Med den här boken avslutas Per Anders Fogelströms klassiska serie om Stockholm. Vi har nu hamnat i 60-talet och boken koncentrerar sig mest kring barnbarnen till de personer som serien ursprungligen handlade om.
Livet för de unga ser inte alls ut som det gjorde för de unga tidigare. Nu startar raggarkulturen och andra ungdomskulturer och istället för att kämpa för sina rättigheter söker de unga spänning på annat håll.
Det här är en bra avrundningen på Fogelströms porträtt av Sverige. Jämför man med tidigare delar i serien är förändringen i Stockholm uppenbar och det finns en del intressanta delar i boken, där personer tänker tillbaka på sin ungdom och ser hur de har blivit märkta av den tid de växte upp i.
I boken finns också en salig blandning av personer och därför får man en ganska bra inblick i såväl livet för de som har det riktigt dåligt, som livet för de som har lyckats bra i livet. Detta ger ännu fler möjligheter att jämföra och se hur olikt livet kan te sig.
Det jag saknar med boken är en riktig helhet. Vid det här laget har antalet huvudpersoner blivit lite för många för att man ska kunna få en riktigt bra bild av varje person. Boken hoppar lite fram och tillbaka mellan olika personer och mellan kapitlen kan det också vara ganska stora tidsmässiga skutt.
Annars är det här, som sagt var, en intressant bok och Fogelströms stockholmsböcker har vid det här laget blivit självklara favoriter hos mig.
När jag var sju år så gick Tomtemaskinen, med Pettson och Findus, som julkalender. Samma år fick jag också boken med samma berättelse och det händer fortfarande att jag tar fram den vid jul och läser den. Jag älskar fortfarande Sven Nordqvists vackra och finurliga bilder och den söta historien om gubben som vill överraska sin katt med en tomte på julaftonen.
Pettson inser att det inte går att be någon granne komma och vara tomte åt en katt, så han bestämmer sig för att göra en tomtemaskin. För någon riktig tomte finns väl inte? Eller?
I korthet
Rekommenderas för: Alla som vill njut av Sven Nordqvists finurliga och roliga bilder och läsa en mysig julberättelse om en gubbe som vill ordna en tomte åt sin katt.
Betyg: 4+ jultomtar av 5.
Tomtemaskinen av Sven Nordqvist
Om Sven Nordqvist och Tomtemaskinen
Sven Nordqvist (född 1946) är en svensk författare och illustratör som bland annat är känd för sina böcker om Pettson och Findus. Den första boken i serien, Pannkakstårtan, kom ut 1984.
Utgivningsår: 1994 (första svenska utgåvan, Opal).
Antal sidor: 129.
Serie: Pettson & Findus.
ISBN: 9172707267.
Köp hos t.ex.: Adlibris, Bokus.
Baksidestext
”Pettson har berättat för Findus att Tomten brukar komma på julafton. Det är något som Findus inte glömmer, och nu ser han väldigt mycket fram emot julafton och Pettson är rädd för att Findus kommer att bli mycket besviken när ingen Tomte kommer. Han sätter igång med att bygga en mekanisk tomte, ett projekt som visar sig vara ganska svår.”
Jane är en lycklig tjej från New York. Hon är en duktig trummis, går på en bra skola, har underbara kompisar och en fantastisk pojkvän, men så blir hennes pappa erbjuden ett jobb i Nashville, långt från New York. Familjen flyttar och Jane tycker plötsligt att allt är tråkigt eftersom hon inte passar in i Nashville, där ”alla” är töntar i pastellfärgade kläder. Flytten verkar också innebära att hon måste lägga av med sitt spelande.
Så träffar hon Savy, som är en jätteduktig musiker. Savy ber Jane att vara med i en musikal och snart börjar Jane inse att det nog går att spela även i Nashville. Ändå hopar sig problem av olika slag.
Det här är på sätt och vis en väldigt tråkig och förutsägbar bok och den är dessutom väldigt amerikansk och innehåller flera dumma och fördomsfulla detaljer. Det finns mycket i boken jag stör mig på, men även om det knappast är en bok som kommer leva sig kvar i minnet är det ändå en lättläst och lite rolig bok.
