Heiman av Ann-Luise Bertell är en fin, österbottnisk släktkrönika att riktigt sjunka in i.
Ibland är det härligt att läsa en släktkrönika. Jag tycker verkligen att det kan vara fint att få följa några huvudpersoner över lång tid, följa dem genom livet i medgång och motgång, glädje och sorg. En sådan bok behöver inte ens innehålla någon stor dramatik eller följa något visst händelseförlopp. Ibland är det skönt att bara hänga med några människor genom livet. Om du också gillar släktkrönikor är Heiman av finlandssvenska Ann-Luise Bertell ett tips. Den bygger på berättelser i hennes egen släkt: hennes farmor och farfars historia.
Boken utspelar sig i Österbotten och följer Elof, som tidigt blir föräldralös och flyttar till sin mormor. Hemmanet står kvar, heiman, och dit återvänder Elof så småningom och bildar familj med sin Olga som han träffat under kriget. Äktenskapet är inte helt enkelt och friktionsfritt. Åren går, samhället förändras, det sups och uppstår små och stora konflikter. Livet går, helt enkelt, och Bertell skriver verkligen precist och fint om detta liv i efterkrigstidens finska landsbygd.
Framsidan pryds av en hare, ett djur som följer genom berättelsen. Haren, som också är laddad med så många egenskaper i vår kultur: ”räddharen”, som kanske också liknar Elof någonstans, han som tidigt förlorade så mycket.
Heiman har mötts av många hyllningar på kultursidorna och har nominerats till flera fina priser, däribland Finlandiapriset. Jag kan förstå varför! Är du sugen på att läsa kan jag särskilt rekommendera ljudboken, som så passande är inläst av författaren själv. Finns det någon finare dialekt än finlandssvenska?
Stark, glad, gravid av Maria Wigbrant är en lättillgänglig och informationsrik bok om träning och hälsa under graviditeten. Betyg: 4+ pilatesbollar av 5.
Stark, glad, gravid av Maria Wigbrant är en träningsbok för gravida. Den går enkelt och pedagogiskt igenom vad som händer i kroppen, graviditetens olika skeden, vanliga besvär och hur och varför man bör träna under graviditeten. Här finns också tips på övningar och hela träningsprogram som passar bra i början, mitten och slutet av graviditeten.
Jag är gravid och vi väntar vårt första barn i slutet av maj. Att bli gravid är såklart en stor omställning för de flesta och även för mig har det varit ganska omtumlande, inte minst för att jag inte riktigt har vetat vad som väntar. Ett tidigt orosmoln var träningen, som är en stor del av mitt liv. Jag sysslar med både dans och löpning och har dessutom en hyfsat aktiv vardag med mycket vardagsmotion, som jag tycker att jag mår bra av och inte vill vara utan. Tidigt i graviditeten snurrade många tankar kring just träningen, samtidigt som jag inte blev så mycket klokare av vare sig barnmorskan eller 1177. Alla trycker på att man bör träna som gravid, helst 30 minuter per dag. Exakt vad och hur man bör träna är dock lite mer luddigt. I princip verkar man kunna köra på som vanligt ”så länge det känns bra”, men vad innebär det? Jag har aldrig varit särskilt bra på att känna efter. Börjar man googla får man plötsligt alla möjliga och omöjliga råd om vad man ska och vad man absolut inte ska göra som gravid.
Jag gick alltså tidigt i höstas och lånade den här boken på biblioteket. Stark, glad, gravid är skriven av Maria Wigbrant, som är barnmorska och träningsinstruktör. Både hon och bokens andra medarbetare känns trygga och kunniga och boken är också faktagranskad av en docent och överläkare i obstetrik och gynekologi. Att boken har kommit i tre upplagor genom åren talar också för att den har något.
Jag tycker att Stark, glad, gravid på ett bra sätt ger en klarare bild av hur man bör träna och varför när man är gravid. Här finns inte bara tips och råd kring lämpliga övningar och träningsupplägg, här finns också handfasta råd vad man faktiskt inte bör träna. En del träning att undvika finns såklart även på 1177 och andra ställen. Det är till exempel lätt att förstå att dykning inte är någon bra idé eller att situps med delade magmuskler är helt orimligt. I den här boken finns även mer specifika råd, t.ex. vilka gruppträningspass och andra populära träningsformer som kan vara mer eller mindre lämpliga. Löpning? Japp, fram till den sista trimestern, då det blir tuff belastning på bäckenbotten. Cykla? Japp, men kanske inte mountainbike. Dans? Japp.
Det var mycket bra för mig att läsa den här boken tidigt i graviditeten. Jag kände mig både klokare och lugnare och tyckte att jag fick många handfasta råd. Boken är verkligen fylld med bra information om vad som händer i kroppen under en graviditet och hur det kan påverka träningen. Här finns dessutom en hel del tips på hur man kan lindra vanliga graviditetsbesvär och tips på lämplig kost. Ett kapitel handlar också om avslappning och förlossningsförberedelse.
