• Ängeln på sjunde trappsteget: en irländsk barndom

    Ängeln på sjunde trappsteget: en irländsk barndom

    Frank McCourt växer upp under eländiga förhållanden i irländska Limerick på 40-talet. Pappan är arbetslös och kan aldrig behålla något arbete eftersom han super för mycket. Alla pengar han tjänar går dessutom åt till att köpa porter. Pappan är också från norra irland och presbyterian, vilket inte är särskilt populärt bland de strängt katolska limerickborna.

    Boken är en rörande berättelse om författarens barndom – en bardom som kantas av fattigdom och längtan bort. Boken är skriven på ett härligt och finurligt sätt, som gör att man nästan får känslan av att den berättas av ett barn. I början tyckte jag att boken var lite för hoppig och konstigt berättad, men när jag kom in i boken började jag att tycka om det. Trots allt elände finns det en massa tillfällen till skratt i boken. Det är en härlig bok full med sarkasm, men också mycket allvar.


  • Tyst! Du är död!

    Tyst! Du är död!

    Malla hamnar som praktikant på radio nordost och stiftar där bekantskap mer de olika orginalen på stationen. Där finns bland andra den alkoholiserade Sållet, paret Sam och Tom, den retsamma och elaka Richard och Haqvin, som kan läsa andras tankar.

    Så en morgon yxmördas Richard i direktsändning och ingen förstår hur det kan ha gått till. Studion har, med sina fönster stängda inifrån och med sin enda dörr, bara en utväg och detta är genom dörren. Utanför dörren fanns tre personer och ingen av dem såg mördaren. Några ögonvittnen finns förstås inte – bara 70 000 öronvittnen.

    Boken berättas i form av mejl från Malla och ibland sticker några dagboksanteckningar eller tankar från Haqvin emellan. Den här deckaren är mer underhållande och rolig än bloddrypande och äcklig. Den är också spännande eftersom man är väldigt nyfiken på hur mordet har gått till och vem som ligger bakom det. Jag väntade hela tiden på att boken skulle sluta med att någon ond ande eller dylikt hade smugit sig på och mördat Richard, för genom boken finns en lite övernaturlig stämning. Det är skönt att den inte slutade som jag befarade för i sådant fall hade jag blivit grymt besviken över att författaren hade valt en så enkel lösning!


  • Doften av vanilj

    Doften av vanilj

    Istället för att gå till fritids efter skolan har Siri alltid gått till sin mormor, men nu är ingenting som förut. Mormodern har cancer och Siri märker hur hennes mormor blir allt svagare och sjukare.

    I samma klass som Siri går en pojke som kallas för Coco. Coco vill trösta Siri och berättar därför för henne att det finns ett sätt att göra mormodern frisk igen. ”Känner du doften av vanilj tillhör du de utvalda till att rädda liv”, påstår han.

    När Siri känner doften av vanilj hoppas hon att Coco talar sanning och hon tvingar sig själv att göra saker, som hon egentligen inte vågar, i ett desperat försök att rädda sin mormor.

    Det här är en lättläst och gullig bok om liv & död och vänskap.


  • Vattenmelonen

    Vattenmelonen

    När Claire precis har fött sitt första barn blir hon lämnad av sin man. Hela världen rasar samman och hon reser från London till föräldrarna i Dublin. Deprimerad dränker hon sina sorger i alldeles för mycket alkohol. I Dublin träffar hon till slut Adam och Claire bestämmer sig för att ta tag i sina problem och reda ut allt, vilket inte är speciellt lätt.

    Det här är en ganska pladdrig bok om ett kraschat förhållande. Den kan vara ganska underhållande och rolig trots att den egentligen handlar om ett allvarligt ämne. Jag har fått många tips om den här boken och alla tycker uppenbarligen att det här är världens roligaste bok. rolig tycker jag visserligen inte att den är, men visst är den läsvärd. Problemet är väl kanske att jag inte har rätt ålder inne för att kunna identifiera mig och se allt det komiska i den, men visst skrattade jag emellanåt. Boken är skriven på ett detaljerat och pricksäkert sätt som nästan påminner mig lite om Jonas Gardell. Liksom Gardell har författarinnan fångat en massa vardagliga detaljer som gör att man kan känna igen sig och dra på läpparna, men speciell viktigt eller nytt känns det inte.


  • Minns du den stad

    Minns du den stad

    Det här är den tredje boken i Per Anders Fogelströms fantastiska serie om Stockholm runt det förra sekelskiftet. I den här boken är det Emelie och människorna runt henne, som står i centrum, även om boken också handlar om Emelies bror, August.

    August, som adopterades bort när han var barn, är idag en förmögen byggmästare. Han behöver inte oroa sig för att inte klara sig, men får ändå en hel del svårigheter när de ekonomiska kriserna avlöser varandra och när sedan det första världskriget bryter ut.

    Emelie lever under betydligt enklare förhållanden och sliter fortfarande på den parfymfabrik, där hon började arbeta som 15-åring. Snäll, som hon är, känner hon sig tvingad att hjälpa allt och alla, som har det svårt. Därför hamnar till slut en bekants barn under hennes beskydd och i boken får vi följa dem ganska mycket.

    Jämför man livet som det beskrivs i den här här boken med hur det beskrevs i de tidigare böckerna märks det vilken enorm utveckling, som har skett i huvudstaden. Nya hus byggs runt om i Stockholm och alla väntar på den revolution, som man tror ska komma.

