I samma bok som Dorian Grays porträtt finns den här lilla berättelsen om ett spöke, som kränkande nog inte längre kan skrämma människorna på slottet där han spökar. Det känns lite lustigt att just den här novellen, eller vad man ska kalla den, finns i samma bok som den allvarliga berättelsen om Dorians själsliga förfall. Spöket på Canterville är nämligen inte alls en bok i samma anda som Dorian Grays porträtt. Nej, det här är faktiskt en riktig rolig och ganska söt berättelse.
Roligast är att Wilde, precis som i Dorian Grays porträtt, inte kan låta bli att driva med amerikanerna. Folket som flyttar in i slottet Canterville är nämligen amerikaner och de försöker bl.a. att lösa spökproblemet genom att erbjuda spöket olja till kedjorna för att de ska slippa oljuden om natten.
När den unga och undersköna Dorian har fått sitt porträtt avmålat slås han av sin skönhet och önskar att han för alltid skulle vara lika ung och vacker. Hans önskan uppfylls och Dorian fortsätter att visa upp samma oskuldsfulla och vackra anlete trots att tiden går.
Dorian blir hänsynslös, egoistisk och med sin naiva syn på vikten av skönhet förstår han inte att visa känslor när hemskheter inträffar runt omkring honom. Hans liv börjar fördärvas och han skaffar sig många ovänner och begår ett fruktansvärt brott, men är fortfarande lika vacker och omärkt av tiden. Vad som förfaller i hans ställe är porträttet, som får ett grymt och otäckt utseende. Dorian skräms över porträttet, som speglar hans själ, och han blir livrädd för att någon ska se porträttet och förstå vilka hemligheter han döljer.
Den här klassikern är en ganska otäck historia om vad som kan hända om man tappar all mänsklighet. Den är också en intressant bok om skönhetens makt. Inte nog med att Dorian inte vågar åldras, det är också så att hans skönhet får människor att dras till honom och bli beroende av honom. Hans vackra yttre lurar andra att tro att han är den bästa av alla människor. Skönhet är ett ganska centralt ämne i boken och moralen är lätt att hitta. Dorian får inte ut mycket av att behålla sin ungdom när hans själ ruttnar och bokens slut är därför inte så förvånande.
Boken innehåller väldigt mycket intressant och framför allt finns det en vän till Dorian som säger mycket, stundvis provocerande, saker, som man kan fundera lite över. Ändå känns boken emellanåt ganska seg. Jag läste boken som en del av arbetet om 1900-taleslitteraturen på litteraturhistorian i skolan. Det känns konstigt att boken räknas in till 1900-talet eftersom den för det första skrevs tidigare och dessutom känns naturalistisk. Hela boken är en enda studie i vad som kan hända med människor som har ”sålt sin själ” och språket, med ibland tröttsamt långa beskrivningar, känns också naturalistiskt. Inget ont om naturalismen, men efter att ha läst såväl Madame Bovary som Thérèse Raquin känner jag mig sugen på att för en gångs skull läsa något annat i skolan.
Har man läst Gary Paulsens böcker, Yxan och Vinter i vildmarken, känner man igen handlingen i den här boken om en ung pojkes kamp för livet mitt ute i vildmarken i de kanadensiska skogarna.
Pojken heter David och ett försök att rymma hemifrån får ett tråkigt slut när flygplanet, som han har smugit sig ombord på, kraschlandar. Flygplanet hörde till en organisation, som undersöker den utrotningshotade trumpetartranans liv. På platsen där planet har kraschat har David och piloten sådan tur att hitta en ännu oupptäckt häckningsplats för dessa tranor och det blir deras uppgift att försöka ruva fram ett ägg, som en död trumpetartrana har lämnat efter sig.
När ägget har kläckts dröjer det inte länge förrän det bara är pojken och tranan kvar i livet och den livsfarliga vintern närmar sig. David måste försöka att överleva vintern och att hålla hoppet att hittas igen uppe. Med vintern kommer även den svåra frågan vad han ska göra med sin nya kamrat, som måste flytta söderut för att klara sig.
Eftersom jag redan har läst två liknande böcker kändes mycket av boken som en upprepning, men i den här boken hålls ändå spänningen uppe boken igenom eftersom allting inte går exakt enligt planerna hela tiden. Ett tag fruktade jag nästan ett riktigt olycklig slut, men hur det går får du ta reda på själv!
Förutom att boken är riktigt spännande tycker jag att det här är en intressant bok om att fatta svåra beslut och att överleva mot alla odds. Tyvärr känns inte allt i boken särskilt trovärdigt, men det märks ändå att den är skriven av en person som vet väldigt mycket om djurlivet i Kanada.