Jag kan verkligen rekommendera den här boken till andra träningsintresserade gravida. Det är många som tränar, så det är egentligen konstigt att det inte finns fler böcker kring ämnet. Det finns några olika titlar i genren, men faktiskt inte så många som man kunde tro. Just den här boken kom ut 2014, men verkar fortfarande vara populär. Det märker man inte minst när man kollar vad den kostar att köpa. Cirka 300 kr får man ge för den på antikvariat.
Jag skrev ett utkast till det här inlägget när boken var utläst för några månader sedan, men det kändes för tidigt att posta det, så jag har dammat av inlägget nu. Nu är jag mer än halvvägs i graviditeten och känner mig väldigt avslappnad kring träningen. Jag drabbades nämligen tidigt av bäckensmärta (foglossning) och blev bedrövad. Där någonstans började jag också, för kanske första gången i mitt liv, lyssna på min kropp. Träningen är ingenting jag kan ta för givet längre och jag kan helt enkelt inte bekymra mig om det. Det är ändå ingenting jag kan kontrollera. Jag är i alla fall glad varje gång jag lyckas köra ett pass och än så länge har jag lyckats få till fem pass i veckan vilket jag är mycket tacksam över. Jag är till och med jätteglad varje gång jag är ute och joggar, trots att jag aldrig har varit långsammare i hela mitt liv. Jag är bara så otroligt tacksam över att jag ens kan jogga! Bäckensmärta är ingenting som brukar ”gå över” förrän efter förlossningen, men för mig har problemet faktiskt blivit helt otroligt mycket bättre genom en del ändrade vanor, vilket alltså gör att jag kan jogga några gånger i veckan utan problem. Jag är så glad för det! När jag var i vecka 12 hade jag vid ett tillfälle så ont att jag blev stående i hallen, gråtandes, med ytterkläderna på utan att kunna röra mig för att det gjorde så ont. Då hade jag varit på en promenad. Men det kan alltså vända. Jag kan inte utesluta att styrketräningsprogrammen i den här boken har gjort sitt till för att stabilisera upp kroppen och minska problemen med bäckenet. Det är såklart väldigt anekdotiskt att utgå från sin egen upplevelse av något, men jag skulle ändå vilja tipsa om att försöka träna styrka om du är gravid och har möjlighet att göra det. Det kan göra skillnad! För mig känns det som en viktig pusselbit i alla fall.
Den kompletta hälsoboken för dig som väntar barn, nu i tredje, utökade upplagan! Läs om träning, hälsa, mat och avslappning under nio viktiga månader.
Träning kan ge en friskare graviditet, en smidigare förlossning och lättare återanpassning efter graviditeten. Boken innehåller tre träningsprogram för graviditetens olika faser och ett kom-igång-program för tiden efter förlossningen.
Dessutom hittar du ett särskilt kapitel om mat för dig som är gravid av dietisten Lotta Brinck medan ProfylaxGruppens Anna Frisk har bidragit med tips kring avslappning och förlossningsförberedelser.
Bokens författare Maria Wigbrant är legitimerad barnmorska och träningsinstruktör. Hon utbildar också både träningsinstruktörer (via SAFE) och barnmorskor om träning och graviditet. Boken har faktagranskats av Pelle Lindqvist, docent och överläkare vid Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge.
Förlagets beskrivning
Medförfattare: Lotta Brinck och Anna Frisk. Textbearbetning: Boel Stier. Faktagranskning: Pelle Lindqvist. Fotograf: Mikael Gustavsen och Nisse Peterson. Illustartör: Linus Johanson. Utgivningsår: 2014 (den tredje uppdaterade upplagan, Miro förlag). Antal sidor: 184. ISBN: 978-91-871810-8-5.
Maria Wigbrant
Maria Wigbrant (född 1964) är en svensk barnmorska och träningsinstruktör. Maria Wigbrant har en hemsida.
Jag har bestämt mig för att en gång för alla ge upp böcker som misslyckas i att fånga mitt intresse. Jag har (nästan) alltid läst ut alla böcker jag har påbörjat. I sällsynta fall är det faktiskt värt det – en berättelse kan utvecklas och växa över tid. I de flesta fall är det dock inte så. Det behöver inte bero på boken. Ibland träffar en bok helt enkelt inte rätt i livet. Oavsett vilket: livet är för kort för att läsa böcker man inte fastnar för.
Först ut bland de böcker jag ger upp 2021 (tveksamt ärofylld utnämning, men, men…) är Arton grader minus av Stefan Ahnhem, en deckare jag har haft i åratal och till slut bestämde mig för att börja läsa i mobilen. Jag brukar läsa rätt sporadiskt i mina mobilböcker, så det gäller att det är någonting spännande och att det går lätt att plocka upp berättelsen även om det går långt mellan lästillfällena. Deckare brukar passa perfekt som mobilböcker.
