baby av några fiskare och sedan togs till ett barnhem eftersom man inte kände till något om hennes anhöriga.
Nu är hon sju år och det är dags att lämna barnhemmet. Hon har auktionerats ut till den som vill ha henne och hamnar hos Herman på torpet Blomgården, där han bor med sin sjuka fru samt de fem barnen
Eftersom frun är sjuk och bara kan ligga på soffan är det nu Gullas jobb att sköta allt hushållsarbete och att ta hand om barnen medan Herman sköter arbetet i ladugården och på åkrarna.
Det här är en bra bok, som har fascinerat generationer av läsare. Det här är också en bok, som lär en mycket om livet i Sverige runt förra sekelskiftet.
Terese ska tillbringa sommarlovet hos moster Pia i hennes stora hus. Hon tycker att det känns skönt att komma bort hemifrån, där hon ideligen påminnas om den hemska olyckan, då hennes älskade häst blev tvungen att nödslaktas.
Terese har ridit sedan hon var fem år och har alltid älskat hästar, men nu har hon bestämt sig för att inte titta åt dem något mer. Det är inte lätt. Pias närmsta granne är nämligen en ridskola.
Ridskolan har gått i konkurs och de nya ägarna ska ta över den om tre veckor. Under tiden bor Randi, Anne och Mette i huset, som hör till ridskolan, och tar hand om hästarna, men efter en vattenläcka kan varken Mette eller Anne bo i huset. Istället låter Pia de båda tjejerna bo hos henne. Att ha de två hästtokiga tjejerna i huset gör det ännu svårare för Terese att glömma bort hästarna, men det är inte det enda problemet.
Det händer mystiska saker hela tiden. Varje natt hörs konstiga ljud och ibland syns det konstiga ljus också och vem är det som är så fräck att han snor både täcken och kläder från klädstrecken och tar matkassar kvarglömda vid cykeln? Varför byter hästarna hagar då och då, när ingen människa har flyttat på dem? Och vad är det för problem som Anne har hemma?
Det här är en spännande hästbok med ett rätt oväntat slut. Gillar man hästböcker tycker man förmodligen om den här boken. Den är illustrerad med foton, vilket är rätt kul.
Lottens mamma har börjat att hänga efter den urtöntiga Jojje, vilket inte alls uppskattas av Lotten. Hon känner sig tvungen att se efter hennes mamma och försöka att göra så att mamman och Jojje inte träffas.
Det blir jobbigt för Lotten. Särskilt nu, när det är sommar, och familjen, som mamman jobbar åt, ska åka ut till deras sommarställe. Dottern i familjen, Marion, och Marions underbara mamma, Olga, vill att Lotten ska följa med dem, medan det är tänkt att Lottens mamma ska stanna i staden ett tag och passa upp på pappan i familjen, som inte ska följa med ut på landet. Lotten vågar inte lämna sin mamma hemma tillsammans med Jojje och känner sig tvingad att stanna med sin mamma i stan.
Det här är den sista boken i serien om Lotten och det känns vemodigt att läsa den eftersom bokserien sedan slutar och man aldrig mer kan ”träffa” Lotten. Det känns faktiskt som man känner både Lotten och Marion efter att ha läst alla tre böckerna. De är jättebra alla tre.
Den här boken är skriven av Lloyd Alexander, som främst är känd för sina fantasy-böcker. Det här är dock ingen fantasy utan en kärleksfull skildring av hans fem ”tigrar”, det vill säga hans fem katter:
Det är Palten, som tycker sig ha rätt att slå de andra katterna.
Det är den mycket speciella, blå och långhåriga Heathcliff, som bara tyr sig till Lloyd.
Det är den svarta och pratsamma halvsiamesen David.
Det är Salomo, som har 23 tår och avgudar David.
Och så är det Moria, honkatten, som gör lite som hon vill.
Gillar man katter är det här en härlig och oemotståndlig bok. Har man en egen katt känner man garanterat igen den i boken. Katterna är nämligen väldigt exakt beskrivna och det är inte svårt att se dem framför sig medan man läser boken.
Elisabeth är kär i basketstjärnan Todd, som även tvillingsystern, Jessica, är intresserad av. Jessica brukar alltid få de killar hon vill ha, men när Jessica och Todd börjar att gå ut med varandra säger inte Elisabeth någonting om vad hon känner utan ser istället bara på medan hennes syster tar hennes kärlek ifrån henne.
Boken innehåller också lite oro över brodern, som är ute med en lättfotad tjej och för pappan, som verkar vänsterprassla.
Boken igenom irriterades jag över hur enkelt och svartvitt de båda huvudpersonerna framställs. Elisabeth är äckligt genomgod och lite blyg medan Jessica är den onda tjejen som kan ta för sig. Jag vet inte vart boken vill komma med det, men töntigt och förutsägbart är det.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
I huset Villervallan bor Kaptenen och hans unga fru, Esther, tillsammans med sju barn. Meg är 16 år och därmed äldst. Näst äldst är 14-åriga Pip. Därefter följer Helen, som brukar kallas för Judy. Bunty är det glupska mellanbarnet. Sedan kommer änglasöta Nell följd av Lillan och Generalen.
Elisabeth är kär i basketstjärnan Todd, som även tvillingsystern, Jessica, är intresserad av. Jessica brukar alltid få de killar hon vill ha, men när Jessica och Todd börjar att gå ut med varandra säger inte Elisabeth någonting om vad hon känner utan ser istället bara på medan hennes syster tar hennes kärlek ifrån henne.