• Godis

    Godis

    Jag gör ett projektarbete som handlar om godis och därför har jag bland annat sökt fakta i olika böcker. Den här lilla och snygga boken har kanske varit den roligaste läsningen hittills. Boken innehåller nämligen en mängd bilder, som lättar upp texten. Den är också snyggt formgiven med bl.a. en glansig inlaga som går att spegla sig i om man nu skulle vilja det.

    Själva boken handlar om godisets historia, men innehåller också en hel del betraktelser om godis och traditionen att äta godis. Det är intressant och rolig läsning, men jag saknar en bra struktur på boken. Det finns visserligen en innehållsförteckning, men inget register och även om ett kapitel heter t.ex. ”Naturgodis och exotic snacks” så innehåller det mer än fakta om just naturgodis. Det är absolut ingen lång bok att sträckläsa, men att läsa boken från pärm till pärm för att hitta något speciellt är förstås ohållbart. Personligen hade jag också uppskattat en inledning med en förklaring till varför den här boken ges ut och vad den egentligen vill berätta. Att boken handlar om godis kan man ju förstå, men vad om godis vill författaren berätta om? Svaret är inte så lätt eftersom boken, som sagt var, innehåller både historia, men också fakta om själva godisätandet och så de många bilderna då. Bilderna är för den delen inte i någon sorts kronologisk ordning även om själva boken tycks vara det.

    En sak som störde mig lite då och då under läsningen var dessutom själva texten. Författaren kan skriva saker som ”Den som bantar, vilket ju många kvinnor gör…” som om det vore något slags fakta. Här och där poppar det också upp lite statistik, som saknar källa. Jag skulle t.ex. väldigt gärna se vilken undersökning som gett ett sådant resultat att man kan skriva såhär: ”Ett annat beteendemönster yppar sig runt Aladdinasken… En majoritet av både medelålders och yngre väljer i första hand den franska nougaten, i andra hand körsbärslikören från askens ena hörn. En minoritet föredrar tryffelnöten”. Så kan det väl bara inte vara?! Körsbärslikören är den enda pralinen som kastas eller åtminstone går åt sist i min släkt och bland mina vänner och bekanta. Fast rolig fakta är det! Ett annat intressant fakta är att vi 1996 åt drygt tio kilo godis per person och år. Det förvånar mig däremot inte speciellt mycket.


  • Le portrait de Dorian Gray

    Le portrait de Dorian Gray

    Den här boken köpte jag när jag var i Belgien senast, men det tog över ett halvår innan jag faktiskt började att läsa den. Anledningen till detta var att den var alldeles för svårläst för mig, som inte har läst så himla mycket franska när allt kommer omkring och vid det laget hade jag heller inte läst boken på svenska, vilket för mig alltid försvårar läsningen av böcker på främmande språk.

    När jag köpte Le portrait de Dorian Gray trodde jag att det jag köpte var en barnboksversion, men det visade sig att det inte alls var så. Det enda som skiljer den här boken från originalet, förutom språket då såklart, är bilderna, som lättar upp texten lite. Annars är det en rätt tungläst bok om man inte kan franska jättebra. Först när jag hade läst Dorian Grays porträtt på svenska kunde jag förstå vad det var jag egentligen läste. Ett tips om man funderar på att ge sig på en krånglig bok på ett språk man inte kan så bra är att läsa samma bok på svenska parallellt.


  • Hemligheter

    Hemligheter

    Jag har gått och fingrat länge på den här boken utan att läsa den, men sedan kunde jag inte stilla min nyfikenhet längre utan var tvungen att läsa den före alla andra böcker som låg och väntade. Vad var det som lockade med den här boken? Jag vet faktiskt inte, men visst är det någonting speciellt med hemligheter? Själva ordet hemlighet gör mig nyfiken.

    Det här är en hel bok med hemligheter, 450 stycken faktiskt. Med tanke på vad jag skrev nyss kunde man tro att den här boken är en bok för mig att riktigt gotta mig i och få min nyfikenhet stillad genom. Riktigt så är det inte och det hade jag inte väntat mig heller. Jag är inte så road av att avslöja hemligheter. Däremot gillar jag hemligheter som fenomen. Varför väljer man att hålla saker hemligt?

    Läser man den här boken har man inga svårigheter att förstå varför folk väljer att hålla saker hemligt. Väldigt många hemligheter är nämligen ganska otäcka. Det är inte bara en person som berättar om övergrepp och det är inte bara en person som berättar om en stor sorg. När jag läser just dessa hemligheter undrar jag hur man orkar gå omkring och bära på sådana svåra tankar. Alla hemligheter är dock inte hemska. Några enstaka är ganska ljusa och glada och somliga är uppenbarligen skrivna av barn och är mest gulliga. En stor del av hemligheterna rör relativt tabubelagda ämnen, som t.ex. sex & lust.