Men det här visade sig inte vara en bra deckare. Deckargenren är svår. Det finns så många deckare att det verkar vara svårt/omöjligt att göra någonting nytt. Det känns som att många författare slår knut på sig själva för att det ska bli så skruvat och överraskande som möjligt. Många ramlar också i fällan och staplar en massa klichéer. Vi har väl alla läst ett antal deckare om poliser med personliga problem, alkoholiserade poliser, privatspanande poliser o.s.v.
Arton grader minus plockar en del klichéer, men framför allt tycker jag att den trillar dit när det gäller att maxa det skruvade. Det blir för mycket. För mycket tortyr, för mycket övervåld, för många oproffsiga poliser, för mycket av det mesta. Jag orkar inte. Hela 43% av boken har jag tagit mig igenom, men nu blir det inget mer.
PS: Intressant att boken heter Minus arton grader enligt framsidan som visas på t.ex. förlagets hemsida, för det är inte vad den heter på de flesta andra ställen.
Madonna i päls av Sabahattin Ali är en roman om en förälskelse som drabbar huvudpersonen resten av livet.
Madonna i päls av Sabahattin Ali är en roman om Raif, som lämnar Turkiet till förmån för Berlin. Han ska lära sig mer om tvåltillverkning för att så småningom kunna ta över familjeföretaget i hemlandet. I Berlin är det dock annat som lockar, inte minst kulturen. På en utställning blir han helt förtrollad av självporträttet Madonna i päls. När han dessutom träffar konstnären uppstår en passionerad förälskelse som kommer att drabba honom resten av livet.
Jag måste erkänna att jag har lite svårt för berättelser om starka förälskelser. Alla som har varit förälskade vet att det är övergående – i bästa fall kan förälskelsen istället övergå i något djupare: kärlek. Att vara förälskad är att vara upptagen av sig själv: förmodligen har man inte hunnit lära känna föremålet för förälskelsen, åtminstone inte på djupet. Hela förälskelsen bygger istället på fantasier och förväntningar, som kanske inte stämmer med verkligheten. Kalla mig gärna oromantisk, men jag tycker att det är osunt att gå omkring ett helt liv och älta vad som hade kunnat bli av en gammal förälskelse. Det går liksom inte att på förhand veta om en häftig förälskelse kommer att leda till kärlek eller inte. Jag ser det som helt meningslöst som att gå omkring och tänka ”tänk om…”, ”om bara…”… Ingen vet något om ”om”.
Jag är helt enkelt lite för fyrkantig för att beröras av sådana här berättelser, även om jag i och för sig tyckte att det var en fin roman på många sätt. Jag är mycket förtjust i Orhan Pamuks skildringar av 1900-talets Turkiet och även Sabahattin Alis roman ger en bild av landets situation. Det är också en mycket fin roman om hur drabbande det kan vara att få uppleva kultur efter en tillvaro i ett land med begränsningar.
Något som är lite kul med Madonna i päls är att den kom ut första gången 1943, men fick sitt stora genomslag långt senare. Det finns en del romaner som råkar ut för just det, Stoner av John Williams t.ex. Det finns någonting vemodigt i det, att tänka sig att författarna har skrivit något som var långt före sin tid, men att berättelserna kan leva kvar fast författarna själva har gått ur tiden. Det, om något, säger något om dessa romaners sprängkraft, även om just Madonna i päls kanske inte golvade just mig.
Vill du lyssna på boken kan jag tipsa om att den finns som Radioföljetong ett tag till. Uppläsare är Jonas Kruse.
Sabahattin Ali (1907–1948) var en turkisk författare. Han fängslades flera gånger, bland annat anklagad för att i sin poesi ha förolämpat presidenten. Han blev mördad 1948 under oklara omständigheter när han försökte lämna landet.
Glöd av Sándor Márai är en passionerad berättelse om en vänskap som går i kras. Den kändes tyvärr alleles för långsam för min smak. Betyg: 2 slott av 5.
Glöd av Sándor Márai är en roman som blickar tillbaka på en vänskap som tog slut. Boken följer en general, Henrik, och hans vän, Konrád. Trots klasskillnaderna – Henrik växte upp i en välbeställd familj medan Konrád hade det betydligt enklare – kom de att bli oskiljaktiga genom skolan, kadettutbildningen och in i vuxenlivet, där Konrád fortfarande kom att bli en flitig gäst i det hem (ett slott!) som numera rymmer både Henrik och hans fru Krizstina. Sedan händer något, tiden går, flera decennier förflyter, och Konrád har rest iväg och inte setts till. En dag är han tillbaka och de frågor Henrik burit på i alla år kanske äntligen kan få en förklaring. Vad hände egentligen mellan dem?