Sandra, 19 år, flyttar till Stockholm och börjar arbeta på ett servicehus. Hon flyr eftersom hon i besvikelsen över att hennes stora kärlek, Zeb, varit otrogen har kastat en sten i hans huvud. Zeb hamnade på sjukhuset efter incidenten och Sandra är mörk av sorg. Hon är dessutom gravid, vilket inte gör någonting enklare.
På servicehuset träffar Sandra en gammal dam som heter Judith. Sandra och Judith får en fin kontakt och Judith berättar för Sandra om sitt händelserika liv och sitt livs stora kärlek. Judiths gripande berättelse resulterar i att Sandra hjälper den gamle damen med någonting som damen har skjutit på länge, men den resulterar också i att Sandra lär sig mycket om sig själv och att hon får hjälp till att fatta beslut.
Det här är en fin berättelse om en stark kärlek mellan två gamla människor, men också en bok om en tonårings kärleksproblem.
Boken är bra, men känns också lite för kortfattad. Historien är mycket koncentrerad kring Judith och hennes bekymmer medan mycket av Sandras problem aldrig riktigt reds ut. När jag la boken ifrån mig kändes det som om det fanns en hel del frågor som författaren helt enkelt lämnade osvarade. Det och faktumet att jag sällan faller för lite småsentimentala kärlekshistorier, som den här, gör att jag inte riktigt gillar den här boken.
I den fjärde Harry Potter-boken har det blivit dags för turneringen i magisk trekamp att gå av stapeln för första gången på många år. I turneringen är det tänkt att tre elever från tre olika trollkarlsskolor ska mötas. Då den magiska trekampen är en svår tävling måste de som anmäler sig vara 18 år och de måste lägga en lapp med sitt namn i den flammande bägaren för att den flammande bägaren sedan ska kunna välja ut de bästa eleverna.
Harry Potter, som bara är fjorton år, kan inte anmäla sig till tävlingen, men när den flammande bägaren ska välja ut vilka elever, som måste ställa upp i trekampen, blir Harry Potter utropad som en fjärde turneringsdeltagare. Genast uppstår en stor förvirring på skolan. Vem har anmält Harry Potter och varför? Och hur kunde den flammande bägaren välja ut fyra deltagare istället för tre? En del anklagar Harry för att fuska medan andra misstänker att någon försöker att skada Harry. För hur ska Harry kunna klara sig igenom en svår tävling när han befinner sig i ett sådant underläge och inte på långa vägar kan lika mycket som de andra deltagarna?
Oro uppstår också när Harrys ärr börjar smärta, vilket är ett säkert tecken på att mörkrets härskare, lord Voldemort, är i närheten.
Jag blev glatt överraskad av den här boken. De tidigare Harry Potter-böckerna har inte gjort något stort intryck på mig även om de är trevliga och bra böcker. Hela grejen med Harry Potter känns väldigt överreklamerad och uppblåst, men Harry Potter och den flammande bägaren är faktiskt en bra bok. Den är spännande, rolig och stundvis ganska sorglig och det är kul med en bok om barn som är trollkarlar. Kärlekstrubbel, avundsjuka och svek, som är vanlig ingredienser i andra ungdomsböcker, vävs in i boken och gör bokens karaktärer lite mer verkliga och lätta att känna igen sig i. På så sätt är det här inte bara fantasy. Boken bjuder dessutom på en del överraskningar och liksom de andra Harry Potter-böckerna kan man inte lista ut slutet i förväg. I det avseendet liknar den Kittyböckerna – man vet att Harry kommer att klara sig, men man vet inte hur.
Det är i slutet av 50-talet och Joel Gustafson fyller snart femton. Det sista året i skolan börjar lida mot sitt slut och skolavslutningen närmar sig. Vad händer efter den? Ska han läsa vidare på realskolan? Ska han följa i sin pappas fotspår och bli skogshuggare? Ska han förverkliga sin dröm om att bli sjöman eller ska han göra något helt annat? Frågorna är många och det är inte lätt att veta vad man ska göra.
Helst vill Joel att både han och pappa Samuel ska ge sig av till sjöss och arbeta på någon båt och drömmen är att åka till den lilla ön Pitcairn Island. Planerna om att gå till sjöss skjuts dock på framtiden när Joel får ett brev från sin sedan länge försvunna mor i Stockholm. Nu blir det dit som resan går, men vad ska hända i Stockholm? Kommer Joel att träffa sin mamma, som lämnade honom och Samuel när Joel bara var en liten bebis?