    Boken i sig är kanske inte så speciell och man skulle ha kunnat lägga upp den på ett annorlunda sätt och t.ex. kategoriserat hemligheterna, men det är ändå en fantastiskt bra bok. Åtminstone tycker jag att den var väldigt intressant att läsa eftersom den gav så många tankar. När jag ser människor nu för tiden kan jag ibland undra vad det för hemligheter som de döljer. För att alla människor bär på hemligheter är jag numera helt övertygad om.


  • Det falska ansiktet

    Det falska ansiktet

    När skilsmässobarnet Laney och halvindianen Tom hittar ett så kallat falskt ansikte i en mosse väcker de oanat stora krafter till liv. Falska ansikten var kraftfulla masker som indianer använde sig av tidigare. Nu får Laney och hennes mor plötsligt starka makter i sina händer.

    Historien om masken är i sig en spännande historia, men det bästa med boken är inte berättelsen om det falska ansiktet utan de bitar som handlar Toms sökande efter en identitet och Laneys försök att leva upp till sin mammas krav. Tyvärr tycker jag att boken tappar lite trovärdighet eftersom Laneys mamma är så kylig mot Laney p.g.a. att hon liknar sin pappa för mycket. Jag har svårt att tro att ett skilsmässobarn skulle kunna hamna i kläm på det sättet. Bortsett från det är det här en både bra och spännande ungdomsbok som tar upp flera angelägna ämnen samtidigt som den lär en lite mer om en del av irokesernas kultur.


  • Bakom den blå dörren

    Bakom den blå dörren

    När teaterläraren och tre av hennes elever råkar bli instängda i ett av skolans skyddsrum en fredag kväll får de inte bara anledning att börja att oroa sig över att inte komma ut, tampas med hunger och försöka att klara sig ur tristessen: de börjar också konfronteras med inre problem. Läraren blir kanske den svagaste av de alla och börjar att tänka tillbaka på allt hon gjort i sitt liv och hon börjar fundera på om hon verkligen har handlat rätt alla gånger. Sextonåriga Silvi får det också tufft. Hon känner sig utanför och tvingas mer än en gång att svälja tårarna medan hon sitter instängd tillsammans med skolans populäraste tjej och inser hur lite den populära tjejen och de andra förstår hur det kan vara att vara ensam.

    Jag tror att alla människor som någon gång har varit ensamma känner igen sig i det Silvi säger och tänker. Själv känner jag igen mig så mycket att jag inte kan annat än gilla den här boken. Dessutom är boken spännande eftersom personerna i den befinner sig i en knepig situation och har anledning att oroa sig över att inte komma ut igen.


  • Spöket på Canterville

    I samma bok som Dorian Grays porträtt finns den här lilla berättelsen om ett spöke, som kränkande nog inte längre kan skrämma människorna på slottet där han spökar. Det känns lite lustigt att just den här novellen, eller vad man ska kalla den, finns i samma bok som den allvarliga berättelsen om Dorians själsliga förfall. Spöket på Canterville är nämligen inte alls en bok i samma anda som Dorian Grays porträtt. Nej, det här är faktiskt en riktig rolig och ganska söt berättelse.

    Roligast är att Wilde, precis som i Dorian Grays porträtt, inte kan låta bli att driva med amerikanerna. Folket som flyttar in i slottet Canterville är nämligen amerikaner och de försöker bl.a. att lösa spökproblemet genom att erbjuda spöket olja till kedjorna för att de ska slippa oljuden om natten.

    Inte en speciellt läskig bok, men väldigt gullig!


  • Dorian Grays porträtt

    Dorian Grays porträtt

    När den unga och undersköna Dorian har fått sitt porträtt avmålat slås han av sin skönhet och önskar att han för alltid skulle vara lika ung och vacker. Hans önskan uppfylls och Dorian fortsätter att visa upp samma oskuldsfulla och vackra anlete trots att tiden går.

    Dorian blir hänsynslös, egoistisk och med sin naiva syn på vikten av skönhet förstår han inte att visa känslor när hemskheter inträffar runt omkring honom. Hans liv börjar fördärvas och han skaffar sig många ovänner och begår ett fruktansvärt brott, men är fortfarande lika vacker och omärkt av tiden. Vad som förfaller i hans ställe är porträttet, som får ett grymt och otäckt utseende. Dorian skräms över porträttet, som speglar hans själ, och han blir livrädd för att någon ska se porträttet och förstå vilka hemligheter han döljer.