Glöd är en långsam bok där berättelsen till stor del bärs framåt av långa monologer. Den kändes alldeles för långsam för min smak och ju mer den utvecklade sig blev den dessutom bara mer och mer teatralisk. Jag kan förstå att den här romanen har sina läsare och att många tycker att den här passionerade berättelsen är otroligt vacker och rymmer en massa klokheter. För mig kändes den tyvärr ganska sömning och inte speciellt berörande. Jag är svår att imponera på när det gäller berättelser om kärlek och svek. Det här funkade tyvärr inte för mig.
Jag lyssnade på boken i uppläsning av Sven Wolter, som läst in den som Radioföljetong 2002. Med anledning av hans bortgång har Sveriges radio lagt upp boken på nytt och blir du nyfiken på att lyssna så finns den tillgänglig ett bra tag till.
Glöd
Ungersk titel: A gyertyák csonkig égnek. Översättare: Maria Ortman. Förlag: Albert Bonniers förlag (2000). ISBN: 9100571601.
Sándor Márai
Sándor Márai (1900–1989) var en ungersk författare som skrivit såväl dramatik som romaner och poesi. I Sverige är han mest känd för romanen Glöd, som kom ut första gången år 2000, 58 år efter det att den gavs ut första gången i Ungern.
Här om dagen konstaterade jag att det kommer ut så många intressanta böcker i januari att de inte rymdes i inlägget. Här kommer alltså ett separat inlägg med tips på rykande färska böcker.
Vänligheten av John Ajvide Lindqvist kan du läsa redan nu, för den kom ut redan 4:e januari. Och den vill man ju läsa! John Ajvide Lindqvist är Sveriges kanske bästa skräckförfattare och dessutom har han en fantastisk förmåga att skildra intressanta karaktärer från olika samhällsskikt. Vänligheten verkar innehålla rikligt med både skräck och spännande huvudpersoner.
Przewalskis häst av Maja Lunde. Det här är en bok som kanske framför allt lockade med framsidan (jag är en gammal hästtjej), men jag gissar att den också är väldigt intressant. Det är alltså en bok om världens sista vildhästar. Sedan bästsäljaren Ålevangeliet gjorde succé har det poppat upp en och annan bok om olika djur. Det här är dock inte bara en bok om Przewalskis häst utan en roman där läsaren får följa tre olika personer, i tre olika tider, med koppling till den här fascinerande hästen. Boken gavs ut en 7:e januari, så den kan du också läsa resan nu om du har lust.
Som barn läste jag alla Linnea-böckerna, av Christina Björk och Lena Andersson, och jag minns dem verkligen väl med värme. Den 11:e januari ges Linneas årsbok ut i nyutgåva (varsamt reviderad). Nostalgi!
Pooneh Rohi har skrivit en av de bästa och mest smärtsamma böcker jag läst – Araben. Nu är hon äntligen aktuell med en ny roman, Hölje, som utkommer den 13:e januari. Det lär knappast vara en feelgood, men den är förhoppningsvis lika bra som Araben. Boken handlar om en kvinna som tycks ha drabbats av en förlossningsdepression (eller åtminstone hamnar i något av en livskris efter förlossningen). Det kanske inte är det peppigaste en gravid kvinna som jag kan läsa, men, men. Jag ser fram emot att läsa Hölje!
Tycker ni om Det sitter i väggarna på SVT? Det gör jag! Jag är inte ett dugg sugen på att köpa ett hus med stora renoveringsbehov, men jag tycker det är supermysigt och kul att se andra anstränga sig för att bevara och vårda vackra byggnader. Jag kommer inte känna något stort sug efter boken Byggnadsvård av byggnadsantikvarien Erika Åberg (eftersom jag inte är så sugen på reparationer alltså!), men det är i alla fall mitt tips till den som faktiskt har ett hus att vårda. Programledaren Erika Åbergs fullmatade bok om just byggnadsvård utkommer 14:e januari. Den ser underbart fin ut!
Utrensning av Sofi Oksanen är en bok jag brukar hålla för en av mina favoriter. Trots det har jag inte läst något mer av Oksanen. Dags att ändra på det kanske?! Den 15:e januari kommer Hundparken, en bok där ett girigt Helsingfors enligt förlaget möter ett korrumperat Ukraina. Upplägget känns inte helt olikt det i Utrensning, där det ockuperade Estland möter ett nutida Tyskland.
Förlaget Lind & Co har ett pågående projekt med ambitionen att återutge Hjalmar Söderbergs verk. Jag har läst ett par av volymerna och jag är verkligen förtjust. De är något för nörden – fyllda av förklarande fotnoter och med generöst med information om böckernas tillkomst och mottagande med mera. Den 21:a januari kommer nästa del: Dikter. Jag, som aldrig har läst Söderbergs poesi är såklart supernyfiken!