Nioåriga Patrik blir det enda vittnet till en mycket ovanlig dödsolycka: grannen faller ned och bryter nacken efter att ha försökt klättra längs väggen från Patriks balkong till sin egen. Patrik inbillar sig att allting är hans fel och han fylls av både skuldkänslor och rädsla för att polisen ska komma och ta honom. Situationen känns till slut så svår att han känner sig tvungen att rymma hemifrån.
Berättelsen om Patriks chock är närmast gullig trots att den är så tragisk. Innerst inne så vet man hela boken igenom att allting kommer att ordna sig på något sätt och jag blev riktigt förvånad när allting mot det sista kapitlet började försvåras.
Det här är en fin bok om en nioårings skräck, men tyvärr försvinner en del spänning på grund av sättet som boken berättas på. En positiv sak med boken är dock att man får se hela händelseförloppet från flera personers synvinklar och att en hel del andra ämnen än skuld och rädsla tas upp. I boken finns också en historia om den första kärleken och boken handlar också på sätt och vis om folks fördomar kring invandrare. Det är inte svårt att känna igen de sterotypa kommentarer som fälls efter dödsolyckan när det visar sig att den omkomne invandrat från Polen.
En intressant och charmig bok! Synd att den nästan är lite tjatig på sina ställen och ibland är ganska förutsägbar.
Det är inte så vanligt att ungdomsböcker är trovärdiga och riktigt bra, men I taket lyser stjärnorna är ett exempel på en bok som jag tror att vilken tonårstjej som helst kan känna igen sig i. Det här känns inte som en bok som en vuxen har skrivit genom att försöka minnas hur det var eller genom att försöka studera hur ungdomar talar och beter sig. Det här är istället en bok som jag tror speglar en tonårings liv väldigt mycket bättre än sådana böcker och det märks att författaren själv är ung.
Boken handlar om en vanling trettonåring som heter Jenna. Precis som för de flesta i den åldern har Jenna en ganska svår period i livet. Hon har hamnat i en situation då mycket händer både i kroppen och i livet. Det är t.ex. inte längre självklart att hon ska hänga med den bästa kompisen och hon har också blivit förälskad i en äldre kille, som hon inte vet hur hon ska våga närma sig.
Även om Jenna är ungefär som vilken tjej i sjuan som helst finns det någonting som skiljer henne från klasskompisarna. När hon kommer hem möts hon inte av en alldeles vanlig familj utan av en cancersjuk mamma som stapplar fram på kryckor och bär peruk. Sorg och skuldkänslor blandar sig med faktumet att hennes mamma inte är som andra mammor och att mamman kanske inte kommer att leva så länge till.
Det här är en väldigt fin ungdomsbok som med ett modernt språk berättar om livet som tonåring idag och samtidigt berättar om en av de värsta saker man kan råka ut för. Det bästa med boken är att det finns så mycket att känna igen sig i. Framför allt är det lätt att känna igen sig i att alla elever i klassen har olika status: vissa är kungar & drottningar och andra är osynliga. På så sätt har den lite samma tema som Sandor slash Ida, men skillnaden är att I taket lyser stjärnorna är mycket mer trovärdig. Bra med boken är också att den är väldigt hoppingivande – man kan faktiskt byta status och man kan faktiskt överleva det svåra i livet.
År 78-79 lever folket i Pompeji sina liv lyckligt ovetande om att Vesuvius vulkanutbrott snart kommer att ödelägga hela staden. I boken får vi följa några av invånarna: en olyckligt kär mima, en man vars solur sackar efter och en hel del andra.
Kanske skulle man kunna tro att en historisk bok är ganska dammig och tråkig, men den här boken är faktiskt allt annat än det. Den är till och med betydligt roligare och mer underhållande än vad jag trodde att en sådan här bok kunde vara. Språket är väldigt modernt och finurligt och människorna beskrivs på ett sådant sätt att man skulle kunna tro att de var nutidsmänniskor. Det gör att boken blir så mycket mer än en historiebok, där allting är precis korrekt och exakt och inget utrymme ges för att ge människor levande beskrivningar.
Förmodligen är inte Pompeji den bästa boken om man vill söka fakta om staden som ödelades för nästan 2000 år sedan, men den ger en åtminstone en känsla av hur livet såg ut då och det märks att Lundgren verkligen har gjort en gedigen research. Framför allt är det här en skön och lättsam bok om en intressant och fascinerande stad och om livet under romartiden.
Det här är nog den bok som har tagit längst tid för mig att läsa ut och ändå är det ingen dålig bok. Problemet har istället varit att det hela tiden har kommit andra böcker och andra saker emellan som har gjort att jag har tvingats att lägga ifrån mig Hotell New Hampshire ett tag. Det har såklart förstört mycket av läsupplevelsen eftersom det ju inte är så lätt att minnas exakt allt man har läst när man börjar läsa igen efter en tids uppehåll. Inte heller gick det direkt lättare med läsningen av att jag några hundra sidor in i boken insåg att vissa sidor fattades.