    Det är väldigt intressant att läsa om livet i Stockholm under den här tiden. Det känns som om Sveriges historia under den här tiden hamnar i skymundan på historialektionera på grund av världskrigen och mellanskrigstiden, så det är bra att sådana här böcker finns!

    Tack vare Per Anders Fogelström har jag lärt mig betydligt mer om Sveriges historia, men böckerna innehåller också så otroligt mycket mer än så. Det här är böcker fyllda med såväl kärlek som hat och såväl elände som lycka. Allt finns här!


  • La bicyclette bleue

    La bicyclette bleue

    Översatt till svenska blir bokens titel ”den blå cykeln” och detta kommer sig av att en blå cykel blir väldigt viktig för bokens huvudperson, Léa. Boken utspelar sig under andra världskriget och den unga Léa arbetar för motståndsrörelsen. För att kunna ta sig mellan det ockuperade området och det fria området i Frankrike använder hon sig av sin blå cykel.

    Boken handlar om Léas arbete för motståndsrörelsen, men handlar också om Léas förbjudna kärlek till bästa vännens pojkvän.

    För att öva sig i franska är La Bicyclette bleue en bra och intressant bok. Själv läste jag en förkortad variant, men boken lär också finnas översatt till svenska och det ska finnas fler böcker om Léa och hennes familj.


  • Judasbarn

    Judasbarn

    Rouge Kendalls tvillingsyster kidnappades och mördades en vinter när Rouge och hans syster fortfarande gick på ortens privatskola. Nu har Rouge hunnit bli polisaspirant och plötsligt sker en kidnappning liknande det som hände hans syster. Det ska snart bli jul och två unga flickor försvinner spårlöst.

    Mordet på Rouges syster klarades upp och en präst sattes dit för dådet, men plötsligt börjar man se ett mönster som säger att någon annan kan vara skyldig. Under åren som gått har unga flickor från trakten försvunnit innan jul. Det har börjat med att bästa väninnan till en flicka från en rik familj har rövats bort och denna flicka har sedan använts för att locka fram flickan från den rika familjen. Den sadistiske kidnapparen har sedan mördat den rika flickans väninna och sedan väntat fram till juldagen med att mörda den rika flickan och med att klargöra för alla att de båda flickorna är döda.

    Rouge och de andra poliserna letar febrilt efter kidnapparen och hoppas på att hitta de båda flickorna innan julen kommer.

    I boken varvas polisutredningen med de kidnappade flickornas berättelse om deras kamp för att överleva och för att komma ut från det ställe där de är inlåsta.

    Boken är spännande och lite otäck, men känns ganska orealistisk eftersom miljöerna den utspelar sig i är så underliga och eftersom de båda flickorna beter sig så vuxet för sin ålder. Trots att den kanske inte är rakt igenom trovärdig är det en deckare som lämnar sina spår och som håller en på halster ändra fram till slutet. Jag är inget stort fan av deckare, men en kompis tipsade mig om denna bok och jag gillade den.


  • Präriehundarna

    Präriehundarna

    Lena är hon som drömde om att bli skådespelerska, men som aldrig kom längre än till biljettluckan. Percy är den misslyckade kompositören, som studerar grannarna mitt emot och skriver ned allt vad de gör. Lena och Percy är äkta makar, men ägnar största delen av sin tid åt att förödmjuka den andra. Reine är deras son, som kämpar för att bli konstnär och som har offrat alla sina vänner för att kunna måla. Under en semesterresa till Portugal träffar han Anders och det blir början på ett speciellt förhållande.

    Man skulle kunna säga att boken handlar om de udda människorna – knäppskallarna. Den handlar om relationer mellan människor, om försök till att finna någon sorts lycka och att härda ut och klara av att leva det liv man har.

    Det här är en typisk bok skriven av Gardell. Som alltid lyckas han skriva på ett underhållande sätt, men när man stannar upp och funderar på vad han säger stannar skrattet i halsen. Han kan skriva om hemskheter och problem på ett sätt så att det är svårt att inte ta tills sig av det. När man läser en Gardellbok kan man lita på att man blir berörd och verkligen tänker efter. Präriehundarna är inget undantag. Det här är en bok som man inte bara lämnar ifrån sig.

    Det här är en väldigt bra bok, som jag rekommenderar varmt. Den kan kanske vara lite jobbig att läsa ibland eftersom det är mycket som inte står i klartext, men det gör den inte svårläst.


  • Lilla Marie

    Lilla Marie

    Marie är femton år och ett så kallat ”problembarn”. Hon har lätt för att bli arg och när hon väl blir det vill hon helst slåss. Efter ett bråk med en lärare är hon avstängd från skolan och ska istället börja på ”Solhöjden”, en speciell skola för ”knäppa ungar”, som hon själv uttrycker det.

    Maries liv är inte så lätt. Pappan har hon aldrig sett skymten av, mamman är arbetslös och mammans sambo, Torsten, är nära att tvinga med henne i en porrfilm.

    Det här är en ganska virrig bok om Maries liv. I ena stunden paddlar hon i en kajak, för att i nästan kapitel vara ute och segla med elever från ”Solbacka”. Ibland känns det som att man inte riktigt hänger med i svängarna, speciellt inte i början, men efter ett tag, när man kommer in i boken, är den riktigt bra. Dock känns boken lite för rörig och man blir aldrig riktigt klok på den.

    Trots det gillar jag att läsa om Marie. Ibland känns boken alltför osannolik och underlig, men Maries sökande efter ömhet, vänner och familj och hennes rädsla, som hon ger utlopp för genom att slåss, är i alla fall intressant att läsa om.