Ann-Helén Laestadius har skrivit många riktigt vassa barn- och ungdomsromaner, inte minst den Augustprisbelönade Tio över ett. Den 27:e januari kommer en ny roman, riktad till vuxna. Som så många andra av hennes böcker tar den upp det samiska folkets situation. I Stöld får läsaren följa renskötardottern Elsa och en historia om en infekterad konflikt mellan renskötare och andra bybor – baserad på verkliga händelser.
Okej, man ska inte läsa för många Lucy Dillon-romaner i rad. Det är ganska ”samma lika” – lagom förutsägbara feelgood med en massa hundar, hundar, hundar. Om man inte har läst sin Dillon på ett tag är det dock precis en sådan bok man kan behöva (jag gör det i alla fall). Den 29:e januari kommer Lektioner i kärlek.
Jag brukar inte planera min läsning speciellt noga, mycket för att jag helt enkelt inte har någon erfarenhet av att det funkar. Det brukar alltid dyka upp någon bokcirkelbok eller bibliotekslån som måste slinka emellan och plötsligt har den där planerade läsningen inte blivit av. Jag tror dock att det senaste årets hemmafokuserade liv har väckt en ny lust för små och stora projekt, för plötsligt är jag supersugen på att planera min läsning.
Dels har jag ett par projekt jag är sugen på det här året:
Läsa mer poesi,
Läsa böcker om barn och graviditet (eftersom vi väntar barn i maj och p.g.a. Corona inte direkt kommer erbjudas föräldragrupp och sånt).
Sedan vill jag såklart läsa en hel del annat. Jag ger det här med planer en månad i alla fall! Den här månaden planerar jag att läsa:
Nästa bokcirkelbok. I skrivande stund vet jag inte vad det blir faktiskt. Det är lite det som är charmen med bokcirkel – att läsa något man kanske inte hade hittat till annars. Förhoppningsvis finns den som ljudbok.
Hölje av Pooneh Rohi. Som jag älskade Araben av samma författare! ÄNTLIGEN är hon aktuell med något nytt och glädjande nog fick jag den som pdf av förlaget precis innan jul.
Jakobsböckerna av Olga Tokarczuk, ett evighetsprojekt. 😉 En anledning till att den tar sådan tid är att den är på cirka 1 100 sidor. En annan är att en bok på 1 100 sidor inte direkt är en bok man bär med sig i onödan… Den blir inte utläst i januari 2021 heller, men jag kommer åtminstone att läsa ett antal kapitel ur den.
En annan påbörjad roman som jag tror att jag kommer att hinna klart är Armade cykel av västerbottensförfattaren Anita Salomonsson. Jag har fått den i present av en kompis från samma trakter som författaren och jag tycker boken är riktigt bra!
Som ljudbok kommer jag helt klart lyssna på Vänligheten av skräckfavoriten John Ajvide Lindqvist så fort den släpps. Jag blev tvungen att spendera en del SJ Prio-poäng som var på väg att förfalla och i brist på tågresor att spendera dem på så skaffade jag Nextory. Då kan man passa på att läsa och lyssna på det som är alldeles nytt och färskt, något jag sällan gör annars.
Först ut i min poesiläsning blir julklappsboken Ararat av nobelpristagaren Louise Glück. Jag ser mycket fram emot den läsningen!
Först ut i årets barn- och graviditetsläsning är Stora boken om barn, som också är en julklappsbok. Det är en riktig koloss till bok som tar upp allt från graviditet och förlossning till barnsjukdomar och mycket annat. Jag har redan läst en del under julledigheten, men det finns mycket mer att läsa. 🙂
Det kanske låter som en lite väl ambitiös läsplan, men jag tror nog att jag kommer hinna med tack vare att jag redan har tjuvstartat med det mesta. Vad läser du i januari? Vill du ha några tips på intressanta böcker som kommer ut de kommande veckorna så har jag en lista, som blev så lång att den kommer i ett senare inlägg. Det finns en gräns för hur långa inlägg man kan pracka på folk. 🙂
Vad tänker jag annars ägna januari åt? Ja, ett vet jag: jag har väldigt mycket att göra på jobbet i januari. Jag kanske rent av ska vara lite glad över att så mycket är stängt och omöjligt för stunden, för jag har ändå inte tid. Det blir inte mycket sociala aktiviteter eller kulturupplevelser om man säger så. Det blir jobb, jobb, jobb. I vanlig ordning ska jag i alla fall träna (i bästa fall en hel del dans). Jag ska också fira min födelsedag på något lämpligt sätt. Sedan vet jag inte mer, men kanske är det dags för mig att lära mig mer än jag någonsin velat veta om bilar eftersom vi blivit lite sugna på att köpa en bil för att kunna resa lite lättare i dessa knepiga tider (och snart tillsammans med en bebis med alla medföljande prylar och pinaler…). Kanske behöver januari bli månaden då jag också tar körlektioner. Jag har valt cykeln och kollektivtrafiken i hela mitt vuxna liv och har inte kört sedan min egen uppkörning för cirka 15 år sedan… Fast nä, körlektionerna kommer jag knappast ha tid för. En sak i taget.