    Den här klassikern är en ganska otäck historia om vad som kan hända om man tappar all mänsklighet. Den är också en intressant bok om skönhetens makt. Inte nog med att Dorian inte vågar åldras, det är också så att hans skönhet får människor att dras till honom och bli beroende av honom. Hans vackra yttre lurar andra att tro att han är den bästa av alla människor. Skönhet är ett ganska centralt ämne i boken och moralen är lätt att hitta. Dorian får inte ut mycket av att behålla sin ungdom när hans själ ruttnar och bokens slut är därför inte så förvånande.

    Boken innehåller väldigt mycket intressant och framför allt finns det en vän till Dorian som säger mycket, stundvis provocerande, saker, som man kan fundera lite över. Ändå känns boken emellanåt ganska seg. Jag läste boken som en del av arbetet om 1900-taleslitteraturen på litteraturhistorian i skolan. Det känns konstigt att boken räknas in till 1900-talet eftersom den för det första skrevs tidigare och dessutom känns naturalistisk. Hela boken är en enda studie i vad som kan hända med människor som har ”sålt sin själ” och språket, med ibland tröttsamt långa beskrivningar, känns också naturalistiskt. Inget ont om naturalismen, men efter att ha läst såväl Madame Bovary som Thérèse Raquin känner jag mig sugen på att för en gångs skull läsa något annat i skolan.


  • Pojken och tranan

    Pojken och tranan

    Pojken och tranan - Dayton O. HydeHar man läst Gary Paulsens böcker, Yxan och Vinter i vildmarken, känner man igen handlingen i den här boken om en ung pojkes kamp för livet mitt ute i vildmarken i de kanadensiska skogarna.

    Pojken heter David och ett försök att rymma hemifrån får ett tråkigt slut när flygplanet, som han har smugit sig ombord på, kraschlandar. Flygplanet hörde till en organisation, som undersöker den utrotningshotade trumpetartranans liv. På platsen där planet har kraschat har David och piloten sådan tur att hitta en ännu oupptäckt häckningsplats för dessa tranor och det blir deras uppgift att försöka ruva fram ett ägg, som en död trumpetartrana har lämnat efter sig.

    När ägget har kläckts dröjer det inte länge förrän det bara är pojken och tranan kvar i livet och den livsfarliga vintern närmar sig. David måste försöka att överleva vintern och att hålla hoppet att hittas igen uppe. Med vintern kommer även den svåra frågan vad han ska göra med sin nya kamrat, som måste flytta söderut för att klara sig.

    Eftersom jag redan har läst två liknande böcker kändes mycket av boken som en upprepning, men i den här boken hålls ändå spänningen uppe boken igenom eftersom allting inte går exakt enligt planerna hela tiden. Ett tag fruktade jag nästan ett riktigt olycklig slut, men hur det går får du ta reda på själv!

    Förutom att boken är riktigt spännande tycker jag att det här är en intressant bok om att fatta svåra beslut och att överleva mot alla odds. Tyvärr känns inte allt i boken särskilt trovärdigt, men det märks ändå att den är skriven av en person som vet väldigt mycket om djurlivet i Kanada.


  • Lindansaren

    Lindansaren

    Nioåriga Patrik blir det enda vittnet till en mycket ovanlig dödsolycka: grannen faller ned och bryter nacken efter att ha försökt klättra längs väggen från Patriks balkong till sin egen. Patrik inbillar sig att allting är hans fel och han fylls av både skuldkänslor och rädsla för att polisen ska komma och ta honom. Situationen känns till slut så svår att han känner sig tvungen att rymma hemifrån.

    Berättelsen om Patriks chock är närmast gullig trots att den är så tragisk. Innerst inne så vet man hela boken igenom att allting kommer att ordna sig på något sätt och jag blev riktigt förvånad när allting mot det sista kapitlet började försvåras.

    Det här är en fin bok om en nioårings skräck, men tyvärr försvinner en del spänning på grund av sättet som boken berättas på. En positiv sak med boken är dock att man får se hela händelseförloppet från flera personers synvinklar och att en hel del andra ämnen än skuld och rädsla tas upp. I boken finns också en historia om den första kärleken och boken handlar också på sätt och vis om folks fördomar kring invandrare. Det är inte svårt att känna igen de sterotypa kommentarer som fälls efter dödsolyckan när det visar sig att den omkomne invandrat från  Polen.

    En intressant och charmig bok! Synd att den nästan är lite tjatig på sina ställen och ibland är ganska förutsägbar.