Det här är en riktigt härlig och bra bok om att växa och fatta avgörande beslut. Jag har läst ett par av de tidigare böckerna i den här serien, men boken kan absolut läsas fristående.
Abra har haft en tuff barndom: inga betyg från nian, en hel del knark, en död pappa och ett allmänt tufft förortsliv har satt sina spår.
Nu har hon ungdomsplats på en korvfabrik och paketerar korv hela dagarna. Hon bor tillsammans med två killkompisar och hon drömmer om att få spela i ett rockband med de saxofoner som pappan lämnade efter sig när han dog.
Så träffar Abra en del andra som också vill starta ett band. Plötsligt verkar inte rockstärjedrömmen så avlägsen, men fortfarande kantas livet av en massa problem: det finns massor av killar som inte är att lita på, det är svårt att hitta något vettigt ställe att bo på och hur ska hon få pengarna att räcka?
Boken hade kunnat vara väldigt bra, men sa mig tyvärr inte så mycket.
Pia är över 30 och har varken familj eller barn. Istället för att ha ett jobb och en riktig lägenhet har hon ägnat hela livet åt att bo i olika andrahandslägenheter och åt att gå på olika kurser. Just nu är hon inne i en ”jag-är-över-trettio-och-har-inte-hittat-nån-att-leva-med-och-jag-måste-få-barn-innan-det-är-försent-kris”.
Pias syster, Anna, och hennes man, Håkan, är också över trettio, men till skillnad från Pia har de barn. De lever ett ganska vanligt liv och kämpar hårt för att inte på något sätt vara annorlunda. De trivs bra med att vara helt vanliga. Kanske är de lyckliga. Kanske är de det inte. Båda Anna och Håkan funderar en del över det där och oroar sig ständigt över ifall saker och ting inte borde ha blivit annorlunda. Ska livet bara fortsätta såhär, på samma sätt som det har gjort hittills?
I boken finns också Håkans pappa, den otroligt ensamma Henning och den deprimerade mamman till Pia och Anna. Det här är en bok att le till i all igenkänningskomik. Gardell är en mästare på att fånga upp små detaljer i vardagen och livet, som gör att boken blir trovärdig och på sätt och vis ger en exakt beskrivning av livet på 90-talet. Boken handlar om alldeles vanliga människor, som man kan identifiera sig med. Gardell kan också återge saker så att man ser de i ett annat ljus: och blir berörd. Hans böcker väcker alltid en massa tankar hos mig.
Mannen utan öde, av nobelpristagaren Imre Kertész, är en roman om förintelsen.
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 4 av 5.
Året är 1944 när bokens fjortonåriga huvudperson tvingas att gå av bussen till arbetet för att istället skickas iväg till ett koncentrationsläger. Osentimentalt följer sedan berättelsen om den unge, ungerske judens fasansfulla liv i Auschwitz, Buchenwald och Seitz. Jag fascineras av sättet boken berättas på. Allting låter så enkelt och självklart, som om det egentligen inte alls finns någonting att ifrågasätta och ändå är det helt ofattbara saker som skildras!
Jag har väldigt svårt för att ta till mig av böcker som skildrar sådana här mörka saker. Jag kan helt enkelt inte få in i min hjärna att det här faktiskt har hänt. Mannen utan öde är i alla fall en bok som berör och berättar hur det faktiskt var. Att huvudpersonens liv i början av boken är ett helt vanligt tonårsliv gör den kanske ännu mer äkta och skänker kanske ännu mer tankar när livet sedan byts ut mot det omänskliga livet i koncentrationslägren.
Det här är en viktig bok att läsa eftersom det här aldrig får hända igen. Det är ingen lättsam historia, men det är en tankeväckande bok som är väl värd att läsas.
Mannen utan öde
Sorstalanság översattes till svenska av Maria Ortman och gavs ut av Norstedts 1998, i en utgåva med förord av Eva Klein och Georg Klein. ISBN: 9113003232.
Imre Kertész
Imre Kertész (1929–2016) var en ungersk författare. Han belönades med Nobelpriset i litteratur 2002.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
Med den här boken avslutas Per Anders Fogelströms klassiska serie om Stockholm. Vi har nu hamnat i 60-talet och boken koncentrerar sig mest kring barnbarnen till de personer som serien ursprungligen handlade om.