Vi får se vad januari bjuder på! Vad tänker du hitta på?
Jag brukar varje år göra en liten summeringen av bloggåret. Det är kul (åtminstone för mig) att blicka tillbaka och att spana in besöksstatistiken.
När jag skriver det här inlägget är det fortfarande ett par veckor kvar på året och jag har haft 63 000 besökare (det google kallar användare). Det är ingenting om man jämför med Bianca Ingrosso, om man säger så, men för mig är det mycket. Att cirka 175 olika personer tittar in varje dag gör mig mållös, ärligt talat. Så många mammor har jag inte. 😉
Den 8:e december hade jag årets besökstopp, av någon anledning. 746 personer hittade hit på en och samma dag och det verkar faktiskt inte vara någon särskild sida som lockade. Den vanligaste dagen och tiden är annars att titta in på torsdagar kl 13. Mellan klockan 1 och 7 är nästan ingen här och det är väl klokt! Såvida man inte jobbar natt kan man med fördel sova vid den tiden. 92% av mina besökare kommer från Sverige och 1,7% kommer från Finland. Ett par andra länder som förekommer någorlunda ofta är Saudiarabien och USA. Där kan man naturligtvis misstänka en och annan robot… 53% av mina besökare går in via datorn. Jag trodde nog att det skulle vara färre, men där ser man!
De allra flesta går in på bloggens startsida, men en del surfar sig direkt till olika sidor. Här är topp 5:
Det är inga nya inlägg som hamnar i topp. Man får bläddra ända till plats 33 innan man hittar något av årets inlägg. Där finns inlägget om Bonniers stora adventskalender. Årets mest kommenterade inlägg är dock inlägget om Patrik Lundbergs Fjärilsvägen.
Det var 2020. Blir det något bloggande 2021 då?Ja, det är klart! Ärligt talat har jag bloggat så länge så jag vet inte hur jag skulle kunna sluta. Skulle man alltså läsa en bok och sedan bara ställa in den i hyllan och gå vidare?! Nä, det går inte för mig. 😉 Det ger mig mycket att fundera på vad jag har läst och att försöka få ned det i ord. Hade jag inte bloggen hade jag definitivt haft någon annan bokdagbok i någon form. Jag tycker verkligen om att blogga.
Det finns många som överger bloggformatet och det kan jag förstå. Det är lättare att få respons och kommentarer om man instagrammar och det märks att det är där det händer och att det är där förlagen vill visa upp sina böcker. Ändå föredrar jag helt klart bloggen. Instagram är som en radio som står på. Råkar någon vara i närheten är det kanske någon som lyssnar, annars försvinner sändningen i bakgrundsbruset. På samma sätt blossar instagraminlägg upp en liten stund i folks flöden, på ett oförutsägbart sätt eftersom plattformen har mystiska algoritmer som styr vad som visas, och sedan försvinner de i princip för gott.
Någonstans här finns den främsta förklaringen till varför jag trots allt föredrar bloggen, om jag måste välja. Jag tycker det är fint att ha ett eget arkiv och att man faktiskt kan nå mina gamla inlägg även nästa år och året efter det om man har lust. Det passar mig. Jag postar inte inlägg dagligen. Nu bloggar jag i och för sig främst för min egen skull, men det känns faktiskt lite slösigt att lägga tid på att skriva inlägg som bara får leva några minuter i ett flöde jag inte själv har någon kontroll över.
Så är det med det! Jag förstår om många tänker att bloggen är död, men för mig är det den plattform jag helst lägger tid på. Även om jag tycker att det finns många inspirerande bookstagrammers där ute så föredrar jag i princip alltid bloggar framför Instagram. På Instagram följer jag helst mina nära & kära; Vill jag bli inspirerad kring böcker, inredning, växter, matlagning, mode eller något annat läser jag hellre en blogg. Jag är väl lite gammaldags.