Som alla Irvings böcker är inte det här världens enklaste historia att hålla reda på för den delen. Boken handlar om en minst sagt udda familj som driver ett hotell, som såklart heter Hotell New Hampshire. Boken kretsar kring familjemedlemmarna och berättas av mellanbarnet, John, men boken behandlar vitt skilda ämnen och man hinner lära känna en mängd människor innan den mindre tegelstenen till bok är utläst.
Jag skulle vilja beskriva boken som en typisk Irving-bok – den innehåller en hel del sex, den handlar om väldigt speciella människor och det finns så att säga en mängd små berättelser i berättelsen. Tidigare har jag alltid irriterat mig på Irvings böcker eftersom det finns så mycket i dem som alla gånger kanske inte direkt kan sägas föra handlingen framåt, men jag tror att jag har ändrat mig nu, för nu älskar jag Irvings sätt att berätta.
Framför allt gillar jag nog Irvings sätt att göra mänskliga beskrivningar av högst ovanliga människor. Här finns t.ex. en kvinna som klär ut sig till björn eftersom hon efter en våldtäkt i ungdomen äcklas över sig själv, en kvinna som tänker offra sig i en självmordsbombning och en hel del andra makalösa människor. Det fina är att det känns som om man känner människorna när man läser boken. Det här är en fascinerande bok, som trots att sorg på ett sätt är ett genomgående tema, gör en alldeles glad. En ”må bra”-bok!
Den här boken kan verka lite bisarr,men är intressantare än vad den kanske låter som. Den handlar om en pojke som intervjuar en vampyr, vars långa livshistoria är kantad av en slags underlig kärlekshistoria och dess komplikationer.
Huvudpersonenen är vampyren Louis, som aldrig riktigt kan komma överens med sig själv om vad som är onda handlingar och vad som inte är det. Han har svårt att, som andra vampyrer, döda och plåga människor.
Louis är mot sin vilja beroende av vampyren som har gjort honom till den han är, Lestat, och Louis är rädd för att behöva Lestats längre erfarenhet av livet som vampyr. Ännu svårare har han att slita sig när Lestat gör ett litet barn, Claudia, till vampyr. Louis känner att han måste ta om hand om Claudia och senare börjar han att älska henne.
Faktumet att Lestat gör ett barn till vampyr är bokens kanske mest intressanta innehåll. Boken väcker många olika tankar om döden och evigt liv, men särskilt intressant blir det när Claudia blandas in – en kvinna som är låst i ett barns kropp. Jag gillar inte alltid själva berättelsen om Louis, som ibland är lite svår att begripa sig på, men boken väcker många nya tankar. En intressant och annorlunda bok!
Vita tänder är, på gott och ont, en riktig tegelsten: ont eftersom det tog sådan tid för mig att läsa ut den och gott för att en lång bok ger en chansen att verkligen lära känna karaktärerna i boken. Jag älskar sådana här tjocka och härliga böcker där man verkligen får kika in i folks liv! De blir till karameller att suga länge på!
Huvudpersonerna i den här boken är medlemmarna i två familjer i London: familjen Jones och familjen Iqbal. Familjen Jones består av Archie, hans betydligt yngre och mörkhyade fru Clara samt dottern Irie. Archies bästa vän är bengalen Samad Iqbal, som tillsammans med frun Alsana har tvillingsönerna Magid och Millat.
Boken behandlar en hel del ämnen, men vävs ändå ihop mycket snyggt i slutet. Kanske skulle man kunna säga att bokens genomgående tema är hur vår uppväxt och våra gener formar oss till de vi är och hur betydelsefullt vårt ursprung kan vara och vilka problem det kan bli av kulturkrockar. För mig är det här dock framför allt en varm, härlig och underhållande bok om livet idag.
Kanske kan man tycka att boken innehåller lite för många historier i ett, men jag tycker inte att det gör så mycket eftersom boken aldrig blir rörig och eftersom den får ett ordentligt slut.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
I samma bok som Dorian Grays porträtt finns den här lilla berättelsen om ett spöke, som kränkande nog inte längre kan skrämma människorna på slottet där han spökar. Det känns lite lustigt att just den här novellen, eller vad man ska kalla den, finns i samma bok som den allvarliga berättelsen om Dorians själsliga förfall. Spöket på Canterville är nämligen inte alls en bok i samma anda som Dorian Grays porträtt. Nej, det här är faktiskt en riktig rolig och ganska söt berättelse.