Ett ganska påtagligt bevis på hur viktigt Instagram har blivit på bekostnad av bloggar är väl för den delen att det främst är genom Instagram som författare och förlag hör av sig och erbjuder recensionsexemplar och läsexemplar. Det är såklart jättesmickrande och superkul att få böcker. Det ÄR generöst att skicka en gratis bok till någon. Men när jag ändå är inne på ämnet så måste jag säga att fenomenet är lite svårt. Å ena sidan: generöst, smickrande och kul. Å andra sidan: om det finns en förväntan eller ett krav att jag ska läsa, fota och instagramma (och kanske även blogga) så blir det mer ett jobb än något annat och det tar mycket tid från andra böcker jag hade kunnat läsa. Dessutom måste jag naturligtvis skatta för alla böcker jag tar emot. Personligen tar jag bara emot en bok om jag annars hade köpt den själv. Nu är det ju förvisso så att jag köper och lånar massor av böcker som jag sedan skriver om och visar upp både på bloggen och på sociala medier utan att tycka att det är något konstigt med det. Det är ju dock inget jobb utan något jag gör på min fritid för att jag tycker att det är kul. Prestationskravet och tidspressen är skillnaden för mig. Köper jag en bok gör jag vad jag vill med den: läser den när jag vill, skriver om den när jag får lust. Det blir en annan femma när man har accepterat ett recensionsexemplar, tycker jag.
Jag tycker hela den där grejen är jätteknepig faktiskt. Det har funnits en utbredd kultur att PR-firmor skickar diverse utskick till influencers eller kontaktar dem och erbjuder t.ex. en rabattkod eller en pryl som tack för ett inlägg. Nu syftar jag inte på bookstagrammare och bokbloggare utan lite större ”livsstils-influencer”, eller vad man ska kalla dem. Jag tror att många som någon gång besökt sådana kanaler de senaste åren har stött på energidrycker, Daniel Wellington-klockor, smink i tjusiga boxar, solglasögon med mera, med mera. Den kulturen verkar vara på utdöende, gissningsvis för att Skatteverket har stramat upp och det har blivit en större medvetenhet om att alla de där pryttlarna och rabattkoderna och grejerna räknas som inkomster. Då är det faktiskt en och annan influencer som blir lite mer försiktig med vad de tar emot och vad de går med på. Ett flak energidryck från en PR-firma är ju sällan en present, naturligtvis, utan något som ges i betalning för att synas på någons plattform. I bokvärlden lever det dock kvar att en gratis bok är fulla betalningen för något som kan upplevas som ett uppdrag och som från Skatteverkets sida räknas som ett jobb. Recensionsexemplar brukar skickas kors och tvärs till redaktioner på vinst och förlust, vad jag förstår, men en redaktion är inte samma sak som en bookstagrammare eller bokbloggare eftersom de sistnämnda inte tar betalt, av någon. Det förvånar mig faktiskt att så många rent av efterfrågar recensionsexemplar på Instagram. Hur hinner de? Vad kostar det dem?
Det här blev ett spretigt inlägg, men så kan det bli ibland. Nu är min summering över 2020 i alla fall klar och jag blickar framåt. 🙂
I år har jag läst en hel del och som vanligt är det överraskande att upptäcka hur många böcker som har hunnit glömmas bort under året. Även sådana som jag gav riktigt höga betyg när det begav sig kan såhär i slutet av året kännas lite medelbra såhär i backspegeln. Bland årets utlästa böcker blandas feelgood och klassiker, deckare och faktaböcker, romaner och noveller. Ur detta har jag gjort mitt bästa för att vaska fram årets favoriter. Här kommer alltså min topp tio för 2020. Som vanligt är det alltså favoriter från årets läsning och böckerna är inte nödvändigtvis utgivna under 2020.
10. Granen av H.C. Andersen
Granen är en underbar liten novell av H.C. Andersen. Huvudpersonen är en gran som alltid verkar längta till något annat. En sorglig och fin berättelse om att glädjas åt det man har.
Granen av H.C. Andersen
9. Som pesten av Hanne-Vibeke Holst
Som pesten av Hanne-Vibeke Holst är en tegelsten och en otroligt fängslande roman som sjukt nog blev utläst bara dagarna innan coronaviruset kom till Sverige. I boken lamslås världen av en ny influensa – en pandemi som bryter ut och skördar offer efter offer. Nu vet jag inte om jag skulle tycka att det var speciellt härligt att läsa Holsts roman, men då var den en riktig bladvändare, en bok med ett sällsynt driv och högt tempo som höll över alla de närmare 850 sidorna.
Som pesten av Hanne-Vibeke Holst
8. Lyktsken av Michael Ondaatje
Lyktsken av Michael Ondaatje är en annan riktigt spännande bok – och ändå är det allt annat än en actionfylld historia. Här är huvudpersonen en man som tänker tillbaka på sin barndom, sina (förvanskade?) minnen och familjehemligheter. Författaren är verkligen en skicklig berättare. Lyktsken är en otroligt fin berättelse om att förstå sig själv genom att återvända till minnen från barndomen och se dem i ett nytt ljus.
Lyktsken av Michael Ondaatje
7. Ghachar Ghochar av Vivek Shanbhag
Ghachar Ghochar av Vivek Shanbhag är en underbar kortroman om en ultrarik familj som på grund av pengarna blivit helt dysfunktionell och byggt upp ett eget litet universum med skeva värderingar och tveksam moral. Jag läste den först som en dråplig komedi, men det är helt klart en roman som också rymmer en hel del skärpa. En otroligt annorlunda, och bra, bok om pengars makt: pengar som kan vara vägen till frihet, men som också kan bli ett fängelse.
Ghachar Ghochar av Vivek Shanbhag
6. Osebol av Marit Kapla
Osebol av Marit Kapla är en drygt 800 sidor lång diktsamling om den värmländska byn Osebol. En stor del av byns invånare medverkar i boken. Det är en underbar berättelse om några livsöden och om ett samhälle som monteras ned bit för bit. Jag har alltid varit svag för berättelser av och om ”vanliga” människor. Det är så många kändisar som tar och ges utrymme, men var och en av oss bär på spännande historier som många gånger kan vara långt mer intressanta än kändisskvaller. Osebol är så fin! En bok som rymmer så många berättelser.
Osebol av Marit Kapla
5. Gift av Tove Ditlevsen
Okej, jag kan inte säkert veta, eftersom jag har exakt 0 egen erfarenhet, men Gift av Tove Ditlevsenkänns i alla fall som den enda berättelsen som verkligen har fått mig att förstå vad ett narkotikaberoende kan innebära. I den här självbiografiska romanen berättar Ditlevsen om hur hennes liv tog en helt ny vändning sedan en tidigare flört, tillika läkare, hjälper henne att utföra en abort (något som var olagligt i Danmark på den tiden). Vid ingreppet får Ditlevsen opioiden petidin – och från det ögonblicket är det petidinet som styr Ditlevsens liv. En helt otrolig bok, utlämnande och berörande. Vilket liv! Vilken resa!
Gift av Tove Ditlevsen
4. Den sista kvinnan av Audur Ava Ólafsdóttir
Den sista kvinnan av Audur Ava Ólafsdóttir tar sin början en nyårsafton då bokens huvudperson, María, oväntat blir lämnad av sin man och plötsligt står ensam med deras två tvillingar, 2,5 år gamla. Exmaken tänker inleda det nya året med att komma ut ur garderoben och flytta ihop med den man han av allt att döma har haft en affär med under lång tid. Minnen från äktenskapet rullas upp, blandas med oron över barnen – den försigkomna flickan och den oerhört försiktiga pojken – och livskrisen är ett faktum. Allt utspelar sig dock mellan raderna medan María lagar mat, renoverar hemmet och håller ett vansinnigt tempo i största allmänhet. Jag älskade sättet författaren byggt upp det hela. En speciell bok!
Den sista kvinnan av Audur Ava Ólafsdóttir
3. Fjärilsvägen av Patrik Lundberg
Patrik Lundberg höll ett fantastiskt sommarprat i år och i Fjärilsvägen får berättelsen en fördjupning. Här berättar Lundberg, sakligt och lugnt, om hans mammas (alldeles för korta) liv. Det är en brännande och berörande bok om klass och samhällsklyftor. Det var också en bok som fick mig själv att fundera mycket över mitt eget liv och resa. Fjärilsvägen hör till den där lilla samlingen av böcker som verkligen kan beröra på djupet.
Fjärilsvägen av Patrik Lundberg
2. Kungariket av Jo Nesbø
Kungariket av Jo Nesbø är en spänningsroman som nästan inte går att lägga ifrån sig. Boken kretsar kring två bröder i en norsk avfolkningsbygd. Den ena brodern har aldrig lämnat barndomshemmet, den andre har precis återvänt efter många år utomland och har nu högt flygande planer kring hur byn ska få sig ett lyft och allas utägor öka i värde. Undan för undan visar det sig dock att det finns massor av familjehemligheter och att i stort sett ingen i boken är riktigt den man först tror. Det här är en ren underhållningsroman och bland alla stora läsupplevelser i år vet jag nästan inte själv varför jag placerat den på plats två. Men faktum är att jag verkligen gillade den här boken! Kungariket är skickligt skriven, har ett fantastiskt flyt och den råkade vara precis den spänningsroman jag behövde läsa i höstas.
Kungariket av Jo Nesbø
1. Samlade verk av Lydia Sandgren
Tänk att det går att debutera med en roman som Samlade verk av Lydia Sandgren! Det här är en underbar, mångbottnad och rolig berättelse om vänskap, skapande och familjehemligheter. Läsaren får följa den medelålders förläggaren Martin, hans (halv)vuxna barn, hans bohemiske barndomsvän (som slutat svara i telefonen) och hans sedan länge försvunna fru, som trots att hon inte har en egen röst i berättelsen är högst levande hos dem alla. Jag älskade den lågmälda spänningen, de fina personporträtten, den fina skildringen av det omöjliga, men samtidigt livsnödvändiga, skapandet. Bland mycket annat. Fantastisk!
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
